Värmlands läns kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­re.

I Värmlands län har kruk- och ka­kel­ugns­makar­verk­sam­he­ter­na på många orter varit vanligt fö­re­kom­man­de, och bedrevs även mycket tidigt på vissa orter. I Karlstad har det till exempel gått att se en krukmakare (Pot­te­ma­ka­re) i stadens man­talslängd så tidigt som under 1640-talet och något årtionde senare kom där att finnas yt­ter­li­ga­re en. Vid ar­ke­o­lo­gis­ka ut­gräv­ning­ar i staden har det bland annat påträffats en skål med två handtag, vilken hade årtalet 1667 dekorerat i botten, och som giss­nings­vis var tillverkad av någon av dessa krukmakare. Omkring tvåhundra år senare, strax efter skrå­vä­sen­dets upphörande, påbörjades en livlig kruk­makar­verk­sam­het i Arvika lands­för­sam­ling, och då speciellt i Långvak, vilken kom att pågå fram till en bra bit in på 1900-talet, då den övergick till ett förnämligt konst- hantverk. När det gäller ka­kel­till­verk­ning har fa­briks­mäs­sig sådan i större skala bedrivits i Arvika, Filipstad, Skattkärr och i Karlstad, där det fanns två fabriker. Även i Kristi­ne­hamn och i Sunne har det bedrivits fab­ri­ka­tion av kakel till kakelugnar, dock inte i lika stor skala som i de tidigare nämnda orterna. Dessutom har hant­verks­mäs­sig till­verk­ning skett på ett flertal orter i Värmlands län, bland annat i Östra Ämtervik, Ransäter, Krakerud i Nyeds socken samt i Holmedals socken. Här följer så något allmänt om kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­re: Ka­kel­ugns­ma­ka­ryr­ket har ju också bedrivits genom upp­sätt­ning samt re­pa­ra­tio­ner av kakelugnar vid ett flertal orter i länet. Be­näm­ning­ar­na krukmakare och ka­kel­ugns­ma­ka­re berättar inte något direkt om vad som till­ver­ka­des vid hant­ver­ka­rens verkstad. Under 1700-talet användes mestadels titeln krukmakare medan det under 1800-talet blev mer vanligt att kalla hant­ver­ka­ren för ka­kel­ugns­ma­ka­re. Detta oberoende om det bara till­ver­ka­des krukor och annat hus­hålls­gods i verkstaden eller enbart kakel. I det flesta fall fram­ställ­des nog båda pro­duk­ter­na hos de enskilda hant­ver­kar­na. Möjligtvis är det därför som de olika yr­kes­be­näm­ning­ar­na har använts om samma person vid olika tillfällen. Detsamma har även blivit gjort i denna do­ku­men­ta­tion. I slutet av 1800-talet tillkom så den yrkesgrupp som enbart sysslade med upp­sätt­ning av i många fall fa­brikstill­ver­ka­de kakelugnar. Dessa benämndes även de som ka­kel­ugns­ma­ka­re.

Denna do­ku­men­ta­tion, som i huvudsak tillkommit genom uppgifter i man­talslängd, kyrkoarkiv och Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser har till stor del begränsat sig till 1800-talet beroende på att det är under detta århundrade som arkiven varit mest lät­till­gäng­li­ga och hant­verks­pro­duk­tio­nen som störst.

Do­ku­men­ta­tion är långt ifrån en full­stän­dig re­do­gö­rel­se över de kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­re som varit verksamma i länet. De adresser, som till exempel hus- /tomtnummer eller gårdsnamn, vilka förekommer i texten är sådana där personerna var man­tals­skriv­na eller kyr­ko­bok­för­da och i de flesta fall bosatta. Även om verk­stä­der­na hu­vud­sak­li­gen var placerade i anslutning till bostäderna, så kan det finnas enstaka fall där de hade blivit uppbyggda på annan plats.

De årtal som finns angivna i texten angående när personer har flyttat är uppgifter som hämtats från kyr­ko­ar­ki­ven, men troligtvis kunde det ibland dröja både ett eller flera år innan en flytt blev införd i längderna. Även fö­del­se­da­tum kan i vissa fall vara osäkra. Där det varit möjligt att hitta uppgifter i fö­del­se­bo­ken och dessa uppgifter inte stämmer mot de som finns angivna i hus­för­hörs­läng­der­na, så har fö­del­se­bo­kens fö­del­se­da­tum använts.

Kristi­ne­hamn

Till denna do­ku­men­ta­tion över Kristi­ne­hamns kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­re har upp- gifterna i första hand hämtats från husförhörs- och man­tals­läng­der, men till viss del även från Ellen Raphaels artikel Ka­kel­ugns­ma­ka­re och krukmakare i Sverige från cirka 1700 till 1846 samt från tid­nings­no­ti­ser och - annonser. Dessutom har en del upp­lys­ning­ar om några av stadens ka­kel­ugns­ma­ka­re gått att återfinna i Gustaf Peterssons bok Kristi­ne­hamns fabriks- och hant­verks­för­e­nings 75- års­ju­bi­le­ums­skrift från 1922.

För­mod­li­gen har det funnits krukmakare verksamma i staden redan under 1600-talet, men det är först från 1720-talet som det har gått att träffa på någon sådan hant­ver­ka­re i man­tals­läng­der­na, och det genom änkan efter en krukmakare Pär Hansson. Till stor del beror detta på att det tidigare inte angavs några yr­kes­be­näm­ning­ar i dessa handlingar utan enbart namn.

Kruk­ma­ka­ren Nils Bergman har i varje fall gått att se där från 1729 och ungefär tio år framåt. Eftersom han enligt Kristi­ne­hamns för­sam­lings vigselbok ingick i äktenskap den 28 oktober 1729 går det nog att spekulera i att han var född vid 1700-talets början. Möjligen vistades han under 1730-talet tidvis i Norge, en anteckning i hus­för­hörsläng­den ger i varje fall anledning att misstänka detta. I hus­för­hörsläng­den som avser en period under 1740-talet antecknas Bergmans hustru som änka, och där finns även årtalet 1742 inskrivet. Möjligtvis är detta krukmakare Bergmans dödsår.

Under några år vid 1730-talets mitt an­teck­na­des även en krukmakare Sven Ödbom i stadens man­talslängd. Tyvärr har det inte gått att få fram några mer uppgifter om denne person.

Zachris Lindroth, som skall ha blivit född 1710, blev kruk­ma­kar­mäs­ta­re trettio år senare i Kristi­ne­hamn och har gått att se i stadens man­talslängd från och med 1741. I för­sam­ling­ens hus­för­hörslängd fanns han vid denna tid kyr­ko­bok­förd vid 1:a kvarteret till­sam­mans med hustru, barn och någon gesäll. Gesällerna var ju rätt så rastlösa, och brukade flytta vidare efter någon tid, så det blev en hel del sådana bosatta hos familjen under åren, liksom även några lärlingar. Under perioden 1744-53 skrevs namnet som Zachris Zachrisson i man­talsläng­den, men därefter återfick han ef­ter­nam­net Lindroth. Zachris Lindroth avled den 29 maj 1784 i en ålder som i dödsboken uppgavs till 81 år. Huruvida denna ål­ders­upp­gift stämmer är osäkert, men om så är fallet bör han ha blivit född år 1703. I den ef­ter­föl­jan­de boupp­teck­ning upptogs som tillgångar bland annat gården nr 85-86 samt verkstaden. Den 18 februari 1786 fanns denna notis införd i Carlstads Wec­ko­tid­ning­ar:

Som flere af afledne Ka­kel­ugns­ma­ka­ren Zachris Lindroths Sterbhus Borgenärer sig hos Wällofl. Rådstufwurät­ten anmält, om sina Ford­ring­ars ur­be­kom­man­de, efter Laga kraft wundna Utslag; så kan efter we­der­bör­lig gjord un­der­sök­ning hos Enkan, ingen tillgång af Lösören til Skuldernes gäldande funnits. För­denskull kommer Fas­tig­he­ten bestående af En och En half bebygd StadsTomt, belägen på Kyrko-Gatan i andra Qwarteret under Numris 85 och 86 … ...att till den högst­bju­dan­de försäljas å Stadens Rådhus den Tju­gu­Sjun­de (27:de) näst­kom­man­de Martii …. … Christi­ne­hamn d. 1 Febr. 1786.

Enligt vad som framgår av gamla kartor borde tomten ha varit belägen un­ge­fär­li­gen där Bro­gårds­hal­len vid Gamla kyrkogatan 3 numera finns uppförd.

Lars Johan Warg, som enligt hus­för­hörsläng­dens uppgifter skall ha blivit född år 1726, fick mästarbrev som kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­re i Kristi­ne­hamn år 1740 och från och med följande år förekommer han i stadens man­talslängd. I Wargs hushåll, vilket förutom honom själv utgjordes av hustru och barn, ingick även en antal lärlingar och gesäller. Bland de sistnämnda märks Johan Christian Holmdorff och Johan Brunsell, vilka bägge senare kom att driva egna verk­sam­he­ter som krukmakare i Kristi­ne­hamn. Lars Warg fick lämna jordelivet i mars 1875, och därefter drev hans änka Greta Lundberg verk­sam­he­ten vidare med hjälp av gesällen Johan Brunsell fram till 1785 då gesällen övertog rörelsen. Änkan var därefter bosatt hos Brunsell fram till sin död 1795.

Johan Brunsell skall enligt hus­för­hörsläng­dens uppgifter blivit född den 25 maj 1748 i Gryt­hyt­tans socken. Lär­lings­ti­den till­bring­a­des under 1770-talets början hos en ka­kel­ugns­ma­ka­re i Uppsala, och när han som gesäll anlände till Lars Warg i Kristi­ne­hamn år 1778 kom han närmast från Falkenberg. Efter Wargs död fortsatte Brunsell som gesäll hos änkan fram till att han 1785 fick möjlighet att ta över verkstaden, och då samtidigt blev mästare u Kristi­ne­hamn. Hos kruk- och ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re Brunsell kom det under åren att finnas en hel del lärlingar och gesäller fram till dennes frånfälle den 24 november 1816, endast en dryg månad före hustruns död.

Johan Christof­fer Holmdorff föddes den 2 juli 1750 i Karlstad, men gick i kruk- och ka­kel­ugns­ma­kar­lä­ra hos Lars Warg i Kristi­ne­hamn under perioden 1772-74 och arbetade därefter hos denne som gesäll fram till dennes död. Innan han erhöll mästarbrev 1877 och därmed startade egen verksamhet arbetade han också några år hos Wargs änka. Efter att ha bildat familj arbetade Holmdorff i sin rörelse till­sam­mans med några lärlingar och gesäller fram till sin död den 22 februari 1796.

Anders Lilja skall enligt hus­för­hörsläng­dens uppgifter blivit född 1784 i Karlstad, men ifrån 1800-talet första år fanns han dock som lärling hos Johan Brunsell i Kristi­ne­hamn. Efter att han blivit gesäll några år senare fortsatte han att arbeta hos sin läro­mäs­ta­re fram till omkring 1810 då han som ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re startade egen verksamhet. Anders Liljas tid som mästare blev dock väldigt kortvarig, för den 19 december 1813 fick han lämna jordelivet. I ef­ter­föl­jan­de boupp­teck­ning upptogs som tillgångar bland annat diverse verk­stads­sa­ker bestående av till exempel tälj­stens­kvarn, 2 skivor (drejskivor). En blyraka samt diverse formar.

Johan Hamnlund (Hamlund) uppges i Kristi­ne­hamn för­sam­lings hus­för­hörs­läng­der ha blivit född den 4 oktober 1765 i Kristi­ne­hamn, men har inte gått att återfinna i denna för­sam­lings födelsebok. I varje fall gick han i lära hos Johan Christof­fer Holmdorff under perioden 1783-87 och arbetade sedan hos denne en tid som gesäll innan han som sådan fortsatte med detta i Karlstad.

Han återvände dock till Kristi­ne­hamn år 1793 och vid denna tid blev han också mästare och startade egen rörelse. Ungefär samtidigt blev det dags att bilda familj, och i hushållet ingick även några lärlingar och gesäller, varav sonen Anders Melker kom att bli en av de sistnämnda. Johan Hamnlund drev sin verksamhet i ungefär trettio år, men omkring 1823 lämnade han över den till sonen, och två år senare, den 25 september 1825, fick han dessutom lämna jordelivet.

Anders Melker Hamnlund kom till världen den 20 september 1796 som son till Johan Hamnlund och dennes hustru. Lär­lings­ti­den torde ha till­bring­ats vid faderns verkstad, i varje fall arbetade han som gesäll där fram till 1823 då han kunde ta över verk­sam­he­ten. Tiden som ka­kel­ugns­ma­ka­re blev dock väldigt kortvarig för Hamnlund junior, eftersom han avled redan den 15 juli 1829. Ef­ter­föl­jan­de boupp­teck­ning var, liksom faderns, tyvärr mycket svår att uttyda. Dock går det under rubriken Fas­tig­he­ten med viss osäkerhet urskilja Verkstad och brännugn med skjul. När det gäller boningshus finns där rätt så mycket antecknat, men inget som går att tyda.

Anders Melker Hamnlunds änka Cajsa Edstedt drev därefter rörelsen vidare med hjälp av lärlingar och gesäller, och omkring 1835 anlände gesällen Olof Åkermark till verkstaden. I slutet av följande år blev det giftermål mellan änkan och gesällen, och Åkermark kunde därmed ta över verk­sam­he­ten.

Olof Åkermark anges i hus­för­hörsläng­den ha blivit född den 3 juni 1798 i Västra Vingåkers församling. Någon med detta förnamn finns dock inte antecknad som född just detta datum i denna för­sam­lings födelsebok, däremot en Olof som blev döpt just då och född dagen före. I varje fall anlände Olof Åkermark som gesäll till änkefru Hamnlunds verkstad år 1835, och han kom då närmast från Stockholm. Vid slutet av följande år blev det alltså giftermål mellan änkan och gesällen, och denne kunde därmed som ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re ta över rörelsen. Hos makarna kom det förutom änkans döttrar, även en lärling boende under de kommande åren. Inte heller Olof Åkermark fick någon speciellt lång tid som ka­kel­ugns­ma­ka­re, utan den varade fram till dennes frånfälle den 6 maj 1849. Som tillgångar i ef­ter­föl­jan­de boupp­teck­ning an­teck­na­des bland annat Bebyggda Gården i 5:e Qvarteret på Stadens ägor vid Lötsika Elfven (Lötälven) dessutom diverse lerkärl och andra arbeten. Denna gång drev änkan inte verk­sam­he­ten vidare och drygt fem år senare fick hon följa maken i graven.

Johan David (Daniel) Lindström anges ha blivit född 1785 i Stockholm, men det finns även uppgifter som säger att födelsen skedde i Norrköping 1783. Dock skall han ha gått i lära under perioden 1799-1803 hos en av hu­vud­sta­dens ka­kel­ugns­ma­ka­re. Något yt­ter­li­ga­re om hans tidiga liv har det inte gått att få fram några uppgifter, men under 1800-talets första år kom han som gesäll till ka­kel­ugns­ma­ka­re Johan Hamnlund i Kristi­ne­hamn. År 1807 blev det flytt till Karlstad och följande år giftermål med en karl­stad­flic­ka. Fort­fa­ran­de som gesäll återvände Lindström till­sam­mans med hustrun 1813 till Kristine- hamn, men denna gång för att arbeta hos Brunsell. Omkring år 1817 startade J D Lindström egen verksamhet som ka­kel­ugns­ma­ka­re, och eventuellt hade han då övertagit verkstaden efter Brunsell, som avlidit året innan. Tyvärr saknas hus- och tomt­num­re­ring i Kristi­ne­hamns mantals- och hus­för­hörs­läng­der vid denna tid, så något belägg för detta antagande finns inte. I hushållet kom det under de följande åren mestadels att ingå någon lärling och ibland även en gesäll.

År 1830 kom gesällen August Wilhelm Ahlbeck in­flyt­tan­de till familjen och samma år gifte han sig med en dotter i huset. Möjligen övertog Ahlbäck verkstaden efter svärfadern, men liksom vid den tidigare spe­ku­la­tio­nen har detta inte gått att fast­stäl­las. I varje fall tycks makarna Lindström ha lämnat platsen i samband med att dottern avled fem år efter sitt giftermål med Ahlbeck., och i stället bosatt sig på annan plats i staden. Där avled ka­kel­ugns­ma­ka­re Lindström den 14 januari 1841 och hustrun året därpå.

August Wilhelm Ahlbeck kom till världen den 5 juli 1813 i Hedemora. Där gick han även i kruk- och ka­kel­ugns­ma­kar­lä­ra hos sin äldre bror som var kakelugns- makare i staden. Som gesäll lämnade han hemorten 1833 för att bege sig till Västerås, men redan samma år fortsatte han till Kristi­ne­hamn, där han fick arbete vid J D Lindströms verkstad. Två år senare gifte han sig med ar­bets­gi­va­rens dotter, och eventuellt kunde han efter en tid överta svär­fa­derns verkstad. Eftersom det inte finns några tomt- eller husnummer angivna i till­gäng­li­ga handlingar är det dock osäkert om det verkligen var på det viset. Ahlbeck blev änkeman 1840, men gifte tämligen omgående om sig. Till­sam­mans med sin familj blev han därefter kyr­ko­bok­förd vid något som benämndes Krukebo, senare Carlsdal. Enligt an­teck­ning­ar i hus­för­hörsläng­den skall Ahlbeck och hans nya hustru ha fört ett mycket vilt och bråkigt liv, varför de yngsta barnen blev om­hän­der­tag­na av fat­tig­vår­den och den äldste rymde hemifrån. I Christi­ne­hamns­bla­det fanns 1850 denna notis införd: Förklarade omyndige: Af Christi­ne­hamns rådhus-rätt den 3 Juni 1850, A.W. Ahlbeck och hans hustru. Följande år fanns antecknat i hus­för­hörsläng­den att de båda makarna avvikit från orten.

Deras vis­tel­se­or­ter är därefter okänd, men August Wilhelm Ahlbeck skall ha avlidit den 8 februari 1877 i Alfta, Häl­sing­land.

Den 19 maj 1852 var följande annons införd i Nya Wermlands-Tidningen: En Ka­kel­ugns­ma­ka­re-werkstad, uti godt skick, finnes på förmånliga wilkor att hyra uti Christi­ne­hamn. Närmare un­der­rät­tel­se meddelar un­der­teck­nad. Christi­ne­hamn i Maj 1852. C.J. Nymansson.

För­mod­li­gen var det Ahlbäcks gamla verkstad som avsågs, och den skulle också få en ny hyresgäst inom något år.

Carl Georg Broman var född den 28 april 1825 i Nora som son till en krukmakare och hans hustru. För­mod­li­gen kom han tidigt i arbete vid faderns verkstad, men efter dennes död fortsatte lär­lings­ti­den 1843 i Köping. Två år senare återvände han som gesäll till verkstaden i Nora, som då övertagits av hans mor. Att döma av nedan­stå­en­de annons skall han också ha till­bring­at en tid i Stockholm. I samband med giftermål 1853 flyttade han till­sam­mans med hustrun till Kristi­ne­hamn, där de blev boende vid Carlsdal, där tidigare ka­kel­ugns­ma­ka­re Ahlbäck hade varit bosatt med sin familj. Den 2 juli 1853 an­non­se­ra­de han enligt följande i Christi­ne­hamns­bla­det:

Un­der­teck­nad, som nyligen wunnit burskap såsom Ka­kel­ugns­ma­ka­re här i staden, får härmed äran re­kom­men­de­ra sig till emot­ta­gan­de af be­ställ­ning­ar å Kakel och Kakelugnar. Äfwen finnes Lerkärl till salu i slutet af nästa wecka. Då jag kon­di­tio­ne­rat på en af de största Fabrikerna i Stockholm, hoppas jag att genom ackuratess, skynd­sam­het och wäl gjordt arbete winna all­män­he­tens förtroende. Christi­ne­hamn i Juni 1853. C.G. Broman, boende i f.d. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Ahlbecks bostad.

Hos familjen kom det förutom makarna och deras barn även att finnas en del lärlingar och gesäller bosatta under åren, och efter någon tid lämnade de Carlsdal för att bosätta sig på annan plats i staden, men giss­nings­vis fanns verkstaden fort­fa­ran­de kvar där. Broman an­non­se­ra­de flitigt i lo­kal­tid­ning­ar­na och i december 1857 fanns denna införd i Christi­ne­hamns Allehanda:

Un­der­teck­nad, hwilken är boende uti Faktoren Hultmans gård å Kroggatan, får härmed sig wörd­sam­me­li­gen re­kom­men­de­ra till för­sälj­ning af alla sorters Lerkärl. Äfwen emottages be­ställ­ning­ar af alla sorters Kakel-kakelugnar till näst­kom­man­de år. God wara och billigaste pris utlofwas. Christi­ne­hamn i November 1857. C.G. Broman, Ka­kel­ugns­ma­ka­re.

Familjen, till­sam­mans med arbetsfolk, återvände 1863 till Carlsdal, och följande år gick denna annons att läsa i nämnda tidning:

Som un­der­teck­nad har utflyttat till min Werkstad, får jag härmed till­kän­na­gifwa det min Kärl­för­sälj­ning är uti Målare-Mästaren Lundgrens gård å Gamla Kyrkogatan, hwarest Skylt utwisar; äfwen finnes ett parti Blomkrukor af olika di­men­sio­ner; goda waror och till billigaste pris utlofwas. Christi­ne­hamn den 2 Juni 1864. C.G. Broman, Ka­kel­ugns­ma­ka­re.

Broman hade under hela sin tid i Kristi­ne­hamn en konkurrent när det gällde kakel- och ler­kärls­till­verk­ning i form av A P Sandberg, och för­mod­li­gen var om­sätt­ning­en inte till­räck­ligt stor för de båda utan Broman gick i konkurs omkring 1869 och lämnade följande år Carlsdal för gott. Till­sam­mans med hustru och ett stort antal barn var han sedan bosatt på annan plats i staden fram till sitt frånfälle den 27 april 1874. I Kristi­ne­hamns fabriks- och hant­verks­för­e­nings 75- års­ju­bi­le­ums­skrift finns bland annat detta skrivet om Broman: Hans lilla fabrik jämte bostad var belägen i dalgången norr om mek. verkstaden.

Anders Petter Sandberg föddes den 5 augusti 1818 i Arvika, och där kom han även som fjor­ton­å­ring i lära hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Felsman.

Fem år senare, alltså 1837 blev det arbete hos J A Meister i Filipstad och följande år hos Brandt i Karlstad. Därefter flyttade Sandberg 1840 till Kongs­ving­er i Norge, varifrån han till­sam­mans med nybliven hustru samt en broder följande år som ka­kel­ugns­ma­ka­re anlände till Kristine- hamn. Där avlade han borgareden den 6 december samma år Året därpå, alltså 1842, fanns detta att läsa i Wermlands-Tidning:

Un­der­teck­nad Ka­kel­ugns­ma­ka­re, som härstädes vunnit Burskap, får hos så väl All­män­he­ten som ortens Respektive Innevånare kungöra, det jag för­fär­di­gar och mottager be­ställ­ning­ar af alla till mitt yrke hörande arbeten, och vill såväl i accuratess som billighet mig på det bästa re­kom­men­de­ra.

Christi­ne­hamn i Mars 1842 A.P Sandberg.

Av några rader ur en kortare tid­nings­ar­ti­kel som pub­li­ce­ra­des i Nya Kristi­ne­hamns- Posten 1899 tycks det framgå att Sandberg under de första femton åren hade sin verkstad där nu Kristi­ne­hamns kyrka är belägen. Förut fanns en ka­kel­fa­brik och kruk­ma­ka­re­verk­stad på platsen, der kyrkan nu står. Dåvarande egaren A. P. Sandberg bytte då bort tomten mot den, som erhölls vid Strömsborg. Hela artikeln återges längre fram i do­ku­men­ta­tio­nen. I Kristi­ne­hamns fabriks- och hant­verks­för­e­nings 75- års­ju­bi­le­ums­skrift skrevs också något om denna flytt: Den 24/8 1845 blev Sandberg av soc­ken­stäm­man tillerkänd 45 rdr 12 sk. Banko i ersättning för flyttning av en påbörjad verk­stads­bygg­nad med brännugn, vilken senare ansågs bliva eldfarlig för den planerade nya kyrkan.

Hos familjen Sandberg fanns det under åren en hel del lärlingar och gesäller bosatta, och enligt Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­te­ser skall det mestadels ha varit en till två gesäller samt någon lärling i arbete i rörelsen, men från 1865 och några år framåt uppgick antalet gesäller till inte mindre än fem stycken. Sandberg an­non­se­ra­de flitigt i lo­kal­tid­ning­ar­na under åren, och här följer avskrift av några enstaka av dessa:

Christi­ne­hamns-Bladet 1850-03-30 Hwita s.k. Por­cel­lains-kakelugnar, för­fär­di­gas hos un­der­teck­nad, som till facilt pris finnes att tillgå 2 a 3 månader efter be­ställ­ning, skriftligt eller muntligt. Christi­ne­hamn i Mars 1850. A. P. Sandberg.

Christi­ne­hamns-Bladet 1866-04-27 Flera hundrade Blomkrukor från 2- till 10-tums, diwerse sorters Stenkärl, swarta och gula Krukor. Kakelugnar, flera wa­ri­a­tio­ner, såsom gula och hvita, runda och flata, hos A. P. Sandberg

Wermlands Allehanda 1872-04-25:

I likhet med föregående åren finnes till salu hos un­der­teck­nad alla sorters Kakelugnar, såsom: hvit­gla­se­ra­de och gula, finare Kakelugnar af Upsala-lera komma äfven att finnas under sommaren. Större be­ställ­ning­ar torde ingå en månad före leveransen. Skickliga uppsättare finnas att tillgå. Godt arbete och billiga priser utlofvas, såväl för Kakelugnar som upp­sätt­ning. Äfven gamla omsättas till billigaste priser. Alla sorters Stenkärl samt Bloms­ter­kru­kor försäljas till billigaste priser. Christi­ne­hamn den 4 April 1872. A. P. Sandberg.

Den 4 maj 1876 var dock denna annons införd i Wermlands-Allehanda:

Ka­kel­ugns­fa­brik till salu. Af en händelse finnes uti Kristi­ne­hamn en ka­kel­ugns­fa­brik till salu, med fulla in­ven­ta­ri­er och den enda i sitt slag på platsen; till fabriken hörer några tunland jord, der god lera finnes. Platsen passar äfven för annan fabriks anläggning, emedan den är belägen vid en för­bi­fly­tan­de elf. Uppgörelse om denna egendom träffas med un­der­teck­nad.

Kristi­ne­hamn den 25 April 1876. A. P. SANDBERG.

Den 3 februari 1877 fanns så dessa rader att läsa i Christi­ne­hamns-Allehanda:

Ett önskemål för staden och om­kring­lig­gan­de ort, är, i sanning, sedan en för­ut­wa­ran­de Ka­kel­ugns­ma­ka­re här nedlagt sin werkstad, om någon kunnig Ka­kel­ugns­ma­ka­re wille

nedslå sina bopålar härstädes. Wi äro fullt förwissade om, att yrket skulle lemna honom god förtjenst inom staden, i synnerhet då den nya Hotell-byggnaden hinner avancera så långt att dylik yrkesman är ound­gäng­lig.

Två månader senare delgav A P Sandberg detta i samma tidning:

Delgifwes härmed att jag från och med denna dag till Ka­kel­ugns­ma­ka­ren J.W. Dahlgren från Stockholm öfwerlåtit den af mig härstäder under 35 år idkade ka­kel­ugns­ma­ke­ri- rörelsen, afläggande min tacksamhet för det mig ständigt wisande förtroende, wågar jag hos en och hwar re­kom­men­de­ra min ef­ter­trä­da­re.

Kristi­ne­hamn den 4 April 1877. A.P. Sandberg.

Sandberg hade tydligen fort­fa­ran­de kvar lite mark i anslutning till ka­kel­fa­bri­ken, och 1879 an­non­se­ra­de han ut denna till för­sälj­ning: En jordega, väl passande till bygg­nads­plats, belägen vid Björ­klunds­ga­tan emellan ka­kel­fa­bri­ken, jernvägen och elfven säljes billigt. A. P. SANDBERG.

Av vad som framgår av till­gäng­li­ga tid­nings­no­ti­ser och - artiklar skall Sandberg efter att Kristi­ne­hamns nya kyrka började byggas år 1847 på den plats där han hade sin verkstad, fått flytta denna till Strömsborg. Detta kan giss­nings­vis ha skett vid mitten eller början av 1850-talet. Sandberg blev dock till­sam­mans med sin familj även fort­sätt­nings­vis bosatt inne i centrala staden, bland annat vid Gamla kyrkogatan och Spel­mans­ga­tan, fram till sin död den 28 maj 1889. I Nya Kristi­ne­hamns Posten pub­li­ce­ra­des den 1 juni 1889. Dessa minnesord över Anders Petter Sandberg:

A.P. Sandberg, den gamle ka­kel­ugns­ma­ka­ren härstädes, der han vistats i öfver 40 år, fick i tisdags sluta sitt fordom så verksamma lif i en ålder af öfver 70 år. Sandberg var den förste som här till­ver­ka­de kakelugnar af väl känd godhet. För c:a 18 år sedan öfver­läm­na­de han fabriken, först åt sin måg fab­ri­kan­ten Rud. Sjöberg, och sedan till dess nuvarande in­ne­hafva­re. Sin ålders höst tillbragte Sandberg i lugn och frid, frisk och rask för sina år, tills åren slutligen togo ut sin rätt och han fick afgå från det jordiska , sörjd och saknad af ef­ter­lefvan­de åldrig maka, en gift dotter samt flere vänner bland de äldre hant­ver­kar­ne.

Johan Wilhelm Dahlgren kom till världen den 31 augusti 1845 i Stockholm, och där fick han även gå i lära hos C A Pettersson vid dennes ka­kel­fa­brik, innan han som gesäll 1869 flyttade till Norrköping. Tre år senare begav han sig till Göteborg och därifrån återvände han 1874 till Stockholm. Från hu­vud­sta­den kom han så 1877 till Kristi­ne­hamn, där han följande år ingick i äkten- skap. Möjligen arbetade han en tid åt A P Sandberg innan han 1877 övertog dennes rörelse. Detta över­ta­gan­de of­fent­lig­gjor­des genom en annons i Wermlands Allehanda den 17 maj detta år:

Vördsamt till­kän­na­gifvan­de att un­der­teck­nad efter Herr A. P. Sandberg öfvertagit Ka­kel­ugns­ma­ke­ri-rörelsen samt för­fär­di­gar kakelugnar af såväl Upsala lera som vanlig lera samt ombesörjer upp­sätt­ning af såväl nya som gamla kakelugnar.

Kristi­ne­hamn den 16 April 1877. J. W. Dahlgren.

