Kruk- och Ka­kel­ugns­ma­ka­re i Stockholm under 1700- och 1800-talet

I Stockholm har det funnits kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­re verksamma under flera år­hund­ra­den, men tyvärr har det varit svårt att hitta någon do­ku­men­ta­tion över de som utövat hantverket. En viss in­for­ma­tion har dock gått att få från nedan­stå­en­de skrifter:

I Susanna Schermans enastående bok Den svenska kakelugnen berättas i ett avsnitt något om några av Stockholms 1700-tals kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­re. I första hand behandlar denna bok Mariebergs, och i viss mån Rörstrands, ka­kel­till­verk­ning. Margareta Cramérs likaså enastående bok Den verkliga kakelugnen berättar även den om Stockholms ka­kel­fa­bri­ker, nämligen Westmans, Pet­ters­sons, Lundgrens, Åkerlinds och Rörstrand, men där finns också en del in­for­ma­tion om några ka­kel­ugns­ma­ka­re i staden. I skriften Per­son­hi­sto­risk tidskrift från 1914 bidrog Ellen Raphael med artikeln Ka­kel­ugns­ma­ka­re och krukmakare i Sverige från ca 1700 till 1846 vilken na­tur­ligt­vis berättar om dessa yrkesmän men skriften innehåller även ett register över kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­re verksamma under denna tidsperiod i Stockholm och övriga städer i Sverige. Ka­kel­ugns­ma­kar­fa­mil­jen Öfverberg har upp­märk­sam­mats i en artikel i års­skrif­ten Kulturen från 1971. Säkerligen finns det fler skrifter som berättat något om hu­vud­sta­dens kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­re, men tyvärr har dessa inte kommit till min kännedom.

I huvudsak bygger följande do­ku­men­ta­tion över Stockholms kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­re på in­for­ma­tion som gått att ta del av genom husförhörs- och man­tals­läng­der, men en del fakta har även tagits från tidigare nämnda skrifter. När detta skett har det dock blivit väl angivet. Den tidsperiod som behandlas är mestadels 1800-tal, i första hand beroende på att det är från detta århundrade som det varit möjligt att på distans ta del av kyrkoarkiv och man­tals­läng­der. I de fall där kruk­ma­ke­ri­er­na och ka­kel­ugns­makar­verk­stä­der­na har anor från 1700-talet har emellertid viss fakta för några av dem tagits från boken Den svenska kakelugnen. Eftersom antalet verksamma gesäller och lärlingar vid en verkstad troligtvis avspeglar dess storlek, så har detta redovisas flitigt i do­ku­men­ta­tio­nen.

Na­tur­ligt­vis är detta långt ifrån en komplett re­do­vis­ning över ka­kel­ugns­ma­ka­re i Stockholm, men för­hopp­nings­vis har de flesta av mästarna vid de större verk­stä­der­na kommit med. Från och med 1800-talets början benämndes dessa yrkesmän i huvudsak som ka­kel­ugns­ma­ka­re. Den tidigare be­näm­ning­en var mestadels krukmakare. Här följer så en re­do­vis­ning uppdelat efter i vilken församling verkstaden var belägen. I slutet av do­ku­men­ta­tio­nen finns även några sten­kärls­fa­bri­ker medtagna.

Adolf Fredrik församling

Vid kvarteret Wingråen (Väderkvarn) nr 65 i Adolf Fredriks församling skall det enligt boken Den svenska kakelugnen ha funnits ka­kel­ugns­ma­ka­re med verkstad från 1740-talet. Återger namnen på de tidiga ka­kel­ugns­ma­kar­na som finns omnämnda i denna bok. Den första skall ha varit Jonas Gerde (1697-1761) och därefter bosatte sig Lars Wassberg där. Fas­tig­he­ten inköptes 1752 av Marcus Böthern och efter dennes död drevs verk­sam­he­ten av änkan Dorothea Böthern. Vid 1780 års man­tals­skriv­ning fanns det hos henne tre gesäller och två lärlingar, medan antalet tio år senare var två lärlingar och en gesäll. År 1800 fanns varken änkan Böthern eller några gesäller och lärlingar kvar vid fas­tig­he­ten, däremot var kruk­ma­ka­rän­kan Ryman bosatt där.

Jonas Lindgren som föddes den 29/6 1783, kom i lära hos Johan Öhman vid gård nr 20 i kvarteret Kurland, Adolf Fredriks församling, under perioden 1797-1803. Därefter har det tyvärr inte varit möjligt att följa honom. Enligt flytt­nings­längd flyttar 1816 en gesäll in till hans bostad vid kvarteret Wingråen nr 65 i Adolf Fredriks församling och när äldsta dottern föddes 1818, så fanns han till­sam­mans med hustru boende vid denna fastighet.

Fas­tig­he­ten har fått ny numrering vid 1820 års man­tals­skriv­ning och benämndes då nr 12. Detta år fanns två gesäller och två lärlingar i tjänst hos Lindgren. Därefter och fram till sin död den 29/8 1830, drev ka­kel­ugns­ma­ka­re­mäs­ter Lindgren sin verksamhet på adressen till­sam­mans med gesäller och lärlingar. Efter att Brita Helena Lindgren blivit änka kom Olof Nilsson-Ahlström till det som då var hennes verkstad.

Olof Ahlström föddes den 24/3 1800 och drev som verks­ge­säll Lindgrens verkstad till­sam­mans med några gesäller och lärlingar fram till 1837. Efter detta ar­ren­de­ra­de han verkstaden av änkan och drev den som mästare med hjälp av två till tre gesäller och lika många lärlingar fram till 1841. Därefter skrivs Olof Björklund som den nya ka­kel­ugns­ma­ka­ren på platsen. Ahlström fanns under de kommande åren man­tals­skri­ven först i Jacobs församling och därefter i Johannes församling.

Från 1846 går det att återfinna Olof Ahlström som boende till­sam­mans med hustru vid gård 1-2 i kvarteret Såp­sju­da­ren i Johannes församling. Inga gesäller eller lärlingar fanns boende där, så säkerligen fanns där heller ingen ka­kel­ugns­makar­verk­stad.

Om Ahlström hade en sådan på annan plats, eller om han då upphört med denna verksamhet har inte gått att fastställa. Troligtvis hade han upphört eftersom Olof Ahlström benämndes som fd. ka­kel­ugns­ma­ka­re när han avled den 17/9 1851.

Olof Björklund, som var född den 29/9 1804, ef­ter­träd­de alltså Olof Ahlström år 1841 som ka­kel­ugns­ma­ka­re vid Wingråen nr 12. Han kom då in­flyt­tan­de från Västervik. Fort­fa­ran­de var det dock Brita Helena Lindgren som ägde verkstaden och drev den med hjälp av Björklund samt yt­ter­li­ga­re någon gesäll och lärlingar. Från 1843 ägdes fas­tig­he­ten av ka­kel­ugns­ma­ka­re Anders Johan Lifvendahl, vilken då var bosatt i Klara församling. Året efter ti­tu­le­ra­des Björklund som ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re och för­mod­li­gen ar­ren­de­ra­de han då verkstaden av Lifvendahl.

Omkring 1846 lämnar dock Björklund Wingråen nr 12 och i stället blev ka­kel­ugns­ma­ka­re Andreas (Anders) Björkman mästare vid verkstaden. Björklund blev för sin del bosatt vid kv. Lindbacken nr 2 i Adolf Fredriks församling till­sam­mans med sin familj.

Andreas (Anders) Björkman, född 13/12 1818 i Nyed, Värmlands län, blev, vilket tidigare nämnts, Olof Björklunds ef­ter­trä­da­re som ka­kel­ugns­ma­ka­re­mäs­ta­re vid kvarteret Wingråen nr 12 i Adolf Fredriks församling. Björkman, som enligt in­flytt­nings­längd för år 1846 tidigare hade vistats utomlands, ar­ren­de­ra­de troligtvis även han verkstaden av Lifvendahl. Till sin hjälp hade han någon gesäll och lärling. Under några år i slutet av 1840-talet var fabrikör A. Hoffman bosatt i fas­tig­he­ten och till­sam­mans med Björkman bildade han den 22/1 1847 ett bolag för till­verk­ning av kakel o dy., en verksamhet som upphörde den 18/8 1848.^[1]

Från 1850 fanns även kakel- och or­na­ments­till­ver­ka­ren Claes Grönhagen boende vid adressen till­sam­mans med en lärling och arbetare. Året efter hade dock Grönhagen flyttat därifrån, och detsamma hade även Björkman gjort. Grönhagen till Staden Södra och Björkman till Kungs­hol­men. Andreas Björkman kom då att under några år ingå kom­pan­jon­skap med ka­kel­fab­ri­kör O H Åkerlind i Firma O H Åkerlind & Björkman.^[1] Ka­kel­ugns­ma­ka­re Andreas Björkman avled den 4/2 1854 i Kungs­hol­mens församling.

I stället bosatte sig ka­kel­ugns­ma­ka­re­mäs­ta­re, tillika fas­tig­he­tens ägare, Anders Johan Lifvendahl vid Wingråen nr 12 (85) till­sam­mans med sin familj. Lifvendahl, som var född den 16/2 1802 och från början bar ef­ter­nam­net Schomerus, gick i lära hos Anders Westman under perioden 1818-23^[3] och drev från 1833 en verksamhet vid kvarteret Kaijan, gård nr 1 (21) i Klara församling. Troligtvis ar­ren­de­ra­de han där verkstaden av ka­kel­ugns­ma­ka­rän­kan Ljungberg, som då ägde fas­tig­he­ten.

Vid denna verkstad hade Lifvendahl stundtals fem-sex gesäller och fyra lärlingar till sin hjälp. Mer om denna verksamhet på annat ställe i do­ku­men­ta­tio­nen. Lifvendahl driver sedan verk­sam­he­ten vid kv. Wingråen med hjälp av arbetsfolk. Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser anger t.ex. för år 1855 tre gesäller och en arbetare. Vid 1859-års hus­för­hörslängd benämns Lifvendahl som f.d. ka­kel­ugns­ma­ka­re. Han avlider den 28/10.

I stället kommer ka­kel­ugns­ma­ka­re Hans Georg Emil Petersen att bosätta sig där vid Wingråen till­sam­mans med familj och arbetsfolk. Redan första året bestod Petersens manskap enligt Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser av fem gesäller, fyra lärlingar och en arbetare. H G E Petersen, som var född den 11/7 1829 i Köpenhamn, hade året före troligtvis varit gesäll hos Lifvendahl. Nu blev det ingen lång verksamhet för Petersen där, utan redan 1862 hade han och familjen flyttat på sig. Därefter finns de boende i Katarina församling där Petersen skall ha varit anställd vid C A Pet­ters­sons ka­kel­fa­brik.

Näste ka­kel­ugns­ma­ka­re­mäs­ta­re i kvarteret Wingråen blev Pehr Leonard Löfgren. Han föddes i Örebro den 19/2 1829 och hade tidigare arbetat som gesäll hos O.H. Åkerlind i Kungs­hol­mens församling och drev därefter egen verksamhet vid kvarteret Hammaren nr 2 i Jacobs församling.

Under 1862, som var Löfgrens första år som mästare vid verkstaden i Wingråen nr 12 Drott­nings­ga­tan 85, fanns en gesäll, fyra lärlingar och två arbetare boende hos familjen. Året efter fanns där fem gesäller och fyra lärlingar. Vid senare delen av 1860-talet har ar­bets­styr­kan minskat till någon gesäll samt ett par lärlingar, och 1867 blir det en kortvarig bosättning i Klara församling för familjen Löfgren. Året efter är de dock tillbaka vid det som nu kanske kan benämnas Drott­ning­ga­tan 85.

Några exempel från Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser angående antalet verksamma i Löfgrens verkstad förutom honom själv. 1863 - 2 gesäller, 4 lärlingar, 1 arbetare. (Därefter redovisas ar­bets­fol­ket endast som arbetare) 1867 - 7 arb., 1872 - 4 arb., 1881 - 7 arb., 1885 - 7 arb. Från 1879 är Löfgren med familj bosatta vid kvarteret Barnhus Väderqvarn nr 11-12 (Drott­ning­ga­tan 87) i Adolf Fredriks församling, men hyr fort­fa­ran­de verkstaden vid kvarteret Wingråen. Efter 1883 verkar det ha blivit en ned­trapp­ning av verk­sam­he­ten och ar­bets­styr­kan bestod under följande år enbart av en person. Ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re Pehr Leonard Löfgren avled den 1/6 1884 och var då bosatt vid Drott­ning­ga­tan 87 i Adolf Fredriks församling.

Vid kvarteret Lindbacken nr 3 i Adolf Fredrik församling ägde ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säl­len Eric Wilhelm Söderlund, född den 1/8 1803, en obebyggd tomt samtidigt som han var anställd och boende hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Pehr Lindberg vid kvarteret Träsket i denna församling. Från år 1832 blev han i stället, som nybliven mästare, till­sam­mans med hustru och sedermera en son bosatt vid kvarteret Lindbacken. Inte vid tomt nr 3, men däremot vid nr 2. Om Söderlund bygger upp någon verkstad vid sin tomt nr 3 verkar inte helt säkert, eftersom den även fort­sätt­nings­vis benämns som obebyggd. Enligt man­talslängd för 1835 hade han i varje fall detta år fyra lärlingar i sin tjänst, och vid husförhör året efter fanns det två gesäller och fyra lärlingar i hushållet. Omkring 1838 lämnar Söderlund platsen för att till­sam­mans med hustru och son bosätta sig vid kvarteret Sper­ling­ens backe i La­du­gårds­lan­det (Hedvig Eleonora församling).

