Kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­re i Kristi­an­stads län på 1700- och 1800-talet

Kruk­ma­kar­hant­ver­ket har speciellt i Skåne varit mycket vanligt fö­re­kom­man­de både i städer och på landsbygd. Antalet krukmakare i området har därigenom varit väldigt stort under åren och därtill tillkommer de som ti­tu­le­ra­des ka­kel­ugns­ma­ka­re. Att samla alla dessa personer och verk­sam­he­ter i en do­ku­men­ta­tion kändes bli alltför omfattande och därför blev valet att dela upp det nuvarande länet i sin tidigare läns-indelning. Här följer så ett försök till en do­ku­men­ta­tion över dessa hant­ver­ka­re i det område som tidigare utgjorde Kristi­an­stads län.

Även om hantverket har bedrivits tämligen omfattande även på lands­byg­den, så har det här, liksom i övriga delar av landet, na­tur­ligt­vis till över­vä­gan­de del varit inne i städerna som kruk- och ka­kel­ugns­ma­kar­na haft sina verkstäder. I Simrishamn var det mestadels fråga om kruk­ma­ke­ri­er, medan det i Kristi­an­stad med in­til­lig­gan­de samhället Vilan även bedrevs en rätt stor ka­kel­ugns­till­verk­ning.

Ängelholm anses ju ha varit den stad i Sverige med allra flest krukmakare, i varje fall under 1800-talet, men mindre känt är nog att där också fanns en riklig ka­kel­fab­ri­ka­tion. När det gäller verk­sam­he­ter­na utanför städerna har Västanå i Näsums socken blivit väl omskriven i ett flertal pub­li­ka­tio­ner för sin lerkärls- och ka­kel­till­verk­ning. En sär­ställ­ning i landet angående krukmakare i för­hål­lan­de till folk­mäng­den torde dock Kvidinge och in­til­lig­gan­de Sönnarslöv ha. Där bedrevs det ute­slu­tan­de krukmakeri och blom­krukstill­verk­ning.

Be­näm­ning­ar­na krukmakare och ka­kel­ugns­ma­ka­re berättar inte något direkt om vad som till­ver­ka­des vid hant­ver­ka­rens verkstad. Under 1700-talet användes mestadels titeln krukmakare medan det under 1800-talet blev mer vanligt att kalla hant­ver­ka­ren för ka­kel­ugns­ma­ka­re. Detta oberoende om det bara till­ver­ka­des krukor och annat hus­hålls­gods i verkstaden eller enbart kakel. I det flesta fall fram­ställ­des nog båda pro­duk­ter­na hos de enskilda hant­ver­kar­na. Möjligtvis är det därför som de olika yr­kes­be­näm­ning­ar­na har använts om samma person vid olika tillfällen. Detsamma har även blivit gjort i denna do­ku­men­ta­tion. I slutet av 1800-talet tillkom så den yrkesgrupp som enbart sysslade med upp­sätt­ning av i många fall fa­brikstill­ver­ka­de kakelugnar. Dessa benämndes även de som ka­kel­ugns­ma­ka­re.

Denna do­ku­men­ta­tion, som i huvudsak tillkommit genom uppgifter i man­talslängd, kyrkoarkiv och Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser har till stor del begränsat sig till 1800-talet beroende på att det är under detta århundrade som arkiven varit lät­till­gäng­li­gast och hant­verks­pro­duk­tio­nen som störst.

Do­ku­men­ta­tion är emellertid långt ifrån en full­stän­dig re­do­gö­rel­se över de kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­re som varit verksamma i länet. De adresser, som till exempel hus- /tomtnummer eller gårdsnamn, vilka förekommer i texten är sådana där personerna var man­tals­skriv­na eller kyr­ko­bok­för­da och i de flesta fall bosatta. Även om verk­stä­der­na hu­vud­sak­li­gen var placerade i anslutning till bostäderna, så kan det finnas enstaka fall där de hade blivit uppbyggda på annan plats.

De årtal som finns angivna i do­ku­men­ta­tio­nen angående när personer har flyttat är uppgifter som hämtats från kyr­ko­ar­ki­ven, men troligtvis kunde det ibland dröja både ett eller flera år innan en flytt blev införd i längderna. Även fö­del­se­da­tum kan i vissa fall vara osäkra. Där det varit möjligt att hitta uppgifter i fö­del­se­bo­ken och dessa uppgifter inte stämmer mot de som finns angivna i hus­för­hörs­läng­der­na, så har fö­del­se­bo­kens fö­del­se­da­tum använts i do­ku­men­ta­tio­nen.

Simrishamn

Under 1980-talet påbörjades en in­ven­te­ring av tidiga kruk­makar­verk­sam­he­ter i delar av Skåne, Halland, Småland och Blekinge. Detta arbete, som benämndes Av sydsvensk lera, upplevs per­son­li­gen inte i någon större grad ha blivit till­gäng­ligt för all­män­he­ten, men i arbetet med denna do­ku­men­ta­tion gavs möj­lig­he­ten att genom Österlens museum ta de av det som behandlar verk­sam­he­ter i Simrishamn. Museet har även till­han­da­hål­lit en del övrigt material om kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­re i Simrishamn med omnejd. Detta har fått bilda underlag till denna do­ku­men­ta­tion, men i huvudsak har uppgifter hämtats från man­tals­läng­der och kyrkoarkiv, och då fram­förallt hus­för­hörs­läng­der­na. Christina Lindwall-Nordin har i sin skrift Skånsk all­mo­ge­ke­ra­mik till viss del även berättat om kruk- och ka­kel­ugns­ma­kar­na i Simrishamn.

Några uppgifter om när den tidigaste kruk­ma­ka­ren etablerade sig i staden har inte varit möjligt att få fram, och förövrigt saknas uppgifter om dessa hant­ver­ka­re i Simrishamn under 1500- och 1600-talen, förutom då en Eskill Krukemagir som blivit omnämn i Byes Bogh 1637. Simrishamn kunde 1831 bilda sitt eget kruk- och ka­kel­ugns­ma­karäm­be­te, och innan dess hade mästarna i staden tillhört ämbetet i Ystad.

Krukmakare Ingemann Olsson vann borgarskap i staden den 31 januari 1726, men det är först 1742 som han har gått att träffa på i man­talsläng­den. Detta i huvudsak beroende på att längderna innan dess är i sådant skick att det inte varit möjligt att kunna få fram några uppgifter ur dem. Olssons hemvist skall ha varit gård/tomt nr 24. I en handling som erhållits från Österlens museum anges i stället tomt nr 25, vilket skall motsvara ett läge vid korsningen mellan Stora Norregatan och Store Bengts Strädde (un­ge­fär­li­gen Stora Norregatan 21).

I 1755-års man­talslängd fanns dock endast änkan kvar, så då torde Ingemann ha avlidit något år tidigare. Änkan var dock, enligt man­talsläng­den, kvar i området fram till och med 1762, tidvis till­sam­mans med en lärling, så möjligtvis drev hon, i varje fall under en tid, rörelsen vidare.

Johan Trowall återfinns i man­talsläng­den från och med 1753 och då vid tomt nr 26. I materialet från museet anges dock hemvisten till tomt nr 28, vilket skall motsvara ett läge mellan Store Bengts Skrädde 3 och 9. I hushållet ingick, förutom hustru och barn, stundtals både gesäll och lärling. Den första hustrun avled 1772, och i hennes boupp­teck­ning upptogs som tillgångar bland annat en fastighet vid tomt nr 2 i 1:a kvarteret, samt wärkstaden med dess 2:ne skifvor (drejskivor).

Trowall, som skall ha gått i lära i Ystad och blivit mästare i denna stads ämbete år 1751, fick lämna jordelivet den 20 maj 1781 vid en ålder av 56 år. I ef­ter­föl­jan­de boupp­teck­ning upptogs som tillgångar bland annat gård vid tomt nr 26 i denna stads 1:a kvarter. Huruvida Trowall var bosatt vid tomt nr 28, som anges i de handlingar som erhållits från Österlens museum, eller nr 26 som finns angivet i man­talslängd och boupp­teck­ning, är oklart. Tomt nr 26 var i varje fall belägen vid korsningen mellan Stora Norregatan och Store Bengts Strädde, mitt emot tomt nr 25 och med nuvarande gatuadress Stora Norregatan 21.

Verk­sam­he­ten drevs under några enstaka år vidare av änkan med hjälp av en gesäll, men därefter har det, i varje fall enligt man­talsläng­dens uppgifter, inte funnits någon krukmakare bosatt vid denna tomt.

Jöns Jöran Dahlgren gick i lära i Ystad under perioden 1762-66 och blev mästare där 1772 under villkor att han uti Cimb­rits­hamn skall bo och ej få tillstånd antingen hit till staden (Ystad) flytta eller arbete till salu föra antingen till Ystads, Trel­le­borgs eller Sandåkra marknader. Han förbjöds dessutom att försälja sina varor till allmogen öster om Ystad inom ett avstånd av tre mil från denna stad.

I Simrishamn blev han till­sam­mans med sin hustru bosatt vid tomt nr 78 (korsningen mellan Stora Råd­mans­ga­tan och Östergatan, un­ge­fär­li­gen nuv. Stora Råd­mans­ga­tan 22). Redan den 7 april 1773 avled krukmakare Jöran Dahlgren, endast 28 år gammal. Under något år drev änkan Brita Helena Lärka verk­sam­he­ten vidare, bland annat med hjälp av gesällen Andreas Möller.

Andreas Möller föddes den 12 maj 1753 i Ystad, och där kom han femton år gammal i lära hos krukmakare Andreas Ekman. Efter lärotidens slut flyttade han 1773 till Simris- hamn, där han en tid arbetade som gesäll hos Jöran Dahlgrens änka. Redan följande år blev det giftermål mellan gesällen och änkan, och Möller kunde då, efter att ha erhållit burskap i Simrishamn, som kruk­ma­kar­mäs­ta­re ta över vid nr 78.

I hushållet kom det under åren att ingå någon gesäll och lärling, men något år efter hustruns frånfälle 1789 blev det flytt till tomt nr 71. Denna tomt var belägen vid korsningen mellan Stora Norregatan-Prästgatan och Stora Råd­mans­ga­tan, med Lilla Torg på motsatt sida. En nuvarande gatuadress kan vara un­ge­fär­li­gen Stora Råd­mans­ga­tan 18.

Efter en tid gifte kruk­ma­kar­mäs­ta­re Andreas Möller om sig, men den 24 juli 1819 fick han följa sin första hustru i graven. Band tillgångar i ef­ter­föl­jan­de boupp­teck­ning upptogs till exempel Huset och Tomten under No 71 i tredje Qwarteret samt diverse brända och obrända lerkärl.

Enligt kyr­ko­ar­ki­vets an­teck­ning­ar skall Carl Gustaf Sjövall ha flyttat från Ystad till Simrishamn år 1819, men enligt man­talsläng­den fanns han i tjänst vid Möllers verkstad redan något år tidigare. Han var i varje fall född den 10 april 1788 i Ystad, där han fick lära sig yrket och även blev gesäll år 1806 vid fadern Hans Jörgen Sjövalls verkstad. Där skall han också ha blivit mästare tio år senare.

Vid Andreas Möllers död 1819 befann sig kruk­ma­kar­mäs­ta­re Sjövall i Simrishamn, och blev därefter den som skötte verkstaden åt änkan Möller vid nr 71. Två år senare blev det giftermål mellan änkan och kruk­ma­kar­mäs­ta­ren, varvid den senare helt kunde ta över verkstaden vid denna gård.

Hos makarna kom det under åren att finnas någon gesäll och lärling som inneboende. Till­sam­mans med L. Ahlberg, H. Lundgren, O. Sjöström och J.M. Thorsson bildade Sjövall år 1831 Kruko- och Ka­kel­ugns­ma­ka­re Embetet uti Cimb­rishamn. Kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­re Carl Gustaf Sjövall fick emellertid lämna jordelivet den 8 oktober 1839, och i den därefter upprättade boupp­teck­ning­en går det att se bland annat huset och tomten nr 71 samt ett färdigt lager af flere sorters lerkärl som tillgångar. Verk­sam­he­ten drevs därefter vidare av änkan Johanna Hindrics­son, förutom under några år då fos­ter­so­nen Anders Jonas Möller var mästare där.

Johanna Hindrics­son-Sjövall var ju i sitt första äktenskap gift med Andreas Möller, vilken i sitt första äktenskap med Brita Helena Lärka fick sonen Jöns Georg Möller, vilken i sin tur fick sonen Andreas Christian (Anders Jonas) Möller den 29 augusti 1819. Andreas Christian växte upp vid tomt nr. 38 där fadern hade sin verkstad. Efter dennes död flyttade han som sexåring till Carl Gustaf Sjövall vid nr. 71, och tycks där ha blivit dennes fosterson. Hos Sjövall kom Andreas Christian i lära i kruk­ma­ka­ryr­ket, och blev där också gesäll 1836.

I många fall brukade lär­ling­ar­na byta efternamn när de blivit gesäll, men Möller tycks i stället valt att byta förnamn, för framledes benämndes han som Anders Jonas. 1838 blev det dags att flytta, och då till Karlshamn, men redan följande år kom arbetet att finnas hos Ahlberg vid nr 33-34 i Simrishamn. Där träffade han Ahlbergs dotter Anna Laurentina, och 1841 knöts äk­ten­skap­li­ga band mellan de två. Samma år blev det flytt till nr. 71 för de nyblivna makarna till­sam­mans med sonen Carl Gustaf Anders (I fö­del­se­at­test anges endast Anna Laurentia som förälder, men troligtvis var Anders Jonas fader till barnet).

Vid nr. 71 hade C.G. Sjövall avlidit och Möller, som blivit mästare 1841, fick möjlighet att driva verkstaden vidare. Tyvärr blev det ingen lång tid som mästare för Anders Jonas Möller, eftersom han avled redan den 24 januari 1844. Änkefru Johanna Hindrics­son- Sjövall skall ha blivit medlem i hant­verks­för­e­ning 1848 och verkstaden var i hennes ägo fram till det att hon avled 1856. Året dess­förin­nan hade där funnits både gesäller och lärlingar, men för­mod­li­gen var det gesäll Carlman som drev verk­sam­he­ten under de senare åren. Enligt Österlens museums handlingar skall emellertid ka­kel­ugns­ma­kar­na Johnsson varit verksamma vid denna fastighet tidvis under 1900-talet.

Jöns Jörgen (Georg) Möller kom till världen den 27 april 1775 i Simrishamn som son till Andreas Möller och Brita Helena Lärka. Efter lär­lings­tid hos fadern, men även på andra orter, återkom Möller som gesäll till Simrishamn år 1896, och då närmast från Kalmar. Följande år blev han mästare vid Ystads-ämbetet samt erhöll burskap i Simrishamn. Samtidigt bildade han familj och startade upp en verkstad vid tomt nr 28 (mellan Store Bengts Skrädde 3 och 9). Hos familjen kom det under åren att finnas både gesäller och lärlingar som inneboende, men omkring 1817 blev det flytt till tomt nr 38 vid Lilla Torg (un­ge­fär­li­gen nuvarande Stora Råd­mans­ga­tan 19) där för­mod­li­gen en ny verkstad byggdes upp. Jöns Jörgen Möller hann bli änkeman tre gånger, och var för fjärde gången gift när han avled den 6 juni 1824. Gården övertogs därefter av svärsonen Henrik Lundgren.

(Hendric) Henrik Lundgren (Larsson) blev född den 3 februari 1794 i Smedstorps socken, men då med ef­ter­nam­net Larsson. Tolv år gammal kom gossen till Simrishamn och Andreas Möllers verkstad vid nr 71. Under den långa vistelsen där blev han 1812 gesäll och tog sig ef­ter­nam­net Lundgren. I samband med sin läro­mäs­ta­res död 1919 flyttade gesällen till Hörröd och samma år utnämndes han till mästare (inom Ystads- ämbetet).

Tillbaka i Simrishamn året därefter bosatte sig Henrik Lundgren vid nr. 93. Nu fanns det nog ingen verkstad vid denna tomt, så det är osäkert var Lundgren då var verksam. 1824 tog han emellertid över den nyligen avlidne Jöns Jörgen Möllers verkstad vid nr. 38. Lundgren gifte sig också med sin fö­re­trä­da­res dotter Elna Christina.

Efter att ha blivit änkeman gifte Lundgren om sig med Bertina Pålsson, och förutom hon och hennes två söner ingick även några gesäller och lärlingar i hushållet. Kruk­ma­kar­mäs­ta­re Henrik Lundgren fick den 2 december 1840 följa sin första hustru i graven. Änkan drev därefter rörelsen vidare med hjälp av gesäller och lärlingar, däribland sönerna, och 1847 skall hon ha blivit medlem i stadens hant­verks­för­e­ning.

I slutet av 1840-talet tycks gesäller och lärlingar ha lämnat nr 38, och då upphörde troligtvis kruk­ma­ke­ri­verk­sam­he­ten vid denna verkstad. Bertina Pålsson fanns dock kvar vid gården till­sam­mans med yngste sonen fram till början av 1850-talet, då de avflyttade till Kristi­an­stad, och där avled Bertina år 1855.

Lars Ahlberg såg dagens ljus för första gången den 24 mars 1779 i Simrishamn, och under perioden 1794-99 gick han i lära hos Andreas Möller. Som gesäll blev det några år i Laholm innan det 1805 var dags att återvända till fö­del­sesta­den och Möllers verkstad.

1809 erhöll Ahlberg mäs­tar­vär­dig­het inom Ystads kruk­ma­karäm­be­te och följande år blev det giftermål med Anna Christina Cederberg, vilken genom arv skulle bli ägare till gård och tomt nr 33-34. (Un­ge­fär­li­gen vid nuvarande Stora Norregatan 18). Där byggdes det upp en tämligen stor verkstad, vid vilken ett flertal gesäller och lärlingar under åren till­bring­at längre eller kortare perioder av sina liv. Ahlberg bildade år 1831 till­sam­mans med C G Sjövall, H Lundgren, O Sjöström och J M Thorsson Kruko- och Ka­kel­ugns­ma­ka­re Embetet uti Cimb­rishamn, och utnämndes även till dess första ålderman.

Kruk­ma­kar­mäs­ta­re Lars Ahlberg blev änkeman 1847, och gården nr 33-34 kom följande år att få en ny ägare i form av änkefru Johanna Granqvist, vilken ar­ren­de­ra­de ut verkstaden till sin son gesällen Anders Granqvist. Denne gesäll lämnade dock Simrishamn några år senare, och nr 33-34 skulle därefter åter komma i familjen Ahlbergs ägo genom dottern Anna Laurentia Ahlberg-Möller. Lars Ahlberg fick den 22 april 1852 följa sin hustru i graven.

I det skriftliga materialet angående Av sydsvensk lera finns uppgifter om yt­ter­li­ga­re två Ahlberg som skall ha varit verksamma som krukmakare i Simrishamn samt även söner till Lars. Olof Henrik var förvisso son till Lars Ahlberg, men avled redan vid sex års ålder. N.P. Ahlberg, som hade Karlshamn som födelseort, var ej son, och troligtvis inte heller släkt med Lars. Nils Peter avled 1860 i Simrishamn och hade då titeln kyrkoherde.

I Christina Lindvall-Nordins bok Skånsk all­mo­ge­ke­ra­mik finns också uppgiften om en Nils Ahlberg. Troligtvis är det samme kyrkoherde som även här blivit upphöjd till krukmakare (Födelse- och dödsdatum stämmer i varje fall).

Lars Ahlbergs dotter Anna Laurentia blev efter sin make Anders Jonas Möllers död under några år bosatt vid gård nr 71 till­sam­mans med sin dotter samt sina söner Carl Andreas och Gustaf Ferdinand. I hus­för­hörsläng­den an­teck­na­des hon dock som ägare till för­äld­ra­hem­met vid nr 33-34 från1850-talets början, och där var hon bosatt tillsan­mans med barnen, två systrar samt en halv­bro­ders son, ka­kel­ugns­ma­ka­ren Johan Jacob Rühle. Giss­nings­vis drev Rühle verkstaden under några år vid 1850-talets senare del, men möjligen hade verkstaden vid årtiondets början drivits av kruk­ma­ka­ren Johan Oscar Forsström. Han var i varje fall bosatt vid gården vid denna tid till­sam­mans med sin mor, bror och syster. Anna Laurentia Ahlberg-Möllers båda söner skulle bägge senare bli krukmakare vid nr 33-34.

Carl Gustaf Anders (Andreas) Möller föddes den 9 mars 1841 i Simrishamn. I fö­del­se­at­tes­ten angavs endast modern Anna Laurentia Ahlberg som förälder, men säkerligen var Anders Jonas Möller hans far. I varje fall gifte sig för­äld­rar­na några dagar efter gossens födelse. Carl Anders växte upp vid kruk­makar­verk­stä­der, först den vid nr 71, och sedan den som morfadern Lars Ahlberg startade vid nr 33-34.

1855 flyttade han till krukmakare Carlman som lärling, och där stannade han i fem år, alltså till 1860, då det som gesäll blev flytt till nr. 22 och Johan Fredrik Trozells verkstad. Efter en kortare utflykt till annan ort, återvände Möller 1862 till Simrishamn, där han då kunde ta över gård och verkstad vid nr 33-34, samtidigt med att han även blev mästare, borgare samt medlem i hant­verks­för­e­ning­en i staden.

Fas­tig­he­ten utökades efterhand med när­lig­gan­de tomt nr 32, och i den boupp­teck­ning som upp­rät­ta­des efter Carl Anders Möllers frånfälle den 12 juli 1872, upptogs som tillgångar bland annat huset och tomterna nr 32, 33 och 34 här i staden. Fas­tig­he­ten, som fick ändrad beteckning till nr 79 i kvarteret Trasten, övertogs av modern Anna Laurentia och verkstaden av halv­bro­dern Ferdinand.

Gustaf Ferdinand Möller kom till världen den 20 november 1845 i Simrishamn som en oäkta son till Anna Laurentia Ahlberg. Han växte upp vid nr 33-34 (79), och blev troligtvis upplärd i kruk­ma­ka­ryr­ket där. Efter broderns död tog han över kruk­ma­kar­syss­lan vid morfaderns gamla verkstad, och till sin hjälp skall han enligt Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser ha haft tre arbetare, varav två skall ha varit kvinnor. Giss­nings­vis då modern och systern.

Modern Anna Laurentia avled 1888 och följande år gifte sig Ferdinand och bildade familj. I de handlingar som erhållits från Österlens museum berättas att Möller var verksam i kruk­ma­ke­ri­et fram till sin hädanfärd den 17 april 1910. Där finns även uppgiften att en hel del av verk­sta­dens senare produktion finns bevarad vid museet.

Olof Sjöström blev född den 2 november 1792 i Simrishamn, men då med namnet Ola Jönsson. Efter lär­lings­tid hos Lars Ahlberg under perioden 1911-15, där han även blev fosterson, flyttade han två år senare som gesäll till Ystad. Där träffade han även sin blivande hustru Charlotta Mask, och till­sam­mans med henne återvände han 1820 till Simrishamn.

Där eta­ble­ra­des en verkstad vid tomt nr 69-70 (un­ge­fär­li­gen Stora Råd­mans­ga­tan 8-16), och samtidigt blev Sjöström mästare (i Ystads-ämbetet). Efter att ha blivit änkling 1827, gifte Sjöström efter en tid om sig med Beata Paulsson. Ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re Olof Sjöström fick lämna jordelivet den 10 april 1837, och i hans boupp­teck­ning upptogs som tillgångar bland annat En del färdige och brände lerkärl samt fas­tig­he­ten, som här benämndes Huset och Tomten no 68 och 69.

Änkan Beata Sjöström-Pålsson drev verk­sam­he­ten vidare med hjälp av gesäller och lärlingar efter makens död. Efter några år gifte hon om sig med kop­par­sla­ga­ren Peter Ahlgren, vilken därmed blev ägare till fas­tig­he­ten. För­mod­li­gen engagerade han sig inte i arbetet vid krukmakar-verkstaden, utan detta fick gesällerna sköta.

Efter att Ahlgren avlidit den 2 april 1849 fortsatte hustrun Beata verk­sam­he­ten, och då troligtvis med stor hjälp av gesällen Knut Faltin, vilken återkommit till verkstaden två år tidigare. Knut Faltin, som blev mästare redan 1841, även om han i kyr­ko­ar­ki­ven benämns som gesäll långt senare, ar­ren­de­ra­de därefter giss­nings­vis verkstaden av Beata Ahlgren, men när han 1860 flyttade till annan plats i staden, upphörde troligtvis verk­sam­he­ten vid denna verkstad.

I Karlshamns Allehanda från den 24 september 1859 fanns en annons med följande lydelse införd:

Fas­tig­he­ten N:ris 69 och 70 i 3:dje qwarteret här i Staden, som består af 6 boningsrum, Kök, Källare, Spis­kam­ma­re och en Ka­kel­ugns­ma­ka­re⹀verkstad jemte Stall, Loga och wagnsport , har en större Trädgård och ett godt läge, är till salu för billigt pris och på beqwäma be­tal­nings­wil­kor.

Cimb­rishamn i September 1859. Carl Löwe Handlande

Beata Ahlgren flyttade tre år senare från fas­tig­he­ten till­sam­mans med son och fosterson, och var därefter bosatt på olika platser i staden innan hon avled den 6 januari 1877.

Knut Faltin såg dagens ljus för första gången den 26 september 1811 i Simrishamn, men då med ef­ter­nam­net Hansson. 1826 kom han som lärling till Olof Sjöström vid nr. 69-70, men fyra år senare flyttade han vidare till Lars Ahlberg. Möjligtvis stämmer årtalen i hus­för­hörsläng­den inte så bra, för Knut Hansson/Faltin uppges ha blivit utskriven som gesäll den 14 juni 1831 av Olof Sjöström. Efter ge­säll­ska­pet tog han sig i varje fall ef­ter­nam­net Faltin. Detta år begav han sig senare iväg till Ängelholm där han skall ha varit verksam hos Lars Andersson, Jöran Lundgren och även hos Pehr Karstorps änka. När Faltin omkring 1836-38 återvände till Simrishamn blev det återigen till nr. 69- 70, men då var det Olof Sjöströms änka Beata som drev verk­sam­he­ten till­sam­mans med sin nye make Peter Ahlgren.

Under 1840-talets första år var han under en tid bosatt på fastighet nr. 26, men även något år i Jönköping och Varberg. Därefter tycks han ha återvänt till nr. 69-70, men gjorde under 1847 en kortare utflykt till Ystad. Även om Faltin skall ha blivit mästare redan 1841, benämns han i kyrk­böc­ker­na som gesäll, men under 1850-talet tycks han ha hyrt Beata Ahlgrens verkstad vid nr. 69-70, och har då fått titeln mästare.

Till­sam­mans med nybliven hustru blev det 1860 en flytt till tomt nr. 120, där troligtvis en egen verkstad uppfördes. (Korsningen Skansgatan-Kruk­ma­ka­re­ga­tan, un­ge­fär­li­gen nuv. Kruk­ma­ka­re­ga­tan 4). Där hade han bland annat som lärling Gustaf Julius Nilsson, född den 19 mars 1848 i Simrishamn, vilken senare blev känd som krukmakare Pot­te­le­ri­us i Laholm. Tyvärr fick inte Faltin driva sin egen verkstad under någon längre tid, eftersom han avled den 26 december 1864. I ef­ter­föl­jan­de boupp­teck­ning upptogs som tillgångar, förutom fas­tig­he­ten, huset och tomten nr 120-121(senare nr 183), bland annat En del kru­ko­ma­ka­re­ar­be­te.

Verkstaden tycks därefter under några år ha blivit hyrd av ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säl­len Andreas Martin Andersson, vilken var född den 17 april 1839 Ystad. Till­sam­mans med föräldrar och syskon flyttade han till Simrishamn 1843, och ungefär tio år senare fick Andreas börja som ka­kel­ugns­ma­kar­lär­ling hos Carl Fredrik Carlman. Där blev han kvar till 1859 då han som gesäll flyttade till ka­kel­ugns­ma­ka­re Johan Oscar Forsström i Hörby, och tre år senare vidare till dennes bror Fritz Wilhelm i Brönnestad.

1863 återvände gesäll Andersson till Simrishamn och nu till­sam­mans med hustru och barn. Efter något år blev de bosatta på fas­tig­he­ten 120-121, där Knut Faltin hade haft sin verksamhet. Denne hade då nyligen avlidit, och troligtvis övertog Andersson verkstaden från omkring 1865. 1868 flyttade dock familjen vidare till Stoby församling, och bosatte sig i en fastighet vid området Häss­le­holms station. Sex år senare blev bo­stads­or­ten småländska Markaryd, och där avled krukmakare A M Andersson den 14 juni 1899.

Ka­kel­ugns­ma­ka­ren Johannes Olsson, som var född den 16 januari 1863 i Smedstorp, kom 1884 in­flyt­tan­de till Simrishamn och då närmast från Holmbergs i Simris. Som hyresgäst bosatte han sig hos Knut Faltins änka vid nr 120-121 (183), och möjligtvis hyrdes då även verkstaden. Samtidigt med Olssons ankomst till Simrishamn bildade han familj, och i hans hushåll kom det även att ingå en lärling. I Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser användes be­näm­ning­en krukmakare, och under perioden 1885-88 utgjordes ar­bets­styr­kan i Olssons rörelse av en person. Familjen lämnade 1888 staden för att flytta till Kristi­an­stad.

Johan Magnus Thorsson kom till världen den 7 juli 1804 i Baskemölla, Gladsax församling. Därifrån begav sig Thorsson 1817 till Lars Ahlbergs verkstad i Simrishamn för att där komma i kruk­ma­kar­lä­ra, men fem år senare återfanns han som gesäll hos Olof Sjöström vid nr 69-70. Till­sam­mans med den blivande hustrun återvände Thorsson 1824 till sin uppväxtort vid Qvarnen nr 2 i Baskemölla. Möjligen drev han där kvarnen, eftersom hans titel då var möllare. Mäs­tar­vär­dig­he­ten erhölls fem år senare, alltså 1829, och då blev krukmakare Thorsson med hustru och son återigen bosatt i Simrishamn. Familjen kom under en tid att finnas vid tomt nr 104-105 (ungefär Skansgatan 9-11), men flyttade tre år senare vidare och var därefter bosatta på några olika platser i staden. Var Thorsson hade sin verkstad har det inte gått att få någon upp­fatt­ning om, och det har inte heller gått att se några gesäller eller lärlingar boende hos familjen. I varje fall var han en av de fem krukmakare som 1831 bildade Kruko- och Kakelugns-makare Embetet uti Cimb­rishamn.

Familjen bosatte sig 1836 vid tomt nr 29, men Johan Magnus Thorsson an­teck­na­des då som krympling och ti­tu­le­ra­des därefter som före detta krukmakare, även om det enligt Kom­mers­kol­le­gi­ums be­rät­tel­ser framgår att han drev verksamhet fram till och med 1848. Troligtvis hade det vid mitten av 1830-talet inträffat något som gjort att han blivit krympling, och att det fort­sätt­nings­vis fanns antecknat oförmögen vid hans namn. Den 19 februari 1849 fick dock Thorsson lämna jordelivet.

Hans Christian Åkesson, född den 14 april 1811 i Simrishamn, kom fjorton år gammal i kruk­ma­kar­lä­ra hos Lars Ahlberg. Fyra år senare, alltså 1829, lämnade han hemstaden för att bege sig ut på ge­säll­vand­ring med besök i bland annat Karlskrona, Kalmar, Norrköping och Linköping innan han 1833 återvände till Simrishamn. Följande år blev Åkesson mästare och etablerade då egen verkstad vid för­äld­ra­hem­met, vilket fanns vid tomt nr 19. Detta torde un­ge­fär­li­gen motsvara en nuvarande gatuadress med nummer Stora Norregatan 7-9.

Till sin hjälp i verkstaden hade han då en lärling, men till­sam­mans med denne lämnade han Simrishamn tre år senare för att flytta till Härlöv i Norra Åsums socken, och därefter till Vittskövle. Till Trelleborg kom Åkesson 1838, och där ingick han samma år i äktenskap. Samtidigt startades det upp en kruk- och ka­kel­ugns­makar­verk­stad, vilken med tiden skulle bli tämligen stor. Hans Christian Åkesson avled i Trelleborg den 24 maj 1892.

Johan Oskar Forsström föddes den 29 augusti 1827 i Rörum, men samma år flyttade familjen till Simrishamn, där brodern Fritz Wilhelm kom till världen den 6 april 1829. Johan Oskar började 1842 som lärling till Lars Ahlberg vid nr 33-34, med fort­sätt­ning tre år senare i Eksjö. Som gesäll arbetade han en kort tid i Alingsås, men återvände 1847 till Ahlberg i Simrishamn.

Som änka flyttade hans mor Christina Forsström följande år till­sam­mans med sina söner och en dotter till gård nr 22. (un­ge­fär­li­gen Stora Norregatan 17). Johan Oskar hade då blivit krukmakare, och möjligtvis startade han där en verkstad till­sam­mans med brodern. Han fick i varje fall burskap, och blev även medlem i Hant­verks­för­e­ning­en detta år, alltså 1848. Dessutom var han re­gi­stre­rad med en rörelse i Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser under några år vid denna tid. Något mer som talar för att han här hade en egen verkstad är att en annan ka­kel­ugns­ma­ka­re (Trozell) några år senare bodde i fas­tig­he­ten till­sam­mans familj samt gesäller och lärlingar.

Fyra år senare, 1852, hyrde bröderna Forsström, men även deras mor och syster bostad vid nr 33-34 , och eventuellt drev de då under en kort period verkstaden där. Johan Oskar Forsström flyttade följande år till­sam­mans med sin hustru till Härlöv i Åsums socken, där en verkstad ar­ren­de­ra­des. Familjen kom från 1856 att vara bosatt i Hörby, där en ny verkstad byggdes upp. Förutom en kort vistelse i Nor­da­me­ri­ka blev Johan Oskar (Otto) kvar på denna ort fram till sitt frånfälle den 13 augusti 1887.

Brodern Fritz Wilhelm, som hade gått i lära hos Ahlgrens vid 69-70 samt hos Ahlberg vid 33-34, lämnade Simrishamn som gesäll 1854 för att bosätta sig i Nosaby, där en egen verkstad startades upp. Som ka­kel­ugns­ma­ka­re­mäs­ta­re var han senare boende i Västra Vram och Brönnestad innan han till­sam­mans med hustru och dotter år 1865 anlände till Stoby församling (Hässleholm). Familjens vidare öden är okända men giss­nings­vis emigrerade de till Nor­da­me­ri­ka.

I så väl det material som fram­ställ­des för projektet Av sydsvensk lera, som i Christina Lindvall-Nordins bok Skånsk all­mo­ge­ke­ra­mik anges en krukmakare Christian Forsström ha varit verksam i Simrishamn. Någon sådan person har dock inte gått att återfinna i för­sam­ling­ens kyrkoarkiv. Möjligtvis är det bröderna Forsströms mor Christina som avses. Hon var inte verksam som krukmakare, men var däremot under en tid ägare till gård nr 22 där hon och hennes barn var bosatta några år, och där hennes söner troligtvis drev ett krukmakeri en kort period.

Johan Fredrik Trozell blev född den 25 oktober 1831 i Västervik, och där kom han även i lära hos en av stadens ka­kel­ugns­ma­ka­re. Som gesäll blev det 1851 flytt till Kalmar, och följande år vidare till något som benämndes obest ort. Möjligen var den obestämda orten Kristi­an­stad, men till Fritz Wilhelm Forsströms verkstad i Nosaby kom han i varje fall 1854.

Två år senare begav sig Trozell till Simrishamn, där han samma år, alltså 1856, erhöll burskap samt blev medlem i stadens hant­verks­för­e­ning. Till bostaden vid gård nr 22 (senare nr 51), kom följande år den nyblivna hustrun Kersti, och 1859 hade familjen utökats med sonen Johan Ernst. Johan Fredrik Trozell drev sin verkstad, tidvis med hjälp av gesäll och lärling, fram till sin hädanfärd den 11 april 1876, och i ef­ter­föl­jan­de boupp­teck­ning an­teck­na­des som tillgångar bland annat fas­tig­he­ten, huset och tomten nr 51, eller gammalt nr 22, här i staden samt ett lager av lerkärl.

Sonen Johan Ernst Trozell, född den 16 april 1859, skall ha övertagit verk­sam­he­ten efter faderns död, och drivit verkstaden vidare till­sam­mans med sin mor. Efter 1876 får fas­tig­he­ten be­teck­ning­en Kvarteret Lugnet nr. 51, och där bor därefter Trozell den yngre till­sam­mans med moder och syster. I hus­för­hörsläng­den för perioden 1881-1886 benämns Johan Ernst som krukmakeri-arbetare, så möjligen fanns där någon mer erfaren som drev verkstaden. Senare skulle dock hans titel bli krukmakare.

Modern avled 1899, och i de handlingar som erhållits från Österlens museum uppges att verkstaden drevs fram till detta år av henne och sonen. I änkefru Trozells boupp­teck­ning upptogs som tillgångar, förutom hennes giftorätt i tomten och huset nr 51, till exempel en del poster som hör till en kruk­makar­verk­stad, bland annat lera och bly samt brända lerkärl, men även en del gamla lerkärl.

Krukmakare Johan Ernst Trozell flyttade följande år till annan plats i staden, och ingick då även i äktenskap. Till­sam­mans med hustrun är han därefter under en kort period bosatt i Hyllie och Ystad, men familjen återvände efter en tid till Simrishamn där Trozell avled den 3 juli 1936.

Carl Fredrik Carlman såg dagens ljus för allra första gången den 21 februari 1820 i Simrishamn och växte upp på olika platser i staden till­sam­mans med moder och syskon. Omkring 1835 kom han som lärling till ka­kel­ugns­ma­ka­re Olof Sjöström och lär­lings­ti­den fortsatte därefter hos Sjövalls änka och senare hos Lars Ahlberg, där han blev gesäll 1841. Ge­säll­ti­den till­bring­a­des hos Ahlberg, men även hos Sjövalls änka vid nr 71, och troligtvis ansvarade han under en tid för arbetet i hennes verkstad.

Efter att några år tidigare bildat familj, flyttade Carlman år 1855 med den till något som i hus­för­hörsläng­den enbart benämndes Nytt hus vid 4:e kvarteret, men möjligtvis var beläget i närheten av te­gel­bru­ket. Ti­tu­la­tu­ren hade då blivit krukmakare, och egen verkstad troligtvis uppstartad. Några gesäller och lärlingar ingick i varje fall i hushållet, bland annat Andreas M. Andersson och Carl Andreas Möller. Där fanns familjen även på 1870-talet, men då utan några gesäller eller lärlingar som inneboende. Fas­tig­he­ten ingick vid denna tid bland onumrerade hus och lägenheter à stadens do­na­tions­jord. När krukmakare Carlman avled den 12 december 1891, ett år efter hustruns frånfälle, var familjen fort­fa­ran­de bosatt vid fas­tig­he­ten. I 1890-års folk­räk­ning angavs Carlmans hemvist till Mältan. I den boupp­teck­ning som upp­rät­ta­des efter hustruns död 1890 upptogs som tillgångar bland annat ett lager af brända och obrända lerkärl.

Carl Johan Jonsson var född 14 mars 1847 i Östra Stenby i Ös­ter­göt­land. Under de första tonåren fick han påbörja sin lär­lings­tid i när­lig­gan­de Norrköping och när han senare blivit ka­kel­ugns­ma­ka­re och bildat familj var han till­sam­mans med den bosatt på en del olika platser i landet. Först i Stockholm, och senare bland annat i Norrköping, Kalmar, Borgholm och Karlskrona, varifrån det 1896 blev flytt till Sälshög i Tryde socken, och några år senare till det när­lig­gan­de samhället Tomelilla. Från denna ort anlände de år 1900 till Simrishamn, där de blev bosatta i egen fastighet i kvarteret Lugnet nr 45. En tidigare benämning var nr 17, och möjligen kan det motsvara en placering vid nuvarande Lilla Torg 5.

Vid denna tid så bestod ka­kel­ugns­ma­ka­rens arbete mestadels av upp­sätt­ning samt re­pa­ra­tio­ner av kakelugnar, och för­mod­li­gen var så fallet även för Carl Johan Jonsson. Emellertid har det i den boupp­teck­ning som upp­rät­ta­des efter hans död den 27 juni 1923 som tillgångar gått att se, förutom fas­tig­he­ten, huset och tomten nr 45 i kvarteret Lugnet, bland annat lerkärl, pryd­nadskru­kor samt leksaker, det sistnämnda kan kanske avse lergökar. Eventuellt hade Jonsson under en tid bedrivit viss till­verk­ning av lerkärl, och då möjligtvis vid när­lig­gan­de nr 71, där det bedrivits kruk­ma­ke­ri­verk­sam­het fram till mitten av 1800-talet, och där sönerna, enligt de handlingar som erhållits från Österlens museum, skall haft sin verkstad under delar av 1900-talet. Jonssons tre söner blev alla ka­kel­ugns­ma­ka­re, en i Älmhult och två i Simrishamn.

Gunhard (Gunnar) Gerhard Johnsson kom till världen den 4 augusti 1885 i Kungsholms församling, Stockholm. Till­sam­mans med den övriga familjen inflyttade han till Simrishamn år 1900, och under de första åren var han bosatt i för­äld­ra­hem­met. Efter att ha bildat egen familj blev han dock bosatt med den på annan plats i staden, men enligt till­gäng­li­ga handlingar skall hans verkstad ha funnits vid tomt nr 71. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Gunnar Johnsson, som han senare skrev sitt namn, blev 1913 medlem i stadens hant­verks­för­e­ning och avled i Simrishamn den 27 juli 1965.

Ernst Axel Johnsson blev född den 11 mars 1892 i Borgholm. Bror till Gunhard Gerhard Johnsson, och liksom denne enligt uppgift verksam vid nr 71. Gesäll 1924 och medlem i Sim­rishamns hant­verks­för­e­ning fyra år senare. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Ernst Johnsson fick lämna jordelivet redan den 24 januari 1929.