Dahlgren var bosatt inne i centrala staden till­sam­mans med hustrun och några lärlingar, medan till­verk­ning­en av kakel och lerkärl, alltså hus­håll­s­kärl som krukor, fat, skålar och liknande, bedrevs ute vid Strömsborg. Även Dahlgren an­non­se­ra­de flitigt i orts­tid­ning­ar­na, och några exempel på detta är här hämtade från Christi­ne­hamns Allehanda 1878 respektive 1880: Lerkärl, alla sorter, såsom: Krukor, passande till ned­sylt­ning­ar, Bloms­ter­bur­kar (dylika finnes äfven i kommission hos fru B. Ekman), m.m., m.m. till billiga priser, hos J. W. DAHLGREN, Kristi­ne­hamn.

Kakelugnar, hwit­gla­se­ra­de, och af utmärkt wacker be­skaf­fen­het, tillwer­ka­de af Upsala lera. Äfwen upp­sätt­ning af gamla och nya Kakelugnar ombesörjes till billiga priser. J. W. Dahlgren, Kristi­ne­hamn.

Den 22 september 1887 erhöll Dahlberg dessa lovord genom en notis i Wermlands Allehanda:

Ka­kel­ugns­ma­ka­re J.W. Dahlgrens ka­kel­fa­brik förtjenar ock ett särskildt omnämnande redan på grund deraf, att den är en af de äldsta af platsens in­dust­ri­el­la an­lägg­ning­ar. Under de 45 år den existerat, har den gjort sig för­del­ak­tigt känd för goda fabrikat. Större parti af dessa - hufwud­sak­li­gen af Upsala-lera - säljas på Stockholm och Göteborg. Fabriken sys­sel­sät­ter omkring 10 st. arbetare. Att Herr D. ombesörjer upp­sätt­ning af nya och re­pa­ra­tio­ner af gamla kakelugnar, omnämna wi derjemte för full­stän­dig­he­tens skull.

Uppgiften om tio arbetare vid fabriken kan tyckas något över­skat­tad, eftersom Kommers- kollegiums handlingar anger antalet till mellan två och tre under åren fram till 1890. Under tiden som makarna Dahlgren var bosatta inne i centrala staden lät de uppföra ett boningshus ute vid Strömsborg, och dit flyttade de år 1881. Emellertid fanns dessa tid­nings­no­ti­ser och -annonser att läsa vid olika tidpunkter under 1899 i Kristi­ne­hamns-Tidningen respektive Nya Kristi­ne­hamns-Posten: Kakelugnar realiseras under sommaren i anseende till affärens upphörande i höst. J. W. Dahlgren, Kristi­ne­hamn.

Strömsborg jämte därtill hörande ka­kel­fa­brik har hr J. W. Dahlgren sålt till bruks­ä­ga­ren J. A. Juhlin, Niklasdam, för 12,000 kr., att tillträda 1 okt.

Nya Kristi­ne­hamns-Posten 1899-10-27

Det Kristi­ne­hamn som går och det som kommer. Stadens enda ka­kel­fa­brik är sedan i början af denna månad icke mera. Sedan bruks­e­ga­ren Juhlin å Niklasdam inköpt fabrikör J. W. Dahlgrens vackra ställe Strömsborg, vid Björ­klunds­ga­tan, med dertill hörande ka­kel­verk­stad, brännugn och magasin, har han låtit rifva ned de sednare husen och äfven hugga ned en del af de gamla björkarne samt i stället låtit plantera nya träd å den afrödda platsen. Verkstaden var ungefär lika gammal som kyrkan, således c:a 42 år. Förut fanns en ka­kel­fa­brik och kruk­ma­ka­re­verk­stad på platsen, der kyrkan nu står. Dåvarande egaren A. P. Sandberg bytte då bort tomten mot den, som erhölls vid Strömsborg. Der planterade han många såväl prydnads- som fruktträd. Sjelfva

bo­nings­hu­set bygdes i trädgården af hans ef­ter­trä­da­re J. W. Dahlgren. Såsom bevis på den ringa fö­re­tag­sam­he­ten här länder, att ingen ka­kel­fa­brik i stället för den rifvna kunnat åstad­kom­mas, ehuru försök dertill gjorts. Fackmännen hålla sig illa för att det nu för tiden är så svårt att få arbetare i yrket för skapligt pris.

I samband med för­sälj­ning­en lämnade makarna Dahlgren Strömsborg och efter några år förvärvade de en fastighet på annan plats i staden, där de sedan var bosatta fram till att de avled, Johan Wilhelm den 30 mars 1907 och hans hustru knappt nio månader senare.

Det har inte varit helt lätt att lokalisera var ka­kel­fa­bri­ken vid Strömsborg var belägen, men en grov och möjligen inte helt till­för­lit­lig upp­skatt­ning var att den fanns i ett område norr om nuvarande Ja­kobs­bergs­sko­lan mellan Prästgatan-Björ­klunds­ga­tan och älven.

Av de nu nämnda ka­kel­ugns­ma­kar­na i Kristi­ne­hamn har nog de flesta bedrivit sitt yrke genom att både tillverka kakel och lerkärl samt att utföra upp­sätt­ning och re­pa­ra­tio­ner av kakelugnar. Na­tur­ligt­vis har det i staden även funnits hant­ver­ka­re som enbart ägnat sig åt ka­kel­ugns­upp­sätt­ning och - re­pa­ra­tio­ner. Pre­sen­te­rar här kortfattat några av dessa ka­kel­ugns­ma­ka­re.

Lars Larsson föddes den 20 juli 1830 i Östmark, och sjutton år gammal kom han i lära hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Meister i Karlstad. Där blev han gesäll 1855 och arbetade vidare som sådan vid verkstaden fram till att han fyra år senare begav sig till Västerås. Där blev han dock kvar under endast två år, och 1861 återvände han till Meister i Karlstad. Drygt tio år senare, 1873, började han dock arbeta hos A P Sandberg i Kristi­ne­hamn. Efter att under två år ingått i Sandbergs hushåll bosatte han sig 1875 till­sam­mans med den blivande hustrun på annan plats i staden. Efter några år kom han att tituleras som ka­kel­ugns­ma­ka­re, men om han då drev egen rörelse eller även fort­sätt­nings­vis arbetade åt Sandberg, och senare åt Dahlberg, är oklart. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Lars Larsson fick dock lämna jordelivet den 8 maj 1891.

Carl August Carlsson blev född den 9 januari 1851 i Ölme socken strax utanför Kristi­ne­hamn, men vid sju års ålder flyttade han till­sam­mans med för­äld­rar­na in till staden. I Kristi­ne­hamn blev han sedan bosatt under lång tid, förutom några år under 1870-talets början då han arbetade som dräng i Varnum och Visnum. Efter att han1875 återvänt till Kristi­ne­hamns stad torde han ha kommit i arbete hos någon ka­kel­ugns­ma­ka­re, för­mod­li­gen då Dahlgren, och lärt sig yrket, för när han 1883 ingick i äktenskap ti­tu­le­ra­des även Carl August Carlsson som ka­kel­ugns­ma­ka­re. Till­sam­mans med sin familj lämnade han dock Kristi­ne­hamn år 1902 för att flytta till Karlstad, där han arbetade som verk­mäs­ta­re vid L M Björkmans ka­kel­fa­brik. Redan följande år fortsatte de emellertid till Sunne, där Carlsson efter något år förvärvade en ka­kel­fa­brik vid Södra Åmberg. Två av sönerna, bägge födda i Kristi­ne­hamn, blev även de ka­kel­ugns­ma­ka­re och möjligen övertog de så småningom rörelsen efter fadern. Carl August Carlsson avled den 27 juli 1933.

Enligt hus­för­hörs­läng­ders uppgifter skall Axel Wilhelm Andersson ha blivit född den 5 april 1856 i Varnums eller Visnums församling, men i ingen av dessa för­sam­ling­ars födelsebok har han dock gått att återfinna som inskriven vid detta eller när­lig­gan­de datum. I varje fall flyttade han i unga år till Karlskoga till­sam­mans med sin en­sam­stå­en­de mor, som där ingick i äktenskap. Axel Wilhelm växte därefter upp med sin mor och hennes make och så småningom halvsyskon fram till att han 1870 hamnade som fosterson hos en familj i Kristi­ne­hamn. Där började han åtta år senare som lärling hos ka­kel­ugns­ma­ka­re J W Dahlgren. Som gesäll blev det 1882 och samtidigt till­sam­mans med hustrun flytt till egen bostad. Vid denna tid kom Andersson även att tituleras ka­kel­ugns­ma­ka­re, men redan 1885 lämnade familjen Kristi­ne­hamn för att flytta till Troll­hät­tan. De var senare bosatta i både Karlstad, Örebro och Motala, men därefter är deras öden okända.

August Ludvig Frisell var född den 7 januari 1867 i Kristi­ne­hamn, men då med efter- namnet Nilsson. Han växte upp i staden till­sam­mans med föräldrar och syskon, bland annat den yngre brodern Karl Fredrik. Som lärling fick August Ludvig bosätta sig hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Dahlgren år 1884, men redan följande år fortsatte lär­lings­ti­den hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Andersson i Sunne. Som ka­kel­ugns­ma­kar­ar­be­ta­re och med ef­ter­nam­net Frisell återvände han 1890 till fö­del­sesta­den, där han två år senare gifte sig och bildade familj. När det 1894 blev en flytt till fas­tig­he­ten Södertörn, vilken då nyligen förvärvats av brodern Karl Fredrik, hade Frisell fått titeln ka­kel­ugns­ma­ka­re. Familjen var senare bosatt på andra platser i Kristi­ne­hamn och dess om­giv­ning­ar. Ka­kel­ugns­ma­ka­re August Ludvig Frisell avled som änkeman den 3 september 1949.

Karl Fredrik Frisell kom till världen den 15 april 1872 i Kristi­ne­hamn, och där växte han upp till­sam­mans med föräldrar och syskon, bland annat den äldre brodern August Ludvig. Även om det inte går att se det i hus­för­hörs­läng­der­na, så skall också han, enligt boken Kristi­ne­hamns fabriks- och hant­verks­för­e­nings 75-års­ju­bi­le­ums­skrift ha kommit in i ka­kel­ugns­ma­ka­ryr­ket genom arbete hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Andersson i Sunne. Liksom brodern bytte även Karl ut ef­ter­nam­net Nilsson till Frisell när han blivit vuxen. Enligt tidigare nämnda skrift skall han ha startat egen verksamhet som ka­kel­ugns­ma­ka­re 1892, men han var kyr­ko­bok­förd hemma hos för­äld­rar­na under yt­ter­li­ga­re två år, varefter han i samband med giftermål och fa­mil­je­bild­ning förvärvade en fastighet vid Södertörn. Familjen sålde denna fastighet några år in på 1900-talet, och blev sedan bosatta vid andra platser i staden. Osäkert hur länga Karl Frisell var verksam inom ka­kel­ugns­ma­ka­ryr­ket, men giss­nings­vis inte ända fram till sitt frånfälle den 22 mars 1949. Enligt boupp­teck­ning­en var han då ägare till en fastighet vid Linnégatan 1.

För­mod­li­gen har det funnits yt­ter­li­ga­re ett antal ka­kel­ugns­ma­ka­re verksamma i Kristine- hamn under åren, men detta får ändå utgöra slutet på denna do­ku­men­ta­tion.

Stort tack till Kerstin Ingelmark vid Kristi­ne­hamns Bildarkiv.

Karlstad

In­for­ma­tio­nen till detta försök till do­ku­men­te­ring av Karlstads stads kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­re har hu­vud­sak­li­gen gått att hämta från man­tals­läng­der samt kyr­ko­ar­ki­vens hus­för­hörs­läng­der och övriga källor där som födelse-, döds- och be­grav­nings­böc­ker. Andra källor har varit Ellen Raphaels artikel Ka­kel­ugns­ma­ka­re och krukmakare i Sverige från cirka 1700 till 1846, C E Nygrens bok Karlstads fabriks- och hant­verks­för­e­ning 1847-1927 samt två böcker ur Karlstads Gilles skrift­se­rie, nämligen Erik Elinders I hôve på en herr­hagspôjk och Ka­kel­ugns­till­verk­ning. Ett Karl­stads­hant­verk, vilken bygger på en uppsats av Mats Linderholm. Dessutom har en del upp­lys­ning­ar erhållits från tid­nings­no­ti­ser och - annonser, samt från yt­ter­li­ga­re några lokala skrifter, vilka preciseras närmare vid aktuellt textav­snitt.

Inleder do­ku­men­ta­tio­nen med att namnge några av de allra tidigaste kruk­ma­kar­na, vilka vid den tiden benämndes Påt­te­ma­ka­re. Vägledning till detta har i huvudsak hämtats från Karlstads stads man­tals­läng­der, och dessa har funnits att tillgå från 1642. Under de tre första åren har det inte gått att se någon Påttmakare i längderna, men detta kan bero på att de då var mycket svårlästa eftersom det har hamnat en hel del bläck­fläc­kar över texten och därmed gjort den oläslig på vissa ställen. År 1645 finns där dock en Börie Påt­to­ma­ka­re och han kommer att finnas kvar till och med 1663. Under de två följande åren har det inte heller gått att träffa på någon påttmakare, men då möjligen av samma orsak som anges för de allra första åren. År 1666 inleder Pär (Pehr, Petter) Påt­te­ma­ka­re en lång karriär i man­tals­läng­der­na och då för­mod­li­gen även bland Karlstads hant­ver­ka­re. I C E Nygrens skrift Karlstads stads historia, omfattande tiden 1584-1719 anges att bland de av stadens innevånare som 1681 blev utsedda till att sköta den taxering som var behövlig för att få fram medel till att försörja stadens båtsmän återfanns Pehr Påttemaker. I man­talsläng­den hade han dock cirka fem år tidigare börjat benämnas som Petter Påt­te­ma­ka­re, men det var säkert samma person, eftersom det i äldre tider var vanligt att omväxlande använda mansnamnet Pär eller Petter. 1695 hade Petter försvunnit från man­talsläng­den och ersatta av hans änka, vilket torde innebära att Petter Påt­te­ma­ka­re avlidit något eller några år tidigare. På en tomtkarta från 1696 finns Per Nilssons änka inritad som ägare till tomt nr 137 i kvarteret Freja, och efter jämförelse mellan denna karta och en något senare samt olika års man­tals­läng­der bir en personlig slutsats att Per Nilsson är densamme som Per/Petter Pot­te­ma­ka­re.

Inom Stora Torget i Karlstad utförde Värmlands museum år 2019 en ar­ke­o­lo­gisk un­der­sök­ning där det på­träf­fa­des ett stort antal dekorerade ke­ra­mik­skär­vor, vilka efteråt kunde sam­man­fo­gas till en så gott som komplett skål. Skålen, som var dekorerad både på ut- och insida, hade två handtag. Det ena i form av en ögla och det andra betydligt mer stilfullt utfört med ett form­pres­sat sjöjung­fru­mo­tiv. En mycket intressant sak med skålen är att i dess botten utgörs de­ko­ra­tio­nen av årtalet 1667, vilket sannolikt är det år då den blev tillverkad. Analyser visar att skålen är tillverkad av lera från Karlstad, och då för­mod­li­gen även tillverkad där. Giss­nings­vis av Pär (Petter) Påt­te­ma­ka­re, och då kanske som mästarprov. Eller så var det Börie Påt­to­ma­ka­re som med sina händer framställt denna fan­tas­tiskt fina skål. I Värmlands museums årsbok, Värmland förr och nu, från 2022, som har titeln Om arkeologi i Värmland, finns en artikel om just denna skål. I boken finns även andra artiklar om ut­gräv­ning­ar där bland annat keramik kunnat påträffas. Dessutom ingår ett flertal in­tres­san­ta artiklar med anknytning till arkeologi i Värmland.

Från och med 1673-års man­talslängd har även Lars Påt­te­ma­ka­re kunnat ses i dessa handlingar. Enligt Carl Emanuel Nygrens skrift Karlstads fabriks- och hant­verks­för­e­ning 1847-1927 skall det i augusti 1686 företagits sjä­la­ring­ning för Lars Pot­te­ma­kers barn och i Karlstads stads­för­sam­lings dödsbok anges hans änka ha blivit begrav den 16 december 1698. Lars själv har inte kunnat återfinnas i dödsboken, men enligt man­talsläng­den torde han ha avlidit ungefär samtidigt som Petter Påt­te­ma­ka­re, alltså i början av 1690-talet. På tomt­ä­gar­kar­tan från 1696 har Lars Pot­te­ma­ka­re angetts som ägare till tomt nr.227, vilket skall motsvara un­ge­fär­li­gen nuvarande Drott­ning­ga­tan 29-31 i kvarteret Jägaren.

Nu behövde inte Karlstad sakna krukmakare under någon längre tid, utan redan 1695 har Sven Påt­te­ma­ka­re gått att träffa på i man­tals­läng­der­na. Dessvärre är det tidiga 1700-talets man­tals­läng­der inte så lätta att tyda och därför osäkert när Sven Påt­te­ma­ka­re fick lämna dem, och därmed för­mod­li­gen även jordelivet. En upp­skatt­ning är att detta skedde omkring 1720. Vid seklets början förekom han dock flitigt i för­sam­ling­ens födelse- och dödsbok. Detta som fader till både födda och avlidna barn. Hans tomt har gått att se som nr 205 på en tomtkarta från 1713, och detta skall ungefär motsvara korsningen mellan dagens Drott­nings­ga­tan 5 - Östra Torggatan 4 i kvarteret Monitorn.

Det fanns yt­ter­li­ga­re en krukmakare i staden med namnet Sven, men denne benämndes Kru­ke­ma­ka­re och hade även ett vanligt efternamn, nämligen Andersson. Enligt Stockholms ka­kel­ugns­ma­ka­reäm­be­tets handlingar skall Sven Andersson Staf ha blivit mästare i Mariestad 1706 och betalat in­skriv­nings­pen­ning i Karlstad tre år senare. Han torde då ha flyttat från Mariestad till Karlstad. I skriften Karlstads stads historia omfattande tiden 1584-1719 av C. E. Nygren anges att det vid en taxering över stadens hant­ver­ka­re 1715 fanns bland annat krukmakare Sven Andersson Staf med, samt i den 1718 tillkomna brand­ord­ning­en ingick Mäster Swen Kru­ke­ma­ka­re bland personal vid brand­spru­tan. Kruk­ma­ka­ren Sven Andersson begravdes i Karlstad den 11 mars 1735, och torde då ha avlidit någon eller några dagar tidigare.

I C E Nygrens skrift anges även att kruk­ma­ka­ren Nils Söderman den 8 december 1712 uppvisade mästarbrev från Stockholm, och samtidigt erhöll han burskap i Karlstad. Något yt­ter­li­ga­re om denne krukmakare har tyvärr inte gått att få fram.

Ungefär samtidigt var Nils Larsson Pot­te­ma­ka­re bosatt i staden och också denne tillhörde ämbetet i Stockholm. I den 1718 tillkomna brand­ord­ning­en ingick Nils Larsson Påttmakare bland personal som var utsedda att sköta riv­nings­ar­be­te vid brand­be­kämp­ning­en, och i den tidigare nämnda Värmlands museums årsbok nämns i en artikel att Pottmakare Nils Larsson hade sin tomt på södra sidan av Skep­pa­re­ga­tan, en gata som inte längre finns men som tidigare gick parallellt mellan Ting­val­la­ga­tan och Drott­ning­ga­tan. På 1713 års tomtkarta finns Nils Larsson som ägare till tomt nr 141 i kvarteret Freja. I man­tal­säng­den har han gått att träffa på från ungefär 1711 och fram till och med 1736, och i för­sam­ling­ens dödsbok an­teck­na­des hans änka som avliden 1744.

Det var tydligen gott om krukmakare i Karlstad under 1700-talets första hälft, för från omkring 1720 har även kruk­ma­ka­ren Abraham Sch­ne­eweiss (Sneveis, Schnevius) blivit antecknad i mantals- och hus­för­hörs­läng­der. I Nygrens skrift berättas att det den 11 december 1738 utbjöds en kakelugn som Abr. Sch­ne­eweiss grundsatt. Giss­nings­vis avses med detta att det var han som tillverkat ugnen. Han avled dock den 20 december 1743.

Mattias Salander (Sallander) anges i hus­för­hörs­läng­der­na ha blivit född 1701, och i Ellen Raphaels skrift skrivs om honom att han förenar sig med stock­holms­skrå­et 1730. I Karlstads stads man­talslängd var han inskriven som Mathias Pottmakare år 1731 och från följande år och tjugotre år framåt som Mattias Salander. 1734 blev det dags att ingå i äktenskap, och hos makarna kom det därefter att finnas både gesäller och lärlingar som inneboende. Krukmakare Salander skall dock ha blivit begravd den 27 juli 1755 och torde då ha avlidit några dagar tidigare. Efter makens frånfälle drev änkan rörelsen vidare under några år med hjälp av gesäller och lärlingar, men därefter av hennes son Johan Nornberg. Mer om denne person senare i do­ku­men­ta­tio­nen.

Gabriel Söderman uppges i hus­för­hörs­läng­der­na ha blivit född 1722, men eftersom Karlstads stads­för­sam­lings födelse- eller dopböcker har varit möjliga att ta del av för just denna period, har det inte gått att verifiera dessa uppgifter, och inte heller om det fanns något släktskap med Nils Söderman. Han skall i varje fall ha blivit mästare i Karlstad år 1745, och från och med samma år även gått att återfinna i stadens man­tas­längd. Gabriel Söderman fick dock ingen lång tid som kruk­ma­kar­mäs­ta­re, utan han finns antecknad som begravd i Karlstad den 5 oktober 1755.

Johan Nornberg (Jan Norenberg) skall enligt uppgifter på en in­ter­netsi­da ha blivit född den 26 maj 1726 i Sunne socken, som son till Mattias Salanders hustru i hennes tidigare äktenskap. Nornberg torde ha gått i lära hos Salander och sedan arbetat som gesäll hos honom och därefter hos dennes änka, alltså hos sin mor I varje fall blev han mästare 1758 och giss­nings­vis då även verk­sta­dens nye ägare. Johan Nornberg fick dock lämna jordelivet den 14 december 1771, och därefter övertogs verkstaden av Johan Nyqvist som arbetat där som lärling och gesäll.

(Jan) Johan Nyqvists födelseår anges i hus­för­hörs­läng­der både till 1743 och 1744. Han hade gått i lära, och från och med 1763 arbetat som gesäll hos Johan Nornberg vars verkstad han övertog efter dennes död. Nyqvist blev dock inte mästare förrän 1776. Under åren kom det att ingå en del lärlingar och gesäller i hushållet, bland annat Göran Runström. Kruk­ma­kar­mäs­ta­re Johan Nyqvist avled den 2 april 1789. Änkan gifte följande år om sig med gesällen Runström, vilken därmed blev ny mästare i verkstaden vid gård nr 184.

(Georg) Göran Runström skall enigt hus­för­hörs­läng­der­nas an­teck­ning­ar ha blivit född 1759. Möjligen var fö­del­se­or­ten Jönköping, där har han i varje fall gått att se som lärling hos en av denna stads ka­kel­ugns­ma­ka­re. Han skall dessutom ha tillhört Jönköpings kruk- och ka­kel­ugns­ma­karäm­be­te, så någon anknytning till staden torde han ha haft. Däremot har det inte gått att få fram några uppgifter om var han hade varit i tjänst innan han anlände till Karlstad, och inte heller när. Från och med 1787 har han dock i man­talsläng­den gått att se som gesäll hos Nyqvist, och året efter dennes död, alltså 1790, blev det giftermål med änkan, varvid Runström som mästare kunde ta över verkstaden. Till sin hjälp hade han någon gesäll och lärling, men ka­kel­ugns­ma­ka­re Göran Runström fick inte driva sin verkstad under någon längre tid eftersom han fick sluta sin tid här på jorden den 18 mars 1796. Änkan drev rörelsen vidare med hjälp av gesällen Bergqvist samt en lärling, och ännu en gång gifte hon tämligen omgående om sig med gesällen, som därmed kunde ta över verkstaden.

Anders Bergqvists födelseår anges i hus­för­hörs­läng­der­na till 1769, och efter en tids arbete som gesäll hos en ka­kel­ugns­ma­ka­re i Ulricehamn kom han 1795 till Runström i Karlstad, där han likaledes fick tjänst som gesäll. Efter Göran Runströms död följande år gifte sig Bergqvist året därpå med änkan och kunde därmed som ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re ta över verkstaden vid gård/tomt nr 184. Hos familjen kom det under åren att finas ett flertal lärlingar som inneboende, men även någon gesäll. Den 25 januari 1834 lät Bergqvist införa denna annons i Carlstads-Tidning: Sedan jag nu från Stockholm erhållit skicklige arbetare, får jag härmedelst re­kom­men­de­ra mig, med wördsamt till­kän­na­gifwan­de att be­ställ­ning­ar om alla sorters Kakelugnar emottagas; och utlofwas så wäl ackuratess som facila priser. A. Bergqvist.

Nu fick Bergqvist tyvärr inte så stor nytta av sina nyanlända arbetare eftersom han avled den 6 september samma år.

Ekonomin torde nog inte ha varit den bästa, för den 3 oktober 1835 gick detta att läsa i Carlstads-Tidning:

Å Stadens Auk­tions­kam­ma­re utbjudes till för­sälj­ning, Thorsdagen den 15 nästa Oktober kl. half 12 f.m., Tomten N:o 184 med derå warande brand­för­säk­ra­de byggnader och tillydande jord i Romstad, Galgberget och södra Wiken, tillhörige kon­kurs­mas­san efter afl. Ka­kel­ugns­ma­ka­ren A. Bergqvist.

Auk­tions­kam­ma­ren den 9 September 1835.

I Ka­kel­ugns­ma­ka­ren Bergqvists Kon­kurs­mas­sas gård försäljes genom Auktion den 15 dennes kl. 3 e.m. Kon­kurs­mas­sans åter­stå­en­de lösörebo af diverse Möbler, Linne, Stenkärl, 2:ne st. Mjölkkor, och In­ven­ta­ri­er till en Ka­kel­ugns­ma­ka­re-werkstad, att af inropare betalas den 1 April näst­kom­man­de år.

Carlstads Auk­tions­kam­ma­re den 1 Oktober 1835.

Enligt en karta från före stads­bran­den i Karlstad 1865 skall tomt nr 184 ha varit belägen vid korsningen mellan nuvarande Drott­nings­ga­tan och Järn­vägs­ga­tan, dåvarande Ham- mar­viks­ga­tan och Salt­torgs­ga­tan.

Den 29 april 1837 an­non­se­ra­des detta i Carlstads-Tidning:

Un­der­teck­nad, som här i Staden wunnit Burskap såsom Ka­kel­ugns­ma­ka­re­mäs­ta­re för­fär­di­gar, försäljer och emottager be­ställ­ning­ar af alla slags Kakelugnar samt andre arbeten af detta handtwerk; och får, jemte försäkran om skynd­sam­het, ackuratess och billiga priser, sig härmedelst wörd­sam­mast re­kom­men­de­ra.

Carlstad den 27 April 1837. L. O. Brandt, in­ne­hafwa­re af f.d. Ber­gqvist­ska Ka­kel­ugns­ma­ka­re-werkstaden.

Lars Olof Brandt var född den 11 maj 1805 i Umeå, och där kom han i lära hos sin farbror Carl Petter Brandt som var ka­kel­ugns­ma­ka­re i staden. Lars Olof lämnade dock fö­del­sesta­den år 1829 för att flytta till Stockholm, där han under en tid arbetade som gesäll hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Öfverberg. Efter ett års vistelse i Enköping kom han så 1836 till Karlstad för att arbeta vid den verkstad som då drevs av Bergqvists konkursbo, och som han följande år övertog. Enligt hus­för­hörsläng­den lämnade dock Brandt gård nr 184 redan 1840, och i stället flyttade ka­kel­ugns­ma­ka­re Meister in där, men möjligen hade de båda ett samarbete under en tid. Lars Olof Brandt torde därefter ha arbetat som ka­kel­ugns­ma­ka­re med upp­sätt­ning samt re­pa­ra­tio­ner av kakelugnar och blev senare bosatt på olika platser i staden innan han hamnade på Fat­tig­ba­rac­ken vid Herrhagen där han avled den 4 augusti 1868.

Carl Theodor Meister kom till världen den 28 november 1813 vid Drott­ning­holms slott på Lovön i Mälaren där fadern arbetade som ka­kel­ugns­ma­ka­re. Gick i lära hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Carl Samuel Mi­chaels­son i Stockholm under perioden 1828-32, varefter han blev gesäll. Som sådan arbetade han en kort period i Lund och

Malmö innan han 1834 flyttade till Filipstad, där brodern Johan Adolf då nyligen startat upp en ka­kel­ugns­makar­verk­sam­het. När brodern fyra år senare flyttade till Mariestad för att där starta upp en tämligen stor ka­kel­till­verk­ning, följde Carl Theodor med. I motsats till sin bror blev han dock inte kvar i denna stad under någon längre tid, utan redan 1840 flyttade han till Karlstad, där han ar­ren­de­ra­de verkstaden vid gård nr 184. Den 17 februari följande år fanns så denna annons införd i Wermlands-Tidning: Un­der­teck­nad får äran Herrskaper och All­män­he­ten till­kän­na­gifva, att nu efter vunnet Burskap i Carlstad, hos mig finnes efter Be­ställ­ning­ar, så väl Postlins som simplare Kakelugnar samt alla sorters Stenkärl. Carl Th. Meister, Ka­kel­ugns­ma­ka­re Mästare.

I C E Nygrens skrift Carlstads stads historia under de 50 åren närmast före branden 1865 finns bland annat detta att läsa:

På tomten n:r 184 låg stadens ka­kel­ugns­fa­brik, bestående af ett envånings trähus efter Ham­mar­viks­ga­tan (Drott­ning­ga­tan). Ugnen, där kaklet brändes, var uppförd af tegel inne på gården, på tomtens vestra del. Bo­nings­hu­set, också ett en­vå­nings­hus, blef sedermera påbyggdt i två våningar och låg efter Salt­torgs­ga­tan(senare benämnd Järn­vägs­ga­tan). Ka­kel­ugns­ma­ka­re­mäs­ta­re Anders Bergqvist innehade gård och fabrik 1810 ända till dess han dog i koleran 1834, då enkan Anna Cajsa Bast övertog bådadera. År 1841 köpte hä­rads­skri­va­ren Paulus Kruse gården af henne, som året förut öfver­läm­nat fabriken till ka­kel­ugns­ma­ka­re­mäs­ta­re Carl Theodor Meijster, hvilken år 1851 äfven blef ägare af gården och innehade den då den brann. Meijster kom vid unga år till staden, och erhöll med tiden, tack vare sin fram­stå­en­de yr­kes­skick­lig­het, stort anseende i sin verksamhet. Hvad folk där i allmänhet hade emot honom, var att han var aldeles för mycket med sitt arbete, hvarför han hade namn om sig att aldrig bliva färdig med be­ställ­ning­ar­na.