Vid hus­för­hö­ret 1840 har i stället ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re Johan Peter Söderman bosatt sig vid kv Lindbacken nr 2 (Stora Grå­bergs­ga­tan 1) till­sam­mans med två gesäller och två lärlingar. Johan Peter Söderman, vilken var född den 15/7 1809 i Lund, hade blivit mästare 1837 i samband med att han kom till kvarteret Bon­de­tor­pet Större i Katarina församling. Söderman lämnar dock kv. Lindbacken år 1845 för att bosätta sig i Jacob församling. Därefter blev det även ett besök i Hedvig Eleonoras församling, innan han återvände till Adolf Fredrik år 1854. Då hade Söderman fort­fa­ran­de titeln ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re, men det har inte gått att fastställa var och hur han var verksam. Emellertid lämnar han så småningom ka­kel­ugns­ma­ka­ryr­ket, och när Johan Petter Söderman avlider den 6/9 1881 ti­tu­le­ra­des han som f.d. traktör.

Från år 1846 var det ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re Olof Björklund som var vid kv. Lindbacken nr 2, där han under detta år blev bosatt till­sam­mans med familj och två gesäller samt en lärling. Björklunds lämnar dock Lindbacken ungefär fem år senare, och året efter hade hans tidigare gesäll Carl Gustaf Öijerstedt etablerat sig där som sten­kärls­fab­ri­kör. Olof Björklund avled i Klara församling den 24/11 1853.

Carl Gustaf Öijerstedt, som var född den 16/11 1822 i Torshälla kom som gesäll till Olof Björklund 1847. År 1852 ti­tu­le­ra­des Öijerstedt alltså som sten­kärls­fab­ri­kör, och var bosatt i kv. Lindbacken 2 till­sam­mans med arbetsfolk. Även be­näm­ning­en krukmakare användes under de följande åren, vilket kan tyda på att det inte till­ver­ka­des några kakelugnar vid verkstaden, även om några ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säl­ler fanns bosatta i fas­tig­he­ten. 1859 lämnar Öijerstedt över verkstaden vid kv. Lindbacken till sin svåger Axel Otto Lundbäck, och flyttar till kvarteret Gruf­dräng­en nr 2 (21) i Adolf Fredriks församling.

Axel Otto Lundbäck (Lundbeck), född den 23/8 1831 i Ystad, tog alltså över verkstaden vid kvarteret Lindbacken nr 2 efter sin hustrus bror, Carl Gustaf Öijerstedt. Enligt Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser fanns det under de första åren en gesäll och en lärling till hjälp i verk­sam­he­ten. Man­talsläng­den för 1865 upptar två gesäller och en lärling. Från 1872 verkar det dock som att Lundbäck arbetar ensam, och då troligtvis med ka­kel­ugns­upp­sätt­ning, och efter att han blivit änkeman bosatte han sig under 1890-talet i Öi­jersted­ts fastighet vid Kometen nr 5. Den före detta ka­kel­ugns­ma­ka­re Axel Otto Lundbäck avled den 24/8 1905, och var då bosatt vid Kungs­tens­ga­tan 54.

Efter att Carl Gustaf Öijerstedt år 1859 lämnat kv. Lindbacken och till­sam­mans med sin familj bosatt sig vid kvarteret Gruf­dräng­en nr 2 (21) i Adolf Fredriks församling fick han några år senare titeln ka­kel­ugns­ma­ka­re. Om detta också betyder att han då påbörjat en till­verk­ning av kakelugnar är oklart, men möjligen var det så. Ga­tu­a­dres­ser hade då också börjat anges i man­tals­läng­der­na, i Öi­jersted­ts fall är adressen St. Grå­bergs­ga­tan 21 (Uplands­ga­tan 25). Denna verkstad hade tidigare drivits av sten­kärls­fab­ri­kö­ren Per Vianden. Mer om denna verksamhet i slutet av do­ku­men­ta­tio­nen.

För­mod­li­gen fick gården Gruf­dräng­en nr. 2 be­teck­ning­en Kometen 4-5-6-7 efter år 1886. Där fanns i varje fall Öijerstedt med familj och arbetsfolk boende från detta år. Bostaden fanns vid nr 5 (Kungs­tens­ga­tan 54) och verkstad/fabrik vid 4-6-7 (Uplands­ga­tan). Denna fa­briks­bygg­nad skulle enligt en över­ens­kom­mel­se, som går att läsa i man­talslängd, nedrivas före den 1/5 1888, och troligtvis blev det också så eftersom Öijerstedt efter detta år uppges sakna fabrik. Möjligtvis kan han då under något år sysslat med upp­sätt­ning av kakelugnar, och då med hjälp av sonen Carl som gått i lära hos fadern. I Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser för 1890 finns Öijerstedt med och har då en anställd, vilket troligtvis är sonen.

Några exempel från dessa fa­briks­be­rät­tel­ser ger uppgifter om antalet anställda/arbetare under olika år: 1855 - 3 gesäller, 1lärling. 1859 - 4 lärl., 2 arb. 1863 - 2 gesäller, 1 arb. 1867 - 3 arb. 1872 - 3 arb. 1881 - 4 arb. 1885 - 4 arb. 1890 - 1 arb. (från 1865 användes enbart be­näm­ning­en arbetare om de som förutom mästaren arbetade i verkstaden/fabriken). Ka­kel­ugns­ma­ka­re­mäs­ta­re Carl Gustaf Öijerstedt avled den 1/1 1894 och var då bosatt vid Kungs­tens­ga­tan 54.

I Susanna Schermans bok Den svenska kakelugnen beskrivs en sten­kärls­fa­briks- och ka­kel­ugns­ma­ke­ri­verk­sam­het vid kvarteret Sandröret (Sandören, Sandörn) nr 64 i Adolf Fredrik församling tämligen utförligt. Verkstaden, som skall ha legat vid korsningen Stora Bad­stugu­ga­tan (Sveavägen) - Sur­brunns­ga­tan, skall ha varit i drift från 1730-talet med ka­kel­ugns­ma­kar­na Schöning och Holm som ägare. Schönings styvson Helmich ersatte dock Holm efter några år. Efter de bådas död blev Helmichs änka ägare till fas­tig­he­ten fram till i varje fall 1770. Troligtvis skall även Anders Lerbeck drivit denna verkstad under en tid.

Husförhörs- och man­tals­läng­der ger inte så mycket in­for­ma­tion om denna rörelse eftersom dessa inte varit till­gäng­li­ga för den tid då verk­sam­he­ten var som livligast. De upplyser i varje fall att det vid 1780-talets början och mitt fanns en ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säll Johan Philip Lind boende där. Vid årtiondets slut uppges dock fas­tig­he­ten vara öde, men vid 1800 års man­tals­skriv­ning var Olof Lerbeck bosatt där till­sam­mans med bland annat en gesäll. Enligt tidigare nämnda skrift^[2] skall fas­tig­he­ten ha blivit inköpt av ka­kel­ugns­ma­ka­re Johan Georg Lundqvist 1802. Möjligen drev han då denna verkstad samtidigt som den vid kvarteret Kaijan i Klara församling där han var bosatt till­sam­mans med bland annat en hel del gesäller och lärlingar. Johan Georg Lundqvist avled år 1810, och detta år antecknas han enligt man­talslängd som ägare till fas­tig­he­ten vid kvarteret Sandröret nr 64. Förutom en piga fanns det då ingen fler boende där. Därefter har det inte gått att finna någon ägare eller boende som indikerar på att det bedrivits senare kakel- eller sten­kärls­verk­sam­het där.

Vid kvarteret Träsket nr 4 (28) i Adolf Fredrik församling fanns ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re Olof Ljungberg bosatt från början av 1800-talet till­sam­mans med hustru och efterhand barn. Ljungberg, som var född omkring 1771, hade enligt 1810 års man­talslängd detta år två gesäller och fyra lärlingar till sin hjälp. Vid början av 1810-talet flyttade familjen emellertid därifrån och kommer till Klara församling och kvarteret Kaijan nr 50, där Olof Ljungberg troligtvis tar över en verkstad efter ka­kel­ugns­ma­ka­re Johan Georg Lundqvist. Mer om denna verkstad på annan plats i dokumentet. Där avled ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­ren och bisittaren i Ka­kel­ugns­ma­ka­reäm­be­tet Olof Ljungberg den 26/11 1817.

Som ef­ter­trä­da­re till Ljungberg vid kv. Träsket kom Pehr (Petter) Lindberg i början av 1810-talet. Lindberg, som var född den 30/8 1776, hade vid 1820 års man­tals­skriv­ning fyra gesäller och tre lärlingar i sin verkstad. Detsamma gällde tio år senare, men 1840 fanns där fem gesäller och fem lärlingar. Man­talsläng­den för 1845 anger fem gesäller och tre lärlingar.

Lindberg, som var bisittare i Ka­kel­ugns­ma­ka­reäm­be­tet från 1830 och till dess av­skaf­fan­de 1846, lämnar över verkstaden till Adolf Fredrik Widegren omkring 1849. Pehr Lindberg, som skall ha sagt upp sitt burskap vid denna tid, bodde kvar i fas­tig­he­ten till sin död, och var möjligtvis även behjälplig i verkstaden under en tid. Förre ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­ren och bisittaren Pehr (Petter, Petrus) Lindberg avled den 26/2 1855.

Adolf Fredrik Widegren, som var född den 22/6 1821, hade varit gesäll hos Lindberg från början av 1840-talet, och enligt 1850 års man­talslängd hade han detta år tre gesäller och två lärlingar i sin tjänst. Vid fas­tig­he­ten Träsket nr 4 (28) bodde då även ka­kel­fab­ri­kör F J G Westergren med familj, men om han var inblandad i Widegrens verksamhet är osäkert. Nu fick Adolf Fredrik Widegren ingen lång tid som ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re, utan han avled redan omkring 1851-52. Därefter drev änkan Anna Catharina Widegren verk­sam­he­ten vidare och till sin hjälp hade hon år 1853 fyra gesäller och en lärling, medan ar­bets­styr­kan vid 1855 års man­tals­skriv­ning bestod av två gesäller och en lärling. Från 1856 verkar det som att Jonas Stockberg arrenderar verkstaden, och driver den till­sam­mans med tre gesäller och en lärling. Året därpå fanns emellertid enbart Stockberg kvar av ka­kel­fol­ket och detta var troligtvis slutet på ka­kel­ugns­ma­ke­ri­verk­sam­he­ten vid kvarteret Träsket nr 4 (St. Bad­stu­ga­tan 28).

År 1773 fick Johan Öhman lagfart på fastighet vid tomt nr 20 vid kvarteret Kurland i Adolf Fredrik församling^[2]. Möjligen kom han inte igång med verk­sam­he­ten förrän 1775, eftersom han uppges ha blivit mästare detta år^[3]. I varje fall skall verkstaden ha levererat och satt upp kakelugnar på Stockholms slott under senare delen av 1700-talet^[2] och år 1778 levererat två kakelugnar till herrgården Stora Ek utanför Mariestad^[5].

I Susanna Schermans bok Den svenska kakelugnen finns en del om Öhman, hans verkstad och hans planer. Johan Öhman, som var född 1736 och då bar ef­ter­nam­net Eriksson, gick i lära hos Lars Wassberg under perioden 1753-57^[3] och var senare gesäll vid Ma­rie­bergs­fa­bri­ken under fyra år^[5]. Enligt man­talslängd för 1780 fanns det hos Öhman detta år två gesäller och två lärlingar. Tio år senare var antalet fyra gesäller och tre lärlingar. Ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re Öhman blev 1781 bisittare i Ka­kel­ugns­ma­ka­reäm­be­tet och dess ålderman 1796^[3].

Vid 1800 års man­tals­skriv­ning fanns vid fas­tig­he­ten förutom Öhman och hans hustru även sonen och ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re Carl Petter Öhman samt fem lärlingar. Ål­der­man­nen i Ka­kel­ugns­ma­ka­reäm­be­tet Johan Öhman avled den 3/2 1803. Därefter avflyttade Carl Petter Öhman till Klara församling och kvarteret La­ger­bärs­trä­det. Något om denna verksamhet finns redovisat på annan plats i do­ku­men­ta­tio­nen. Några spår efter eventuell fort­sätt­ning på ka­kel­ugns­ma­ke­ri­verk­sam­het vid Kurland nr 20 har inte gått att finna.