Simris

Johan Jacob Rühle kom till världen den 9 juli 1821 i Simrishamn, och var sonson till krukmakare Lars Ahlbergs hustru. Familjen flyttade till Gladsax 1834, men Johan Jacob återvände två år senare till Simrishamn för att komma i kruk­ma­kar­lä­ra hos farmoderns make Lars Ahlberg. Redan 1838, när han blivit gesäll, blev det flytt till Ängelholm. Fyra år senare hade han bildat familj och fanns en tid med den bosatt i Reb­bel­ber­ga, Barkåkra.

Samma år, alltså 1842, utnämndes Rühle till mästare i Sim­rishamns-ämbetet, och flyttade samtidigt till Simris socken, strax utanför Simrishamn. Han startade där upp en verkstad vid Simris nr 3, vilken lämnades över till Pehr B. Holmberg endast fyra år senare. Familjen Rühle blev i stället bosatta i Fågeltofta och troligtvis drev Johan Jacob en egen verkstad även på denna plats. Nu blev det många sorg­lig­he­ter under åren där. Först avled hustrun, och sedan två av de fyra barnen.

1855 återvände han till Simrishamn till­sam­mans med de två kvar­va­ran­de barnen och blev bosatt vid tomt nr. 33-34. Troligtvis drev han där verkstaden under en tid (enl. Kom­mers­kol­le­gi­ums års­be­rät­tel­ser), även om hans titel då var gesäll. Så småningom gifte Johan Jacob Rühle om sig och var därefter bosatt vid tomt nr 31 i staden fram till sin hädanfärd den 20 juni 1869.

Pehr Holmberg-Bengtsson var född den 29 juli 1818 i Järrestad, men redan vid tre års ålder flyttade han till­sam­mans med den övriga familjen till Simrishamn. När resten av familjen 1829 flyttade till Vemmerlöv stannade Pehr, elva år gammal, som lärling hos Lars Ahlberg vid nr. 33-34. Efter att ha blivit gesäll 1836, och tagit sig namnet Holmberg, flyttar han till Halmstad, och året därefter till Malmö. En tid senare var han i arbete vid Marieberg i Västra Alstads socken, men när han 1844 inflyttade till Tryde socken från Ystad hade han fått sällskap av en nybliven hustru.

1846 flyttar familjen vidare till Simris socken, och Simris nr 3 där Johan Jacob Rȕhle hade sin verkstad. Denna tog troligtvis Holmberg över när Rȕhle med familj flyttade därifrån samma år. Samtidigt skall Pehr Bengtsson-Holmberg även blivit mästare. Enligt en handling från Österlens museum skall nr 3 ha varit beläget vid ån ungefär 500 meter väster om Simrisholm. Numera benämns gården Hamnabro.

Han var där verksam till­sam­mans med en del lärlingar och gesäller fram till 1870-talets början, då det blev flytt till Simris nr.33. Vid verkstaden fanns också åtminstone två av sönerna, Carl Magnus och Johan Emanuel. I Österlens museums handlingar finns uppgifter från Ingelstads & Järrestads kronofogde-arkiv år 1864 om att Holmberg till­ver­ka­de 10-12 kakelugnar årligen. Bränningen, som endast skedde sommartid, utfördes i en ugn som hade di­men­sio­nen 6*6 fot samt en höjd av omkring 5 fot. I ugnen rymdes kakel till ungefär två kakelugnar samt en del lerkärl vid varje bränning.

Bland annat den 25 juni 1862 an­non­se­ra­de Holmberg på detta sätt i Kristi­an­stads­bla­det: Som un­der­teck­nad utwidgat min tillwerk­ning af kakelugnar, så wäl gul­gla­se­ra­de som hwita, får jag hos respektive blifwande, såwäl som förut warande kunder re­com­men­de­ra mig, utlofwande ackuratess och billiga priser. Cimb­rishamn i Juni 1862. P. B. Holmberg, Ka­kel­ugns­ma­ka­re

Per B. Holmberg avled den 20 december 1889, men då hade sonen Johan Emanuel redan övertagit verkstaden. Denne drev verk­sam­he­ten fram till 1893 när han flyttade till Svedala, varefter brodern Carl Magnus troligtvis fortsatte med kruk­ma­ke­ri­et. Efter att änkefru Holmberg avlidit två år efter makens frånfälle, lät sterb­hus­de­lä­gar­na (döds­bo­de­lä­gar­na), här re­pre­sen­te­ra­de av en son och en svärson, den 30 januari 1892 i tidningen Barometern införa en annons med denna lydelse:

Hrr Ka­kel­ugns­ma­ka­re! Aflidne ka­kel­ugns­ma­ka­re P. B. Holmbergs i Cimb­rishamn sterb­hus­de­le­ga­re utbjuda härmed sin egande fastighet, att tillträdas den 1:sta nästa april. Sedan cirka 50 år tillbaka har i stället idkats en lönande kakelugns- och kärl­till­verk­ning, hvilken i en driftig persons hand betydligt kan utvidgas, enär ej någon nämnvärd konkurrent finnes. Närmare upp­lys­ning­ar lemnar snic­ka­re­mäs­ta­re C. G. Andersson i Cimb­rishamn och Sv. O. Holmberg, Östra Förstads­ga­tan n:r 53, Malmö. Obs! Blifver fas­tig­he­ten ej såld före den 15 nästa februari, kommer densamma att bor­t­ar­ren­de­ras mot billigt arvode.

Tydligen blev det ingen omedelbar för­sälj­ning, för nästan exakt fyra år senare an­non­se­ra­des fas­tig­he­ten återigen ut, denna gång i tidningen Arbetet:

Mindre fastighet vid Cimb­rishamn, inredd till kärl- och ka­kel­ugns­ma­ka­re­verk­stad jämte rymlig och bekväm bo­stads­lä­gen­het säljes för sterb­hus­de­le­gar­nes räkning till billigt pris och på för­del­ak­ti­ga vilkor. Då ingen konkurrens finnes kan affären för en driftig fackman blifva mycket inkomst- bringande. Närmare meddelar handlare Sw. O. Holmberg i Malmö eller snic­ka­re­mäs­ta­re C. G. Andersson i Cimb­rishamn.

Bröderna Holmberg skulle dock fortsätta med kruk- och ka­kel­ugns­makar­verk­sam­het vid Simris nr 33 fram till omkring 1890-talet. Först Johan Emanuel och därefter Carl Magnus.

Johan Emanuel Holmberg föddes den 26 mars 1862 i Simris socken som en av Pehr B. Holmbergs söner. Efter utbildning vid faderns verkstad, var han en tid bosatt inne i Simrishamn innan det 1884 var dags att återvända till för­äld­ra­hem­met, och efter en tid ta över verkstaden. När brodern Carl Magnus 1893 även han återvänt till Simris och då känt intresse för att driva verkstaden vidare, flyttar Johan Emanuel till Svedala till­sam­mans med hustru och barn. Två år senare blev det flytt till Västra Kattarp i Västra Skrävlinge församling utanför Malmö, men 1899 blev de bosatta inne i Malmö. Fyra år senare återvände familjen till Västra Skrävlinge, och där avled Johan Emanuel Holmberg, vilken sedan en tid tillbaka hade titeln eldare, den 6 juli 1942.

Även Carl Magnus Holmberg, vilken var född den 15 januari 1851, fick sin utbildning vid faderns verkstad. Där blev han sedan, förutom några kortare utflykter, kvar till 1876, då han som ka­kel­ugns­ma­ka­re till­sam­mans med nybliven hustru flyttade till Fränninge för att arbeta vid Fredrik Sjöstedts verkstad. Makarna, efterhand till­sam­mans med några barn, var därefter bosatta i Tryde, Örsjö, Lund och Kristi­an­stad innan det 1893 blev hemfärd till Simris. Där tog Carl Magnus över verkstaden efter brodern Johan Emanuel, vilken i sin tur tagit över efter fadern Per Bengtsson-Holmberg. Möjligtvis drev ka­kel­ugns­ma­ka­re Carl Magnus Holmberg sin rörelse fram till sitt frånfälle den 27 juli 1895.

Smedstorp

Börjar här med uppgifter hämtade från kyr­ko­ar­ki­vets hus­för­hörs­läng­der: Johan Göransson blev född den 15 juli 1864 i Östra Ingelstads socken, men tre år gammal flyttade han till­sam­mans med föräldrar och syskon till Gårdlösa i Smedstorps socken. Vid fjorton års ålder, alltså 1878, fick gossen ta plats som lärling hos Per B. Holmberg vid Simris nr. 33. Fem år senare, giss­nings­vis som gesäll, lämnade han denna verkstad för att flytta till något som benämndes som obest. ort. 1885 anges gesäll Göransson ha kommit flyttande från Smedstorp till ka­kel­ugns­ma­ka­re Nordström i Ystad, men redan samma år var han tillbaka vid för­äld­ra­hem­met i Smedtorp. Där blev han sedan kvar till 1887, då det blev en flytt inom Smedstorps socken, nämligen till något som benämndes Tjustorp nr 61, och för­mod­li­gen egentligen var Smedstorps sta­tions­sam­häl­le. Göransson, som då bar titeln ka­kel­ugns­ma­ka­re, byggde troligtvis upp en verkstad på platsen. Efter giftermål två år senare utökades familjen tämligen snabbt med två söner, och i hushållet fanns det även en lärling.

I Tomelilla Tidning från den 25 maj 1905 fanns denna notis: Ka­kel­ugns­ma­ka­re Johan Göransson, Smedstorp, har till sin bror ka­kel­ugns­ma­ka­re Otto Göransson, sålt sin inom Smedstorps mu­ni­ci­pal­s­am­häl­le belägna fastighet samt affär. Pris och till­trä­des­tid obekant.

I samband med att brodern Otto till­sam­mans med nybliven hustru blev kyr­ko­bok­förd vid fas­tig­he­ten år 1905 lämnade Johan med familj Smedstorp för att i stället bosätta sig i Tomelilla, Tryde socken. Redan följande år kom hemmet att finnas i när­lig­gan­de Hannas socken, men då tycks Göransson ha lämnat ka­kel­ugns­ma­ka­ryr­ket. Familjen återvände 1920 till Smedstorp, och där avled Johan Göransson den 21 augusti 1933. I Christina Lindvall-Nordins bok Skånsk all­mo­ge­ke­ra­mik berättas i ett avsnitt om Göranssons i Smedstorp, bland annat med uppgifter som tycks komma från Johan Göranssons gesällbok, samt uppgifter från senare tiders släktingar.

Återger några uppgifter från boken:

Mellan åren 1877 och 1883 till­bring­a­de Johan lär­lingså­ren hos P B Holmberg. Året efter detta skall han ha varit hos Timgren (Thimgren) i Ystad, där han fick sitt gesällbrev den 3 april 1884. Under åren 1884-85 skall Johan Göransson under ett år ha varit verksam som ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säll hos Martin Nordström i Ystad. 1885 uppges han ha varit i arbete i Stockholm. Därefter blev Göransson kvar i Smedstorp, och lärde även upp sin bror Otto i yrket. När Johan övergick till att verka som träd­gårds­mäs­ta­re överlät han verkstaden till brodern Otto. Där drev denne verkstaden på Storgatan i Smedstorp, dit den tidigare blivit flyttad, nästan fram till sin bortgång 1929.

Handlingar som erhållits från Österlens museum:

I utförliga skriftliga be­rät­tel­ser om bröderna Göransson lämnar barn/barnbarn till dessa bland annat följande uppgifter: Hos denne Holmberg gjorde Johan Göransson sitt gesäll- prov, en brun­gla­se­rad soppterrin med pålagda frukter. Där finns också upp­lys­ning­en att Otto Göransson år 1905 tog över verkstaden efter sin bror Johan, som i stället valde att bli bonde i Hannas socken. Dessutom finns där berättat att bröderna inte själva till­ver­ka­de kakelugnar i någon större omfattning, men att de däremot satte upp ugnar av de större fa­bri­ker­nas sortiment. Deras egen produktion bestod mestadels av hus­hålls­gods, blomkrukor och lergökar.

Frans Otto Göransson kom till världen den 12 februari 1879 i Smedstorp, och växte upp vid för­äld­ra­hem­met där. Enligt uppgift skall han ha kommit i arbete vid sin bror Johans kruk- ka­kel­ugns­makar­verk­stad, och där lärt sig yrket. När brodern 1905 lämnade Smedstorp, blev Otto till­sam­mans med nybliven hustru kyr­ko­bok­förd, och för­mod­li­gen då även bosatt, vid Tjustorp nr 61, vilket torde motsvara dagens Storgatan 59 i Smedstorp.

Otto Göransson kunde då som ka­kel­ugns­ma­ka­re överta sin brors verkstad, vid vilken han till­sam­mans med mestadels två gesäller till­ver­ka­de allehanda lerkärl, det vill säga hus­hålls­gods som bland annat krukor, fat, skålar och liknande, men även lergökar och andra djur­fi­gu­rer. Detta såldes till exempel på marknader i Kivik och i Smedstorp samt till handlare runt om på Österlen, men även i butiken vid hemmet i Smedstorp. Som ka­kel­ugns­ma­ka­re till­ver­ka­de Göransson någon enstaka kakelugn, mest för eget bruk, men sålde och satte upp ugnar från bland annat Karlskrona runt om i bygderna. Han skall ha varit verksam i yrket fram till något år innan han avled den 20 september 1929.

Tryde

Pot­te­ma­ka­ren Olof Lundgren blev född den 29 juli 1834 i Borrby, men fjorton år gammal kom han i lära hos krukmakare Sjövalls änka i Simrishamn. Lärotiden fortsatte fyra år senare hos Holmberg i Simris, och fort­fa­ran­de som lärling kom han omkring 1853 till Ystad. Efter en kort visit i Skurup återvände han till Ystad, men valde därefter att i stället för krukmakare bli soldat, och då med sol­dat­nam­net Gren. Därefter har det inte varit möjligt att träffa på honom i kyr­ko­ar­ki­ven, förrän han som pot­te­ma­ka­re (krukmakare) Olof Lundgren år 1860 anlände till Lövestad till­sam­mans med hustru. Tidigare kyr­ko­bok­fö­rings­ort skall då ha varit Malmö, och i Lövestad övertogs giss­nings­vis den verkstad som innan dess drivits av Tufve Jönsson.

Nu blev inte vistelsen vid denna ort särskilt längvarig, utan redan följande år flyttade makarna, då i sällskap med en nyfödd son, vidare till när­lig­gan­de Tranås (alltså byn Tranås i Skåne). År 1876 kom familjen till Elveröd i Tryde socken och fyra år senare fortsatte de till samhället Tomelilla i samma socken. Där blev de kvar endast i två år innan de 1882 flyttade till Ystad. Sex år senare, alltså 1888, blev det dags att återvända till Tryde, och denna gång till Sälshög. Där avled pot­te­ma­ka­ren Olof Lundgren den 27 januari 1901.

Carl Johan Jonsson var född den 14 mars 1847 i Östra Stenby i Ös­ter­göt­land. Under de första tonåren fick han påbörja sin lär­lings­tid i när­lig­gan­de Norrköping och när han senare blivit ka­kel­ugns­ma­ka­re och bildat familj var han till­sam­mans med den bosatt på en del olika platser i landet. Först i Stockholm, och senare bland annat i Norrköping, Kalmar, Borgholm och Karlskrona, varifrån det 1896 blev flytt till Sälshög i Tryde socken, och några år senare till det när­lig­gan­de samhället Tomelilla. Giss­nings­vis bestod Jonssons arbete hu­vud­sak­li­gen av upp­sätt­ning samt re­pa­ra­tio­ner av kakelugnar. År 1900 flyttade familjen vidare till Simrishamn, där fa­mil­je­fa­dern och två av sönerna blev verksamma som ka­kel­ugns­ma­ka­re. Carl Johan Jonsson avled där den 27 juni 1923.

Ullstorp

Nils Johansson Högberg kom till världen den 1 maj 1871 i Långaröd i dåvarande Malmöhus län. I mycket unga år kom han till Lövestads socken där han tidigt fick börja arbeta som dräng, men efter något år i Köpenhamn kunde han en tid senare komma i lära hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Carl Fredrik Lundgren i Heinge, Lövestad. Som krukmakare och med ef­ter­nam­net kom­plet­te­rat med Högberg blev det 1903 en flytt till Ullstorp något söder om Tomelilla till­sam­mans med nybliven hustru. Förutom någon kortare vistelse på annan ort stannade familjen kvar i Ullstorp fram till 1914 då Smedstorp blev ny bostadsort, men då hade fa­mil­je­fa­dern möjligtvis upphört med yrket. Två år senare återfanns Johansson Högberg i Högs socken, och då med titeln tof­fel­ma­ka­re. Vid denna ort fick han så lämna jordelivet den 3 oktober 1923.

Fågeltofta

Johan Jacob Rühle har tidigare blivit omskriven i avsnittet om Simris, och när han till­sam­mans med sin familj lämnade denna ort 1846, blev de i stället bosatta vid Bonderum i Fågeltofta socken och troligtvis drev Johan Jacob en egen verkstad även på denna plats. Nu blev det många sorg­lig­he­ter under åren där. Först avled hustrun, och sedan två av de fyra barnen. 1855 återvände han till Simrishamn till­sam­mans med de två kvar­va­ran­de barnen och blev bosatt i staden fram till sin hädanfärd den 20 juni 1869. Troligtvis fanns ett samarbete med Henric Svensson, eftersom denne var dopvittne när en av makarna Rühles barn döptes.

Henric Svensson föddes den 6 mars 1810 som son till Påt­te­ma­ka­ren (kruk­ma­ka­ren) Sven Jonsson och dennes hustru vid Bäretofta i Lövestads socken. Några uppgifter om att sonen skulle ha gått i lära hos fadern har inte framkommit i till­gäng­li­ga handlingar, men det är nog mycket troligt att så var fallet.

Under 1830-talets mitt har Henric gått att träffa på som dräng i Bondrum, Fågeltofta socken, men efter att han bildat familj några år senare hade titeln blivit husman, vilket kan avse till exempel en hant­ver­ka­re bosatt i eget hus beläget på annans mark. Hos familjen fanns under en tid en gesäll bosatt, men i samband med Henric Svenssons frånfälle den 21 maj 1874 lämnade denne gesäll orten.

I boupp­teck­ning­en efter husmannen och kru­ko­ma­ka­ren Svensson upptogs som tillgångar bland annat fas­tig­he­ten En på Herr Grefve Hamiltons egor vid hemmanet No 6 Bondrum upptill landsvägen belägen husbyggnad af omkring 7 binningars* längd samt åtskilligt kruk­ma­ka­re­verk­tyg och några obrända lerkärl. *(En binning är fältet mellan två stockar i ett korsvirke. Måtten är olika och är ingen exakt enhet.)

Jöns Jönsson såg dagens ljus för första gången den 18 juni 1856 i Smedstorp och sjutton år gammal kom han i lära hos Holmberg i Simris. Två år senare flyttade han över till Nils Theodor Lundholms verkstad i Lövestad, varifrån färden 1879 gick vidare till Bondrum i Fågeltofta. Där blev det samma år giftermål med en av Henric Svenssons döttrar, och Jöns Jönsson kunde därefter verka som krukmakare vid Bondrum nr 6. Troligtvis lämnade han detta yrke en bit in på 1900-talet, för omkring 1920 benämndes han som före detta lant­brev­bä­ra­re. Detta var även ti­tu­la­tu­ren när han avled den 10 mars 1935.

Vittskövle

Efter att man­tals­läng­der för Vittskövle socken saknas under ett flertal år, återkom de 1786, och då återfanns en Nils Wallberg inskriven vid Tegelhuset till­sam­mans med hustru. Även om titlar saknas i längderna, så var hans yrke giss­nings­vis kruk- eller ka­kel­ugns­ma­ka­re och möjligen var han den Nils Wallberg som gick i lära i Ystad under perioden 1739-43.

Från och med 1801 var i stället ka­kel­ugns­ma­ka­ren Magnus Kiölberg inskriven vid Tegelhuset till­sam­mans med sin hustru. Wallberg fanns dock fort­fa­ran­de kvar där som änkling och gesäll. För­mod­li­gen hade han då överlåtit verkstaden till Kiölberg och arbetade själv kvar där som anställd.

Kiölberg blev 1803 mästare inom ka­kel­ugns­ma­karäm­be­tet i Karlskrona, men var även fort­sätt­nings­vis verksam i Vittskövle. I hushållet fanns under alla år, förutom hustru och barn, även en gesäll och lärling. Hustrun skall per brev ha meddelat ämbetet att maken avled den 5 juni 1820, men i för­sam­ling­ens dödsbok anges dock dödsdagen till den 12:e. Kiölberg skall då ha varit 46 år gammal. Änkan drev därefter rörelsen vidare, men tyvärr blir det vid denna tid ett glapp i till­gäng­lig in­for­ma­tion, eftersom man­tals­läng­der­na endast sträcker sig till och med 1820, och för­sam­ling­ens hus­för­hörs­läng­der börjar först fem år senare.

Troligtvis ar­ren­de­ra­des dock verkstaden av ka­kel­ugns­ma­ka­ren Carl Magnus Rosenberg från omkring 1820 och sex år framåt. Han var född den 28 mars 1788 i Balkåkra, och gjorde sin lär­lings­tid i Ystad under åren 1805-1808, Efter att ha blivit mästare 1818 drev han under några år en verksamhet i Ystad, men flyttade troligtvis till Vittskövle två år senare. 1826 flyttade han emellertid till Västanå i Näsums socken till­sam­mans med sin hustru, och där bedrev han en tämligen omfattande kakel till­verk­ning, möjligtvis fram till sitt frånfälle den 8 maj 1841.

Samtidigt som Rosenberg lämnade Tegelhuset, återvänd änkefru Kiölbergs äldste son Bengt från Ystad som gesäll, och troligtvis hjälpte han därefter sin mor att driva rörelsen vidare. Sonen Johan torde efterhand även han ha fått hjälpa till med de olika sysslorna. I samband med att han 1837 flyttade till Härlöv kom H C Åkesson in­flyt­tan­de därifrån till Tegelhusen/Foglahusen. Möjligen drev han verkstaden under en kort period, men redan följande år vandrade han vidare till Trelleborg.

Jöns Lindström blev född den 6 april 1806 i Riseberga socken, men då med Johnsson som efternamn. Rätt så tidigt lämnade han det fattiga för­äld­ra­hem­met, oklart dock vart han flyttade. Oklart även var han kom i ka­kel­ugns­ma­kar­lä­ra, och var han därefter arbetade. Omkring 1830 har han i varje fall gått att träffa på som betjänt vid Ugerups herrgård i Köpinge socken, och möjligtvis var det där han sam­man­strå­la­de med Johanna Kiölberg, i varje fall blev de 1831 föräldrar till sonen Carl. Tre år senare flyttade familjen till hennes för­äld­ra­hem vid Tegelhusen/Foglahusen i Vittskövle.

Om Jöns Lindström då var utbildad inom ka­kel­ugns­ma­ka­ryr­ket, eller om han fick lära det vid svärmodern, änkefru Kiölbergs verkstad, har det inte gått att få någon klarhet i. Efter en tid blev han dock som ka­kel­ugns­ma­ka­re ägare till fas­tig­he­ten som fick be­näm­ning­en Pottehuset, och Lindström fick titeln fabrikör. Troligtvis bedrevs en tämligen stor verksamhet vid verkstaden att döma av antalet gesäller och lärlingar som ingick i hushållet.

I Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser var verk­sam­he­ten re­gi­stre­rad som fa­briks­rö­rel­se från och med 1848, och då med tre arbetare samt en produktion som utgjordes av kakel till kakelugnar.

Sonen Carl Lindström, född den 15 april 1831 i Lyngsjö socken, torde tidigt ha kommit i lära hos sin far, och arbetade även som gesäll hos honom en tid. Efter en kort period i Göteborg återvände han till Pottehuset och ingick 1866 i äktenskap, varefter även han kom att tituleras som fabrikör. Vid denna tid är det också han som i Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser anges som ägare till rörelsen. Den första gång det i dessa fa­briks­be­rät­tel­ser anges något antal till­ver­ka­de produkter är 1865, då det skall ha till­ver­kats 15 kakelugnar och personal-styrkan bestod av två personer.

Fem år senare lämnades även lite upp­lys­ning­ar om verkstaden/fabriken, nämligen att den var utrustad med 3 drejskivor samt en 60 ku­bik­fots­glatt­ugn. Ägandet varierade i fa­briks­be­rät­tel­ser­na under åren mellan C Lindström och J Lindström, där det sistnämnda kan avse Jöns Lindström eller sonen Johan Lindström.

Den 19 maj 1869 gick dock detta att läsa i Kristi­an­stads­bla­det:

Genom auktion, som hos ka­kel­ugns­ma­ka­ren Karl Lindström i Her­re­möl­lan, förrättas onsdagen den 26 dennes med början kl. 11 f.m. kommer till högst­bju­dan­de att försäljas hans till bor­ge­nä­rer­nas förnöjande afträdda bo, bestående af guld, alsenid (nysilver), bättre och sämre möbler, sängkläder, linnewaror, glas, porselin, 4 st. brända kakelugnar, 1,200 st. brända blomkrukor, 2 á 3,000 st. obrända lerkärl af olika slag, beredda får- och kalfskinn äfwensom andra diwerse waror; med en månads be­tal­nings­an­stånd för we­der­häf­ti­ge köpare.

Her­re­möl­lan den 15 Maj 1869 God man.

Enligt Fa­briks­be­rät­tel­ser­na tycks dock fab­ri­ka­tio­nen ha fortgått oförändrad under följande år, men Carl Lindström lämnade Pottehuset 1872, och var en tid i arbete som gesäll hos Gustaf Andersson i Härlöv, men när han avled 21 april 1879 vistades han i Halland. Verk­sam­he­ten drevs därefter troligtvis vidare av Jöns Lindström till­sam­mans med sonen Johan.

Johan (Johannes) Lindström kom till världen den 10 mars 1840 i Vittskövle, och torde tidigt ha kommit i arbete vid faderns verkstad/fabrik. Förutom en kort visit i Kristi­an­stad år 1866, tycks han enligt hus­för­hörsläng­dens an­teck­ning­ar ha blivit kvar vid Pottehuset under hela sitt liv.

Några an­teck­ning­ar från fa­briks­be­rät­tel­ser­na:

1878: 2 arb. 15 kakelugnar 1880: 1 arb. 8 kakelugnar. Adress: Her­re­möl­lan, Degeberga 1883: 2 arb. 15 kakelugnar.

Den 28 maj 1883 fanns en annons med följande lydelse införd i Kristi­an­stads­bla­det: Observera. En i yrket kunnig kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­re kan nu genast erhålla god och varaktig kondition hos un­der­teck­nad. Widtsköfle och Her­re­möl­lan den 25 Maj 1883. Johannes Lindström.

Jöns Lindström avled den 5 november 1885, och Johan (Johannes) Lindström den 30 augusti följande år. Därmed torde pro­duk­tio­nen vid Lindströms ka­kel­ugns­fa­brik ha upphört.

Magnus Kiölberg var under sin tid man­tals­skri­ven vid Tegelhuset, medan Lindströms i hus­för­hörsläng­den var kyr­ko­bok­för­da vid Foglahuset och senare Pottehuset. I Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser anges hemvisten till Jo­han­nes­hus, Foglahus och Her­re­möl­lan.

Kristi­an­stad

Från Re­gi­onmu­se­et i Skåne har erhållits en för­teck­ning över krukmakare (pot­te­ma­ka­re) i Kristi­an­stad, till största delen baserad på uppgifter ur borgar­ma­triklar. Det är denna för­teck­ning som i huvudsak lämnat underlag till upp­gif­ter­na om 1600- och 1700-talens krukmakare i staden. Dessutom har Karin Månssons artikel Kruk­ma­karäm­be­tet i Ystad, vilken pub­li­ce­ra­des i års­skrif­ten Ystadiana från 1980, varit en annan flitigt använd upp­gifts­läm­na­re till denna do­ku­men­ta­tion.

Ethel Westers artikel Kristi­an­stad och dess befolkning i slutet av 1600-talet, vilken ingick i skriften Staden vid Helgeå från 1964, innehåller bland annat en avskrift av man­talsläng­den för år 1672. Där går det bland stadens innevånare även att återfinna några krukmakare. Återger detta senare i do­ku­men­ta­tio­nen.

I huvudsak har dock man­tals­läng­der­na varit de främsta upp­gifts­läm­nar­na angående 1700-talets krukmakare, även om dessa handlingar inte varit till­gäng­li­ga under perioden 1716 till 1742. Tiden efter 1820 är det i stället hus­för­hörs­läng­der samt övriga handlingar i kyrkoarkiv som till största del fått bistå med uppgifter till denna do­ku­men­ta­tion.

Börjar med att återge uppgifter ur den för­teck­ning som bygger på uppgifter från borgar­ma­triklar, skat­te­läng­der, register, pro­to­koll­böc­ker samt till viss del även man­tals­läng­der.

Enligt denna för­teck­ning skall de tidigaste kruk­ma­kar­na i området ha varit bosatta i Vä, vilken vid denna tid hade stads­rät­tig­he­ter, belägen några kilometer utanför Kristi­an­stads nuvarande centrum. Ditloff Pottemager fanns där omnämn i en skat­te­längd från 1584, och Anders Pottemager i ett register från 1613.

I Ethel Westers tidigare nämnda artikel förekommer en Elinne pottemager i Vä år 1618. Detta tycks ha varit en kvinnlig krukmakare. I Åhus var Pottemager Christen Hansen Weffuer bosatt fram till omkring 1618 då han flyttade till den då nyligen grundade staden Kristi­an­stad, där han inköpte tomt 160 (på nuvarande Ti­vo­li­ga­tan mellan Västra Vallgatan och Västra Bou­le­var­den). Just i detta område skulle det bedrivas kruk­ma­ke­ri­verk­sam­het fram till ungefär 1780. Denna krukmakare (pot­te­ma­ka­re) nämndes följande år i stadens äldsta pro­to­koll­böc­ker.

Här följer så en uppräkning av krukmakare som förekommit i pro­to­koll­böc­ker­na, samt årtal när de förekommit där. I många fall är det sista årtalet även det år de avlidit, i övrigt anges detta separat under för­ut­sätt­ning att det finns angivet.

Hans Rasch (Rask), nämnd från 1618, död 1644. Hans Jacobsson, borgare 1616, död 1653. Michell Loss, borgare 1616. Michel Scholdt, borgare 1616. Niels Olsson Weffuer, borgare 1620. Christop­her Lauridtzen, nämnd 1623-1627. Petter Weffuer, nämnd 1631-1653. Jörgen Aronssen, nämnd 1632-1650. Per (Peter) Erichsen, nämnd 1644-1678. Niels Morgensen (Månsson), borgare 1655, död 1678. Anders Mattsen, borgare 1657.

I 1672 års man­talslängd har det gått att träffa på Hindrich Pottemager och Michell pottemager samt i 1678 års längd Christen Tygesen (Tögers), vilken skall ha avlidit 1694. De två först­nämn­da återfinns även i den avskrift av 1672 års man­talslängd som finns i Ethel Westers artikel Kristi­an­stad och dess befolkning i slutet av 1600-talet.

Hindrich Pottemager anges där ha varit inskriven i Sö­der­ga­tans rote och Michell Pottemager vid Västra Bakgatans rote till­sam­mans med Nills Pottemager och Per Ericson Pottemager. Den sistnämnde skall ha varit bosatt i det område vid korsningen mellan Västra Vallgatan och Ti­vo­li­ga­tan, där det både tidigare och långt senare bedrevs kruk­ma­ke­ri­verk­sam­het.

Några av de kruk­ma­kar­namn som återfinns i borgar­ma­triklar: Pär Månsson, borgare 1686. Zacharias Påhlsson Wassbeck, borgare 1696.

Fortsätter do­ku­men­ta­tio­nen genom att med hjälp av uppgifter från borgar­ma­triklar och man­tals­läng­der försöka presentera ka­kel­ugns­ma­kar­na kro­no­lo­giskt vid de fas­tig­he­ter där de var man­tals­skriv­na.

Emellertid var det först i 1710-års man­talslängd som tomtnummer fanns utsatta, och som tidigare nämnts så saknas man­tals­läng­der under perioden 1717-1741, så under dessa år har det inte gått att få fram några uppgifter angående stadens krukmakare. I 1710-års man­talslängd fanns Lars Pot­te­ma­ka­re inskriven vid tomt nr 49 (i kvarteret Hovrätten och belägen ungefär vid nuvarande Västra Storgatan 13-17). Möjligtvis kan denne Lars Pot­te­ma­ka­re vara den Lars Ab­ra­hams­son Staaf som i borgar­ma­tri­kel anges ha blivit borgare 1702. I Kruk­ma­karäm­be­tet i Ystad skrevs att han lärt i Stockholm och att han blev mästare där 1705. Anhöll 1701-05 om att bli mästare i Kristi­an­stad.

I man­talsläng­den har han endast gått att träffa på vid nr 49 fram till och med 1711, och något annat kruk­ma­kar­folk har inte heller gått att se vid denna adress.

Fredrick Pot­te­ma­ka­re har gått att träffa på i man­tals­läng­der­na från 1709 till och med 1716. Han fanns då till­sam­mans med hustru samt någon gesäll och lärling inskriven vid tomt nr 158 Västra Bakgatan (kvarteret Granaten, un­ge­fär­li­gen Västra Vallgatan 38). Giss­nings­vis är det då fråga om den Friedrich Hopp som blev borgare 1683 samt mästare 1696. Enligt borgar­ma­trik­ler skall han ha avlidit 1726.

Vid tomt nr 162 Västra Bakgatan (kvarteret Ar­til­le­ris­ten, tomt mellan Västra Vallgatan 30-34) var Rassmus Pot­te­ma­ka­re inskriven med hustru och arbetsfolk i man­talslängd under åren 1710-16. Han fanns inskriven i längderna även under tidigare år, men trots att dessa handlingar saknar uppgifter om tomtnummer, verkar det troligt att han också då var boende vid denna adress. För­mod­li­gen var kruk­ma­ka­rens full­stän­di­ga namn Rasmus Olsson Stenström, vilken till­bring­at sina läroår hos Måns In­ge­mans­son i Ystad under perioden 1695-1700. Han skall ha blivit mästare 1706.

Fort­fa­ran­de 1742 fanns han i man­talsläng­den inskriven vid nr 162, då som boende hos sin tidigare lärling, pottmakare Påske Blom, och antecknad som änkling samt utfattig. I för­sam­ling­ens be­grav­nings­bok anges pott­ma­ka­ren Rasmus Stenström ha blivit begravd i december 1745.

När man­tals­läng­der­na återigen efter ungefär tjugofem år blivit till­gäng­li­ga år 1742 var Påske Blom mästare vid nr 162. Han skall ha gått i lära hos Stenström fram till 1713, då han blev mästare. Möjligtvis övertogs läro­mäs­ta­rens verkstad några år senare.

Pot­te­ma­kar­mäs­ta­re Påske Blom blev kvar vid denna fastighet fram till sitt frånfälle, vilket torde ha inträffat 1747, eftersom han begravdes den 13 juli detta år. Änkan drev rörelsen vidare med hjälp av en gesäll och lärling under något år innan hon flyttade över till tomt 233 Östra Bakgatan till­sam­mans med sitt arbetsfolk. Kruk­makar­verk­sam­he­ten torde därmed ha upphört vid tomt nr 162.

Vid tomt nr 164 Västra Bakgatan (kvarteret Kom­men­dan­ten, un­ge­fär­li­gen nuvarande Dö­belns­ga­tan 1A) fanns Sören (eller eventuellt Göran) Pot­te­ma­ka­re inskriven i man­talslängd under åren 1710-16. Även han fanns inskriven i längderna under tidigare år, och torde då ha haft sin bostad vid denna tomt.

I till­gäng­li­ga handlingar (uppgifter från borgar­ma­triklar samt artikeln Kruk­ma­karäm­be­tet i Ystad) finns en Sören Valberg Jöransson, vilken skall ha blivit borgare i Kristi­an­stad 1687 och mästare i samma stad tre år senare. Giss­nings­vis var detta Sören Pot­te­ma­ka­re. Enligt be­grav­nings­bo­ken skall Sören Pot­te­ma­ka­re kommit till den sista vilan den 22 mars 1721.

Nils Staf­fens­son Björkman hade gått i lära hos Sören Valberg och därefter arbetat som gesäll hos honom. Efter läro­mäs­ta­rens död gifte han sig med änkan, och kunde då 1822 som mästare ta över denna verkstad. Nils Björkman begravdes den 17 juli 1737.

I 1742-års man­talslängd var Truls Wettergren inskriven som mästare vid nr 164. Han skall ha blivit gesäll 1722, mästare 1737 och borgare följande år. Wettergren var därefter bosatt och verksam vid denna fastighet till­sam­mans med sin hustru samt gesäll och lärlingar fram till det att han avled den 25 september 1752 endast 34 år gammal.

Verk­sam­he­ten övertogs efter något år av Truls Öhnstedt, vilken uppges ha blivit född i Önnestad samt påbörjat sin lär­lings­tid hos Påske Blom och avslutat den hos Wettergren. Där arbetade han därefter som gesäll fram till att han blev mästare 1756. Följande år ingick han i äktenskap med jungfrun Margareta Wettergren, vilken troligen var dotter till krukmakare Wettergren. Giss­nings­vis bidrog detta äktenskap till att Öhnstedt kunde överta verk­sam­he­ten vid nr 164.

Han blev därefter verksam där till­sam­mans med någon gesäll och lärlingar fram till sitt frånfälle vid 57-års ålder den 20 september 1779. Änkan drev därefter med hjälp av en gesäll verk­sam­he­ten vidare under några enstaka år, men efter det torde kruk­ma­ke­ri­rö­rel­sen vid denna gård ha upphört.

Betydligt senare än de nämnda kruk­ma­ke­ri­er­na vid Västra Bakgatan startades ett sådant även upp vid nr 180 Västra Bakgatan (kvarteret Mårten Persson, un­ge­fär­li­gen nuvarande Västra Vallgatan 12, med en tomt som sträckte sig till Västra Bou­le­var­den).

Det började med Olof Persson Löfqvist, vilken gått i lära hos Öhnstedt under perioden 1767-72, och därefter arbetat som gesäll hos bland annat Jochum Hellström innan han blev mästare 1778. Som sådan drev han under några år en verkstad vid tomt nr 233 Östra Bakgatan, men flyttade en bit in på 1780-talet till tomt nr 180. Där blev han dock inte långvarig, utan enligt man­talsläng­dens uppgifter skall han till­sam­mans med sin hustru efter endast något år ha bosatt sig som ka­kel­ugns­ma­ka­re i Hjärsås socken. På grund av brand finns denna för­sam­lings kyrkoarkiv inte längre kvar, men Löfqvists hustru benämndes 1793 som änka, så då torde han ha avlidit något år tidigare.

I samband med att Löfqvist lämnade tomt nr 180 kom i stället kruk- och kakelugns- makaren Paul Andersson Delphin att bosätta sig där till­sam­mans med sin familj. Han till­bring­a­de sin lär­lings­tid i Ängelholm under perioden 1772-1775, men eftersom arkiven både är svårlästa och långt ifrån kompletta under denna tid har det inte gått att följa honom på hans ge­säll­vand­ring. Emellertid förekom han 1778 i Borås kyrkoarkiv i samband med en dotters födelse. I fö­del­se­bo­ken an­teck­na­des då att Delphin varit hos krukmakare Lund i Skene I Kristi­an­stad blev han mästare 1780, men sade upp burskapet redan elva år senare och återvände då till Skene i Örby socken, där han benämndes som hä­radskru­ko­ma­ka­re. Paul Delphin slutade sina dagar i Skene utanför Borås den 13 december 1801.

Flyttar så över till Östra Bakgatan, där Påske Bloms änka under några år vid 1740-talets slut drev en rörelse vid tomt nr 233 (kvarteret Jeff Buck, belägen ungefär vid nuvarande Östra Vallgatan 19-25, med en tomt som sträckte sig till Östra Bou­le­var­den). Efter änkefru Bloms tid vid denna tomt etablerade sig Petter Dahlberg där. Han blev mästare i staden 1752 och borgare följande år. Dahlberg blev bosatt och verksam vid nr 233 till­sam­mans med hustru och barn samt någon gesäll och lärling fram att han vid 48 års ålder fick lämna jordelivet den 8 april 1775. Änkan drev rörelsen vidare under några år med hjälp av sonen tillika gesällen Georg Dahlberg, men från omkring 1778 övertogs den av Olof Persson Löfqvist (mer om honom under nr 180 Västra Bakgatan).

Vid 1780-talets början blev Christop­her Straus krukmakare vid nr 233. Några uppgifter om hans tidigare liv har inte gått att få fram, men han arbetade i varje fall under en tid som gesäll hos Jochum Hellström vid nr 240, och blev borgare i Kristi­an­stad 1782. Straus fick dock ingen lång tid som krukmakare i staden eftersom han 59 år gammal avled den 4 mars 1790.

Under något år drevs verk­sam­he­ten vidare av änkan, men övertogs därefter av Bengt Wagenberg (Wakenberg). Han uppges ha blivit född 1760 och till­bring­at sin lärotid hos A Lundqvist i Ystad under perioden 1775-81. Mästare samt borgare i Kristi­an­stad blev han 1791, och kunde därefter, med hjälp av någon gesäll och lärling, driva verk­sam­he­ten vid tomt nr 233 fram till sin hädanfärd den 31 december 1807. Han uppgavs i dödsboken då ha varit 50 år gammal, så antingen är denna uppgift felaktig eller så fö­del­seå­ret.

I ef­ter­föl­jan­de, tämligen svårtydda boupp­teck­ning har det i varje fall som tillgångar gått att se fas­tig­he­ten gården och tomten No 233 i Östra Bakgatan med 2:ne pottugnar, Wärkstaden med dess tillbehör, wärktyg och in­ven­ta­ri­er samt färdigt och ofärdigt arbete. Den 8 september följande år avled även änkan Regina Wagenberg och hennes boupp­teck­ning var betydligt lättare att läsa. I hennes boupp­teck­ning upptogs, förutom fas­tig­he­ten nr 233 samt verkstaden med verktyg och in­ven­ta­ri­er, bland annat ett mark­nad­s­tält med ryggås och en blåmålad mark­nads­vagn. Där finns även an­teck­ning­en Ifrån dödsdagen och till den 4 och 5 Oktober har hand­t­vär­ket blifvit drifvit och hus­håll­ning­en varit orubbad under hvilken tid färdigt arbete blifvit försåldt.