Enligt Kom­mers­kol­le­gi­ums handlingar bestod ar­bets­styr­kan vid verkstaden/fabriken under de första åren av en till två gesäller samt någon eller några lärlingar, men från mitten av 1850-talet och knappt tio år framåt fanns där fyra till fem gesäller samt några lärlingar, vilket torde tyda på att verk­sam­he­ten vid denna tid bör ha varit tämligen stor. Som nämns i Nygrens text här ovan, så köpte Meister gården 1851, och två annonser som vid slutet av år 1850 var införda i Werm­länds­ka Kor­re­spon­den­ten respektive Wermlands-Tidning meddelade att fas­tig­he­ten var till salu. An­non­ser­nas lydelse:

Genom offentlig auktion, som Tisdagen den 10 nästa December kl. 11 f.m. förättas å härvarande auk­tions­kam­ma­re försäljas brand­för­säk­ra­de Gården och 15/16 Tomten N:o 184 här i staden, in­ne­hål­lan­de 7 ta­pet­se­ra­de rum med 2:ne kök, vist­hus­bo­dar, skafferi och till­räck­li­ga uthus, hvarjemte i gården finnes uppförd en i godt stånd varande större Brännugn för ka­kel­till­verk­ning.

Carlstad den 12 November 1850

Stads-Egendom til salu. Gården och 15/16 tomten N:o 184 här i staden med 5 väl omsedda och ta­pet­se­ra­de rum, kök, skafferi och ka­kel­ugns­ma­ka­rewerk­stad uti undra, samt 2:ne bo­ning­as­rum, kök, hand­kam­ma­re och wist­hus­bo­dar i öfra wåningen.

Den 3 maj 1862 gick en annons med denna lydelse att läsa i Nya Wermlands-Posten:

Un­der­teck­nads Kakelugns-Fabrik har, till följe af det förtroende och den ökade af­sätt­ning­en jag årligen tillvunnit mig så att flera reqvi­si­tio­ner förut icke kunnat emottagas och expedieras, hvilket för­hål­lan­de gifvit mig anledning till nyom­bygg­nad och Fabrikens utvidgning i större skala af flera rymliga arbetsrum och större Bränn-ugnar äfvensom hästkrafts användande till ru­di­ma­te­ri­ens för­be­red­ning m.m. får härmed re­kom­men­de­ra min till­verk­ning af hvit-glacerade och vackert ornerade Kakelugnar af bättre och ordinär sort, såväl Förmaks- som Salongs-, äfven till andra och tarfligare rum, och utlofvas ferm expedition samt ett vackert och durabelt arbete och billiga priser, in­ne­slu­tan­de jag mig hos respektive ortens innevånare med hugnad af reqvi­si­tio­ner. Skickliga arbetare för ka­kel­ug­nar­nes upp­sät­tan­de kunna äfven erhållas då sådant serskildt begäres.

Carlstad i Februari 1862. C. T. MEJSTER.

Meisters hustru avled 1863 och i hennes tämligen omfattande boupp­tek­ning upptogs bland annat Gården och 15/16 - dels tomten No 184 med åbyggnader. I fabriken upptogs ett stort antal poster, men redovisar här endast några av dessa: 1 lerkran med tillbehör, 3 gla­s­yr­k­var­nar, 36 diverse kärl, 8 formskivor, 12 diverse formar av trä, 7 ka­kel­for­mar av sten, 150 diverse kakel- och or­na­ments­for­mar av gips och en kakelpress. Under rubriken Lager af Lerarbeten re­do­vi­sa­des följande: 50 st. brända ej glaserade kakelugnar, 25 st. obrända ej glaserade kakelugnar, 1000 st. färdiga lerkärl av olika storlek, 600 st. brända ej glaserade stenkärl av olika storlek samt 4652 st. obrända lerkärl av olika storlek och form. Boupp­teck­ning­en visade dock även på ett flertal tämligen stora skulder. Tyvärr var fas­tig­he­ten en av de många som drabbades av den stora stads­bran­den 1865. Vidare i Nygrens skrift anges detta: Han byggde efter branden upp sin fabrik vid Pråm­ka­na­len söder om järn­vägs­bron. Bo­nings­hu­set är nu Mekaniska verk­sta­dens dis­po­nent­bo­stad. C E Nygren var även författare till skriften Karlstads brand 1865 och stadens senare historia, vilken utgavs 1915. Där berättade han om Meisters nyuppförda hem och verkstad på detta sätt: På hörntomten söder om gju­te­ri­bac­ken hade ka­kel­ugns­ma­ka­ren C. T. Meijster uppfört ett litet boningshus med till­hö­ran­de ka­kel­fa­brik, hvilken gård Andersson vid Meijsters aff­lytt­ning till Göteborg inköpte för verk­sta­dens räkning och ombyggde till disponent-bostad. Fas­tig­he­ten anges här ha funnits vid Mariedal.

I Anders Blomqvists skrift Karlstads Mekaniska Werkstad anges Meister ha uppfört ett mindre envånings trähus samt verkstad något nedströms nuvarande Ma­ri­e­dals­bron men att detta inköptes av Karstads mekaniska verkstad år 1868 för att ombyggas till företagets dis­po­nent­bo­stad. An­led­ning­en till för­sälj­ning­en går kanske att finna i Nya Wermlands-Posten den 14 november två år tidigare:

Genom exekutiv auktion, som Fredagen den 30 in­ne­wa­ran­de November kl. 10 f.m. å stället förrättas, kommer att till den högst­bju­dan­de försäljas ett från Ka­kel­ugns­ma­ka­ren C.T. Mejster för domfäst skuld utmätt, å Herrhagen beläget, boningshus, in­ne­hål­lan­de fem rum och kök jemte twå gafwelrum. Huset är brand­för­säk­radt för 1,300 Rdr Rmt.

Carlstad den 13 November 1866. På Auk­tions­kam­ma­rens wägnar: C.F. Lidberg.

Nu verkar ju detta inte vara något litet boningshus, utan kanske det avser den byggnad strax uppströms nämnda bro där Meister hade sin bostad.

Fortsätter med att återge vad som framkommit genom hus­för­hörs­läng­der samt tid­nings­no­ti­ser och - annonser.

Brodern Johan Adolf hade vid den här tiden byggt upp verk­sam­he­ten i Mariestad till en stor ka­kel­fa­brik, och Carl Theodor var ombud för dennes för­sälj­ning i Karlstad. Detta meddelades genom en annons tidigare detta år: Un­der­teck­nad får till­kän­na­gifva, att jag för min broders räkning åtagit mig att af hans till­verk­ning till­han­da­hål­la och utlemna kakelugnar till reqvi­ren­ter deraf, till dess jag hinner få min egen Ka­kel­ugns­fa­brik i ordning. Carlstad i Aug. 1866. C. TH. MEISTER.

Mot­gång­ar­na var på intet sätt över för denne ka­kel­ugns­ma­ka­re, utan tre år senare var det dags för ännu en exekutiv auktion, vilket det meddelades om i lo­kal­tid­ning­en:

Andra exekutiva auktionen till för­sälj­ning af från C.T. Meister för domfäst skuld utmätte en kålgård i Östra Wiken under N:o 137 och 137a, om 15 1/8 kappland med derå lagd grund af gråsten till en ka­kel­ugns­ma­ka­re-werkstad samt uppförd stomme till ett uthus af stolpwirke, jemte bred­wid­lig­gan­de och till­hö­ran­de bygg­nads­ma­te­ri­a­li­er, förrättas å Stadens Auk­tions­kam­ma­re Thorsdagen den 21 in­ne­wa­ran­de Januari kl. 11 f.m.

Carlstad den 12 Januari 1869. På Auk­tions­kam­ma­rens wägnar: C.F. Lidberg.

Huruvida det blev någon ny ka­kel­ugns­makar­verk­stad eller fabrik uppbyggd av Meister är osäkert. Men han fortsatte i varje fall i yrket, och detta meddelade han på detta sätt:

Un­der­teck­nad får härmed vördsamt till­kän­na­gifva för stadens och ortens respektive innevånare att jag fort­fa­ran­de åtager mig upp­sätt­ning af nya samt om­sätt­ning­ar och re­pa­ra­tio­ner af gamla Kakelugnar. Säkert och varaktigt arbete samt billigt pris utlofvas, och har jag säkra och pålitliga biträden att påräkna. Carlstad i Maj 1869. C. Th. Mejster.

Efter att Meister hade fått lämna sitt hus på Herrhagen blev han som hyresgäst bosatt i området till­sam­mans med sina barn, men familjen blev senare även bosatta på andra platser i staden. Han fortsatte i branschen under yt­ter­li­ga­re en tid, och åren 1875 och 1876 gick dessa två annonser att se i Wermlands Läns Tidning: OBSERVERA. Hos un­der­teck­nad finnes till salu hvita och gula Kakelugnar, snygga och väl brända Stenkärl, från större till mindre sorter samt Blomkrukor. Lokal midt för Mekaniska Verkstaden. Carlstad i Mars 1875. C. TH. MEISTER.

Hos un­der­teck­nad finnas vackra och väl brända stenkärl från mindre till större sorter i parti och minut. Äfven snygga och välbrända blomkrukor från mindre till större di­men­sio­ner. Lokal i hörnet vid Mekaniska verkstaden.

Carlstad i Aug. 1875. C. TH. MEISTER.

Giss­nings­vis var dock varorna inte av hans egen till­verk­ning. Carl Theodor Meister lämnade Karlstad 1884 för att i stället bosätta sig i Göteborg, och där avled han den 13 mars 1905. Dessa minnesord pub­li­ce­ra­des i Värmlands Dagblad två dagar senare:

Dödsfall. En av Göteborgs äldsta invånare, f.d. ka­kel­fab­ri­kör C.T. Meister, har aflidit därstädes 92 år gammal. M. kom i unga år till Karlstad och gjorde sig här känd som en mycket driftig och duglig ka­kel­ugns­ma­ka­re. Hans till­verk­ning­ar ansågos på den tiden som de förnämsta. Den aflidne, som drev sin rörelse i Karlstad till långt efter stadens brand, sörjes närmast af barn och barnbarn.

Återvänder så till 1700-talet.

Peter Hammarberg skall ha blivit född den 4 september 1757 i Kristi­ne­hamn, men då med ef­ter­nam­net Petersson. Lär­lings­ti­den till­bring­a­des under perioden 1777-81 hos krukmakare Zachris Lindroth i denna stad och därefter arbetade han en tid som gesäll hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Lars Wargs änka, även det i Kristi­ne­hamn. I Uppsala Dom­kyr­ko­för­sam­lings hus­för­hör­säng­der finns han antecknad som gesäll där under perioden 1781-85. För­mod­li­gen flyttade han efter det till Karlstad, men eftersom det i stads­för­sam­ling­ens kyrkoarkiv saknas hus­för­hörs­läng­der för perioden 1780-90, har det inte säkert gått att fastställa när detta skedde. I varje fall an­teck­na­des han som ka­kel­ugns­ma­ka­re i stadens man­talslängd från och med 1787, och när hus­för­hörs­läng­der­na återigen blivit till­gäng­li­ga från och med 1790 finns han där antecknad som ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re och har då även bildat familj, liksom att det då också finns några lärlingar som inneboende. Dessutom var Lars Hoffstedt där som gesäll under perioden 1792-95.

Familjen Hammarberg med arbetsfolk skall ha varit kyr­ko­bok­för­da vid gård nr 45-46, vilket un­ge­fär­li­gen bör motsvara ett läge vid nuvarande Herr­gårds­ga­tan 7-9, alltså något väster om Domkyrkan. Vid 1810-talets början fick ka­kel­ugns­ma­ka­re Hammarberg i stället titeln kämnär (vilken var medlem i en käm­närs­rätt, alltså en sorts domstol) och ka­kel­ugns­ma­kar­rö­rel­sen togs i stället över av sonen. Den före detta ka­kel­ugns­ma­ka­ren och kämnären Peter Ham­mar­ström avled den 6 juni 1822.

Peter Niclas Hammarberg anges i hus­för­hörsläng­den ha blivit född den 4 december 1792 i Karlstad, men har inte gått att återfinna i stads­för­sam­ling­ens födelsebok. Däremot har han i för­sam­ling­ens hus­för­hörs­läng­der funnits kyr­ko­bok­förd vid gård nr 45-46 i Karlstad till­sam­mans med föräldrar och en syster från omkring 1790. För­mod­li­gen kom han tidigt i lära vid faderns ka­kel­ugns­makar­verk­stad, men arbetade senare tidvis som gesäll hos en annan ka­kel­ugns­ma­ka­re i staden. Han fick överta faderns verkstad under 1810-talets början, men möjligen blev han inte mästare förrän i samband med sitt giftermål 1816. I hushållet kom det under åren att ingå en hel del lärlingar, men ka­kel­ugns­ma­ka­re P N Hammarberg fick redan den 7 september 1835 lämna jordelivet.

Änkan drev därefter rörelsen vidare och den 15 juli 1837 lät hon införa en annons med denna lydelse i Carlstads Tidning: Un­der­teck­nad, som fått skicklige arbetare i min pro­fes­sions drifwande, får mig hos resp. Herrskaper och Kunder re­kom­men­de­ra med för­fär­di­gan­de af alla sorters Kakelugnar och om­sätt­ning­ar af gamla med ackuratess och skynd­sam­het. Carlstad den 13 Juli 1837 Maria Hammarberg, Ka­kel­ugns­ma­ka­re-Enka.

En kort period fanns ka­kel­ugns­ma­ka­re­ne Johan Björndahl bosatt vid gård nr 45-46, men om han då arbetade åt änkefru Hammarberg eller ar­ren­de­ra­de verks­sta­den där är oklart. I varje fall skall han ha varit född 1801 i Göteborg och arbetade en tid som gesäll i Alingsås innan han som ka­kel­ugns­ma­ka­re år 1828 kom till Mariestad. Därifrån begav han sig elva år senare, alltså 1839 till Karlstad där han fanns kyr­ko­bok­förd hos änkefru Ham­mar­ström vid gård 45-46. Tiden i Karlstad blev dock mycket kortvarig eftersom Björndahl avled redan den 5 januari 1841.

Föregående år hade emellertid detta gått att ta del av i Carlstads Tidning:

Genom öppen och friwillig Auktion, som hålles å Stadens Auktions-Kammare Fredagen den 14 näst­kom­man­de Februari klockan half tolf på dagen, försäljes till den mest­bju­dan­de, genom uppslag, Ka­kel­ugns­ma­ka­re-Enkan Ham­mar­bergs ef­ter­läm­na­de fas­tig­he­ter här i Staden, Gårdarne och Tomterne N:ris 45 och 46, med dertill hörande åbyggnader, deribland en Ka­kel­ugns­ma­ka­re-Werkstad med Brännugn, samt en kålgård. Dessa egendomar försäljas antingen hwar för sig eller till­sam­mans under ett klubbslag, efter Spe­ku­lan­ters önskan, och lemmnas wid Auk­tions­till­fäl­let närmare be­skri­f­ning på egen­do­mar­ne och tiden för kö­peskil­ling­ens betalande kungöres äfwen då.

Carlstads Auktions-Kammare den 27 Januari 1840. Carl Fr. Tingwall.

Änkefru Maria Hammarberg lämnade gård nr 46 vid Lilla Her­re­gårds­ga­tan år 1846 för att bosätta sig på annan plats i staden, och därefter har det inte gått att se något kakelfolk kyr­ko­bok­för­da där.

C E Nygren skrev detta om Ham­mar­bergs i sin bok Carlstads stads historia under de 50 åren närmast före branden 1865.

Intill denna tomt låg en liten gård (n:r 45), så tillvida märklig att stadens första bokhandel här var belägen. För öfvrigt fanns här å gården en liten ka­kel­fa­brik, som efter kämnären, ka­kel­mäs­ta­ren Petter Ham­mar­bergs död 1822 drefs af sonen Per Niclas och nedlades, då han dog 1835.

Återvänder ännu en gång till 1700-talet.

Lars Hoffstedt blev född den 9 januari 1767 i Hassle socken något nordost om Mariestad Under 1780-talets senare år har han under en kortare tid gått att se som gesäll hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Brunsell i Kristi­ne­hamn, och arbetade därefter som sådan hos Peter Hammarberg i Karlstad. Omkring 1896 etablerade han sig som ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re vid gård nr 13 i denna stad, och något år senare bildade han familj. I hushållet kom det under åren att ingå en del lärlingar och 1817 blev även sys­ter­so­nen Niklas Carlberg en av dessa. Lars Hoffstedt fick lämna jordelivet den 31 maj 1834, men ka­kel­ugns­ma­kar­rö­rel­sen hade två år tidigare övertagits av gesällen och sys­ter­so­nen Carlberg.

Niklas Carlberg-Hoffstedt anges ha varit född den 15 februari 1804 i Stockholm. Tretton år gammal kom han till Karlstad för att lära sig ka­kel­ugns­ma­ka­ryr­ket hos sin morbror Lars Hoffstedt. Efter att ha blivit gesäll 1824 återvände han följande år till Stockholm, men var tämligen snabbt tillbaka hos Hoffstedt, och där blev han sedan kvar, förutom ett årslångt besök i Enköping omkring år 1827. Den 12 maj 1832 gick så detta att läsa i Carlstads Tidning: Un­der­teck­nad, som af min Morbroder Lars Hoffstedt öfwertagit Ka­kel­ugns­ma­ka­re- rörelsen, har ändrat mitt namn och kallar mig hädanefter Niklas Hoffstedt; hwarom resp. All­män­he­ten härom un­der­rät­tas. Carlstad den 9 Maj 1832. Niklas Carlberg.

Efter att ha blivit mästare hade han föregående år erhållit bur­skaps­rät­tig­he­ter i staden, samt något år senare till­sam­mans med hustru och några lärlingar flyttat in vid gård nr 12, alltså gården bredvid där morbrodern Lars Hoffstedt var bosatt. Båda dessa gårdar låg vid dåvarande Stora Her­re­gårds­ga­tan och deras läge borde motsvara un­ge­fär­li­gen nuvarande Norra Strand­ga­tan 7. Till att börja med ingick det en hel del både gesäller och lärlingar i hushållet, men antalet minskade efterhand och under senare år hade familjen endast någon enstaka lärling som inneboende. Ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re Hoffstedt sa upp sina borgerliga rät­tig­he­ter den 28 september 1857, och en månad senare meddelade han detta genom en annons i Carlstads Tidning:

I anseende till sjukdom har jag upphört med min Ka­kel­ugns­ma­ka­re­rö­rel­se, och i anledning häraf finnes till salu hwar­je­han­da ma­te­ri­a­li­er, bestående af Glasyr till hwita Kakelugnar, Piplera, Brunsten, Bly och något Kakel, samt diverse andra saker som höra till werkstaden; dessutom en särdeles stor Jernmortel med stöt, en handqwarn, en Bly­hwittsq­warn samt Tälg­stens­häl­lar m.m.

Carlstad den 19 Okt. 1857. N. Hoffstedt.

Niklas Hoffstedt avled dock redan den 19 oktober följande år, alltså precis ett år efter att ovanstå­en­de annons un­der­teck­na­des. Huruvida verkstaden kom att användas av någon som därefter ar­ren­de­ra­de den eller om dess verksamhet helt upphörde genom detta är oklart.

I Carl Emanuel Nygrens skrift Carlstads stads historia under de 50 åren närmast före branden 1865. finns detta skrivet om de båda herrarna Hoffstedt:

År 1839 köptes gården (nr 12) af ka­kel­ugns­ma­ka­ren eller rättare sagdt kruk­ma­ka­ren Niclas Hoffstedt. Han lät riva de gamla träkåkarne och af tegel, som brändes i hans lilla på bred­vid­lig­gan­de tomt varande ka­kel­fa­brik, lät han uppföra ett litet, hvitrap­padt stenhus, det första som hittills mött oss på vår färd, ett oansenigt hus vis­ser­li­gen men dock ett stenhus. Pôttmaker Hôfstedt, som han i dagligt tal kallades, var en fridens man, som ej gjorde mycket väsen af sig. Den lille, blide gubben var dock allmänt bekant, dels därför att han var god mot de fattiga och antagligen hvarje söndag gaf en artig skärf i kyr­ko­håfven, dels derför att han stod betydligt under toffeln. Han dog 1858 och efter-

lämnade enkan Christina J. Carlberg, som innehade gården till 1865, då hon flyttade till Stockholm. På tomten n:r 13 stod en låg, rödmålad, i äldre tider torftäckt två­vå­nings­bygg­nad af trä. Innanför fanns en liten träd­gårds­täp­pa och längre ned åt Garfva­re­lan­det stodo uthusen, stall och ladugård, jämte den ofvan­nämn­da lilla ka­kel­fa­bri­ken. Ägaren, ka­kel­ma­ka­ren Lars Hoffstedt lämnade denna gård 1834 vid sin död i arf åt sonen ofvan­nämn­da Niclas Hoffstedt.

Anders August Åkesson var född den 5 april 1839 i Trelleborg, och möjligtvis kom han i lära hos sin farbror Hans Christian Åkesson i denna stad. Anders August flyttade sjutton år gammal till Malmö, där han fick arbete vid Knaust ka­kel­fa­brik. Därefter vidtog en ge­säll­vand­ring med besök i bland annat städerna Vänersborg och Göteborg. Från den senare staden kom han 1866 som ka­kel­ugns­ma­ka­re till Karlstad, och samtidigt kom även brodern Nils August att bosätta sig i staden. Mer om denne något längre fram i do­ku­men­ta­tio­nen. Året efter ankomsten till Karlstad lät Anders August sätta in en annons med denna lydelse i Nya Wermlands-Posten:

KAKELUGNAR. Un­der­teck­nad anskaffar och uppsätter Kakelugnar från nedan­stå­en­de fabriker: Aug. Rignér i Götheborg, O. Åkerlind i Stockholm, Larsson & Lundgren i Örebro samt Upsala Kakelugns-fabrik, hvaraf finnes Lager att tillgå. Ritningar, Priskuranter och Profver finnes att bese hos undertecknad. Reparationer och Omsättningar å gamla Kakelugnar verkställes efter anmodan till billigt pris Carlstad i Juli 1867. A.A. Åkesson, Kakelugnsmakare. Boende i Smeden Bergmans gård.

Två år senare fanns så denna annons att läsa i Nya Wermlands-Tidningen:

A.A. Åkesson, Ka­kel­ugns­ma­ka­re, som numera innehar egen fabrik härstädes får härmed re­kom­men­de­ra sig till utförande af alla arbeten som till yrket hörer, såsom hvita Kakelugnar af blandad Upsala-lera, med vacker glasyr, äfvensom gula dito m.m., allt till de mest billiga priser. Upp­sätt­ning af Kakelugnar, såväl af egen till­verk­ning som från andra fabriker äfvensom omsättning af gamla utföres skyndsamt och billigt, samt utlofvas ett välgjordt och solidt arbete. Carlstad i Juli 1869. A.A. Åkesson, boende i patron Norbäcks hus vid Jern­vägs­ga­tan.

Den 16 april 1870 gick dock detta att läsa i Nya Wermlands-Tidningen:

Natten till sistlidne fredag ½ till 1 wäcktes stadens innewånare wid de hemskaste …. … Ledde af eldskenet styrde sprutmanskap och sprutor sin färd ned till den så kallade Wiken, en sedan stadens brand tätt och ir­re­gu­li­ert bebyggd trakt wid gamla rep­sla­ga­re­ba­nan. Det befanns att eld utbrutit i ett reswirks­hus, inrättadt till ka­kel­ugns­ma­ke­riwerk­stad och hwarest ka­kel­ugns­brän­ning under flera dagar pågått. Huset, som egdes af sten­sät­ta­ren Bergqvist i Grawa socken, innehades på arrende af ka­kel­ugns­ma­ka­ren Åkeson, war icke brand­föräk­radt liksom ej eller in­ven­ta­ri­er och lager, hwarigenom båda göra förlust - den mest kännbara kanske dock af hr. Åkeson. …. …

Efter sin korta tid som ka­kel­fab­ri­kant i Karlstad återvände Åkesson följande år till Malmö, där han tog över den ka­kel­fa­brik som han i unga år arbetat vid. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Anders August Åkesson avled i Malmö den 15 november 1898.

Lars Magnus Svensson kom till värden den 25 februari 1810 i Karlstad. Hans första arbete var som bodgosse hos en bok­hand­la­re i fö­del­sesta­den, men 1831 anges han i flytt­läng­den ha avflyttat till Stockholm. Där torde han ha kommit i ka­kel­ugns­ma­kar­lä­ra, men tre år senare fortsatte lärotiden hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Hård i Eskilstuna och 1836 blev han förklarad som gesäll. Som sådan begav han sig följande år till Nyköping och där blev han sedan kvar fram till 1840 då det blev dags att återvända till Karlstad och arbete hos Niklas Hoffstedt. Efter något år bildade han familj och kom med den att efter en tid bli bosatt på annan plats i staden. Från några år in på 1850 talet fick han ändra sin titel från gesäll till ka­kel­ugns­ma­kar- mästare, och från 1856 an­teck­na­des han som nä­ringsid­ka­re i Kom­mers­kol­le­gi­ums handlingar. Samma år gick denna annons att läsa i Nya Wermlands-Posten: Hos un­der­teck­nad, som bor uti så kallade Hagström-gården på norra gatan, finnes Stenkärl till salu; samt emottages be­ställ­ning­ar å kakelugnar. Carlstad i Mars 1856. L. M. Svensson.

Enligt en senare boupp­teck­ning skall Svensson haft tillgång till en verkstad, och från 1860-talets början hade han även en gesäll till hjälp i sitt arbete. År 1865 kom så gesällen och den blivande svärsonen L. M. Björkman att bli bosatt hos familjen Svensson, där det sedan tidigare ingick en lärling i hushållet. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Lars Magnus Svensson avled den 13 juli 1866 och i ef­ter­föl­jan­de boupp­teck­ning upptogs bland annat in­ven­ta­ri­er i verkstaden. För­mod­li­gen övertogs ka­kel­ugns­ma­kar­rö­rel­sen därefter av Björkman.

L. M. Björkmans ka­kel­fa­brik, Karlstads Ka­kel­fa­brik.

Lars Magnus Björkman såg dagens ljus för första gången den 8 mars 1842 i Nyeds socken. Efter att en tid gått i lära vid en ka­kel­ugns­makar­verk­stad i Krakerud i hemsocknen och även vid en verkstad i Östra Emtervik, kom han 1861 till ka­kel­ugns­ma­ka­re Meister i Karlstad, där lärotiden fortsatte. Redan i slutet av detta år erhöll han emellertid gesällbrev, och tre år senare lämnade han Värmland för att i stället bege sig till Stockholm. Följande år, alltså 1865; var han tillbaka i Karlstad, och fick då arbete samt bostad hos sin blivande svärfar Lars Magnus Svensson. Året därpå avled dock svärfadern tillika ar­bets­gi­va­ren, och detta år gifte sig Björkman dessutom med dennes dotter. Eftersom 1866 var det sista år som Lars Magnus Svensson förekom som nä­ringsid­ka­re i Kom­mers­kol­le­gi­ums handlingar och 1867 var det första år som L M Björkman förekom där, går det att anta att Björkman övertog svär­fa­derns rörelse vid dennes död och då även den verkstad som denne använt sig av. Tyvärr har det inte gått att få fram några uppgifter om var verkstaden var belägen. Björkman kom att vara en flitig annonsör i lo­kal­tid­ning­ar­na, och den tidigaste har gått att återfinna i Nya Wermlands-Tidningen den 10 juni 1868 som hade denna lydelse:

Kakelugnar. Un­der­teck­nad får äran re­kom­men­de­ra sitt fabrikat af hvita, spräckliga och gula kakelugnar i såväl stadens som ortens ärade invånares hågkomst. Som jag tillverkar mina kakelugnar här i staden, så kan enhvar af mig erhålla de billigaste kakelugnar och för att vinna ökad omsättning har jag nedsatt priset under alla främmandes priser. L.M. BJÖRKMAN, Ka­kel­ugns­ma­ka­re i Carlstad, boende vid Skolbacken.

Samtidigt saluförde han även blomkrukor och lerkärl, vilka giss­nings­vis var av egen till­verk­ning. Vid denna tid var Björkman till­sam­mans med hustru och dotter bosatta som hy­res­gäs­ter i en fastighet i staden, och i hushållet ingick, förutom en svägerska och en piga, även ett antal lärlingar och gesäller.

När nedan­stå­en­de annons år 1874 var införd i lo­kal­tid­ning­en torde den nya verkstaden i Haga ha tagits i bruk:

KAKELUGNAR. Un­der­teck­nad får härmed re­kom­men­de­ra sin till­verk­ning af hvita Kakelugnar af ren och oblandad Upsalalera samt hvita, spräckliga och gula Kakelugnar af vanlig lera till de mest billiga priser, samt upp­sätt­ning och omsättning af gamla sådana. L.M. BJÖRKMAN, Ka­kel­ugns­ma­ka­re i Karlstad.

Av någon anledning fick han följande år för sig att han skulle lämna Karlstad och lät då sätta in en annons med denna lydelse:

I anseende till aff­lytt­ning från orten säljes mitt invid Hagatorget nybyggda hus i 2 våningar, innehåll. 13 oinredda rum, samt likaledes nybyggd ka­kel­ugns­ma­ka­re­verk­stad och kålgården N:o 290 , utgörande 9 kapplands areal samt å Herrhagen naturskönt belägna egan N:o 44 om 2 tunnland 2 kappland, särdeles passande till bygg­nads­tom­ter. L. M. BJÖRKMAN.

Nu blev det ingen flytt och inte heller någon för­sälj­ning, men det skulle dröja till 1877 innan familjen med arbetsfolk flyttade in i det nybyggda huset vid Östra Haga, i varje fall enligt hus­för­hörsläng­dens uppgifter. Fas­tig­he­ten var uppförd på tomt nr 9 A och bredvid på tomt nr 9 B fanns verkstaden. Bägge dessa tomter var belägna innanför nuvarande Nygatan 8 i kvarteret Snigeln.

Björkman var, som tidigare nämnts, en flitig annonsör i lo­kal­tid­ning­ar­na, och 1881 fanns denna annons införd i en av dessa:

L. M. Björkmans Ka­kel­verk­stad i Carlstad! är nu så uppdrifven, att den kan täfla med rikets större till­verk­ning­ar samt i pris­bil­lig­het under alla andra. Till­han­da­hål­ler mång­fal­di­ga för i år nya mönster å Salongs-, Sals- Säng­kam­mars-, Förmaks-, Kabinetts- samt tarfligare Rums-Kakelugnar. Upp­sätt­ning af nya, omsättning och re­pa­ra­tio­ner af gamla Kakelugnar utföras ytterst väl och billigt. Alla slags ornamenter till ka­kel­ug­nar­ne kunna vid verkstaden fritt få väljas. Tillbehör af jern, messing samt för­nick­ladt finnes i lager billigt. Post- och Te­le­gra­fa­dress: Björkman, Karlstad.