Hedvig Eleonora (La­du­gårds­land) församling

Vid kvarteret Sper­ling­ens backe nr 2 i La­du­gårds­lan­det (Hedvig Eleonora församling) fanns vid mitten av 1830-talet under några år ka­kel­ugns­ma­ka­ren Carl Samuel Mi­chaels­son bosatt till­sam­mans med familj, två lärlingar och en arbetare. Mi­chaels­son, vilken var född den 22/10 1787, hade tidigare drivit en ka­kel­ugns­ma­ke­ri­verk­stad i Jacobs församling. Detta finns redovisat på annan plats i do­ku­men­ta­tio­nen.

Nu blev det ingen långvarig vistelse vid Sper­ling­ens backe för familjen. Enligt hus­för­hörslängd varade den bara åren 1835 och 1836. Hus­för­hörsläng­den upplyser också att ka­kel­ugns­ma­ka­re Carl Petter Leander i stället blev bosatt där 1838. Även för honom blev det en kort visit på detta ställe, både året före och året efter var han bosatt och verksam i Maria Magdalena församling. Mer om Leanders verksamhet går att läsa där.

Ef­ter­trä­da­re blev ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re Eric Wilhelm Söderlund, född den 1/8 1803 i Adolf Fredriks församling, vilken blev bosatt vid Sper­ling­ens backe till­sam­mans med hustru och son samt tre lärlingar omkring år 1839. Söderlund hade gått i lära hos Pehr (Peter) Lindberg i Adolf Fredriks församling under perioden 1821-26 och därefter arbetat som gesäll hos denne. Från 1832 mästare vid kvarteret Lindbacken nr 2 i Adolf Fredriks församling. Enligt man­talslängd för år 1840 fanns detta år tre lärlingar hos Söderlunds vid kv Sper­ling­ens backe. Ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re Eric Wilhelm Söderlund avlider dock redan den 12/10 1840. Bo­stads­a­dres­sen anges då till Lilla Bryg­gar­gränd 3. Efter makens död drev änkan Maria Lovisa Söderlund rörelsen vidare med hjälp av gesäller och lärlingar.

Från omkring 1842 anges adressen till kvarteret Träsk­bac­ken nr 1. Giss­nings­vis har änkan Söderlund och hennes hushåll/arbetsfolk då inte varit med om någon flyttning, utan det är bara fas­tig­he­ten som ad­mi­nist­ra­tivt blivit över­flyt­tat till kvarteret Träsk­bac­ken. I varje fall torde verkstaden ha funnits kvar på sin tidigare plats. Hus­för­hörsläng­den för år 1842 upptar som boende hos Maria Lovisa Söderlund bland annat gesällen A Sellberg och två lärlingar.

Omkring 1845 gifter sig änkan Söderlund med Sellberg, och därmed blir han mästare vid denna verkstad. Anders Sellberg, som var född den 21/10 1810, hade till hjälp i verk­sam­he­ten en gesäll och två lärlingar. Ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re Anders Sellberg fick inte heller han någon lång tid där, utan han avled den 5/10 1848. Änkan drev rörelsen vidare även denna gång, och för arbetet i verkstaden fanns stundtals två gesäller och en lärling.

En av gesällerna, Frans Wilhelm Edström, blev 1852 Maria Lovisa Söderlund - Sellbergs tredje make, och därmed blev Edström ny mästare vid verkstaden. Där fanns sedan en gesäll och två lärlingar till mästarens hjälp. Omkring 1854 lämnar F W Edström till­sam­mans med hustrun och hennes barn kvarteret Träsk­bac­ken och blir boende vid kvarteret Sparfwen no 2 i Jacobs församling. Mer om denna verksamhet finns att läsa på annan plats i do­ku­men­ta­tio­nen. Någon senare ka­kel­ugns­ma­ke­ri­verk­sam­het har inte gått att finna vid Träsk­bac­ken nr 1.

Jacob församling

Efter att ha lämnat en ka­kel­ugns­ma­ke­ri­verk­stad i Johannes församling kom Martin Ham­mar­ström till kvarteret Hammaren i Jacobs församling omkring år 1766. Ham­mar­ström, som var född 1716, skall där ha byggt upp en verkstad med brännugn vid gård 8-9^[2]. Ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­ren och bisittaren i Ka­kel­ugns­ma­ka­reäm­be­tet Martin Ham­mar­ström avled dock 1787, och därefter övertogs verkstaden av Isac Lehman. Isac Lehman hade gått i lära vid sin far Gottlieb Lehmans verkstad från 1771 och några år framöver, samt blivit mästare 1779^[3].

Om Isac Lehman finns det en del skrivet i artikeln Något om gamla tiders krukmakeri författad av Nils Lithberg och publicerad i Svensk nyttokonst 1932. I artikeln återges en del av Lehmans be­rät­tel­ser om verk­sam­he­ten vid sin verkstad. Vid Nordiska museet finns även mycket av hans do­ku­men­ta­tion, som t.ex. recept, bevarade. Brodern Johan Abraham Lehman var också han verksam som ka­kel­ugns­ma­ka­re i Stockholm en tid innan han flyttade till Köpenhamn.

Isac Lehman drev sin verkstad fram till det han avled, troligtvis i början av 1790-talet. Därefter innehades rörelsen av änkan under några år, och då fram till att hon ingick äktenskap med Johan Ahlström år 1795. Därmed blev Ahlström mästare vid nr. 8-9 i kvarteret Hammaren. Johan Ahlström, vilken var född 1763, hade under åren upp till sex gesäller och lärlingar boende hos sig vid gården, som vid 1810-talet fick be­näm­ning­en nr 5.

När Johan Ahlström avled den 22/8 1818 hade han varit Ka­kel­ugns­ma­ka­reäm­be­tets ålderman under perioden 1810-1815^[3]. Hans änka valde att säga upp burskapet samma år som maken avled, och verkstaden övertogs av Carl Samuel Mi­chaels­son, vilken tidigare varit gesäll hos Ahlström. Hos Mi­chaels­son, som var född den 22/10 1787, fanns, förutom hustru och nyfödd son, även en gesäll och tre lärlingar bosatta år 1820. Yt­ter­li­ga­re tre gesäller som var i tjänst hos Mi­chaels­son fanns boende på andra platser i staden.

Familjen Mi­chaels­son med arbetsfolk bosatte sig 1827-28 vid hus nr 3 i kvarteret Skären, Jacobs församling. Hos Mi­chaels­son fanns under den här tiden som lärlingar/gesäller bröderna Meister, vilka senare kom att driva ka­kel­fa­brik i Mariestad resp. Karlstad och Göteborg. Från och med 1833 fanns ka­kel­ugns­ma­ka­re Mi­chaels­son boende i kvarteret Sparven nr 4 till­sam­mans med hustru och söner, men då fanns inte längre några gesäller eller lärlingar bosatta hos familjen. Carl Samuel Mi­chaels­son kan därefter återfinnas som man­tals­skri­ven i några av Stockholms för­sam­ling­ar. Förutom Jacob, så var det La­du­gårds­land Nedre (Hedvig Eleonora) Klara och slutligen Adolf Fredrik (kvarteret Vingråen). När före detta bisittaren i Ka­kel­ugns­ma­ka­reäm­be­tet Carl Samuel Mi­chaels­son avled den 3/6 1840 antecknas han dock som boende i Jacobs församling. Hur Mi­chaels­son bedrev sin verksamhet under de sista fem till sex åren är oklart, men möjligen var det inte i någon större omfattning. Burskapet innehades i varje fall av änkan till året efter att maken avlidit.

Frans Wilhelm Edström, född den 23/8 1824, fanns år 1840 som lärling hos Olof Ahlström vid kvarteret Wingråen nr 12 i Adolf Fredriks församling. Därefter har det varit svårt att följa Edström på hans väg till ka­kel­ugns­ma­ka­re, men från 1846 fanns han med egen verkstad i Vaxholm. Omkring 1851 återvände han till centrala Stockholm, och bosatte sig i La­du­gårds­land Övre (Hedvig Eleonora församling). Där gifte han sig med ka­kel­ugns­ma­ka­rän­kan Maria Lovisa Sellberg vid kvarteret Träsk­bac­ken nr 1 och blev därmed mästare vid denna verkstad. Om denna verksamhet går att läsa på annan plats i do­ku­men­ta­tio­nen.

Fr.o.m. 1854 är ka­kel­ugns­ma­ka­re Edström boende vid kvarteret Sparfwen no 2 (Norr­malms­ga­tan 22), Jacobs församling. Fas­tig­he­ten ägdes sedan några år av hustrun. Där i den egna fas­tig­he­ten finns Edström antecknad i 1855 års man­talslängd till­sam­mans med hustru, piga, lärling och lärgosse. I 1860 års längd består ar­bets­styr­kan av en ka­kel­ugns­ma­ke­ri­ar­be­ta­re, en lärling och en dräng, medan den två år senare består av två gesäller, en lärling och en arbetare.

Vid 1860-talets mitt har Edström också blivit ägare till fas­tig­he­ten nr 167 i kvarteret Norrberget (senare nr 97 i kv. Badhuset) i Vaxholms stad. Vid denna fastighet bedrevs under lång tid ka­kel­ugns­ma­ke­ri. Dock inte av Edström. Man­talsläng­den för 1870 berättar att F W Edström då enbart hade en ka­kel­ugns­ma­ke­ri­ar­be­ta­re till hjälp i sin verksamhet vid kv. Sparfwen. Några uppgifter från Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser under olika år ger följande upp­lys­ning­ar om ar­bets­fol­ket hos Edström. 1855 - 2 lärlingar, 1859 - 2 lärlingar, 1 arbetare, 1863 - 3 gesäller, 1 arb., 1867 - 3 arb. 1872 - 1 arb. Ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re Frans Wilhelm Edström avled den 16/10 1877, men tydligen var han verksam in i det sista eftersom han även detta år hade en gesäll i sin tjänst.

Johannes församling

Wilhelm Reinhold Ham­mar­ström föddes i Alingsås den 12/4 1820 och gick i lära hos sin farbror Johan Petter Ham­mar­ström. Efter en tid i Göteborg kom han till Stockholm där han arbetade som gesäll på olika verkstäder. Bland annat var han till­sam­mans med hustru och efterhand ett par döttrar bosatta i Klara, Adolf Fredrik, Kungsholm och Stor­kyr­ko­för­sam­ling­en innan det blev Jacob/Johannes för­sam­ling­ar 1851.

W R Ham­mar­ström blev ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re omkring 1857 och familjen blev bosatta vid kvarteret Kåkenhusen nr 2 (Re­ge­rings­ga­tan 66). I man­talsläng­den för 1860 finns fyra gesäller, en lärling och en dräng upptagna som verksamma hos Ham­mar­ström. Vid denna tid köper han fas­tig­he­ten vid kvarteret Hä­ger­ber­get nr 8 (Norra Tull­ports­ga­tan 4) i Johannes församling av före detta ka­kel­ugns­ma­ka­re A F Schönhult, och där blir familjen bosatta till­sam­mans med delar av ar­bets­fol­ket. Som verk­stads­folk fanns 1862 fyra gesäller, tre lärlingar och en dräng. I anslutning till fas­tig­he­ten fanns även verkstaden. Ham­mar­ström ägde från mitten av 1860-talet också en fastighet vid Grev Turegatan 47 A i kvarteret He­den­bac­ken Mindre.

Ar­bets­styr­kan vid slutet av 1860-talet och början av 1870-talet bestod av en till tre gesäller och ungefär lika många ar­betskar­lar. Från Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser går det att ta fram upp­lys­ning­ar om ar­bets­per­so­nal hos ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re Ham­mar­ström. Några exempel: 1859 - 3 gesäller, 2 lärlingar, 1 arb. 1863 - 4 gesäller, 2 lärlingar, 2 arb. 1867 (all personal redovisas som arbetare) - 4 arb. 1872 - 5 arb. 1881 - 7 arb. 1885 - 2 arb. I man­talsläng­den för 1878 uppges fem gesäller vara i arbete hos Ham­mar­ström, men vid mitten av 1880-talet återstår enbart en av dessa.

1887 upplyser man­talsläng­den att W R Ham­mar­ström då benämndes som före detta ka­kel­ugns­ma­ka­re, och att verkstaden ar­ren­de­ra­des av ka­kel­ugns­ma­ka­re Johan Oskar Holm, född 1861 i Askersund. Då (1885) har även adressen nam­nänd­rats till Dö­belns­ga­tan 10. Troligtvis bedrev Holm därefter rörelsen i mindre omfattning än sin fö­re­gång­a­re. F.d. ka­kel­ugns­ma­ka­ren och fabrikören W R Ham­mar­ström avled den 6/6 1902 och ka­kel­ugns­ma­ka­ren Johan Oskar Holm 1929.

Katarina församling

Ka­kel­ugns­ma­ka­re­mäs­ta­re Anders Svedlund, vilken var född den 1/11 1788 i Gagnef, hade kommit in­flyt­tan­de som gesäll från Avesta till Adolf Fredriks församling och ka­kel­ugns­ma­ka­re Lindberg år 1815. Därifrån flyttade han 1817 till Katarina församling. Där blev han som mästare till­sam­mans med sin familj samt en gesäll och två lärlingar bosatta vid kvarteret Bon­de­tor­pet Större nr 3-4.