Fas­tig­he­ten blev sedan såld på auktion, och köptes av krukmakare Enoch Tullberg, vilken hade gått i lära hos Nils Yström i Ystad, Han blev borgare i Kristi­an­stad 1809 och den person som därefter kom att bli man­tals­skri­ven vid nr 233. Tullbergs tid där varade dock under en väldigt kort period, eftersom han endast 23 år gammal avled den 7 juni 1809.

I ef­ter­föl­jan­de boupp­teck­ning upptogs som tillgångar bland annat fas­tig­he­ten gården och tomten nr 233 i Östra Bakgatan samt Pottmakare värk­sta­dens till­hö­rig­he­ter bestående af 4 st skifvor (drejskivor), 58 st torke bräder, gryta till bly­smält­ning, blyraka, stöp-slef, jern spjut, hammare, handqvarn och en målare sten samt ler kista. Dessutom färdigt arbete af alla sorter samt en del format och torkat arbete. Fas­tig­he­ten såldes därefter på auktion, men troligtvis inte till någon krukmakare, eftersom någon sådan inte har gått att se som man­tals­skri­ven där efter Tullström. För­mod­li­gen upphörde därmed kruk­ma­ke­ri­verk­sam­he­ten vid denna gård.

Vid tomt 240 Östra Bakgatan (kvarteret Mats Lavesen, korsningen mellan Östra Vallgatan och Car­dells­ga­tan) torde Jacob Wegren ha etablerat sig redan under 1730- talet, men det är i 1742-års man­talslängd som han har gått att se som inskriven där till­sam­mans med hustru samt två lärlingar. Senare skulle det även ingå några gesäller i hushållet. Wegren skall ha blivit gesäll 1731, men osäkert vart. Borgare 1732 samt nämnd som mästare två år senare och möjligtvis var det då som han startade upp en verksamhet i Kristi­an­stad. Många ynglingar som senare blev mästare på olika håll i landet till­bring­a­de sin lärotid vid denna verkstad, vilken drevs av Wegren fram till att han 56 år gammal fick företa sin hädanfärd den 25 april 1761.

Giss­nings­vis hade Joachim Peter Hellström arbetat som gesäll hos Wegren. I varje fall gifte han sig med dennes änka 1762 och blev mästare samma år. Därmed kunde Hellström ta över verk­sam­he­ten vid nr 240, vilken han drev till­sam­mans med gesäller och lärlingar fram till att han avled den 9 januari 1779, 46 år gammal. I den tämligen omfattande boupp­teck­ning­en upptogs som tillgångar bland annat gård och tomt nr 240, verkstaden samt åtskillige arbetade och ännu obrända kiäril. Därmed tycks kruk­makar­verk­sam­he­ten ha upphört även vid denna gård.

Vid tomt nr 144 (kvarteret Hellig Geist, korsningen mellan Östra Vallgatan och Ti­vo­li­ga­tan, ungefär vid nuvarande Ti­vo­li­ga­tan 12) har det i man­talsläng­den gått att träffa på kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­re Petter Öberg från och med 1796, samma år som han blev borgare i staden. I hushållet kom det förutom hustru och barn även att ingå någon gesäll och några lärlingar. Efter att Öberg 52 år gammal avled den 28 april 1807 drevs verk­sam­he­ten vidare av änkan med hjälp av någon gesäll och lärling. Hon avsade sig dock burskapet 1815, och därmed upphörde även denna verkstad. I och med detta verkar det som till­verk­ning­en av kruk­ma­ke­ri­pro­duk­ter var en avslutad epok i det centrala Kristi­an­stad. Däremot skulle det några årtionden senare fortgå i Härlöv ett par kilometer utanför själva stads­kär­nan. Mer om detta längre fram i denna do­ku­men­ta­tion.

Ka­kel­ugns­ma­kar­na hade dock sys­sel­sätt­ning med re­pa­ra­tio­ner samt upp­sätt­ning av kakelugnar, och i Christi­an­stads Weckoblad från den 28 april 1821 an­non­se­ra­de Nils Otterberg på detta sätt: Un­der­teck­nad får härmed hos Respectiwe Herrskaper så i staden som å landet ödmjukast re­com­men­de­ra sig till upp­sätt­ning af nya eller omsättning af gamla kakelugnar, fortgång och ac­cu­ra­tes­se wid arbetet kunna de som hedra mig med sine uppdrag wara försäkrade om. Christi­an­stad den 27 April 1821. Nils Otterberg, Ka­kel­ugns­ma­ka­re Mästare, boende i Enke-Fru Grams hus

Några uppgifter om Nils Otterbergs lärlings- och gesälltid har inte gått att få fram, men han blev borgare i Kristi­an­stad 1821, och det torde ha varit då som han startade upp sin verksamhet i staden. Möjligtvis bedrev han även en till­verk­ning av lerkärl, alltså hus­hålls­gods som krukor, fat, skålar och liknande. I varje fall an­non­se­ra­des sådana ut till för­sälj­ning genom annonser i Christi­an­stads Weckoblad den 9 februari 1822: Till salu. Hos ka­kel­ugns­ma­ka­ren N. Otterberg, boende på Logen, finnes lerkärl till salu, och den 10 december 1825: Un­der­teck­nad har mycket wackra lerkärl som äro nedsatte hos Com­mis­sa­ri­en Blomqwist här i Staden, emot modererade priser, och äro att bekomma när som helst. N. Otterberg

Av någon anledning sade han upp sitt burskap, vilket betyder att han slutade i yrket, redan 1829. Den före detta ka­kel­ugns­ma­ka­ren Nils Otterberg avled den 7 maj 1838, 56 år gammal.

Den 11 oktober 1817 kunde stadens ka­kel­ugns­ä­ga­re samt övriga innevånare läsa detta i Christi­an­stads Weckoblad:

Ka­kel­ugns­ma­ka­re-Gesällen Georg Hindrich Ruhle, boende hos Smede-Enkan Rosenqwist, har fått rättighet att tills widare, här i Staden, omfatta eller laga Pottugnar, hwilket till­kän­na­gifwes, på det de, som hafwa brist­fäl­li­ge Kakelugnar må sakna tillfälle, att wid brand­sy­ner­ne, föregifva hinder af saknad Ka­kel­ugns­ma­ka­re.

Christi­an­stads Rådhus den 8 October 1817. Borg­mäs­ta­re och Råd

Georg Hendrich Rühle var född 23 december 1795 i Stockholm, och efter att tidigt ha blivit faderlös växte han upp med mor och syskon i hennes för­äld­ra­hem i Simrishamn. Hans mor gifte efter en tid om sig med kruk­ma­ka­ren Lars Ahlberg, vilken övertog moderns för­äld­ra­hem och startade där upp en kruk­ma­ke­ri­rö­rel­se, vid vilken Georg Hendrich kom i lära.

Efter att ha blivit gesäll och som sådan vistats en tid i bland annat Laholm, flyttade han 1817 till­sam­mans med nybliven hustru till Kristi­an­stad, där han samma år blev mästare, och följande år även borgare. Makarna var till att börja med bosatta som hy­res­gäs­ter vid nr 175 Västra Bakgatan, men fick efter något år sitt hem vid Näsbyholm, där familjen utökades med två söner och en dotter.

Rühle ti­tu­le­ra­des även som pottmakare, och möjligtvis bedrev han också en till­verk­ning av lerkärl, för­mod­li­gen då till­sam­mans med sonen Eric Joachim, vilken liksom sin far blev både ka­kel­ugns­ma­ka­re och krukmakare (pottmakare). Georg Hendrich Rühle fick lämna jordelivet den 11 oktober 1864.

Många gånger kan en boupp­teck­ning och de tillgångar som finns upptagna där berättat en hel del om en avlidens tidigare liv, och kanske fram­förallt dess arbetsliv. Så blev det dock inte angående Rühle, eftersom till­gång­ar­na i hans boupp­teck­ning i huvudsak utgjordes av några klä­des­plagg. Möjligtvis hade sonen Eric Joachim tidigare övertagit verktyg samt eventuell verkstad och lager.

Eric Joachim Rühle kom till världen den 8 mars 1824 i Kristi­an­stad. Lär­lings­ti­den till­bring­a­des giss­nings­vis hos fadern, och efter att han omkring 1850 bildat egen familj, blev han som pottmakare bosatt med den i anslutning till för­äld­rar­na. Till­sam­mans med hustru och barn var han senare kyr­ko­bok­förd vid Näsbyholm nr 18 och från 1870 vid nr 15. Ka­kel­ugns­ma­ka­ren Eric Joachim Rühle avled den 26 juni 1883.

Olof Valfrid Lundgren blev född som oäkta son till Bertina Pålsson i Ystad den 31 juli 1821, men då med ef­ter­nam­net Åkesson. Åtta år gammal fick han följa med modern när hon flyttade till Simrishamn, där hon gifte sig med kruk­ma­ka­ren Henrik Lundgren. Hos honom kom Olof Valfrid i lära, men lär­lings­ti­den fortsatte även i Ystad och Ängelholm innan han som gesäll återvände till Simrishamn och den verkstad som hans mor då hade övertagit efter att ha blivit änka.

Till­sam­mans med halv­bro­dern Lars Peter hjälpte han därefter modern att driva verkstaden, men flyttade omkring 1851 till Kristi­an­stad, där han till­sam­mans med nybildad familj blev bosatt i de centrala delarna av staden. Efter några år blev det som ka­kel­ugns­ma­ka­re flytt till Näsbyholm, där han så småningom får sällskap av brodern Lars Peter och även av sin mor. Liksom många andra av stadens innevånare drabbades Olof Valfrid Lundgren av koleran, och denna tog hans liv 1857.

Lars Peter Lundgren kom till världen den 21 december 1833 i Simrishamn som son till kruk­ma­kar­mäs­ta­re Henrik Lundgren och dennes hustru Bertina Pålsson. Lär­lings­ti­den till­bring­a­des vid den verkstad som övertogs av hans mor efter faderns död. Till­sam­mans med modern flyttade han 1853 till Kristi­an­stad, där de åter­före­na­des med Olof Valfrid, först i centrala staden och senare vid Näsbyholm. Där kom även Lars Peter Lundgren att tituleras som ka­kel­ugns­ma­ka­re, men tyvärr under en väldig kort period, eftersom han avled redan den 26 mars 1856, endast 22 år gammal.

Tydligen var Näsbyholm en attraktiv plats för ka­kel­ugns­ma­kar­na att bosätta sig vid, i varje fall kom för­hål­lan­de­vis många av dem att finnas kyr­ko­bok­för­da där vid mitten och senare delen av 1800-talet.

Bland annat då Lars Persson, född den 18 oktober 1834 i Västanå, Näsums församling i dåvarande Kristi­an­stads län. Trots att det i byn fanns en tämligen stor kruk- och ka­kel­ugns­makar­verk­stad kom Lars Persson att lära sig yrket på annan ort. Enligt hus­för­hörsläng­den flyttade han 1849 till Ystad, men möjligtvis blev det ändrade planer för följande år fanns ynglingen Persson antecknad som inflyttad till Trelleborg. Där blev han sedan kvar fram till 1856 då han bosatte sig i Hem­mes­dynga utanför Trelleborg.

Året därpå återvände han till hemtrak­ter­na. I Gualöv blev det dock ett kort besök, för redan samma år kom ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säll Persson att få arbete hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Forsström vid Näsby i Nosaby församling. Där stiftades det bekantskap med Forsströms syster, och efter någon tid blev det giftermål mellan de två. Till Näsbyholm kom ka­kel­ugns­ma­ka­re Persson till­sam­mans med sin hustru år 1858, men redan tre år senare flyttade de till Karlskrona, och yt­ter­li­ga­re ett år senare vidare till Ronneby. Där vid Bustorp drev han en kruk- och ka­kel­ugns­ma­kar­rö­rel­se fram till att han för­o­lyc­ka­des den 19 november 1870.

Johan Peter Ga­bri­els­son Granlund såg dagens ljus för första gången den 14 april 1832 i Ronneby. Där kom han sexton år gammal i lära hos en av staden ka­kel­ugns­ma­ka­re, och lär­lings­ti­den fortsatte 1852 hos Ola Olsson i Gualöv, varifrån han tre år senare som gesäll flyttade till Knislinge. Följande år angavs han i flytt­läng­den ha begivit sig till något som benämndes obest. ort.

I Gualövs kyrka blev det i varje fall giftermål 1857 och samma år inflyttade makarna till Näsbyholm. Granlund, som då hade blivit ka­kel­ugns­ma­ka­re, var till att börja med inskriven vid Näsbyholm nr 2 och därefter vid nr 3, men redan året efter ankomsten blev han änkeman. Hustruns boupp­teck­ning innehöll bland annat en fordran för makens arbetslön vid upp­sätt­ning av kakelugnar på Ugerups herrgård. Förutom brodern Gustaf Daniel hade Granlund tidvis yt­ter­li­ga­re en gesäll i sin tjänst, men oklart hur länge han drev sin rörelse. År 1873 anges han i varje fall ha avflyttat till obest. ort och hans vidare öde är okänt.

Carl Gustaf Ströberg Blomgren föddes den 12 augusti 1822 i Karlskrona, och där kom han även i ka­kel­ugns­ma­kar­lä­ra. År 1850 påbörjades en ge­säll­vand­ring med besök i Norrköping, Askersund och Kalmar innan han fem år senare återvände till Karlskrona. Yt­ter­li­ga­re två år senare, alltså 1857, kom gesäll Blomgren till Gustaf Andersson vid Härlöv nr 10 i Norra Åsums socken. Där blev han kvar i två år innan han flyttade vidare till Gualövs socken där han ar­ren­de­ra­de Ola Olssons kakelugns verkstad. Till Näsbyholm anlände han som ka­kel­ugns­ma­ka­re 1864, men blev kvar där i endast två år innan det blev arbete hos Johnsson i Knislinge. Slutligen återvände Blomgren till Härlöv, men denna gång för arbete hos Linderot vid Härlöv nr 5. Carl Gustaf Blomgren omkom genom drunkning i Kristi­an­stad den 27 juli 1873.

Ovanstå­en­de två kakelugnar har båda varit uppsatta i Nosaby socken, den vänstra i Nosaby och den högra i Näsby. Bildkälla: Re­gi­onmu­se­et i Skåne. Foto: Henry Krantz respektive Christer Engström.

Näsbyholm låg något söder om den nuvarande stadsdelen Näsby, och därmed även något närmare centrala Kristi­an­stad. Näsby-Näsbyholm ingick egentligen i Nosaby församling, medan marken tillhörde några borgare i Kristi­an­stad. Möjligtvis är det därför området återfinns både i Nosaby för­sam­lings kyrkoarkiv och i Kristi­an­stads stads­för­sam­lings kyrkoarkiv.

I det försnämnda kyr­ko­ar­ki­vet har det gått att se ka­kel­ugns­ma­ka­ren Fritz Wilhelm Forsström som inflyttad till nr 8 Näsby år 1854. Han var född den 6 april 1829 i Simrishamn och där kom han även i lära hos en av stadens krukmakare. Han skall ha blivit gesäll omkring 1850 och som sådan flyttade han alltså några år senare till Näsby till­sam­mans med sin mor och syster. Där startades det upp en verkstad vilken drevs med hjälp av någon gesäll och lärling.

Under tiden i Nosaby/Näsby blev han mästare och ingick även i äktenskap, men 1860 flyttade ka­kel­ugns­ma­ka­re Forsström med hustru och nyfödd dotter till Brönnestad, där han också drev en egen verkstad. Västra Vram blev nästa bostadsort, och dit flyttade familjen 1863. Ungefär två år senare, 1865, ställdes färden till Stoby församling (Hässleholm), och området Häss­le­holms station. Till samma fastighet kom några år senare den tidigare anställde och dåvarande gesällen Andreas Martin Andersson. Familjen har därefter inte gått att återfinna i denna för­sam­lings kyrkoarkiv, men vissa uppgifter tyder på att de emigrerade till Nor­da­me­ri­ka.

Erik Olof Carlsson kom till världen den 26 augusti 1840 i Nosaby församling, och cirka sexton år gammal fick han arbete hos ka­kel­ugns­ma­ka­ren Gustaf Andersson vid det tämligen när­lig­gan­de Härlöf nr 10, vilket dock tillhörde Norra Åsums församling. Under tiden vid Härlöf blev Carlsson utnämnd till gesäll, och som sådan flyttade han 1862 in till Kristi­an­stad. En tid senare hamnade han som ka­kel­ugns­ma­ka­re vid Näsbyholm till­sam­mans med de kollegor som då fanns där.

Efter att ha ingått i äktenskap bosatte sig makarna i de centrala delarna av Kristi­an­stad. I Kristi­an­stads-Bladet från den 15 oktober 1864 gick det att läsa denna annons:

Un­der­teck­nad får härmed för ärade kunder till­kän­na­gifwa, det jag flyttat i Traktör M. Olssons gård midtemot Norra Kasern och re­kom­men­de­rar jag mitt wäl fournerade lager af kakelugnar som på be­ställ­ning skyndsamt uppsättas, äfwen finnes ett större lager af alla sorters lerkärl.

Christi­an­stad i Okt. 1864 E.O. Carlsson, Ka­kel­ugns­ma­ka­re-Mästare.

Olyck­ligt­vis tycks Carlssons rörelse ha gått i konkurs under hösten 1868, men redan följande år lät han införa detta meddelande i Bladet.

Som un­der­teck­nad sistlidne sommar, varit borta i anseende till ett större arbetes verk­stäl­lan­de, så får jag för stadens och ortens respektive innevånare upplysa att jag i sommar och framledes, kommer att blifva hemma, och åtager mig upp­sät­tan­det af såväl hvita som gula, nya och gamla kakelugnar äfven åtager sig un­der­teck­nad reqvi­re­ring å alla sorters kakelugnar, efter hos mig befintlige ritningar och priscu­ran­ter, arbetet utföres billigt och med ackuratess, äfven för arbetets full­kom­li­ga bestånd, åtager sig un­der­teck­nad vissa års ansvar om så erfordras.

Christi­an­stad den 17:de april 1869 E.O. Carlsson, Ka­kel­ugns­ma­ka­re-Mästare. Boende i enkefru Sandgrens hus midt emot Fisktorget.

Omkring 1874 bosatte sig makarna Carlsson vid Barbacka, ett område mellan cen­tral­sta­tion och Helgeån, och i hushållet ingick då även en gesäll. Den 10 september 1879 gick det dock att läsa följande notis i Kristi­an­stads­bla­det: Eld utbröt i dag på morgonen vid 2-tiden i ka­kel­ugns­ma­ka­re Karlssons werkstad på Barbacka. Efter ett par timmars arbete från brand­kå­rens sida war faran öfwer, sedan dock huset helt och hållet nedbrunnit. Det med Karlssons werkstad sam­man­byg­da huset räddades.

Till­sam­mans med gesällen lämnade makarna Barbacka direkt efter branden, och blev bosatta på annan plats i staden. Huruvida Carlsson bedrev någon egen till­verk­ning har inte gått att få någon klarhet i, men eftersom han i varje fall under en tid hade en verkstad, samt att det i tidningen noterades att han under tiden 1873-74 skänkt lerkärl till Kristi­an­stads barnhem, kan det vara möjligt att han bedrev en viss ler­kärls­till­verk­ning. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Erik Olof Carlsson fick lämna jordelivet den 26 maj 1883.

Carl Gustaf Roth föddes den 11 november 1838 i Malmö, och i denna stad till­bring­a­de han även lärlings- och ge­säll­ti­den. Som ka­kel­ugns­ma­ka­re anlände han 1867 till Kristi­an­stad, och bosatte sig i de centrala delarna av staden.

Redan följande år lät han införa en annons i Kristi­an­stads­bla­det med följande lydelse:

Var god observera! Att jag un­der­teck­nad i staden och äfven på landet åtager mig upp­sät­tan­det av alla sorters kakelugnar, nya såväl som gamla, och största ackuratess vidtages af mig under arbetets full­bor­dan­de, får jag härmed ärade publiken till­kän­na­gifva

Christi­an­stad den 14 Februari 1868. C.G. Roth, Ka­kel­ugns­ma­ka­re. Boende uti Skräd­da­re­mäs­ta­re Anderssons gård vid norr.

Efter att ha ingått i äktenskap blev Roth bosatt med sin hustru på olika platser i staden fram till att han för­o­lyc­ka­des genom drunkning den 18 oktober 1879.

Johan Lindström till­kän­na­gav sin ankomst till staden genom en annons i Kristi­an­stads- bladet:

Som jag här i staden nedsatt mig som ka­kel­ugns­ma­ka­re, så får jag härmed till­kän­na­gifwa, att jag för billigt pris, uppsätter såwäl hwita som gul­gla­ce­ra­de kakelugnar; och re­kom­men­de­rar jag mig till hågkomst.

Christi­an­stad den 10 April 1866. Johan Lindström, Ka­kel­ugns­ma­ka­re. Boende hos Traktör Blomqvist vid Norra Kasernen.

Lindström var född den 10 mars 1840 i Vittskövle, och växte upp vid fadern ka­kel­ugns­fa­brik, som var belägen på Potthuset. År 1866 lämnade han för­äld­ra­hem­met och bosatte sig i Kristi­an­stad, vid samma fastighet som där även Erik Olof Carlsson var bosatt. Av någon anledning återvände Johan Lindström redan samma år till Pottehuset i Vittskövle, och där blev han sedan kvar fram till sitt frånfälle den 30 augusti 1886. Johan Lindström var inte den ende ka­kel­ugns­ma­kar­son som etablerade sig i Kristi­an­stad för att där under en begränsad tid utöva sitt yrke. Yt­ter­li­ga­re två av dessa hade fäder som blivit omnämnda på annan plats i denna do­ku­men­ta­tion.

Anders Olof Johnsson såg dagens ljus för första gången den 18 januari 1854 i Gualövs socken, men endast två år gammal flyttade han till­sam­mans med sina föräldrar till Knislinge, där fadern Johan Johnsson startade upp en kruk- och ka­kel­ugns­makar­verk­stad Där torde sonen tidigt ha kommit i lära och övertog den även efter faderns död 1875. Följande annons fanns införd i Kristi­an­stads­bla­det den 25 juli 1883: Af Norr­kö­pings­fa­bri­kens utmärkt vackra och till sin varaktiga be­skaf­fen­het kända kakelugnar finnas ständigt, jemte eget fabrikat, på lager till mycket billigt pris hos un­der­teck­nad, äfvensom kakelugnar från andra fabriker anskaffas skyndsamt på be­ställ­ning. Adress: Knislinge. A.O. JOHNSSON, Ka­kel­ugns­ma­ka­re.

Endast några månader senare gick denna annons att läsa i samma tidning: Att jag från och med den 1:ste näst­kom­man­de Oktober kommer att bosätta mig i Kristi­an­stad, gården n:r 85, Östra Storgatan, får jag härmed till­kän­na­gifva på samma gång jag re­kom­men­de­rar mig till utförande af allt hvad till yrket hörer, utlofvande godt arbete och moderata priser. På lager kommer ständigt att finnas kakelugnar från de ele­gan­tas­te till billigare sorter. Knislinge i September 1883. A. O. Johnsson, Ka­kel­ugns­ma­ka­re.

Av hus­för­hörs­läng­der­na framgår det inte att A O Johnsson lämnade Knislinge för att flytta till Kristi­an­stad, så troligtvis var han fort­fa­ran­de kyr­ko­bok­förd vid sin gamla adress, fastän han under några år hade sin bostad inne i staden. Hur länge han blev kvar i Kristi­an­stad är oklart, men i Kom­mers­kol­le­gi­ums fabriks-be­rät­tel­ser var han re­gi­stre­rad där under åren 1883 och 1884. Troligtvis återvände han därefter till Knislinge, där han avled den 1 september 1941.

Carl Magnus Holmberg var född den 15 januari 1851 i Simris utanför Simrishamn. Lär­lings­ti­den till­bring­a­des vid fadern, Per B Holmbergs verkstad där i Simris. På denna ort blev han sedan, förutom några kortare utflykter, kvar till 1876, då han som ka­kel­ugns­ma­ka­re till­sam­mans med nybliven hustru flyttade till Fränninge för att arbeta vid Fredrik Sjöstedts verkstad. Makarna, efterhand till­sam­mans med några barn, var därefter bosatta i Tryde, Örsjö och Lund innan de 1887 anlände till Kristi­an­stad. Giss­nings­vis arbetade Holmberg där med re­pa­ra­tio­ner samt upp­sätt­ning av kakelugnar, men återvände 1893 till­sam­mans med sin familj till Simris för att ta över faderns gamla verkstad, vilken en tid drivits av brodern Johan Emanuel. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Carl Magnus Holmberg avled den 27 juli 1895.

Adolf Wilhelm Adamsson Stjern­ström kom till världen den 4 februari (den 7 enligt födelsebok) 1851 i Norra Åsums socken som son till ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säll Anders Adamsson och dennes hustru. Upp­växtå­ren till­bring­a­des i anslutning till Gustaf Anderssons kruk- och ka­kel­ugns­makar­verk­stad vid Härlöv nr 10 (området Vilan strax utanför Kristi­an­stad), och där torde han tidigt ha fått prova på att hjälpa till med arbetet. Sexton år gammal flyttade han till Jöns Lindströms ka­kel­fa­brik i Vittskövle, men två år senare, alltså 1869, påbörjade han livet som ar­til­le­rist och blev därmed kyr­ko­bok­förd i Kristi­an­stads gar­ni­sons­för­sam­ling.

Efter giftermål 1874 var han som ka­kel­ugns­ma­ka­re inskriven i stads­för­sam­ling­en under en kort period till­sam­mans med hustrun. Därefter återvände de till gar­ni­sons­för­sam­ling­en och blev där kvar till­sam­mans med de tre barnen fram till 1881 då de ännu en gång bosatte sig i stads­för­sam­ling­en. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Stjern­ström var i Kommers kollegiums fa­briks­be­rät­tel­ser re­gi­stre­rad som hant­ver­ka­re under åren 1882 och 1883, men avled den 13 december 1884.

Anders Magnus Högström föddes den 11 april 1862 i Kviinge socken, men då med namnet Anders Magnusson. Med detta namn kom han tolv år gammal som fosterson till ka­kel­ugns­ma­ka­re Johan Johnsson i när­lig­gan­de Knislinge. Där torde han rätt så omedelbart ha fått börja arbeta i verkstaden, men som gesäll anges han 1882 ha flyttat till Stockholm.

Redan följande år anlände han till Kristi­an­stad, där han blev bosatt hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Stjern­ström, och även gift med dennes syster. Till­sam­mans med sin hustru och efterhand en hel del barn kom Högström därefter att vara bosatt på olika platser i centrala staden och han skulle även vara en flitig annonsör i Kristi­an­stads­bla­det. Till exempel gick det den 9 december 1885 att läsa detta: Obs! Un­der­teck­nad åtager sig re­pa­ra­tio­ner och omsättning af kakelugnar. En del fina hvit­gla­se­ra­de kakelugnar finnas på lager och säljas nu till ovanligt billigt pris hos Ka­kel­ugns­ma­ka­re A. M. HÖGSTRÖM, adress: Östra Storgatan n:r 93.

En av hans sista annonser pub­li­ce­ra­des 26 mars 1891 och hade denna lydelse: Kakelugnar. Såväl hvit­gla­se­ra­de som ma­jo­likaug­nar utaf brun och grön glasyr samt emaljmå­la­de säljas med och utan upp­sätt­ning till allra billigaste priser. Re­pa­ra­tio­ner och om­sätt­ning­ar verk­stäl­las fort och billigt hos ka­kel­ugns­ma­ka­re A. M. Högström. Adress: Kapten Kinnanders gård

Något år senare torde han ha avvecklat sin rörelse, och 1893 flyttade han som gesäll till­sam­mans med sin familj till Härlöv nr 39E, vilket enligt upp­lys­ning­ar på intresse- ge­men­ska­pen Vilans Vänners hemsida skall motsvara Långe­bro­ga­tan 18 i Långebro, Vilan. Möjligtvis arbetade Högström då under en begränsad tid vid något som i annonser kallades Kristi­an­stads kärl- & ka­kel­ugns­fa­brik, vilken ägdes av skräddaren Jakob Ring och som dessutom var ägare till fas­tig­he­ten Härlöv nr 39E. Vid denna fastighet fanns som boende även fö­re­stån­da­ren för den nämnda fabriken, ka­kel­ugns­ma­ka­ren Gustaf Georg Pettersson samt yt­ter­li­ga­re en gesäll.

I bok­fö­rings­hand­ling­ar upprättade av ka­kel­ugns­ma­ka­re Gustaf Andersson i Härlöv anges dock Högström ha börjat arbeta hos denne redan 1884. Familjen Högström var under perioden 1898-1904 bosatt i stads­för­sam­ling­en men återvände därefter till Härlöv, eller det dåvarande mu­ni­ci­pal­s­am­häl­let Vilan. För Anders Magnus Högström blev det 1916 ännu en gång en flytt till stads­för­sam­ling­en, och där avled han den 3 september 1924.

Johannes Olsson var född den 16 januari 1863 i Smedstorp, och kom fjorton år gammal i lära hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Per B Holmberg i Simris. När han 1884 flyttade till Simrishamn benämndes han som ka­kel­ugns­ma­ka­re, och på denna ort bildade han även familj. Med den begav sig Olsson fyra år senare till Kristi­an­stad, där de efterhand blev boende på olika platser i staden. Fa­mil­je­fa­dern startade upp en egen rörelse, och under mars månad 1892 an­non­se­ra­de han flitigt i Kristi­an­stads­bla­det enligt nedan­stå­en­de text:

Till­kän­na­gifves, att un­der­teck­nad till­han­da­hål­ler platsens största ka­kel­ugns­la­ger, besående af hvita och kulörta ugnar. OBS! Äfven prakt­ka­kel­ug­nar. Och jag är i tillfälle att sälja sådana, med och utan upp­sätt­ning, till platsens billigaste priser, och skall det alltid bli min princip att bemöta mina blifvande kunder med reel vara och ett ärligt bemötande. OBS! Gamla kakelugnar tagas i utbyte.

Joh. Olsson, Ka­kel­ugns­ma­ka­re, Kristi­an­stad.

Till­sam­mans med ka­kel­ugns­ma­ka­re Fritz Julius Forsén drev han en tid ka­kel­ugns­fir­man Olson & Forsén, vilken dock gick i konkurs 1895. Olssons flyttade två år senare till Härlöv nr 36 (Långebro vid Vilans mu­ni­ci­pal­s­am­häl­le), och möjligtvis övertogs där den då nyligen avlidne Gustaf Anderssons verkstad. Familjen var därefter från 1901 inskriven i stads­för­sam­ling­en, men återvände två år senare till Härlöv, denna gång till nr 82. Där avled ka­kel­ugns­ma­ka­re Johannes Olsson den 30 maj 1906.

Fritz Julius Forséns födelse ägde rum den 23 november 1852 i Malmö. Som ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säll kom han 1877 till Lund, där han bildade familj. Med den blev det 1889 en flytt till Härlöv nr 50 och tre år senare vidare till Kristi­an­stad. Där inledde han ett samarbete med Johannes Olsson, vilket som tidigare nämnts slutade med konkurs 1895. Till­sam­mans med sin familj återvände Forsén år 1903 till fö­del­sesta­den Malmö, och där slutade han sina dagar den 2 september 1904.

Oscar Martin Wallros kom till världen den 26 juni 1863 i Kristi­an­stads garnisons- församling, men 1894 när familjen bosatte sig vid nr 205 i stads­för­sam­ling­en hade Oscar Martin titeln krukmakare. Vid denna tid arbetade han dock sedan ett flertal år tillbaka som gesäll hos Gustaf Andersson i Vilan (Härlöv). Efter för­äld­rar­nas frånfälle blev han kvar vid fas­tig­he­ten till­sam­mans med en syster fram till sin död den 24 juni 1916. Na­tur­ligt­vis har det funnits yt­ter­li­ga­re personer i Kristi­an­stads stad som, speciellt vid 1800-talets slut och 1900-talets början, utövat ka­kel­ugns­ma­ka­ryr­ket genom re­pa­ra­tio­ner samt upp­sätt­ning av kakelugnar, men detta får ändå bli slutet på do­ku­men­ta­tio­nen över dessa hant­ver­ka­re i Kristi­an­stads stads­för­sam­ling.

Stort tack till arkivarie Kerstin Ingelmark vid Re­gi­onmu­se­et Skåne, Kristi­an­stad.

Övergår i stället till de som fanns kyr­ko­bok­för­da i Norra Åsums församling och boende vid olika fas­tig­hets­num­mer under Härlöv.

Härlövs by sträckte sig vid den aktuella tiden från Härlöv och norrut mot Lillö. Österut ingick Char­lot­tesborg, Vilan och Långebro mot Helge å. Till stor hjälp med att lokalisera de olika fas­tig­he­ter­na under Härlöv har intresse-ge­men­ska­pen Vilans Vänners hemsida varit. Härlöf nr 10 omfattade i stort det som kom att bli Hvilans mu­ni­ci­pal­s­am­häl­le inklusive Långebro. Dit kom ka­kel­ugns­ma­ka­re­mäs­ta­re Hans Christian Åkesson till­sam­mans med en lärling år 1836 från Simrishamn, där han var född och under en tid drivit en verkstad.

Vistelsen vid Härlöf nr 10 blev dock kortvarig, för redan följande år vandrade han vidare till Vittskövle och sedan till Trelleborg, där han under många år drev en stor verkstad. Samtidigt som Åkesson lämnade nr 10 i Härlöv kom i stället ka­kel­ugns­ma­ka­re Johan Köhlberg (Kiöhlberg) dit, och då närmast från Vittskövle, där han var född den 4 januari 1814 som son till ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re Magnus Köhlberg och dennes hustru. För­mod­li­gen kom han i lära vid den verkstad som efter faderns död drevs av hans mor, men under perioden 1832-35 till­bring­a­des lär­lings­ti­den hos Tornberg i Ystad. Efter något år på hemmaplan i Vittskövle, företogs det så 1837 en flytt till Härlöv nr 10 i Norra Åsums församling, och där blev han mästare två år senare.

Efter några år hade det, förutom hustru och barn, även kommit att ingå någon gesäll och lärling i hushållet. Eventuellt blev in­spek­to­ren på Berustadts säteri (Hedentorp) Christian Hagman delägare till kruk- och ka­kel­ugns­makar­verk­sta­den i någon form omkring 1847, i varje fall flyttade han in vid nr 10 detta år till­sam­mans med sin familj och benämndes då som fabrikör.

I Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser angavs det aktuella året för verk­sam­he­ten att där fanns två mästare samt en arbetare och att pro­duk­tio­nen utgjordes av kakelugnar och stenkärl. Johan Köhlberg avled den 15 april 1849, men uppgavs då vara bosatt vid Härlöf nr 15. Därefter an­teck­na­des Hagman som ägare till kruk- och ka­kel­ugns­verk­sta­den i fa­briks­be­rät­tel­ser­na. Han ti­tu­le­ra­des även som ka­kel­ugns­ma­ka­re i hus­för­hörsläng­den, vilket dock känns lite tveksamt. Rätt titel kan nog ha varit ka­kel­ugns­fab­ri­kör, vilket han även benämndes som i något sammanhang. Verkstaden ar­ren­de­ra­des under några år omkring 1853 av ka­kel­ugns­ma­ka­ren Johan Oskar Forsström från Simrishamn, vilken dock snart flyttade vidare till Hörby. Christian Hagman lämnade år 1855 Härlöv nr 10 till­sam­mans med sin familj, och blev med den i stället bosatt vid Char­lot­tesborg. Därmed torde hans inhopp i kakel- och ler­kärls­bran­schen ha varit över.

I stället kom år 1856 ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re Carl Gustaf Andersson in­flyt­tan­de till Härlöv nr 10 från Ängelholm till­sam­mans med sin hustru. Han kom till världen i Ängelholm den 15 februari 1828, som son till kruk­ma­ka­ren Lars Andersson och dennes hustru. Under en kort period innan han flyttade till Härlöv, drev Andersson sin fars gamla verkstad i Ängelholm, dock lång efter faderns död. Denna verkstad övertogs därefter av brodern Olof Bernhard Andersson, vilken skulle utveckla verk­sam­he­ten till en stor ka­kel­fa­brik.

Endast tre år efter att makarna Andersson anlänt till Härlöv avled hustrun, och i den ef­ter­föl­jan­de boupp­teck­ning­en upptogs som tillgångar bland annat ka­kel­ugns­ma­kar- in­ven­ta­ri­er, två stycken vita och två stycken gula kakelugnar, diverse lerkärl samt en husbyggnad på ägorna till Hedenstorp.

Den 3 juni 1868 lät Gustaf Andersson införa en annons i Kristi­an­stads­bla­det med denna lydelse: Kakelugnar, hvita samt gula, flata såväl som runda, finnes ständigt lager och till billiga priser, äfven ombesörjes om­sätt­ning­ar af gamla kakelugnar. Gustaf Andersson, Ka­kel­ugns­ma­ka­re Boende utom söder vid Hedentorp

Den 22 april 1871 gick att läsa denna annons i samma tidning: War god Obserwera. Un­der­teck­nad re­kom­men­de­rar sitt lager af kakelugnar, hwit­gla­se­ra­de af såwäl Götheborgs som Engelholms fabriker. Priscou­ran­ter jemte ritningar finnas till påseende. Äfwen gul-glaserade kakelugnar till billiga priser. Kristi­an­stad & Hedentorp i April 1871. Gustaf Andersson

Här kan man nog gissa att de från Ängelholm kom från brodern Olof Bernhards fab­ri­ka­tion. I Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser från 1878 fanns även kvan­ti­te­ten av fab­ri­kan­ter­nas till­verk­ning­ar angivna, och för Anderssons kakel - och sten­kärls­fa­brik i Härlöv angavs just detta år att mästaren och fyra arbetare tillverkat 30 kakelugnar samt stenkärl. Ar­bets­styr­kan skulle senare öka till ungefär sex eller sju personer, och giss­nings­vis ökade då även till­verk­ning­en.

Från och med 1883 var Gustaf Andersson med familj och arbetsfolk kyr­ko­bok­för­da vid Härlöv nr 36, och detta berodde på att Andersson då hade köpt loss den mark under nr 10 där han var bosatt, och att den då giss­nings­vis av­styc­ka­des och bildade nr 36. Enligt uppgifter på Vilans Vänners hemsida skall denna fastighet ha varit belägen alldeles sydost om korsningen mellan Allégatan och Långe­bro­ga­tan vid Långebro.

En av de sista tillfällen som Gustaf Andersson an­non­se­ra­de i Kristi­an­stads­bla­det var den 30 mars 1893 och då med en annons som hade denna lydelse. Kakelugnar. Ständigt lager af hvit­gla­se­ra­de och bruna ornerade ugnar till billiga priser, med eller utan upp­sätt­ning. Uppsatta ugnar finnas till påseende. Om­sätt­ning­ar och re­pa­ra­tio­ner verk­stäl­las billigt. Kristi­an­stad pr Hvilan, Telefon 102 Gustaf Andersson.

Ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re Gustaf Andersson fick lämna jordelivet den 26 mars 1895, och i den ef­ter­föl­jan­de boupp­teck­ning­en upptogs som tillgångar bland annat Tomt No 36 Hvilan med derå uppförda byggnader, lerkran, diverse gips- och stenformar, kakelramar, fyra stycken svarv­ski­vor (drejskivor) samt fär­dig­gjor­da kakelugnar och lerkärl på lager.

En månad senare fanns denna annons införd i Kristi­an­stads­bla­det: Kakelugnar! Ett parti hvita och kulörta kakelugnar realiseras till nedsatta priser. Hvilan pr Kristi­an­stad den 29 april 1895. Gustaf Anderssons sterbhus.

I ef­ter­läm­na­de och av Gustaf Andersson upprättade bok­fö­rings­hand­ling­ar, har det gått att se att han, förutom med brodern Olof Bernhard i Ängelholm, även hade affärsför- bindelser med ka­kel­fab­ri­kör August Rignér i Göteborg, N Th Holm i Norrköping, Sandbäck i Kalmar samt Karlskrona ka­kel­fa­brik, för­mod­li­gen då gällande inköp av kakelugnar. Huruvida det fort­sätt­nings­vis blev någon kruk- och ka­kel­till­verk­ning vid nr 36 är oklart, men det skulle inte dröja så länge innan det åter fanns en ka­kel­ugns­ma­ka­re kyrkobok- förd där.

Johannes Olsson var född den 16 januari 1863 i Smedstorp, och kom fjorton år gammal i lära hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Per B Holmberg i Simris. När han 1884 flyttade till Simrishamn benämndes han som ka­kel­ugns­ma­ka­re, och på denna ort bildade han även familj. Med den begav sig Olsson fyra år senare till Kristi­an­stad, där han drev ka­kel­ugns­ma­kar-rörelse fram till en konkurs 1895.

Två år senare skall han enligt hus­för­hörsläng­den ha anlänt till Härlöv nr 36 till­sam­mans med sin hustru. Om han där bedrev någon till­verk­ning har det inte gått att få någon klarhet i, utan möjligtvis utövade han ka­kel­ugns­ma­ka­ryr­ket enbart genom re­pa­ra­tio­ner samt upp­sätt­ning av kakelugnar.

Familjen var därefter från 1901 inskriven i stads­för­sam­ling­en, men återvände två år senare till Härlöv, denna gång till nr 82. Där avled ka­kel­ugns­ma­ka­re Johannes Olsson den 30 maj 1906. (Mer om Johannes Olsson och hans tid i stads­för­sam­ling­en, går att läsa tidigare i do­ku­men­ta­tio­nen.) Något yt­ter­li­ga­re kruk- eller kakelfolk har därefter inte gått att se vid Härlöv nr 36.

Emellertid bedrevs det under 1800-talet kakel- och ler­kärls­till­verk­ning på andra platser i Härlövs by, bland annat då vid Härlöv nr 5, som med viss osäkerhet kan placeras nordost om nuvarande Härlövs han­dels­plats, och även något nordost om Lillövä­gens anslutning till Långe­bro­ga­tan.