Den 25 maj 1889 fanns denna mycket korta artikel införd i Nya Wermlands-Tidning:

Ka­kel­ugns­ma­ke­ri­hand­te­ring­en har på senare tider tagit ett betydande uppsving i vårt land, och hvad nu speciellt Karlstad beträffar, lärer det numera vara alldeles öfver­flö­digt att gå öfver ån efter vatten. På platsen hafva vi nämligen två fabriker för till­verk­ning af kakelugnar, och fabrikör Björkman har betydligt drifvit upp sin till­verk­ning. Hans vackra hvita kakel hafva vi hört fackmän omnämna med beröm, ett omdöme som äfven lärer få gälla för hr Sandbergs fabrikat, och hans majolika kakelugnar, om hvilkas till­verk­ning hr B är ensam inom länet, hafva redan nu tilldragit sig en väl­för­tjänt upp­märk­sam­het. På särdeles väl, i guld och andra färger, ornerade kakelugnar finnas äfven prof att bese i fabriken, som för sina arbeten ute­slu­tan­de använder den allbekanta Upsa­la­le­ran.

Sju år senare gick denna annons att läsa i samma tidning:

Kakelugnar. Nytt i Sverige! Hvarje kakel är blå-emaljeradt i Roccoco, Renaisance och S:t Louis stil jemte land­skaps­styc­ken m.fl. m.fl. bilder och de­ko­ra­tio­ner att välja på. Endast vid min ka­kel­fa­brik i Karlstad! L. M. BJÖRKMAN.

Ka­kel­fa­bri­ken benämndes förutom som L.M. Björkmans ka­kel­fa­brik under de senare åren även som Karlstads Ka­kel­fa­brik och den 28 september 1907 meddelades detta i Nya Wermlands- Tidningen:

Sedan jag nu uppnått rätt hög ålder och därför upphör med den ka­kel­ugns­ma­ka­re­verk­sam­het, som jag oafbrutet under cirka 50 år utöfvat och öfver­läm­nar nu densamma till min mångårige och i facket skicklige verk­mäs­ta­re A. Johansson, får jag uttala mitt varma tack för allt det förtroende som under denna långa tid visats mig och önskar att detsamma måtte i lika hög grad komma min ef­ter­trä­da­re till del, hvilken jag kan på det högsta re­kom­men­de­ra. Karlstad den 26 Sept. 1907. För Karlstads Ka­kel­fa­brik Vörd­sam­mast L. M. BJÖRKMAN.

Karlstads-Tidningen meddelade år 1895 i en notis att ka­kel­ug­nar­na till det detta år ny­re­no­ve­ra­de Stads­ho­tel­let hade levererats av L M Björkmans ka­kel­fa­brik i staden. När Stads­ho­tel­let på 1920-talet in­stal­le­ra­de central- värme revs kakelugnar ut och några av dem hamnade i en privatägd fastighet. En av dessa visas på bilden till vänster.

Hänvisande till ofvanstå­en­de ber jag att få innesluta mig i all­män­he­tens välvilliga åtanke vid behof af ka­kel­ugns­ar­be­te af hvad slag de vara må och skall det blifva min uppgift att till­han­da­hål­la bästa fabrikat till möjligast billiga priser. För Karlstads Ka­kel­fa­brik Vördsamt A. Johansson (L. M. Björkmans Eftr.)

Samtidigt sålde Björkman även sitt bostadshus, fas­tig­he­ten 9 A i Östra Haga, och blev därefter till­sam­mans med sin hustru bosatt som hyresgäst på annan plats i Haga fram till sitt frånfälle den 27 februari 1926.

Anders Johansson föddes den 22 januari 1865 i Ås socken något söder om Varberg. Sin lär­lings­tid till­bring­a­de han hos en ka­kel­ugns­ma­ka­re i när­lig­gan­de Träslöv och som gesäll flyttade han 1889 in till Varberg. Tre år senare begav han sig till­sam­mans med hustru till Kristi­ne­hamn, där familjen utökades med några döttrar innan de 1895 kom till Karlstad. Där fick gesäll Johansson arbete vid J.W. Sandbergs ka­kel­fa­brik på Herrhagen, men 1903 flyttade han så över till Björkmans ka­kel­fa­brik i Haga, där han efter en tid blev verk- mästare. Som det går att se av ovanstå­en­de annons övertog Johansson fabriken 1907, men familjen, som blivit tämligen stor, bosatte sig inte vid Östra Haga, utan på annan plats i staden.

Enligt Kom­mers­kol­le­gi­ums handlingar skall Johannson år 1910 ha haft fyra anställda vid fabriken och redovisade detta år en för­sälj­ning av 160 kakelugnar. Hustrun avled 1914, och bland de tillgångar som upptogs i ef­ter­föl­jan­de boupp­teck­ning och som anknyter till ka­kel­fa­bri­ken märks kakel till 55 kakelugnar, ka­kel­for­mar, glasyr- kvarnar, lerkran samt material för fab­ri­ka­tio­nen som bly, tenn och glasyr. Anders Johansson avvecklade fa­briks­rö­rel­sen 1916 och ägnade sig därefter åt att sälja och sätta upp kakelugnar. Han avled den 28 april 1949.

Karlstads Nya ka­kel­fa­brik, J V Sandbergs ka­kel­fa­brik, Frans Elinders ka­kel­fa­brik.

Johan Valfrid Sandberg kom till världen den 27 juli 1849 i Åmål som son till kakel- ugns­ma­ka­ren Johan Daniel Sandberg och dennes hustru. Fadern var född i Arvika och bror till Anders Peter Sandberg, vilken drev en ka­kel­fa­brik i Kristi­ne­hamn. För­mod­li­gen kom Johan Valfrid i lära vid sin fars verkstad, men 1868 flyttade han till Kristi­ne­hamn där lärotiden fortsatte hos hans farbror Anders Peter Sandberg. Några år senare återvände han som gesäll till Åmål, men när han 1878 flyttade till Karlstad till­sam­mans med nybliven hustru, ti­tu­le­ra­des han dock som ka­kel­ugns­ma­ka­re. Makarna skall alltså enligt kyr­ko­ar­ki­ven ha inflyttat till Karlstad 1878, men redan i slutet av föregående år gick denna annons att läsa i en av lo­kal­tid­ning­ar­na: Kakelugnar uppsättas väl och till billigaste priser af Ka­kel­ugns­ma­ka­re J.W. Sandberg, N:o 159, hörnet af Freds- och Hamn­ga­tor­na.

I maj följande år an­non­se­ra­de dock Sandberg så här:

Un­der­teck­nad som nyligen hitflyttat till Carlstad, får vördsamt re­kom­men­de­ra sig hos stadens och ortens resp. innevånare, till utförande af allt vad som till ka­kel­ugns­ma­ka­re- yrket hörer, såsom upp­sätt­ning af alla sorters kakelugnar m.m. Ackuratess och om­sorgs­fullt arbete i förening med möjligt billigaste priser kunna städse påräknas. Carlstad i Maj 1878. J.W. SANDBERG, Ka­kel­ugns­ma­ka­re, Klara stadsdel N:o 10.

Efter att under det första året varit bosatta i kvarteret Klara flyttade makarna omkring 1879 till Herrhagen, där ka­kel­fa­bri­ken, vilken till att börja med benämndes Karlstads Nya Ka­kel­fa­brik, liksom ett bostadshus blev uppbyggt. Året därpå går det för första gången i annonser se att Sandberg saluför kakelugnar av egen till­verk­ning, och 1881 an­non­se­ra­des om detta: För fiskare. Välbrända Not-, Nät- samt Rys­sje­sän­ken till billigt pris vid Karlstads Nya Ka­kel­fa­brik. J. W. SANDBERG.

Omkring 1887 tycks fabriken ha ändrat namn till J. W. Sandbergs ka­kel­fa­brik, och den 11 juni 1890 var denna annons införd i Karlstads-Tidningen.

Den 26 juli 1893 meddelades dock detta i lo­kal­pres­sen:

Eldsvåda utbröt i måndags äf­ter­mid­dag vid 4-tiden i ka­kel­ugns­ma­ka­re Sandbergs ka­kel­fa­brik och med fabriken sam­man­byg­da boningshus af trä i stadsdelen Herrhagen härstädes. Antagligen utbröt elden i fabriken men den samma spred sig så hastigt att inom få ögonblick båda husen stodo i ljus låga.

En månad senare till­kän­na­gavs följande:

Till­kän­na­gifvan­de. Härmed får jag vördsamt till­kän­na­gifva att, ehuru min fabrik härjats af eldsvåda, jag ändock till­han­da­hål­ler kakelugnar af alla brukliga qvalitéter från de mest välkända fabriker samt ombesörjer upp­sätt­ning­ar och beder få re­kom­men­de­ra mig i mina kunders benägna åtanka. Karlstad den 28 Juli 1893. J. W. Sandberg. Telefon N:o 16.

Den 29 maj 1894 fanns så denna korta artikel att läsa i Nya Wermlands-Tidningen:

Hr. Sandbergs ka­kel­fa­brik å Herrhagen här i Karlstad nedbrann, såsom våra läsare torde minnas, totalt jämte boningshus den 24 juli i fjol. Hr. Sandberg grep sig emellertid an med åter­bygg­na­den så raskt, att fabriken kunde vara igång redan i slutet af december månad, och har han nu sedan länge sitt i villastil uppförda boningshus jämte fa­briks­bygg­nad, den senare uppförd af sten, i fullt färdigt skick. Fabriken innehåller en större ar­bets­lo­kal för formning med 3 gla­syrqvar­nar och 1 gla­s­yrkross, glasyrugn, - här finnes äfven en 4 hästars ångmaskin som drifkraft - lokal för styck­for­mar och glasyrrum, en brännugn, lagerrum och rymlig källare för råmateriel. Det synes sålunda vara väl sörjdt för att fab­ri­ka­tio­nen kan bedrifvas på ett fullt tidsenigt sätt, och de prof som vi varit i tillfälle att se af hr Sandbergs arbeten, torde uthärda full jämförelse med de bättre.

Samma år an­non­se­ra­de Sandberg:

J. W. Sandbergs Ka­kel­fa­brik i Karlstad, som nu är åter­upp­byggd och utvidgad samt försedd med nya modeller, re­kom­men­de­rar sin nya till­verk­ning af Kakelugnar, såväl hvita som i färg­gla­sy­rer. Upp­sätt­ning­ar och re­pa­ra­tio­ner verk­stäl­las väl och för godt pris. Benägna order mottagas vid min fabrik å Herrhagen, hos Hrr Nyman & Åhlin samt per telefon under n:r 16. Karlstad i Maj 1894. J. W. SANDBERG.

Därefter förekom J. W. Sandbergs ka­kel­fa­briks annonser betydligt spar­sam­ma­re i lo­kal­tid­ning­ar­na, men i Kom­mers­kol­le­gi­ums handlingar för 1910 anges att ar­bets­styr­kan detta år uppgick till tre personer och antalet försålda kakelugnar till 150 stycken. Följande år sålde Sandberg fabrik och bostadshus till sin hustrus systerson Frans Elinder, och blev därefter till­sam­mans med hustrun bosatt på annan plats i staden. Som änkeman flyttade fabrikör Sandberg 1927 till Göteborg, och där avled han den 8 mars 1932.

Frans Linder Gustafsson Elinder föddes den 14 juni 1883 i Torrskogs socken i Dalsland. Med ef­ter­nam­net Gustafsson flyttade han 1906 till Östra Fågelviks socken i Värmland, där han som ka­kel­sät­ta­re började arbeta vid Skattkärrs ka­kel­fa­brik. Eftersom han redan vid ankomsten dit benämndes som ka­kel­sät­ta­re, går det kanske tro att han redan under åren i Torrskog hade kommit i lära hos någon ka­kel­ugns­ma­ka­re, osäkert dock var. Enligt kyr­ko­ar­ki­ven skall han redan två år efter ankomsten till Skattkärr ha lämnat ka­kel­fa­bri­ken där för att i stället flytta till Karlstad, där han blev bosatt hos sin moster och hennes make J.W. Sandberg på Herrhagen. I skriften Ka­kel­ugns­till­verk­ning, ett karl­stads­hant­verk anges dock att in­flytt­ning­en skedde 1901. Möjligen kan han ha vistats där och kommit i lära fastän han då fort­fa­ran­de var kyrko- bokförd vid för­äld­ra­hem­met i Torrskog. 1910 erhöll han Konungens Be­fall­nings­hafvan­des (lands­höv­ding­ens) tillstånd att anta släkt­nam­net Elinder, och ungefär samtidigt fick han ändra sin titel från ka­kel­sät­ta­re till ka­kel­fa­briks­fö­re­stån­da­re. Följande år kunde han så köpa ka­kel­fa­bri­ken av J. W. Sandberg och samma år ingick han även i äktenskap. I Mats Lin­der­holms skrift Ka­kel­ugns­till­verk­ning­en ett karl­stads­hant­verk och i Erik Elinders I hôve på en herr­hagspôjk berättas något om J.W. Sandbergs verksamhet, men fram­förallt om Frans Elinders. Efter över­ta­gan­det utökades verk­sam­he­ten vid ka­kel­fa­bri­ken och 1920 hade antalet anställda ökat till tretton stycken. Vid denna tid byggdes fabriken även ut i olika etapper. Vid slutet av 1920-talet började det att bli svårt för kvar­va­ran­de ka­kel­fa­bri­ker att få avsättning för sina till­verk­ning­ar och detta gällde även för Frans Elinder, vilken vid denna tid fick upphöra med fab­ri­ka­tio­nen av kakelugnar. Företaget AB Frans Elinder bedrev en tid till­verk­ning av vär­me­ka­mi­ner av metall, men skulle under ledning av en av sönerna senare utvecklas till en bygg­va­ru­han­del. Frans Elinder fick lämna jordelivet den 7 maj 1945.

Na­tur­ligt­vis har det i Karlstad även funnits ka­kel­ugns­ma­ka­re som inte bedrivit någon egen till­verk­ning, utan i huvudsak varit verksamma med upp­sätt­ning samt re­pa­ra­tio­ner av kakelugnar. Nämner här några av dessa, men långt ifrån samtliga.

Erik Göransson anges i hus­för­hörslängd ha varit född 1782, och har i dessa handlingar gått att se som gesäll i Karlstad under perioden 1805-09. Omkring 1810 blev han mästare och i hans hushåll ingick då förutom hustru och barn även en lärling. Familjen flyttade 1819 till Filipstad och endast fyra år senare avled Erik Göransson.

Olof Filemon Olsson Staaf blev född den 30 juli 1834 i Rudskoga socken. Tretton år gammal fick han flytta till Karlstad och komma i lära hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Meister, vilken var gift med en av hans äldre systrar. Där blev han även gesäll, men efter giftermål 1861 blev han med hustrun bosatt på Herrhagen och kunde efter en tid titulera sig som ka­kel­ugns­ma­ka­re. Möjligen arbetade Olsson hos sin svåger så länge denne drev sin verksamhet, men skulle senare bedriva egen rörelse. Den 5 april 1871 an­non­se­ra­de han i Nya Wermlands-Posten: Un­der­teck­nad åtager sig fort­fa­ran­de upp­sätt­ning af nya samt omsättning och re­pa­ra­tio­ner af gamla kakelugnar till de mest billiga priser; reelt och waraktigt arbete utlowas af O. F. Olsson, Ka­kel­ugns­ma­ka­re.

Ka­kel­ugns­ma­ka­re Olof Filemon Olsson fick lämna jordelivet den 19 oktober 1881.

Nils August Åkesson föddes den 8 november 1842 i Trelleborg, och torde tidigt ha kommit i lära hos sin farbror som drev en ka­kel­ugns­ma­kar­rö­rel­se i denna stad. Femton år gammal flyttade han till Malmö, där lär­lings­ti­den fortsatte vid en ka­kel­fa­brik på orten. Som gesäll flyttade han 1862 till Göteborg och därefter vidare till Vänersborg för att efter en tid återvända till Malmö. Därifrån kom han så 1866 till Karlstad samtidigt som brodern Ander August Åkesson, och fick arbete hos denne. Som gesäll och nygift flyttade han tre år senare till Sunne, där en mindre ka­kel­ugns­fa­brik övertogs. Nu blev det ingen längre tid som ka­kel­fab­ri­kör på denna värm­länds­ka ort för Åkesson, eftersom han redan 1872 återvände till fö­del­sesta­den Trelleborg med sin familj. Därefter vidtog som ka­kel­ugns­ma­ka­re längre eller kortare vistelser på en rad orter, som Malmö, Växjö, Helsing­borg, Karlskrona, Stockholm och Jönköping innan han 1902 ännu en gång bosatte sig i Karlstad, men då som änkeman. Följande år lät han införa denna annons i Karlstads Tidning:

N. A. Åkesson, Ka­kel­ugns­ma­ka­re i Karlstad, vill härmed re­kom­men­de­ra sig till utförande af allt slags ka­kel­ugns­ar­be­te, äfven omsättning och re­pa­ra­tio­ner af gamla ugnar verk- ställes, efter moderata priser. Kakelugnar finnas ständigt på lager. Några ugnar äro uppsatta till benäget påseende i Fabrikör Durings gård. Karlstad den 4 Maj 1903. N. A. Åkesson, Ka­kel­ugns­ma­ka­re.

Tyvärr försattes han i konkurs 1906 och lämnade då staden för att flytta till Örebro, varifrån han som före detta ka­kel­ugns­ma­ka­re begav sig till Helsing­borg och 1919 blev hans sista bostadsort Lidingö, där Nils August Åkesson avled den 18 december 1921.

Gustaf Magnusson kom till världen den 30 maj 1854 i Grava socken strax norr om Karlstad. Redan följande år flyttade familjen in till centrala staden, och där fick Gustaf efter att han vuxit upp gå i lära och arbeta hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Björkman. Som utlärd flyttade han 1878 till Vänersborg, men återvände året därpå till Karlstad som ka­kel­ugns­ma­ka­re.

Nu blev vistelsen i hemstaden inte speciellt långvarig, utan redan 1880 begav han sig till­sam­mans med hustru och barn till Göteborg. Nio år senare var det dags att ännu en gång återvända till Karlstad, och denna gång blev vistelsen där betydligt längre. Ett slut­gil­tigt avsked av Karlstad blev det dock 1897 när familjen flyttade till Örebro, och där avled ka­kel­ugns­ma­ka­re Gustaf Magnusson den 20 april 1935.

Johan Johansson föddes den 31 december 1837 i Lyrestads socken något nordost om Mariestad. 1856 kom han i lära hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Meister inne i Mariestad, alltså en bror till C T Meister i Karlstad, dit han kom som gesäll fyra år senare. I samband med att han till­sam­mans med hustru och barn år 1866 bosatte sig vid Våxnäs i Karlstads lands­för­sam­ling kom han också att tituleras som ka­kel­ugns­ma­ka­re. Familjen var tillbaka i staden redan följande år och blev där bosatt på några olika platser medan bar­naska­ran stadigt ökade. Från en bit in på 1880- talet hade de dock sin bostad på Haga, och där var de även bosatta vid Johan Johanssons frånfälle den 18 februari 1912.

Anders Larsson föddes den 5 januari 1826 i Södra Ny församling utanför Säffle och som sex­ton­å­ring kom han i ka­kel­ugns­ma­kar­lä­ra hos Niclas Hoffstedt i Karlstad. Omkring 1846 fortsatte lär­lings­ti­den i Åmål, där han efter en tid blev gesäll och något senare även ka­kel­ugns­ma­ka­re. Som sådan flyttade han 1856 till­sam­mans med nybliven hustru samt barn till födelse- bygden vid Södra Ny. Där bedrev han för­mod­li­gen ka­kel­ugns­ma­ka­ryr­ket på något sätt eftersom han fort­sätt­nings­vis ti­tu­le­ra­des som ka­kel­ugns­ma­ka­re. Vid början av 1880-talet bosatte han sig dock till­sam­mans med hustrun i egen fastighet vid Viken i Karlstad. Endast sju månader efter hustruns frånfälle fick ka­kel­ugns­ma­ka­re Anders Larsson följa henne i graven den 22 september 1895.

Johan Simon Johansson föddes den 19 mars 1865 på Hammarön strax söder om Karlstad. Liksom tre av sina bröder blev han senare i livet verksam som ka­kel­ugns­ma­ka­re i Karlstad, men i motsats till dessa bytte han inte efternamn till Samuelsson. Till­sam­mans med föräldrar och bland annat bröderna Albin och Edvard blev det 1873 en flytt in till Karlstad, där brodern August föddes två år senare. Familjen blev efter en tid bosatt på Herrhagen och Simon fick, liksom för­mod­li­gen även hans bröder något senare, arbete vid Sandbergs ka­kel­fa­brik. När han 1888 som gesäll ingick i äktenskap bosatte han sig till­sam­mans med hustrun på annan plats på Herrhagen. Några år in på 1900-talet, då han med hustru och barn fort­fa­ran­de var bosatta på Herrhagen, hade titeln ändrats till ka­kel­ugns­mäs­ta­re, och den 14 februari 1907 anmäldes till Han­dels­re­gist­ret i Karlstad att Johan Simon Johansson ämnar här i staden drifva ka­kel­ugns­ma­ka­reyr­ket under firma J.S. Johansson. Enligt skriften I hôve på en herr­hagspôjk skall alla fyra bröder Johansson-Samuelsson ha arbetat med ka­kel­ugns­upp­sätt­ning åt ka­kel­fa­bri­ken även sedan den övertagits av Elinder. Ka­kel­ma­kar­mäs­ta­re Simon Johansson avled den 22 november 1943.

Karl Albin Johansson blev född den 3 september 1867 på Hammarön, men sex år gammal flyttade han till­sam­mans med den övriga familjen in till Karlstad. Albin fick liksom sin äldre bror Simon arbete hos J W Sandberg och senare hos Frans Elinder. Hans yr­kes­be­teck­ning var i hus­för­hörs­läng­der­na under alla år ka­kelar­be­ta­re, men vid hans död den 19 september 1940 uppgavs han i dödsboken som f.d. ka­kel­ugns­ma­ka­re.

Näste broder i sys­konska­ran som föddes på Hammarön var Axel Edvard Samuelsson, och detta skedde den 17 mars 1870. Möjligen tog han, i motsats till sina äldre bröder, sitt efternamn efter faderns förnamn, men det blir inte helt logiskt eftersom dennes namn var Salomon Johansson. I varje fall följde hans yr­kes­ut­veck­ling samma mönster som brödernas, det vill säga med arbete först hos J.W. Sandberg och därefter hos Frans Elinder. I samband med giftermål 1895, får ka­kel­ugns­ma­ka­re Edvard Johansson, som han då fort­fa­ran­de benämns, eget boende på Herrhagen till­sam­mans med hustrun och inom kort även den förstfödde sonen. Två år senare lämnar dock familjen Karlstad för att i stället bosätta sig i Troll­hät­tan, där Edvard fick arbete vid Björnbergs ka­kel­fa­brik. 1901 återvände familjen, och då med ef­ter­nam­net Samuelsson, till Värmland och då till Arvika, där det möjligen blev an­ställ­ning vid stadens ka­kel­fa­brik. Sex år senare blev Karlstad åter igen deras hemort, och fa­mil­je­fa­derns arbete blev så småningom som ka­kel­ugns­upp­sät­ta­re vid Frans Elinders ka­kel­fa­brik. Den före detta ka­kel­ugns­ma­ka­ren Edvard Samuelsson fick lämna jordelivet den 3 augusti 1954.

August Samuelsson kom till världen den 3 oktober 1875, alltså några år efter att familjen flyttade till Karlstad. Även han följde sina äldre bröder i fotspåren när det gäller val av yrke, och började som ka­kelar­be­ta­re hos J W Sandberg för att sedan övergå till Frans Elinder när denne hade övertagit fabriken. Innan dess hade han 1897 tagit sig ef­ter­nam­net Samuelsson och året därpå flyttat till Troll­hät­tan. Där ingick han i äktenskap, och flyttade 1901 till hustruns hemtrakter i Häl­sing­land och arbete vid en ka­kel­fa­brik i Forssa. Det blev därefter en tids boende i Arbrå, innan makarna med ung son 1903 återvände till Karlstad, där August som ka­kel­ugns­ma­ka­re bosatte sig på Herrhagen till­sam­mans med familjen. 1906 fick hustrun möjligen hemlängtan, för då blev det en flytt till Delsbo, men två år senare var de tillbaka i Karlstad. Under några år omkring 1930 var familjen bosatta i Grava församling strax utanför Karlstad, men återvände därefter in till staden och där avled ka­kel­ugns­ma­ka­ren August Samuelsson den 16 december 1937.

Fredrik Gröndahl blev född den 1 maj 1856 i Holmerud, Holmedals socken som son till Gustaf Gröndahl och dennes hustru. Sonen torde tidigt ha kommit i arbete vid faderns ka­kel­ugns­makar­verk­stad, men 1878 flyttade han till Linköping för att fortsätta lär­lings­ti­den hos en ka­kel­ugns­ma­ka­re där. Som gesäll flyttade han 1882 till Stockholm, men redan följande år återvände han till Holmedal, där han ingick i äktenskap strax efter hemkomsten. Till­sam­mans med den nyblivna hustrun och en dotter blev det 1888 en flytt till Karlstad, där ka­kelar­be­ta­re Gröndahl med familj blev bosatta på Herrhagen och arbete hos J W Sandbergs ka­kel­fa­brik för fa­mil­je­fa­dern. Han blev senare med titeln ka­kel­ugns­upp­sät­ta­re bosatt vid N. Tormestad, men kunde omkring se­kel­skif­tet flytta in i egen fastighet på Herrhagen och efter yt­ter­li­ga­re några år kunde han titulera sig som ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re. Enligt uppgifter på en in­ter­netsi­da skall han ha varit ägare av fas­tig­he­ten Olovsgatan 4 på Herrhagen samt varit verksam som ka­kel­ugns­ma­ka­re under perioden 1904-16. Fredrik Gröndahl fick dock lämna jordelivet den 5 november 1931.

Niels Larsen anges vara född den 3 maj 1864 i Lindelse på ön Langeland, Danmark. 1887 kom han som lärling till en ka­kel­ugns­ma­ka­re i Göteborg, men efter att ha blivit utlärd begav han sig fyra år senare till Norge. Där blev han sedan kvar fram till 1901, då han till­sam­mans med hustru och barn flyttade till Karlstad.

Ka­kel­ugns­ma­ka­re Larsen blev till­sam­mans med sin familj efter någon tid bosatt på Herrhagen och han skulle komma att vara verksam inom yrket under lång tid i Karlstad. Dock inte ända fram till sitt frånfälle den 12 juni 1953.

Na­tur­ligt­vis har det funnits yt­ter­li­ga­re personer som under längre eller kortare perioder varit verksamma som ka­kel­ugns­ma­ka­re i Karlstad, men i denna do­ku­men­ta­tion får det bli en be­gräns­ning till de här nämnda.

Stort tack till Ellinor Larsson, Ar­ke­o­lo­gis­ka av­del­ning­en vid Värmlands museum samt Karlstads hem­bygds­för­e­ning genom dess ordförande Bengt Olof Lysell och några av dess medlemmar som till exempel Olle Andersson, Mats Wil­helms­son, Sören Johnsson och Sandra Albertus.

Skattkärrs ka­kel­fa­brik i Östra Fågelviks församling.

Skriften Östra Få­gel­viks­glim­tar från 1988, utgiven av Östra Fågelviks hem­bygds­för­e­ning, innehåller bland annat artikeln Te­gel­bru­ket i Skattkärr, författad av de tidigare ägarna till te­gel­bru­ket, Eivy och Lars Tjerneld. I huvudsak tar artikeln upp verk­sam­he­ten vid te­gel­bru­ket, men något finns även skrivet om ka­kel­fa­bri­ken. I samma pub­li­ka­tion, men från 2014 och detta år utgiven av Stu­di­e­grup­pen Fôr i tia i Fôggelvik, ingår t.ex. artikeln Min mormor Tora. Om en målarinna och ka­kel­in­du­strin i Skattkärr, författad av Bengt Engvall. För­fat­ta­ren berättar där om sin mormor Tora Linnfors som 1904 kom som ka­kel­må­lers­ka från Uppsala till Skattkärrs ka­kel­fa­brik. I artikeln berättas även något om ka­kel­fa­bri­ken i övrigt, och i slutet av denna tidnings- utgåva finns bilder på en del kakelugnar av Skattkärrs ka­kel­fa­briks till­verk­ning. Viss in­for­ma­tion har här hämtats från dessa två artiklar.

1897 inköpte bank­di­rek­tör Lars Olof Tjerneld mark i Skattkärr, och två år senare återvände sonen ingenjören Ivar Tjerneld från Ryssland och påbörjade pla­ne­ring­en för uppbyggnad av ett tegelbruk på dessa marker. År 1900 var an­lägg­ning­en uppförd och två år senare hade den blivit kom­plet­te­rad med en ka­kel­fa­brik. Den 12 oktober 1903 fanns så denna anmälan till han­dels­re­gist­ret införd i Post- och Inrikes Tidningar: Ivar Tjerneld i Björknäs af Östra Fogelviks socken ämnar inom nämnda socken öppna ka­kel­fa­briks­rö­rel­se och därmed sam­man­häng­an­de verksamhet under firma Skattkärrs ka­kel­fa­brik Ivar Tjerneld.

Den 17 mars samma år gick denna notis att läsa i Ansgarii-Posten:

Skattkärrs ka­kel­fa­brik, anlagd af ingenjör Ivar Tjerneld i omedelbar närhet af Skattkärrs järn­vägs­sta­tion, är nu färdig och fab­ri­ka­tio­nen af kakel har redan börjat. Till­verk­ning­en är ganska stor, och äro maskiner och ugnar tidsenliga och nutidens bästa upp­fin­ning­ar väl till­go­dogjor­da. Ingenjör T. är en driftig och företagsam man, och har han i utlandet noga studerat ka­kel­in­du­stri­en. Meningen lär vara att årligen kunna tillverka 1,200 kakel- ugnar. Ingenjör T. äger förut på samma plats ett tegelbruk, ett af de största i Sverige. An­lägg­ning­ar­na äro och blifva, säger Ansg.-Postens meddelare, till stor nytta för hela provinsen och är ett hedrande bevis på god fö­re­tag­sam­het. Ingenjör Tjerneld är son till bank­di­rek­tö­ren med samma namn.

I slutet av året var denna annons införd i nämnda tidning: Kakelugnar, runda och flata samt praktugnar såväl hvita som med färgade glasyrer äfvenså ma­jo­likaug­nar, alla i nya smakfulla mönster levereras af Skattkärrs Ka­kel­fa­brik.