Omkring 1821 återfinns Svedlund vid kvarteret Pelar­bac­ken Större nr 13 i Katarina församling, och där drevs sedan verk­sam­he­ten med hjälp av någon gesäll och lärling. Ka­kel­ugns­ma­ka­re­mäs­ta­re Anders Svedlund avled den 21/10 1828, och därefter ansvarade änkan för rörelsen. Till sin hjälp hade hon vid 1830 års man­tals­skriv­ning två gesäller och två lärlingar. Vid 1831 års hus­för­hörslängd har emellertid fas­tig­he­ten övertagits av ka­kel­ugns­ma­ka­re­mäs­ta­re Johan Eric Björkvall.

Björkvall, vilken även skall ha kallat sig Persson, Sams och Björkberg och tidigare varit bosatt i Ljus­nars­berg (Örebro län), flyttade dock till Pelar­bac­ken som gesäll året före, och blev då även mästare. Johan Eric Björkvall, som var född den 19/12 1798 och gick i lära hos Johan Säfholm i Eskilstuna under perioden 1817-21^[3] samt varit gesäll hos Joseph Öfverberg i Klara, hade under de första åren till sin hjälp en gesäll. Vid 1835 års man­tals­skriv­ning hade Björkvall ett stort hushåll med förutom hustru och ett flertal barn även bland annat tre gesäller och tre lärlingar. Enligt 1840 års man­talslängd fanns detta år sju gesäller och fem lärlingar i Björkvalls tjänst.

Hus­för­hörsläng­den för år 1845 berättar att ka­kel­ugns­ma­ka­ren C. A. Pettersson då har flyttat in i fas­tig­he­ten till­sam­mans med ett hushåll på tio personer. Hus­för­hörsläng­den ger här inga namn på personer, enbart antal. Björkvall bor även han kvar i fas­tig­he­ten med ett hushåll på fem personer. Några år tidigare bestod Björkvalls hushåll av omkring tjugo personer. Pettersson hade innan dess varit ka­kel­ugns­ma­ka­re vid kvarteret Bon­de­tor­pet Större nr 3, alltså samma plats som Anders Svedlund varit verksam vid innan han flyttade till kv. Pelar­bac­ken Större nr 13 (Tull­ports­ga­tan 22). För övrigt så gifte sig Pettersson med Svedlunds dotter^[1]. Enligt uppgifter i Margareta Cramérs bok Den verkliga kakelugnen så övertog Pettersson verkstaden av Björkvall 1843. Ef­ter­frå­gan på Pet­ters­sons kakelugnar ökade stadigt och från 1847 drevs verk­sam­he­ten fa­briks­mäs­sigt under namnet Ka­kel­ugns­ma­ke­ri Verket.

Pettersson med hushåll lämnade dock kv. Pelar­bac­ken 1848 och han bygger senare upp och blir ägare till en stor ka­kel­fa­brik vid Tjär­hofs­ga­tan 20, C A Pettersson & Co Kakelfabrik. I ovan nämnda bok går det att läsa utförligt om Pettersson och hans ka­kel­fa­brik. Johan Eric Björkvall, som före 1845 hade varit bisittare i Ka­kel­ugns­ma­ka­reäm­be­tet, blev detta år dess ålderman^[3], men bedrev trots detta tydligen ingen verksamhet.

Förutom fas­tig­he­ten Pelar­bac­ken Större nr 13 (Tull­ports­ga­tan 22) var Björkvall även ägare till en fastighet i kv. Stuven (nr 5-6-7) samt i kv. Åsen nr 8 (Tull­ports­ga­tan nr 11) och från ungefär 1847 är han också ägare till Pelar­bac­ken Större nr 14, 15 (Stjärn­hovs­ga­tan 3, Tull­ports­ga­tan 24). Efter att Carl August Pettersson lämnat Björkvall och deras förmodade samarbete så verkar det som att Björkvall återigen kommit igång med en ka­kel­ugns­ma­ke­ri­verk­sam­het. I varje fall ingick vid 1849 års hus­för­hörslängd gesällen Anders Wilhelm Svedlund, son till Anders Svedlund, i Björkvalls hushåll. Dessutom fanns där fyra lärlingar. I fas­tig­he­ten bodde yt­ter­li­ga­re två gesäller, där en av dem var Anders Åström, vilken varit en trogen hyresgäst och för­mod­li­gen även med­ar­be­ta­re under lång tid.

Vid 1860 års man­tals­skriv­ning uppges sex gesäller och två lärlingar vara i arbete hos Björkvall, och dessutom har sonen Carl Gustaf Björkvall, född den 11/6 1833, då fått burskap som ka­kel­ugns­ma­kaer och arbetar troligtvis hos fadern. Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser visar på följande ar­bets­styr­ka hos Björkvall under några olika år. 1850 - 4 gesäller, 3 lärlingar. 1855 - 4 gesäller, 1 lärling, 2 arbetare. 1859 - 7 gesäller, 1 lärling, 3 arb. 1863 - 5 gesäller, 1 lärling, 1 arb. J E Björkvall blev med tiden en stor fas­tig­hets­ä­ga­re, med ett flertal fas­tig­he­ter i Katarina församling men även någon i Nicolai församling.

I 1865 års man­talslängd benämndes Johan Erik Björkvall som f.d. ka­kel­ugns­ma­ka­re, och fas­tig­he­ten samt verk­sam­he­ten har tagits över av Carl Gustaf Björkvall. Detta år har Björkvall Jr. enligt man­talsläng­den fem gesäller, en lärling och en arbetare i sin tjänst, men två år senare har dessa minskat till en gesäll, en lärling samt en arbetare. 1873 har C G Björkvall, vilken även han då ti­tu­le­ra­des f.d. ka­kel­ugns­ma­ka­re, bosatt sig i faderns fastighet vid kv. Pelar­bac­ken Större nr 14 (Stjärn­hovs­ga­tan 3) och hyrt ut bostad samt troligtvis även verkstad vid Pelar­bac­ken Större nr 13 (Tull­ports­ga­tan 22) till ka­kel­ugns­ma­ka­re­mäs­ta­re Anders Gustaf Törnqvist. Förutom sonen Carl Gustaf, vilken då var lärling, hade Törnqvist i sin tjänst två gesäller och två arbetare.

Far och son Björkvall ägnade sig därefter möjligtvis enbart åt att sköta sina fas­tig­he­ter. F.d. ka­kel­ugns­ma­ka­ren/fabrikören Johan Eric Björkvall avled den 17/5 1888 och sonen Carl Gustaf Björkvall avled den 14/1 1919. I man­talsläng­den för år 1876 finns detta antecknat angående Carl Gustaf Björkvalls fastighet Pelar­bac­ken Större nr 13 (Tull­ports­ga­tan 22): Skor­stens­fe­ja­ren Frans August Söderling, skriven i no 20 Tull­ports­ga­tan, idkar i detta hus Ka­kel­ugns­fa­briks­rö­rel­se under firma F.A. Söderling & A.G. Törnqvist. Vid fabriken uppges det då vara tre gesäller, fyra formare och tre lärlingar anställda.

Vid Åkerlinds ka­kel­fa­brik på Kungs­hol­men fanns det enligt man­talslängd år 1863 en verks­ge­säll vid namn Anders Gustaf Törnqvist, vilken var född den 9/12 1819. Året därpå fanns det fort­fa­ran­de en verks­ge­säll med detta namn hos Åkerlind, men där fö­del­seå­ret uppges vara 1824. Trots de olika fö­del­se­da­tu­men samt att Törnqvist 1864 plötsligt hade begåvats med hustru samt tre barn, så kan det troligtvis vara fråga om samma person. Omkring 1870 lämnar Törnqvist ka­kel­fa­bri­ken på Kungs­hol­men, och 1873 återfinns han som ka­kel­fab­ri­kör vid Björkvalls fastighet vid kv. Pelar­bac­ken Större nr 13 (Tull­ports­ga­tan 22), där han som tidigare nämnts blev kompanjon med skor­stens­fe­ja­ren Söderling år 1876. Nu blev samarbetet och verk­sam­he­ten där inte så långvarig eftersom Anders Gustaf Törnqvist med hustru flyttade till Örebro redan 1877, och därefter har det inte gått att se något som tyder på fortsatt ka­kel­till­verk­ning där.

Magnus Wilhelm Rydell föddes som oäkta barn i Stockholm den 28 januari 1844. Modern okänd. Rydell flyttade runt i Stockholm som ung innan han 1862 fick arbete som lärling på C.A. Pet­ters­sons Ka­kel­fa­brik. Under åren 1867-68 finns han re­gi­stre­rad som gesäll vid samma verkstad. Åren 1869-70 är han troligen utan arbete, men redan 1871 är han tillbaka hos C A Pettersson. Han är då bosatt vid kv. Bondesonen större, Nytorget 1 i Katarina Församling.

Från 1879 driver Rydell eget ka­kel­ugns­ma­ke­ri på Hökens Gata nr 5 i kvarteret Ur­vä­ders­klip­pan, Katarina Församling. Tidigare fanns en ka­kel­ugns­ma­ka­re Gustaf Adolf Wet­ter­ström på adressen. Troligtvis tog Rydell över denna rörelse när Wet­ter­ström avled den 1/5 1878. Hos Rydell fanns det från något år in på 1880-talet en arbetare i verkstaden och så var för­hål­lan­det långt in på 1900-talet. Man­talsläng­den sträcker sig till 1915 och då finns Rydell fort­fa­ran­de kvar med sin verksamhet på denna adress. Nu utan hustrun som avled 1910. Han hade inte heller någon arbetare anställd i verkstaden vid denna tid, däremot hade han en son född 1876. Rydell avled på Stockholms Sjukhem den 20 december 1924.

En annan plats i Katarina församling där det troligtvis förekom ka­kel­till­verk­ning var vid kvarteret Bon­de­tor­pet Större nr 3-4, där fas­tig­he­ten ägdes av klä­des­fab­ri­kö­ren Fritz Ebell. I varje fall bodde där kakelfolk från 1810-talet och fram till omkring 1850-talet. I hus­för­hörsläng­den för perioden 1814-18 går det att hitta ka­kel­ugns­ma­ka­re Anders Heijser boende där med hushåll, en verks­ge­säll samt en lärling. Från 1817 fanns ka­kel­ugns­ma­ka­re Anders Svedlund bosatt vid fas­tig­he­ten till­sam­mans med familj, gesäll samt två lärlingar.

Efter att Svedlund flyttat till kvarteret Pelar­bac­ken Större omkring 1821, kommer efter ett tag ka­kel­ugns­ma­ka­ren Johan Friman till kv. Bon­de­tor­pet Större, för att omkring 1829 ersättas av ka­kel­ugns­ma­ka­re­mäs­ta­re Johan Wallgren (Wahlgren), vilken var född den 9/10 1799. Wallgren hade enligt 1830 års man­talslängd tre gesäller och två lärlingar till sin hjälp, medan det 1835 fanns där en gesäll och två lärlingar.

1837 blev Johan Petter Söderman ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re och kom då att bli verksam på denna plats till­sam­mans med en gesäll samt två lärlingar. Söderman, vilken var född den 15/7 1809 i Lund, lämnade emellertid fas­tig­he­ten ungefär 1840 för att bosätta sig vid kvarteret Lindbacken i Adolf Fredrik församling, och därefter fanns enbart några gesäller boende kvar.

1843 kommer dock ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re Carl August Pettersson att bosätta sig vid kv. Bon­de­tor­pet Större nr 3-4 (Tull­ports­ga­tan 49-51). Vid 1845 års man­tals­skriv­ning hade han till sin hjälp två gesäller och två lärlingar. Vid denna tid flyttar Pettersson till kv. Pelar­bac­ken Större och hyr där Björkvalls verkstad under en tid. Något senare startar C A Pettersson det som skall bli en av Stockholms och även landets större ka­kel­fa­bri­ker. Därefter fanns det vid kv. Bon­de­tor­pet Större några ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säl­ler boende under en tid. I 1850 års man­talslängd fanns där upptagna fyra stycken gesäller, så giss­nings­vis bedrevs där då även någon verksamhet. Vid denna tid började Stockholms stad att driva ett så kallad Fat­tig­her­ber­ge vid fas­tig­he­ten, så då upphörde nog även ka­kel­ugns­ma­ke­ri­et på denna plats.

Vid kvarteret Tjurberget Större nr 67 (Götgatan) i Katarina församling var ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re Jonas Sundberg bosatt under 1780-talet samtidigt som han drev en ka­kel­ugns­ma­ke­ri­rö­rel­se, troligtvis från 1778 då han blev mästare. De båda sönerna Johan Jacob och Anders gick i lära hos fadern under perioderna 1779-84 resp. 1779-87. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Jonas (Jöns) Sundberg, som var född 1728, hade tidigare varit gesäll hos Martin Österman vid kvarteret Tjurberget. Efter att Sundberg avlidit den 2/9 1789 tog sonen Johan Jacob över verk­sam­he­ten.