Jöns Linderoth anges i hus­för­hörs­läng­der­na ha blivit född den 2 mars 1822 i Hörröd, men har inte gått att återfinna i denna för­sam­lings födelsebok. Till Köhlberg vid Härlöv nr 10 kom Jöns Olsson som lärling 1839 och då närmast från Färlöv. Denne yngling blev efter några år gesäll och med ef­ter­nam­net Linderoth begav han sig 1845 till Ystad, och senare vidare till Landskrona och Göteborg innan han två år därefter var tillbaka vid Härlöv nr 10. 1851 blev han så som ka­kel­ugns­ma­ka­re inskriven vid Härlöv nr 15, och där bildade han även familj. Till­sam­mans med den och en lärling kom han två år senare att bli bosatt vid Härlöv nr 5.

I Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser fanns han re­gi­stre­rad från och med 1850, och då med en ar­bets­styr­ka som utgjordes av en gesäll och en lärling, så troligtvis drevs en rörelse även under tiden vid nr 15. Mestadels skall det enligt fa­briks­be­rät­tel­ser­na ha varit två till tre personer i arbete hos Linderoth, och pro­duk­tio­nen bestod av kakelugnar och stenkärl. Det var enbart så sent som 1881 som det fanns uppgifter om till­verk­ning­ens antal, och detta år skall det vid verkstaden ha till­ver­kats kakel till tio ugnar.

Även Linderoth an­non­se­ra­de emellanåt i Kristi­an­stads­bla­det, och den 3 juni 1868 gick detta att läsa: Hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Linderoth i Härlöf finnes såväl runda som flata kakelugnar af gul glasyr, ovanligt ljusa till billigt pris, då snar anmälan göres.

Några månader senare var han återigen annonsör i tidningen, och denna gång hade annonsen följande lydelse: Hos un­der­teck­nad finnes nya såväl runda som flata kakelugnar till nedsatt pris då snar anmälan göres, samt åtager jag mig att omsätta och reparera kakelugnar med skynd­sam­het och ackuratess för billigt pris. Härlöf i Augusti 1868 J. Linderoth, ka­kel­ugns­ma­ka­re.

Ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re Jöns Linderoth avled emellertid den 23 juli 1883, och i hans ef­ter­föl­jan­de boupp­teck­ning upptogs som tillgångar bland annat Boningshus under No 5 Härlöf, ka­kel­ma­ka­re­verk­ty­ger samt kärl och kakel.

Änkan Nilla Linderoth drev verk­sam­he­ten vidare med hjälp av någon gesäll och lärling, men av fa­briks­be­rät­tel­ser­nas uppgifter att döma, så slutade hon med ka­kel­till­verk­ning och fortsatte enbart med till­verk­ning­en av lerkärl/stenkärl, alltså hus­hålls­gods som fat, krukor, skålar, muggar och liknande. Hon lämnade dock Härlöv år 1903 för att i stället bosätta sig i stads­för­sam­ling­en, där hon avled samma år.

Det skulle inte dröja så länge innan det åter fanns en ka­kel­ugns­ma­ka­re vid Härlöv nr 5, och detta genom Wilhelm Friedrich Johann Marks, vilken enligt hus­för­hörsläng­dens uppgifter skall ha varit född den 2 maj 1850 i Strassburg. I Tyskland bildade han familj, och med den kom han 1898 till skånska V. Skrävlinge. Redan året därefter flyttade dock familjen Marks till Ronneby, där fa­mil­je­fa­dern drev en ka­kel­ugns­makar­verk­stad. Möjligtvis hade Marks köpt verkstaden vid Härlöv nr 5 av Nilla Linderoth, i varje fall kom familjen dit­flyt­tan­de år 1901.

Fru Henrietta Marks avled 1912, och i hennes boupp­teck­ning upptogs som tillgångar bland annat Boningshus, uppfört å egorna till No 5 Härlöf, ingen be­sitt­nings­rätt till tomten varå det är beläget samt ett lager bestående av lera, tillbehör och färdiga kärl. Hustruns boupp­teck­ning antyder att Marks bedrev en viss till­verk­ning av lerkärl, men giss­nings­vis arbetade han även med upp­sätt­ning och re­pa­ra­tio­ner av kakelugnar, möjligen då till­sam­mans med sönerna, varav en ti­tu­le­ra­des ka­kel­ugns­ma­ka­re och den andre ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säll.

Ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re Marks vistades under åren 1913 och 1914 i Tyskland, men återkom efter en tid till Härlöv där han fick flytta in till ortens ål­der­doms­hem. Vid detta ål­der­doms­hem slutade han sina dagar här på jorden den 5 oktober 1919.

Anders August Åkesson var född den 5 april 1839 i Trelleborg, och möjligtvis kom han i lära hos sin farbror Hans Christian Åkesson i denna stad, alltså samma person som under en kort period omkring 1836 drev kruk- och ka­kel­ugns­makar­verk­sta­den vid Härlöv nr 10. Anders August flyttade sjutton år gammal till Malmö, där han fick arbete vid Knaust ka­kel­fa­brik. Därefter vidtog en ge­säll­vand­ring med besök i bland annat städerna Vänersborg, Göteborg och Karlstad innan han 1871 återvände till Malmö där han övertog änkefru Knausts ka­kel­fa­brik. Denna drev han sedan fram till dess konkurs 1886. Följande år bosatte han sig i Kristi­an­stad till­sam­mans med sin familj, och startade då troligtvis sin firma vid Vilan.

Huruvida han även bedrev någon till­verk­ning där, eller om han lyckats att behålla några av sina mal­mö­till­ver­ka­de kakelugnar, som han nu försökte att sälja ut är osäkert. Emellertid var det just detta år en del kakelfolk, bland annat ka­kel­ugns­ma­ka­re Gustaf Georg Pettersson som inflyttade till Vilan, och då närmare bestämt Härlöv nr 39. Till exempel Pettersson, men även någon av ka­kelar­be­tar­na hade tidigare varit bosatta i Malmö, och därigenom går det att spekulera i att de tillhörde Åkessons folk.

Redan följande år, alltså 1888, lämnade familjen Åkesson Kristi­an­stad för att återvända till Malmö. Senare blev det några år i Stockholm innan de återigen bosatte sig i Malmö, och där avled ka­kel­ugns­ma­ka­re Anders August Åkesson den 15 november 1898. Möjligen var Wilhelm Andersson inspirerad av Åkessons annons när han den 12 maj 1888 lät införa denna i Kristi­an­stads­bla­det.

Claes Wilhelm Ernst Andersson kom till världen den 31 oktober 1859 i Härlöv som son till ka­kel­ugns­ma­ka­re Gustaf Andersson. Trots detta fick han femton år gammal resa till Simris utanför Simrishamn, för att göra sina läroår hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Holmberg. Tre år senare var han tillbaka i Härlöv för arbete vid faderns verkstad. Om firman Kristi­an­stads Kärl - och Ka­kel­ugns­fa­brik bedrev någon egen till­verk­ning är osäkert, men en spekulativ tanke kan vara att han hade köpt upp Åkessons lager och nu sålde ut dessa kakelugnar till­sam­mans med sin fars och möjligen även sin farbrors. Eftersom både Wilhelm och fadern Gustaf i annonser uppgett te­le­fon­num­ret 102, borde de ha bedrivit sin verksamhet på gemensam plats, och då troligtvis vid Härlöv nr 36. Inte heller Wilhelm Anderssons rörelse blev särskilt långvarig, utan år 1890 reste han över till Nor­da­me­ri­ka, och hans vidare öden är okända. Firman Kristi­an­stads Kärl - och Ka­kel­ugns­fa­brik skulle dock fort­fa­ran­de finnas kvar, och den 19 juni 1890 var denna annons införd i Kristi­an­stads­bla­det.

Kärl- och Ka­kel­ugns­fa­bri­kens ägare var då skräddaren Jacob Ring och den ka­kel­ugns­ma­ka­re som ledde arbetet var Gustaf Georg Pettersson. Rings engagemang i företaget torde ha begränsat sig till att vara ägare, och därför får han även begränsat utrymme i denna do­ku­men­ta­tion. Vilans Vänners hemsida ger dock en del in­for­ma­tion om honom.

Ka­kel­ugns­ma­ka­re Gustaf G. Pettersson var född den 9 juli 1864 i blekingska Augerum. Endast några år gammal flyttade han med sin mor till Karlskrona. Troligtvis fick han där lära sig ka­kel­ugns­ma­ka­ryr­ket vid stadens ka­kel­fa­brik. Till­sam­mans med en av fabrikens ka­kel­ugns­ma­ka­re och dennes familj flyttade Pettersson 1887 till Malmö, men redan följande år fortsatte hela sällskapet vidare till Härlöv, där de blev bosatta vid nr 39. De båda ka­kel­ugns­ma­kar­na lämnade dock orten redan samma år, Rydberg för att flytta till Uppsala och Petterson för att återvända till Karlskrona.

Tre år senare, alltså 1890, fanns Pettersson åter i Härlöv, denna gång vid nr 52. Där blev det rätt så snart fa­mil­je­bild­ning. Några år senare hade familjen bosatt sig vid Härlöv nr 39 E, alltså där fa­mil­je­fa­dern var bosatt vid sin tidigare visit på platsen. Denna fastighet ägdes av hans ar­bets­gi­va­re skräddaren Jakob Ring, vilken alltså även var ägare till Kristi­an­stads Kärl- och Ka­kel­ugns­fa­brik. Som hy­res­gäs­ter i fas­tig­he­ten fanns dessutom gesällerna Johnsson och Högström, vilka arbetade hos Gustaf Andersson, men eventuellt i varje fall tidvis vid Rings firma.

I övrigt har det inte gått att få fram några uppgifter om detta företag förutom det som anges i annonsen. Det torde dock ha startat 1890 i samband med att annonsen pub­li­ce­ra­des och Pettersson återvände till Härlöv eller rättare sagt till Vilan. Fas­tig­he­ten nr 39, vilken alltså ägdes av Jakob Ring kallades Ringa­går­den, och skall enlig uppgift på Vilans Vänners hemsida ha varit belägen vid Långe­bro­ga­tan 18. Huruvida verk­sam­he­ten vid Kristi­an­stads Kärl- och Ka­kel­ugns­fa­brik drevs i anslutning till denna fastighet är okänt, och likaså hur länge den pågick.

Gustaf G. Pettersson blev bosatt på olika platser i Vilans mu­ni­ci­pal­s­am­häl­le till­sam­mans med sin familj, men när han som änkling avled den 1 juli 1939 benämndas han som före detta ka­kel­ugns­ma­ka­re. Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet fanns det för­hål­lan­de­vis många ka­kel­ugns­ma­ka­re och gesäller boende i Vilans mu­ni­ci­pal­s­am­häl­le, vilka för­mod­li­gen utövade sitt yrke genom re­pa­ra­tio­ner samt upp­sätt­ning av kakelugnar. Avslutar do­ku­men­ta­tio­nen med att nämna några av dessa.

Carl Carlsson-Sjöholm var född den 21 maj 1858 i Sönnarslöv, och där kom han även i lära hos en av ortens krukmakare. Efter några år som ar­til­le­rist i Kristi­an­stad hamnade han i Göteborg, där han arbetade både som gesäll och ka­kel­ugns­ma­ka­re. Till­sam­mans med nybildad familj blev det besök i Stockholm och Helsing­borg innan familjen 1891 bosatte sig vid Härlöv nr 39. Efter skilsmässa mellan makarna två år senare flyttade ka­kel­ugns­ma­ka­re Carlsson- Sjöholm först till Malmö, och därefter till Kristi­an­stad, där han avled den 8 maj 1920.

Karl Magnus Petersson föddes den 16 maj 1863 i Härlunda socken, Kronobergs län. Som dräng kom han 1885 till Härlöv, men titeln skulle senare ändras till arbetare och därefter till ka­kel­ugns­ma­ka­re. Till­sam­mans med hustru och sedermera barn var han en tid bosatt vid Härlöv nr 39 och därefter vid nr 46. På den senare adressen var han även bosatt vid sin död den 2 oktober 1902.

Nils Thure Helén, född 27 april 1863 i Skänninge, blev även han bosatt vid Härlöv nr 39 när han flyttade till för­sam­ling­en från Norrköping 1887. Redan följande år flyttade han dock vidare till Nyköping.

Lars Johnsson kom till världen den 14 maj 1860 i Uppåkra socken. Som gesäll flyttade han 1882 till Stockholm och två år senare vidare till Karlskrona, där det blev giftermål samt dags för det första barnets födelse. 1886 kom den då lilla familjen till Kristi­an­stad, och två år därefter till Härlöv nr 45. Fort­fa­ran­de som ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säll var Johnsson senare bosatt vid Härlöv nr 39 några år till­sam­mans med sin familj. Ungefär vid se­kel­skif­tet hade titeln blivit ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re, och Lars Johnsson kom att bli kvar vid Vilans mu­ni­ci­pal­s­am­häl­le fram till sitt frånfälle den 22 maj 1945.

Anders Magnus Högström, född den 11 april 1862 i Kviinge socken, drev under lång tid en ka­kel­ugns­ma­kar­rö­rel­se i Kristi­an­stad, innan han 1893 till­sam­mans med sin familj bosatte sig vid Härlöv nr 39E. Högström, som vid denna tid benämndes som gesäll, blev kvar i Vilans samhälle fram till 1916, varefter han var boende i Kristi­an­stads stads­för­sam­ling ända till sin hädanfärd den 3 september 1924.

Ka­kel­ugns­ma­ka­re Wilhelm Johan Teodor Di­edrich­sen, född 11 juli 1839 i Tyskland, hade varit bosatt i bland annat Göteborg, Stockholm, Oslo och Malmö innan han 1904 bosatte sig i Vilans mu­ni­ci­pal­s­am­häl­le till­sam­mans med hustru. Där blev han sedan boende till 1916 då Solna blev ny bostadsort.

Stort tack till Bengt Jönsson, Olofström (Vilans Vänner)

Näsum

Pot­te­ma­ka­ren Nils Ekelund avled i Östad den 22 maj 1772 vid en ålder av 50 år. Något yt­ter­li­ga­re uppgifter om denne krukmakare har tyvärr inte gått att få fram, förutom att han ef­ter­läm­na­de hustru och två barn.

Kruk- och ka­kel­ugns­makar­verk­sta­den i Västanå har blivit skriftligt och även bildligt do­ku­men­te­rad i ett flertal skrifter, vilka i varje fall en går att ta del av genom internet. Det är en utförlig be­skriv­ning av verkstaden enligt un­der­sök­ning­ar gjorda av utsända från Folk­livs­ar­ki­vet i Lund 1937. Av­hand­ling­en går att ta del av genom att via en sökmotor, till exempel Googles, söka på Kruk- och ka­kel­verk­sta­den i Västanå.

Möjligen kan Harald Olssons artikel Kruk- och ka­kel­verk­sta­den i Västanå, vilken blev publicerad i Skånes Hem­bygds­för­bunds årsbok från 1938, bygga på denna avhandling. Om verkstaden i Västanå handlade även signaturen Göho's artikel Verkstad av gammal typ nu dömd till rivning, vilken pub­li­ce­ra­des i Nyaste Kristi­an­stads­bla­det den 26/2 1938.

Artikeln Kruk- och ka­kel­ugns­ma­ke­ri i Västanå i skriften Det var på den tiden, författad av Fr. Osc. Eskilsson år 1965, skall enligt uppgift vara baserad på nämnda tid­nings­ar­ti­kel. Näsums hem­bygds­för­e­nings årsbok från 2009 innehåller bland annat Åke Wer­dens­fels artikel Ka­kel­ugns­ma­kar­na Söderström, Rosenberg och Bentzer i Västanå. I Handlingar angående Villands härad utgivna av Villands härads Hem­bygds­för­e­ning XXXVI, utgiven 1990, finns artikeln Kruk- och ka­kel­ugns­ma­ke­ri i Västanå, vilken bland annat innehåller en avskrift av signaturen Göho's artikel Verkstad av gammal typ nu dömd till rivning i Nyaste Kristi­an­stads­bla­det. I samma hem­bygds­för­e­nings årsbok från 2005 skrivs kortfattat något om kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­ren Bentzer, alltså verk­sta­dens siste ägare och brukare.

Na­tur­ligt­vis har uppgifter från nämnda handlingar använts i följande do­ku­men­ta­tion, men i huvudsak är det kyrkoarkiv, och då fram­förallt hus­för­hörs­läng­der, som har varit den källa varifrån upp­gif­ter­na hämtats.

Redan vid 1680-talets början skall det ha funnits ett kakel- och tegelbruk i Västanå i anslutning till ett säteri. Långt senare anlände den först do­ku­men­te­ra­de ka­kel­ugns­ma­ka­ren till Västanå nr 1 i form av Gudmund Magnus Söderström. Han skall enligt hus­för­hörsläng­dens uppgifter ha blivit född 1788 i Urshult, och när han 1817 anlände till Västanå, skall han närmast ha kommit från Vittskövle. Vid nr 1 ar­ren­de­ra­de han en tomt, vid vilken han följande år fick tillstånd att anlägga en kakel- och ler­kä­rils­fa­brik, och efter yt­ter­li­ga­re ett år även tillstånd att tillverka kakel och lerkärl. Förutom hustru och son ingick också någon gesäll samt lärling i hushållet, och från 1826 fanns dessutom ka­kel­ugns­ma­ka­re Rosenberg med hustru inskriven i hus­för­hörsläng­den i anslutning till Söderström. Mer om Rosenberg senare i do­ku­men­ta­tio­nen.

Vid den tiden hade Söderström fått titeln fabrikör, men 1827 blev han till­sam­mans med sin familj kyr­ko­bok­förd vid Västanå nr 11. Där avled Gudmund Söderström den 6 december 1833, och ef­ter­föl­jan­de boupp­teck­ning utgjordes till största delen av ett auk­tions­pro­to­koll där försålda föremål re­do­vi­sa­des med för­sälj­nings­pris och köpare. Ka­kel­ugns­makar­verk­ty­gen blev dock inte försålda, utan skulle bli kvar på stället. Det fanns även en fordran hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Carl Magnus Rosenberg avseende rest å en Contract.

Rosenberg blev kvar vid Västanå nr 1 efter att Sö­der­ströms avflyttat därifrån, därigenom går det att spekulera i att det blivit en för­sälj­ning av verkstad och eventuellt bostadshus, som ännu inte kommit att regleras. I de tidigare nämnda skrifterna uppges att Sö­der­ströms änka drev verk­sam­he­ten vidare efter makens död, osäkert dock var. I varje fall torde det inte ha varit vid Västanå nr 11.

Vid 1840-talets början sam­man­träf­fa­des familjerna Rosenberg och Söderström återigen, denna gång genom änkorna samt deras barn och då vid Västanå by. De båda änkorna benämndes ka­kel­ugns­ma­ka­re, och där tycks ha funnits en del gesäller. Giss­nings­vis drevs en gemensam verkstad på platsen. Senare skulle söner till de båda änkorna vara kyr­ko­bok­för­da som gesäller där, liksom en svärson till änkefru Söderström.

Vid 1850-talets slut lämnade Anna Catharina Söderström Västanå by till­sam­mans med sonen Johan Eric och dennes familj, för att i stället bosätta sig vid Västanå nr 9, och där avled hon den 5 maj 1869.

Johan Eric Söderström kom till världen den 12 januari 1825 i Västanå, men eftersom fadern avled när Johan Eric var åtta år har han inte kunnat lära yrket av honom, men möjligen av någon gesäll som arbetade åt hans mor eller så hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Rosenberg. Lär­lings­ti­den fortsatte i varje fall 1844 i Karlshamn, och där blev han även gesäll.

Som sådan återvände han sex år senare till Västanå till­sam­mans med nybliven hustru. Paret, efterhand med några barn, blev under en tid bosatta vid nr 6, men senare i Västanå by, där det för­mod­li­gen fanns en verkstad att döma av det antal gesäller som var inskrivna där. Till­sam­mans med sin familj samt modern blev det så en flytt till Västanå nr 9, där det eventuellt byggdes upp en verkstad.

Enligt nämnda skrifter skall i varje fall Lars August Bengtsson (Bentzer) ha förvärvat en verkstad där av Söderström. År 1879 inflyttade också Bengtson enligt hus­för­hörsläng­den till nr 9. (Mer om honom senare i do­ku­men­ta­tio­nen). Johan Eric Söderström hade året innan lämnat Västanå för att flytta till Nor­da­me­ri­ka.

Fortsätter do­ku­men­ta­tio­nen med att berätta något om ka­kel­ugns­ma­ka­ren Carl Magnus Rosenberg, vilken föddes den 28 mars 1788 i Balkåkra. 1805 skall han ha kommit i lära hos en krukmakare i Ystad och tre år senare blev han utskriven som gesäll. Efter att 1818 ha blivit mästare drev han i denna stad under några år en verksamhet med en gesäll och en lärling.

Från början av 1820-talet befann han sig i Vittskövle, och möjligtvis ar­ren­de­ra­de han då änkefru Köhlbergs verkstad, men 1826 blev det till­sam­mans med nybliven hustru en flytt till Västanå nr 1 i Näsums socken. Där får man genom hus­för­hörsläng­den intrycket att de bosatte sig vid samma fastighet som familjen Söderström, vilka dock lämnade platsen följande år. Makarna Rosenberg blev dock kvar vid nr 1 fram till 1837, då de i stället kom att bli inskrivna vid Västanå nr 19 till­sam­mans med sina barn samt någon gesäll. Där fick dock ka­kel­ugns­ma­ka­re Carl Magnus Rosenberg lämna jordelivet den 8 maj 1841.

I artikeln Ka­kel­ugns­ma­kar­na Söderström, Rosenberg och Bentzer i Näsums Hembygds- och Forn­min­nes­för­e­nings årsbok från 2009 berättas att Rosenbergs till­verk­ning­ar är väl kända, eftersom han ovanligt nog ibland signerade sina ugnar med Gjord i Wästanå/utaf C.M. Rosenberg samt något som troligtvis var specifikt för be­stäl­la­ren. Allt detta inom en lagerkrans. I artikeln visas även bilder på dessa och några andra kakelugnar.

Änkan Helena Rosenberg drev därefter verk­sam­he­ten vidare och i hus­för­hörsläng­den var hon under 1840- och 1850-talen inskriven vid Västanå by till­sam­mans med sina barn, bland annat sonen Anders Johan samt någon gesäll och lärling. Som tidigare nämnts fanns där även änkefru Söderström med barn. Vid sitt frånfälle den 19 mars 1870 var änkan Rosenberg bosatt vid Västanå nr 17.

Anders Johan Rosenberg såg dagens ljus för första gången den 20 september 1831 i Västanå. Femton år gammal påbörjades lär­lings­ti­den i Ronneby och därefter i Karlshamn innan han som gesäll återvände till hemtrak­ter­na 1852. Två år senare blev det flytt till Emmislöv där han under några år ar­ren­de­ra­de en kruk­makar­verk­stad. Efter giftermål 1858 flyttade han till­sam­mans med hustrun åter till Västanå följande år, och hjälpte där sin mor med den verkstad hon drev som änka. Gesällen Anders Johan Rosenberg lämnade dock ännu en gång hembyn för att 1862 flytta till Vånga, och sex år senare tog han sin då tämligen stora familj och begav sig till Nor­da­me­ri­ka.

Något ordentligt begrepp om re­la­tio­ner­na mellan familjerna Söderström och Rosenberg har inte gått att få, inte heller var och under vilka perioder de drev sina verkstäder. Övergår därmed till den senaste kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­ren i Västanå.

Lars August Bengtsson Bentzer föddes den 2 januari 1854 i Svartrå socken i Halland, men flyttade ett år gammal till Rolfstorp med sina föräldrar. En tid arbetat som dräng följdes av att han 1875 kom i lära hos en ka­kel­ugns­ma­ka­re i Träslöv, något söder om Varberg. Efter att ha blivit gesäll blev det så 1879 en flytt till Näsums socken och Västanå nr 9, där Johan Eric Sö­der­ströms verkstad skall ha blivit inköpt.

Med ef­ter­nam­net Bentzer tillagt var det ungefär tre år senare dags att slå sig ned vid Västanå nr 5, där en ny verkstad byggdes upp, och dit det även kom en blivande hustru samt efterhand barn. I hushållet skulle det också ingå någon gesäll och lärling. Bentzers produktion utgjorde till att börja med av lerkärl som krukor, fat, skålar och liknande samt na­tur­ligt­vis också blomkrukor och lergökar. En något udda produkt var de sparbössor i form av olika djur­fi­gu­rer som fram­ställ­des vid verkstaden och efterhand kom kakel till kakelugnar att utgöra en stor del av till­verk­ning­en.

Förutom arbetet vid verkstaden bestod ka­kel­ugns­ma­ka­rens arbete av upp­sätt­ning samt re­pa­ra­tio­ner av kakelugnar ute i bygderna, och där hade Bentzer hjälp av sonen Hilding. I Näsum och trakten där omkring finns en del kakelugnar som tillskrivs verkstaden vid Västanå nr 5. Torparen och ka­kel­ugns­ma­ka­ren Lars August Bengtsson Bentzer fick lämna jordelivet den 28 juli 1923.

Verkstaden stod därefter och förföll under ett flertal år, men revs så småningom och åter­upp­bygg­de 1943 vid Villands härads hem­bygds­för­e­nings hem­bygdspark på Kjugekull, och där står den än i dag med en hel del in­ven­ta­ri­er som bland annat olika formar för fram­ställ­ning av kakel och figurer samt även en del föremål som ka­kel­plat­tor och lerkärl.

Stort tack till Jan Jönsson och Åke Wer­dens­fels, Sölvesborg

Vinslöv

Enligt hus­för­hörsläng­den skall Pott­ma­ka­ren Magnus Hallén (Hallin) ha varit född den 3 oktober 1770 på Råå utanför Helsing­borg. I Torsten Jarnvalls skrift Krukmakare och ka­kel­ugns­ma­ka­re i Helsing­borg ingår Hallén i ett avsnitt om Helsing­borgs krukmakare under perioden 1650-1850.

Följande uppgifter har hämtats från denna skrift.

Han skall 1895 ha blivit inskriven i lära hos en ka­kel­ugns­ma­ka­re i Landskrona, men hans ålder då borde av fö­del­seå­ret att döma ha varit omkring tjugofem år. Vanligtvis påbörjas lär­lings­ti­den ungefär när gossen är ungefär fjorton år, så detta torde ha varit en ovanligt hög ålder att komma i lära. Möjligtvis var Hallén född betydligt senare än vad som finns angivet i hus­för­hörsläng­den.

Vid samma verkstad i Landskrona som han gjort sina läroår blev han 1798 gesäll, men sju år senare lämnade han denna stad för att bli verks­ge­säll hos en kruk­ma­ka­rän­ka i Helsing­borg. Efter att ha blivit mästare 1806 tog han över denna verkstad, men redan efter fyra år som kruk­ma­kar­mäs­ta­re i Helsing­borg lämnade han staden för att till­sam­mans med hustru och barn flytta till Vinslöv. Där blev de bosatta vid Vinslöf nr 5, eller Ljung­a­möl­la, som även fanns angivet i hus­för­hörsläng­den.

I hushållet ingick under åren även någon gesäll och lärling, men på grund av sjukdom avsade sig Hallén burskapet, det vill säga rät­tig­he­ten att utöva yrket, år 1823. Emellertid fanns fort­fa­ran­de en gesäll i hans tjänst när han avled den 5 april 1830. Boupp­teck­ning­en antyder även att verk­sam­he­tet vid verkstaden fortgick även efter att burskapet uppsades, eftersom det bland till­gång­ar­na ingick till exempel Färdiga lerkäril. I Christi­an­stads Weckoblad fanns dessa rader att läsa den 26 juni 1830:

Genom Pott­ma­ka­ren Halldéns död, har en i godt stånd warande Pottmakare-werkstad i Winslöfs kyrkoby af Westra Göinge härad blifwit ledig och kan få hyras eller köpas om anmälan göres hos Enkan på stället, hwars adress är Christi­an­stad och Winslöf. Om det blev någon uthyrning eller för­sälj­ning är dock osäkert.

Gumlösa

I Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser för åren 1855, 1856 och 1857 re­do­vi­sa­des en Kakelugns- och murstens­fa­brik i Fjärlöv ägd av T Nilsson. Vid fabriken, som till­ver­ka­de kakel och mursten, skall det ha arbetat en mästare och två arbetare. Några yt­ter­li­ga­re upp­lys­ning­ar om denna verksamhet har inte gått att få fram, men ka­kel­ugns­ma­ka­ren Lars Fredric Söderlund var under något eller några år vid senare delen av 1850-talet kyr­ko­bok­förd vid Fjerlöf nr 2 innan han flyttade vidare till Emmislöv, så möjligtvis var han engagerad vid den eventuella ka­kel­till­verk­ning­en.

Gualöv

Krono-åboen Ola Olsson, vilken enligt hus­för­hörsläng­dens uppgifter var född den 24 september 1805 i Gualöv, fanns i denna längd inskriven vid Kro­noskat­te-Fördels- Hemman nr 10 Gualöv till­sam­mans med hustru och barn. Fas­tig­he­ten hade erhållits genom arv från fadern med samma namn. År 1851 blev ka­kel­ugns­ma­ka­ren Johan Johnsson bosatt vid fas­tig­he­ten och ungefär samtidigt kom även några gesäller och lärlingar in­flyt­tan­de dit. Giss­nings­vis hade då Ola Olsson byggt upp en ka­kel­ugns­makar­verk­stad, eller ka­kel­ugns­fa­brik, vilket var be­näm­ning­en i hus­för­hörsläng­den.

Även om hans titel under en kort period var ka­kel­ugns­ma­ka­re och fabrikör torde han inte själv ha deltagit i denna fab­ri­ka­tion, utan detta överläts troligtvis till lärlingar och gesäller under ledning av Johan Johnsson. Johnsson lämnade dock Ka­kel­ugns­fa­bri­ken vid Gualöv nr 10 till­sam­mans med nybildad familj år 1856 för att i stället starta upp en egen rörelse i Knislinge. Fabriken ar­ren­de­ra­des under en tid därefter av gesällen Blomgren, men när han, liksom övriga gesäller, avrest därifrån några år in på 1860-talet, torde verk­sam­he­ten vid Ka­kel­ugns­fa­bri­ken ha upphört. Detta trots att den under några år ar­ren­de­ra­des av bagaren Swen Svensson. Men vid denna tid har det i hus­för­hörsläng­den inte gått att se några ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säl­ler på platsen, så det är mycket osäkert om det då bedrevs någon kakel- eller ler­kärls­till­verk­ning i lokalen. Ola Olsson avled den 28 februari 1869, och benämndes då som före detta hem­man­sä­ga­re.

Knislinge

Tyvärr finns ingen hus­för­hörslängd till­gäng­lig för Knislinge an­nex­för­sam­ling före 1861, men enligt flytt­nings­läng­der vistades ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säll Johan Peter Granlund vid Knislinge nr 13 under åren 1855 och 1856, så giss­nings­vis fanns där då även en ka­kel­ugns­ma­ka­re.

Johan Johnsson (Jönsson) var född den 6 december 1817 i Karlshamn, och där kom han femton år gammal i ka­kel­ugns­ma­kar­lä­ra. Som gesäll blev det ett kort besök i Kristi­ano­pel och därefter bland annat i Gävle och Forsa i Häl­sing­land innan han 1850 återvände till fö­del­sesta­den. Redan följande år kom han så till Gualöv som ka­kel­ugns­ma­ka­re för att leda arbetet vid Ola Olssons verkstad där.

Efter att ha bildat familj blev det så till­sam­mans med den en flytt till Knislinge 1856, och där kom de sedan att återfinnas vid Knislinge nr 15 till­sam­mans med några gesäller och lärlingar. För­mod­li­gen byggdes där upp en verkstad där det möjligtvis fram­ställ­des både kakel till kakelugnar samt olika sorters lerkärl, alltså hus­hålls­gods som krukor, fat, skålar och liknande. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Johan Johnsson fick dock lämna jordelivet den 19 februari 1875, och i ef­ter­föl­jan­de boupp­teck­ning upptogs bland till­gång­ar­na under rubriken Hus­bygg­na­der: 2:ne längor och en brännugn, samt under rubriken Werkstads-in­ven­ta­ri­er: Gipsformar, 2:ne qvarnar, 4 st swarfwar (drejskivor), formar m.m. Dessutom Lager af bly och kärl, dels brände och dels obrände af lera. Förutom detta ingick även två stycken kakelugnar bland antecknade tillgångar. Möjligtvis drev änkan därefter rörelsen vidare under en tid med hjälp av gesäller och äldsta sonen Anders Olof, vilken emellertid tämligen snart skulle ta över vid Knislinge nr 15.

Anders Olof Johnsson kom till världen den 18 januari 1854 i Gualöv, men endast två år gammal anlände han till­sam­mans med för­äld­rar­na till Knislinge. Där torde han tidigt ha kommit i arbete vid faderns ka­kel­ugns­makar­verk­stad, vilken han övertog efter dennes död. Efter några år bildade Anders Olof familj, och i hushållet kom det även att ingå några gesäller och lärlingar.

Förutom upp­sätt­ning och för­sälj­ning av andra fab­ri­kan­ters kakelugnar bedrev han egen till­verk­ning, i varje fall går det att få den upp­fatt­ning­en av en annons publicerad i Kristi­an­stads­bla­det den 25 juli 1883: Af Norr­kö­pings­fa­bri­kens utmärkt vackra och till sin varaktiga be­skaf­fen­het kända kakelugnar finnas ständigt, jemte eget fabrikat, på lager till mycket billigt pris hos un­der­teck­nad, äfvensom kakelugnar från andra fabriker anskaffas skyndsamt på be­ställ­ning. Adress: Knislinge. A.O. JOHNSSON, Ka­kel­ugns­ma­ka­re.

Endast någon månad efter att denna annons blev publicerad lät A O Johnsson införa ännu en annons i tidningen, denna gång med upp­lys­ning­en att han under oktober månad 1883 skulle bosätta sig i Kristi­an­stad, och re­kom­men­de­ra­de sig till utförande av allt vad till yrket hör. Hur länge han sedan blev kvar i staden har det inte gått att få någon klarhet i eftersom han tydligen inte skrev sig där, utan även fort­sätt­nings­vis var kyr­ko­bok­förd i Knislinge församling. Giss­nings­vis varade vistelsen där endast ett par år.

Möjligen övertogs verkstad och eventuellt även bostadshus omkring se­kel­skif­tet mellan 1800- och 1900-talen av en krukmakare och tidigare gesäll, vilken till­sam­mans med sin hustru var bosatt där vid Knislinge nr 15. I varje fall benämndes Anders Johnsson som före detta ka­kel­ugns­ma­ka­re vid sin död den 1 september 1941.

Nils Peter Ekström föddes den 29 februari 1864 i Kvidinge, och där kom han också i lära hos en krukmakare i trakten. Som gesäll blev det 1887 flytt till Norra Åsums socken för arbete hos Gustaf Andersson i Härlöv, men sex år senare hamnade han i Knislinge, där det förutom arbete hos Sven Johnsson Levin även skulle bli giftermål. Till­sam­mans med hustrun blev det 1898 återigen ett besök i Härlöv för gesäll Ekström, men redan samma år återvände makarna till Knislinge. De kom där att bosätta sig hos Anders Johnsson vid Knislinge nr 15, och eftersom Ekström rätt så snart fick titeln krukmakare, går det kanske att spekulera i att han då övertagit verkstaden av Johnsson. Krukmakare Nils Peter Ekström avled emellertid den 29 oktober 1923, och i ef­ter­föl­jan­de boupp­teck­ning upptogs som tillgångar bland annat Hus å ofri grund på No 15 Knislinge samt lager av lerkärl.

Yt­ter­li­ga­re en gesäll hos Anders Johnsson skulle senare bli krukmakare i Knislinge, nämligen Carl Magnus Holmgren. Han såg dagens ljus för första gången den 10 augusti 1855 i Trelleborg, och arton år gammal flyttade han till Skegrie för att hjälpa en äldre bror i dennes krukmakeri. Två år senare blev det fort­sätt­ning på lärlingsti den hos August Liljequist i Svedala. Yt­ter­li­ga­re två år senare hamnade Holmgren i Grönby och efter några års vistelser där vidtog kortare besök i Ystad. Lund, Ängelholm och Lövestad innan han 1883 kom till ka­kel­ugns­ma­ka­re Anders Johnsson i Knislinge.

Efter att ha bildat familj bosatte sig gesäll Holmgren med den vid Knislinge nr 12, men giss­nings­vis fanns ar­bets­plat­sen då fort­fa­ran­de hos Johnsson. Som krukmakare och med en tämligen stor familj kom bostaden från och med 1898 att finnas vid Östra Olinge nr 2 och från och med 1910 vid Knislinge nr 4. Där avled krukmakare Carl Magnus Holmgren den 3 september 1915.

Enligt hus­för­hörsläng­dens uppgifter skall ka­kel­ugns­ma­ka­ren Carl Friedrich Weber ha varit född den 29 april 1877 i Silberling. Weimer Sachen (nuv. Thüringen), Tyskland. Till Sverige och Lunds lands­för­sam­ling kom han 1905 och tre år senare blev det flytt in till staden Lund, där det även blev dags att bilda familj. År 1910 bosatte sig familjen så vid Östra Olinge nr 5 i Knislinge och där fick Weber lämna jordelivet den 1 juli 1915. Troligtvis bestod kruk­ma­ka­ryr­ket för hans del hu­vud­sak­li­gen av re­pa­ra­tio­ner samt upp­sätt­ning av kakelugnar. Boupp­teck­ning­en berättar i varje fall om skulder till Karlskrona ka­kel­fa­brik, så för­mod­li­gen till­han­da­höll han deras kakelugnar för för­sälj­ning och upp­sätt­ning.

Sven Johnsson Levin blev född den 2 februari 1854 i Virestad, Kronobergs län, och växte där upp i ett soldattorp till­sam­mans med föräldrar och ett stort antal syskon. Endast tolv år gammal kom han i lära hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Johan Johnsson i Knislinge, men bosatte sig 1873 som husar (ridande soldat) vid Olinge nr 5 i Knislinge socken. Möjligtvis kunde han då vid sidan av sol­dat­li­vet arbeta inom kruk- eller ka­kel­ugns­ma­kar- yrket. 1878 fick han sällskap i stugan av den blivande hustrun, och följande år blev det till­sam­mans med henne och nyfödd son en flytt till Kristi­an­stad för Johnsson Levin, som då ti­tu­le­ra­des som före detta husar.

Efter endast ett år i denna stad blev familjen bosatt i Refninge (Rävninge) i Hästveda socken, och fa­mil­je­fa­der hade vid denna tid fått titeln ka­kel­ugns­ma­ka­re. Tre år senare, alltså 1883, kom familjen till Hässleholm (Stoby socken), där en egen fastighet för­vär­va­des. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Johnsson Levin skulle dock återvända till Knislinge till­sam­mans med sin familj, och detta skedde 1889 då de fick sitt boende vid Knislinge nr 9. Familjen blev emellertid ännu en gång, närmare bestämt 1896, bosatta i Hässleholm, och där drev Levin en kruk- och ka­kel­ugns­makar­verk­sam­het fram till sitt frånfälle den 25 augusti 1917.

Lars Fredric Söderlund föddes den 1 maj i Örebro, och där kom han som fjor­ton­å­ring i lära hos en av stadens ka­kel­ugns­ma­ka­re. Efter att ha blivit gesäll begav han sig 1845 iväg till Göteborg, men därefter har det inte gått att följa honom på hans ge­säll­vand­ring förutom att det gått att träffa på honom i Mariefred och Växjö innan han 1858, med titeln ka­kel­ugns­ma­ka­re, fanns vid Fjerlöf nr 2 i Gumlösa socken.

Från och med maj följande år skall han dock enligt hus­för­hörsläng­dens uppgifter varit bosatt i Emmislöv till­sam­mans med nybliven hustru och nyfödd dotter. I denna för­sam­lings hus­för­hörslängd har familjen också gått att träffa på vid Westraby nr 6, emellertid med an­teck­ning­en att de var bosatta vid Emitslöf nr 4. Troligtvis hade han då upp­märk­sam­mat en annons i Kristi­an­stads­bla­det från den 15 maj 1861 att en verkstad var ledig att hyra på nr 6 Vestraby, för­mod­li­gen en verkstad som tidigare drivits av A J Rosenberg.

I Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser fanns Söderlund re­gi­stre­rad med en rörelse i Gumlösa socken under åren 1859 och 1860, därefter i Emmislöv, eller Emitslöf som var be­näm­ning­en på den tiden. Från och med 1872 anger fa­briks­be­rät­tel­ser­na att Söderlund under vissa år hade en person till hjälp i sin rörelse, och familjen hade då blivit kyr­ko­bok­förd vid Emitslöf nr 4. Där fanns sedan ka­kel­ugns­ma­ka­re Lars Fredric Söderlund kvar fram till sin hädanfärd den 14 maj 1887. Bland tillgångar i ef­ter­föl­jan­de boupp­teck­ning går det att se Husbyggnad med 26 års be­sitt­nings­rätt, brännugn av tegel samt en pott ugn.

Anders Johan Rosenberg kom till världen den 20 september 1831 i Näsums socken som son till ka­kel­ugns­ma­ka­re C M Rosenberg och dennes hustru i Västanå. Giss­nings­vis kom sonen tidigt i lära hos sin far, men femton år gammal fortsatte hans lär­lings­tid i Ronneby och därefter i Karlshamn innan han som gesäll återvände till hemtrak­ter­na 1852. Två år senare blev det flytt till Emmislöv och Westraby nr 2, för att yt­ter­li­ga­re två år därefter bosätta sig vid Westraby nr 6, alltså där Söderlund senare blev kyr­ko­bok­förd. På platsen fanns det yt­ter­li­ga­re en gesäll, vilken hade namnet Ab­ra­hams­son och troligtvis arbetade åt Rosenberg. Enligt Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser skall han i varje fall ha drivit en rörelse Emmislöv från och med 1857.

Efter giftermål 1858 flyttade han till­sam­mans med hustrun åter till Näsum följande år, och hjälpte där sin mor med den verkstad hon drev som änka. Gesällen Anders Johan Rosenberg lämnade dock ännu en gång hembyn för att 1862 flytta till Vånga, och sex år senare tog han sin då tämligen stora familj och begav sig till Nor­da­me­ri­ka.