Ka­kel­fa­bri­ken var uppbyggd för en beräknad produktion av ungefär 600 kakelugnar per år, och under fabrikens första år, alltså 1902, anlände verk­mäs­ta­ren Valdemar Eriksson till Skattkär från Upsala-Ekebys ka­kel­fa­brik. Samtidigt anlände en ka­kel­ugns­ma­ka­re som även han tidigare arbetat vid Uppsala fabriken. För övrigt skulle en tämligen stor del av ar­bets­kraf­ten som kom till ka­kel­fa­bri­ken under åren tidigare ha varit bosatta i Uppsala. Giss­nings­vis förberedde dessa två nyanlända pro­duk­tio­nen vid fabriken, och följande år fick de sällskap av ännu en ka­kel­ugns­ma­ka­re, två ka­kelar­be­ta­re samt en modellör. 1904 anlände yt­ter­li­ga­re ka­kelar­be­tar samt från Uppsala Målarinnan vid ka­kel­fa­bri­ken Julia Viktoria Eriksson, vilken senare efter giftermål fick namnet Tora Linnfors och var den mormor Tora som det berättades om i den tidigare nämnda artikeln. Tora var innan hon kom till Skattkärr bosatt med sin familj vid Ekeby i Uppsala, och hade för­mod­li­gen arbetat som ka­kel­må­la­re vid Upsala-Ekebys ka­kel­fa­brik, eftersom både hennes far och två farbröder var anställda som verk­mäs­ta­re där. Möjligen var det den ene farbrodern, Valdemar Eriksson, vilken anlänt till Skattkärr som verk­mäs­ta­re två år tidigare, som lockat henne dit.

I december 1905 framförde fabriken detta genom en annons i Nya Wermlands- Tidningen:

Till ärade kunder under det gångna året framföres härmed vår tacksamhet för angenäm af­färs­för­bin­del­se. Vi blifva nästa år genom till­bygg­nad och utvidgning af fa­briks­rö­rel­sen i tillfälle att betjäna än större kundkrets samt till­han­da­hål­la moderna ny­mo­del­le­ra­de ugns- typer i först­klas­sigt utförande. Skattkärrs Ka­kel­fa­brik, Ivar Tjerneld.

Under detta år påbörjades alltså en större utbyggnad av ka­kel­fa­bri­ken, vilket blev fär­dig­ställt två år senare. Därefter beräknades till­verk­nings­ka­pa­ci­te­ten kunna öka till cirka 1500 kakelugnar per år. I Kristi­ne­hamns-Tidningen var denna notis införd den 5 april 1906: Ka­kel­fa­bri­ken vid Skattkärr, hvars till­värk­ning röner strykande åtgång, skall utvidgas betydligt. Grund lägges nu till en ny och större fa­briks­bygg­nad.

I samband med att den nya fabriken togs i drift blev fö­re­tags­nam­net Skattkärrs Tegel- och Ka­kel­fa­bri­ker. En annons kunde då lyda ut så här: Köp Kakelugnar direkt från Skattkärrs Tegel- och Ka­kel­fa­bri­ker, då får ni bästa fabrikat billigast. Genom ny­an­lägg­ning nästan tredubblad till­verk­ning. Flera nya ugnstyper mo­del­le­ra­de. Sättare till­han­da­hål­las.

I skriften Svenska industrien från 1907 anges detta angående Skattkärrs ka­kel­fa­brik:

Skattkärrs Ka­kel­fa­brik (anl. 1902) och Skattkärrs Te­gel­fa­brik (anl. 1900) i Ö. Fogelviks s:n, Öster-Sysslets fögd., Värmlands län, vid Skattkärs station å Nv. Stamb., 11km. från Karlstad. Ägare: f.d. bankdir. L. Tjerneld, Karlstad. Disp.: ing. Ivar Tjerneld. Tillv.-v. 1905: 43,500 kr. (för div. kakelugnar) och 68,500 kr (för 2,6 mill. Mur- och taktegel). Ka­kel­drif­ten är 1906 utvidgad för en beräknad till­verk­ning af 1,500 (förut 600) ugnar. Drifkraft: ånga om 70 effektiva hkr. (vid Te­gel­fa­bri­ken med kraftöfver­fö­ring, medelst lin- ledning, till Ka­kel­fa­bri­ken). Vid fabrikerna syssels. 54 arb. Postadr.: Skattkärr.

Några uppgifter om hur många anställda det specifikt fanns vid ka­kel­fa­bri­ken har inte gått att återfinna, men vid 1910-års folk­räk­ning fanns i Björknäs (Skattkärr) i Östra Fågelviks församling fjorton personer som hade en titel som innehöll ordet kakel, varav åtta var ka­kelar­be­ta­re, fem ka­kel­ugns­ma­ka­re och en ka­kel­brän­na­re. I Svenska industrien för 1911-12 är de flesta uppgifter desamma som i den för 1907, förutom följande:

Ägare: Ak­tie­bo­la­get Skattkärrs Tegel & Kakelfabriker. Tillv.-v. 1910: 55 400 kr. (för div. kakelugnar) och 56,000 kr. (för 2,6 mill. mur- och taktegel). Drifkraft: ånga om 70 eff. hkr. (vid Tegelfabriken med kraftöfverföring, medelst linledning, till Kakelfabriken) samt elektr. kraftöfverföring till lertag. Vid fabrikerna syssels. omkr.85 arb. Bolaget äger, jämväl vid Skattkärr belägen, Tullkvarn med 5 par stenar, valsstol och siktverk (anl. 1906-1907), handelsträdgård samt jordbruk och skogar omfattande c:a 1,500 tdl. - Aktiekap. (inbetalt): 300,000 kr. à 500 kr. Styrelse: v.auditör John Tjerneld, Stockholm, disp. Ivar Tjerneld och ing. Nils Tjerneld, Skattkärr, bankkamrer Ragnar Tjerneld och kassör Folke Tjerneld, Karlstad. Disp.: Ivar Tjerneld. Ingeniör: Nils Tjerneld. Firman tecknas af de två sistn. hvar för sig.

I den nämnda pub­li­ka­tio­nen från 1918-19 anges den årliga till­verk­ning­en vid kakel- fabriken utgöras av ca 700 kakelugnar samt spiskakel. Vid fabrikerna uppges omkring 80 arbetare vara sys­sel­sat­ta.. I för­sam­lings­bo­ken för Östra Fågelviks församling avseende perioden 1917-1925 har det i Björknäs fort­fa­ran­de gått att träffa på verk­mäs­ta­re Valdemar Eriksson som kyrkobok- förd där, men även tre ka­kel­ugns­ma­ka­re, åtta ka­kelar­be­ta­re, en ka­kel­for­ma­re och en glaserare. Samtliga torde med största san­no­lik­het ha varit anställda vid ka­kel­fa­bri­ken.

Efter att ka­kel­fa­bri­ken brunnit ned i januari 1920 upphörde ka­kel­till­verk­ning­en i Skatt- kärr, medan te­gel­bru­ket drevs vidare. Även denna verksamhet fick dock 1959 ett hastigt slut genom ännu en förödande brand.

Stort tack till Bengt Lagerberg, Skattkärr och Olle Andersson, Karlstad.

Filipstad

I Filipstad har antalet kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­re varit mycket begränsat, och fram till 1880-talet har det endast gått att träffa på någon enstaka re­pre­sen­tant av detta hantverk i hand­ling­ar­na. För­mod­li­gen var det hant­ver­ka­re från Karlstad och Kristi­ne­hamn som till­go­do­sed­de stadens in­ne­vå­na­res behov av sådana tjänster och varor. Efter att stadens ka­kel­fa­brik kom i drift omkring 1888 torde det inte ha funnits någon brist på kakelugnar eller personer som satte upp dem. Upp­gifts­läm­na­re till denna do­ku­men­ta­tion över Filipstads stads ka­kel­ugns­verk­sam­he­ter har i första hand varit hus­för­hörs­läng­der samt Kom­mers­kol­le­gi­ums handlingar, men när det gäller ka­kel­fa­bri­ken även tid­nings­no­ti­ser och - annonser.

Erik Göransson anges i hus­för­hörslängd ha varit född 1782, och har i dessa handlingar gått att se som gesäll i Karlstad under perioden 1805-09. Omkring 1810 blev han mästare och i hans hushåll ingick då förutom hustru och barn även en lärling. Familjen flyttade 1819 till Filipstad, där de blev bosatta vid Spång­ber­get. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Göransson fick dock ingen lång tid i Filipstad, utan avled redan 1823.

Johan Adolf Meister föddes den 4 februari 1809 vid Drott­ning­holm på Lovön i Mälaren, där fadern arbetade som ka­kel­ugns­ma­ka­re. Efter lär­lings­tid hos ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­ren Carl Samuel Mi­chaels­son i Stockholm arbetade han något år som gesäll hos sin farfar som var ka­kel­ugns­ma­ka­re i Sigtuna. 1833 kom gesäll Meister till Karlstad för att arbeta vid den verkstad som hans broder Carl Theodor skulle ta över sju år senare. Som ka­kel­ugns­ma­ka­re bosatte han sig följande år vid gård nr 24 i Filipstad till­sam­mans med nybliven hustru. I hushållet kom det även att ingå två gesäller, varav den ene var brodern Carl Theodor, samt två lärlingar. Förmodigen bedrev Meister en tämligen stor verksamhet, men om det förutom arbetet med att sätt upp kakelugnar också utfördes någon till­verk­ning av kakel och lerkärl där är okänt. Nu blev tiden i Filipstad inte särskilt lång, utan redan 1838 flyttade han till­sam­mans med hustru och barn samt de två gesällerna till Mariestad, där en stor ka­kel­fa­brik efterhand byggdes upp. Ka­kel­fab­ri­kör Johan Adolf Meister avled i Mariestad den 1 april 1867.

Tydligen var det en del ka­kel­ugns­ma­ka­re som vistades till­fäl­ligt i Filipstad och där bedrev verksamhet med upp­sätt­ning samt i vissa fall även för­sälj­ning av kakelugnar. Återger här några annonser angående detta pub­li­ce­ra­de i Filipstad Stad och Bergslags Tidning. 1868-04-02:

Upp­sätt­ning­ar af nya och gamla ka­kel­ka­kel­ug­nar samt re­pa­ra­tio­ner af dylika emottagas af un­der­teck­nad. De som vilja i ka­kel­ug­nar­ne hafva insatta luft- och varm-apparater så kan sådant arbete äfven af mig verk­stäl­las. An­mäl­ning­ar mottagas till slutet af denna månad å boktryc­ke­ri­et.

Filipstad i April 1868. J.O. Hammarberg, Ka­kel­ugns­ma­ka­re.

Johan Oskar Hammarberg var född den 15 juni 1822 i Karlstad som son till kakelugns- makare Peter Niclas Hammarberg och dennes hustru. Lär­lings­ti­den till­bring­a­des vid faderns verkstad, och han arbetade sedan som gesäll hos sin mor efter att hon som änka tagit över rörelsen. Därefter vidtog som brukligt ge­säll­vand­ring och Hammarberg hamnade så småningom i Vadstena där han etablerade sig som ka­kel­ugns­ma­ka­re samt bildade familj. Efter att ha blivit änkeman 1866 tycks han ha bosatt sig i Filipstad men var fort­fa­ran­de kyr­ko­bok­förd i Vadstena där han hade en dotter. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Johan Oskar Hammarberg avled den 6 augusti 1872.

1876-04-06: Un­der­teck­nad åtager sig mot billigt pris upp­sätt­ning af nya samt omsättning af gamla kakelugnar och arbetar för närvarande å Bergs­la­ger­nas jern­vägs­sta­tion i Filipstad, der jag dagligen kan träffas. J.F. Andersson, Ka­kel­ugns­ma­ka­re från Stockholm.

1887-09-29: De, som önska Kakelugnar uppsatta torde hänvända sig till Ka­kel­ugns­ma­ka­re Källman, som träffas på Folkskolan. Billiga och vackra kakelugnar från J.W. Dahlgren, Kristi­ne­hamn.

Anders Johan Jansson kom till världen den 18 april 1857 i Finns­hyt­te­berg, dåvarande Färnebo socken, något norr om Filipstad. Endast två år gammal blev det till­sam­mans med föräldrar en flytt in till Filipstad och där växte han upp. Osäkert var han lärde sig yrket, men möjligen var det i Kristi­ne­hamn. Osäkert även när han blev ka­kel­ugns­ma­ka­re, men vid sitt giftermål 1881 bar han denna titel. Med en ständigt växande familj var Anders Johan och hans hustru bosatta på några olika platser i staden som hy­res­gäs­ter, bland annat vid Kristi­nelund. Från och med 1885 har ka­kel­ugns­ma­ka­re Jansson antecknats som nä­ringsid­ka­re i Kom­mers­kol­le­gi­ums handlingar men det skulle dröja yt­ter­li­ga­re sex år innan denna notis gick att läsa i lo­kal­tid­ning­ar­na: Till Filipstads han­dels­re­gis­ter har den 25 maj 1891 anmälts att ka­kel­ugns­ma­ka­ren Anders Johan Jansson härstädes ämnar idka han­dels­rö­rel­se, hufvud­sak­li­gast med kakelugnar under firma A.J. Jansson.

Detta år och följande fanns denna annons införd i Filipstads Stad Och Bergslags Tidning:

Fina hvit­gla­se­ra­de och målade KAKEL-UGNAR i vackra mönster från Mariestads välkända ka­kel­fa­brik försäljas från nederlag hos un­der­teck­nad till fabrikens priser på platsen. Order upptagas, upp­sätt­ning af nya kakelugnar äfvensom omsättning af gamla verk­stäl­les väl och till på platsen billigaste pris af Ka­kel­ugns­ma­ka­re A.J. Jansson, Vikgatan, Filipstad.

Vid denna tid blev Jansson även ägare till fas­tig­he­ten Slottet, där han blev boende med sin då stora familj, och från år 1900 ingick även en ka­kelar­be­ta­re, vilken för­mod­li­gen arbetade åt Jansson, i hushållet. I Gottfrid Kall­ste­ni­us skrift Filipstad 1611-1911 skrivs att A J Jansson startade upp en ka­kel­fa­brik 1907, och detta kan nog vara riktigt eftersom det möjligen fanns en lokal ef­ter­frå­gan på kakelugnar när ka­kel­fa­bri­ken brunnit ned året innan. Just år 1907 kom yt­ter­li­ga­re en ka­kelar­be­ta­re att bosätta sig vid Janssons fastighet Slottet, och detta genom hans bror Axel Erhard. Samtidigt anlände även verk­mäs­ta­ren Erik August Vallén, vilken tidigare arbetat vid Upsala ka­kel­fa­brik samt en ka­kel­fa­brik i Örebro, till Filipstad och Slottet. I husförhörs- längden finns antecknat om honom: Arbetar hos Jansson i Slottet. Vallén avled dock 1921, och därefter benämndes änkan som Ka­kel­fa­briks­för­man­sän­ka. Vid 1910-års folk­räk­ning fanns det i Filipstad elva personer som hade titeln kakel- arbetare, och antalet indikerar att det bedrevs ka­kel­till­verk­ning i staden, och då kanske inte enbart hos A J Jansson. Eftersom det så sent som 1925 bland stadens innevånare fanns en ka­kel­for­ma­re och 1930 tre ka­kelar­be­ta­re, går det att spekulera i att det även då fort­fa­ran­de fanns någon form av till­verk­ning. Anders Johan Janssons hustru avled 1924, och bland till­gång­ar­na i hennes boupp­teck­ning an­teck­na­des till exempel fas­tig­he­ten Slottet samt verk­stads­in­ven­ta­ri­er. Slottet skall ha varit beläget i nuvarande kvarteret Järpen. Jansson ti­tu­le­ra­des efter en tid som fabrikör i stället för ka­kel­ugns­ma­ka­re. Även sonen Axel Leander Jansson, vilken arbetade som ka­kelar­be­ta­re hos sin far, kom senare att få titeln fabrikör. Möjligen övertog han rörelsen av sin far, men när detta i så fall skedde och om det då fort­fa­ran­de bedrevs ka­kel­till­verk­ning är oklart. Oklart är det även hur länge Janssons ka­kel­fa­brik/verkstad var i drift. Anders Johan Jansson avled den 16 juni 1938.

Emil Eriksson blev född den 25 januari 1865 i Kila socken, nordväst om Säffle. Redan samma år flyttade för­äld­rar­na med Emil och hans äldre syskon till By socken, strax söder om Säffle. 1872 blev dt ännu en flytt för familjen, och denna gång till Karlstad, där de blev bosatta på Herrhagen. Möjligen fick Emil där arbete vid Sandbergs ka­kel­fa­brik, i varje fall ti­tu­le­ra­des han som ka­kel­ugns­ar­be­ta­re när han 1890 kom till det som då benämndes som Gustafs­bergs ka­kel­fa­brik i Filipstad (Filipstads ka­kel­fa­brik). Där fanns sedan några år tillbaka verk- mästaren Anders Gustafsson samt ka­kelar­be­ta­re Holmstrand, båda med respektive hustru, kyr­ko­bok­för­da. Emil skulle även han rätt så snart träffa sin blivande hustru, och efter giftermål följande år blev det flytt till Yngveslund för makarna Eriksson. Arbetet vid ka­kel­fa­bri­ken torde dock ha fortsatt. 1897 flyttade ka­kel­ugns­ar­be­ta­re Eriksson med familj till egen fastighet vid Yngvesberg, och efter något år hade fa­mil­je­fa­dern fått titeln ka­kel­ugns­ma­ka­re. Till Filipstads han­dels­re­gis­ter inlämnades 1901 denna anmälan: Handel med kakelugnar har ka­kel­ugns­ma­ka­ren Emil Eriksson anmält sig skola idka härstädes. I skriften Filipstad 1611-1911 anges att även Eriksson drev en ka­kel­fa­brik, och i en tid­nings­no­tis från 1906 nämns Emil Erikssons ka­kel­fa­brik, dock mest i för­bi­gå­en­de. Av texten går det att göra ett antagande eller gissning att fabriken/verkstaden kan ha varit belägen vid hans fastighet, vilken fanns i nuvarande kvarteret Gamen. Möjligen fick Eriksson 1910 en med­hjäl­pa­re i ka­kel­ugns­ar­be­ta­re Stenqvist som detta år inflyttade till Yngvesberg med sin familj efter att under lång tid varit bosatt hos Anders Johan Jansson vid Slottet. Där vid Yngvesberg var han sedan bosatt under de följande femton åren. Emil Eriksson, som även han fick titeln fabrikör efter några år, blev änkeman 1918, och i hustruns boupp­teck­ning upptogs som tillgångar bland annat fas­tig­he­ten Ynvesberg samt maskiner och in­ven­ta­ri­er i verkstaden. Ka­kel­ugns­ma­ka­re/fabrikör Eriksson fick den 19 februari 1925 följa sin hustru i graven, och även i hans boupp­teck­ning upptogs fas­tig­he­ten samt maskiner och in­ven­ta­ri­er i verkstaden bland till­gång­ar­na.

Anders Gustafsson såg dagens ljus för första gången den 28 oktober 1848 i Visnums- Kils socken söder om Kristi­ne­hamn. Efter att en tid ha vistats i Kristi­ne­hamn, där han till att börja med benämndes som dräng och därefter som arbetare, kom han 1878 till Karlstad, där hans titlar under de första åren var arbetskarl och järn­svar­va­re. Den första gång som det i hus­för­hörsläng­den går att se någon anknytning till kakelugns- makaryrket, är när han till­sam­mans med nybliven hustru 1880 blev hyresgäst vid kakel- ugnsmakare L M Björkmans fastighet, och då troligtvis anställd vid dennes ka­kel­fa­brik. Som ka­kelar­be­ta­re lämnar han 1887 Karlstad och Björkman för att flytta till Filipstad. Där blev han, med titeln ka­kel­ugns­ma­ka­re, till­sam­mans med hustrun bosatt vid något som benämndes Gustafs­bergs ka­kel­ugns­fa­brik, men senare skulle kallas Filipstads ka­kel­fa­brik. Inom kort blev han, förutom delägare i fabriken, även dess verk­mäs­ta­re. Makarna Gustafsson lämnade 1891 boendet vid fabriken och flyttade till egen fastighet i Odinslund. Verk­mäs­ta­re Gustafsson, som ingick i stadens brandkår, torde möjligen ha varit med och försökt bekämpa elden när ka­kel­fa­bri­ken brann ned 1906. Han blev bosatt vid sin fastighet i Odinslund fram till sin död den 20 december 1914.

Filipstads ka­kel­fa­brik.

Den 3 februari 1887 fanns detta att läsa i Filipstads stad och Bergslags Tidning: De personer, som tecknat aktier i en tilltänkt ka­kel­fa­brik här i staden, behagade sam­man­trä­da å rådhuset härstädes Fredagen den 4 nästa Februari kl. 4 e.m. Filipstad i Januari 1887. INBJUDARNE.

Tre månader senare var så denna notis införd i lo­kal­tid­ning­ar­na: Filipstads ka­kel­ugns­fa­brik blir nu en verklighet. Hela ak­ti­e­ka­pi­ta­let är tecknadt. Ak­ti­e­teck­nar­ne sam­man­trä­da till lördagen för att antaga bo­lags­ord­ning.

Och några dagar därefter denna:

In­ter­rim­sty­resen i Filipstads ka­kel­ugns­fa­briks aktiebolag utgöres af hrr auditör C. Folcker, järn­hand­la­ren A. Nordström, muraren G. Thorén, bruks­e­ga­ren L.A. Carlsson å Storbron och ka­kel­ugns­ma­ka­ren A. Gustafsson från Karlstad. Sup­ple­an­ter äro hrr borgm. Hammargren och kop­par­sa­ga­ren Tahlén.

I augusti 1887 uppgavs detta i lo­kal­tid­ning­en: Filipstads ka­kel­ugns­fa­brik, som anlägges strax öster om Östra Wermlands jern­vägs­sta­tion, har redan kommit under tak.

Den järn­vägs­lin­je som vid denna tid gick alldeles intill ka­kel­fa­bri­ken är sedan länge nedlagd och järn­vägs­räl­sen är även den sedan länge borttagen, Östra station fyller na­tur­ligt­vis inte längre någon funktion som järn­vägs­sta­tion, men byggnaden finns dock fort­fa­ran­de kvar. Östra station och ka­kel­fa­bri­ken var belägna nordost om stadens centrum och något öster om korsningen mellan nuvarande Östra vägen och Åsenleden.

Den 23 februari 1888 var denna något längre notis införd i Filipstads stad och Bergslags Tidning:

Filipstads nya ka­kel­fa­brik, belägen strax invid Östra Vermlands jern­vägs­sta­tion, har nu börjat utsända sina till­verk­ning­ar i marknaden, sedan såväl sjelfva fa­briks­bygg­na­den som de för affärens be­drifvan­de nödvändiga redskapen vid nästlidne års slut blifvit afsynade. Affären, som är bygd på aktier från flere af vårt samhälles medlemmar, bedrifves visser- ligen ännu i liten skala, men är det att hoppas, att densamma med klok ledning och billiga drift­kost­na­der skall alltmer kunna utvidga sin verksamhet till fromma för såväl egarne sjelfva som för samhället i sin helhet. Vid ett besök på stället blefvo vi satta i tillfälle taga kännedom om de olika metoderna för till­verk­ning­en. Man har härvid, så vidt det varit möjligt, till­go­dogjort sig alla nyare er­fa­ren­he­ter på detta område, och hvad smakfulla och omvexlande mönster å gipsformer m.m. beträffar, fans här en särdeles rikhaltig samling. Rå­ma­te­ri­a­li­er­na synas vara af bästa qvalité och särskildt välkänd torde den vid fabriken använda Upsa­la­le­ran vara. I stora torkugnen rymmes något öfver 1,000 stycken kakel på en gång och är densamma för öfrigt så inrättad, att en jem­fö­rel­se­vis ej obetydlig bräns­le­in­be­spa­ring kan åstad- kommas.

Enligt hus­för­hörsläng­dens uppgifter inflyttade ka­kel­ugns­ma­ka­re Anders Gustafsson med hustru i september 1887 till ka­kel­fa­bri­ken från Karlstad. För­mod­li­gen blev de då inte bosatta i själva fa­briks­bygg­na­den, utan i ett bostadshus i anslutning till denna. Vid denna tid benämndes fabriken i hus­för­hörsläng­den som Gustafs­bergs kakelugns- fabrik, där Gustafs­berg anger den fastighet eller område där fabriken var uppförd. Året efter Gustafs­sons ankomst anlände även ka­kelar­be­ta­re Holmstrand med hustru dit och 1890 även Emil Eriksson. Följande år fick de sällskap av ka­kel­ugns­ma­ka­re Gustaf Wilhelm Lundgren och dennes hustru. Nu kan det na­tur­ligt­vis ha funnits personer boende på andra platser i staden som hade sitt arbete vid ka­kel­fa­bri­ken.

Den 23 februari var denna korta artikel införd i Filipstads stad och Bergslags Tidning:

Filipstads nya ka­kel­fa­brik, belägen strax invid Östra Vermlands jern­vägs­sta­tion, har nu börjat utsända sina till­verk­ning­ar i marknaden, sedan såväl sjelfva fa­briks­bygg­na­den som de för affärens be­drifvan­de nödvändiga redskapen vid nästlidne års slut blifvit afsynade. Affären, som är bygd på aktier från flere af vårt samhälles medlemmar, bedrifves vis­ser­li­gen ännu i liten skala, men är det att hoppas, att densamma med klok ledning och billiga drift­kost­na­der skall alltmer kunna utvidga sin verksamhet till fromma för såväl egarne sjelfva som för samhället i sin helhet. Vid ett besök på stället blefvo vi satta i tillfälle taga kännedom om de olika metoderna för till­verk­ning­en. Man har härvid, så vidt det varit möjligt, till­go­dogjort sig alla nyare

er­fa­ren­he­ter på detta område, och hvad smakfulla och omvexlande mönster å gipsformer m.m. beträffar, fans här en särdeles rikhaltig samling. Rå­ma­te­ri­a­li­er­na synas vara af bästa qvalité och särskildt välkänd torde den vid fabriken använda Upsa­la­le­ran vara. I stora torkugnen rymmes något öfver 1,000 stycken kakel på en gång och är densamma för öfrigt så inrättad, att en jem­fö­rel­se­vis ej obetydlig bräns­le­in­be­spa­ring kan åstad- kommas.

Anders Gustafsson blev tämligen omedelbart verk­mäs­ta­re vid fabriken, och i Kommers- kollegiums handlingar anges för Filipstads ka­kel­fa­brik att där 1888 fanns en personal- styrka bestående av en verk­mäs­ta­re och tre arbetare samt att till­verk­ning­en utgjordes av 100 kakelugnar. Följande år hade ar­bets­styr­kan ökat till sex personer och till­verk­ning­en till 150 kakelugnar. För år 1890 anges samma per­so­na­styr­ka som förgående år men en fab­ri­ka­tion av 200 kakelugnar. Fram till 1891 levererade fabriken drygt 200 kakelugnar till järn­vägs­sta­tio­ner och andra byggnader som till exempel ban­vakts­stu­gor efter Mora-Vänerns järnväg, en bandel som senare ingick i In­lands­ba­nan.

Under 1890-talet an­non­se­ra­des flitigt efter personal till fabriken, och möjligen uppgick ar­bets­styr­kan vid den tiden till drygt tiotalet.

I pub­li­ka­tio­nen Svenska Industrien för 1907,men avseende för­hål­lan­de­na några år tidigare, anges detta angående Filipstads ka­kel­fa­brik. Ägare: Filipstads ka­kel­fa­briks Aktiebolag (grund. 1887). Tillv.v. 1904: 20,000 kr. (för div. kakelugnar). För driften anv. en petroleumm. om 5 hkr. Arb. 14 - Aktiekap. 5.125 kr à 25 kr. Styrelse: A. Andersson, Aug. Lindberg och A. Gustafsson. Disp. Aug. Lindberg. Verkm.:A. Gustafsson.

Andra källor anger att ar­bets­styr­kan 1904 uppgick till 22 personer.

Fabriken genomgick 1904 en rätt så omfattande om- och utbyggnad, men den 21 juni 1906 gick detta att läsa i Filipstads stad och Bergslags Tidning:

I natt nedbrann Filipstads ka­kel­fa­brik till grunden. Redan kl. ½ 10 i går kväll utkallades den särskildt öfvade brandkåren, och det uppgafs strax, att det skulle gälla tobaksfabriken. När man kom nedåt Viken, visade sig dock genast, att den fabriken visst inte var i fara, men en kraftig rökpelare österut från staden angaf eldhärden: det var kakelfabriken strax bortom östra stationen, och här samlades så småningom, och särskildt sedan allmänna brandsignaler gifvits inemot kl. 10, massor af folk. Redan vid vår ankomst till brandplatsen trängde massor af rök fram ur fabrikens samtliga, i form af ett bredt U hopbyggda hus, ehuru elden ännu icke slagit ut på något ställe. Man kunde dock förstå, att själfva härden borde vara att söka i midtelbyggnaden. Ingen person kom till skada vid olyckan. Om eldens uppkomst är ännu intet med visshet kändt. Den synes emellertid ha uppstått i närheten af blyugnen (glaseringsugnen). Här hade arbetet slutat kl. half 6, och den man, som satts att senare efterse ugnen, hade gått vid 7-tiden, sedan all eld blifvit släckt i ugnen. Antagligen har eld spridt sig genom någon murspricka och antändt trävirket. Det uppgifves att rök varsnats vid 8-tiden, och att släckningsförsök redan gjorts privat ehuru förgäfves, innan brandkår tillkallades. Fabriken kommer troligen snarast att återuppbyggas.

Det har förekommit uppgifter om att fabriken inte alls blev åter­upp­byggd, men några tid­nings­no­ti­ser pekar på att den trots allt blev det. I Bergs­la­ger­nas Nyheter från den 1 augusti 1906 fanns denna notis:

Filipstads ka­kel­fa­brik skall åter­upp­byg­gas beslöt ak­tieä­gar­ne på extra bo­lags­stäm­ma i lördags. Den nya fa­briks­bygg­na­den blir af tegel och ar­bets­lo­ka­ler­na större, ljusare och bekvämare än i den gamla fabriken. Kostnaden kommer att belöpa sig på cirka 27,000 kronor. Rit­ning­ar­na ha utförts af ent­re­pre­nö­ren H. Jansa.

Och i tidningen Bergslagen från den 3 september samma år denna något längre notis:

Filipstads ka­kel­fa­brik börjar nu resa sig ur gruset därute vid östra stationen. Sedan de vid­tom­fat­tan­de afröj­nings­ar­be­te­na afslutats, vidtog man i slutet af förra månaden, att resa själfva yt­ter­mu­rar­na, och har nu hunnit til en vånings höjd. Byggnaden, hvilken visar ganska akt­nings­bju­dan­de di­men­sio­ner, uppföres i sin helhet af tegel, hvartill kommer ett i vinkel mot fabriken inbyggdt la­ger­ma­ga­sin af trä, hvilket redan befinner sig under tak. Som naturligt är har man så långt som möjligt användt sig af de kvarlefvor efter den gamla fabriken, som lämnats något så när oberörda af branden. Så t.ex. bibehållas skor­ste­nar­na i tämligen oförändrat skick, frånsedt en liten påbyggnad. Af bränn­ug­nar­na måste den ena till hälften rifvas och tillbyggas. En del för­änd­ring­ar till det bättre har beslutits. Genom anordning af en s.k. vandring blir man i stånd att inforsla leran direkt från vagn å järn­vägs­spå­ret in i fabriken. Elektrisk kraft, och sannolikt äfven ljus skall inledas, och för att i vid­sträck­tas­te mån förebygga en olycka af den omfattning som nyss öfvergått fabriken, har man ansett sig böra inlägga brandfria bottnar mellan hvarje våning.