Johan Jacob Sundberg, som var född omkring 1766, blev mästare 1789, och i man­talsläng­den för år 1790 uppges han i sin tjänst ha fem gesäller, varav en var brodern Anders, samt två lärlingar. Området saknar hus­för­hörs­läng­der för denna period, men av Ellen Raphaels re­do­gö­rel­se Ka­kel­ugns­ma­ka­re och krukmakare i Sverige från ca 1700 till 1846 framgår att just 1790 var det sista år som Johan Jacob Sundberg har gått att återfinna i någon skrift. Giss­nings­vis har han då avlidit vid denna tidpunkt. Ellen Raphaels re­do­gö­rel­se upplyser vidare att änkan drev rörelsen vidare fram till omkring år 1795.

Anders Sundberg, som var född den 24/7 1768, blev mästare 1797 och enligt 1800 års man­talslängd hade han detta år två gesäller och tre lärlingar till sin hjälp. Omkring år 1802 kom Anders Westman att bli bosatt vid denna adress, och samtidigt blev han då också mästare. Ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re Anders Sundberg i sin tur blev bosatt vid gård nr 64. Möjligtvis sam­ar­be­ta­de de två ka­kel­ugns­ma­kar­na vid en gemensam verkstad, men om detta går det nog bara att spekulera. Hos de bägge fanns i varje fall arbetsfolk boende.

Anders Westman, som tidigare varit gesäll hos sin svärfar Olof Åström i Klara församling, återvände med sin familj till denna församling omkring 1808 och startade där en egen verkstad i kvarteret Putten. Mer om Anders Westman och hans verksamhet där finns att läsa på annan plats i do­ku­men­ta­tio­nen. Ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re Anders Sundberg var senare bosatt vid gård nr 59 till­sam­mans med sin familj. Möjligen var det då enbart fas­tig­he­ten som fått ny beteckning. Enligt man­talslängd för 1820 var Sundberg då bosatt vid kvarteret Beijers Trädgård i Katarina församling, och idkade inte längre någon rörelse. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Anders Sundberg avled den 13/3 1821.

I boken Den svenska kakelugnen berättas om en ka­kel­ugns­ma­ka­re­verk­stad vid nr 65 i kvarteret Tjurberget som startades av ka­kel­ugns­ma­ka­re Magnus Dymming år 1731. Möjligtvis var det här fråga om samma verkstad som senare drevs av familjen Sundberg. I varje fall stämmer det tids­mäs­sigt när Dymmings ef­ter­trä­da­re Martin Österman avslutade sin verksamhet och när Jonas Sundberg påbörjade sin.

Klara församling

Vid kvarteret Frigga nr 18-19 i Klara församling skall det enligt Susanna Schermans skrift Den svenska kakelugnen ha funnits ka­kel­ugns­ma­ka­re med verkstad från i varje fall början av 1700-talet. Den förste, ka­kel­ugns­ma­ka­re Anders Casberg, blev mästare 1702, och efter honom kom Daniel Look 1711. Efter dennes död drev änkan rörelsen en tid, innan Hans Hindrich Schöning kom att bli ka­kel­ugns­ma­ka­re vid denna verkstad.

Även här blev det änkan som fick driva verk­sam­he­ten vidare. Efter henne kom ännu en ka­kel­ugns­ma­ka­rän­ka att bli ägare till fas­tig­he­ten med verkstad, nämligen Daniel Helmich änka. Hon hyrde därefter ut verkstaden till ka­kel­ugns­ma­ka­re Anders Lerbeck, vilken blivit mästare 1763^[3]. Lerbeck, och även de tidigare mästarna vid denna verkstad, var flitigt anlitade till arbeten vid de kungliga slotten^[2]. Till sin hjälp hade Lerbeck enligt 1780 års man­talslängd fem gesäller och två lärlingar.

Efter att Lerbecks död den 19/1 1781 fortsatte verk­sam­he­ten under änkans ledning och hon blev även ägare till fas­tig­he­ten detta år. Sonen Olof Lerbeck vilken var född omkring 1765, hade gått i lära under perioden 1780-83 vid denna verkstad, och blev mästare där 1788^[3].

Enligt 1790 års man­talslängd hade Olof Lerbäck till sin hjälp vid verkstaden fem gesäller och två lärlingar. Detta år verkar också ha varit det sista år med ka­kel­ugns­ma­ke­ri­verk­sam­het vid denna adress. Olof Lerbäck kom senare att vara verksam vid kvarteret Sandören i Adolf Fredrik församling.

Vid kvarteret Kaijan nr 50 i Klara församling hade ka­kel­ugns­ma­ka­re Lars Lundgren, född omkring 1725, startat sitt ka­kel­ugns­ma­ke­ri i slutet av 1750-talet. Lundgren, som blev mästare 1753^[3], hade vid 1760 års man­tals­skriv­ning tre gesäller och en lärgosse i sin tjänst. Tio år senare var antalet tre gesäller och fem lärgossar. Ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re Lars Lundgren avled den 29/10 1779 men innan dess hade han blivit bisittare i Ka­kel­ugns­ma­ka­reäm­be­tet 1768 och dess ålderman 1772^[3]. Efter makens död drevs verk­sam­he­ten vidare av änkan Maria Christina Lundgren, som till sin hjälp 1780 hade tre gesäller och en lärling. Enligt uppgift^[2] skall hon dock ha sålt fas­tig­he­ten 1893 till ka­kel­ugns­ma­ka­ren Johan Georg Lundqvist efter att verk­sam­he­ten legat nere sedan 1890.

J.G. Lundqvist, som var född omkring 1752, blev mästare 1783, bisittare i Ka­kel­ugns­ma­ka­reäm­be­tet 1796 samt ålderman i detta ämbete 1804^[3]. Vid man­tals­skriv­ning­en år 1800 fanns vid Lundqvist verkstad fem gesäller och tre lärlingar och i hus­för­hörsläng­den för 1802 fanns bland annat åtta gesäller och fyra lärlingar i hushållet. Enligt man­talslängd för 1810 fanns detta år vid verkstaden sex gesäller och tre lärlingar.

År 1802 skall Lundqvist ha inköpt yt­ter­li­ga­re en ka­kel­ugns­makar­verk­stad. Vid denna, som låg vid kvarteret Sandröret (Sandören) nr 64 i Adolf Fredriks församling, uppges det ha bedrivits ka­kel­ugns­ma­ke­ri och fa­briks­verk­sam­het från 1700-talets mitt^[2]. I vilken omfattning Lundqvist bedrev verksamhet där är oklart. Mer om denna verkstad på annan plats i do­ku­men­ta­tio­nen. I Susanna Schermans bok Den svenska kakelugnen finns tecknade bilder på ka­kel­ugns­makar­verk­sta­den vid kv. Kaijan nr 50 (hörnet Klara kyrkogata och Bergsgränd), både på exteriör och interiör. Dessutom berättas något om de som varit mästare där. Ål­der­man­nen vid Ka­kel­ugns­ma­ka­reäm­be­tet och ledamoten av Klara för­sam­lings kyrkoråd Georg Lundqvist avled den 16/10 1810.

Ungefär 1811 kom i stället ka­kel­ug­sma­kar­mäs­ta­re Olof Ljungberg, född omkring 1771, att bosätta sig vid Kaijan nr 50 till­sam­mans med hustrun Anna Maria Gustava Maak och sina barn.

Ljungberg, som var bisittare vid Ka­kel­ugns­ma­ka­reäm­be­tet, drev därefter verk­sam­he­ten fram till det att han avled den 26/11 1817. Därefter drevs rörelsen av änkan under någon tid. Hon avsade sig dock burskapet 1819. Möjligen var det sedan tomt i verkstaden under några år, men i 1823 års hus­för­hörslängd finns ka­kel­ugns­ma­ka­re Bengt Adolf Schmidt bosatt där till­sam­mans med hustru och dessutom bland annat tre gesäller och fyra lärlingar.

Schmidt, som var född den 4/7 1792 och blev mästare 1821, hyrde troligtvis verkstaden av Ljungbergs änka eftersom hon var ägare till fas­tig­he­ten. I verkstaden, vid det som då benämndes Kajan nr 1, fanns enligt 1830 års man­talslängd detta år fem gesäller och fem lärlingar. Omkring 1832 lämnar dock slotts­ka­kel­ugns­ma­ka­ren Bengt Adolf Schmidt fas­tig­he­ten till­sam­mans med hustrun och återfinns senare vid kvarteret Luftspring­a­ren nr 2 i Adolf Fredriks församling. Schmidt uppges där ej bedrifva rörelse. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Bengt Adolf Schmidt avled den 11/2 1835.

Som ny ka­kel­ugns­ma­ka­re vid kvarteret Kajan nr 1 (21) fanns från år 1833 Anders Johan Lifvendahl. Lifvendahl, vilken var född den 16/2 1802 och från början bar ef­ter­nam­net Schomerus, gick i lära hos Anders Westman under perioden 1818-1823^[3]. Enligt man­talslängd för år 1835 fanns det vid verkstaden detta år fem gesäller och tre lärlingar. Fem år senare var antalet sex gesäller och fyra lärlingar, för att 1845 vara fem gesäller och två lärlingar. Omkring 1850 flyttar Lifvendahl till­sam­mans med hustru till kvarteret Wingråen nr 12 i Adolf Fredriks församling, en fastighet som han varit ägare till sedan ett par år tillbaka. Mer om denna verksamhet på en annan plats i denna do­ku­men­ta­tion. I och med detta torde en omkring hundra år gammal ka­kel­ugns­ma­ke­ri­verk­sam­het ha upphört vid kvarteret Kajan nr 50/1 (21).

Till kvarteret La­ger­bärs­trä­det nr 19 (6) i Klara församling kom omkring 1804 ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re Carl Petter Öhman. Öhman, som var född 1766, var lärling hos sin far, Johan Öhman, under perioden 1783-84^[3]. Därefter var han verksam hos fadern och dennes verkstad vid kvarteret Kurland i Adolf Fredriks församling, och blev där även mästare 1798^[3]. Efter att fadern avlidit år 1803 flyttad C P Öhman till kv. La­ger­bärs­trä­det. Nu fick inte ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re Carl Petter Öhman någon lång tid vid den egna verkstaden, utan han avled redan den 21/10 1806.

Efter att ha drivit en ka­kel­ugns­ma­ke­ri­rö­rel­se vid kvarteret Ös­ter­bot­ten i Johannes församling kom Carl Eric Hillberg till denna verkstad efter Öhmans död. Ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re Hillberg, som var född 1759, hade gått i lära hos Anders Lerbäck under perioden 1776-1780 och blev mästare 1794^[3]. Enligt 1810 års man­talslängd fanns det då två gesäller och en lärling i arbete hos Hillberg.

Ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re Carl Eric Hillberg, vilken blev bisittare i Ka­kel­ugns­ma­karäm­be­tet år 1810^[3], avled den 23/4 1818. Eventuellt drev änkan verk­sam­he­ten under en kort period efter Hillbergs död, men hon skall ha sagt upp burskapet enligt en resolution av den 23/10 1818. Därefter blev ka­kel­ugns­ma­ka­ren Carl Magnus Åberg hyresgäst hos änkan Hillberg boende vid fas­tig­he­ten till­sam­mans med sin familj och sitt arbetsfolk.

Carl Magnus Åberg, som var född den 17/7 1787, hade under perioden 1805-09 gått i lära hos Josef Öfverberg, och han blev mästare år 1819^[3]. Enligt man­talslängd för 1820 hade Åberg i sin tjänst detta år tre gesäller och två lärlingar. Omkring 1827 verkar det som att han hade blivit ägare till fas­tig­he­ten kv La­ger­bärs­trä­det nr 6 (Gamla Kungs­holms­bro­ga­tan 38) och enligt man­talsläng­den för 1830 och de för cirka femton år framåt hade Åberg i sin tjänst mellan fem till sex gesäller och lika många lärlingar under åren. Som lärling och senare gesäll fanns bland annat sonen Carl Johan. Uppdraget som bisittare i Ka­kel­ugns­ma­ka­reäm­be­tet fick han 1837 och dess ålderman var han under perioden 1842-45^[3]. Ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re Carl Magnus Åberg avled den 17/11 1848, och därefter drevs verk­sam­he­ten av änkan under en tid. Änkan säger dock upp burskapet under året 1849, och därefter blir sonen Carl Johan mästare vid verkstaden.

Carl Johan Åberg föddes den 16/11 1821 och var i lära hos sin far under perioden 1838-41^[3]. Därefter var han gesäll hos fadern fram till att han tog över rörelsen 1849. Enligt man­talslängd för 1850 fanns det då fyra gesäller och tre lärlingar i arbete där. Nu blev det ingen lång tid för Carl Johan Åberg som mästare, utan han avled redan den 9/11 1854. Som ägare till fas­tig­he­ten kv. La­ger­bärs­trä­det nr 6 (Gamla Kungs­holms­bro­ga­tan 38) i Klara församling hade emellertid ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säl­len Gabriel Löfgren varit sedan året innan, och efter C J Åbergs död blev han ny mästare vid verkstaden.