Hjärsås

På grund av brand i Hjärsås prästgård förstördes en stor del av denna för­sam­lings samt an­nex­för­sam­ling­en Knislinges kyrkoarkiv. Man­talsläng­den för Kristi­an­stads stad upplyser dock att ka­kel­ugns­ma­ka­ren Olof Löfqvist lämnade staden vid 1780-talets början för att till­sam­mans med sin hustru bosätta sig i Hjersås socken. Hustrun benämndes 1793 som änka, så då torde Löfqvist ha avlidit något år tidigare.

I Hjärsås för­sam­lings hus­för­hörslängd har det i varje fall gått att återfinna kakelugns- ma­kar­ge­säl­len Christian Broman kyr­ko­bok­förd i Ingarps by vid 1860-talets början. Han skall ha blivit född den 15 mars 1808 i Göteborg, och under 1840- och 1850- talen fanns han som gesäll hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Rosenbergs änka vid Västanå i Näsums socken. Efter en tid vid Axeltorp i samma socken flyttade han 1858 till Hjärsås socken. Även om han ti­tu­le­ra­des som gesäll, så torde han ha drivit någon form av rörelse, eftersom han fanns re­gi­stre­rad i Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser från och med 1857 och följande år. Gesäll Broman avled dock den 2 december 1867.

Örkened

Både i Christina Lindvall Nordins bok Skånsk all­mo­ge­ke­ra­mik och i Tom Möllers Krukmakare och ka­kel­ugns­ma­ka­re berättas något om en krukmakare i Örkeneds församling. Några uppgifter har hämtats från dessa skrifter, och då fram­förallt från den senare.

Jöns Olofsson var född den 6 mars 1890 i Strönhult, Örkeneds församling, och där skulle han även senare komma att driva sitt krukmakeri. 1925 blev det giftermål med Vivi Hallsten från Gävle, och följande år kom hennes far Otto Hallsten och bror Knut Otto Hallsten, vilka båda arbetat med ler­kärls­till­verk­ning vid Bobergs fa­jans­fa­brik i Gävle, ned­flyt­tan­de till Strönhult. Dessa två hjälpte då Jöns Olofsson att bygga upp en kruk­makar­verk­stad med brännugn vid hemmanet Draget. Otto Hallsten lärde därefter upp svärsonen till krukmakare.

Knut Otto lämnade Draget efter några år, medan fadern blev kvar till in på 1930-talet. Otto Hallstens produktion bestod fram­förallt av drejat och hel­gla­se­rat hus­hålls­gods, men även av re­li­e­fde­ko­re­ra­de fat som blev bemålade med un­dergla­syr­fär­ger. Jöns Olofssons till­verk­ning bestod i huvudsak av lergökar, tomtar och spargrisar som gjöts i gipsformar och därefter bemålades med lackfärg. Jöns Olofsson avled den 23 juli 1973.

I skriften Skånsk all­mo­ge­ke­ra­mik upplyses att Jöns och Vivis dotter Vera tog över verkstaden 1963 och då ersatte den vedeldade ugnen med en elektrisk. Enligt andra uppgifter skall dock över­ta­gan­det ha skett några år senare. Vera Lindqvist (1931-2001) flyttade efter giftermål till Lönsboda och startade där upp en egen ke­ra­mik­verk­stad vid vilken hon till­ver­ka­de olika pryd­nads­före­mål och lergökar, men även en del ke­ra­mik­fi­gu­rer, bland annat August och Lotta.

Efter tillstånd från Blekinge Läns Tidning har en äldre artikel om Jöns Olofsson skrivits av och publiceras här.

Detsamma gäller en artikel om dottern Vera Lindqvist.

Söl­vesborgs­tid­ning­en 1954-05-15:

Där lergökarna kommer till.

Strön­hults­bo lärde gammalt fint hantverk på gamla dar.

Strax intill den plats vid sjön Immeln, där de tre häradena Willands, Göinge och Lister stöter samman, är byn Strönhult belägen. Denna lilla skogsby har ett ganska isolerat läge, och särskilt vintertid är det svårt att komma fram på den slingrande skogsvägen som leder fram genom den djupa skogen, som i huvudsak består av barrträd. Här i denna by är det som f.d. sten­hug­ga­re Jöns Olofsson sedan ett antal år tillbaka bedriver sin till­verk­ning av bl.a. lergökar, spargrisar, jultomtar m.m. under samma hantverks- mässiga former, som användes i gamla tider.

För att på närmare håll följa till­verk­ning­en av dessa alster, som än i dag har en ganska stor marknad både här hemma och ute i världen, gjorde vi häromdagen ett besök hos hr Olofsson. Efter att med bil ha färdats ut till f. lantbr. Per Nilsson ute på Draget - namnet på en av de 365 landtungor som sträcker sig ut i den sjö som bl.a. Harry Martinsson så vackert besjungit - och därifrån med båt rott över till Strön­hults­lan­det, blev vi vänligt mottagen av mäster själv, där han satt i sin lilla ler­makar­verk­stad. Han var livligt sysselsatt med att plocka ihop några av de 200 gipsformar, vari han skapar lergökar som bl.a. saluföras i en del av landets hem­slöjds­af­fä­rer.

Olofsson berättar att han sedan tidigaste ungdomen arbetade vid olika stenbrott i bygden. Hans senaste an­ställ­ning var i ett av de stora gra­nit­brot­ten i Kräbb­le­bo­da. Då han var i sex­tio­års­ål­dern blev det dåligt med arbete i brottet, och hans ar­bets­kraft behövdes inte längre där. Ungefär samtidigt insjuknade hans hustru, som f.ö. är bördig från Gävle, och han blev av läkare rådd att sluta arbeta borta från hemmet och i stället stanna vid det lilla f.d. dragon­tor­pet för att vara till hands om så skulle behövas.

Svärfar lärde upp.

Svärfadern hade under 45 års tid varit anställd vid Bobergs Fa­jans­fa­briks AB i Gävle, och med sin där förvärvade yr­kes­skick­lig­het hade han efter att ha bosatt sig hos dottern i Strönhult, som tids­för­driv börjat arbeta med ler­godstill­verk­ning. Vid vissa tider hade också Olofsson hjälpt till härmed och på så sätt förskaffat sig en del kunskaper i detta fack. Dessa fär­dig­he­ter i gebitet kom väl till pass, då han själv efter svär­fa­derns död på allvar fick börja ägna sig åt detta hantverk. Vis­ser­li­gen hade den gamle mästaren vid mer än ett tillfälle sagt, att detta yrke är dömt att till undergång gå, men Olofsson räknade i alla fall med att försöka om möjligt förtjäna någon krona till sitt och sin makas uppehälle. Detta har ju också lyckats, om än dagslönen inte alltid blir så värst stor.

Verk­sta­dens inredning.

Som redan nämnts utförs till­verk­ning­en av Olofssons lergods helt hant­verks­mäs­sigt och hela verkstaden är inredd i en enkel träluta. Där finns eldstad för upp­värm­ning och luft­tork­ning. En arbetsbänk samt en större avlång kista vari leran, som köps från Kvidinge, blötlägges. Bredvid denna kista finns tvenne runda kar, som utgör bland­ningsci­s­ter­ner för leran sedan den tillsatts med övriga nödvändiga in­gre­di­en­ser. I en del av verkstaden finns dessutom särskilda ställ­ning­ar för gips­for­mar­na och över eldstaden är stänger uppsatta för torkning av de gjutna föremålen. Olofsson omtalar att han f.n. förfogar över 200 ler­göks­for­mar, 126 spar­gris­for­mar, 100 träsko­for­mar och 21 aborr­for­mar. Dessutom finns en hel del formar till olika mer eller mindre gångbara artiklar såsom små­lands­gub­bar, julklockor, jultomtar, statyetter och runda sparbössor i form av äpplen m.m. Även en del formar till urnor och hästar finns kvar bland ar­bets­ma­te­ri­a­let från den tidigare in­ne­ha­va­ren.

En intressant procedur.

Sedan vi besett ut­rust­ning­en, berättar Olofsson om hur det går till då han utför sitt hantverk. Sedan leran blötlagts och blivit väl upplöst, överförs den i en av de tidigare omnämnda ci­ster­ner­na. Här tillsätts yt­ter­li­ga­re kemikalier, varefter satsen kärnas. Detta sker i en apparat som liknar en av våra gammeldags smörkärnor med vev. Sedan detta skett silas massan genom olika silar och då smeten blir tjänlig börjar så själva gjutningen. Denna är ganska enkel och tillgår så, att man med en skopa öser massan ner i formarna som sakta fylls. När så skett hälls den i formen överblivna massan tillbaka i cisternen, och formen med gjutningen placeras på en av de uppsatta tork­hyl­lor­na. När massan stelnat och gipsen dragit till sig så pass mycket av fuk­tig­he­ten, att figuren ifråga kan löstas sker detta och putsningen påbörjas. Denna utförs i olika ar­bets­mo­ment, och därefter får den ännu råa figuren ställas undan till direkt långsam luft­tork­ning. När till­verk­ning­en fort­skri­dit så pass långt att Olofsson får c:a 3,000 pjäser färdiga överföres dessa till ugnen för bränning. Ugnen är på framsidan försedd med en större öppning, där matningen sker. Runt sockeln är inte mindre än tre olika fyrhål placerade. När uppeld­ning­en skett och de färdiga alstren placerats på sina rätta platser muras den stora öppningen igen och bränningen får därefter fortgå till dess att ter­mo­me­tern visar 8-900 grader. Efter 22 timmars bränning, och sedan ugnen svalnat av i något mer än ett dygn, är det hela färdigt. De fram­ställ­da alstren plockas i lådor och packas för att vi­da­re­be­fordras till de olika gros­sis­ter­na. Någon målning eller glasering förekommer icke hos till­ver­ka­ren, då resp. uppköpare själv föredrar att ombesörja den slutliga ut­smyck­ning­en.

3.000 spargrisar i varje bränning.

Då det hela bedrivs som rena hantverket kan det na­tur­ligt­vis inte bli fråga om en mass­till­verk­ning, men då man ser exempelvis 3.000 spargrisar och lika många lergökar stå uppradade på ett ställe, då tycker man allt att det ändå är ansenliga mängder av denna hant­verks­pro­dukt, som kommer från den lilla ler­gods­verk­sta­den i Strönhult. Olofsson berättar att han i regel håller 4 bränningar årligen och att han planerar yt­ter­li­ga­re utökning av sina alsters antal, som f.n. uppgår till ett 60-tal, till att även omfatta August och Lotta, pryd­nadskru­kor, små mi­ni­a­tyr­skå­lar samt fat.

Under de år som Olofsson ensam bedrivit detta hantverk, har hans alster genom olika firmor, främst då Bröderna Ivarsson AB. i Osby, AB. W. Eriksson & Co. i Osby, Hemslöjden i Kristi­an­stad samt Köp­man­na­bo­la­get i Karlshamn m.fl. fått en vidsträckt spridning. Hans namn har härigenom blivit känt runt om särskilt inom södra Sverige. År 1951 hölls Göinge häraders lant­bruks­mö­te i Hässleholm och där var Olofsson en av ut­stäl­lar­na. Han erhöll där diplom för utställda hem­bygd­sals­ter.

Jöns Olofsson har genom över­ta­gan­det av detta gamla hederliga ler­ma­ka­ryr­ke bevarat åt nutiden ett hantverk, som inte endast är intressant för dess utövare utan även för den som har glädje av att få komma på nära håll och se hur en spargris eller lergök av den typ man som barn försökte få melodier ur kommer till.

C. S-c.

Söl­vesborgs­tid­ning­en 1967-04-28:

En souvenir som kan sägas vara ka­rak­te­ris­tisk för gö­inge­byg­den har en keramiker i Grimsboda, fru Vera Lindqvist, nu fått fram. Hon fick idén genom den snapp­hane­fi­gur i brons som vaktar entrén till Junescos fabriker i Lönsboda och genom samarbete med konstnären Gert Kaffa har en historisk riktig figur skapats. Grund­skis­sen har över­läm­nats till träsni­da­ren William Åkesson i Väghult som i trä snidat den modell efter vilken upp­gjut­ning­en i lera sedan sker. Efter en sista avputsning glaseras och bränns figuren i fru Lindqvists keramiska verkstad. Den skall försäljas genom hemslöjden i Kristi­an­stad. Fru Lindqvist syftar till att skapa liknande ka­rak­tärs­fi­gu­rer som symboler för andra landskap. En serie figurer i byg­de­dräk­ter håller hon också på med efter uppdrag av hemslöjden. Dessa skall färgläggas så att dräkterna får sina ori­ginal­fär­ger.

Kyrk­hultssni­da­ren.

William Åkesson är f.d. sten­hug­ga­re som efter en olycka i benet tvingats söka annan sys­sel­sätt­ning. Han har sedan barnsben varit in­tres­se­rad av att snida i trä och de 45 åren i stenberget har inte gjort de valkade händerna mindre känsliga. Efter att till en början ha haft snideriet som en hobby blev Åkessons figurer upp­märk­sam­ma­de och finns nu spridda på många håll i landet. Åt fru Lindqvist har William Åkesson skurit många modeller. Förutom de redan nämnda har han åt grims­bo­da­ke­ra­mi­kern skurit se­ri­e­fi­gu­rer­na August och Lotta samt Rus­sinkvist, som fru Lindqvist köpt rätten till av dess tecknare Elov Persson.

Efter tillstånd från utgivaren av Tom Möllers skrift Krukmakare och ka­kel­ugns­ma­ka­re, bok­för­la­get Rasters förlag, visas här några bilder från denna bok.

I Re­gi­onmu­se­et Skånes bildarkiv samt i Östra Skånes Hem­slöjds­för­e­nings bildarkiv på Di­gi­talt­mu­se­um finns yt­ter­li­ga­re bilder av verk­stads­ar­be­tet och till­ver­ka­de föremål. Tyvärr har Re­gi­onmu­se­et i Skåne inte bild­rät­tig­he­ter­na till aktuella bilder och därför har de inte kunnat ge tillstånd till att de visas här. När det gäller de bilder som förfogas av Östra Skånes hem­slöjds­för­e­ning, begär denna förening en allt för hög och oac­cep­ta­bel ersättning för att det skall vara möjligt att visa dessa bilder. Samtliga bilder är dock möjliga att återfinna på internet.

Hässleholm. Stoby församling.

I Christina Lindvall-Nordins skrift Skånsk all­mo­ge­ke­ra­mik finns ett avsnitt om några kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­re i Hässleholm, och vissa uppgifter i det här försöket till do­ku­men­te­ring har hämtats från denna text, i första hand adresser där hant­ver­kar­na hade sina verkstäder. Hu­vud­sak­li­gen är det dock kyr­ko­ar­ki­ven med hus­för­hörs­läng­der som varit uppgifts källa.

Fritz Wilhelm Forsström var född den 6 april 1829 i Simrishamn, och i denna stad kom han även i lära hos en av stadens krukmakare. Han skall ha blivit gesäll omkring 1850 och som sådan flyttade han fyra år senare till Näsby i Nosaby församling (Kristi­an­stad) till­sam­mans med sin mor och syster. Där startades det upp en verkstad vilken drevs med hjälp av någon gesäll och lärling. Under tiden i Nosaby/Näsby blev han mästare och ingick även i äktenskap, men 1860 flyttade ka­kel­ugns­ma­ka­re Forsström med hustru och nyfödd dotter till Brönnestad, där han också drev en egen verkstad. Västra Vram blev nästa bostadsort, och dit flyttade familjen 1863. Ungefär två år senare, alltså 1865, ställdes färden till Stoby församling (Hässleholm), och området Häss­le­holms station nr 64, öster om järnvägen. Christina Lindvall-Nordin anger i sin skrift adressen till Östergatan. I för­sam­ling­ens flyttlängd an­teck­na­des dock Forsström som avflyttad till Nor­da­me­ri­ka år 1869.

Andreas Martin Andersson kom till världen den 17 april 1839 i Ystad, men flyttade fyra år senare till­sam­mans med föräldrar och syskon till Simrishamn. Där kom han fjorton år gammal i lära hos en krukmakare i staden, och flyttade 1859 som gesäll till Fritz Wilhelm Forsströms bror Johan Oscar i Hörby, men tre år senare till Fritz Wilhelm i Brönnestad. Efter att ha bildat familj återvände Andersson 1863 till Simrishamn, där han under några år ar­ren­de­ra­de en kruk­makar­verk­stad. Familjen flyttade 1868 till Hässleholm, där de blev bosatta vid Häss­le­holms station nr 64, öster om järnvägen, alltså på samma plats som där F W Forsström var bosatt sedan tidigare. Möjligtvis övertog Andersson dennes eventuella verkstad efter att Forsströms lämnat Hässleholm, och efter en tid ingick även en gesäll och lärling i hushållet. Andersson blev änkling 1889, och i hustruns boupp­teck­ning upptogs som tillgångar bland annat Bonings- och ut­hus­bygg­na­der å tomten No 64 öster i Hessleholm samt två stycken svarf­skifvor (drejskivor).

Redan följande år blev det ett nytt giftermål, och med den nya hustrun blev Andersson bosatt på Öster nr 95, vilket enligt Lindvall-Nordin skall ha legat nära tredje Avenyn. Där uppförde han enligt samma källa en verkstad med brännugn år 1891, men två år senare flyttade makarna till­sam­mans med de gemensamma barnen till halländska Knäred, för att följande år bosätta sig i Markaryd. Där drev Martin Andersson ett krukmakeri under ett antal år, möjligtvis ända fram till sitt frånfälle den 14 juni 1899.

Andreas Martin Anderssons son Carl August Andersson, som var född den 28 juni 1863 i Simrishamn, kom 1868 till Hässleholm till­sam­mans med sina föräldrar och syskon.

För­mod­li­gen fick han lära kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­ryr­ket hos sin far, och när han 1889 flyttade till eget boende vis tomt nr 107 benämndes han som kaklugns­ma­ka­re.

I Christina Lindvall-Nordins skrift Skånsk all­mo­ge­ke­ra­mik uppges att Carl August gick i sin fars fotspår och till­ver­ka­de både krukor och kakelugnar samt att han öppnade egen verkstad i kvarteret Kruk­ma­ka­ren vid Kyrkgatan. Tidvis hade han någon gesäll och lärling boende hos sig, vilka troligtvis arbetade åt Carl August.

Den 19 april 1895 fanns denna annons införd i Hess­le­holms Tidning: Observera. Plats nu genast får en gosse på 16 eller 17 år, stor till växten, hos under- tecknad. C. Aug. Andersson, Kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­re. Hessleholm.

Det skulle dock snart bli betydligt livligare i stugan, för år 1900 var det dags att ingå i äktenskap, och därefter utökades familjen i snabb takt. Hustrun var född och uppväxt i Finja, strax väster om Hässleholm, och dit flyttad familjen 1917. Vid verkstaden, som skall ha blivit nedlagd omkring 1930, till­ver­ka­des förutom sedvanligt lerkärl som krukor, fat, skålar och liknande även leksaker i form av olika figurer. Carl August Andersson fick lämna jordelivet den 27 juni 1942.

Hans Hansson Holmström såg dagens ljus för första gången den 19 juni 1858 i Håslövs socken, men sjutton år gammal blev han till­sam­mans med föräldrar och syskon kyrko- bokförd i när­lig­gan­de Fuglie. Hans benämndes då som kruk­ma­kar­lär­ling, men några uppgifter om var han till­bring­a­de sina lärlingsår har int gått att få fram. Vid denna tid var det ju gott om kruk­makar­verk­stä­der i området Söderslätt, så det behövde ju inte vara så långt hemifrån.

1883 flyttade han i varje fall till Lund, där ti­tu­la­tu­ren blev ler­kärls­ar­be­ta­re. Där bildades även familj, och med den flyttade Holmström nio år senare, alltså 1892, till Hässleholm. Kyr­ko­bok­fö­rings­a­dres­sen där, och troligtvis även bo­stads­a­dres­sen, blev nr 89A, förutom en period 1903-1910, då familjen till­sam­mans med gesällen Anders Andersson befann sig vid nr 114.

I Christina Lindvall-Nordins skrift anges att Holmströms verkstad, som 1892 skall ha övertagits från Andreas Martin Andersson, var belägen utmed Vallgatan i centrala Hässleholm. I samma skrift uppges att verk­sta­dens till­verk­ning utgjordes av bland annat krukor, krus, pottor, tallrikar, skålar, fat, vaser och till­bring­a­re samt na­tur­ligt­vis lergökar. Till Statens Järnvägar till­ver­ka­des stora mängder blomkrukor till landets sta­tions­hus.

Lo­kal­histo­ri­kern och redaktören Torsten Karlsson uppger i en artikel, som pub­li­ce­ra­des i tidningen Norra Skåne under rubriken Häss­le­holms­bil­der att Holmströms hem fanns vid Vallgatan 25. Kruk­ma­kar­mäs­ta­re Hans Holmström avled den 18 maj 1920, och i den därefter följande boupp­teck­ning­en upptogs som tillgångar i bland annat kruk­makar­verk­sta­den: En lervals, en mortel med stöt, två tramp­skifvor (drejskivor), desbräder samt packlådor och lera. Som fasta egendomar upptogs lä­gen­he­ter­na nr 136 och nr 137 Läreda. Änkan drev därefter rörelsen vidare under cirka tio år innan den övertogs av gesällen Anders Andersson.

Anders Andersson föddes den 27 oktober 1870 i Härlöv, Norra Åsums socken. För skriften Jul i Göinge från 1940 skrev signaturen Erik Ele en artikel med rubriken 56 år som krukmakare, 70-årig Häss­le­holms­re­pre­sen­tant för ett yrke som försvinner. Där berättar Anders Andersson för för­fat­ta­ren om sitt liv som kruk­ma­kar­lär­ling och-gesäll, och slutligen om tillvaron som mästare med egen verkstad. Bland annat uppges att Andersson 1884, fjorton år gammal, kom i lära hos krukmakare Linderoth i hembyn. Nu torde denna uppgift vara något tveksam, eftersom Linderoth avled året innan. Däremot flyttade han, enligt hus­för­hörsläng­dens uppgifter, från för­äld­ra­hem­met till Linderoths änka, dock inte 1884 utan fyra år senare.

Vidare i artikeln skrivs att Andersson efter fyra års lärotid blev gesäll, och detta kan säkert stämma eftersom det var den tid som vanligtvis er­ford­ra­des innan en lärling utnämndes till gesäll. I samband med att Nilla Linderoth lämnade kruk­makar­verk­sta­den i Härlöv, gjorde Anders Andersson detsamma och flyttade 1902 till Hässleholm och krukmakare Holmström.

Där blev han bosatt hos familjen Holmström och arbetade först åt Hans Holmström, och efter dennes frånfälle åt änkan. Enligt nämnda artikel skall denna verkstad ha övertagits 1930, och drevs därefter av Andersson i yt­ter­li­ga­re omkring tio år.

Vid verkstaden till­ver­ka­des, förutom vanligt hus­hålls­gods som krukor, fat, skålar, muggar, tallrikar och liknande, även bland annat ljusstakar, kannor med skulpturer, mo­del­le­ra­de blomkrukor, urnor samt brännvins- och li­kör­flas­kor med mera. Kruk­ma­ka­ren Anders Andersson avled den 16 februari 1945.

Sven Johnsson Levin blev född den 2 februari 1854 i Virestad, Kronobergs län, och växte där upp i ett soldattorp till­sam­mans med föräldrar och ett stort antal syskon. Endast tolv år gammal kom han i lära hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Johan Johnsson i Knislinge, men bosatte sig 1873 som husar (ridande soldat) på annan plats i denna socken. Möjligtvis kunde han då vid sidan av sol­dat­li­vet arbeta inom kruk- eller ka­kel­ugns­ma­kar- yrket. 1878 fick han sällskap i stugan av den blivande hustrun, och följande år blev det till­sam­mans med henne och nyfödd son en flytt till Kristi­an­stad för Johnsson Levin, som då ti­tu­le­ra­des som före detta husar. Efter endast ett år i denna stad blev familjen bosatt i Refninge (Rävninge) i Hästveda socken, och fa­mil­je­fa­der hade vid denna tid fått titeln ka­kel­ugns­ma­ka­re. Tre år senare, alltså 1883, kom familjen till Hässleholm, där en egen fastighet för­vär­va­des vid tomt nr 1B, väster om banan.

I april följande år gick det att läsa denna annons i Kristi­an­stads­bla­det.

I februari 1889 fanns dock en annons med följande lydelse införd i Hess­le­holms Tidning:

Torsdagen den 7 näst­kom­man­de Mars kl. 1 e.m. låter ka­kel­ugns­ma­ka­ren S. Levin i Hessleholm å auktion försälja sina, vester om jern­vägs­sta­tio­nen därstädes, utmed landsvägen belägna, nyuppförda byggnader med till­hö­ran­de 2:ne tomter och vacker trädgård. Den ena byggnaden är inredd till trenne bo­nings­lä­gen­he­ter och den andra till kakelugns- och kruk­ma­ka­re­verk­stad samt äfven afsedd till boningshus hvartill den hela lätt kan inredas. Kunna byggnader och tomter ej säljas till­sam­mans utbjudas de hvar för sig. Lägenheten är, såsom belägen invid den blivande trä­va­ru­ban­går­den, särdeles lämplig för jernhandel eller annan rörelse.

Hessleholm den 25 Februari 1889. Abraham Johnsson.

Samma år återvände familjen Levin till Knislinge där en lerkärls- och ka­kel­fa­brik då startades upp. Troligtvis blev det ingen för­sälj­ning av fas­tig­he­ten i Hässleholm, för sju år senare, alltså 1896, fanns familjen återigen vid tomt nr 1B, väster om banan i Hessleholm.

I Christina Lindvall-Nordins skrift anges att Levin följande år anlade sin kruk- och ka­kel­ugns­makar­verk­stad vid Götagatan. I en tid­nings­no­tis 1894 angående bygget av en viadukt över järn­vägs­spå­ren fanns bland annat dessa rader: Viadukten utgår från allmänna landsvägen invid ka­kel­ugns­ma­ka­re Levins gård, samt vid den södra sidan af den nyanlagda bangården och gör en stark kurfva ut till storgatan vid handlanden Göranssons gård. Upp­skatt­nings­vis var fas­tig­he­ten belägen un­ge­fär­li­gen vid nuvarande Götagatan 1A i kvarteret Ka­kel­ugns­ma­ka­ren. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Sven Johnsson Levin fick lämna jordelivet den 25 augusti 1917.

Lindvall-Nordin uppger i sin skrift att rörelsen övertogs av ka­kel­ugns­ma­ka­ren Nils August Nilsson, och det torde säkert stämma, i varje fall blev Nilsson vid sin ankomst till Hässleholm 1914 bosatt hos Levin, och då troligtvis även i arbete hos honom. Nilsson var född den 18 december 1882 i Snöstorps församling i Halland. Efter några år fanns han till­sam­mans med föräldrar och syskon inskriven i Halmstads stads­för­sam­ling, där han utbildade sig inom till ka­kel­ugns­ma­ka­re. Detta yrke prak­ti­se­ra­de han sedan i staden fram till 1914, då han med hustru och barn flyttade till Hässleholm.

Efter att under de första åren varit bosatta vid tomt nr 1B, väster om banan, alltså Levins fastighet, blev de efter dennes död bosatta på olika platser i staden. Nilsson skall ju enligt uppgift ha övertagit Levins rörelse, men det är mycket tveksamt om han bedrev någon form av till­verk­ning. För­mod­li­gen bestod hans arbete av re­pa­ra­tio­ner samt upp­sätt­ning av kakelugnar, och detta skall han ha varit verksam med ända fram till 1955.

Ängelholm

Tack vare den goda tillgången till fin och än­da­måls­en­lig lera, har kruk­ma­kar­hant­ver­ket haft en mycket fram­trä­dan­de roll i Ängelholms näringsliv. Under 1800-talet be­trak­ta­des staden, möjligtvis jämsides med Falkenberg, också som den orten i landet med flest verksamma krukmakare.

Stadens kruk- och i viss mån även ka­kel­ugns­ma­ka­re, har även blivit väl do­ku­men­te­ra­de i olika skrifter under åren. Bland annat har Karl Enghoff skrivit något om dessa i sin bok Ängelholm 1516-1916. Översikt över stadens fy­ra­hund­ra­å­ri­ga historia., liksom Eva-Lis Forsby i artikeln Om keramik och krukmakare i Ängelholm, vilken ingick i Skåne hem­bygds­för­bunds årsbok 1956 samt Bengt Irhammar i den mycket in­tres­san­ta artikeln Om kruk­ma­ke­ri­et i Ängelholm, vilken pub­li­ce­ra­des i års­skrif­ten Ängelholm - en hem­bygds­bok från år 1999.

Christina Lindwall-Nordin har i sin bok Skånsk all­mo­ge­ke­ra­mik gett kruk­ma­kar­hant- verket i Ängelholm ett tämligen stort utrymme. Fram­förallt är det dock Eva Kjerström Sjölin som i skriften Ängelholms krukmakare utförligt berättat om detta hantverk och dess utövare i staden under flera år­hund­ran­den. Med en sådan omfattande do­ku­men­ta­tion om ämnet, har det upplevts som mycket onödigt att ännu en gång ge sig i kast med detta, men för att en do­ku­men­ta­tion över Kristi­an­stads läns kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­re skall vara någorlunda komplett, måste na­tur­ligt­vis även de i Ängelholm finnas med där.

Har i första hand försökt att använda mig av uppgifter från man­tals­läng­der och kyrkoarkiv, men na­tur­ligt­vis har jag även hämtat en del från Eva Kjerström Sjölins bok, och då fram­förallt uppgifter om de tidigaste kruk­ma­kar­na samt uppgifter om var hant­ver­kar­na var bosatta och hade sina verkstäder. Karin Månssons artikel Kruk­ma­karäm­be­tet i Ystad, vilken blev publicerad i årsboken Ystadiana från 1980, har lämnat många in­tres­san­ta uppgifter om skråtidens krukmakare i bland annat Ängelholm.

Eva Kjerström Sjölin har studerat de gamla hand­ling­ar­na mycket noggrant, och i Ängelholms stads man­talslängd från 1665 och 1666 har hon kunnat träffa på en Jöran Pot­te­ma­ka­re, vilken kan ha varit stadens tidigaste krukmakare. Sex år senare, alltså 1672 har hon träffat på Erich Pot­te­ma­ka­re i längderna och 1681 en Anders Pot­te­ma­ka­re.

Vid 1700-talets början fanns det en Erik Eriksson Pot­te­ma­ka­re verksam i staden, och några år senare ännu en Anders Pot­te­ma­ka­re. Omkring 1720 har sedan en Nils Pot­te­ma­ka­re gått att träffa på i hand­ling­ar­na.

Kruk­ma­kar­na i Ängelholm var hu­vud­sak­li­gen anslutna till Kruk­ma­karäm­be­tet i Ystad, och därigenom har Karin Månssons artikel kunnat ge en hel del upp­lys­ning­ar om dessa. Sven Persson Holm skall ha till­bring­at sin lärotid på okänd ort, men blev mästare i Ängelholm 1724. I 1742-års man­talslängd benämndes hustrun som änka, och för­mod­li­gen hade då maken avlidit något eller några år tidigare. Hos änkan, som vid denna tid angavs vara ägare till tomt nr 50, fanns två gesäller, så troligtvis drev hon verk­sam­he­ten vidare efter sin makes död.

En av gesällerna var Frenne Wallberg, och denne skall genom giftermål med en dotter i huset ha övertagit verkstaden vid mitten eller slutet av 1740-talet. Mer om honom senare i do­ku­men­ta­tio­nen. Verkstaden skall ha varit belägen vid Stortorget och då upp­skatt­nings­vis efter nuvarande Järn­vägs­ga­tan.

Bengt Jönsson uppges i Karin Månssons artikel ha varit född i Annestad, Sunnerbo härad, vilket torde betyda att han var född i Annerstad socken, Kronobergs län. Lärotiden skall ha till­bring­ats hos Anders Andersson i Ängelholm under perioden 1695-1700, och mäs­tar­vär­dig­he­ten uppges ha erhållits 1717. I 1742-års man­talslängd har han gått att återfinna vid tomt nr 26, men lämnade på grund av svaghet ämbetet detta år och överlät kruk­ma­kar­rät­tig­he­ter­na till svärsonen och gesällen Samuel Lundberg. Bengt Jönsson avled i september 1748.

Samuel Eriksson Lundberg uppges ha varit född i Björ­ne­kul­la och gått i lära hos Sven Persson Holm i Ängelholm under perioden 1730-34. Arbetade en tid som gesäll hos Bengt Jönsson, och ingick även i äktenskap med dennes dotter. 1742 överlät Jönsson rät­tig­he­ter­na att utöva kruk­ma­ka­ryr­ket till sin svärson, vilken därmed blev mästare. Tomten kom några år senare att benämnas nr 24.

I den Charte Be­skri­f­ning Öfwer Staden Engelholm som ingår som komplement till Geometrisk Charta öfwer Staden Engelholm, belägen i Skåne, Christi­an­stads Lähn, Biäre härad, upprättad uti September månad år 1750 af Ordinarie Lant­mä­ta­ren Gabr. Norström, skrevs följande om denna tomt:

Fritompt, tilhörer Pott­ma­ka­ren Mäster Samuel Lundberg, är bebygd med 3:ne Längor, en til Gatan och de andre begge på Gården, alla af korswircke och lerwäggar, samt twenne med Halm och den 3:die på Gården med tegeltak.

Av kartan att döma torde tomten ha varit belägen någonstans mellan nuvarande Storgatan 14 och 18. Eva Kjerström Sjölin har angett tomt­be­näm­ning­en till Örnen nr 16. Kruk­ma­kar­mäs­ta­re Samuel Lundberg slutade sina dagar här på jorden den 22 oktober 1758, vid en i dödsboken uppgiven ålder av 46 år. Verkstaden drevs därefter vidare av änkan med hjälp av gesällen Niclas Bil­lenqvist samt någon lärling. I Karin Månssons artikel om Kruk­ma­karäm­be­tet i Ystad anges dock att Bil­lenqvist gifte sig med änkan och blev mästare 1760. Därmed torde han samtidigt ha tagit över denna verkstad. I man­tals­läng­der­na har det emellertid inte gått att se någon kruk­makar­verk­sam­het vid denna tomt efter 1762.

Giöder Bengtsson hade gått i lära hos Bengt Jönsson under perioden 1722-1726 och blivit mästare 1731. I man­talsläng­den har han från och med 1742 och framåt omväxlande gått att träffa på vid tomt nr 56, 58, 59, 61 eller 63. Oftast till­sam­mans med någon eller några gesäller samt lärlingar. I be­skriv­ning­en till 1750-års karta anges han dock vara ägare till tomt nr 53 med denna fram­ställ­ning: Gifwer till Landscrona Hospital 11 öre, samt tilhörer Pott­ma­ka­ren Mäster Göder Bengtsson, är bygd med twenne Längor bestående af korswircke, lerwäggar och halmtak. Tomt nr 53 skall enligt denna karta motsvara ett läge un­ge­fär­li­gen vid nuvarande Storgatan 31-35.

I hans boupp­teck­ning angavs han däremot vid sin död vara ägare till gård och tomt nr 58, vilket torde motsvara dagens gatuadress Vat­ten­ga­tan 1. Eva Kjerström Sjölin har i sin skrift angett tomt­be­näm­ning­en till Duvan 33. Kruk­ma­kar­mäs­ta­re Giöder Bengtsson avled den 15 juni 1774 vid 71 års ålder, och var då man­tals­skri­ven vid tomt nr 56. Änkan drev rörelsen vidare med hjälp av gesällen Malmgren.

Jonas Malmgren, vilken enligt hus­för­hörsläng­dens uppgifter var född den 17 november 1742, skall ha gått i lära hos Håkan Grönberg i Ängelholm under perioden 1760-65. Möjligtvis är det något årtal här som inte riktigt stämmer, eftersom det nog var ovanligt sent att påbörja sin lär­lings­tid vid arton års ålder. Han arbetade i varje fall en kort period som gesäll hos Giöder Bengtssons änka, med vilken han 1775 ingick i äktenskap och blev då samtidigt mästare. I 1776-års man­talslängd var Malmgren till­sam­mans med hustru samt gesäll inskriven vid tomt nr 56, alltså vid samma tomt som Giöder Bengtsson hade varit inskriven vid två år tidigare. Detta torde un­ge­fär­li­gen motsvara dagens Storgatan 39. Tomt­num­re­ring­ar­na varierar ju väldigt mycket i hand­ling­ar­na och i den boupp­teck­ning som upp­rät­ta­des efter Malmgrens hustru 1783 upptogs som tillgångar gård och tomt nr 58 med brunn och källare, samt brännugn och verkstad. Detta är samma numrering som uppgavs i Giöder Bengtssons boupp­teck­ning, så troligtvis var fas­tig­he­ten belägen vid Storgatan 43 / Vat­ten­ga­tan 1. Enligt en karta i Eva Kjerström Sjölins skrift torde dock tomten i stället ha varit belägen un­ge­fär­li­gen vid nuvarande Storgatan 31-35.

Från och med 1795 fanns dock Malmgren till­sam­mans med någon gesäll och lärling man­tals­skri­ven vid grann­tom­ten nr 57. Tio år senare verkar det som tomt­num­re­ring­en i staden ändrades helt, och för Malmgrens del blev det då nr 35 i andra kvarteret på västra raden. Vid mitten av 1810-talet blev Malmgren man­tals­skri­ven på annan plats i staden och benämndes då efter något år som förre kruk­ma­ka­ren. Därmed torde han vid denna tid ha upphört med sin kruk­makar­verk­sam­het.

Håkan Michelsson Grönberg uppges ha blivit född i Köpenhamn, och gått i lära hos Sven Persson Holm under perioden 1735-38. Han blev mästare 1745 och har i man­talsläng­den gått att se inskriven vid tomt nr 44 från och med 1750. I be­skriv­ning­en till kartan från detta år finns dock detta skrivet om tomt nr 42: Gifwer till Landscrona Hospital 5 ½ öre, samt tilhörer Pottmakaren Mäster Håkan Grönberg, är bygd med en Länga på halfwa Tompten til Torget, samt en på Gården, begge bestående af korswircke och halmtak.

Senare anges emellertid hans hemvist i man­tals­läng­der­na vara tomt nr 45, där han fanns inskriven till­sam­mans med hustru och barn samt gesäller och lärlingar. Denna tomt skall enligt 1750-års karta ha varit belägen vid Stortorget. Kruk­ma­kar­mäs­ta­re Håkan Grönberg avled dock den 18 september 1778 vid en ålder som i dödsboken anges till 61. Änkan drev därefter verkstaden vidare, bland annat med hjälp av gesällen Olof Brostedt.

Olof Brostedt till­bring­a­de sin lärotid hos Håkan Grönberg under perioden 1773-78 och arbetade senare som gesäll hos dennes änka. Han blev mästare 1783, och efter att samma år ingått i äktenskap med änkefru Grönbergs dotter Lucia kunde han ta över vid nr 45. Där drev han sedan till­sam­mans med någon gesäll och lärling en kruk- och ka­kel­ugns­ma­ke­ri­rö­rel­se fram till sitt frånfälle den 3 april 1804. Enligt dödsbokens an­teck­ning­ar skall han då ha varit 46 år gammal. Vid denna tid tycks tomterna i staden ha fått ändrade be­teck­ning­ar, och Brostedts tomt kom därefter att benämnas nr 20 i första kvarteret på västra raden. Där blev änkan fort­sätt­nings­vis man­tals­skri­ven under en lång tid, och under de följande tio åren till­sam­mans med någon gesäll och lärling. Därefter torde kruk- och ka­kel­ugns­makar­verk­sam­he­ten vid denna gård ha upphört.

Frenne Larsson Wallberg hade gått i lära hos Sven Holm i Ängelholm under perioden 1741-43 och därefter arbetat som gesäll hos dennes änka. Efter giftermål med en dotter i huset, och sedan han blivit mästare 1745, kunde han ta över sin avlidne läro­mäs­ta­re och svärfars fastighet. Från och med 1750- års man­talslängd har det gått att se Wallberg inskriven vid tomt nr 46 till­sam­mans med hustru samt någon gesäll och lärling.

I be­skriv­ning­en till 1750-års karta anges dock detta. Tomt nr 45 Gifwer till Landscrona Hospital 11 öre, samt tilhörer Pott­ma­ka­ren Mäster Frenne Wallberg, är bygd med twenne Längor bestående af korswircke, lerwäggar och halmtak. Senare skulle tomtnumret i man­tals­läng­der­na anges till nr 47. Alla dessa tomter skall emellertid ha varit belägna i anslutning till Stortorget. Kruk­ma­kar­mäs­ta­re Frenne Wallberg fick lämna jordelivet den 14 februari 1789.

Fas­tig­he­ten övertogs tämligen omgående av Håkan Karstorp, vilken gått i lära samt under ett flertal år arbetat som gesäll hos sin far Joen Karstorp. Efter att ha blivit mästare 1789 drev han här sin kruk­ma­kar­rö­rel­se med hjälp av gesäller, bland annat bröderna Pehr och Mårten, samt lärlingar fram till sin död den 4 januari 1809.

Vid 1800-talets början fick fas­tig­he­ten i man­talsläng­den be­näm­ning­en nr 25 i Kyr­ko­kvar­te­ret, medan den i boupp­teck­ning­en hade be­teck­ning­en nr 3 i Kyr­ko­kvar­te­ret. Änkefru Karstorp drev verk­sam­he­ten vidare under ett flertal år med hjälp av lärlingar och gesäller, bland annat den blivande svärsonen Jonas Johnsson.

Jonas Johnsson skall enligt hus­för­hörsläng­dens uppgifter ha varit född den 19 augusti 1788 i Helsingör, och i man­talsläng­den har han gått att se som gesäll hos änkan Karstorp från omkring 1814. Efter att 1823 gift sig med änkefru Karstorps dotter Fredrika kunde han troligtvis vid denna tid ta över verk­sam­he­ten vid nr 25. I den boupp­teck­ning som upp­rät­ta­des efter kruk­ma­kar­mäs­ta­re Jonas Johnssons frånfälle den 6 februari 1857 upptogs som tillgångar bland annat huset och tomten nr 3 i Kyr­ko­kvar­te­ret samt verk­stads­red­skap och ett gammalt mark­nad­s­tält. Något för­vil­lan­de att tomten i boupp­teck­ning­ar­na benämns som nr 3, men i mantals- och hus­för­hörs­läng­der som nr 25. Änkan Fredrika Johnsson-Karstorp drev efter makens död verk­sam­he­ten vidare med hjälp av några gesäller, och då fram­förallt kusinen Johannes Karstorp.