När eta­blis­se­men­tet inom en ej alltför aflägsen framtid nått sin full­änd­ning kommer det att förete en relativt storartad anblick, och särskidt den, som per järnväg nalkas detsamma, skall näppeligen kunna värja sig för den tanken, att en stor­in­du­stri där befinner sig under uppsegling.

Några uppgifter om att det verkligen startades upp någon till­verk­ning av kakel i dessa nybyggda lokaler har inte framkommit och då na­tur­ligt­vis inte heller några uppgifter om hur länge en sådan till­verk­ning bedrevs. Så det mesta angående detta är oklart, och det blir enbart spe­ku­la­tio­ner, men eftersom det vid 1910-års folk­räk­ning för Filipstads stad fanns elva ka­kelar­be­ta­re folk­bok­för­da i staden, går det att tänka sig att dessa måste ha arbetat någonstans och att ka­kel­ugns­ma­kar­na Jansson och Eriksson knappast kunde ha haft det antalet anställda hos sig.

Återgår så till några enskilda ka­kel­ugns­ma­ka­re.

Gustaf Wilhelm Lundgren var född den 6 april 1855 i Karlsborgs gar­ni­sions­för­sam­ling. Arton år gammal flyttade han till Mariestad, där han kom i arbete hos en av stadens ka­kel­ugns­ma­ka­re, men som gesäll bosatte han sig 1880 i Åmål. I denna stad blev det tre år senare också dags för giftermål, och där blev makarna sedan kvar fram till 1889 då Karlstad blev deras nya hemort. Redan samma år flyttade de dock vidare till Filipstad och då hade Lundgren fått titeln ka­kel­ugns­ma­ka­re. Möjligen arbetade han redan då hos ka­kel­fa­bri­ken, och helt säkert två år senare när han och hustrun blev kyr­ko­bok­för­da där. Där blev de sedan kvar fram till 1898 då de flyttade till Skövde. Redan följande år var de tillbaka i Filipstad och efter något år blev ka­kel­ugns­ma­ka­re Lundgren med hustru bosatta vid Odinslund, där verk­mäs­ta­re Gustafsson hade sin fastighet. Där blev de även boende efter att Gustafsson avlidit och det var hans änka som ägde fas­tig­he­ten. Som änkeman och före detta ka­kel­ugns­ma­ka­re fick Gustaf Wilhelm Lundgren flytta till ål­der­doms­hem­met 1927, och där avled han den 24 mars 1934.

Fredrik Wilhelm Björk föddes den 5 juni 1888 i dåvarande Färnebo socken något norr om Filipstad. Tolv år gammal flyttade han till­sam­mans med föräldrar och syskon in till staden och cirka fem år senare hade han fått an­ställ­ning som ka­kelar­be­ta­re. När Fredrik Wilhelm Björk 1923 ingick i äktenskap hade dock titeln ändrats till kakelugns- makare, och i detta yrke kom han att vara verksam under ett flertal år. I databasen Sveriges befolkning 1960 benämndes han dock som före detta kakelugns- makare, och i den för 1970 har han inte kunnat återfinnas.

Sonen Karl Erik Björk, född den 10 mars 1919 i Filipstad, blev även han verksam som ka­kel­ugns­ma­ka­re, efter att ha gått i lära hos sin far. Senare benämndes han i stället som platt­sät­ta­re, vilket var en vanlig utveckling när ka­kel­ugns­upp­sätt­ning­en i det närmaste hade upphört vid mitten av 1900-talet.

Karl Leonard Reinhold Grönberg kom till världen den 6 november 1851 i Göteborg. För­mod­li­gen hade han gått i lära inom ka­kel­ugns­ma­ka­ryr­ket i fö­del­sesta­den, eftersom han tjugo år gammal har gått att se som gesäll hos en ka­kel­ugns­ma­ka­re i Malmö. Efter kortare vistelser i Göteborg och Karlskrona kom han 1874 som ka­kelar­be­ta­re till Stockholm, varifrån han fem år senare flyttade til Åbo i Finland. Vistelsen där varade endast i två år, och sedan var han tillbaka i Göteborg igen. År 1890 flyttade ka­kelar­be­ta­re Grönberg med hustru och två barn till Filipstad, där han troligtvis arbetade vid stadens ka­kel­fa­brik. Efter att ha blivit änkeman återvände han 1904 ännu en gång till Göteborg, men tre år senare var han som ka­kel­ugns­ma­ka­re tillbaka i Filipstad, och då med en ny hustru vid sin sida. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Grönberg blev till­sam­mans med sin hustru bosatt i egen fastighet vid Östra Karlslund fram till sitt frånfälle den 8 juni 1934.

Svante Rosén anges i hus­för­hörs­läng­der ha blivit född den 13 september 1859 i Östads socken i nuvarande Lerums kommun, men födelsen torde nog ha ägt rum i någon av Göteborgs för­sam­ling­ar. Till Göteborg hade i varje fall modern flyttat från Östad tre år tidigare. Några år in på 1860-talet har Svante gått att träffa på i Göteborg till­sam­mans med föräldrar och två yngre bröder. För­mod­li­gen var det också i denna stad som han så småningom kom i ka­kel­ugns­ma­kar­lä­ra innan han som gesäll 1879 flyttade till Ljusdal för att där arbeta vid en ka­kel­fa­brik. Tio år senare återvände han till Göteborg, men 1908 bosatte sig ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säll Rosén till­sam­mans med hustru och tre barn vid Gustafs­berg i Filipstad. Efter ungefär tre år hade titeln blivit ka­kel­ugns­ma­ka­re och bostaden fanns vid den tiden vid Höglunda, men kom senare att bli boende i centrala staden. Vid sitt frånfälle den 15 november 1941 hade dock Svante Rosén dragit sig tillbaka från ka­kel­ugns­ma­ka­ryr­ket.

Axel Erhard Jansson föddes den 9 januari 1877 i Filipstad, och var bror till kakelugns- makare Anders Johan Jansson hos vilken han troligtvis tidigt fick komma i arbete. 1907 blev han även bosatt hos sin bror vid Slottet och följande år dessutom till­sam­mans med nybliven hustru. Ka­kelar­be­ta­re Jansson bosatte sig några år senare till­sam­mans med hustru och son vid Wikgården, och där blev de kvar fram till slutet av 1920-talet. Enligt 1940-års folk­räk­ning skall han vid denna tid som ka­kel­ugns­ma­ka­re ha drivit egen rörelse. Axel Erhard Jansson blev änkeman 1941, och i hustruns boupp­teck­ning upptogs som tillgångar bland annat fas­tig­he­ten stadsägan nr 1026, benämnd Axelslund. Själv fick han vänta till en bit in på 1960-talet innan han fick följa sin hustru i graven.

Julius Jansson kom till världen den 5 oktober 1863 i Filipstad som bror till bland annat Anders Johan och Axel Erhard Jansson. Omkring tjugo år gammal började han arbeta hos den äldre brodern Anders Johan, och i samband med giftermål 1893 blev han och hustrun bosatta i den egna fas­tig­he­ten vid Lindsberg. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Julius Jansson blev änkeman 1923, och när han fick lämna jordelivet den 24 november var han boende vid fas­tig­he­ten Mörtenberg.

Johan Herman Stenqvist blev född den 11 oktober 1882 i dåvarande Färnebo socken, något norr om Filipstad. År 1900 lämnade han för­äld­ra­hem­met vid Nyhyttan och flyttade in till Filipstad, där han blev bosatt hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Anders Johan Jansson vid Slottet och då för­mod­li­gen även fick arbete hos denne. Där vid Slottet blev ka­kelar­be­ta­re Stenqvist kvar även efter att han 1907 ingått i äkten- skap, men tre år senare flyttade han till­sam­mans med hustru och två barn till Yngves- berg där ka­kel­ugns­ma­ka­re Emil Eriksson hade sin fastighet och möjligtvis även sin fabrik eller verkstad. Efter Erikssons frånfälle 1925 flyttade Stenqvist med sin då tämligen stora familj in till centrala staden, men när han avled den 9 november 1938 var de bosatta vid fas­tig­he­ten Lilla Spång­ber­get.

För­mod­li­gen har det funnits yt­ter­li­ga­re personer i Filipstad som utövat ka­kel­ugns­ma­kar- yrket genom upp­sätt­ning och re­pa­ra­tio­ner av kakelugnar, men i denna do­ku­men­ta­tion får det bli en be­gräns­ning till de här nämnda.

Stort tack till Axel Fornander, Filipstads hem­bygds­för­e­ning och Angelica Tillaeus, Filipstads kom­munar­kiv.

Oscarsstad, Arvika stads- och lands­för­sam­ling­ar.

1811 bildades Arvika köping som en friköping i Arvika socken under namnet Oscarsstad, men tio år senare ändras namnet till Arvika köping. Detta bestod fram till 1911 då orten fick stads­rät­tig­he­ter och benämndes Arvika stad.

In­for­ma­tio­nen till denna do­ku­men­ta­tion har hämtats från hus­för­hörs­läng­der och för- sam­lings­böc­ker samt andra handlingar i kyr­ko­ar­ki­ven. Vissa upp­lys­ning­ar har även kunnat återfinnas i tid­nings­no­ti­ser och - annonser. I boken Från stenkärle till pryd­nads­ke­ra­mik berättar Britt Andersson intressant och in­sikts­fullt om kruk­ma­kar­na i bland annat trakterna runt Långvak, Sågmon och Ålgården i Arvika lands­för­sam­ling, men även något om de kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­re som var verksamma i Arvika köping och stad samt också utförligt om Arvika ka­kel­fa­brik. En hel del in­for­ma­tion har na­tur­ligt­vis inhämtats från denna bok.

Den 7 oktober 1815 gick detta att läsa i Carlstads-Tidning:

Den 12:e och följande dagar i Oktober månad, kommer genom öppen Auktion på Hemmanet Hövik nära intill Oscarsstad beläget, att till den mest­bju­dan­de för Handlanden i bemälte Stad Herr A. Schär­lan­ders Bor­ge­nä­rers räkning, försälja dels lösa egendom bestående af diverse Kramvaror, något Silfver, Tenn, Koppar och Möbler, nya Hästskor, Jernband, Stenkäril, Kakelugnar, …., ……, ……, Ett i fullt stånd varande Ka­kel­ugns­ma­ka­re-verk kommer vid Auktionen att mot veder- häftig borgen på 6 månader till den högst­bju­dan­de bor­t­ar­ren­de­ras.

Den 2 maj 1818 var detta infört i samma tidning:

För fjerde gången utbjudes genom öppen Auktion uti Oscarsstad den 13:e nästk. Maj, för Scher­lan­ders­ka kon­kurs­mas­sans räkning, att försäljas: Tomten N:o 69, belägen wid Torget, bestående af 16 oinredde rum, hwartill dörrar och föns­ter­luf­ter äro fär­dig­gjor­da; en Pott­ma­ke­riWerk­stad på Kyrkeby ägor i fullt stånd, med till­hö­ran­de in­ven­ta­ri­er och

rättighet att i 50 år taga lera och sand på stället; flera oglaserade Kakelugnar och Stenkäril. Be­tal­nings­wil­ko­ren komma på stället uppgöras. Oscarsstad den 28 April 1818.

Nu blev det inte heller denna gång någon för­sälj­ning av fas­tig­he­ten vid tomt nr 69 i Arvika eller kruk­makar­verk­sta­den vid Kyrkebyn, för så sent som 1836 an­non­se­ra­des om offentlig auktion för för­sälj­ning av dessa båda byggnader. Denna gång i Post- och Inrikes Tidningar.

Under 1800-talets början var Hövik, som löd under Viks säteri, beläget på lands­byg­den, men numera ingår platsen i de centrala delarna av staden, un­ge­fär­li­gen vid Höviksplan mellan Hö­viks­ga­tan och Norra Esplanaden. Kyrkebyn var då, och är så fort­fa­ran­de, beläget något väster om centrala Arvika.

Handlaren Anders Scher­lan­der var under 1810-talet tydligen ägare till en kakelugns- makar­verk­stad vid Hövik och en kruk- och ka­kel­ugns­makar­verk­stad vid Kyrkebyn, och detta fram till sin konkurs. När det gäller den sistnämnda möjligen även efter denna. I 1820-års man­talslängd fanns en anteckning att han var ägare till ka­kel­ugns­fa­bri­ken på Kyrkebyn. Nu torde han själv inte ha arbetat i dessa verkstäder, men för­mod­li­gen de två kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­re som var verksamma i Oscarsstad/Arvika köping vid denna tid.

Upp­skatt­ning­en av de gamla tomternas läge i för­hål­lan­de till dagens ga­tu­a­dres­ser har gjorts med hjälp av 1811- och 1818-års stadsplan och därmed kan det eventuellt finnas risk för fel­ak­tig­he­ter.

Anders Gustaf Hult anges i hus­för­hörs­läng­der ha blivit född den 10 maj 1782 i Öster- götland. Några uppgifter om hans tidiga liv har tyvärr inte gått att få fram, men 1807 inflyttade han som ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säll till Åmål, där han fick arbete vid Söderbergs kakelugns- makar­verk­stad. Följande år ingick han i äktenskap och bildade familj, med vilken han 1814 flyttade till Arvika där de blev bosatta vid tomt nr 32 (un­ge­fär­li­gen vid nuvarande Hamngatan 15A, korsningen Skolgatan-Hamngatan). Hult benämndes då som ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re och under det första året ingick även en gesäll i hushållet. Möjligtvis ar­ren­de­ra­de han en tid verkstad av Scher­lan­der, men 1818 lämnade han familjen i Arvika och begav sig enligt hus­för­hörsläng­den till Stockholm. Osäkert om han kom dit, men samma år har han gått att se som ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säll i Enköping och senare i Västerås, innan han följande år återvände till Söderbergs verkstad i Åmål. I hus­för­hörsläng­den an­teck­na­des han ha flyttat till Karlstad 1829, men där har han inte gått att återfinns så hans vidare öden är okända. Under 1830-talet benämndes i varje fall hans hustru i Arvika som änka.

Johan Axel Collin föddes den 20 mars 1784 i Torshälla, och där torde han tidigt ha kommit i arbete vid sin fars kruk­makar­verk­stad. Som gesäll flyttade han 1804 till Enköping och följande år till Uppsala. I denna stad blev det efter en tid giftermål, och till­sam­mans med hustrun flera år senare en flytt till Göteborg för arbete vid en ka­kel­ugns­fa­brik på Lindholmen. Till Arvika kom så makarna år 1818 och där blev de till att börja med bosatta vid Anders Scher­lan­ders fastighet nr 69, och möjligtvis arbetade då gesäll Collin vid dennes verkstad på Kyrkebyn. Några år senare fanns deras bostad dock vid nr 78 och då hade titeln blivit kakelugns- makare. En tid ingick även en gesäll i hushållet. Makarna var därefter boende som hy­res­gäs­ter på olika platser i Arvika, och giss­nings­vis ar­ren­de­ra­des då verkstaden på Kyrkebyn. Ka­kel­ugns­ma­ka­ren Johan Axel Collin blev änkeman 1832 och två år senare, den 15 maj 1834, fick han följa sin hustru i graven.

Lars Petter Holmqvist var född den 16 januari 1798 i Halmstad, men då med efter- namnet Jönsson. I fö­del­sesta­den kom han i lära hos krukmakare Dillert, men vid slutet av 1810-talet flyttade han som gesäll till Falkenberg, varifrån han 1822 fortsatte till Göteborg. Samma år kom han till Arvika, där han till­sam­mans med tre andra gesäller blev bosatt hos handlare Scher­lan­der. Två år senare gifter sig Holmqvist och köper sig en fastighet vid tomt nr 33 (un­ge­fär­li­gen vid nuvarande Hant­verks­ga­tan 14 vid korsningen mellan Fa­briks­ga­tan-Hant­verks­ga­tan) dit han flyttar med sin nyblivna hustru, och bygger upp en verkstad. Samtidigt erhåller han sitt mästarbrev. Familjen blev med tiden tämligen stor och antalet gesäller och lärlingar som ingick i hushållet var även det tämligen stort. Fram­förallt tycks det ha varit många unga pojkar som gjort sina läroår vid denna verkstad, och bland dessa märks till exempel Nils Nilsson som långt senare startade upp egen verksamhet i Långvak. Hans söner och efterhand också sonsöner kom att bli verksamma som krukmakare i detta område under en lång period. Mer om detta senare i do­ku­men­ta­tio­nen. En annan lärling var Gustaf Gröndahl, vilken ett antal år därefter kom att driva en kruk- och ka­kel­ugns­makar­verk­stad i Holmedal. Den lärling som nog ändå torde ha blivit mest berömd inom detta område var Bror Hjalmar Lundgren, som blev ägare till en stor ka­kel­fa­brik i Stockholm. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Lars Petter Holmqvist fick lämna jordelivet den 16 augusti 1851, och i ef­ter­föl­jan­de boupp­teck­ning upptogs som tillgångar bland annat fastighet på bebyggda tomten nr 33 i Arvika köping och åtskillige stenkärl, 10 kakelugnar, diverse obrända kakelugnar, 30 st. ka­kel­for­mar samt diverse redskap i verkstaden. De två ef­ter­le­van­de sönerna hade bägge arbetat vid sin fars verkstad, men ingen av dem kom att ta över den. Johan Alfred flyttade som gesäll till Stockholm och Otto Ferdinand tog över en verkstad i Krakerud som hans syster Clara Regina som änka en kortare tid drivit. Holmqvists änka anges dock i Kom­mers­kol­le­gi­ums handlingar ha drivit rörelsen vidare och så sent som 1857 an­teck­na­des en gesäll och två lärlingar ha arbetat åt henne. Möjligen var det då sonen Johan Alfred som stod för det praktiska arbetet i verkstaden. Carl Olsson tog senare över verkstaden vid nr 33. Mer om honom längre fram.

Mathias Olsson skall enligt hus­för­hörs­läng­der ha kommit till världen i Kungälv den 25 november 1796, men detta har inte kunna vidimeras genom för­sam­ling­ens kyrkoarkiv. Giss­nings­vis var han densamme som en gosse Malte vilken föddes den 17 november 1797 i Ytterby socken, varifrån för­äld­rar­na med sonen flyttade till det närbelägna Kungälv omkring 1801-02. An­led­ning­en till detta namnskifte är svårt att ge någon rimlig förklaring till, men möjligen blev det en miss­upp­fatt­ning när namnet skrevs in i födelse- boken. Att fö­del­se­da­tum inte alltid stämmer från denna tid är dock inte helt ovanligt. Eftersom han inte har gått att återfinna som lärling hos någon av Kungälvs kruk- eller ka­kel­ugns­ma­ka­re kan lär­lings­ti­den ha till­bring­ats i någon annan stad. Däremot har han kunnat träffas på som gesäll i Göteborg, Skara och Ulricehamn under 1810- talets senare del. Omkring 1820 kom han till Kungälv som gesäll och två år senare ingick han i äkten- skap samtidigt som han som kruk­ma­ka­re­mäs­ta­re startade egen verkstad. Vid verkstaden arbetade som lärling brodern Andreas, vilken liksom Mathias senare skulle etablera sig som ka­kel­ugns­ma­ka­re i Arvika. Mathias Olsson med familj lämnade Kungälv 1827 och bosatte sig i stället i Åmål, där en kruk­makar­verk­stad övertogs. Till Arvika kom familjen 1833 och de bosatte sig då vid tomt nr 23 (ungefär vid nuv. sport­hal­len, korsningen Köp­manga­tan-Skolgatan), och tre år senare anslöt brodern Andreas för att som gesäll arbeta vid verkstaden. Andreas Olsson skulle dock rätt så snart bosätta sig på annan plats i staden och där starta egen verksamhet. Mer om honom längre fram i do­ku­men­ta­tio­nen. Mathias son Carl Wilhelm Olsson började vid den här tiden bli så pass vuxen att han nog fick hjälpa till i verkstaden och vissa tider fanns där även någon gesäll. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Mathias Olsson avled dock den 2 juni 1849.

Sonen Carl Wilhelm Olsson, född den 9 maj 1826 i Kungälv, övertog verkstaden efter faderns död, och flyttade in till tomt nr 23 till­sam­mans med nybliven hustru, efter att en tid ha varit bosatt på annan plats i staden. Där fanns också bröderna Johan Ludvig och Lars Alfrid, båda då lärlingar men efter en kortare tid gesäller. Britt Andersson skriver i sin bok Från stenkärle till pryd­nads­ke­ra­mik att Carl Wilhelms sonson Gottfrid Karlsson, vilken blev en välkänd krukmakare, i en intervju berättat att hans farfar mest gjorde kakelugnar, och att han mestadels hade fyra till fem arbetare i verkstaden. Förutom arbetet i verkstaden reste han även omkring i bygderna och satte upp kakelugnar. I Kom­mers­kol­le­gi­ums handlingar anges för till exempel 1863 att det i verkstaden fanns en brännugn och fyra drejskivor samt att det detta år till­ver­ka­des 16 kakelugnar och annat gods. Den 21 april 1858 lät Olsson införa en annons med denna lydelse i Nya Wermlands- Tidningen: Kakelugnar. Wackra, gulhwita och felfria Kakelugnar finnas hos un­der­teck­nad till salu till billigt pris, Skickliga sättare medsändas om reqvi­ren­ter sådant önska. Arwika i April 1858. C. W. Olsson.

Nästan exakt ett år senare fanns denna annons införd i samma tidning:

På be­ställ­ning tillwerkas hos un­der­teck­nad i större skala: Ljusgula och halfhwita Kakelugnar, med waraktig glasyr och till billigt pris. Skicklige sättare finnes äfwen, om reqvi­ren­ter så önska. Arwika köping den 1 April 1859. C. W. Olsson, Ka­kel­ugns­ma­ka­re. Boende i huset N:o 23.

C W Olsson lämnade emellertid köpingen och bosatte sig i stället med sin stora familj vid Långvak i lands­för­sam­ling­en. Osäkert när detta skedde, men troligen under slutet av 1860-talet eller början av 1870- talet. Mer om Olssons tid där finns att läsa i avsnittet om Arvika lands­för­sam­ling.

Möjligen tog brodern Johan Ludvig Olsson, född den 10 oktober 1833, över verkstaden vid tomt nr 23. Han fanns i varje fall bosatt där som hyresgäst under olika perioder och i Kom­mers­kol­le­gi­ums handlingar an­teck­na­des en J. Olsson under åren 1868 och 1869 som ägare till en fa­briks­an­lägg­ning med till­verk­ning av kakelugnar och diverse käril. Om och i så fall hur länge han drev denna verksamhet är oklart, men han fanns i varje fall under lång tid som gesäll bosatt i Arvika köping. Förmodigen var det han som 1896 lät införa denna annons i Arvika Nyheter: Stenkärl i parti och minut säjas till lägsta priser af Kruk­ma­ka­ren L. Olsson, Arvika. Vid sitt frånfälle den 5 augusti 1902 hade hans yr­kes­be­näm­ning blivit före detta ka­kelar­be­ta­re.

Brodern Lars Alfrid Olsson lämnade 1871 Arvika för att till­sam­mans med sin familj flytta till Norge, där han skall ha drivit en tämligen stor kruk­makar­verk­sam­het.

Andreas Olsson såg dagens ljus för första gången den 22 februari 1806 i Kungälv. (I hus­för­hörs­läng­der anges fö­del­seå­ret till 1805, men i fö­del­se­bo­ken till 1806). I fö­del­sesta­den kom han i lära vid sin bror Mathias verkstad fram till att denne lämnade Kungälv, och därefter arbetade han som gesäll hos en annan krukmakare i staden innan han 1832 flyttade till Göteborg. Två år senare fanns han som gesäll hos Bergqvist i Karlstad och 1836 åter­före­na­des han alltså med sin bror Mathias i Arvika. Följande år kände han sig mogen att starta egen verksamhet, och gifte sig då även med änkan Ingeborg An­ders­dot­ter. Till­sam­mans med henne och hennes barn, bland annat Carl och Olof, bosatte han sig då vid tomt nr 40 (ungefär vid nuvarande Ma­gasins­ga­tan 12G, korsningen Ma­gasins­ga­tan-Fa­briks­ga­tan), där hustrun tidigare hade varit bosatt och möjligen också var ägare till.

Hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Andreas Olsson och hans nya familj kom det även att finnas några lärlingar bosatta. Dessvärre blev hans tid som ka­kel­ugns­ma­ka­re inte särskilt långvarig, utan han fick lämna jordelivet redan den 20 november 1847. I ef­ter­föl­jan­de boupp­teck­ning upptogs som tillgångar bland annat 1/3-del av tomten nr 40, som är änkans enskilda lott före äk­ten­ska­pet, 2/3-delar av förenämnda tomt samt diverse verktyg i verkstad. Änkan drev därefter rörelsen vidare med hjälp av i första hand sönerna Carl, Olof och Johan Fredrik, vilka alla blev gesäller. De två först­nämn­da även så småningom kakel- ugnsmakare. Carl bildade omkring 1863 egen familj med vilken han bosatte sig vid tomt nr 33 och hade då möjligen redan övertagit Holmqvists verkstad som fanns där. Olof stannade kvar vid tomt nr 40 även efter att han 1863 gift sig, och ti­tu­le­ra­des då som ka­kel­ugns­ma­ka­re. Enligt Kom­mers­kol­le­gi­ums handlingar var det dock modern Ingeborg som drev kruk- och ka­kel­ugns­makar­verk­sam­he­ten vid denna gård. Just 1863 var ett år då det lämnades extra mycket in­for­ma­tion om hant­ver­kar­na och fa­briksid­kar­na. Om änkefru Olsson, som ingick bland de sistnämnda, an­teck­na­des följande detta år: Två arbetare. Verkstaden hade brännugn och två drejskivor. Till­verk­ning­en utgjordes under året av 15 kakelugnar samt annat gods. Två år senare an­teck­na­des både änkan och sonen Olof i dessa handlingar med varsin rörelse, vid vilka det fanns två respektive tre anställda arbetare. Osäkert när rörelsen över­läm­na­des till sonen Olof, men möjligen kan det ha varit vid denna tid.

Olof Olsson skall ha blivit född den 16 mars 1839 i Arvika köping som son till Ingeborg An­ders­dot­ter och hennes dåvarande make. Som änka gifte modern om sig med Andreas Olsson, och Olof liksom brodern Carl blev då dennes styvsöner. För­mod­li­gen kom de tidigt i arbete vid styv­fa­derns verkstad och blev där så småningom även gesäller. Efter att modern blivit änka för andra gången år 1847 hjälpte sönerna henne att driva rörelsen vidare. Vid sitt giftermål 1863 ti­tu­le­ra­des Olof Olsson som ka­kel­ugns­ma­ka­re och till­sam­mans med hustrun blev han även fort­sätt­nings­vis boende vid tomt nr 40, och i Kommers- kollegiums handingar har han två år senare gått att träffa på som nä­ringsid­ka­re med tre anställda. Möjligen hade han då tagit över verk­sam­he­ten efter modern. 1867 angavs han i dessa handlingar fort­fa­ran­de ha tre personer i sin tjänst, men då an­teck­na­des även att till­verk­ning­en utgjordes av kakelugnar och diverse käril, och fyra år senare uppgick pro­duk­tio­nen till 15 kakelugnar, eller rättare sagt kakel till detta antal ugnar. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Olof Olsson fick dock lämna jordelivet den 17 oktober 1874, och i ef­ter­föl­jan­de boupp­teck­ning upptogs som tillgångar bland annat diverse in­ven­ta­ri­er i verkstaden samt ett stort antal lerkärl som blomkrukor med fat, syltburkar och - krukor, glaserade nattbäcken, fat, tallrikar, spilkumar och grädd­sni­por. Vid denna tid hade fas­tig­he­ten vid tomt nr 40 försålts, och Olof Olsson med hustru samt modern fanns bosatta där som hy­res­gäs­ter. Osäkert om verkstaden var i familjens ägo eller om den hyrdes, al­ter­na­tivt ar­ren­de­ra­des.

Carl Olsson blev född den 23 mars 1827 och hade samma uppväxt som brodern Olof, med lär­lings­tid hos styvfadern Andreas Olsson och arbete som gesäll hos modern. Som ka­kel­ugns­ma­ka­re och till­sam­mans med nybliven hustru lämnade han sin mor och sina syskon vid nr 40 för att år 1863 bosätta sig vid tomt nr 33, alltså där L P Holmqvist tidigare varit bosatt och drivit sin kruk- och ka­kel­ugns­makar­verk­sam­het. I Kom­mers­kol­le­gi­ums handlingar för just detta år an­teck­na­des att Olsson hade två arbetare i sin tjänst och att det i verkstaden fanns en brännugn samt två drejskivor. Till­verk­ning­en hade under året utgjorts av 20 kakelugnar samt annat gods, giss­nings­vis då krukor, fat, skålar och liknande. Några år senare an­teck­na­des han ha inte mindre än sex personer i arbete.

Av upp­gif­ter­na i hus­för­hörs­läng­der­na att döma var Olsson inte ägare till fas­tig­he­ten, utan hyrde bostad och möjligtvis även verkstad. Till­sam­mans med hustru och barn lämnade Olsson år 1873 tomt nr 33. Och var sedan bosatt på annan plats i staden innan han följande år, alltså samma år som brodern Olof avled, återvände till nr 40. Osäkert dock var han hade sin verkstad. Efter en tid lämnade makarna även nr 40 och blev därefter som hy­res­gäs­ter bosatta på olika platser i staden. Det sista år som Kom­mers­kol­le­gi­ums anger att Olsson hade någon anställd i sin rörelse var 1875, och då uppgavs detta till en arbetare samt pro­duk­tio­nen till 16 kakelugnar och diverse kärl. För­mod­li­gen utövade Olsson därefter sitt yrke genom upp­sätt­ning och re­pa­ra­tio­ner av kakelugnar. Enligt uppgift skall han troligtvis ha arbetat åt Arvika ka­kel­fa­brik. Den före detta ka­kel­ugns­ma­ka­ren Carl Olsson avled den 24 juni 1913, fem år efter sin hustrus frånfälle.