Gabriel Löfgren, vilken var född den 20/7 1814, hade tidigare varit gesäll hos Lifvendahl. Enligt man­talsläng­den fanns det 1860 tre gesäller och fyra dränggos­sar hos Löfgren, och tre år senare två gesäller, två lärlingar, varav en var son till mästaren samt tre dränggos­sar. Fram till och med 1867 fanns det mestadels några lärlingar och dränggos­sar i arbete hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Löfgren, men därefter uppges att han inte driver någon rörelse. Från Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser kommer dessa uppgifter om ar­bets­styr­kan hos Löfgren under några olika år. 1855 - 2 gesäller, 1 arbetare. 1859 - 2 gesäller, 5 arb. 1863 - 2 gesäller, 2 lärlingar, 2 arb. 1867 - 2 arb. Någon senare ka­kel­ugns­ma­ke­ri­verk­sam­het vid denna adress har inte gått att finna.

I kvarteret Jernplåten och vid gård 43 ½ i Klara församling drev kakelugnsmakare Carl Fredr. Lenhult, född omkring 1716, en verkstad från ungefär mitten av 1750-talet och till sin död cirka 1770. Vid verkstaden fanns vid 1760 års man­tals­skriv­ning fem gesäller och två lärlingar. Lenhults änka, som var dotter till ka­kel­ugns­ma­ka­re Holm, övertog efter makens död verk­sam­he­ten, och drev den under de första åren med hjälp av sex gesäller och några lärlingar. 1877 skall hon ha överlåtit verkstaden till Zacharias Öfverberg^[4], men vid mitten av 1780-talet blev dock Olof Åström, född 1748, mästare vid denna adress, och han hade till sin hjälp ungefär fyra gesäller och lika många lärlingar. Bisittaren i Lofl. Ka­kel­ugns­ma­karäm­be­tet Olof Åström avled den 26/5 1809, och därefter drevs verk­sam­he­ten under en tid av änkan med hjälp av sonen, ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re Johan Gustaf Åström, vilken dock avled den 15/5 1812.

Näste mästare vid denna gård, som ändrat beteckning till nr 9, var Anders Eric Höijer. Höijer, som var född 1892, gick i lära under perioden 1812-15 hos Olof Ljunggren^[3], vilken var bosatt i Klara Nedre. Anders Eric Höijer blev mästare 1819^[3], och ar­ren­de­ra­de då troligtvis också verkstaden i kvarteret Järnplåten. Nu fick Höijer ingen lång tid som ka­kel­ugns­ma­ka­re­mäs­ta­re, eftersom han avled redan den 2/10 1819. Därefter drev Höijers änka verk­sam­he­ten under en tid med hjälp av gesäller och lärlingar innan hon flyttade från platsen i början av 1820-talet.

Olof Åströms svärson, Anders Westman, övertog gård 43 ½ (senare benämnd nr. 9 (10)) i kvarteret Jernplåten (Oxtorgsgatan) efter sin svärmor år 1824. Därigenom blev han ägare till två kakelugnsmakarverkstäder, eftersom han sedan tidigare drev en verksamhet vid kvarteret Putten nr 30 (11) i samma församling. Efter Westmans död 1838 såldes alla fastigheter av sterbhuset^[1], och därefter har det inte gått att finna några ka­kel­ugns­ma­ka­re vid denna adress.

Anders Westman skulle enligt uppgifter i Ellen Raphaels artikel Ka­kel­ugns­ma­ka­re och krukmakare i Sverige från cirka 1700 till 1846 ha varit i lära hos N Jernholm i Arboga 1790. Nu har det inte gått att återfinna någon N Jernholm i Arboga stads kyrkoarkiv, men däremot en Anders Jernholm. Hos honom fanns det under 1790-talets början även en lärling vid namn Anders Westerman som var född den 22/8 1775 i Arboga. Nu stämmer inte fö­del­se­da­tum (månad och dag) riktigt med det som uppges senare för Anders Westman, men det är inte ovanligt att dessa hand- och i många fall inte alltför välskrivna datum blev feltolkade under åren. I varje fall skall denne Anders Westerman ha flyttat till Västerås 1795.

Från ca 1796 fanns det en gesäll hos Olof Åström i Klara församling, Stockholm med namnet Anders Westerman, och giss­nings­vis är det då fråga om Anders Westerman från Arboga och även samma person som senare kom att kalla sig för Anders Westman. Denne Westerman bor kvar hos Åström till något år in på 1800-talet. Olof Åströms dotter Sophia Margareta, vilken kom att bli Anders Westmans hustru, saknas också hon enligt hus­för­hörslängd hos Åströms familj samtidigt som Anders Westerman gjorde det. Anders Westman återfinns från omkring 1801-02 som mästare vid kvarteret Tjurberget i Katarina församling, men återvände ungefär sex år senare till Klara församling.

Makarna Westman med barn blev 1808 bosatta i denna församling, där Anders Westman hade köpt fastighet nr 42 (11) i kvarteret Putten. Westman, som då uppges vara född den 3/10 1775, drev där en verksamhet med hjälp av tre gesäller och två lärlingar under de första åren. Ka­kel­ugns­ma­ka­re­mäs­ta­re Westman blev bisittaren i det Lofl. Ka­kel­ugns­ma­karäm­be­tet 1822^[3], och några år senare övertog han svär­för­äld­rar­nas fas­tig­he­ter i kvarteret Jernplåten, Klara församling, och därmed även den ka­kel­ugns­makar­verk­stad som fanns där. Vid den tiden fanns det ungefär sju gesäller och några lärlingar boende hos Westmans.

Verkstaden i kvarteret Jernplåten skall sonen Anders Julius Westman, född den 30/8 1810, ha övertagit 1834^[1], och därmed blev även han mästare. Ka­kel­ugns­ma­ka­re­mäs­ta­re samt f.d. Kapitänen vid Bor­ger­ska­pets Infanteri Anders Westman, vilken hade varit ålderman i det Lofl. Ka­kel­ugns­ma­karäm­be­tet från 1830, avled den 29/10 1838. 1840 hade Anders Westmans arvingar försålt alla fas­tig­he­ter i Klara församling förutom en i kv Jernplåten. Anders Julius Westman startade 1840 en ka­kel­fa­brik vid Skin­nar­vi­ken, men denna finns utförligt pre­sen­te­rad i Margareta Cramérs mästerverk Den verkliga kakelugnen.

Om Hindrich Öfverberg och hans son Joseph samt brodern och brorsonen, båda med förnamnet Zacharias, finns en artikel i års­skrif­ten Kulturen från 1971 vilken är författad av Jan Gerber. Återger ändå något av vad som framgår av mantals- och hus­för­hörslängd samt även viss in­for­ma­tion från ovan nämnda artikel. Enligt artikeln skall det vid Kul­tur­hi­sto­ris­ka museet i Lund finnas en del do­ku­men­ta­tion från Hindrich och Joseph Öfverberg, bland annat ett tiotal blad med teckningar av kakelugnar.

Hindric Josephsson-Öfverberg, som föddes omkring 1733, var i lära hos Jöns Lundberg i Nyköping under perioden 1855-59^[3]. Enligt artikeln i Kulturen skall Öfverberg, som han kallade sig efter att ha blivit gesäll, varit i tjänst hos stock­holmsmäs­ta­ren Lenhult år1767. Året efter finns han antecknad som mästare, men det har inte lyckats att återfinna Öfverberg i man­talsläng­den förrän år 1780. Då fanns han bosatt till­sam­mans med hustru och barn vid kvarteret Blåman nr 48 i Klara församling. Hustrun var för övrigt dotter till ka­kel­ugns­ma­ka­re Petter Schmell. I hushållet fanns detta år fem gesäller och två lärlingar. En av gesällerna bar namnet Eric Öfverberg, vilken i varje fall ål­ders­mäs­sigt skulle kunna ha varit bror till Hindric.

Vid 1790 års man­tals­skriv­ning fanns i stället en gesäll med namnet Abraham Öfverberg, men här kan det knappast vara fråga om någon eventuell broder eftersom denne Abraham var 33 år yngre än Hindrich. I hushållet fanns yt­ter­li­ga­re två gesäller och dessutom två lärlingar. Hindrich (Hindrik) Öfverberg blev bisittare i Ka­kel­ugns­ma­ka­reäm­be­tet år 1784 och dess ålderman 1788^[3]. Detta för­tro­en­de­upp­drag avsade han sig dock 1796^[3]. Artikeln i Kulturen uppger emellertid årtalen då han blev bisittare och ålderman till 1779 respektive 1785. År 1800 fanns det enligt man­talslängd tre gesäller och fem lärlingar hos Öfverberg. Ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­ren och tidigare ål­der­man­nen Hindrich Öfverberg avled den 21/5 1804, och därefter drevs verk­sam­he­ten vidare av änkan under en tid. Efter några år kom sonen Joseph Hindrichs­son (H:son) Öfverberg att bli bosatt vid denna adress samt även där driva ka­kel­ugns­ma­ke­ri­verk­stad. Återkommer till detta senare.

Hindrich Öfverbergs svärfar Petter Schmell, född omkring 1703, var bosatt och drev en ka­kel­ugns­ma­ke­ri­verk­sam­het vid kvarteret Gropen nr 3 i Klara församling. I skriften Den svenska kakelugnen berättas bland annat att Petter Schmell 1749 köpte en gård här och att där kom att finnas en stor verkstad med brännugn i källaren. Denna fastighet låg i hörnet av Malmskill­nads­ga­tan och Styck­ju­ta­re­bac­ken, i närheten av dagens Sergels torg. Petter Schmell, som gick i lära vid Helmichs verkstad vid kvarteret Frigga, blev mästare 1740 samt bisittare vid Ka­kel­ugns­ma­karäm­be­tet 1749^[3]. Enligt man­talsläng­den för 1760 fanns det detta år tre gesäller hos Schmell. Tio år senare hade det dessutom tillkommit två lärlingar. 1780 verkar det dock endast ha funnits kvar en gesäll. Tyvärr har det inte gått att fastställa när Petter Schmell avled, men troligtvis bör det ha varit under 1780-talet. Sonen Johan Petter skall därefter tagit över rörelsen.

Johan Petter Schmell, som var född omkring 1748, hade gått i lära hos fadern under perioden 1764-67 och blev mästare 1775^[3]. Ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re Johan Petter Schmell drev verk­sam­he­ten vid kv Gropen nr 3 med hjälp av någon gesäll och lärling fram till det att han avled den 25/8 1794. Änkan ansvarade därefter för rörelsen under några år innan det var dags för tredje ge­ne­ra­tio­nen Schmell att ta över.

Carl Petter Schmell hade gått i lära hos fadern Johan Petter Schmell under perioden 1789-93^[3] och fick ta över verkstaden omkring 1796. Nu blev det enbart något år för honom som mästare, eftersom han avled inom något eller några år. Omkring år 1799 förvärvade Joseph H:son Öfverberg fas­tig­he­ten och verkstaden vid vilken tidigare hans morfar, morbror och slutligen kusin varit bosatta och verksamma.

Joseph Hindrichs­son Öfverberg, som var född den 6/6 1770 hade gått i lära hos sin far Hindrich Öfverberg under perioden 1785-88^[3]. Efter en tid som gesäll vid olika verkstäder fick han göra sitt mästarprov vid ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re Hennings verkstad^[4], och för­kla­ra­des som mästare 1796. Från 1799 fanns då Joseph H:son Öfverberg bosatt vid kvarteret Gropen nr 3 i Klara församling, och drev verk­sam­he­ten vid ka­kel­ugns­ma­ke­ri­et med hjälp av gesäller och lärlingar. Vid 1802 års hus­för­hörslängd fanns i hushållet förutom den nyblivna hustrun även bland annat fyra gesäller och lika många lärlingar. Omkring år 1806 lämnar Öfverberg denna fastighet och detta kvarter för att i stället bosätta sig vid för­äld­ra­hem­met där den då avlidna fadern Hindrich Öfverberg hade haft sin verkstad.

Där vid kvarteret Blåman nr 48 hade änkan Maria Helena Öfverberg drivit rörelsen med hjälp av fyra gesäller och någon lärling sedan makens död år 1804. I detta hushåll fanns enligt 1807 års hus­för­hörslängd förutom Joseph Öfverberg och hans mor, vilken då fort­fa­ran­de tycks vara ägare till fas­tig­he­ten, även bland annat sju gesäller och tre lärlingar boende. Enligt 1810 års man­talslängd var Joseph Öfverberg då ägare till fas­tig­he­ten och den som drev ka­kel­ugns­ma­ke­ri­verk­sam­he­ten med hjälp av fem gesäller och två lärlingar. Detta år blev han även bisittare i Ka­kel­ugns­ma­ka­reäm­be­tet och från 1815 till 1830 dess ålderman^[3].

Vid 1820 års man­tals­skriv­ning fanns vid Öfverbergs verkstad fyra gesäller och fem lärlingar, och tio år senare var antalet sex gesäller och fyra lärlingar. 1835 var det dock enligt detta års man­talslängd endast en gesäll vid verkstaden medan lär­ling­ar­nas antal var fem. Hus­för­hörsläng­den för detta år titulerar emellertid Joseph Öfverberg som före detta ka­kel­ugns­ma­ka­re, så troligtvis var det därmed slut med ka­kel­ugns­ma­ke­ri­et vid denna adress som då benämndes Blåman nr 10 (Bryg­ga­re­gränd). Före detta ål­der­man­nen och ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re Joseph H:son Öfverberg avled den 17/4 1842.