Enligt uppgift i Kjerström Sjölins skrift skall kruk­ma­ke­ri­et ha upphört 1865, men gesäll Karstorp fanns boende hos änkefru Johnsson fram till henne frånfälle sex år senare. I boupp­teck­ning­en efter Fredrika Karstorp upptogs som tillgångar bland annat fas­tig­he­ten, huset och tomten nr 4 i kvarteret Svalan samt verk­stads­in­ven­ta­ri­er.

Jon Joen Karstorp har i man­tals­läng­der­na gått att se som krukmakare vid för­äld­rar­nas fastighet på tomt nr 22 från och med 1762. Fem år senare fanns han i stället till­sam­mans med hustru samt en gesäll inskriven vid tomt nr 38. Enligt 1750-års karta kan denna tomt ha varit belägen un­ge­fär­li­gen vid nuvarande Storgatan 19-21. Några år in på 1800- talet benämndes denna tomt i mantals- och hus­för­hörs­läng­der som Första kvarteret på västra raden nr 12, men ett flertal år senare som Vakteln nr 17.

Sönerna Håkan, Pehr och Mårten till­bring­a­de alla sin lärotid hos fadern, och i varje fall de två först­nämn­da arbetade där även som gesäller. Efter kruk­ma­kar­mäs­ta­re Joen Karstorps hädanfärd den 9 april 1796, vid en ålder som i dödsboken angavs till 71 eller 74, övertogs rörelsen av sonen Pehr. I Karstorps boupp­teck­ning upptogs som tillgångar bland annat huset och tomten nr 38.

Pehr Karstorp hade gått i lära samt från slutet av 1780-talet arbetat som gesäll hos sin far och efter dennes död 1796 kunde han som mästare ta över verk­sam­he­ten. Denna drev han sedan, tidvis till­sam­mans med någon gesäll och lärling, fram till sitt frånfälle den 29 maj 1818. Kruk­ma­ke­ri­et togs därefter över av änkan, vilken drev det vidare med hjälp av gesäller. Bland annat var sonen Jonas Olof verksam där under lång tid, och även den andra sonen, Petrus, arbetade vid sin mors verkstad. Det dröjde till januari 1847 innan det blev dags för änkefru Maria Karstorp att följa sin make i graven, och bland till­gång­ar­na i hennes boupp­teck­ning har det gått att se Fas­tig­he­ten, Gården och Tomten No 7 i första qvarteret wästra raden samt ett gammalt mark­nad­s­tält.

Som tredje ge­ne­ra­tio­nen Karstorp fick därefter Jonas Olof Karstorp, född den 5 september 1803 i Ängelholm, ta över kruk­ma­ke­ri­et som i vissa handlingar benämndes som nr 38 och i andra som nr 7. Kruk­ma­kar­mäs­ta­re J O Karlstorp fick dock utöva denna verksamhet under endast tre år, eftersom han avled redan den 2 september 1850.

Ägare till fas­tig­he­ten, och då för­mod­li­gen även kruk­ma­ke­ri­et, blev därefter Karstorps två systrar samt brodern, kruk­ma­kar­ge­säl­len Petrus Karstorp. I hushållet ingick dessutom yt­ter­li­ga­re några gesäller, bland annat Johan Wilhelm Svensson, vilken möjligtvis ar­ren­de­ra­de verkstaden efter att Petrus år 1853 flyttat till krukmakare Appeldahl. J W Svensson avled 1857 och därefter drev för­mod­li­gen Petrus Karstorp, född den 1 augusti 1813, som gesäll verkstaden fram till sitt frånfälle den 6 oktober 1865.

(Joran) Georg Bullert har i man­talsläng­den gått att träffa på som gesäll hos Håkan Grönberg från och med 1760-talets början. 1767 fanns han dock som kruk­ma­kar­mäs­ta­re vid tomt nr 6 till­sam­mans med sin hustru, men redan följande år var Bullerts tid här på jorden förbi. Änkan drev därefter verk­sam­he­ten vidare med hjälp av gesäller fram till omkring 1776. Därefter torde kruk­ma­ke­ri­rö­rel­sen vid denna tomt, vilken enligt 1750-års karta kan ha varit belägen vid nuvarande Storgatan 44, ha upphört.

Lars Lundgren skall ha gått i lära i Kristi­an­stad och blev där utskriven som gesäll år 1765 av Jochum Hellström. An­teck­na­des som mästare i Ängelholm 1772 och har i man­talsläng­den gått att se som sådan från och med 1772 vid tomt nr 36 till­sam­mans med hustru samt en gesäll och lärling. Denna tomt kan med ledning av 1750-års karta un­ge­fär­li­gen motsvara dagens Storgatan 15-19, men några år in på 1800-talet fick den i man­talsläng­den be­näm­ning­en nr 10 på västra raden i första kvarteret. I en senare boupp­teck­ning angavs dock num­re­ring­en till nr 5. Lars Lundgren, som ti­tu­le­ra­des som kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­re, fick sluta sina dagar den 7 april 1810, och i ef­ter­föl­jan­de boupp­teck­ning upptogs som tillgångar bland annat Huset och tomten no 5 i första quarteret å västra raden.

Andreas Anders Lundgren gick i lära hos Jochum Hellström i Kristi­an­stad under perioden 1765-71. Eftersom även Lars Lundgren gick i lära hos denne mästare, så kan det tyckas troligt att det fanns ett släktskap mellan dessa två personer med ef­ter­nam­net Lundgren. Möjligtvis var de bröder.

Hos Håkan Grönberg i Ängelholm fanns det under några år vid 1770-talets senare del en gesäll Lundgren, och möjligtvis var denne då Anders Lundgren, vilken efter att ha blivit mästare 1779 fanns inskriven i man­talsläng­den som krukmakare hos Lars Lundgren. Från och med 1784-års man­talslängd var han i stället till­sam­mans med hustru samt en lärling skriven vid tomt nr 46, vilken enligt 1750-års karta synes ha varit belägen vid Stortorget och gränsat mot kyr­ko­går­den.

Efter att Ängelholms tomter i man­tals­läng­der­na fick nya be­teck­ning­ar vid 1800-talets början, benämndes denna tomt som nr 23 i Kyr­ko­kvar­te­ret. I boupp­teck­ning­ar användes emellertid be­näm­ning­en nr 1 i Kyr­ko­kvar­te­ret. Vid slutet av 1790-talet var Andreas Lundahl gesäll hos Lundgren under ett flertal år och någon tid senare sonen Jöran Lundgren. I den boupp­teck­ning som upp­rät­ta­des efter kruk­ma­ka­ren Anders Lundgrens frånfälle i februari 1809 upptogs som tillgångar bland annat huset och tomten nr 1 i Kyr­ko­kvar­te­ret samt 40 skockar brända lerkäril.

Kruk­ma­ke­ri­et övertogs därefter av sonen Jöran Lundgren, född den 27 oktober 1784, vilken till­sam­mans med några gesäller och lärlingar drev det fram till sin död den 31 maj 1845. Änkan Christina Lundgren drev därefter verk­sam­he­ten vidare med hjälp av två gesäller, bland annat sonen Magnus. Efter något år återvände den äldre sonen Andreas som kruk­ma­kar­mäs­ta­re till föräldra-hemmet, men huruvida det var han eller modern som då ansvarade för verkstaden är oklart, båda fanns vid denna tid anteckna i Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser som ägare till varsin kruk­ma­kar­rö­rel­se. År 1849 flyttade dock änkefru Lundgren till­sam­mans med sina två söner samt gesällen Anders Olsson till onumrerat hus vid Norre Värn. Mer om detta senare i do­ku­men­ta­tio­nen.

Vid nr 23/nr 1 i Kyr­ko­kvar­te­ret flyttade samtidigt ka­kel­ugns­ma­ka­re Carl Johan Lindberg in som hyresgäst. Han var född den 6 april 1824 i Habo socken i dåvarande Skaraborgs län, men fjorton år gammal kom han i lära hos en ka­kel­ugns­ma­ka­re i när­lig­gan­de Jönköping. Där blev han även gesäll, och som sådan begav han sig 1847 till Malmö, för att kort därefter fortsätta till Landskrona.

Till Johannes Lundahl i Ängelholm kom gesäll Lindberg år 1849, men bosatte sig samma år som ka­kel­ugns­ma­ka­re vid nr 23, eller som tomten även benämndes, nr 1 i Kyr­ko­kvar­te­ret. Där fanns han bosatt som hyresgäst och ar­ren­de­ra­de då troligtvis även den verkstad som tidigare använts av släkten Lundgren.

Lindberg bildade där familj och var enligt hus­för­hörsläng­den med den samt några gesäller och lärlingar bosatt vid denna fastighet fram till 1852, då det blev flytt till en tomt som i längderna benämndes nr 13.

Till nr 23 kom då i stället kruk­ma­kar­mäs­ta­re Peter Wilhelm Appeldahl in­flyt­tan­de till­sam­mans med en gesäll. Mer om Appeldahl senare i do­ku­men­ta­tio­nen. Den tomt nr 13 i första kvarteret dit C J Lindberg med familj flyttade benämndes senare som nr 19 i kvarteret Vakteln, och kan med hjälp av Eva Kjerström Sjölins skrift nog placeras un­ge­fär­li­gen vid nuvarande Storgatan 23. Enligt Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­sers uppgifter bestod Lindbergs ar­bets­styr­ka mestadels av tre gesäller och någon lärling. Så småningom kom nog även sönerna Oscar och Gustaf att få hjälpa sin far i hans arbete.

I tidningen Kor­re­spon­den­ten från den 19 februari 1853 lät Lindberg införa en priskurant på hwita och koulörta glacerade kakelugnar som tillwerkas och för­fär­di­gas af under- tecknad Ka­kel­ugns­ma­ka­re mästare i Engelholms stad. Sor­ti­men­tet utgjordes av Hwita fyrkantiga kakelugnar, Runda hwita kakelugnar, Gula kakelugnar samt Gula runda kakelugnar, samtliga i olika modeller.

Ka­kel­ugns­ma­ka­re Carl Johan Lindberg avled dock den 18 november 1878, och därefter drevs verk­sam­he­ten vidare av änkan med hjälp av i första hand sina söner.

Även om det var modern som tycks ha varit ägare till fas­tig­he­ter­na, vilket även in­ne­fat­ta­de grann­tom­ten nr 21 i kvarteret Vakteln, an­teck­na­des Oscar Theodor Alexander Lindberg, född den 25 november 1851, i Fa­briks­be­rät­tel­ser­na från och med 1889 som kruk- och ka­kel­ugns­ma­ke­ri­verk­sam­he­tens ägare. Han hade även titeln kaklugns­fab­ri­kör i hand­ling­ar­na, och i mitten av 1891 förekom vidstående annons flitigt i tidningen Norra Skåne.

Ka­kel­fab­ri­kör Oscar Lindberg fick emellertid sluta sina dagar redan den 9 maj 1892, och i ef­ter­föl­jan­de boupp­teck­ning upptogs som tillgångar ett ka­kel­ugns­la­ger. I den boupp­teck­ning som upp­rät­ta­des efter moderns död på nyårsafton följande år går det bland till­gång­ar­na se fas­tig­he­ter­na, gårdarna och tomterna nr 19 & 21 i kvarteret Vakteln samt ett varulager bestående av lerkärl av olika slag och sju stycken ugnar samt kakel och ma­te­ri­a­li­er.

Även den äldsta sonen, Carl Gustaf Robert Lindberg, född den 7 juni 1850, arbetade i varje fall tidvis som kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­re, men möjligtvis i begränsad omfattning, eftersom hans hu­vud­sak­li­ga yrke var träd­gårds­mäs­ta­re. Gustaf Lindberg avled den 10 april 1922. För­mod­li­gen upphörde den lind­bergs­ka verkstaden i samband med Oscar Lindbergs död 1892.

Efter att C J Lindberg år 1852 med sin familj lämnade tomt nr 23/nr 1 i Kyr­ko­kvar­te­ret, vilket kvarter senare benämndes Svalan, flyttade i stället kruk­ma­kar­mäs­ta­re Petter Wilhelm Appeldahl in där till­sam­mans med två gesäller. Han var född den 26 maj 1819 i Ängelholm, och kom tidigt i lära hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Mårten Sjöbeck, hos vilken han även arbetade som gesäll. Detsamma gjorde han också hos Sjöbecks änka samt hos Salomon Andersson vid samma verkstad, innan det 1853 var dags att satsa på egen verksamhet. Knappt tio år senare, 1862, blev det till­sam­mans med hustru samt gesällen Carl Lindwall en flytt till nr 22 i kvarteret Örnen, där en ny verkstad byggdes upp. Någon längre flytt blev det nu inte, utan enligt den karta som finns i Kjerström Sjölins skrift blev det endast tvärs över Storgatan till en tomt som tyck motsvara en ungefärlig placering vid nuvarande Storgatan 28. Där drev Appeldahl sitt krukmakeri, stundtals med hjälp av någon gesäll eller lärling, fram till sin hädanfärd den 10 mars 1885. I ef­ter­föl­jan­de boupp­teck­ning upptogs som tillgångar bland annat fas­tig­he­ten, Hälften af huset och tomten i Qvarteret Örnen No 22 härstädes, jemte en å tomten, af Appeldahl uppförd kruk­makar­verk­stad. Fas­tig­he­ten övertogs därefter av gesällen Johan Svensson, vilken var född den 13 januari 1857 i Ängelholm.

Efter lär­lings­tid hos krukmakare Holmstedt arbetade han som gesäll i staden och 1883 kom han till Appeldahl, där han möjligtvis under en tid ar­ren­de­ra­de verkstaden innan han några år senare som krukmakare kunde överta den. Svensson förekom inte i Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser och hade inte heller något arbetsfolk i sitt hushåll, möjligtvis bedrev han en tämligen liten verksamhet. I den boupp­teck­ning som upp­rät­ta­des efter hans död på ny­årsaf­to­nen 1891, upptogs i varje fall, förutom gård och tomt nr 22 i kvarteret Örnen, bland annat en del lerkärl. Därefter torde verk­sam­he­ten vid denna verkstad ha upphört.

Som tidigare nämnts så lämnade änkefru Lundgren tomt nr 23/nr 1 i Kyr­ko­kvar­te­ret år 1849 för att till­sam­mans med sönerna Andreas och Magnus samt en gesäll i stället slå sig ned i onumrerat hus vid Norre Värn. Andreas Lundgren ti­tu­le­ra­des då som krukmakare och Magnus Lundgren som gesäll. Enligt Kjerström Sjölins skrift skall Christina Lundgren till­sam­mans med sonen Magnus, född den 13 december 1819, ha drivit en kruk­makar­verk­sam­het vid kvarteret Orren från 1850 och några år framåt. Detta torde ha varit den plats där Lundgrens fanns inskrivna i hus­för­hörsläng­den från och med föregående år.

Magnus Lundgren avled dock redan den 23 augusti 1853, och enligt hus­för­hörsläng­dens uppgifter lämnade då Christina Lundgren denna gård och bosatte sig till­sam­mans med sonen Andreas Lundgren i ett torp på änkan Grönvalls ägor vid Sä­despar­ter­na. I hushållet ingick då tidvis någon gesäll eller lärling, och i Kom­mers­kol­le­gi­ums fabriks- be­rät­tel­ser an­teck­na­des både kruk­ma­ka­ren Andreas Lundgren och hans mor som ägare till varsin kruk­ma­kar­rö­rel­se. Änkefru Christina Lundgren fick dock lämna jordelivet den 15 juni 1863.

I Ängelholms födelsebok an­teck­na­des Andreas Lundgren ha blivit född den 11 mars 1815 som son till Jöran och Christina Lundgren. I stadens hus­för­hörs­läng­der anges dock födelsen ha skett två månader tidigare. Troligtvis till­bring­a­des lär­lings­tid samt i varje fall stor del av ge­säll­ti­den vid faderns verkstad, men tjugoett år gammal lämnade han för­äld­ra­hem­met. Senare har han gått att träffa på som kruk­ma­kar­mäs­ta­re vid onumrerat hus på Kuskbacken till­sam­mans med en lärling samt en syster som hus­hål­lers­ka. Senare skulle det även ingå någon gesäll i hushållet.

År 1847 skall han enligt hus­för­hörsläng­dens uppgifter ha återvänt till för­äld­ra­hem­met, där hans mor då var änka. Till­sam­mans med henne och brodern Magnus blev det två år senare återigen en flytt till ett onumrerat hus. Huruvida detta hus var detsamma som det han varit kyr­ko­bok­förd vid tidigare är osäkert. Efter brodern Magnus död 1853 bosatte sig Andreas och hans mor vid ett torp på änkan Grönvalls ägor vid Sä­despar­ter­na. Ungefär tio år efter moderns hädanfärd 1863 bosatte sig Andreas på annan plats i staden och arbetade en tid hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Sjöbeck. Han fanns dock re­gi­stre­rad som krukmakare i Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser fram till och med 1877, de senare åren emellertid utan någon med­ar­be­ta­re. När krukmakare Andreas Lundgrens tid här på jorden var till ända den 13 augusti 1880, hade han blivit tvungen att flytta in på fat­tig­hu­set.

Andreas Lundahl var född den 16 januari 1774 i Ängelholm och skall tjugo år gammal ha blivit utskriven från sin lärotid hos Lars Lundgren. Därefter arbetade han som gesäll hos dennes bror Anders Lundgren fram till att han blev mästare år 1803. I man­talsläng­den har han gått att träffa på som krukmakare vid tomt nr 23 till­sam­mans med en gesäll från och med följande år. Enligt 1750-års karta kan detta motsvara ett läge un­ge­fär­li­gen vid nuvarande Storgatan 16-18.

Näst­kom­man­de år hade be­näm­ning­en ändrats till Första kvarteret på östra raden nr 63, men i boupp­teck­ning­ar användes be­teck­ning­en nr 8. Senare benämndes fas­tig­he­ten som nr 20 i kvarteret Örnen. I Lundahls hushåll kom det mestadels att finnas någon gesäll samt lärling och under 1820-talet hade även sonen Johannes kommit att börja som gesäll vid verkstaden. I den boupp­teck­ning som upprättade efter den första hustruns frånfälle 1821 upptogs som tillgångar bland annat fas­tig­he­ten, Huset och tomten No 8 i Första qwarteret å Östra Raden bestående af en Länga åt gatan … samt diverse färdiga lerkärl.

Andreas Lundahl gifte tämligen omgående om sig, men det dröjde inte så många år innan han åter var änkeman. I den boupp­teck­ning som då 1830 upp­rät­ta­des går det, förutom fas­tig­he­ten, bland till­gång­ar­na se fyra nya glaserade kakelugnar, färdiga nya lerkärl samt ett mark­nad­s­tält. Den 3 januari 1840 fick kruk- och ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re Andreas Lundahl följa sina hustrur i graven, men då hade han sedan omkring fem år tillbaka överlåtit kruk- och ka­kel­ugns­makar­verk­sam­he­ten till sonen Johannes.

Johannes Lundahl skall ha kommit till världen den 11 oktober 1806, men av någon anledning anges hans förnamn i fö­del­se­bo­ken till Olof Peter. I varje fall torde han tidigt ha fått lära sig yrket av sin far, hos vilken han senare arbetade som gesäll. Omkring 1835, ungefär samtidigt som han ingick i äktenskap, kunde han som mästare överta faderns verkstad. I hushållet, och då troligtvis även i verkstaden, kom det under åren mestadels att finnas någon gesäll och lärling, men enligt Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser skall antalet gesäller under 1860-talet ha uppgått till två stycken. Johannes Lundahl fick dock lämna l jordelivet den 13 juli 1865.

I ef­ter­föl­jan­de boupp­teck­ning upptogs som tillgångar bland annat fas­tig­he­ten, Huset och Tomten No 20 i qvarteret Örnen härstädes samt färdiga lerkärl och verk­stads­sa­ker. Verk­sam­he­ten drevs därefter vidare av änkan, men från och med 1870 anger Fabriks- be­rät­tel­ser­na sonen Josef som ägare till rörelsen.

Josef Lundahl anges i hus­för­hörsläng­den ha blivit född den 27 augusti 1832 i Höja socken. Lär­lings­ti­den till­bring­a­des troligtvis vid faderns verkstad, och där arbetade han också som gesäll. Efter att hans mor tagit över verkstaden hjälpte han henne att sköta den fram till att han kunde ta över omkring 1870. Därefter drev han denna rörelse till­sam­mans med en med­hjäl­pa­re fram till sin död den 26 juli 1882. Därefter upphörde verk­sam­he­ten vid denna verkstad.

Nils Christof­fers­son skall enligt hus­för­hörsläng­dens uppgifter ha blivit född 1781 i Ystad. Återger delar av en notis som fanns införd i Lunds Weckoblad från den 24 juli 1816: Sistledne Måndags afton den 15 dennas, kl. half till Nio, inträffade åter härstädes en förfärlig eldswåda, som olyc­ke­li­gen upkom från en Brännugn hos Kru­ko­ma­ka­ren Christof­fers­son, boende wid Norre Tull. Oagtadt all anwänd möda med eldens ….

Notisen berättade vidare att tio boningshus samt verkstäder, däribland Christof­fers­sons blev nedbrända. Christof­fers­son fick då na­tur­ligt­vis söka sig ny bostad och i man­talsläng­den har han gått att se vid tomt nr 90 i kvarteret Kuskbacken från och med 1816 och där skall han fyra år senare ha haft sällskap av gesäll Ekeroth. Enligt Eva Kjerström Sjölins skrift om Ängelholms krukmakare skall dock Christof­fers­son haft sin hemvist vid tomt nr 78 i kvarteret Kuskbacken, vilket senare benämndes nr 78 i kvarteret Trasten. Detta kan upp­skatt­nings­vis motsvara en placering un­ge­fär­li­gen i ett område vid nuvarande Storgatan 76-80.

Krukmakare Nils Christof­fers­son avled den 6 februari 1823 vid en ålder som i dödsboken uppgavs till 44 år och endast drygt en vecka senare avled även hans hustru. Som tillgångar i ef­ter­föl­jan­de boupp­teck­ning upptogs bland annat 3 st. complett färdige Kakel⹀ugnar samt diverse färdiga lerkärl. Fas­tig­he­ten antas ha övertagits av kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­re Lars Andersson, vilken enligt hus­för­hörsläng­dens an­teck­ning­ar skall ha blivit född 1797 i Kålestad. Möjligtvis är det då Kål­lerstads socken i Jönköpings län som avses. I varje fall har han under 1810-talet gått att träffa på hos krukmakare Jöran Lundgren i Ängelholm, först som lärling och sedan som gesäll.

Omkring 1823 hade Andersson etablerat sig som krukmakare vid kvarteret kuskbacken till­sam­mans med gesällen Berndt Andersson. Efter några år blev det fa­mil­je­bild­ning med en dotter till Olof Brostedt och dennes hustru, och därefter ingick även svärmodern Lucia Brostedt samt några gesäller och lärlingar i hushållet. Efterhand kom sönerna Carl Gustaf och Olof Bernhard i arbete vid verkstaden och båda skulle senare i livet driva egna verk­sam­he­ter, Gustaf vid Vilan utanför Kristi­an­stad och Olof Bernhard i Ängelholm. Krukmakare Lars Andersson fick lämna jordelivet den 6 december 1839. Änkan drev därefter verk­sam­he­ten vidare under en tid, men tre år senare lämnade hon fas­tig­he­ten med sina barn för att bosätta sig på annan plats i staden.

För­mod­li­gen övertogs kruk­ma­ke­ri­verk­sta­den då av Sven Christian Sjönhult, vilken kom till världen den 24 december 1810. Omkring femton år gammal började han i kruk­ma­kar­lä­ra hos Pehr Karstorps änka, och där blev han också gesäll ungefär fem år senare. Arbetade därefter som sådan hos Jonas Johnsson fram till 1843, då han troligtvis övertog Lars Anderssons verkstad. Sjönhult fick dock ingen lång tid som kruk­ma­kar­mäs­ta­re eftersom hans liv slutade redan den 12 februari 1845. Ef­ter­föl­jan­de boupp­teck­ning upptog bland till­gång­ar­na en Werk­stads­skifva (drejskiva) samt en del lerkärl. Verk­sam­he­ten drevs vidare av änkan, och året efter makens död lät hon införa denna annons i tid­ning­ar­na Helsing­borgs­pos­ten och Kor­re­spon­den­ten.

Till sin hjälp i verkstaden hade Lowisa en lärling samt gesällen Gustaf Erikson. Denne gesäll skulle snart bli hennes nye make, och därmed även ägare till verkstaden.

Gustaf Erikson kom till världen den 3 juni 1823 i Filipstad, och möjligtvis gjorde han sin första lärotid i fö­del­sesta­den. Tämligen tidigt blev det dock en flytt till Stockholm för ynglingen, och där blev han också ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säll. Som sådan flyttade han 1844 till Karlstad, men redan samma år vidare till Göteborg. Inte heller där blev Erikson långvarig, utan följande år blev det flytt till Varberg, varifrån han 1846 anlände som gesäll till änkan Sjönhult i Ängelholm.

I slutet av detta år blev det giftermål mellan änkan och gesäll Erikson, vilken i början av följande år lät införa en annons i tidningen Kor­re­spon­den­ten med följande lydelse: Hos un­der­teck­nad för­fär­di­gas till de mest billigaste priser Kakelugnar af diverse sorters Glasyrer, samt gamla ka­kel­ug­nars omsättning, arbetet för­fär­di­gas med noggranhet och skynd­sam­het från min wärkstad. Engelholm den 15 Februari 1847. G. Erikson, Ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re.

I makarnas hushåll kom det mestadels under åren finna en gesäll och en lärling, men 1855 lämnade familjen denna fastighet och blev därefter bosatta som hy­res­gäs­ter på några olika platser i staden. Därefter tycks Eriksson ha arbetat ensam, och några år senare angavs i Kommers-kollegiums fa­briks­be­rät­tel­ser att han saknade verkstad. Möjligtvis sysslade han då med upp­sätt­ning av kakelugnar. Efter att ha blivit änkeman lämnade Gustaf Eriksson år 1865 Ängelholm för att flytta till Göteborg, där hans vidare öden är okända.

Fas­tig­he­ten som 1855 lämnades av Erikson och hans hustru, kom därefter att ägas av Lars Anderssons äldsta son Carl Gustaf Andersson, född den 15 februari 1828. Redan följande år lämnade han över verkstaden till sin yngre bror Olof Bernhard, och flyttade själv till Vilan utanför Kristi­an­stad. Där startade han upp en till­verk­ning av lerkärl samt kakel, men efter en tid sålde han även andra fab­ri­kan­ters kakelugnar, bland annat då, och kanske fram­förallt, sådana från brodern Olof Bernhards fabrik i Ängelholm. Gustaf Andersson avled i Vilan den 26 mars 1895.

Olof Bernhard Andersson såg dagens ljus för första gången den 8 augusti 1833, och fjorton år gammal reste han till Malmö, där brodern Gustaf då arbetade som gesäll, för att komma i ka­kel­ugns­ma­kar­lä­ra. Som gesäll återvände han 1852 till Ängelholm och arbetade då under några år hos ka­kel­ugns­ma­ka­ren Salomon Andersson innan han fyra år senare kunde ta över verkstaden vid nr 78 i kvarteret Trasten.

Redan följande år hade han enligt fa­briks­be­rät­tel­ser­na två gesäller och en lärling i sin tjänst, och den 1 maj 1858 gick det i Engelholms Tidning läsa en annons med denna lydelse: Hos un­der­teck­nad finnes ett större lager af såwäl hwita som gula Kakelugnar till billigaste priser, samt hwita Spott­bac­kar till 1 rdr 50 öre pr stycke. Engelholm i April 1858. Olof Andersson.

Anderssons verksamhet skulle med tiden bli tämligen omfattande, och återger här texten från yt­ter­li­ga­re några annonser som pub­li­ce­ra­des under åren.

Norra Skåne 1884-08-01.

O. B. Anderssons ka­kel­fa­brik i Engelholm re­kom­men­de­ras med ständigt lager af hvit­gla­se­ra­de ugnar. För att ernå en vacker glasyr tages Kakelleran numera från Upsala.

Norra Skåne 1889-04-12

Kakelugnar. Un­der­teck­nads väl re­nom­me­ra­de ka­kel­fa­brik är försedd med stort lager af hvita och kulörta ugnar i många utmärkta och omtyckta mönster till billiga priser. O. B. Andersson.

I bok­fö­rings­hand­ling­ar upprättade av brodern Gustaf Andersson vid Vilan, Kristi­an­stad, går det att se att ett stort antal kakelugnar från Ängelholm inköptes av denne. Där går även se att kaklen till­ver­ka­des endera av lera från Ängelholm eller från Uppsala. De senare ansågs mer exklusiva, och var därmed betydligt dyrare. Ka­kel­fab­ri­kör Olof Bernhard Andersson fick dock lämna jordelivet den 12 augusti 1895, och i ef­ter­föl­jan­de boupp­teck­ning går det bland till­gång­ar­na se fas­tig­he­ten, gården nr 78 i kvarteret Trasten samt kakel till femtio kakelugnar, ler­kärlslag­ret, diverse påbörjade arbeten, ler- och gla­syr­red­skap och modeller samt gla­syräm­nen.

Den 5 september 1895 gick det att läsa följande i tidningen Norra Skåne:

Fas­tig­hets­af­fär. Afledne ka­kel­ugns­ma­ka­re O.B. Anderssons sterbhus har i dagarna försålt sin fastighet, gården 78 qvarteret Trasten för en köpesumma af 15 000 kronor till ka­kel­ugns­ma­ka­re N.P. Svensson och A.P. Larsson, hvilka båda arbetat på stället. Lagret är inköpt efter särskild värdering. Gården ligger på ofri tomt .

Fem dagar senare upplystes om detta i samma tidning: Fir­maan­mä­lan gjordes i går inför råd­hus­rät­ten af de nye egarne till afl. O.B. Anderssons ka­kel­ugns­fa­brik, hvilka skola fortsätta rörelsen under firma Larsson & Svensson.

Lars Teodor Larsson blev född den 30 januari 1866 i Laholm, och där kom han även i kruk- och ka­kel­ugns­ma­kar­lä­ra, men arton år gammal flyttade han till Eksjö, varifrån han redan följande år flyttade vidare till Stockholm. Efter två år i hu­vud­sta­den blev det dags att årervända till fö­del­sesta­den och arbete som gesäll hos kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­re Bosén. Till O.B. Andersson i Ängelholm anlände ka­kel­ugns­ma­ka­re Larsson år 1891, och där skulle även den blivande kollegan N.P. Svensson bosätta sig några år senare.

Nils Petter Svensson kom till världen den 27 juli 1864 i Ängelholm. Hus­för­hörsläng­den lämnar inga upp­lys­ning­ar om var han till­bring­a­de sin lärotid, men för­mod­li­gen var det i fö­del­sesta­den. Eventuellt arbetade han en tid hos brodern Johan Svensson, vilken övertagit Appeldahls verkstad vid tomt nr 22. Efter att till­sam­mans med sin hustru varit bosatt som hyresgäst i staden, och då möjligen arbetat hos O.B. Andersson, kom N.P. Svensson med familj år 1895 att bosätta sig vid Trasten nr 78, som då nyligen inköpts från Anderssons sterbhus (dödsbo). Verk­sam­he­ten vid Larsson & Svenssons ka­kel­fa­brik torde ha kommit igång tämligen omedelbart och den 9 oktober 1896 gick det att se nedan­stå­en­de annons i Helsing­borgs Dagblad.

Den 30 mars 1904 meddelades dock följande i Helsing­borgs Dagblad:

Meddelande Un­der­teck­nad som utträdt ur firman Larsson & Svenssons Ka­kel­ugns­fa­brik härstädes får härmed för ärade all­män­he­ten till­kän­na­gifva, att jag öppnat egen rörelse under firma Th. Larssons Ka­kel­ugns­af­fär, och försäljer samt uppsätter kakelugnar från de enklaste till de finaste, från landets förnämsta fabriker och åtager mig alla slags arbeten, som tillhöra yrket samt utlofvar ett i allo godt och tidsenligt arbete till moderata priser. Engelholm den 29 Mars 1904. Hög­akt­nings­fullt Th. Larsson. Bostad: Storgatan 78.

Några dagar tidigare hade också detta gått att läsa:

Till­kän­na­gifvan­de. Som jag har öfvertagit Larsson & Svenssons Ka­kel­ugns­fa­brik i Engelholm och ämnar fortsätta rörelsen i samma stil som förut, be­träf­fan­de allt hvad som hörer till kakel- fab­ri­ka­tio­nen, upp­sätt­ning­ar af nya och gamla ugnar m.m., så vill jag re­kom­men­de­ra mig i all­män­he­tens åtanka. Engelholm den 15 Mars 1904. Hög­akt­nings­fullt N.P. Svensson, förut delägare i firman.

Nils Petter Svensson drev så ensam rörelsen vidare, och vid en ut­ställ­ning i Ängelholm följande år erhöll fabriken tredje pris för vackert färg­gla­se­rat kakel. I den boupp­teck­ning som upp­rät­ta­des efter hustruns frånfälle 1923 upptogs som tillgångar bland annat fas­tig­he­ten nr 70 i kvarteret Trasten samt 70 kakelugnar, halv-fabrikat, bloms­ter­kru­kor och vägg­plat­tor. Två år senare lämnade N P Svensson den fastighet som i hus­för­hörsläng­den benämndes Trasten nr 78, senare Trasten nr 4 och med adress Storgatan 78, och bosatte sig till­sam­mans med sin dotter på annan plats i staden. I Kjerström Sjölins skrift anges att verk­sam­he­ten upphörde 1930. Nils Petter Svensson fick följa sin hustru i graven den 2 september 1936.

Lars Teodor Larsson var verksam som ka­kel­ugns­ma­ka­re i Ängelholm fram till 1916 då han återvände till Laholm. Där avled han den 28 november 1941.

Martin Christof­fers­son var född den 7 januari 1794 i Ystad och där kom han även i kruk­ma­kar­lä­ra under perioden 1808-12. Sistnämnda år anlände han så till Ängelholm, för­mod­li­gen som gesäll. Oklart dock hos vem han då arbete och lika oklart är eventuellt släktskap med Nils Christof­fers­son, vilken även han skall ha varit född i Ystad. Några år efter ankomsten till Ängelholm hade Martin Christof­fers­son etablerat sig som krukmakare i staden, och ungefär samtidigt har han till­sam­mans med hustrun och sonen Magnus samt någon gesäll och lärling gått att träffa på i hus­för­hörsläng­den vid Norra kvarteret nr 6 (Näk­ter­ga­len 75), vilket torde motsvara dagens Storgatan 79. Krukmakare Christof­fers­son fick dock lämna jordelivet redan den 28 maj 1825. Änkan gifte därefter om sig med kruk­ma­ka­ren Niclas Tullström, men som brukligt övertog denne inte fas­tig­he­ten, utan bosatte sig till­sam­mans med hustrun på annan plats i staden. Mer om detta senare i do­ku­men­ta­tio­nen.

I stället skall det ha varit en gesäll hos Christof­fers­son, Berndt Andersson, som blev bosatt vid gården till­sam­mans med sin hustru. Andersson var född den 20 december 1798 i Varberg, och gick där även i lära under perioden 1844-18. Som gesäll lämnade han fö­del­sesta­den 1820, och kom som sådan följande år till krukmakare Lundahl i Ängelholm. Därefter blev det en tid hos Lars Andersson och Martin Christof­fers­son innan han omkring 1825 kunde ta över den senares verkstad. I hushållet kom det därefter att förutom hustru och barn, även finnas svär­för­äld­rar samt någon gesäll och lärling. Berndt Andersson fick tyvärr inget långt liv som krukmakare, utan det slutade redan den 28 april 1830 vid Gerdsholms säteri i Ekeby socken.

Niclas Tullström skall enligt hus­för­hörsläng­dens an­teck­ning­ar ha blivit född den 27 september 1796 i Malmö, och i denna stad arbetade han som gesäll fram till 1820, då han flyttade till Ängelholm och Martin Christof­fers­son. Två år senare blev det ett årslångt besök hos krukmakare Almström i Lund innan han åter fanns i Ängelholm, och denna gång hos Lundahl. År 1824 kom Tullström återigen till Martin Christof­fers­son och tre år senare blev det giftermål med dennes änka Gustafva.

Av någon anledning bosatte sig inte paret vid den fastighet där Christof­fers­son varit bosatt, utan vid onumrerat hus i kvarteret Kuskbacken. I hushållet ingick tidvis någon gesäll, bland annat Magnus Smedman samt lärling, men hustruns två söner Magnus och Johan Olof Christof­fers­son torde även de ha fått vara behjälplig i verk­stads­ar­be­tet. I den boupp­teck­ning som upp­rät­ta­des efter kruk- och ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re Niclas Tullström frånfälle den 25 mars 1838 går det bland annat att se två kruk­ma­kar­ski­vor (drejskivor). Änkan Gustafva Tullström flyttade två år senare till Reb­bel­ber­ga, där hon startade upp en kruk­makar­verk­stad med hjälp av en gesäll. Verk­sam­he­ten drevs även en tid av sonen Magnus Christof­fers­son.

Den 7 april 1791 föddes Pär Petter Ekeroth i Kvistofta socken. I Ängelholms stads man­talslängd fanns han inskriven som gesäll hos änkefru Brostedt under åren 1811 och 1812 och därefter hos Pehr Karstorp. 1820 fanns han i stället hos Nils Christof­fers­son, och följande år skall han ha startat upp sin egen rörelse som krukmakare. Av vad som går att se i hus­för­hörsläng­den skall Ekeroth och hans hustru då blivit kyr­ko­bok­för­da vid onumrerat hus i kvarteret Kuskbacken, senare Norre Wärn. Enligt uppgifter i Kjerström Sjölins skrift drev Ekeroth sin verkstad vid kvarteret Tjädern från och med 1821. En kartbild i samma skrift placerar fas­tig­he­ten ungefär vid nuvarande Bruksgatan 5.

I den boupp­teck­ning som upp­rät­ta­des efter hustruns död 1836 upptogs som tillgångar bland annat huset på Norra förstaden å Stadens tomt … samt diverse nya lerkärl och ett mark­nad­s­tält. Ekeroth skulle dock inom kort ingå i nytt äktenskap. I hushållet hade det under åren mestadels ingått någon lärling och stundtals också en gesäll, men när sonen Nils Petter blivit till­räck­ligt vuxen vid 1840-talets början torde även han ha fått hjälpa till i verkstaden och detsamma gällde säkerligen den yngre brodern Adolf Fredrik drygt tio år senare.

Sonen Nils Petter Ekeroth lämnade för­äld­ra­hem­met 1858 för att flyttat till Kvidinge, där han under en tid drev en kruk­makar­verk­stad, vilket han senare fortsatte med vid Ljung- husen i Vedby socken. Kruk­ma­kar­mäs­ta­re Petter Ekeroth avled den 22 maj 1873 vid en ålder av drygt åttio år, och i hans boupp­teck­ning an­teck­na­des som tillgångar bland annat onumrerade huset på östra sidan å Norre wärn, samt en del nya lerkärl.

Med hjälp av sonen Adolf Fredrik samt en lärling drev änkan rörelsen vidare fram till sin död 1880. Adolf Fredrik Ekeroth emigrerade följande år till Nor­da­me­ri­ka, men återkom till Ängelholm efter ett års bortavaro, och arbetade därefter som gesäll i staden. Enligt Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser skall Adolf Fredrik dock ha drivit en kruk­ma­kar­rö­rel­se under några år omkring 1890, och han ti­tu­le­ra­des även som krukmakare. Hans liv slutade emellertid den 28 februari 1897.

Nils Peter Lundberg kom till världen den 14 mars 1806 i Ängelholm. Vid 1820-talets början började han i kruk­ma­kar­lä­ra hos Jöran Lundgren, och där blev han även gesäll. 1826 antogs han dock som Skånsk husar, och som sådan har han ungefär tio år senare gått att träffa på vid onumrerat hus Norr om staden till­sam­mans med hustru och ett antal barn. I hushållet ingick då även någon gesäll, så möjligtvis hade N P Lundberg vid den tiden startat upp sin kruk­ma­kar­rö­rel­se.

I Eva Kjerström Sjölins skift anges tomt/fastighets- be­teck­ning­en till Sparven 2, och enligt kartskiss i samma skrift kan en nutida adress vara ungefär Kruk­ma­ka­re­ga­tan 3. Krukmakare Lundberg hade gift sig och blivit änkeman inte mindre än tre gånger, och i den boupp­teck­ning som upp­rät­ta­des efter den första hustruns död 1843 fanns som tillgångar bland annat Huset vid stadens norra infartsväg samt lerkärl och en del kruk­ma­ka­re­verk­tyg.

Det dröjde sedan endast fyra år innan Lundberg återigen var änkeman och yt­ter­li­ga­re två år senare hade även den tredje hustrun avlidit. Deras boupp­teck­ning­ar var rätt så likartade som den första hustruns när det gäller fas­tig­he­ten och sådant som hade med kruk­ma­ke­ri­verk­sam­he­ten att göra, förutom att i boupp­teck­ning­en efter den tredje hustrun ingick även ett gammalt mark­nad­s­tält bland till­gång­ar­na.

Av de uppgifter som går att utläsa ur Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser utgjordes den antecknade ar­bets­styr­kan vid denna verkstad i varje fall från 1840-talets slut och framåt mestadels av en gesäll och en lärling. När kruk­ma­kar­mäs­ta­re N P Lundberg den 19 mars 1866 fick följa sina tidigare hustrur i graven hade han återigen en hustru vid sin sida, och deras hem angavs då finnas vid Norre Wärn. Änkan fortsatte troligtvis inte med kruk­ma­ke­ri­rö­rel­sen, eftersom hon någon tid efter makens död bosatte sig på annan plats i staden.