Fredrik Daniel Felsman kom till världen den 20 juni 1801 i Ystad, och där påbörjades hans lär­lings­tid inom kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­ryr­ket, vilken han dock sjutton år gammal fortsatte i Lund. Fem år senare begav han sig som gesäll till Malmö och därifrån vidare till Göteborg. Till Karlstad och Bergqvist verkstad kom han 1825, men redan följande år flyttade han till­sam­mans med nybliven hustru till Arvika. Där blev han som hyresgäst bosatt på en del olika adresser, men eftersom det stundtals ingick någon lärling i hushållet torde han trots att han ti­tu­le­ra­des som gesäll ha bedrivit en form av nä­rings­verk­sam­het. Till exempel var Anders Peter Sandberg, vilken flera år senare kom att driva en kakel- fabrik i Kristi­ne­hamn, under fem år som lärling bosatt hos familjen Felsman. Under 1840-talet blev de bosatta vid tomt nr 57 (ungefär vid nuvarande Fa­briks­ga­tan 17A, korsningen Fa­briks­ga­tan- Östra Esplanaden). Där var då även gesällen Anders Andersson bosatt, och för­mod­li­gen fanns en verkstad uppbyggd på platsen, Vem av gesällerna Felsman eller Andersson som då var ägare till denna är oklart, men båda an­teck­na­des i Kom­mers­kol­le­gi­ums handlingar för år 1851 som rö­rel­seid­ka­re. Andersson skulle i varje fall vara ägare till tomten och driva verkstad där under de kommande fyrtio åren. Efter att tidigare ha titulerats som gesäll hade Fredrik Felsman vid sin hädanfärd den 31 oktober 1852 fått titeln ka­kel­ugns­ma­ka­re. Änkan var i Kom­mers­kol­le­gi­ums handlingar antecknad som rö­rel­seid­ka­re inom kakel- ugns­ma­kar­hant­ver­ket under lång tid, dock utan några anställda. Så hon drev nog troligtvis ingen verksamhet utan hade enbart kvar rät­tig­he­ter­na till detta.

Anders Andersson blev född den 23 maj 1826 i Solberga, Arvika lands­för­sam­ling. Sexton år gammal kom han i lära hos Andreas Olsson vid tomt nr 40 i Arvika, där han blev kvar under sju år, tidvis som gesäll. År 1850 kom han att bosätta sig vid tomt nr 57, som han också angavs vara ägare till. Där fanns då även gesäll Felsman med familj bosatt, och möjligen byggde de upp en verkstad där till­sam­mans. Felsman avled ju 1852 och därefter drev nog Andersson, som gift sig året innan, rörelsen ensam. Efter några år, när Andersson blivit ka­kel­ugns­ma­ka­re, förvärvade han in­til­lig­gan­de tomt nr 56, men tycks ha bott kvar vid nr 57 där det även fanns gesäller och lärlingar som inneboende. Verk­sam­he­ten kom efterhand i Kom­mers­kol­le­gi­ums handlingar att benämnas som fa­briks­rö­rel­se, och i rapporten från 1863 uppgavs att verkstaden hade fyra drejskivor och en brännugn samt att till­verk­ning­en detta år uppgick till 12 kakelugnar och annat gods. Ar­bets­styr­kan uppgick till två personer och detta var det antal som i dessa handlingar mestadels angavs skall ha arbetat i verkstaden, förutom några år då antalet var tre stycken. Antalet till­ver­ka­de kakelugnar ökade senare till 15 stycken årligen, men från 1880-talets

början tycks pro­duk­tio­nen enbart bestått av lergods, vilket torde avse hus­håll­s­kärl som krukor, fat, skålar och liknande. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Anders Andersson fick lämna jordelivet den 16 oktober 1888. Döds­bo­de­lä­gar­na lät den 17 maj 1890 införa denna annons i Arvika-Tidning:

Till uthyrning i Arvika köping i tomten 57 finnes en större ka­kel­ugns­verk­stad med dertill hörande brandugn samt in­ven­ta­ri­er som fordras till ka­kel­ugns­fa­bri­ken. Äfven finnes boningshus om så önskas. - Märk! Nämnde fabrik har varit i gång öfver 40 år, men är nu genom dödsfall ledig, Ingen ka­kel­ugns­fa­brik finnes mer på platsen. A. Anderssons sterbhus.

Änkan kom att finnas kvar vid denna fastighet under en längre tid och efter henne en dotter med barn. Något kruk- eller ka­kel­ugns­ma­kar­folk har efter Anderssons död inte heller gått att se där, men verkstaden skall enligt uppgift ha varit i gång fram till början av 1900-talet och uppges i omgångar ha hyrts av kruk­ma­ka­ren Johan Lindström och hans svåger Johannes Wallin samt även en krukmakare med smeknamnet Trubben. Gården på denna tomt kallades Arka, eftersom detta var den första gård man träffade på vid inresa österifrån till köpingen.

Lars Gabriel Hagman kom till världen den 15 oktober 1820 i Arvika köping. Sin lär­lings­tid till­bring­a­de han först hos Andreas Olsson och därefter hos Holmqvist, men torde även en tid ha arbetat som gesäll innan han 1843 som ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re gifte sig och till­sam­mans med sin nyblivna hustru bosatte sig i egen fastighet vid tomt nr 56 (ungefär vid korsningen mellan nuvarande Fa­briks­ga­tan-Hamngatan), alltså grann- tomten till nr 57 som ägdes av ka­kel­ugns­ma­ka­re Anders Andersson. I hushållet kom det att ingå några lärlingar, och senare även någon gesäll. Ka­kel­ugns­ma­ka­re L G Hagman fick dock inget långt liv, utan det slutade redan den 9 november 1855. I hans boupp­teck­ning an­teck­na­des bland till­gång­ar­na till exempel tomt nr 56 samt under rubriken Pott­ma­ka­rewärk­tyg en del poster som på grund av en inte helt lättläst text har varit mycket svåra att tyda. I varje fall går där att se en …kvarn, tre stycken drejskivor och femton stycken formar. Med hjälp av en gesäll och lärling drev änkan rörelsen vidare under några enstaka år, men gifte sig sedan med gesällen och flyttade tre år efter makens död med honom till Sågmon i lands­för­sam­ling­en. Fas­tig­he­ten köptes därefter av ka­kel­ugns­ma­ka­re Anders Andersson, men om han kom att använda sig av verkstaden där är oklart.

Nils Nilsson var född den 13 juli 1815 i Kjersmåsen (Kärrmossen), beläget något väster om Arvika i Arvika lands­för­sam­ling,. Ungefär tio år senare bosatte sig familjen vid Stortorpet i Långvak, några kilometer öster om Arvika köping. Femton år gammal kom gossen Nils i lära hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Lars Petter Holmqvist inne i Arvika, men där blev han kvar i endast tre år. Hus­för­hörsläng­den anger en flytt år 1833 till Åmål, men i stället torde han ha flyttat till ka­kel­ugns­ma­ka­re P N Hammarberg i Karlstad där lär­lings­ti­den fortsatte. Två år senare begav han sig som gesäll till Arboga, varifrån ge­säll­vand­ring­en 1839 fortsatte till Norrköping, och två år senare vidare till Mariestad. Till Arvika kom han följande år, alltså 1842, där han till att börja med arbetade som gesäll hos Mathias Olsson. Följande år blev han som ka­kel­ugns­ma­ka­re, till­hö­ran­de ka­kel­ugns­ma­karäm­be­tet i Stockholm, kyr­ko­bok­förd vid tomt nr 3 (möjligen vid nuv. korsning Tingsgatan-Östra Es­pla­na­dens nordvästra hörn). Där fanns efter yt­ter­li­ga­re något år även en gesäll och några lärlingar kyr­ko­bok­för­da. Efter äktenskap 1848, då Nils Nilsson an­teck­na­des som ägare till tomten, fanns även hustrun inskriven vid nr 3 och följande år också den förstfödde sonen Johan Adolf, dessutom en del gesäller och lärlingar under längre eller kortare tid.

Det som förbryllar är att denna tomt i hus­för­hörsläng­den anges vara obebyggd, samt att Nilsson uppges vara bosatt i Långvak. I varje fall finns i stads­för­sam­ling­ens födelsebok antecknat att sonen Johan Adolf blev född 1849 vid tomt nr 3, och vid denna tomt var även tvil­ling­ar­na Emma och Per födda 1851. Axel Theodor däremot, föddes 1854 vid Långvak i lands­för­sam­ling­en. Om familjen över­hu­vud­ta­get hade varit bosatta inne i Arvika, så torde de emellertid ha flyttat till Långvak under 1850-talets första år. I Kom­mers­kol­le­gi­ums handlingar an­teck­na­des Nilsson med en rörelse i Arvika köping där det arbetade en till två gesäller samt några lärlingar under perioden 1847-54, därefter återfanns han bland lands­för­sam­ling­ens ka­kel­ugns­ma­ka­re. Vidare om Nils Nilsson och hans söner och sonsöner finns att läsa i avsnittet om Arvika lands­för­sam­ling.

Här följer så några personer som för­mod­li­gen inte bedrev någon till­verk­ning utan utförde sitt yrke genom re­pa­ra­tio­ner och upp­sätt­ning av kakelugnar.

Johan Erik Björkman anges i hus­för­hörs­läng­der ha blivit född den 29 juni 1817 i Stora Tuna socken i Dalarna, men har inte gått att återfinna i för­sam­ling­ens födelsebok. Emellertid anlände han 1834 med namnet Eric Björkman från Stora Tuna till Hedemora för att där påbörja sin lär­lings­tid hos en ka­kel­ugns­ma­ka­re i staden. Som gesäll flyttade han 1843 till Sala och fyra år senare vidare till Åmål. När han 1849 kom till Arvika blev det till att börja med arbete hos Nils Nilsson, enligt hus­för­hörslängd både vid tomt nr 3 och i Långvak. Björkman ingick i äktenskap 1852 och var därefter bosatt och troligtvis även i arbete hos L P Holmqvist, men efter något år blev han och hustrun bosatta som hy­res­gäs­ter på annan plats i staden. Familjen Björkman kom under åren att vara hy­res­gäs­ter på ett stort antal adresser i staden och tycks inte ha stannat särskilt länge på varje plats. Efter att ha varit gesäll kom titeln omkring 1860 att bli ka­kel­ugns­ma­ka­re, men redan från 1856 an­teck­na­des han i Kom­mers­kol­le­gi­ums handlingar som rö­rel­seid­ka­re. Några år in på 1860-talet hade han dock förvunnit ur dessa handlingar och omkring 1867 benämndes han återigen som gesäll i hus­för­hörs­läng­der­na. Knappt tio år under 1870-talet var Björkman med familj bosatta vid tomt nr 23, och samtidigt var även Johan Ludvig Olsson med sin familj boende där. Möjligen var Mathias Olssons gamla verkstad på denna tomt då fort­fa­ran­de i sådant skick att de två gesällerna eventuellt kunde bedriva ler­kärlstil­verk­ning där, men detta är enbart en spe­ku­la­tion. Johan Erik Björkman fick lämna jordelivet den 14 februari 1884.

Nils Pettersson Delin föddes den 25 april 1826 i Ny socken, men redan som relativt nyfödd fick han följa med för­äld­rar­na när de flyttade till Arvika lands­för­sam­ling­ar, där de blev bosatta på ett flertal platser innan de 1834 kom att slå sig ned i Arvika köping. Omkring femton år gammal kom Nils i lära hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Hagman och där blev han efter en tid även gesäll. Som sådan ingick han 1853 i äktenskap, och makarna blev därefter som hy­res­gäs­ter bosatta på olika platser i staden. I hus­för­hörs­läng­der­na benämndes Delin mestadels som ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säll, men i Kom­mers­kol­le­gi­ums handlingar an­teck­na­des han under perioden 1854 till och med 1862 som ka­kel­ugns­ma­ka­re med egen rörelse. Nils Delin avled den 13 januari 1885.

Anders Gustaf Nordström såg dagens ljus för första gången den 27 september 1845 i småländska Göteryd, men sexton år gammal flyttade han till Malmö för att komma i lära hos en av denna stads ka­kel­ugns­ma­ka­re. Efter att några år senare ha blivit gesäll flyttade han 1873 till ka­kel­ugns­ma­ka­re Anders Andersson vid tomt 57 i Arvika. Följande år blev det giftermål för Nordström och makarna bosatte sig på annan plats i staden, men efter en tid var de tillbaka som hy­res­gäs­ter vid nr 57. Giss­nings­vis arbetade gesällen då fort­fa­ran­de åt Anders Andersson. Senare blev han ägare till tomt nr 106 och drev enligt kom­mers­kol­le­gi­ums handlingar som ka­kel­ugns­ma­ka­re en egen rörelse, under något år med en anställd. I ett kortare reportage i Arvika Tidning från 1891 berättas angående det nya fokskole- huset i staden att de hvita pors­lins­ka­kel­ug­nar­ne i tredje våningen äro uppsatta af kakel-ugnsmakare Nordström. Nästan precis nio år efter sin hustrus frånfälle fick A G Nordström följa henne i graven den 30 december 1915.

Olaus Peter Andersson Widén kom till världen den 28 maj 1855 i Ås socken på Öland. Arton år gammal flyttade han till Stockholm, varifrån han 1879 som ka­kelar­be­ta­re blev bosatt hos L M Björkman i Karlstad för att för­mod­li­gen arbeta i dennes ka­kel­fa­brik.

Efter giftermål två år senare blev makarna till­sam­mans med barn bosatta på olika platser i Karlstad, innan de 1891 flyttade till Arvika. Fa­mil­je­fa­dern, som sedan något år tillbaka hade blivit ka­kel­ugns­ma­ka­re, begärde efter en tid att få ändra sitt efternamn från Andersson till Widén, och det fick han tydligen tillstånd till. Familjen, som stadigt ökade i antal medlemmar, var en tid bosatta hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Anders Gustaf Nordström, och möjligen arbetade då Olaus Peter åt denne. När O P Widén fick lämna jordelivet den 18 december 1926 benämndes han som före detta ka­kel­sät­ta­re.

Gustaf Nilsson var född den 12 augusti 1883 i By socken strax söder om Säffle. Möjligen hade han flyttat in till Säffle något tidigare, men enligt hus­för­hörsläng­dens uppgifter skedde detta först 1901. Där hade Gustaf i varje fall kommit i lära hos ka­kel­ugns­ma­ka­re August Andersson, men redan 1904 återvände han som nygift ka­kel­ugns­ma­ka­re till By. Tre år senare bosatte han sig med hustru och barn i Arvika köping. Enligt 1940-års folk­räk­ning skall Gustaf Nilsson som ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re ha drivit egen rörelse, men han avled den 12 maj 1956.

Johannes Andersson Wallin anges i hus­för­hörs­läng­der ha blivit född den 27 oktober 1856 i Brunskogs socken. Johannes fanns kyr­ko­bok­förd i för­äld­ra­hem­met fram till 1878 då han som kakelugns- ma­ka­re­ge­säll flyttade till Åmål. Eftersom han då var gesäll torde han ha varit i lära hos någon ka­kel­ugns­ma­ka­re eller ka­kel­fa­brik, möjligen då i Arvika eller Karlstad. I Åmål arbetade han i varje fall en tid hos en av stadens ka­kel­ugns­ma­ka­re, men senare an­teck­na­des ar­bets­plat­sen ha funnits vid Sandbergs ka­kel­fa­brik i Karlstad trots att han fort­fa­ran­de var kyr­ko­bok­förd i Åmål. 1884 angavs en flytt till Karlskrona, men osäkert om det verkligen blev så. Under de följande tio åren har Andersson inte gått att återfinna i kyr­ko­ar­ki­ven, så det är osäkert var han då vistades, men möjligen var det i Arvika med omnejd. År 1894 fanns han i varje fall kyr­ko­bok­förd vid Långvak i Arvika lands­för­sam­ling, och där ingick han detta år också i äktenskap. Följande år bosatte sig makarna inne i Arvika köping, och så kom de att förbli under resten av sina liv. I samband med flytten in till Arvika började Johannes att använda sig av ef­ter­nam­net Wallin i stället för Andersson. Han skall en period ha hyrt verkstaden vid Arka till­sam­mans med Johan Lindström. I Britt Anderssons bok Från stenkärle till pryd­nads­ke­ra­mik berättas att Wallin efter en tid tog an­ställ­ning vid Arvika ka­kel­fa­brik och att han förutom det vanliga ka­kelar­be­tet där även arbetade vid drejskivan och drejade en del fin pryd­nads­ke­ra­mik. Johannes Wallin avled den 12 januari 1923.

För­mod­li­gen har det funnits yt­ter­li­ga­re ett antal personer i Arvika som utövat sitt yrke som ka­kel­ugns­ma­ka­re genom upp­sätt­ning samt re­pa­ra­tio­ner av kakelugnar, men det får här bli en be­gräns­ning till de nu nämnda.

Arvika ka­kel­fa­brik.

Anders Gustaf Björkman föddes den 6 november 1860 i Nyed, men sexton år gammal begav han sig till Karlstad för att börja som lärling vid sin kusin Lars Magnus Björkmans ka­kel­fa­brik. Som gesäll flyttade han 1881 till Skövde men redan följande år vidare till Stockholm. I hu­vud­sta­den blev han sedan kvar under lång tid och bildade där även familj, men 1899 återvände han till­sam­mans med familjen till Karlstad och blev ännu en gång bosatt hos sin kusin L M Björkman. Möjligen hade han då fått arbete som verk­mäs­ta­re vid dennes ka­kel­fa­brik. Efter att en ny ka­kel­ugns­fa­brik uppförts i Arvika sedan den tidigare brunnit ned kom

Björkman dit 1903 för att bli den nya fabrikens verk­mäs­ta­re och denna befattning torde han ha innehaft ända fram till fabrikens ned­lägg­ning 1932. Den före detta verk­mäs­ta­ren A G Björkman slutade sina dagar den 17 juni 1944.

Emil Johansson blev född den 15 januari 1859 på Hammarön strax söder om Karlstad, men till­sam­mans med föräldrar och en syster flyttade han 1877 in till Karlstad, där de blev bosatta på Herrhagen. Fyra år senare gifte sig Emil och bildade egen familj. I hus­för­hörsläng­den ti­tu­le­ra­des han som arbetare, men även som sjöman. Möjligen arbetade han på Sandbergs ka­kel­fa­brik, och en källa anger att han var verk­mäs­ta­re på en ka­kel­fa­brik i Karlstad innan han med sin familj 1891 flyttade till Arvika, där han blev verk­mäs­ta­re vid den då nystartade Arvika ka­kel­fa­brik. Efter att ka­kel­fa­bri­ken 1899 ombildats till aktiebolag blev han dess delägare samt även disponent vid företaget. Ka­kel­fa­bri­ken brann ned 1903, men åter­upp­bygg­des rätt så snabbt på annan plats i köpingen, och Johansson fick då sin bostad i egen fastighet i anslutning till fabriken. Omkring tio år senare blev Johansson till­sam­mans med två av sina söner ma­jo­ri­tets­ä­ga­re i ka­kel­fa­bri­ken och den blev därmed ett fa­mil­je­fö­re­tag. Disponent Emil Johansson avled den 30 november 1923, och sonen Fritz tog därefter över ledningen för bolaget.

Sonen Arvid Emanuel Johansson, född 9 maj 1888 i Karlstad, lärde till ka­kel­ugns­ma­ka­re i Arvika och arbetade med upp­sätt­ning av fabrikens kakelugnar, men efter att bolaget blivit ett fa­mil­je­fö­re­tag ti­tu­le­ra­des även han som disponent.

Fritz Jonatan Johansson, född 19 december 1885 i Karlstad, ti­tu­le­ra­des som ka­kel­må­la­re och torde ha arbetat med det vid ka­kel­fa­bri­ken i Arvika innan han flyttade till Filipstad, där han för­mod­li­gen arbetade vid Filipstads ka­kel­fa­brik fram till att den nedbrann 1906. Därefter återvände han till Arvika och kom sedan att tituleras verk­mäs­ta­re, men han skall även under en tid varit verksam med ka­kel­ugns­upp­sätt­ning. Efter faderns död 1923 tog han som disponent över ledningen av ka­kel­fa­bri­ken. Fritz Johansson avled den 23 mars 1934, två år efter att Arvika ka­kel­fa­brik nedlagts.

Som skicklig dekoratör vid ka­kel­fa­bri­ken var Axel Törner verksam under lång tid. Enligt hus­för­hörsläng­dens uppgifter skall han ha varit född 1874 i den småländska orten Algutsboda, men i denna för­sam­lings födelsebok anges vissa tvek­sam­he­ter angående fö­del­se­or­ten. I varje fall fanns han vid 1900-talets början i Karlskrona med titeln gravör, men möjligen arbetade han då som dekoratör vid Karlskrona ka­kel­fa­brik. Något senare bosatte han sig i Oskarshamn, fort­fa­ran­de med titeln gravör, men i hus­för­hörsläng­den finns även antecknad att han arbetade som dekoratör vid Oskars­hamns ka­kel­fa­brik. Därifrån kom han 1918 till Arvika för att arbeta som dekoratör vid ka­kel­fa­bri­ken, men hade även en hel del andra sysslor i staden. Axel Törner fick lämna jordelivet den 5 juli 1943.

In­for­ma­tio­nen om Arvika ka­kel­fa­brik och de personer som var engagerade i denna verksamhet har till stor de gått att finna i Britt Anderssons Från stenkärle till pryd­nads­ke­ra­mik, men när det gäller fabriken till viss del även i Linus Brodins Arvika, köpingen och staden, 1811-1911-1936, olika utgåvor av Svenska Industrien samt tidnings-artiklar och -notiser.

Den 24 december 1891 fanns detta att läsa i Arvika Tidning:

En ny ka­kel­ugns­fa­brik har under hösten ganska raskt uppförts härstädes och står snart redo och färdig att börja sin verksamhet. Fabriken, som är afsedd dels för ka­kel­till­verk­ning dels för ler­kärls­till­verk­ning, är belägen på en hög plats i köpingens nordvestra utkant, der mark för an­lägg­ning­en inköpts från egendomen Backarne, och

torde färdig kosta omkring 6,000 kr. In­tres­sen­ter i detta nya in­dust­ri­el­la företag, som torde hafva framtiden för sig, enär det lär finnas godt råmateriel här i trakten, äro godsegaren K. Böttiger å Agneteberg, jäg­mäs­ta­ren O. G. Norbäck i Kyrkebyn och öfver­ban­mäs­ta­ren Forsmark härstädes, som äfven uppgjort ritningen och öfverin­se­en­det öfver arbetet, som närmast utförts af snic­ka­re­mäs­ta­re J. Jonsson härstädes som ar­bets­le­da­re och bygg-mästare. Den 2 januari kommer den nya fabriken att börja sin verksamhet med till att börja med en ar­bets­styr­ka af 10 man med en hr Johansson från Karlstad såsom verk­mäs­ta­re.

I slutet av 1892 var denna annons införd i en av orts­tid­ning­ar­na:

Bygg­nads­four­ne­rings­bo­la­get i Arvika, Norbäck, Böttiger & C:o, levererar från egna, nyuppförda fabriker: Alla sorters hvitglacerade Kakelugnar, med och utan uppsättning. Murtegel- sand- & sågspånstegel, af olika storlekar. Lergods, såsom kruk- & fajanskäril, urnor, trädgårdsprydnader m. m. Alla sorters byggnadssnickerier.

Ett år senare denna: Kakelugnar, af egen till­verk­ning, såväl enkla som ornerade och målade, hos Bygg­nads­four­ne­rings­bo­la­get, Arvika.

Bygg­nads­four­ne­rings­bo­la­get kan man kanske likna med en dåtida bygg­va­ru­han­del som förutom olika bygg­ma­te­ri­al, fram­förallt virke, även sålde maskiner som hy­vel­ma­ski­ner, borr­ma­ski­ner och ång­ma­ski­ner.

Den 8 november 1895 pub­li­ce­ra­de Arvika Tidning denna artikel om ka­kel­fa­bri­ken:

Arvika ka­kel­ugns­fa­brik. I nordvestra hörnet af vår köping helt nära furuskogen och på sjelfva krönet af den kulle som starkt sluttar ned mot Backarne, reser sig med längd- riktningen från norr till söder en långsmal byggnad, som genom sin bygg­nads­stil, med sina smårutiga föns­ter­ra­der i öfre våningen och särskildt genom sin mot skyn pekande te­gel­stens­skor­sten förråder sig såsom en in­dust­ri­ell anläggning. Det är Arvika kakelugns-fabrik, såsom vi i korthet vilja kalla det, om detta också ej är fir­ma­nam­net, och hvarpå vi, då detta hittills blifvit försummadt vilja lemna en kort be­skri­f­ning, erinrande om att det är icke fackmannen som skildrar hvad han, ledsagad af en välvillig un­der­vi­san­de ciceron - fabrikens fö­re­stån­da­re, hr Emil Johansson - under en liten vandring genom fabriken såg och iakttog. Fabriken, uppförd i två våningar, den nedre af timmer, den öfre af plank, innesluter till­sam­mans 8 rum för olika ändamål, och genom båda vå­ning­ar­nes höjd sträcker sig den väldiga brännugnen, som till våra kring­bo­en­de skogs­e­ga­res fromma slukat kolossala vedtrafvar under de 4 år fabriken nu varit i verksamhet. Börja vi i nedre våningen vår forsk­nings­färd från norr till söder, så hafva vi längst i norr kranrummet med ler­upp­la­get af den ypperliga, vidt kända Upsa­la­le­ran, som ensam användes som råmaterial vid till­verk­ning­en. Här är också gla­cyrug­nen förlagd. I nästa rum åt söder, det s.k. gla­cyr­rum­met, dröja vi längst, ty här hafva vi den drifvande kraften för en vigtig del af fab­ri­ka­tio­nen. Här är nämligen sedan sistlidne maj månad uppsatt en fo­to­gén­mo­tor, utgången från J. & C. G. Bolinders Mekaniska Verkstads aktiebolag, Stockholm, och med rätta prisbelönt. Det är en ej stor, till det yttre i alla delar mycket elegant tingest, hvars snillrika konstruktion och förträffliga arbetssätt vi lemna åt fackmannen att beskrifva. Motorn med sina 4 effektiva hästkrafter drager med mycken lätthet på en gång de i samma rum inrymde stora glacyrqvarnarne, två till antalet, hvilka mala leran, samt dessutom lerkran och vedsåg. Sedan vi i detta rum också tittat på glacyrkrossen och passerat brännugnsrummet, som tillika är torkrum, äro vi inne i en stor sal, den s.k. formverkstaden för kakelugns- formarne. De egentliga formarne är här af gips, medan riktformarne äro af granit. Lagret var här vid vårt besök så godt som uttömdt - men hrr fabrikanter äro väl inte ledsna för det. Stiga vi nu uppför trappan och göra samma upptäcksfärd i öfre våningen så hade vi längst åt norr ett större rum för det oglacerade godset, der man hade tillfälle att se

skänk­kran­sar och pelare i vackra, syn­ner­li­gen klara mönster. Bland det s.k. prakt­god­set ob­ser­ve­ra­de vi särskildt nedre delen af en ka­bi­nettska­kel­ugn i verkligen harmonisk stil och en läcker dör­rin­fatt­ning till en re­näs­sanska­kel­ugn. Härifrån inträda vi i en större verkstad för ge­sims­form­ning­en, der vi kunna förnöja ögonen med anblicken af alldeles pinfärska gesimser eller ka­kel­ugns­kran­sar i många smakfulla mönster. Så gingo vi åter förbi en gammal bekant, som hack i häl klifvit med oss uppför trappan - vi mena brännugnen - och stodo i det stora rummet mot söder, form­verk­sta­den för prakt­ka­kel­ug­nar och tillika lagerrum för modellerna. Här var, förstås, det mest konst­när­li­ga af denna industri att skåda bland de många stiliga modellerna, delvis till­ver­ka­de på platsen, delvis in­för­skri­f­na från andra svenska modellörer och till och med från Paris. Och här var färden till ända. Arvika ka­kel­ugns­fa­brik, som nu omkring 4 år varit i verksamhet, är anlagd och eges fort­fa­ran­de af Bygg­nads­fur­ne­rings­bo­la­get Norbäck, Böttiger och K:nis och har från den dag den trädde i verksamhet till fö­re­stån­da­re och verk­mäs­ta­re haft, såsom vi nämnt, hr Emil Johansson, en ganska driftig man. Fabriken, hvars an­lägg­nings­kost­nad med in­ven­ta­ri­e­upp­sätt­ning uppgår till omkr. 16,000 kr., sys­sel­sät­ter för närvarande 10 arbetare, och för de hittills gångna verk­sam­hets­å­ren lär om­sätt­ning­en belöpa sig till den rätt betydande summan af cirka 20,000 kr. per år. Hittills äro vid fabriken till­ver­ka­de 1,160 kakelugnar, som gått åt skilda håll, deraf märkligt nog, ej mindre än 350 till Karlstad, hvadan vår bålda länsstad för behofvet af denna artikel ej synes vara sjelf­till­räck­lig. Endast under senaste året har dit expedieras omkring 100 kakelugnar, deraf 40 ensamt till det blifvande nya jern­vägs­ho­tel­let därstädes. För öfrigt vinna fabrikens solida till­verk­ning­ar allt större marknad, gå till Norge, till Filipstad och andra orter.

Denna annons förekom flitigt i orts­tid­ning­ar­na under de följande åren: Kakelugnar, här till­ver­ka­de ute­slu­tan­de af Upsalalera, hvit­gla­ce­ra­de såväl släta som ornerade och målade hos Bygg­nads­four­ne­rings­bo­la­get, Arvika.

I en priskurant från 1895 visades bland annat dessa ka­kel­ugns­mo­del­ler

1899 ombildades Arvika ka­kel­ugns­fa­brik till ett aktiebolag med namnet AB Arvika kakel- fabrik, och med Emil Johansson som dess disponent men även fortsatt dess verk­mäs­ta­re.

Angående denna händelse fanns följande notis införd i Arvika Tidning den 28 mars detta år:

Ak­tie­bo­la­get Arvika ka­kel­fa­brik har i dagarna bildats af hrr godsegare K. G. Böttiger, jägmästare O. G. Norbäck, f. brukseg. H. Indebetou, verk­mäs­ta­re Emil Johansson och trä­va­ru­hand­lan­den Karl Olsson från Karlstad. Ak­ti­e­ka­pi­ta­let kommer att utgöra minst 16,000 kr. och högst 30,000 kr. fördeladt i aktier å 100 kr. Bolaget kommer att drifva till­verk­ning af kakelugnar och därmed sam­man­häng­an­de verksamhet.

Den 17 juli 1903 gick dock detta att läsa i Ansgarii-Posten:

Vid fyratiden i går morse utbröt eld i Arvika ka­kel­fa­brik, som med maskiner och en del lager full­stän­digt för- stördes. Fabriken, som ägdes af aktiebolag, var försäkrad i Skandia för 21,500 kr. Huru elden uppkommit är ej utredt, men det tros, att den uppstått i den s.k. blyugnen. Genom branden blifva 22 arbetare tills vidare arbetslösa.

Pla­ne­ring­en av att bygga upp en ny fa­briks­bygg­nad på annan plats i köpingen påbörjades omedelbart, och knappt en månad efter branden hade ak­tie­bo­la­get erhållit tillstånd att bygga en ny fabrik på tomt nr 150a, alltså vid korsningen av Magasins- och Skol­ga­tor­na. Upp­bygg­na­den gick väldigt snabbt och efter några enstaka månader var den nya fabriken uppförd. Om detta pub­li­ce­ra­de Arvika Nyheter en artikel den 29 januari 1904 och i denna visades även en tecknad bild av fa­briks­bygg­na­den.