Zacharias Öfverberg, som var född omkring 1749, gick i lära hos sin bror Hindrich Öfverberg under perioden 1768-71^[3]. Enligt tidigare nämnda artikel i skriften Kulturen, så skall Zacharias Öfverberg liksom brodern Hindrich ha verkat som gesäll vid Lenhults verkstad. För Zacharias skedde detta dock under änkan Lenhults bur­skaps­tid. Han skall enligt artikeln även ha fått överta verkstaden av änkan år 1777, och året efter blev han utnämnd till mästare. Nu kan han inte ha blivit så väldigt länge vid denna verkstad, för vid mitten av 1780-talet var den i Olof Åströms ägo.

Från 1780-talets slut har det i hus­för­hörsläng­den gått att återfinna Zacharias Öfverberg boende i kvarteret Svärd­fis­ken nr 1 i Klara församling till­sam­mans med bland annat tre lärlingar. Vid 1790 år man­tals­skriv­ning har han blivit gift och fått barn. Som arbetsfolk fanns då bland annat två gesäller och en lärling. Tio år senare består verk­stads­fol­ket av en gesäll och tre lärlingar. Till bisittare i Ka­kel­ugns­ma­karäm­be­tet utsågs Öfverberg 1788, och dess ålderman blev han 1802^[3].

Under åren fanns till hjälp i verkstaden två till tre gesäller och några lärlingar. Ka­kel­ugns­ma­ka­ren och ål­der­man­nen Zacharias Öfverberg avled den 8/2 1809, och därefter blev det dags för sonen, vilken också hade förnamnet Zacharias, att ta över rörelsen.

Zacharias Öfverberg Jr., vilken var född den 13/9 1784, hade gått i lära vid sin fars verkstad under perioden 1800-04 och blev mästare 1810^[3]. Enligt man­talsläng­den för 1810 hade han då två lärlingar i sin tjänst, medan ka­kel­fol­ket tio år senare bestod av tre gesäller och lika många lärlingar. Zacharias Öfverberg blev liksom tidigare hans far, farbror och kusin utnämnd till bisittare i Ka­kel­ugns­ma­karäm­be­tet. För hans del skedde detta 1822. Man­talsläng­den för 1830 berättar att det då fanns fyra gesäller och två lärlingar vid verkstaden. Stads­ma­jo­ren och ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re Zacharias Öfverberg avled den 2/1 1834. Änkan finns antecknad att ha uppsagt burskapet året efter, och sonen verkar inte yr­kes­mäs­sigt ha följt i sin far och farfars spår. Därmed torde den Öfver­bergs­ka ka­kel­ugns­ma­ke­ri­verk­sam­he­ten ha varit till ända.

Maria Magdalena församling

Vid kvarteret Ormen större gård nr 53-54 i Maria Magdalena församling hade Johan Abraham Lehman en verkstad under 1870-talet. Han hade gått i lära hos fadern Gottlieb Lehman, och det var dennes verkstad som togs över när han blev mästare år 1776^[3]. Johan Abraham Lehman, som uppges ha varit bisittare i det Lofl. Ka­kel­ugns­ma­karäm­be­tet under perioden 1785-88^[3], flyttade dock till Köpenhamn där han 1787 fick tillstånd att anlägga en ovnfabrik^[2],^[3]. Från 1786 uppges fas­tig­he­ten nr 53-54 i kv. Ormen större vara öde.

1790 blir ka­kel­ugns­ma­ka­re Georg Henning, född 1753, bosatt och verksam vid fas­tig­he­ten, och samma år blir han också mästare. Enligt en annan källa^[2] skall fas­tig­he­ten inte ha blivit inköpt av Henning förrän år 1797. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Henning hade gått i lära hos Carl Fredrik Lenhult under perioden 1776-72^[3]. Under de första åren som mästare hade han enbart en lärling som hjälp i verkstaden, men enligt man­talsläng­den för år 1800 fanns där då fyra gesäller och fyra lärlingar. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Georg Henning avled den 26/7 1807, och året efter kom Olof Berg till gården, där han därefter ar­ren­de­ra­de verkstaden av Hennings arvingar.

Enligt man­talsläng­den för 1810 skall Olof Berg då vara 41 år, vilket betyder att han var född omkring 1769. Från annan källa^[3] kommer uppgiften att han skall ha gått i lära hos Martin Wansén i Västervik under perioden 1775-80. Även om pojkarna kom i lära mycket tidigt på den tiden, så var nog fem-sex års ålder väl tidigt, så något av de nämnda upp­gif­ter­na bör vara felaktig. Man­talsläng­den för 1810 uppger att det fanns två gesäller och en lärling hos Berg detta år.

Vid näst­kom­man­de till­gäng­li­ga man­talslängd, den för 1820, finns inte ka­kel­ugns­ma­ka­re Olof Berg längre i livet, men änkan Anna Greta Berg bor då till­sam­mans med barnen och arbetsfolk fort­fa­ran­de vid kv. Ormen större nr 53-54 (Hornsgatan nr1). Fas­tig­he­tens ägare var då ka­kel­ugns­ma­ka­re Hennings omyndige son. Verkstaden drevs vid denna tid av ka­kel­ugns­ma­ka­rän­kan Berg med hjälp av sonen och gesällen Carl Olof, född 24/10 1798 samt yt­ter­li­ga­re fyra gesäller och en lärling.

Tyvärr saknas hus­för­hörs­läng­der­na för perioden 1809-19 i Maria Magdalenas kyrkoarkiv, men den från 1820 upplyser om att ka­kel­ugns­ma­ka­re Magnus Westerblad kommit inflyttad till­sam­mans med hustru från Jacobs församling år 1821. Han hade under perioden 1798-1804 gått i lära hos Johan Öhman i Stockholm^[3]. Denne Magnus Westerblad, vilken var född den 10/12 1782 i Småland, blir därefter mästare vid verkstaden som sys­sel­sat­te ungefär fyra gesäller och lika många lärlingar. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Magnus Westerblad avled dock redan den 24/12 1828.

Verk­sam­he­ten drevs sedan vidare av änkan Christina Westerblad med hjälp av verks­ge­säll Anders Fredrik Sandgren, som tidigare varit hos Joseph Öfverberg i Klara församling, samt övriga gesäller och lärlingar. Enligt man­talslängd för 1830 fanns detta år vid verkstaden förutom verks­ge­säll Sandgren yt­ter­li­ga­re tre gesäller och en lärling.

Efter något år tituleras Anders Fredrik Sandgren, född 1/9 1805, som ka­kel­ugns­ma­ka­re, och arrenderar då troligtvis verkstaden av änkan Westerblad. Sandgren hade gått i lära hos Magnus Westerblad under perioden 1821-24^[3]

1835 fanns yt­ter­li­ga­re en ka­kel­ugns­ma­ka­re vid Ormen större nr.1 (nytt nr. 52), nämligen Carl Petter Leander, vilken tidigare varit mästare vid kvarteret Ös­ter­göthland nr 11-15 i Maria Södra. Året efter är Leander mästare vid verkstaden sedan Sandgren övertagit Leanders verkstad vid kvarteret Ös­ter­göthland nr 11-15. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Carl Leander avled den 14/1 1840 och samma år avled även Christina Westerblad. Därmed verkar ka­kel­ugns­ma­ke­ri­verk­sam­he­ten vid Ormen större nr 1 (52) ha upphört.

Till kvarteret Ös­ter­göthland nr 73 i Maria Magdalena församling kom ka­kel­ugns­ma­ka­re Johan Ambrosius Wallander år 1796. I 1800 års man­talslängd uppges Wallanders ålder vara 37 år, och i hushållet fanns förutom hustru och två barn även tre gesäller och två lärgossar. I 1810 års längd har ar­bets­fol­ket minskat till två gesäller, en lärling och en arbetskarl. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Johan A. Wallander avled den 23/8 1815 genom drunkning, och därefter drevs verk­sam­he­ten vidare av änkan. I 1820 års man­talslängd har num­re­ring­en av fas­tig­he­ten ändrats till Ös­ter­göthland nr 11(Åter­vänds­gränd), och till sin hjälp vid verkstaden har ka­kel­ugns­ma­ka­reän­kan Christina Wallander två gesäller och en lärling. Något år in på 1820-talet har dock Christina Wallander och hennes arbetsfolk lämnat fas­tig­he­ten vid kv. Ös­ter­göthland nr 11.

Därefter blev det troligtvis uppehåll i ka­kel­ugns­ma­ke­ri­verk­sam­he­ten vid denna adress fram till 1828 då ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re Carl Petter Leander kom ditflyttad från Klara församling där han varit gesäll hos Joseph Öfverberg. Leander, som var född den 31/7 1803 i Umeå, hade gått i lära hos Lars Nordin i denna stad under perioden 1819-22^[3]. Verk­sam­he­ten vid verkstaden drevs mestadels med hjälp av tre gesäller och någon lärling fram till omkring 1834 då Leander gjorde en kort visit vid La­du­gårds­land Övre för att året därefter efterträda Anders Fredrik Sandgren vid kv. Ormen större nr 1.

Anders Fredrik Sandgren ef­ter­träd­de i sin tur samtidigt Leander vid kv. Ös­ter­göthland nr 11-15 (Åter­vänds­gränd 19). I 1835 års man­talslängd finns det angivet fyra gesäller och fyra lärlingar i tjänst hos Sandgren, och i 1840 års är antalet fem gesäller och sex lärlingar. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Anders Fredrik Sandgren avled den 6/5 1840. Under följande år drevs verk­sam­he­ten av Sandgrens änka med hjälp av gesäller och lärlingar.

Kring 1842 kom ka­kel­ugns­ma­ka­re Fredric Anton Nicolaus Focke in­flyt­tan­de till­sam­mans med hustru och barn från Uppsala och ar­ren­de­ra­de då troligtvis verkstaden av änkan under några år. Anton Focke hade under de första åren till sin hjälp fyra gesäller och någon lärling. Nu blev han inte så långvarig på platsen, redan omkring 1846 bosatte sig familjen vid kvarteret Hagen nr 1:8 (Gröna gatan nr 9) i samma församling.

Som ersättare till Focke kom 1846 Henric Wilhelm Broms, född den 28/2 1823 i Vaxholm, in­flyt­tan­de från Katarina församling där han varit gesäll hos J E Björkvall. För­mod­li­gen ar­ren­de­ra­de även Henric Broms verkstaden av änkan Fredrika Sandgren, eftersom hon då fort­fa­ran­de var ägare till fas­tig­he­ten. Enligt man­talslängd för år 1850 hade Broms då tre gesäller och två lärlingar till sin hjälp.

Efter att Fredrika Sandgren avlidit 1853 flyttade familjen Broms till kvarteret Saturnus nr 8 (nytt nr 15) i Maria Magdalena församling. Osäkert dock vilken form av verksamhet som Broms därefter bedrev. Hos familjen var i varje fall under några år en lärling boende, vilken för övrigt var en son till A.F. och Fredrika Sandgren. I slutet av 1850-talet blev familjen Broms bosatta vid kvarteret Mullvaden Första nr 2:7 (nytt nr 43:2), men där fanns inget yt­ter­li­ga­re kakelfolk. Ka­kel­ugns­ma­ka­re­mäs­ta­ren Henrik Wilhelm Broms avled den 13/12 1860.

Ny mästare vid kv. Ös­ter­göthland nr 11 (Åter­vänds­gränd 19) efter Broms blev Johan Gabriel Dahlgren, född den 14/2 1828, vilken kom dit omkring 1856. Johan Dahlgren hade tidigare under något år varit ka­kel­ugns­ma­ka­re i kvarteret Hagen, och därifrån följde även hans lärlingar med till denna verkstad. Under det första året ar­ren­de­ra­de Dahlgren troligtvis ka­kel­ugns­ma­ke­ri­et av Sandgrens söner, men därefter uppges han vara ägare till fas­tig­he­ten. Då har han tidvis två gesäller och fyra lärlingar till sin hjälp. I slutet av 1850-talet har Johan Dahlgren sålt Ös­ter­göthland nr 11, och därmed torde det ha varit slut på verk­sam­he­ten vid denna verkstad.

I stället blir Johan G. Dahlgren ägare till fas­tig­he­ten vid kvarteret Ufven Större nr 2 (Hornsgatan nr 70) i Maria Norra, och bosätter sig där till­sam­mans med bl.a. fem lärlingar och två arbetare. Dessutom skall enligt 1860 års man­talslängd yt­ter­li­ga­re fyra arbetare detta år finnas i tjänst hos Dahlgren. Som boende i fas­tig­he­ten fanns då även dess tidigare ägare, ka­kel­ugns­ma­ka­re C G Andersson, men om han hade något med Dahlgrens verksamhet att göra är oklart.

Denne Andersson hade tidigare ansvarat för arbetena vid Westmans/Skin­nar­vi­kens ka­kel­fa­brik^[1], och han kom senare att arbeta vid Åkerlinds ka­kel­fa­brik. En titt i Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser angående antalet anställda hos Johan Gabriel Dahlgren under några olika år visar detta: 1855 -1 gesäll, 2 lärlingar, 3 arb. 1859 - 2 gesäller, 1 lärling. 1863 - 2 lärlingar, 3 arb.