I stället flyttade kruk­ma­kar­ge­säl­len Sven Larsson in där år 1868 till­sam­mans med sin hustru, och övertog då som krukmakare verkstaden. Larsson var född den 21 maj 1841 i Kvidinge, och där hade han även gått i lära hos kruk­ma­kar­na Bohman och Ekeroth innan han 1863 flyttade till Ängelholm för arbete hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Lindberg. Därefter blev det en tid som gesäll hos O B Andersson, men efter giftermål 1866 kunde han till­sam­mans med hustrun bosätta sig i eget boende.

Två år senare inköptes N P Lundbergs tidigare fastighet vid Norre Wärn, och Larsson kunde då påbörja sin verksamhet som krukmakare. Stundtals ingick både en gesäll och lärling i hushållet, men vid tiden omkring se­kel­skif­tet, då Larssons fastighet hade fått be­näm­ning­en Norre Värn nr 13, fanns inte längre något arbetsfolk boende hos makarna. Något drygt två år efter sin hustrus frånfälle fick förre kruk­ma­ka­ren Sven Larsson den 27 april 1916 följa sin hustru i graven. I hans boupp­teck­ning upptogs som tillgångar bland annat Hus på ofri grund nr 2 kvarteret Sparfven. I hus­för­hörsläng­den finns antecknat Storgatan 108. För­mod­li­gen var detta då bo­nings­hu­set, men verkstaden fanns troligen fort­fa­ran­de vid när­lig­gan­de Kruk­ma­ka­re­ga­tan 3.

Troed Liljedahl såg dagens ljus för första gången den 5 september 1804 i Ängelholm, och där gjorde han sina lärlingsår hos krukmakare Jöran Lundgren. Som gesäll lämnade han fö­del­sesta­den år 1827 och besökte därefter till exempel Laholm, Falkenberg och Alingsås, men gjorde under åren även några kortare visiter i hemstaden för arbete hos bland annat Sjöbeck och Lars Andersson.

När han 1843 återvände till Ängelholm, och då närmast från Lund, blev han bosatt vid för­äld­rar­nas fastighet tomt nr 86, senare benämnd nr 54 kvarteret Lärkan, vilket torde motsvara dagens Storgatan 54. Där skall han efter något år ha startat upp en kruk- ma­kar­rö­rel­se, vid vilken han stundtals hade hjälp av någon gesäll och lärling. Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser anger dock från och med 1862 att han då inte längre idkar hantverket. Krukmakare Liljedahl omkom den 19 februari 1864 av de skador han erhöll när han ramlade nerför en hög trappa.

Magnus Smedman föddes den 29 januari 1809 i Ängelholm, där lär­lings­ti­den började hos Berndt Andersson och fortsatte hos Niclas Tullström, vilken var gift med en faster till honom. Som gesäll flyttade han 1830 till Helsing­borg men återkom till Tullström året därpå, för att redan följande år återigen ge sig ut på ge­säll­vand­ring. Han hamnade då i Halmstad, där han efter en tid kom i arbete hos krukmakare Dillerts änka. Då blev han bekant med dottern Jacobina, med vilken han ingick i äktenskap 1834 och kunde samtidigt överta svär­mo­derns verkstad.

Krukmakare Smedman lämnade Halmstad fyra år senare för att till­sam­mans med hustru och barn flytta till Reb­bel­ber­ga. På denna plats drev han under en kort period en kruk­makar­verk­stad, vilken något år senare övertogs av fastern Gustafva Tullström. Till Ängelholm kom familjen år 1839 och blev då bosatta vid onumrerat hus i norra kvarteret, senare Norre Wärn. I Kjerström Sjölins skrift anges adressen till kvarteret Kajan och ga­tu­a­dres­sen till Storgatan 119. I hushållet kom det under åren att ingå en eller flera gesäller samt någon lärling.

Enligt Ängelholms stads­för­sam­lings dödsbok skall krukmakare Magnus Smedmans hädanfärd ha skett den 10 oktober 1869, andra källor uppger dock den 18:e som dödsdag. Ef­ter­föl­jan­de boupp­teck­ning upptog som tillgångar bland annat Husbyggnad på ofri grund i norra Kro­noplan­te­ring­en. Bland skulderna fanns en sådan till sonen, tillika kruk­ma­ka­ren Johan Edvard Smedman avseende fyra års arbetslön. Efter makens död drev änkan Jacobina Smedman rörelsen vidare med hjälp av sonen Johan Edvard, och stundtals ingick även någon gesäll i hushållet. Någon tid innan änkefru Smedmans död den 27 juni 1892 hade sonen Johan Edvard övertagit fas­tig­he­ten, och då för­mod­li­gen även kruk­ma­kar­rö­rel­sen.

(Johannes Eduard) Johan Edvard Smedman föddes den 29 april 1847 i Ängelholm, och torde ha kommit i lära vid sin fader Magnus Smedmans verkstad. Där arbetade han sedan under ett flertal år, och när modern som änka övertog verkstaden hjäl pte han henne med arbetet där. Under en tid vistades han i Nor­da­me­ri­ka, men återkom till för­äld­ra­hem­met, som han då övertagit. I samband med att fas­tig­he­ten fick ny ägare 1907 blev Johan Edvard Smedman med titeln före detta krukmakare bosatt på annan plats i staden, och där avled han den 24 oktober 1918.

Mårten Sjöbeck kom till världen den 24 maj 1808 i Ängelholm, och ungefär fjorton år gammal påbörjade han sin lär­lings­tid hos krukmakare Lundahl. Som gesäll begav han sig 1826 till obest. ort, men återvände redan två år senare till Ängelholm, och då närmast från Stockholm. Han bosatte sig i för­äld­ra­hem­met vid kvarteret Strömslund, ungefär på motsatt sida av Södra vägen där Ängelholms sjukhus nu finns.

Efter något år hade han byggt upp en kruk- och ka­kel­ugns­makar­verk­stad i området, och 1834 kunde han förvärva fas­tig­he­ten av sin mor, som då blivit änka. Två år senare ingick Sjöbeck i äktenskap, men endast några månader efter vigseln drunknade hustrun i den närbelägna ån. I ef­ter­föl­jan­de boupp­tek­ning upptogs bland till­gång­ar­na Hus och Tomt söder om staden Engelholm, en del färdiga lerkärl, en del icke färdiga lerkärl samt en färdig kakelugn. Några år senare fanns det dock en ny hustru vid hans sida. Verk­sam­he­ten i kruk- och ka­kel­ugns­makar­verk­sta­den torde ha varit rätt så omfattande att döma av det stora antal gesäller och lärlingar som ingick i hushållet under åren. Till exempel skall han enligt Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser vid 1840-talets slut ha haft en ar­bets­styr­ka som utgjordes av sex gesäller och tre lärlingar. Ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re Mårten Sjöbeck fick emellertid lämna jordelivet den 8 juli 1849. Den 1 september 1849 lät änkan införa följande till­kän­na­gi­van­de i Helsing­borgs­pos­ten:

Den Ka­kel­ugns­ma­ka­re-rörelse som af min man i lifstiden bedrifwits, fortsättes af mig till detta års slut, hwarefter den öfwertages af gesällen S. Andersson, som under det år, då min mans sjukdom hindrade honom att sjelf sköta yrket, förestod werkstaden och ännu gör det. Med till­kän­na­gifwan­de häraf får jag hos wänner och kunder re­kom­men­de­ra så wäl mig som Andersson till fort­fa­ran­de åtnjutande af det förtroende, som i så rikt mått hade fallit på min aflidne mans lott, och hwars upp­rätt­hål­lan­de skall utgöra wårt högsta bemödande. Engelholm i Augusti 1849. Laura Sjöbeck, änka efter ka­kel­ugns­ma­ka­re M. Sjöbeck.

Salomon Andersson blev född den 2 september 1825 på Bolmsö i nuvarande Ljungby kommun i Småland. Sexton år gammal kom han som lärling till ka­kel­ugns­ma­ka­re Mårten Sjöbäck i Ängel-holm, och där blev han efter några år även gesäll. Som sådan fick han sköta verkstaden under Sjöbecks sjuk­doms­tid vid slutet av 1840-talet, och år 1850 lämnade så änkefru Sjöbeck över rörelsen till Andersson.

Även den nye ägaren kom att driva verk­sam­he­ten i tämligen stor skala, och fabriks- be­rät­tel­ser­na anger att det vissa år fanns sju gesäller och tre lärlingar i arbete där. Ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re Salomon Andersson, som blivit gift med Mårten Sjöbäcks syster, lämnade 1864 över verkstaden till Sjöbecks son Niklas Patrik Sjöbeck, och flyttade då till­sam­mans med hustru och barn till kvarteret Örnen nr 4. Området benämndes senare Framnäs i kvarteret Lommen nr 1, och var beläget un­ge­fär­li­gen vid nuvarande Östergatan 2.

Möjligtvis drevs verk­sam­he­ten i en något mindre omfattning på den nya platsen, i varje fall antecknade Fa­briks­be­rät­tel­ser­na under följande år en ar­bets­styr­ka bestående av två personer, och från mitten av 1870-talet tycks Andersson ha fått klara sig utan personal, varvid det då troligtvis även blev ett slut på denna ka­kel­ugns­ma­ke­ri­verk­sam­het. Hustrun avled 1876 och i hennes boupp­teck­ning upptogs Diverse ka­kel­ugns­la­ger bland till­gång­ar­na. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Salomon Andersson fick den 14 maj 1878 följa sin hustru i graven.

I samband med att Salomon Andersson år 1864 lämnade verkstaden vid Strömslund tog (Nicolaus) Niklas Patrik Sjöbäck, son till Mårten Sjöbäck och dennes hustru, över denna kruk- och ka­kel­ugns­makar­verk­sam­het. Han var född den 16 april 1842, och fick fjorton år gammal bege sig till Malmö för att där komma i ka­kel­ugns­ma­kar­lä­ra. År 1860 återvände han till för­äld­ra­hem­met i Ängelholm för att som gesäll arbeta hos Salomon Andersson, och fyra år senare kunde han så ta över verkstaden efter honom. Även Niklas Patrik tycks ha drivit en tämligen stor verksamhet, med sex till sju personer i arbete.

Av någon anledning drevs rörelsen från omkring 1869 av ka­kel­ugns­ma­ka­ren Anders Gustaf Törnqvist, vilken var född 1824 i Gävle. Han hade redan som tjugoåring varit i arbete hos Mårten Sjöbeck, och då med titeln dräng. Som gesäll begav han sig till Stockholm 1846, och det var även därifrån han hade kommit två år tidigare. I hu­vud­sta­den arbetade han bland annat som verk­mäs­ta­re vid Åkerlinds ka­kel­fa­brik, innan han 1869 återigen kom till den Sjöbeckska verkstaden i Ängelholm, vilken han då giss­nings­vis ar­ren­de­ra­de. Redan 1872 återvände Törnqvist till Stockholm, där han till­sam­mans med en kompanjon under en tid drev en ka­kel­fa­brik.

I Ängelholm blev det Niklas Patrik Sjöbäck som återigen tog över ansvaret vid sin faders tidigare verkstad, och till sin hjälp hade han tre till fyra med­ar­be­ta­re, men tyvärr gick verk­sam­he­ten i konkurs 1879. Ka­kel­ugns­fab­ri­kö­ren N P Sjöbäck avled den 30 januari 1881. Därefter torde kakel- och ler­kärl­s­pro­duk­tio­nen ha legat nere vid Strömslund under några år och fas­tig­he­ten kom att ägas av brodern Edvard Sjöbeck, vilken i stället för att bli ka­kel­ugns­ma­ka­re valde att flytta till Båstad, och där starta en gross­hand­lar­rö­rel­se.

År 1886 gick det i tidningen Norra Skåne emellertid genom nedan­stå­en­de kö­pe­kon­trakt se att han sålt fas­tig­he­ten i Ängelholm:

Kö­pe­kon­trakt. Jag E. J. Sjöbeck i Båstad försäljer till Ka­kel­ugns­fab­ri­kö­ren A. J. Andersson i Göteborg och Olof Jönsson i Engelholm, min å Engelholms södra skans belägna fastighet, Strömslund kallad, på ef­ter­föl­jan­de vilkor, neml.: 1:o). Tillträde sker nu genast. 2:o). Alla onera af hvad namn och be­skaf­fen­het de vara må, som vidlåta denna försålda egendom, utgöras af köparen från till­trä­des­da­gen, men lag­farts­kost­na­der­na angående kar­te­be­lägg­ning­en af detta köp, bestrides af oss till hälften hvardera. 3:o). Såsom varande stadsjord vare köparne skyldige att till Engelholms stad utgöra den bestämda jord­skyl­den, utgörande Fyra kronor. 4:o). Alla in­ven­ta­ri­er, som tillhöra den i egendomen inrättade ka­kel­ugns­fa­bri­ken, ingå i detta köp, af hvad be­skaf­fen­het de än vara må.

Nu torde det ha varit Olof Jönsson som var den som skötte verk­sam­he­ten på plats, och några månader tidigare hade han låtit införa denna annons i Norra Skåne:

Observera. Den från äldre tider välkända Sjöbeckska Ka­kel­ugns­fa­bri­ken har åter börjat sin verksamhet. På lager finnas såväl flata som runda hvit­gla­ce­ra­de kakelugnar; äfven praktugnar kunna fås på be­ställ­ning, guld- och färg­be­lag­da samt majolika såväl som hvit­gla­se­ra­de. O. Jönsson & C:o, Engelholm.

Olof Jönsson skall enligt hus­för­hörs­läng­der­nas uppgifter ha varit född den 15 november 1845 i Västra Broby socken, men för­sam­ling­ens födelsebok anger födelsen till den femte detta år och denna månad. Tre år gammal blev det dock till­sam­mans med föräldrar och syskon en flytt till Höja utanför Ängelholm, och femton år gammal kom han med namnet Olof Hansson i lära hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Salomon Andersson inne i staden. Som gesäll och då med ef­ter­nam­net Jönsson flyttade han sex år senare till Malmö, där han efter en tid även blev ka­kel­ugns­ma­ka­re. Som sådan var han därefter verksam i staden, förutom kortare besök i Lund och Svedala, fram till 1881 då det blev flytt till Uppsala.

Där kom Jönsson att arbeta som ka­kel­ugns­ma­ka­re under ett flertal år, dock med den an­teck­ning­en i hus­för­hörsläng­den att han var bosatt i Ängelholm. Emellertid dröjde det till 1889 innan han blev kyr­ko­bok­förd i staden. I vilken omfattning ka­kel­till­verk­ning­en bedrevs vid Strömslund under denna tid är oklart, men förutom ka­kel­ugns­ma­ke­ri­verk­sam­he­ten skötte Jönsson även sotningen i staden.

Den 10 augusti 1888, alltså innan han officiellt hade flyttat till Ängelholm, meddelades detta i Post- och Inrikes Tidningar:

Genom exekutiv auktion, som förrättas å Rådhuset härstädes onsdagen den femte näst­kom­man­de september klockan 12 på dagen försäljes Ka­kel­ugns­ma­kar­ne Olof Jönssons och A. J. Anderssons utmätta fastighet lägenheten Strömslund å Engelholms södra utmark, sa­luvär­de­rad till 10,000 kronor. Fas­tig­he­ten består af ett boningshus, en verk­stads­bygg­nad med ugn för kalk­brän­ning(torde vara ka­kel­brän­ning som avses), en ma­ga­sin­bygg­nad och en byggnad inredd till loge, stall m.m. De, hvilka hafva fordran, som bör ur egendomen gäldas, eller annan rätt, som skall vid auktionen iakttagas, anmanas att dervid sin rätt bevaka.

Engelholm den 30 juli 1888. Över­ex­e­ku­tor.

Olof Jönsson torde därefter, förutom sot­nings­upp­dra­gen, ha livnärt sig som kakelugns- makare genom upp­sätt­ning och re­pa­ra­tio­ner av kakelugnar i staden.

Efter att 1895 blivit änkeman flyttade han till­sam­mans med barnen till Höja, men återvände redan följande år till Ängelholm, där han, förutom några års vistelse i Båstad, var bosatt fram till sitt frånfälle den 5 februari 1930 på stadens ål­der­doms­hem.

Edvard Sjöbeck tycks återigen ha blivit ägare till Srömslund, och återigen avyttrat fas­tig­he­ten till en ka­kel­ugns­ma­ka­re. I varje fall gick detta all läsa i Norra Skåne från den 31 december 1895:

Husköp. Husen liggande på stadens jord, benämnda Strömslund, midtför f.d. hotel Schweitz, hvarå finnes en utmärkt ka­kel­ugns­fa­brik, som i många år drifvits rätt stort, är i dagarna försålt af grosshandl. Edv. Sjöbeck i Båstad till ka­kel­ugns­ma­ka­re Nils Hansson i Helsing­borg för 5,000 kr.

Nils Hansson var född den 17 december 1850 i Starby socken, men redan vid två års ålder flyttade familjen till Höja, något närmare Ängelholm. Innan han femton år gammal kom som lärling till den Sjöbeckska verkstaden hade han varit drygt ett år som lärling i Danmark. Hos N P Sjöbeck i Ängelholm avancerade han så småningom till gesäll, men efter giftermål blev det 1877 flytt till Höja, varefter han till­sam­mans med hustrun och en allt större barnaskara var bosatt i Malmö, Reb­bel­ber­ga och Barkåkra. År 1885 blev så Helsing­borg ny bostadsort för gesäll Hansson och hans familj.

Innan han 1896 återvände till Ängelholm som ägare till fas­tig­he­ten Strömslund, hade han under nästan tio år arbetat som ka­kel­ugns­ma­ka­re i Helsing­borg. Några egentliga uppgifter om Hanssons ka­kel­till­verk­ning har tyvärr inte gått att få fram, förutom att hans fabrik vid en ut­ställ­ning i Ängelholm 1905 erhöll 3:e pris för väl uppsatt kakelugn och god glasyr. Ka­kel­ugns­fab­ri­kö­ren Nils Hansson blev änkeman 1922, och i hustruns boupp­teck­ning upptogs som tillgångar bland annat fas­tig­he­ten Strömslund i Ängelholm, maskiner och in­ven­ta­ri­er i verkstaden samt färdiga kakelugnar i lager.

Den 4 mars 1927 fick Hansson följa sin hustru i graven, och även i denna boupp­teck­ning upptogs färdiga kakelugnar i lager bland till­gång­ar­na, men till en betydligt lägre summa än i hustruns. I för­sam­lings­läng­den för perioden 1919-41 framkommer att Hanssons egendom vid Strömslund utgjordes av två fas­tig­he­ter, där den ena fanns vid Södra Vägen 13 och den andra vid Höjavägen 6. När det gäller den sistnämnda ga­tu­a­dres­sen kanske Höjavägen vid denna tid gick ända fram till Södra Vägen och att adressen möjligtvis motsvaras av dagens Dok­tors­ga­tan 6.

Sven Nilsson Holmstedt kom till världen den 4 mars 1821 i Barkåkra, men när han som fem­ton­å­ring, och med namnet Sven Nilsson, började sin lär­lings­tid hos Andreas Lundgren i Ängelholm kom han närmast från Ausås. Lär­lings­ti­den fortsatte senare hos N P Lundberg, och efter att ha blivit gesäll och då lagt till Holmstedt i ef­ter­nam­net arbetade han hos flertalet av stadens krukmakare samt även en tid hos änkan Dahlberg i Kvidinge.

En period arbetade han även som extra kustvakt, och efter att han omkring 1854 kommit i arbete hos Magnus Smedman blev det giftermål med en av dennes döttrar. 1858 flyttade extra kustvakten Nilsson Holmstedt till Barkåkra till­sam­mans med hustru och nyfödd son. Familjen, som utökades efterhand, var under senare tid bosatt i Viken och Helsing­borg innan de 1867 återvände till Ängelholm.

Till att börja med blev de bosatt vid änkefru Lundbergs gård, och möjligtvis ar­ren­de­ra­de då fa­mil­je­fa­dern, vilken fått titeln ka­kel­ugns­ma­ka­re, N P Lundbergs gamla verkstad under något år. Från omkring 1869 hade familjen blivit bosatt i onumrerat hus vid området Norre Wärn till­sam­mans med någon gesäll. Enligt uppgifter i Kjerström Sjölins skrift skall gården ha varit belägen vid kvarteret Kajan nr 3, vilket kan motsvara un­ge­fär­li­gen ett läge vid nuvarande Storgatan 117, alltså grann­fas­tig­het till Smedman. I artikeln Om kruk­ma­ke­ri­et i Ängelholm anges dock adressen till Storgatan 113 och 115.

Under åren kom det att ingå några gesäller och lärlingar i hushållet, men enligt uppgifter i kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser skall det mestadels ha funnits en person till hjälp i verkstaden.

Krukmakare Sven Nilsson Holmstedt fick lämna jordelivet den 22 januari 1892, och som tillgångar i hans boupp­teck­ning an­teck­na­des bland annat Ett med annan husbyggnad sam­man­byggt boningshus beläget å från Kronan arrenderad jord samt ett parti lerkärl. Verkstaden skall därefter ha övertagits av Bernhard Holmström som drev den under de följande två åren innan han blev bosatt vid in­til­lig­gan­de fastighet.

Bernhard Holmström föddes den 24 december 1860 i Ängelholm. För­äld­ra­hem­met var granne med krukmakare Sven Nilsson Holmstedts fastighet, och möjligen hade Bernhard tidigt kommit i lära hos honom, men det var först som artonåring som han blev kyrko- bokförd hos kruk­ma­kar­fa­mil­jen.

Efter Nilsson Holmstedts hädanfärd 1892 uppges Holmström ha övertagit dennes verkstad, men två år senare skall han ha etablerat sig vid kvarteret Kajan nr 2b, vilken senare benämndes nr 4 och var belägen vid nuvarande Storgatan 113 B, alltså alldeles i grann­ska­pet av Nilsson Holmstedts fastighet. Möjligtvis var det för­äld­ra­hem­met som Holmström då övertagit. Där blev han sedan bosatt till­sam­mans med hustru och dotter fram till sin död den 9 augusti 1926.

Enligt uppgifter i Kjerström Sjölins skrift skall kruk­ma­ke­ri­et ha drivits fram till 1917, men i Holmströms boupp­teck­ning an­teck­na­des som tillgångar förutom Husbyggnad å stadens tomt nr 4 kvarteret Kajan, även Lerkärl på lager.

Carl Wilhelm Lindwall såg dagens ljus för första gången den 7 mars 1842 i Ängelholm. Till­sam­mans med föräldrar och syskon var han en tid i unga år bosatt i Simrishamn, men efter åter­koms­ten till fö­del­sesta­den kom han femton år gammal i lära hos en av stadens garvare. Redan efter ett år blev det byte av yr­kes­in­rikt­ning, och lär­lings­ti­den fortsatte i stället hos morbrodern, krukmakare Appeldahl. Där blev Carl Wilhelm även gesäll, och arbetade som sådan vidare vid verkstaden under en tid.

Enligt uppgifter i Kjerström Sjölins skrift Ängelholms krukmakare skall Lindwall år 1864 ha övertagit en kruk­makar­verk­stad, vilken tidigare dis­po­ne­rats av bröderna Andreas och Magnus Lundgren samt efter dem Gustaf Eriksson. Denna skall ha varit belägen i kvarteret Orren. Detta torde motsvara ett område norr om Bruksgatan och mellan Östergatan och Gas­verks­ga­tan, bland annat nuvarande kvarteret Tofsmesen samt en bit norr därom.

Samma källa uppger att byggnaden revs 1899, och att kruk­ma­ke­ri­et därmed upphörde. I Bengt Irhammars artikel Om kruk­ma­ke­ri­et i Ängelholm berättas att Lindwall drev sin verksamhet vid nuvarande Klip­pan­vä­gen under perioden 1863-1903. I hus­för­hörsläng­den skrevs Lindwall som extra kust­rod­da­re några år under 1860-talet, och som sådan var han till­sam­mans med hustrun och en dotter bosatt i Farhult en kort tid, men återvände till Ängelholm 1868. Där blev den då ännu lilla familjen bosatt hos krukmakare Appeldahl i kvarteret Örnen, men två år senare var familjen kyr­ko­bok­förd vid Sä­despar­ter­na i Store Wång, som boende i ett hus ägt av änkefru Hoffstock. Då hade fa­mil­je­fa­dern fått titeln krukmakare, och i hushållet skulle det under följande år ingå både någon gesäll och lärling.

I Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser har Lindwall gått att träffa på från och med 1871 och enligt dessa handlingar tycks han ha arbetat ensam under de första nio åren, och därefter med en med­hjäl­pa­re i rörelsen. Efter att Ängelholms stad blivit ägare till gården och flera av barnen lämnat hemmet, flyttade familjen 1903 till kvarteret Falken nr 45d (Vat­ten­ga­tan 6). Carl Wilhelm Lindwall avled den 29 februari 1916.

Gustaf Schér var född den 21 juli 1821 i Ängelholm, och kom i lära hos krukmakare Jonas Johnsson och även hos Andreas Lundgren. Därefter blev det arbete som gesäll hos några av stadens krukmakare, men även någon tid i Varberg, varifrån han återvände till fö­del­sesta­den år 1843. Enligt uppgifter i artikeln Om kruk­ma­ke­ri­et i Ängelholm drev Schér i liten skala en verkstad i Ängelholm under perioden 1850-80. I hus­för­hörsläng­den ti­tu­le­ra­des han omväxlande som patrull­karl, roddarkarl, mätare och kustvakt, men inte som krukmakare, så möjligen drev han kruk­ma­ke­ri­et på lediga stunder. Gustaf Schér gick ur tiden den 19 november 1913.

Carl Edvard Schér föddes den 7 december 1860, och i grann­ska­pet av för­äld­ra­hem­met vid Norre Wärn, där han växte upp, hade Sven Nilsson Holmstedt och Magnus Smedman sina verkstäder, så möjligtvis gick han i lära hos någon av dem. Omkring 1880 kunde han som krukmakare starta sin egen verkstad, för­mod­li­gen då vid för­äld­ra­hem­met. Det var i varje fall där han var kyr­ko­bok­förd, fem år senare till­sam­mans med nybliven hustru och efterhand även barn.Fas­tig­he­ten torde ha varit belägen un­ge­fär­li­gen i området vi d korsningen mellan Thorslunds­ga­tan och Storgatan. Av Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser att döma skall det mestadels ha funnits en person till hjälp med verk­stads­ar­be­tet.

Från och med 1891 fanns familjen Schér kyr­ko­bok­för­da i Reb­bel­ber­ga socken, men för­mod­li­gen var det inte fråga om någon egentlig flytt dit, utan att det område som familjen var bosatta i, under en tid kom att tillhöra Reb­bel­ber­ga. Förutom Schér, var även Johan Edvard Smedman och Bernhard Holmström under en tid kyr­ko­bok­för­da vid Plan­te­ring­en i Reb­bel­ber­ga, och samtliga fanns från och med 1902 i Ängelholms stad, där de hade sina hem vid Storgatans norra del. Carl Schér blev änkeman 1897, och i hans hustrus boupp­teck­ning upptogs som tillgångar bland annat Ett boningshus å ofri grund samt en verk­stads­bygg­nad och ett lerkärls-lager. För­mod­li­gen fick han hjälp med arbetet i verkstaden av sönerna Carl Johan och Erik Gustaf. Den 10 juli 1912 fick kruk­ma­kar­fab­ri­kör Schér följa sin hustru i graven, och i den ef­ter­föl­jan­de boupp­teck­ning­en an­teck­na­des bland till­gång­ar­na Byggnader å ofri grund å Norra Plan­te­ring­en samt på lagret brända lerkärl, lera och råa lerkärl.

Sonen Erik Gustaf Schér blev född den 11 december 1892 när för­äld­rar­na var kyr­ko­skriv­na i Reb­bel­ber­ga socken. Giss­nings­vis fick han lära yrket hos sin far, och efter dennes död torde han i varje fall under en tid ha använt sig av dennes verkstad.

Efter att Gustaf själv bildat familj blev han med den bosatt på några olika platser i staden, men etablerade sig slutligen vid Storgatan 82. Där kom han att vara verksam som krukmakare och ler­va­ru­hand­la­re under lång tid, även om det under senare delen enbart var lergökar som utgjorde pro­duk­tio­nen. Erik Gustaf Schér avled den 15 juni 1957.

Från Bengt Irhammars artikel Om kruk­ma­ke­ri­et i Ängelholm hämtas uppgiften att Torsten Svensson i Vegeholm från 1950-talet och fram till sitt frånfälle 1987 till­ver­ka­de en del pryd­nads­gods, men fram­förallt lergökar.

Avslutar detta försök till pre­sen­ta­tion av några av Ängelholms kruk- och kakelugns- makar­verk­sam­he­ter genom att kortfattat skriva något om ett par av stadens kakel- ugnsmakare vilka giss­nings­vis i huvudsak var verksamma i sina yrken genom uppmurning samt re­pa­ra­tio­ner av kakelugnar.

Lorentz Benjamin Waldt såg dagens ljus för första gången den 29 november 1822 i Ängelholm, där han i unga år också kom i lära hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Sjöbeck. Vid denna verkstad arbetade han därefter som gesäll, och möjligtvis var för­hål­lan­det detsamma även sedan han vid mitten av år­hund­ra­det bildade familj och då blev bosatt med den vid eget boende i staden. I efter att han blev änkeman år 1866 fick han ensam ta ansvar för de fyra barnen, och den 7 juni 1878 fick han följa sin hustru i graven.

Johan Peter Net­ter­ström föddes den 30 mars 1830 i Trelleborg, där han kom i lära samt arbetade som gesäll hos sin far, vilken var kaklugns­ma­ka­re i staden. Till Ängelholm kom gesäll Net­ter­ström år 1859, först till ka­kel­ugns­ma­ka­re Lindberg och samma år vidare till O B Andersson. Det blev även en tid vid Sjöbecks verkstad, men efter att han tio år senare blev bosatt i eget boende i staden är det svårt att få någon klar bild av hos vem han arbetade. I Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser har han gått att träffa på som hant­ver­ka­re från och med 1874, vilket torde betyda att han då bedrev hantverket genom egen rörelse. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Johan Peter Net­ter­ström lämnade det jordiska den 4 september 1899.

Frans Ludvig Lindqvist kom till världen den 30 mars 1830 i Jönköping, där han också fick börja i lära hos en av stadens ka­kel­ugns­ma­ka­re. Som gesäll anlände Lindqvist tjugotre år gammal till Ängelholm för att arbeta hos Carl Johan Lindberg. Några år senare ingick han i äktenskap, men blev fort­fa­ran­de bosatt hos Lindberg till­sam­mans med hustru och dotter fram till 1862 då familjen fick bostad på annan plats i staden. I Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser an­teck­na­des han med egen rörelse från och med 1873. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Frans Ludvig Lindqvist gick ur tiden den 24 november 1909.

Nils Alfred Magnusson Scott var född den 17 februari 1861 i Göteborg, och hade i denna stad, men även i Lidköping och Helsing­borg, arbetat som ka­kel­ugns­ma­ka­re innan han 1902 kom till Ängelholm. Där blev han till att börja med bosatt vid Nils Hanssons ka­kel­fa­brik, men kom något år senare att bosätta sig på annan plats i staden till­sam­mans med sin hustru. Vid N A Scotts hädanfärd den 3 mars 1933 hade han möjligtvis lämnat ka­kel­ugns­ma­kar-yrket eftersom han då ti­tu­le­ra­des vakt­mäs­ta­re.

Karl Mauritz Grönvall Karlberg föddes den 19 april 1873 i Ängelholm, och där kom han i ka­kel­ugns­ma­kar­lä­ra hos O B Andersson. Vid denna verkstad blev det därefter arbete som gesäll, och Karlberg berättade i en upp­teck­ning, publicerad i Livet i Ler­gö­kas­tan, att han arbetade med upp­sätt­ning av kakelugnar på olika platser i Skåne, men även i Småland och Halland samt i Danmark. Karl Karlberg skall ha varit verksam som ka­kel­ugns­ma­ka­re i Ängelholm långt upp i åren, nästan ända fram till sitt frånfälle den 3 juni 1954.

Stort tack till Bengt Irhammar och Johan Brinck, båda Ängelholm.

Reb­bel­ber­ga.

Efter att ha varit gift med, samt även blivit änka efter två krukmakare i Ängelholm, den förste Martin Christof­fers­son och den andre Niclas Tullström, lämnade Anna Gustava Tullström, född Smedman, staden år 1840 för att i stället bosätta sig i den när­lig­gan­de socknen Reb­bel­ber­ga. Två år senare anlände även gesällen Daniel Mask till denna ort, och giss­nings­vis kunde med dennes hjälp en kruk­makar­verk­stad bli uppbyggd vid Reb­bel­ber­ga nr 10, eller som be­näm­ning­en även var, Kungs­går­den. Eftersom Fru Tullströms brorson Magnus Smedman några år tidigare varit verksam som krukmakare på platsen, så är det dock troligt att det var dennes verkstad som övertogs.

Tre år senare lämnade gesäll Mask platsen, men det fanns snart nya gesäller boende hos änkan, bland annat söner från hennes båda äktenskap. I en ålder av närmare 68 år fick dock Gustava Tullström lämna jordelivet den 7 juni 1857. I ef­ter­föl­jan­de boupp­tack­ning upptogs som tillgångar bland annat ett boningshus beläget å Reb­bel­ber­ga Kungsgård samt två Swarf Skifwor (drejskivor). Några år innan och efter dödsfallet drevs verk­sam­he­ten av sonen, tillika gesällen Magnus Christof­fers­son, men denne återvände efter en tid till Ängelholm, och därefter har det inte gått att se något kruk­ma­kar­folk på denna plats.

Riseberga

Nils Petter Olsson var född den 18 juni 1835 i Lund som son till ka­kel­ugns­ma­ka­ren Olof Olsson och dennes hustru. Lär­lings­ti­den torde ha till­bring­ats vid faderns verkstad, men möjligtvis inte med honom som läro­mäs­ta­re, eftersom han avled rätt så tidigt. Verkstaden övertogs senare av moderns nye make, men efter att även denne avlidit år 1860 så fick Nils Petter ta över ansvaret. Tio år senare lämnade han dock Lund och verkstaden för att i stället flytta till Riseberga socken.

Där kom bostaden att finnas vid Her­re­vads­klos­ter nr 22 ända fram till 1887, då det blev flytt till Sjöleden (Nybro-Ljungbyhed) till­sam­mans med en gesäll. Periodvis fanns där yt­ter­li­ga­re en gesäll i arbete. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Nils Petter Olsson fick dock lämna jordelivet den 11 september 1892, och i ef­ter­föl­jan­de boupp­teck­ning upptogs som tillgångar bland annat En husbyggnad uppförd å bostället Sjöledens egor, en del kruk­ma­ke­ri­verk­tyg samt under rubriken Färdiga arbetade saker: 4 kakelugnar, en del re­pa­ra­tions­ka­kel och diverse lerkärl.

I Tomas Anagrius skrift Keramik från Kvidinge berättas att krigs­kom­mis­sa­ri­en Per Olof Leth år 1834 anlade Lugnets tegelbruk vid Nybo i Riseberga socken. I Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­se har det gått att träffa på denna verksamhet från och med 1847 under av­del­ning­en Kakelugns-, Stenkärls- och Te­gel­fa­bri­ker och då med en ar­bets­styr­ka som bestod av 2 mästare, 2 vid fabriken man­tals­skriv­na arbetare samt fem utom fabriken man­tals­skriv­na arbetare. Till­verk­ning­en utgjordes av kakelugnar och kärl samt murtegel.

Denna verksamhet anges i fa­briks­be­rät­tel­ser­na för 1851 vara nedlagd. Gesällen Carl Samuel Holm, vilken var född den 10 juni 1802 i Farhult, kom 1839 in­flyt­tan­de till Lugnet till­sam­mans med hustru, barn och en lärling. Han hade som fem­ton­å­ring kommit i lära hos en krukmakare i Ängelholm, och i denna stad arbetade han även som gesäll fram till 1827 då det blev flytt till Sönnarslöv. Där blev det efter några år giftermål, och möjligtvis gjordes sedan ett uppehåll som kruk­ma­kar­ge­säll, för att i stället hjälpa svärfadern, som var sjuklig, med dennes kardmakeri.

I samband med flytten till Lugnets te­gel­fa­brik återvände Holm till sitt gamla yrke, och under en tid hade han sällskap och hjälp av gesällen Magnus Christof­fers­son, vilken var son till läro­mäs­ta­ren i Ängelholm, Martin Christof­fers­son. Möjligtvis hade Carl Holm, som under senare år benämndes krukmakare, övertagit kruk- och ka­kel­ugns­makar­verk­sta­den av Leth, i varje fall går det att få den upp­fatt­ning­en av den boupp­teck­ning som upp­rät­ta­des efter Holms frånfälle den 15 juni 1848. I boupp­teck­ning­en upptogs som tillgångar bland annat två stycken skivor (drejskivor), åtta stycken torkbräder, kakelugns- och kruk­ma­ke­ri­for­mar, diverse lerkärl samt en kakelugn i dagliga rummet och en i verkstaden.

Kvidinge-Sönnarslöv

Rönne å passerar både Kvidinge-Sönnarslöv och Ängelholm på sin väg ut i havet och det har då även bildats en för­träff­lig kruk­ma­kar­le­ra vid de områden där den flutit fram under åren. Därigenom har Ängelholm samt Kvidinge och in­til­lig­gan­de Sönnarslöv varit attraktiva platser för krukmakare att bosätta sig vid och där utöva sitt yrke. I Kvidinge- Sönnarslöv har till exempel över fyrtio krukmakare varit verksamma sedan 1800-talets början. Även fast Kvidinge och Sönnarslöv tidigare var två olika för­sam­ling­ar, Kvidinge respektive Västra Sönnarslöv, har de i denna do­ku­men­ta­tion fått ingå i samma avsnitt.

Liksom när det gäller kruk­ma­kar­na i Ängelholm, så har även de som var verksamma i Kvidinge blivit väl do­ku­men­te­ra­de sedan tidigare, bland annat i kruk­ma­ka­ren Folke Qvists Pot­te­ma­ka­re i Kvidinge, Kvidinge sockens hem­bygds­för­e­nings skrift­se­rie V 1986 samt Tomas Anagrius Något om kruk­ma­ke­ri­et i Kvidinge från 1986. Men fram­förallt har dessa hant­ver­ka­re och deras hantverk blivit fan­tas­tiskt väl do­ku­men­te­ra­de både i ord och bild av Anagrius i hans enastående skrift Keramik från Kvidinge från 2007.

Även om mål­sätt­ning­en har varit att hämta upp­gif­ter­na till denna do­ku­men­ta­tion i första hand från kyrkoarkiv och man­tals­läng­der har det varit frestande att låna lite uppgifter från nämnda skrift, och så har även blivit gjort i viss ut­sträck­ning, i första hand uppgifter om var kruk­ma­kar­na var bosatta och hade sina verkstäder i för­hål­lan­de till dagens gatu- adresser. När det gäller krukmakare som varit verksamma efter 1920, alltså vid den tid när hus­för­hörs­läng­der inte längre finns till­gäng­li­ga, har dock en stor del av upp­gif­ter­na hämtats från denna skrift.

Kvidinges förste krukmakare skall ha varit Nils Petter Dahlberg, född den 12 maj 1801 i Falkenberg. I denna stad kom han tidigt i lära hos en av ortens krukmakare, och blev också hos denne utskriven som gesäll 1823. Följande år kom han så som sådan till Lars Andersson i Ängelholm. Det blev därefter en tids arbete i Åstorp samt hos Niclas Tullström i Ängelholm innan han till­sam­mans med sin hustru och dotter år 1828 kom till Sönnarslöv. Enligt uppgift i Anagrius skrift skall Dahlberg följande år ha fått möjlighet att arrenderat en jordtomt vid Kvidinge nr 15 (nuvarande Olofsgatan), som senare inköptes, och efter att vid denna tid blivit mästare kunde han där starta sitt krukmakeri, vid vilken han hade hjälp av någon gesäll och lärling. Krukmakare Nils Petter Dahlberg fick dock lämna jordelivet den 30 augusti 1846.

Änkan Ingri Cathrin (Ingrid) Dahlberg, född Palmgren, drev verkstaden vidare med hjälp av gesäller och lärlingar. Enligt Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­sers an­teck­ning­ar utgjordes ar­bets­styr­kan under åren fram till och med 1856 av en gesäll och en lärling. En av de mer långvariga gesällerna var Sven Nilsson Holmstedt, vilken senare startade egen verkstad i Ängelholm. På grund av ekonomiska svå­rig­he­ter blev hon dock tvungen att sälja gården till en sa­del­ma­ka­re Lundberg, och hyrde därefter verkstaden samt ett boningsrum fram till 1857, då hon bosatte sig på annan plats i socknen.

Arrendet av verkstaden övertogs därefter av Nils Peter Ekeroth, vilken inflyttade till Kvidinge från Ängelholm följande år till­sam­mans med sin hustru. Han var född den 24 december 1826 i Ängelholm, och torde tidigt ha kommit i lära hos sin far, kruk­ma­ka­ren Petter Ekeroth, hos vilken han även arbetade som gesäll. Efter giftermål med krukmakare Magnus Smedmans dotter, blev det alltså flytt till Kvidinge, där verk­stads­ar­ren­det vid Kvidinge nr 15 övertogs. Till­sam­mans med någon gesäll och lärling drevs så denna verkstad fram till 1869, då makarna Ekeroth flyttade till Ljunghusen i Vedby an­nex­för­sam­ling på vilken ort en kruk­makar­verk­stad övertogs. Där avled kruk­ma­kar­mäs­ta­re Nils Petter Ekeroth den10 april 1897.

Till Kvidinge nr 15 kom år 1870 gesällen Carl August Åhlander, vilken under några år ar­ren­de­ra­de denna verkstad. Åhlander var född den 8 mars 1826 i Karlshamn och efter att under en tid ha arbetat som dräng i Ivö socken kom han nitton år gammal i lära hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Johan Köhlberg vid Härlöv nr 10 i Norra Åsums socken. Lär­lings­ti­den fortsatte 1847 i Trelleborg, och efter en tid som gesäll i denna stad vidtog en omfattande ge­säll­vand­ring med besök i ett flertal olika orter, bland annat Falkenberg, varifrån han anträdde vandringen till Kvidinge. Där bildade han familj, och efter att ha drivit verkstaden under endast tre år flyttade han med hustru och barn till Åby samhälle, nuvarande Klippan, år 1873. Där drev han en kruk­makar­verk­stad under tämligen lång tid, möjligen fram till 1901, då han som änkeman lämnade Klippan för att i stället bosätta sig i Raus församling tillsam-mans med de två sönerna, vilka liksom fadern båda då ti­tu­le­ra­des som krukmakare. Carl August Ålander avled där den 15 mars 1903.

Johan Edvard Lenander kom till världen den 15 januari 1840 i Stora Herrestad, men då med ef­ter­nam­net Pehrsson. Nitton år gammal skall han enligt kyrk­böc­ker­na kommit i lära hos en krukmakare inne i Ystad. Lärotiden fortsatte tre år senare hos krukmakare Rudolf Lenander i Anderstorp, och där blev han även gesäll. Något eventuellt släktskap mellan kruk­ma­ka­ren och lärlingen/gesällen har inte gått att få fram genom kyr­ko­ar­ki­ven, så möjligtvis tyckte Johan Edvard ändå att Lenander var ett passande efternamn att byta till när han blev gesäll. Som sådan arbetade han därefter under en tid i Falkenberg och något år hos Magnus Smedman i Ängelholm, innan han 1868 kom till Ekeroth vid Kvidinge nr 15. Följande år gjorde han sällskap med ar­bets­gi­va­ren när denne flyttade till Ljunghusen, men vistelsen där blev endast ettårig, varefter han återvände till Kvidinge. Innan han 1873 tog över arrendet av verkstaden vid Kvidinge nr 15, hann Lenander med att vara bosatt på några andra platser i socknen, men även att gifta sig. Redan fyra år senare, alltså 1877, lämnade Lenander denna verkstad för att till­sam­mans med hustrun flytta till Kvidinge nr 4, där en ny verkstad byggdes upp. Mer om detta senare i do­ku­men­ta­tio­nen.

Efter att verkstaden vid Kvidinge nr 15 ar­ren­de­rats under några kortare perioder av gesäller kom gesäll Håkan Jönsson Wikström dit år 1885 för att hyra verkstaden av sin blivande svärfar. Wikström var född den 23 september 1865 i Si­rekö­pinge och då med ef­ter­nam­net Jönsson, men familjen kom att flytta en hel del och var bosatta på olika platser, bland annat i Halmstad, Landskrona, Kvisttofta och slutligen Råby, varifrån Håkan 1882 kom som lärling till krukmakare Lenander vid Kvidinge nr 4. Endast tre år senare har han till­sam­mans med brodern Nils gått att se som krukmakare vid Kvidinge nr 15, och torde då ha hyrt verkstaden där av sa­del­ma­ka­re Lundberg, vars dotter han efter några år gifte sig med. Enligt uppgifter i Anagrius skrift skall dock Wikström hyrt verkstaden först 1888 i samband med att han blev gesäll, och det kan nog stämma, eftersom det i husför-hörsläng­den an­teck­na­des att det var just detta år som han tog sig sitt nya efternamn. Enligt fa­briks­be­rät­tel­ser­na skall det ha funnits två personer till hjälp i verkstaden vid slutet av 1880-talet.

Den 8 december 1891 gick det dock att läsa detta i tidningen Norra Skåne:

Eldsvåda ödelade i fredags afton ett sa­del­ma­ka­ren Lundberg tillhörigt boningshus i Qvidinge. Elden varslades först i en flygel af huset, hvarest krukmakare Wickström hade sin brännugn. Sprutor anlände ganska snart från Qvidinge, Sönnarlöf, Knutstorp och Kärrarp, men efter 2 timmars förlopp hade huset nedbrunnit. …

Därmed upphörde kruk­ma­ke­ri­verk­sam­he­ten vid denna gård, och Wikström flyttad sin rörelse till Kvidinge nr 13.

Efter branden vid Kvidinge nr 15 flyttade alltså Håkan Wikström till Kvidinge nr 13 (Västra Storgatan 3) där han byggde upp både boningshus och verkstad. I den boupp­teck­ning som upp­rät­ta­des efter hustruns frånfälle 1895 upptogs som tillgångar bland annat fas­tig­he­ten 10.296 qv. fot jord afsöndrad från hemmanet N0 13 Quidinge med derpå uppförda hus­bygg­na­der, verk­stads­in­red­ning­en samt råa och brända lerkärl. Efter en tid fanns det åter en hustru vid Wikströms sida och förutom barn ingick det även någon gesäll i hushållet.

Hur länge Wikström bedrev sin verksamhet har det inte gått att få någon klarhet i, men den boupp­teck­ning som upp­rät­ta­des efter hans död 1939 upptog som tillgångar, förutom fas­tig­he­ten, bland annat diverse lerkärl. Dock inte till någon högre summa, så möjligen var det en något begränsad aktivitet i kruk­ma­ke­ri­et under senare år. I varje fall blev det ingen fort­sätt­ning av rörelsen efter Wikströms hädanfärd.

Johan Edvard Lenander lämnade år 1877 alltså Kvidinge nr 15 för att till­sam­mans med sin hustru bosätta sig vid Kvidinge nr 4 (Östra Storgatan 56), där en verkstad byggdes upp. I hushållet kom det mestadels att ingå någon eller några lärlingar, och ibland även en gesäll. Lerkärlen såldes oftast på olika marknader, men ett sorgligt slut på en sådan torgdag berättades det om den 10 februari 1891 i Eslöfs Tidning:

Då kruk­ma­ka­ren J. E. Lenander i Qvidinge, åtföljd af sin hustru Maria Charlotta Lenander, i onsdags afton befann sig på hemvägen från torgdagen i Helsing­borg och hunnit till den plats midtför land­t­bru­ka­ren Lindströms hemman i Qvidinge, der vägen gör en tvär sväng, ob­ser­ve­ra­des icke denna, utan lasset välte i den här ganska djupa gropen med den sorgliga påföljd, att hustru Lenander fick lasset öfver sig och ljöt en ögon­blick­lig död. Mannen, som lär ha varit berusad, blef alldeles oskadad. Han påstår att det var hustrun som körde. Den aflidna var omkring 60 år gammal.

I hustruns boupp­teck­ning upptogs bland till­gång­ar­na boningshus och uthuslänga med till­hö­ran­de jordtomt samt en del lerkärl. Det var dock inte slut med olyckliga händelser för Lenander, som efter en tid ingått i nytt äktenskap, för den 12 juli 1895 fanns denna notis i Kristi­an­stads­bla­det:

Eldsvåda. Natten till onsdagen nedbrann ett kru­ko­ma­ka­ren E. Lenander i Kvidinge tillhörigt boningshus jämte en uthuslänga. Endast med nöd lyckades fru L. med ett mindre barn samt en lärgosse rädda sig. Ägaren själf vistades vid tillfället i Helsing­borg. Det brunna var försäkradt för 3,000 kr. Mordbrand misstänkes.

Fas­tig­he­ten byggdes upp igen, men möjligen gick affärerna därefter inte så bra, eftersom Lenander i hus­för­hörsläng­den an­teck­na­des som fattig, och 1904 fick han till­sam­mans med hustru och barn flytta till socknens fattiggård. Där avled den förre kruk­ma­ka­ren Johan Edvard Lenander den 31 mars 1908. Lenander skall 1903 ha överlämnat sin verkstad till Nils Theodor Lundholm, vilken enligt hus­för­hörsläng­dens uppgifter var född den 5 januari 1844 i Helsing­borg, där han växte upp i ett fosterhem. Tretton år gammal kom han i lära hos en skräddare i Järrestad, och blev även verksam inom denna profession.

Omkring 1870 bytte han yrke, genom att överta en kruk­makar­verk­stad i Lövestad, som tidigare drivits av en krukmakare som under en tid varit gift med hans mor. Där blev han sedan kvar och drev en tämligen stor rörelse fram till 1883 då han till­sam­mans med hustrun flyttade till Sjöbo. Även där drev han rätt så stora verksam-heter, bland annat en verkstad i Grimstofta, som senare skulle övertas av Axel Elfstrand. Till Kvidinge nr 4 kom han så år 1903 och övertog Lenanders verkstad. Redan 1909 lämnade han dock Kvidinge för att flytta till Svedala, där han för­mod­li­gen inte drev någon egen rörelse. Två år senare flyttade Lundholm till­sam­mans med sin familj vidare till Halmstad, där han avled den 28 november 1922 med titeln ka­kel­ugns­ma­ka­re.

Verkstaden vid Kvidinge nr 4 övertogs omkring 1910 av Albert Svensson, som var född den 23 augusti 1885 i Helsing­borgs lands­för­sam­ling. För­äld­rar­na var båda från Kvidinge och hade året före Alberts födelse lämnat denna ort. När Albert var sex år gammal fick han till­sam­mans med två syskon följa för­äld­rar­na när de återvände till sin fö­del­se­bygd. Tio år senare, alltså 1901 kom han i lära hos krukmakare Rosenqvist i Sönnarslöv och som gesäll begav han sig tre år därefter till Sjöbo för att arbeta hos Axel Elfstrand. Följande år blev det först arbete hos Lindqvist i Sönnarslöv och sedan hos Lundholm i Kvidinge innan det blev ännu en resa till Sjöbo.

Till Kvidinge nr 4 återvände Albert Svensson 1909 till­sam­mans med nybliven hustru, och följande år blev det dags att ta över verkstaden där. Liksom hos de flesta krukmakare bestod pro­duk­tio­nen i huvudsak av lerkärl, det vill säga hus­hålls­gods som krukor, fat, skålar och liknande, men det han numera är mest ihåg-kommen för är den vackra pryd­nads­ke­ra­mik som också till­ver­ka­des. Albert Svensson slutade sina dagar här på jorden den 8 april 1952, och därmed upphörde kruk­ma­ke­ri­et vid denna fastighet.

Gustaf Bohman kom till världen den 17 februari 1801 i Borlunda socken. Enligt uppgift i hus­för­hörsläng­den skall han 1817 kommit som lärling till krukmakare Jöran Lundgren i Ängelholm, och då närmast från Halmstad. Som gesäll gav han sig 1823 iväg för att arbeta på verkstäder i andra städer, och det blev då besök i både Halmstad och Varberg. Redan efter några år var han tillbaka i Ängelholm, och arbetade därefter omväxlande hos Lundgren och Lars Andersson.

Till Kvidinge kom Bohman år 1830 till­sam­mans med nybliven hustru och nyfödd dotter, och efter något år skulle det även ingå någon lärling i hushållet, och senare även någon gesäll. Enligt Kom­mers­kol­le­gi­ums­fa­briks­be­rät­tel­ser utgjordes ar­bets­styr­kan mestadels av en gesäll och en lärling. Som kruk­ma­kar­mäs­ta­re fanns Bohman inskriven med familj och arbetsfolk vid Kvidinge nr 8, vilket enligt uppgifter i Tomas Anagrius skrift Keramik från Kvidinge skall vara dagens Östra Storgatan 40. Gustaf Bohman gick ur tiden den 27 november 1862, och i ef­ter­föl­jan­de boupp­teck­ning upptogs som tillgångar bland annat 2:ne Hus­bygg­na­der och Ett Stycke Jord samt En Större del Lerkärl. Änkan Maria drev rörelsen vidare med hjälp av någon gesäll samt sonen Wilhelm, vilken senare övertog verkstaden.

Wilhelm Bohman föddes den 10 augusti 1843 och kom i lära vid sin fars verkstad, där han blev gesäll. I samband med giftermål 1866 fick han köpa fas­tig­he­ten av sin mor, och kunde då även överta kruk­ma­ke­ri­rö­rel­sen. Hustrun avled dock redan följande år, och Wilhelm blev då ensam med nyfödd dotter. Enligt hus­för­hörsläng­dens uppgifter skall Wilhelm Bohman och hans dotter ha lämnat denna fastighet år 1927, för att i stället bosätta sig vid Kvidinge mis­sions­hus, och då torde kruk­ma­ke­ri­et ha upphört sedan en tid tillbaka. Den före detta kruk­ma­ka­ren avled den 3 mars 1929.

Det skulle därefter dröja till 1945 innan någon krukmakare använde sig av Bohmans verkstad, och då genom Folke Quist. Så pass långt fram i tiden går det ju inte längre att få fram några uppgifter genom kyr­ko­ar­ki­ven, och därigenom har dessa i stället hu­vud­sak­li­gen hämtats från boken Keramik från Kvidinge.

Folke Allan Quist föddes den 2 oktober 1914 i Björ­ne­kul­la församling, men omkring tio år senare bosatte sig familjen i Kvidinge. Knappt femton år gammal fick Folke börja som kruk­ma­ke­ri­ar­be­ta­re hos Hjalmar Ekberg, och därefter hos dennes bror Oskar. Efter att även ha arbetat en tid hos Carl Rosenqvist i Sönnarslöv fick han plats hos Knut Hellsten, där han stannade ett och ett halvt år. En kort period vid Steninge ke­ra­mik­fa­brik 1937, ef­ter­följ­des av omkring fem år vid ke­ra­mik­fa­bri­ken i Töreboda. Därefter blev det två år i Laholm och några månader hos Sune Svensson i Ny­hamnslä­ge innan Quist år 1945 återvände till Kvidinge, där han ställde i ordning Bohmans gamla verkstad.

Rörelsen blev med tiden tämligen stor, och där arbetade stundtals upp till tio personer. En stor del av pro­duk­tio­nen bestod av fyrkantiga stekfat som le­ve­re­ra­des till Jie Johnson i Gantofta.

Efter att dessa be­ställ­ning­ar upphörde vid 1950-talets början övergick Quist till en produktion av ma­skin­pres­sa­de blomkrukor. Denna till­verk­ning upphörde 1975 och Folke Quist avled tio år senare.

Det var inte bara de nu nämnda som bedrev kruk­makar­verk­sam­het vid Kvidinge nr 8, utan även yt­ter­li­ga­re några krukmakare, bland annat Sven Henriksson. Han blev född den 24 december 1823 i Åby, Grå­manstorps församling och kom 1836 som tret­ton­å­ring i lära hos Gustaf Bohman i Kvidinge. Där blev han sedan som gesäll kvar fram till 1847, då han byggde en egen verkstad på en granntomt till Bohman. Denna skall ha varit belägen vid nuvarande Kruk­ma­ka­re­ga­tan.

Rätt så snart fanns det en hustru i stugan och även någon lärling. Från och med 1860- talet ingick också en gesäll i hushållet. Den 13 september 1876 fick dock Sven Henriksson företa sin hädanfärd, och i den efter-följande boupp­teck­ning­en upptogs som tillgångar bland annat Fast egendom omkring 2 ½ tunneland jord afsöndrat från 1/8 mantal Kronoskatte arbetshemmanet No 8 Quidinge med derå uppförde åbyggnader samt En del Lerkärl och ett Tält af Linväf. Verkstaden såldes av änkan året efter makens död till en tidigare lärling hos Henriksson, nämligen Per Svensson. Han anlände till världen den 8 april 1842 i Vedby socken och tretton år gammal kom han i lära hos Henriksson i Kvidinge. Lär­lings­ti­den fortsatte 1862 hos ka­kel­ugns­ma­ka­re C J Lindberg i Ängelholm, och där blev han rätt så snart gesäll.

År 1869 lämnade han emellertid Sverige för att söka lyckan i Nor­da­me­ri­ka, och tydligen trivdes han rätt bra där eftersom vistelsen varade ända till 1876. Efter en kort besök hos C J Lindberg i Ängelholm, kom Svensson följande år till Kvidinge, där han av Hen­riks­sons änka köpt verkstaden som hennes avlidne make byggt upp. Vid denna fastighet levde och arbetade han sedan till­sam­mans med sin hustru, dock utan vare sig barn eller arbetsfolk, fram till sitt frånfälle den 27 augusti 1908. Förutom fas­tig­he­ten upptogs bland till­gång­ar­na i Svenssons boupp­teck­ning till exempel ett tält och diverse lerkärl samt stora summor på olika bankkonton. Efter att först ha arrenderat denna verkstad blev Martin Pettersson så småningom dess ägare och även när det gäller honom har mycket av upp­gif­ter­na hämtas från Tomas Anagrius skrift.

Martin Edvard Pettersson föddes den 30 augusti 1890 i Kvidinge, och började femton år gammal som lärling hos krukmakare Ifverström, men flyttade efter en kort tid över till Lindqvists verkstad, där han även blev gesäll. Som sådan arbetade han ett år hos Axel Andersson innan Axel Elfstrand i Sjöbo 1910 blev ny ar­bets­gi­va­re. Vistelsen där varade även den endast ett år, varefter det blev dags att återvända till hembygden. I samband med giftermål 1913 kunde Pettersson arrendera verkstaden vid Kvidinge nr 8 av Per Svenssons änka, och makarna blev då även bosatta där. Sex år senare kunde han köpa verkstaden, och där till­ver­ka­de han sedan bruksgods eller hus­hålls­gods som krukor, fat skålar och liknande fram till mitten på 1940-talet då den övertogs av Bertil Ekberg. Krukmakare Martin Pettersson avled den 22 juli 1972.

Bertil Ekberg som övertog verkstaden startade där upp en till­verk­ning av ma­skin­pres­sa­de blomkrukor under fir­ma­nam­net Kvidinge Lergods och Blom­kruks­fa­brik.

Vid 1960-talets slut övergick han till att tillverka blomkrukor i plast, men rörelsen lades ned några år senare.

Emil Roslund kom till världen den 25 april 1862 i Hjärnarps socken, men endast två år gammal flyttade familjen till Höganäs. Där började han som lärling vid Höganäs­bo­la­gets kärlfabrik, men avancerade under åren till mäs­ter­dre­ja­re. År 1895 flyttade han till­sam­mans med hustru och barn till Helsing­borg för arbete på sten­kärls­fa­bri­ken där, men redan följande år fortsatte de till Kvidinge, där de bosatte sig vid Kvidinge nr 11-12 (senare Kvidinge nr 17:35 och nuvarande Västra Storgatan 26). På denna plats byggdes en verkstad upp, där det blev tillverkat vanligt bruksgods men även viss pryd­nads­ke­ra­mik, som till exempel vaser.

Roslund blev änkeman 1920, och i hustruns boupp­teck­ning upptogs som tillgångar, förutom fas­tig­he­ten, avsöndrad från Kvidinge nr 11, bland annat ett lager av lerkärl. Krukmakare Emil Roslund skall ha upphört med sin till­verk­ning 1946, och tre år senare, den 6 maj 1949, gick även han ur tiden. Under en kort period från 1947 bedrev Herbert Nilsson blom­krukstill­verk­ning vid denna verkstad, men denna verksamhet upphörde redan två år senare.

Gustaf Magnusson Ekberg blev född den 30 april 1858 i Kvidinge, och där kom han som sex­ton­å­ring i kruk­ma­kar­lä­ra hos Lenander, först vid nr 15 och sedan vid nr 4. Efter att ha blivit gesäll fick han 1878 arbete hos Ifverström i Sönnarslöv, och där kom Ekberg att stanna fram till att han tio år senare gifte sig och med hustrun bosatte sig vi Höör nr 2 i Sönnarlövs socken. Där ar­ren­de­ra­des under några år en kruk­makar­verk­stad, men till­sam­mans med hustru och två söner samt en gesäll flyttade han 1892 till Kvidinge, där en fas­tig­he­tet inköptes vid Kvidinge nr 16 (Östra Storgatan 74).

I hushållet kom det under åren att finnas någon gesäll och lärling, men efterhand skulle sönerna Hjalmar och Oscar mer och mer få ta över arbetet i verkstaden, där det var blomkrukor som utgjorde den hu­vud­sak­li­ga pro­duk­tio­nen. I den boupp­teck­ning som upp­rät­ta­des efter kruk­ma­ke­ri­fab­ri­kö­ren Gustaf M. Ekbergs frånfälle den 26 juli 1913 upptogs som tillgångar, förutom fas­tig­he­ten Kvidinge nr 16, bland annat en lerkran samt lager av brända och råa lerkärl.

Efter faderns död drev sönerna Hjalmar William Ekberg och Oscar Fabian Ekberg, födda den 2 januari 1889 respektive 20 februari 1891 i Västra Sön­nars­lövs socken, rörelsen vidare. (Hu­vud­sak­li­gen är upp­gif­ter­na om brödernas verk­sam­he­ter hämtade ur Tomas Anagrius skrift Keramik från Kvidinge). Efter några år in­för­skaf­fa­des en blom­kruks­press och den gamla metoden med att dreja krukorna övergavs därmed. Omkring 1920 delade bröderna på sig och Oscar flyttade till Kvidinge nr 6 och byggde där upp något som kom att kallas Nya Ler­va­ru­fa­bri­ken (mer om detta senare).

Hjalmar drev dock verk­sam­he­ten vidare vid Kvidinge nr 16 under namnet Gamla Blom­kruks­fa­bri­ken. Denna fabrik till­ver­ka­de under 1940-talet som mest två miljoner blomkrukor årligen och hade en per­so­nal­styr­ka som uppgick till ett tiotal personer. Efter att Hjalmar Ekberg avlidit den 5 december 1955 upphörde detta företag.

Oscar Ekberg flyttade alltså omkring 1920 till Kvidinge nr 6:8 (Östra Storgatan 26) och byggde där upp en ny fabrik som fick namnet Nya Ler­va­ru­fa­bri­ken. Även här bestod pro­duk­tio­nen till största del av blomkrukor och där till­ver­ka­des omkring fem miljoner krukor per år av en ar­bets­styr­ka som uppgick till cirka femton personer. Oscar Ekberg avled den 16 mars 1962, och därefter drevs rörelsen vidare av dödsboet under några år. Fas­tig­he­ten har senare haft två keramiker som ägare, först Tomas Anagrius och därefter Anette Danielsson-Dahlgren.

Den förste kruk­ma­ka­ren som kom till Sönnarslöv var Carl Samuel Holm, vilken blev född den 10 juni 1802 i Farhult. Femton år gammal kom han i lära hos Martin Christof­fers­son i Ängelholm där han blev gesäll sex år senare. Efter att ha arbetat som sådan hos några krukmakare i denna stad flyttade han 1827 till Sönnarslöv. Där blev det efter några år giftermål, och möjligtvis gjordes sedan ett uppehåll som kruk­ma­kar­ge­säll, för att i stället hjälpa svärfadern, som var sjuklig, med dennes kardmakeri. Efter dennes död 1839 flyttade Holm och hans hustru till Lugnets tegelbruk i Riseberga och ar­ren­de­ra­de där möjligtvis en kruk- och ka­kel­ugns­makar­verk­stad. (Mer om detta i avsnittet om Riseberga). Om Carl Holm, som avled den 15 juni 1848, hade drivit någon kruk­ma­ke­ri­verk­sam­het i Sönnarslöv är oklart, men detta gjorde i varje fall dennes brorson.

Jonas Holm kom till världen den 21 juli 1824 i Sönnarslöv, och han började tidigt i lära hos Nils Petter Dahlberg i Kvidinge. Lär­lings­ti­den fortsatte 1838 hos krukmakare Jonas Johnsson i Ängelholm, där han även blev gesäll. Som sådan påbörjades 1846 en ge­säll­vand­ring med besök i Malmö, Landskrona, Lund och Trelleborg innan han 1852 var tillbaka i Ängelholm, och denna gång vid Karstorps verkstad.

Fyra år senare var det dags att återvända till för­äld­ra­hem­met i Sönnarslöv och startade där upp en egen verkstad vid Sönnarslöf nr 7:2 (Björ­ket­vä­gen). Efter yt­ter­li­ga­re två år, alltså 1858, blev det dags att ingå i äktenskap med Elisabeth Tullström, dotter till Niclas Tullström och Gustava Smedman från Ängelholm, och paret bosatte sig då i eget boende. I hushållet kom det därefter, förutom barn, även ingå någon gesäll och lärling, bland annat hustruns bror Olof Tullström.

Den 12 mars 1871 fick krukmakare Jonas Holm lämna det jordiska, och i ef­ter­föl­jan­de boupp­teck­ning upptogs Dess nu Egande Torp Man­bygg­na­den med vin­kel­läng­an, En litten halflänga, En Wärksta Länga och dessutom en del färdiga lerkärl, ett tält samt en del verk­stads­verk­tyg bland till­gång­ar­na.

Änkan Carolina Elisabeth Tullström fick därefter driva rörelsen vidare, och det torde som kruk­ma­kar­dot­ter inte ha varit några problem. Dessutom hade både hennes mor och moster tidigare som änkor drivit kruk­makar­verk­stä­der, men om hon fått någon inblick i hantverket vid sina kusiner Magnus Smedman och Andreas Lundgrens verkstäder i Ängelholm är osäkert. Däremot bör hon helt klart att fått det när hennes då åldrande mor ansvarade för en verkstad i Reb­bel­ber­ga.

Änkefru Tullström-Holm drev med hjälp av gesäller och lärlingar verkstaden fram till 1883, då hon till­sam­mans med barnen flyttade till Helsing­borg. Därmed upphörde kruk­kärls­till­verk­ning­en vid denna fastighet.

Johan Christian Ifverström föddes den 24 maj 1845 i Trelleborg, och där kom han femton år gammal i lära hos kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­re Åkesson. Som gesäll begav han sig 1866 i väg till Sönnarslöv för arbete hos Jonas Holm. Där träffade han i grann­ska­pet en flicka som han kom att gifta sig med, och två år senare bosatte sig paret på svär­mo­derns mark vid Sönnarslöf nr 7:8 (Björ­ket­vä­gen).

Där byggde han upp en kruk­ma­ke­ri­verk­stad, vid vilken han hade hjälp i arbetet av både någon gesäll och lärling. Till­verk­ning­en torde ha utgjorts av hus­hålls­gods som skålar, fat, krukor och liknande samt blomkrukor. Av den sistnämnda till­verk­ning­en erhöll han pris vid Skånska träd­gårds­för­e­ning­ens ut­ställ­ning i Helsing­borg 1879. Ifverström blev änkeman 1884, och i hustruns boupp­teck­ning upptogs bland till­gång­ar­na boningshus och kruk­makar­verk­stad på Sönnarslöf nr 7 samt en större del lerkärl och en del kruk­makar­verk­tyg. Den före detta kruk­ma­ka­ren Johan Christian Ifverström blev änkeman för andra gången 1905 och följande år lämnade han Sönnarslöv för att i stället bosätta sig i Kvidinge, där han avled den 31 mars 1908.

I samband med flytten hade Ifverström överlåtit fas­tig­he­ten vid Sönnarslöf nr 7 till gesällen Karl Johan Persson, vilken var född den 12 november 1876 i Kvidinge. Efter att där en tid gått i kruk­ma­kar­lä­ra hos Lenander kom han 1894 till Ifverström i Sönnarslöv och där blev han även gesäll. Efter att ar­bets­gi­va­ren 1906 flyttat till Kvidinge kunde Persson ta över dennes verkstad och övriga byggnader på fas­tig­he­ten.

Kyr­ko­böc­ker­na med hus­för­hörs­läng­der för Västra Sön­nars­lövs församling sträcker sig fram till 1924, och därför har upp­gif­ter­na om den fortsatta kruk­ma­ke­ri­verk­sam­he­ten vid denna fastighet även de hämtats från Tomas Anagrius skrift Keramik från Kvidinge.

Perssons till­verk­ning utgjordes av bruks­före­mål som krukor, skålar, fat och liknande. Efter att krukmakare Karl Johan Persson avlidit 1945 köptes verkstaden av Knut Hallsten, som även bedrev verksamhet på annan plats i Sönnarslöv (mer om detta senare).

Hallsten behöll dock inte denna verkstad längre än till 1949, då den såldes till herrarna Hilding Svensson och Sture Blom, vilka startade blom­krukstill­verk­ning på platsen. Efter en kort tid blev Svensson ensam ägare, och efter dennes död några år senare fortsatte änkan med rörelsen fram till 1957. Verkstaden köptes då av Gösta Hallberg, som bedrev till­verk­ning av blomkrukor fram till 1965.

Fortsätter att hämta uppgifter från Tomas Anagrius skrift.

År 1873 startade lant­bru­ka­ren Carl Wilhelm Olsson upp ett krukmakeri vid sin fastighet Sönnarslöf nr 3 (Östra Storgatan 111), som han till att börja med drev med hjälp av en gesäll och en lärling. Vid verkstaden arbetade en tid även gesällen Johan Fredrik Lindqvist. Han såg dagens ljus för första gången den 28 mars 1857, och femton år gammal kom han i kruk­ma­kar­lä­ra hos änkefru Holm, inte långt från för­äld­ra­hem­met. Som gesäll blev det 1877 flytt till Olssons verkstad vid Sönnarslöf nr 3, och följande år kunde han ta över denna verkstad samtidigt som det blev giftermål med en flicka från byn.

I hushållet kom det förutom barn även ingå någon gesäll och några lärlingar. Boken Keramik från Kvidinge upplyser att verkstaden 1905 överläts till sonen Ernfrid, men Johan Fredrik skall då ha inrättat en mindre verkstad i bo­nings­hu­set där han sedan satt och drejade under många år. Johan Fredrik Lindqvist avled 1936.

Ernfrid Julius Lindqvist kom till världen den 25 oktober 1879, och han torde tidigt ha kommit i arbete vid faderns verkstad, vilken han alltså övertog 1905. Förutom arbetet som krukmakare hade Enfrid Lindqvist, som avled den 11 juli 1971, även en tjänst som kro­nofjär­dings­man.

Sonen Erik Einar Lindqvist, som blev född den 22 april 1907, tog över verkstaden 1932 men hade arbetat där sedan unga år. Lerkärl som fat, krukor, kannor, skålar och liknande stämplade med E. Lindqvist Kvidinge i en cirkel är inte allt för ovanliga att träffa på. Denna stämpling skall ha tillkommit vid slutet av 1940-talet. Under 1930-talet inköptes även en blom­kruks­press, och därefter blev till­verk­ning­en av blomkrukor ett komplement till den tra­di­tio­nel­la till­verk­ning­en. Erik Lindqvist upphörde med verk­sam­he­ten under mitten av 1970-talet, och han slutade sina dagar här på jorden den 15 oktober 1982. Den fjärde ge­ne­ra­tio­nen i branschen blev Åke Lindqvist, född 1943, som bedrev en till­verk­ning av blomkrukor fram till 1984.

Bröderna Gustaf och Albin Rosenqvist startade 1892 ett krukmakeri vid den fastighet, Sönnarslöf nr 1 (Östra Storgatan 93) som tidigare varit deras för­äld­ra­hem. Gustaf Adolf Rosenqvist föddes den 28 juni 1862 i Sönnarslöv, och kom tjugoett år gammal ovanligt sent i kruk­ma­kar­lä­ra hos Johan Fredrik Lindqvist. Tre år senare, alltså 1886, fick han arbete vid Ifver­ströms verkstad, där han stannade kvar till 1892 då han till­sam­mans med brodern Albin startade upp en verkstad vid Sönnarslöf nr 1.

Albin Peter Rosenqvist, född den 21 augusti 1869 i Sönnarslöf, kom även han i lära hos J F Lindqvist, dock vid betydligt yngre år än brodern, nämligen 1884. Åtta år senare blev det så dags att till­sam­mans med sin äldre bror Gustaf påbörja upp­bygg­na­den av det egna kruk­ma­ke­ri­et. Till hjälp i arbetet kom bröderna att ha några lärlingar och även av en gesäll. Till­verk­ning­en bestod av det vanliga bruks­god­set, men en stor del av pro­duk­tio­nen utgjordes av hand­dre­ja­de blomkrukor. Denna till­verk­ning ersattes vid 1900-talets början av en blom­kruks­press.

Albin Rosenqvist gifte sig 1896, men redan tio år senare blev han änkeman. I hustruns boupp­teck­ning upptogs som tillgångar bland annat Ett boningshus och en verkstads- länga beläget å No 1 V. Sönnarslöf, en krukpress och en lerkran. Dessutom fanns en fordran hos Möllers fröhandel angående bloms­ter­kru­kor. För­mod­li­gen hade Albin och hans hustru vid denna tid blivit ägare till både boningshus och verkstad, eftersom det i den boupp­teck­ning som upp­rät­ta­des efter Gustaf Rosen-qvists död den 2 juni inte fanns några fas­tig­he­ter antecknade.

Med hjälp av en gesäll drev Albin Rosenqvist därefter rörelsen vidare fram till det att han fick lämna jordelivet den 2 juli 1931. I ef­ter­föl­jan­de boupp­teck­ning fanns fordringar hos ett flertal träd­gårds­mäs­ta­re på olika platser i Skåne, för­mod­li­gen då avseende levererade blomkrukor. I boupp­teck­ning­en an­teck­na­des även att sonen Karl övertagit varulagret. Nu var det inte bara varulagret som Karl Pauli Rosenqvist, född 8 februari 1897, övertog efter fadern, utan hela rörelsen. Hans till­verk­ning utgjordes ute­slu­tan­de av blomkrukor, och detta sys­sel­sat­te han sig med fram till några år innan sitt frånfälle den 23 november 1958.

Axel Bernhard Andersson föddes den 19 april 1882 och växte upp i grann­ska­pet av bröderna Ro­senqvists kruk­makar­verk­stad och där fick han femton år gammal börja som kruk­ma­kar­lär­ling. Om Axel Andersson, och senare Knut Hallsten, berättas det en hel del i Tomas Anagrius bok Keramik från Kvidinge samt i Pot­te­ma­ka­re i Kvidinge utgiven av Kvidinge sockens hem­bygds­för­e­ning och utarbetad av Folke Quist. Följande uppgifter om Andersson kommer hu­vud­sak­li­gen från dessa skrifter.

Efter ungefär fyra år som lärling hos Ro­senqvists flyttade han över till Lindqvists verkstad, där han även blev gesäll. 1910, samma år som han ingick i äktenskap, lät han bygga en kruk­makar­verk­stad vid Sönnarslöf nr 1:15 (Östra Storgatan 91) Där till­ver­ka­de krukmakare Andersson hus­hålls­gods som krukor, fat, skålar och liknande fram till början av 1930-talet. Axel Andersson gick ur tiden den 30 april 1932. Ef­ter­föl­jan­de boupp­teck­ning upptog som tillgångar bland annat fas­tig­he­ten: En bebyggd lägenhet Sönnarslöv 115, ett lager av lerkärl, både bränt och obränt samt lerkran och drejskiva.

Verkstaden stod därefter outnyttjad under några år, men 1934 övertogs den av Knut Otto Hallsten. Förutom i nyss nämnda skrifter har Hallsten, som föddes i Gävle den 26 september 1896, blivit väl pre­sen­te­rad i Tom Möllers skrift Krukmakare och ka­kel­ugns­ma­ka­re. Tidigt fick Knut börja som lärling vid Bobergs fa­jans­fa­brik i fö­del­sesta­den, och där blev han sedan kvar under ett flertal år.

Till­sam­mans med sin far, vilken även han under långt tid arbetat vid Bobergs, blev det 1926 ett längre besök i Strönhult, Örkeneds församling, där en syster bosatt sig i sin nyblivne makes hembygd. Där hjälptes far och son samt svärson/svåger åt att bygga upp en kruk­makar­verk­stad vid vilken Hallsten senior bedrev kruk­makar­verk­sam­het under några år varefter svärsonen tog över.

Knut lämnade dock denna plats tämligen snart och var därefter verksam som drejare på några platser i östra Småland, bland annat Tim­mer­nab­ben, Förlösa och Torsås. Därefter besöktes Mölndal, Laholm och Falkenberg innan han 1933 kom till Lindqvist i Sönnarslöv. Följande år kunde han ta över Axel Anderssons tidigare verkstad, där han kom igång med en produktion som var något annorlunda än den hos kruk­ma­kar­na i bygden.

Förutom en viss bruks­godstill­verk­ning, blev det hos Hallsten pryd­nads­ke­ra­mik som var den dominerade produkten. Under 1940-talet var julklockor en stor artikel, och under denna tid inköptes även Karl Perssons verkstad vid Sönnarlöf nr 7, där till­verk­ning­en av dessa bedrevs ett par år. Knut Hallsten slutade sin tid här på jorden den 4 augusti 1979. En tid senare använde sig konstnären Pia Campbell av verkstaden under några år för sina keramiska arbeten.

Ett stort tack till Kulturen i Lund, Erik Bergström, Per Åke Olsson, Staffan Kvist och Tomas Anagrius.

Hans Peter Sjöström blev född den 31 mars 1811 i Stora Herrestads socken. Vid femton års ålder hade han påbörjat lär­lings­ti­den hos en ka­kel­ugns­ma­ka­re i Ystad, och i denna stad skulle han senare vara verksam som gesäll fram till 1837, varefter det blev kortare gästspel i Karlshamn, Karlskrona och Jönköping innan han innan han två år senare anlände till Ängelholm.

Fem år senare, alltså 1844, blev det flytt till Norra Vrams socken, där Sjöström under en tid ar­ren­de­ra­de kruk­makar­verk­sta­den vid Gun­nar­storps gods. Efter en treårig vistelse där blev det så dags att etablera sig vid Ljunghuset i Vedby, där han under kommande år fick sällskap av några gesäller och lärlingar. Peter Sjöström var kyr­ko­bok­förd i Ljunghuset, men enligt uppgifter i den boupp­teck­ning som upp­rät­ta­des efter hans död den 21 december 1868, så skall bostaden ha funnits i Söndraby. Kruk­makar­verk­sam­he­ten vid Ljunghuset skulle inte bli vilande under någon längre tid, utan redan följande år hade krukmakare Ekeroth kommit på plats där.

Nils Peter Ekeroth kom till världen den 24 december 1826 i Ängelholm, och gissnings- vis fick han tidigt komma i lära hos fadern kruk­ma­ka­ren Petter Ekeroth. Där kom han sedan att arbeta fram till 1858 då han som gesäll flyttade till änkan Palmgren i Kvidinge, vilken ar­ren­de­ra­de en kruk­makar­verk­stad där. Följande år övertog N P Ekeroth denna verkstad och drev den till­sam­mans med några gesäller och lärlingar fram till 1869 då han till­sam­mans med hustrun, för övrigt dotter till krukmakare Magnus Smedman i Ängelholm, slog sig ned vid Ljunghuset i Vedby an­nex­för­sam­ling. Med i flytten följde även en gesäll, och senare skulle det ingå yt­ter­li­ga­re någon gesäll samt lärling i hushållet. Kruk­ma­kar­mäs­ta­re Nils Peter Ekeroth avled den 10 april 1897 och i hans boupp­teck­ning upptogs bland till­gång­ar­na två hus­bygg­na­der och tre svarf­skifvor (drejskivor).

Carl August Ålander såg dagens ljus för första gången den 8 mars 1826 i Karlshamn och efter att under en tid ha arbetat som dräng i Ivö socken kom han nitton år gammal i lära hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Johan Köhlberg vid Härlöv nr 10 i Norra Åsums socken. Lär­lings­ti­den fortsatte 1847 i Trelleborg, och efter en tid som gesäll i denna stad vidtog en omfattande ge­säll­vand­ring med besök i bland annat Malmö, Vittskövle, Sölvesborg, Linköping, Varberg, Karlskrona, fö­del­sesta­den Karlshamn, Ronneby, Örebro, Ystad, Lövestad, Falkenberg och slutligen år 1870 Nils Peter Ekeroths verkstad i kvidinge.

I Tomas Anagrius skrift Keramik från Kvidinge berättas att Ålander, efter att Ekeroth flyttat till Ljunghuset i Vedby, hyrde och drev denna verkstad under några år. I skriften visas även bilder på några krukor, signerade C.A.Å., vilka skall ha blivit till­ver­ka­de av honom.

I Kvidinge bildade krukmakare Ålander familj, och med den blev det 1873 flytt till Grå­manstorps socken, där de bosatte sig i Åby samhälle, nuvarande Klippan. Som änkeman var det 1901 dags att lämna Klippan för att i stället bosätta sig i Raus församling till­sam­mans med de två sönerna, vilka liksom fadern båda då ti­tu­le­ra­des som krukmakare. Carl August Ålander avled där den 15 mars 1903.

Vittsjö

Kruk­ma­ka­ren Karl Gustaf Holmberg föddes den 9 mars 1879 i Gävle, och där skall han även ha arbetat vid Bobergs fa­jans­fa­brik. 1907 flyttade han till ett krukmakeri i Frötuna utanför Norrtälje, men återvände redan följande år till hemtrak­ter­na, nämligen till Hemlingby i Valbo församling. Två år senare, alltså 1910, blev det till­sam­mans med hustru och barn en flytt till Vittsjö, där han enligt skriftliga upp­lys­ning­ar anställdes av konstnären Tage Zickerman för att vara behjälplig med drejning och bränning vid dennes ke­ra­mik­till­verk­ning. Denna verksamhet upphörde vid 1920-talets mitt, och därefter övergav Karl Holmberg troligtvis kruk­ma­ka­ryr­ket. Ti­tu­la­tu­ren var senare bland annat di­ver­se­ar­be­ta­re och träd­gårds­ar­be­ta­re, men han blev kvar i Vittsjö fram till sitt frånfälle den 15 november 1946.

Vitaby

Nils Christian Ahlstedt kom till världen den 16 mars 1808 i Ängelholm. Giss­nings­vis var det även där som han kom i kruk­ma­kar­lä­ra. I varje fall var det i denna stad han under ett flertal år arbetade som gesäll innan det blev besök i bland annat Jönköping, Västra Vram och Vedby. Till Ängelholm återvände han 1849, varefter han sju år senare anlände till Hjelmaröd nr4 i Vitaby socken. Eftersom där inte gått att träffa på några krukmakare sedan tidigare, byggde Ahlstedt möjligtvis upp en egen ny verkstad när han kom dit. År 1861 lämnade han dock platsen för att ännu en gång återvända till Ängelholm, och där avled Ahlstedt följande år den 27 oktober.

Tufve Jönsson föddes den 18 februari 1822 i Simrishamn, där han omkring femton år gammal även kom i kruk­ma­kar­lä­ra. Som gesäll besökte han bland annat Trelleborg, Ystad samt Lövestad, där han under en tid drev en verkstad. Till­sam­mans med hustru och nyfödd dotter blev det 1859 en flytt till Vitaby socken, där de slog sig ned vid Hjelmaröd nr 4. För­mod­li­gen övertogs Ahlstedts verkstad efter en tid, och där blev kruk­ma­ka­ren Tufve Jönsson kvar med sin familj fram till att han den 2 maj 1884 för­o­lyc­ka­des genom drunkning.