Enligt 1862 års man­talslängd hade Dahlgren då tre gesäller och fyra arbetare i sin tjänst, medan det två år senare endast fanns kvar en dräng. Dahlgren hade då även sålt fas­tig­he­ten och hyrde sin bostad.

Året efter har ka­kel­ugns­ma­ka­re Johan G Dahlgren bosatt sig vid kvarteret Wat­tu­man­nen nr 1 (St. Paulsgatan nr 27) i Maria Södra. Inget arbetsfolk finns där antecknade hos honom. Omkring 1868 har han flyttat vidare och återfinns då återigen vid kvarteret Ös­ter­göthland och denna gång vid gård nr 12-13 (Rag­valds­ga­tan 21) som ägdes av hans mor. Där blev han sedan man­tals­skri­ven fram till sin död 1880, men om han däremot var bosatt där under hela denna period är osäkert.

Fredric Anton Nicolaus Focke, som var född den 13/12 1811 i Hamburg, flyttade som tidigare nämnts från kvarteret Ös­ter­göthland till kvarteret Hagen nr 1:8 (Gröna gatan nr 9) i Maria Magdalena församling omkring år 1846. Hos familjen bodde även en ar­bets­gos­se, och vid adressen fanns också två ka­kel­ugns­ma­ka­re­ar­be­ta­re vilka troligtvis arbetade åt Focke. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Anton Focke avled den 1/7 1851, och då fanns det tre ka­kel­ugns­ma­ka­re­ar­be­ta­re boende hos familjen. Möjligen bedrev Johan Gabriel Dahlgren därefter verksamhet där under några år och fram till omkring 1856. I varje fall var han bosatt i en när­lig­gan­de fastighet, och vid nr 1:8 fanns ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säl­ler och arbetare boende under åren vid 1850-talets mitt.

1857 kom ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säl­len Jonas Stockberg dit­flyt­ta­de till­sam­mans med hustru och blir den nye mästaren vid kv. Hagen nr 1:8. Stockberg hade tidigare varit gesäll hos änkan A C Widegren i Adolf Fredriks församling. Ka­kel­ugns­ma­ka­re­mäs­ta­re Jonas Stockberg, som var född den 10/9 1814, hade vid 1860 års man­tals­skriv­ning två gesäller och en lärling i sin tjänst och två år senare tre gesäller samt två lärlingar. Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser anger för år 1859 antalet arbetsfolk till två gesäller, två lärlingar och en arbetare samt för 1863 en gesäll, två lärlingar och en arbetare. Från 1865 finns dock antecknat i man­talsläng­den att han inte driver någon rörelse. Stockberg ägde sedan tidigare en fastighet vid kvarteret Glasbruket Östra nr 16-17 ((Lilla Glas­bruks­ga­tan nr 18) i Katarina församling, och dit flyttade han och hans hustru omkring 1866. Ka­kel­ugns­ma­ka­re­mäs­ta­re Jonas Stockberg avled den 4/8 1870.

Övriga för­sam­ling­ar

Johan Eric Björkner hade gått i lära hos Zacharias Öfverman under åren 1820-253) och var gesäll hos E W Söderlund i Adolf Fredriks församling innan han blev mästare 1834^[3]. Samma år bosatte han sig vid kvarteret Nederland nr 9 (Götgatan 42) Katarina församling tillsamman med hustru och barn. Ka­kel­ugns­ma­ka­re­mäs­ta­re Johan Eric Björkner, vilken var född den 26/10 1804, hade enligt man­talslängd för år 1835 då två lärlingar boende hos sig. Nu blev vistelsen där inte så långvarig, för redan 1836 återvände familjen till Adolf Fredriks församling.

Tyvärr har det inte varit möjligt att lokalisera Björkner med familj närmare i för­sam­ling­en, men år 1838 var dom bosatta i kvarteret Sjöråen. Inte heller här har det gått att få fram i vilken ut­sträck­ning han bedrev sitt yrke. 1840 är familjen Björkner återigen man­tals­skriv­na i Katarina församling, och nu vid kvarteret Tjurberget större nr 14 (Pihlgränd nr 6) i Katarina församling. Inte heller då blir dom långvariga i denna församling, utan 1842 är det dags att slå sig ner i Stor­kyr­ko­för­sam­ling­en. Vid 1845 års man­tals­skriv­ning återfinns familjen boende i La­du­gårds­land Nedre (Hedvig Eleonoras församling), kvarteret Styrman nr 22-23-24, och där avled ka­kel­ugns­ma­ka­re­mäs­ta­re Johan Eric Björkner den 2/4 1845.

Sten­kärls­fa­bri­ker

Vid kvarteret Bergs­klip­pan nr 10, senare benämnd nr 2, i Kungsholms församling fanns enligt man­talsläng­den för år 1810 en ler­kärls­fa­brik ägd av gross­hand­la­re Groth. Möjligtvis fanns verk­sam­he­ten även före detta år. Verk­mäs­ta­re Peter Zetterberg som var boende vid fas­tig­he­ten från omkring 1810 bör ha varit den som ansvarade för till­verk­ning­en vid fabriken.

Enligt 1812 års hus­för­hörslängd blev bruks­pa­tron Jacob Zethraeus bosatt vid fas­tig­he­ten till­sam­mans med sin familj omkring 1812, och då även ägare till densamma samt troligtvis då också ägare till fabriken. Under detta år fanns förutom verk­mäs­ta­re Zetterberg endast en gesäll och en lärling bosatta vid Bergs­klip­pan Mindre nr 2, medan det året efter var cirka tre gesäller och fem lärlingar där. Dessutom fanns ett tiotal manliga och kvinnliga arbetare boende vid denna adress samt på andra platser i för­sam­ling­en. Verk­mäs­ta­re Zetterberg var tämligen gammal, och år 1819 hade han blivit ersatt av den tidigare gesällen Carl Fredrik Schmidt.

I 1820 års man­talslängd har Zethraeus, som var född 1770, fått titlarna stads­mäk­la­re och soc­ker­forms­fab­ri­kör, och vid ler­kärls­fa­bri­ken fanns två gesäller tre lärlingar samt cirka sju arbetare. Stads­mäk­la­re och sten­kärls­fab­ri­kör Jacob Zethraeus avled den 29/1 1832, och därefter drev änkan verk­sam­he­ten som då benämndes sten­kärls­fa­brik.

Vid 1835 års man­tals­skriv­ning bestod ar­bets­styr­kan vid fabriken av två gesäller, fyra lärlingar, en arbetare, tre da­ga­kvin­nor och tre dagakarlar, men året efter hade änkan Zethraeus med barn och arbetsfolk enligt detta års hus­för­hörslängd lämnat Bergs­klip­pan Mindre. Därefter har det inte gått att se några tecken på fortsatt lerkärls-/sten­kärls­verk­sam­het vid denna adress.

Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser ger följande upp­lys­ning­ar angående per­so­na­lens antal samt i något fall vad som till­ver­ka­des vid fabriken under dessa år: 1815 - 1 verk­mäs­ta­re, 4 gesäller, 4 lärlingar. 1822 - 1 verk­mäs­ta­re, 1 gesäll, 2 lärlingar. Soc­ker­for­mar, kakel och stenkäril. 1829 - 7 arbetare. 1833 - 14 arbetare. 1835 är enligt fa­briks­be­rät­tel­ser­na det sista år som det fanns anställda vid fabriken som då ägdes av Zethraeus änka. Arbetarnas antal var detta år fem stycken. Under de följande åren benämns sten­kärls­fa­bri­ken som nedlagt.

1838 lämnade Pehr (Peter) Josef Vianden, född i Tyskland den 28/9 1798, sin tjänst som verk­mäs­ta­re vid Gus­tavs­bergs pors­lins­fa­brik och bosatte sig vid kvarteret Dykärret mindre nr 2 (Fatburs Brunns­ga­tan 6) i Maria Magdalena församling till­sam­mans med sin familj. Ungefär samtidigt lämnade gravören Erik Axel Cederblad med fru och barn Katarina församling för att även de bosätta sig vid Dykärret nr 2.

Cederblad, som var född den 25/1 1798, hade tidigare varit bosatt i Värmdö och troligtvis varit ar­bets­kam­rat med Vianden vid Gus­tavs­berg. 1838 startade de två en sten­kärls­fa­brik under namnet Vianden & Cederblad vid kvarteret Dykärret mindre. Enligt mantalslängden för 1840 fanns det detta år sju arbetare och en lärling vid fabriken.

Ungefär ett år senare lämnar dock Vianden kom­pan­jon­ska­pet och bosätter sig i Adolf Fredrik församling med sin stora familj. Där startade han också upp en sten­kärls­till­verk­ning. Återkommer med mer om detta. I Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser står Vianden som ägare till fabriken under åren 1840 och 1841. Antalet anställda var då enligt dessa be­rät­tel­ser sju arbetare och två barn resp. nio arbetare och två barn. Därefter står Cederblad upptagen som ägare och med följande antal anställda: 1842 - 9 arb. 1843 - 15 arb. 1844 - 8 arb.

I samband med att Cederblad flyttade från Katarina församling till kvarteret Dykärret, så gjorde styrman Johan Christian Rudolf Ambrosiani detsamma. Från 1844 började Ambrosiani, vilken var född den 15/2 1810 i Malmö, att arrendera sten­kärls­fa­bri­ken av Cederblad. Vid fabriken fanns 1845, enligt detta års man­talslängd, tre arbetare samt två lärlingar. Den 1/3 1845 avled sten­kärls­fab­ri­kör Erik Axel Cederblad, och omkring ett år senare lämnade Johan Christian Ambrosiani med familj kvarteret Dykärret. Därefter verkar sten­kärls­fab­ri­ka­tio­nen där ha upphört.

Eftersom flytt­nings­längd för denna period saknas i Maria Magdalena för­sam­lings kyrkoarkiv har det inte varit möjligt att följa familjen Ambrosiani, men i varje fall från 1847 fanns de bosatta i finska Nagu, och sedan i Björneborg. Därifrån flyttar de ungefär 1851 till Solna och gården Sten­brot­tet. 1853 blir Ambrosiani boende i Adolf Fredrik församling, men om han där driver någon verksamhet är oklart. Han tituleras omväxlande f.d. fabrikör och styrman, så troligtvis har hans period som sten­kärls­till­ver­ka­re då upphört. Möjligen gjorde den det redan vid flytten från kvarteret Dykärret. F.d. fay­an­ce­fab­ri­kö­ren, styrmannen och till­syns­man­nen Johan Christian Rudolf Ambrosiani avled i Katarina församling den 27/4 1858.

Som tidigare nämnts så lämnade Pehr Josef Vianden kom­pan­jon­ska­pet med Eric Cederblad vid kvarteret Dykärret i Maria Magdalena församling för att till­sam­mans med familjen bosätta sig i Adolf Fredrik församling. Vid kvarteret Gruf­dräng­en nr 2 (Stora Grå­bergs­ga­tan 21) slog sig Vianden ner, och där verkar han också ha startat en sten­kärls­fa­brik.

Hus­för­hörsläng­den ger inga upp­lys­ning­ar om ev. anställda under de första åren, förutom då möjligtvis den äldsta sonen.1845 skall det dock ha funnits två fa­briks­ar­be­ta­re boende hos familjen, och man­talsläng­den för detta år ger upp­lys­ning­ar om yt­ter­li­ga­re två fa­briks­ar­be­ta­re samt två ka­kel­ugns­ma­ka­re, vilka var bosatta på annan plats i staden men i tjänst hos Vianden.

Från omkring 1850 verkar dock Vianden ha drivit verk­sam­he­ten enbart med hjälp av sönerna och någon lärling. Sten­kärls­fab­ri­kör Per Josef Vianden avled den 4/4 1856, och därefter drevs verk­sam­he­ten av änkan under några år med hjälp av två söner och en lärling.

Från år 1859 har krukmakare Öijerstedt bosatt sig vid denna adress och tagit över verkstaden. Under det första året fanns två av bröderna Vianden anställda av Öijerstedt, men de båda kommer senare att vara verksamma i Gävle och efter det även driva en fay­an­ce­fa­brik i Sundsvall. Kom­mers­kol­le­gi­ums uppgifter angående antal arbetare hos Vianden är dessa: 1842,-43 - 1 arb. 1844 - 3 arb. 1845 - 4 arb. Öi­jersted­ts verksamhet vid kvarteret Gruf­dräng­en nr 2 finns beskriven på annan plats i do­ku­men­ta­tio­nen.

1. Margareta Cramér Den verkliga kakelugnen. 1991.
2. Susanna Scherman Den svenska kakelugnen. 2007.
3. Ellen Raphael Ka­kel­ugns­ma­ka­re och krukmakare i Sverige från ca 1700 till 1846. Ingår i Per­son­hi­sto­risk tidskrift från 1914.
4. Jan Gerber Ka­kel­ugns­ma­kar­na Öfverberg. Ingår i års­skrif­ten Kulturen från 1971.
5. Svenska kul­tur­bil­der, första utg., band 5 (del IX och X), sid 160, 162.

Bengt Hansén, Östersund © 2014. Kontakt: bengt@krukorochkakelugnar.se