Denna nyuppförda fa­briks­bygg­nad är belägen vid hörnet af Magasins- och Skolgatan i öfre delen af köpingen, och full­bor­da­des i slutet af förra året. Fabriken är tidsenligt och praktiskt inrättad samt till­go­do­sedd med den senaste tidens bästa upp­fin­ning­ar och för­bätt­ring­ar på ka­kel­fab­ri­ka­tio­nens område. I bot­ten­vå­ning­en är råämnes be­red­ning­en inrymd, hvarifrån materialet med hiss föres upp till de öfre våningarna för be­ar­bet­ning. I första våningen är form­verk­sta­den och gla­s­yr­k­var­nen samt bly- eller gla­syrug­nen eller guldugnen för bränning af emaljerade och målade kakel. I ett större rum i denna våning är må­la­re­a­te­li­e­ren inrymd. Brännugnen går genom alla tre våningarna, med särskild anordning för hvarje våning. Ugnen är solidt byggd efter nyaste kon­struk­tion och de för­del­ak­ti­gas­te uppeld­nings- metoder. I andra våningen är en ljus och rymlig ar­bets­lo­kal, samt en större sal, glaserings- rummet, där be­gjut­ning­en af kakel sker, hvarefter de insättas i ugnen. I tredje våningen är en ännu större ar­bets­lo­kal. Här utföres arbetet med de större stycken till prakt­ka­kel­ug­nar och dithörande delar. Ett större rum invid ugnen är inrättadt till för­va­rings­rum för modeller. I af­del­ning­en åt Skolgatan äro genom alla våningarna lokaler för inrymmande af det för­fär­di­ga­de fabrikatet. I en åt gården utbyggd täckt balkong-byggnad i tre våningar är anordnad en hiss­in­rätt­ning för transport af bränsle och ma­te­ri­a­li­er etc. och i varje våning finnes rälsvagnar med hvilka veden föres direkt till ugnarna. Alla maskiner äro efter nyaste kon­struk­tion.

I april 1904 kunde så denna annons ses i lo­kal­tid­ning­ar­na: Kakelugnar. Sedan vi uti ny tidsenlig fabrik åter­upp­ta­git vår verksamhet, till­han­da­hål­las alla sorters kakelugnar i såväl moderna som antika stilarter. Ak­tie­bo­la­get Arvika Ka­kel­fa­brik, Arvika.

Svenska Industrien från 1907 skrev detta angående fabriken:

Arvika ka­kel­fa­brik, i Arvika köping (Värmland) med station vid Nv. Stambanan. Ägare: Ak­tie­bo­la­get Arvika ka­kel­fa­brik (grundadt 1899). Tillv. 1904: 945 kakelugnar, till ett värde af 35,736 kr. För driften anv. en elektr. motor om 5 hkr. Syssels. 24 arb. Firman tecknas af K. G. L. Böttiger och Emil Johansson.

Samma skrift, men den från 1911 anger bland annat detta: Tillv. 1908: 940 kakelugnar, värde 61,159 kr. Syssels. 26 arb. Verkst. dir. och disp.: Emil Johansson.

Omkring 1912 köpte Emil Johansson till­sam­mans med de båda sönerna Arvid och Fritz ak­ti­e­ma­jo­ri­te­ten i bolaget, och det blev därefter ett fa­mil­je­fö­re­tag.

Svenska Industrien från 1918 ger dessa upp­lys­ning­ar:

Tillv. årl. c:a 1,000 kakelugnar af modernaste kon­struk­tion och stilsorter, dessutom spi­selka­kel. (Ett komplement till skriften anger den årliga till­verk­ning­en till 1,500 kakelugnar). Syssels. omkr. 25 arb. Styrelse: Emil Johansson (verkst. dir.), Fritz Johansson (disp.) och Arvid Johansson (verkm.)

Efter Emil Johanssons död 1923 tog sonen Fritz Johansson över ledningen av företaget och denna behöll han fram till att fab­ri­ka­tio­nen lades ned 1932, men enligt uppgift skall den sista bränningen ha skett redan tre år tidigare.

Arvika lands­för­sam­ling.

Som tidigare nämnts så har ju Britt Andersson i sin förnämliga bok Från stenkärle till pryd­nads­ke­ra­mik mycket intressant och in­sikts­fullt berättat om kruk- och kakelugns- makar­verk­sam­he­ter i Arvika köping, inklusive Arvika ka­kel­fa­brik, men det är fram­förallt i lands­för­sam­ling­en med bland annat områdena Långvak, Ålgården och Östra Berga som hon genom sitt släktskap med många av dessa hant­ver­ka­re kunnat få en unik inblick i deras liv och yrken, vilken hon full­stän­digt enastående kunnat vi­da­re­be­ford­ra genom denna skrift. Även hennes artikel med samma namn, och som blev publicerad i tid- skriften Värmländsk kultur nr 3 1986 ger intressant läsning. I samma tidskrift, men nr 6 från 2007, ingick bland annat artikeln Kruk­ma­kar­na på Övre Stortorpet, författad av Britt Anderssons syster Ulla Nilsson, vilken under många år var verksam som keramiker. I nr 5/6 från 1987 av Värmländsk kultur fanns att läsa artiklarna Samuel på Stortorpet och keramiker Ulla Nilsson - en tra­di­tions­bä­ra­re, båda två var författade av Gunnar Hall­stens­son. Dessutom har artiklar om krukmakeri- och ke­ra­mik­verk­sam­he­ter i området blivit pub­li­ce­ra­de i ett flertal tid­skrif­ter, som till exempel Hemslöjden och Antik & Auktion. I Värmlands museums årskrift Värmland för och nu från 1980 ingick bland annat dessa artiklar: Krukmakeri i Ar­vi­ka­byg­den av Lars Gustafsson, Konst­sme­der och krukmakare i Ar­vi­katrak­ten av Barbro Soyer samt Britt Anderssons Ar­vikakruk­ma­ka­re i Amerika. Bland ett antal krukmakare från hela världen pre­sen­te­ras Samuel Johansson och Ragnar Andersson i Anja Notinis skrift Möte med tradition. Krukmakare. Dessa båda var verk- samma i Ar­vi­ka­byg­den, för Samuels del med verkstad på Övre Stortorpet och för Ragnar med verkstäder i Ålgården och därefter i Edane. Bägge skulle under senare år driva upp sin till­verk­ning till ett konst­hant­verk, vilket en del av deras kollegor också gjorde.

Eftersom detta hantverk i just denna trakt är så ut­omor­dent­ligt väl do­ku­men­te­rat sedan tidigare kan det kännas väldigt onödigt att göra detta ännu en gång, allrahelst som en stor del av in­for­ma­tio­nen till den här do­ku­men­ta­tio­nen har hämtats från nämnda skrifter. Skulle dock ha känts väldigt konstigt att ha utelämnat dessa hant­ver­ka­re i en sådan här do­ku­men­ta­tion, men har försökt att begränsa mig till de som bedrev kruk­ma­ka­ryr­ket genom till­verk­ning av de tra­di­tio­nel­la pro­duk­ter­na som till exempel krukor och fat samt andra lerkärl, det vill säga sådant som användes i hushållen.

I denna pre­sen­ta­tion över lands­för­sam­ling­ens kruk­makar­verk­sam­he­ter är det helt naturligt att börja den med Nils Nilsson, vilken nog kan sägas vara upphovet till att just detta hantverk kom att få så många utövare i denna trakt. Detta då i första hand genom honom, hans söner och sonsöner, men även genom andra som lockades dit genom bland annat ar­bets­till­fäl­len samt den goda lera som fanns i trakten.

Nils Nilsson föddes den13 juli 1815 i Kjersmåsen (Kärrmossen), Arvika lands­för­sam­ling, beläget något väster om Arvika. Ungefär tio år senare bosatte sig familjen vid Stortorpet i Långvak, några kilometer öster om Arvika köping. Femton år gammal kom gossen Nils i lära hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Lars Petter Holmqvist inne i Arvika, men där blev han kvar i endast tre år. Hus­för­hörsläng­den anger en flytt år 1833 till Åmål, men i stället torde han ha flyttat till ka­kel­ugns­ma­ka­re P N Hammarberg i Karlstad där lär­lings­ti­den fortsatte. Vidare om hans tid som gesäll och senare som ka­kel­ugns­ma­ka­re i Arvika köping finns att läsa i avsnittet om köpingen. Efter att ha varit kyr­ko­bok­förd inne i Arvika köping under ungefär tio år blev han till­sam­mans med familj och arbetsfolk från omkring 1854 inskriven vid Långvak i lands- för­sam­ling­en. Där kunde han bygga sig både bostadshus och verkstad på för­äld­rar­nas marker vid en plats som kom att kallas Nedre Stortorpet. Förutom en redan vid den tiden tämligen stor familj ingick även flera lärlingar i hushållet. Nilsson hade under ett antal år i Kom­mers­kol­le­gi­ums handlingar blivit re­gi­stre­rad som nä­ringsid­kan­de hant­ver­ka­re i Arvika köping, men från och med 1855 blev han i stället detta i lands­för­sam­ling­en (Långvak). Under de första åren angavs han ha en ar­bets­styr­ka som endast utgjordes av två lär- lingar, men följande år hade den utökats med en gesäll och en arbetare. Senare skulle lär­ling­ar­nas antal uppgå till fyra stycken. Från omkring år 1870 angav Kom­mers­kol­le­gi­um verk­sam­he­ten som en fa­briks­rö­rel­se med en till­verk­ning som utgjordes av div. kärl, div. arb. eller div. gods. Enligt annan upp­giftskäl­la skall det vid denna verkstad, förutom det vanliga kruk­ma­kar­god­set som krukor, fat och liknande, även ha till­ver­kats kakel till kakelugnar. Vid denna tid torde någon eller några av sönerna ha kommit i arbete vid verkstaden, men det fanns även yt­ter­li­ga­re ar­bets­kraft där i form av någon gesäll och lärling. Nils Nilsson blev änkeman 1875 och i hustruns boupp­teck­ning upptogs som tillgångar bland annat tre drejskivor och diverse osålda stenkärl samt fordringar på försålda kärl. Den 1 juli 1882 fick han emellertid följa sin avlidna hustru i graven. Makarna fick till­sam­mans nio barn, varav åtta söner. Av dessa åtta blev fyra, Johan Adolf, Axel Theodor, Ferdinand och Emanuel, verksamma som krukmakare i Långvak eller dess absoluta närhet. Detsamma blev senare i sin tur deras söner.

Eftersom den äldste sonen Johan Adolf sedan tidigare hade fått ta över den del av Stortorpet som kom att kallas Övre Stortorpet och Axel Theodor byggt sig en verkstad vid Ålgården kunde Carl Ferdinand Nilsson, född den 24 januari 1856 vid Stortorpet, ta över föräldrar hemmet vid Nedre Stortorpet efter faderns död. Redan följande år ingick han i äktenskap och den nyblivna hustrun flyttade då in till Stortorpet. Efter över­ta­gan­det började Ferdinand att bygga en ny verkstad en bit ifrån den gamla. Tidvis fanns det någon eller några drängar boende hos familjen och troligtvis fick de förutom annat arbete även hjälpa till i verkstaden. Detta torde i synnerhet ha gällt den av dessa som efter en tid fick titeln krukmakare. Efter cirka fem år på gården lämnade denne dock Långvak och sökte lyckan på annan ort. En bit in på 1900-talet hade dock de båda sönerna blivit så gamla att de kunde hjälpa till med verk­stads­ar­be­tet. Skulptören Christian Eriksson skall enligt uppgift ha till­bring­at en del av somrarna med att på Stortorpet skulptera i lera, till viss del för­mod­li­gen för att det fanns ett släktskap mellan honom och Ferdinands hustru. Den 17 januari 1896 fanns denna notis införd i Arvika Nyheter: Bild­hug­ga­ren Christian Eriksson har till Perseruds skolhus skänkt ett mästerligt mo­del­le­radt älghufvud i lera. Konst­ver­ket har bränts å Ferdinand Nilssons krukmakar- värkstad i Stortorpet.

Vid sitt frånfälle den 2 april 1919 hade Ferdinand Nilsson för­mod­li­gen överlåtit kruk- makar­verk­sta­den till sina båda söner och hade då sedan en tid enbart ägnat sig åt sitt jordbruk. Sönerna Harald Nilsson och Robert Emanuel Nilsson, födda den 24 mars 1884 resp. 13 april 1888 i Långvak, tog alltså över verkstaden vid Nedre Stortorpet, och fortsatte till­verk­ning­en av hus­håll­s­kärl, som till exempel spilkumar och fat av olika slag. De skall ha bedrivit blom­krukstill­verk­ning fram till 1960-talets början men hade då flyttat från Stortorpet sedan lång tid tillbaka och bosatt sig på annan plats i närområdet.

Nils Nilsson och hans hustrus äldsta son Johan Adolf Nilsson var född den 15 april 1849, alltså medan de fort­fa­ran­de var kyr­ko­bok­för­da i Arvika köping. För­mod­li­gen kom han tidigt att börja arbeta i sin fars verkstad vid Nedre Stortorpet och fick där lära sig hantverket, vilket även hans bröder senare skulle få göra. I samband med giftermål 1873 fick Johan Adolf möjlighet att överta far­för­äld­rar­nas gård vid Stortorpet, och där byggde han ett nytt boningshus samt en verkstad. Denna fastighet kom att kallas Övre Stortorpet. Efter några år fanns han re­gi­stre­rad i Kom­mers­kol­le­gi­ums handlingar med en fabriks- rörelse där det fanns två arbetare och en produktion som utgjordes av div. arb. Liksom sina föräldrar fick Johan och hans hustru många barn, men det var även några lärlingar eller ar­betskar­lar bosatta hos familjen. De fyra sönerna Karl, Ivar, Jacob och Samuel fick som brukligt tidigt komma i arbete vid verkstaden och de skulle alla senare bli krukmakare, Jacob dock i Nor­da­me­ri­ka. Eventuellt hade sönerna övertagit verkstaden redan innan Johan Adolfs frånfälle den 6 juli 1927, men i varje övertog Karl och Samuel den efter detta.

Karl Johansson, född den 31 december 1881, och Johan Samuel Johansson, född den 6 december 1898, tog alltså över kruk­makar­verk­sta­den vid Övre Stortorpet efter fadern och fortsatte med samma produktion som tidigare, det vill säga hus­håll­s­kärl som bland annat olika sorters fat men även kanske fram­förallt blomkrukor. Till hjälp hade de en drejare och en lärling, men Karl avled redan 1943 och Samuel blev ensam kvar vid verkstaden. Vid denna tid hade ef­ter­frå­gan på hus­håll­s­kärl samt deras blomkrukor minskat betydligt, och Samuel, som i unga år drejat åt Riborg Böving och även bedrivit en viss till­verk­ning av pryd­nads­ke­ra­mik, övergick helt till detta efter broderns död. Han blev med tiden en mycket skicklig konst­hant­ver­ka­re, och hans ke­ra­mik­till­verk­ning har fått stor upp­skatt­ning av både samlare och andra som fa­sci­ne­rats av hans verk.

Samuel drev kruk­ma­ke­ri­et fram till 1970-talets början, men då hade han fått hjälp där av sys­ter­so­nen Torbjörn Eliasson som drev verkstaden vid Övre Stortorpet vidare under några år innan den slutligen stängdes för gott. Samuel Johansson och Torbjörn Eliasson avled bägge 1992.

Efter deras död köpte släktingen Ulla Nilsson till­sam­mans med sin make Övre Stortorpet och verkstaden blev något år senare kulturmärk samt även med hjälp av statliga och kommunala bidrag efterhand grundligt re­stau­re­rad. Ett kruk­ma­ke­ri­mu­se­um har numera blivit uppbyggt i verkstaden, som är komplett med alla redskap som användes i be­ar­bet­ning­en av leran samt drejskivor, formskiva och olika ugnar. Dessutom finns där exempel på den keramik som blivit tillverkad i trakten.

I en skrift som Rack­stads­mu­se­et ger ut till sina medlemmar innehöll nr 1 från 1994 artikeln Krukmakare författad av Hans Bergström. Efter tillstånd visas här några kortare stycken eller avsnitt ur artikeln, som beskriver något om ut­veck­ling­en från krukmakare till konst­hant­ver­ka­re.

År 1846 av­skaf­fa­des skrå­vä­sen­det och vem som helst fick etablera sig i yrket. I ar­vi­katrak­ten betydde det att kruk­ma­kar­na flyttade ut till området runt sjön Ullen och den goda leran som fanns i dess avlopp Lillälvens dalgång.

Under 1900-talets första decennier tog nya, in­du­stri­till­ver­ka­de husgeråd av emaljerad plåt över större delen av det i sam­man­hang­et sköra lergodsets marknad och kruk- makarna fick allt större svå­rig­he­ter att överleva. Men i Arvika hade man tur. Bygdens store son, bild­hug­ga­ren Christian Eriksson kom hem från Paris på 1800-talet, och förde med sig kontakter med den tidens konstnärer. Tidens slagord var dessutom tillbaka till naturen och Christian lockade hit Gustav och Maja Fjaestad, de första i det som skulle bli Rack­stads­ko­lo­nin. Här fanns nu alltså vad som behövdes: hant­verks­kun­nan­de, konstnärer och behovet av nya marknader. Kruk­ma­kar­na blev bland de första att utnyttja detta. Så blev de keramiker utan att tappa kontakten med tra­di­tio­nen. Samuel Johansson på Övre Stortorpet var en av de första. Han drejade åt Riborg Böving - en främmande konst­närs­få­gel i bygden - och fick förstås impulser genom henne. Hans kusin Carl Nilsson på San var en av de första kruk­ma­kar­na som fick utbilda sig konst­när­ligt, vilket märks i hans keramik som innehåller många klassiska detaljer. Pro­dukt­sor­ti­men­tet för­änd­ra­des radikalt. Var­dags­hus­ge­råd fann inte längre någon marknad, men lev­nads­stan­dar­den steg snabbt och allt fler hade råd att köpa finare ting till prydnad i hemmet. Porslinet var fort­fa­ran­de dyrt, men te- och kaf­fe­ser­vi­ser i lergods blev fina er­sätt­ning­ar. Alltså till­ver­ka­de kruk­ma­kar­na sådana. Med former och dekorer hämtade ur tradition som fått yt­ter­li­ga­re näring genom kon­tak­ter­na med konst­nä­rer­na.

Av de söner som blev krukmakare var Axel Theodor Nilsson, född den 23 januari 1854 i Långvak, Nils Nilsson näst äldste son. Liksom sina bröder började han tidigt att arbeta i sin faders kruk­makar­verk­stad vid Nedre Stortorpet. Efter giftermål 1879 skall han följande år enligt hus­för­hörsläng­dens uppgifter ha flyttat till Ålgården, inte så långt från för­äld­ra­hem­met, till­sam­mans med hustrun. Möjligen hade han där tidigare byggt upp en fastighet samt verkstad. Liksom sin far och sina bröder drev Axel ett jordbruk vid sidan av kruk­ma­ke­ri­et. En period vistades han i Nor­da­me­ri­ka, men återvände efter en tid till familjen vid Opp- stuga i Ålgården. Där arbetade han senare stundtals till­sam­mans med form­gi­var­na Hilma Persson-Hjelm och Riborg Böving. Den 24 mars 1899 var denna notis införd i Arvika Tidning: Ett större tegelbruk lär med de snaraste komma att uppföras ej långt från Arvika köping. Ka­kel­ugns­ma­ka­ren A.Th. Nilsson i Ålgården, som för närvarande idkar sten­kärls­till­verk­ning, kommer nämligen att anlägga en tidsenlig te­gel­fa­brik invid Såg­mo­elfven ¼ mil från köpingen. I viken ut­sträck­ning han drev detta tegelbruk är osäkert, möjligen överlät han det till brodern Emanuel som återkom från Amerika följande år. Nämn­de­man­nen, hem­man­sä­ga­ren och kruk­ma­ka­ren Axel Nilsson fick lämna jordelivet den 3 oktober 1913 och i hans boupp­teck­ning upptogs som tillgångar, förutom gårdar och mark i Ålgården, även bland annat en kruk­makar­verk­stad på ofri grund vid Stamp- fallet på Sågmon. Dessutom fanns det fordringar av Rolf Hjelm, alltså Hilma Perssons make, samt av Böwing i Ålgården. Där fanns även skulder till personer som för­mod­li­gen arbetat i kruk­makar­verk­sta­den, nämligen Nils Persson samt Johan och Einar Lindström.

Axel Nilssons son Viktor Axelsson, född den 26 december 1883, arbetade en tid i sin fars verkstad, men flyttade under 1900-talets första årtionde till Nor­da­me­ri­ka. Där startade han så småningom till­sam­mans med kusinen Jacob, alltså Johan Adolfs son, och en annan yngling från hembygden en ler­kärls­fa­brik med till­verk­ning av blomkrukor. Denna verksamhet blev med tiden tämligen stor, men omkring 1929 återvände han hem till Värmland och bosatte sig på Långvaks ägor. På ett ställe som kom att kallas Anne- borg byggde han upp ett bostadshus och verkstad. Osäkert om det till­ver­ka­des några hus­håll­s­kärl eller blomkrukor vid denna verkstad, men helt säkert till­ver­ka­des där en hel del pryd­nads­ke­ra­mik av olika slag. Viktor Axelsson avled den 19 oktober 1946 och verkstaden köptes då av keramikern Åke Warnstad, vilken till­sam­mans med kollegan Gustav Persman fortsatte med keramik- till­verk­ning­en där. De hade båda tidigare arbetat åt Axelsson.

Axel Nilssons fastighet Oppstuga i Ålgården samt verkstaden övertogs efter dennes död av brorsonen Ivar Johansson, född den 27 maj 1884 som son till Johan Adolf Nilsson vid Övre Stortorpet och dennes maka. Enligt hus­för­hörsläng­dens uppgifter skall krukmakare Ivar Johansson ha inflyttat till sitt ny hem i Ålgården till­sam­mans med sin nyblivna hustru år 1917. I verkstaden var det i huvudsak den anställde Martin Andersson som skötte arbetet, men mer om honom senare i do­ku­men­ta­tio­nen. Under 1950-talet skall verkstaden ha överlåtits till Sven Berglund som fortsatte med blom­krukstill­verk­ning ett antal år.

Den siste att redovisa av de söner till Nils Nilssons som blev krukmakare är Emanuel Nilsson, född den 21 januari 1861 i Långvak. Efter några års arbete vid sin faders verkstad flyttade han 1879 till Nord Amerika, där han fem år senare bildade familj med en flicka från hem­för­sam­ling­en. Den med tiden stora familjen återvände år 1900 till hembygden och bosatte sig där på Sågmon i Långvak. Han kom på denna plats att driva det tegelbruk som brodern Axel något år tidigare byggt upp, och där till­verk­ning­en, enligt boken Från stenkärle till pryd­nads­ke­ra­mik efterhand mer och mer övergick till krukkärl och liknande även om te­gel­fab­ri­ka­tio­nen också fort- sätt­nings­vis bedrevs. Emanuel Nilsson, vilken ti­tu­le­ra­des som hem­man­sä­ga­re och förutom jordbruket också, i varje fall i yngre dagar, drev kruk­ma­ke­ri­et och te­gel­bru­ket, avled 1952. Sönerna Karl och Erik, födda 1896 resp. 1903, tog så småningom över kruk­ma­ke­ri­et och te­gel­bru­ket. Den äldre brodern Karl studerade några år vid dåvarande Slöjd­för­e­ning­ens skola i Göteborg och blev en skicklig keramiker, men slutade tidigt med denna verksamhet. Även Erik fram­ställ­de en del pryd­nads­ke­ra­mik vid sidan av arbetet vid te­gel­bru­ket där det förutom tegel även till­ver­ka­des blomkrukor fram till en bit in på 1950-talet.

Nu var det inte bara Nils Nilsson och hans ättlingar som bedrev kruk­makar­verk­sam­het i Långvak och dess om­giv­ning­ar. Utan det fanns där en del andra krukmakare, både utan och med egen verkstad. En re­pre­sen­tant av den senare kategorin var Carl Wilhelm Olsson, vilken det skrivits om tidigare i denna do­ku­men­ta­tion, nämligen i avsnittet om Arvika köping. Olsson flyttade alltså till Långvak omkring slutet av 1860-talet till­sam­mans med hustru och barn. Där hyrdes ett ställe som kallades Nytomta och på platsen hade han även sitt krukmakeri. Carl Olsson blev änkeman redan 1876, och i den avlidna hustruns boupp­teck­ning upptogs som tillgångar bland annat 3 st. drejskivor, diverse formar för ka­kel­ugns­ma­ke­ri­ar­be­tet, obrända kärl och 1 st. obränd kakelugn (alltså kakel till en kakelugn). Två år senare gifte han om sig och flyttade med familjen till egen gård i Lång­vaks­hul­tet där även en verkstad blev uppbyggd. Den yngste sonen Ferdinand Emanuel blev även han ka­kel­ugns­ma­ka­re och torde ha lärt sig yrket av sin far, men skall enligt hus­försläng­den ha lämnat hustru och barn kvar i Långvak och begivit sig till Nord Amerika. Huruvida han någonsin återvände till Sverige är oklart. Troligtvis hade sonsonen Gottfrid Karlsson, som senare blev en uppskattad krukmakare och keramiker, som mycket ung fått påbörja sin lär­lings­tid hos farfadern Carl Wilhelm Olssons innan denne avled den 20 maj 1906. Enligt uppgifter skall verkstaden i Lång­vaks­hul­tet ha övertagits av den son som Olssons första hustru hade före gif­ter­må­let med honom, nämligen Axel Wilhelm Pauli.

Axel Wilhelm Pauli föddes den 25 november 1844 som så kallat oäkta barn. Modern gifte sig en tid senare med ka­kel­ugns­ma­ka­ren C W Olsson, och Axel växte upp med modern och styvfadern samt efterhand halvsyskon i Arvika köping. För­mod­li­gen fick han så småningom lära sig kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­ryr­ket i sin styvfars verkstad. När familjen under 1860-talet flyttade till Långvak följde Axel med, men han blev rätt snart med titeln ka­kel­ugns­ma­ka­re bosatt som hyresgäst hos Nils Nilsson vid Stortorpet. Giss­nings­vis arbetade han då hos denne. Pauli gifte sig 1872, men redan fyra år senare avled hustrun och i den därefter följande boupp­teck­ning­en upptogs som tillgångar bland annat dessa fas­tig­he­ter: En för­pant­nings- lägenhet med åbyggnader samt En werkstad under byggnad, oinredd, jemte inköpt plats. Dessutom tre stycken drejskivor i verkstaden samt brända och obrända kärl. Familjen skall enligt hus­för­hörsläng­dens uppgifter vid denna tid ha varit bosatt vid Lång- vakshultet. Redan året efter att han blivit änkling gifte ka­kel­ugns­ma­ka­re Pauli om sig, och i hushållet kom det förutom barn även, i varje fall under viss tid, att ingå både gesäll och lärling. I Kom­mers­kol­le­gi­ums handlingar fanns han re­gi­stre­rad med en fa­briks­rö­rel­se från och med 1876 och där ar­bets­styr­kan då utgjordes av två personer samt en till­verk­ning som bestod av div. arbeten. I september 1880 fick Pauli tillstånd att driva handel, och han ti­tu­le­ra­des därefter som handlare i de notiser om honom som har gått att träffa på i lo­kal­tid­ning­ar­na. Vid sidan av detta drev han dock fort­fa­ran­de jordbruk och kruk­makar­verk­sam­het. I den boupp­teck­ning som upp­rät­ta­des efter hans frånfälle den 1 juli 1921 upptogs som tillgångar bland annat In­ven­ta­ri­er i kruk­värk­sta­den, lager i Kru­ko­makar­värk­sta­den samt lager af fär­dig­gjor­da kärl. Dessutom fanns där antecknat Han­dels­va­ru­la­ger och in­ven­ta­ri­er i han­dels­bo­den.

C W Olssons sonson Gottfrid Karlsson, född 1884 och död 1975, blev även han kruk- makare, och uppges ha gått i lära hos A W Pauli. Detta torde nog stämma eftersom han till­sam­mans med sina föräldrar var bosatt i Östra Backa, Lång­vaks­hul­tet. I boken Från stenkärle till pryd­nads­ke­ra­mik upplyses att Gottfrids verkstad vid Östra Backa i Lång­vaks­hul­tet byggdes upp 1913 och att det där bedrevs verksamhet fram till omkring 1960.

Liksom många av de övriga kruk­ma­kar­na i Långvak gick även Gottfrid Karlsson från stenkärle till pryd­nads­ke­ra­mik.

Johan Jo­han­nes­son Lindström kom till världen den 5 mars 1858 i Brunskogs socken. Enligt hus­för­hörsläng­dens uppgifter skall han 1879 ha flyttat till Nils Nilsson vid nedre Stortorpet i Långvak och ti­tu­le­ra­des då som ka­kel­ugns­ma­kar­ar­be­ta­re. Han gifte sig 1882 och anges i längden då ha drivit egen rörelse. Efter Nilssons död 1882 skall han ha flyttat över till dennes son Johan Adolf vid Nedre Stortorpet och där utökades Lindströms familj med några barn. Fem år senare bosatte de sig i stället vid Östra Berga, men redan året efter in­flytt­ning­en, alltså 1888, blev ka­kel­ugns­ma­ka­re Lindström änkeman och fick därefter ensam ta hand om de fyra barnen, varav ett var alldeles nyfött. Fram till att han ingick i nytt äktenskap 1899 var en äldre syster behjälplig med skötsel av barn och hushåll. Enligt uppgift i boken Från stenkärle till pryd­nads­ke­ra­mik skall Lindström under tiden i Östra Berga där ha arbetat i en kruk­makar­verk­stad ägd av handlaren och hemmans- ägaren Olof Petter Eriksson. Eriksson gick dock i konkurs 1893, men möjligen upphörde verk­sam­he­ten vid verkstaden något eller några år senare. I nämnda bok uppges även att Lindström med familj under några år vid 1890-talets början var bosatt i Arvika köping, där han till­sam­mans med svågern Johannes Wallin hyrde den verkstad vid tomt nr 57 där tidigare ka­kel­ugns­ma­ka­ren Anders Andersson drev sin verksamhet. 1905 anger hus­för­hörsläng­den en flytt till Ålgården, där arbetet kom att bedrivas vid Axel Nilssons verkstad. I den boupp­teck­ning som upp­rät­ta­des efter Nilssons död 1913 upptogs skulder till både Johan Lindström och hans söner Einar och Arvid, vilka alla arbetat i verkstaden. I hus­för­hörsläng­den anges en flytt 1914 till Hagen på Sågmon och enligt tidigare nämnda Från stenkärle till pryd­nads­ke­ra­mik hyrde där den äldste sonen Einar te­gel­bru­ket/kruk- makar­verk­sta­den av Emanuel Nilsson fram till 1926. Där fick han hjälp i arbetet av sin far och bröderna Arvid och Erik. Krukmakare Johan Lindström fick ämna jordelivet den 9 oktober 1934.

Johan Lindströms äldste son Einar Lindström, född den 8 augusti 1885 i Långvak, blev även han krukmakare. Till­sam­mans med sin far, och under några år även till­sam­mans med brodern Arvid, arbetade han fram till 1913 vid Axel Nilssons verkstad i Ålgården. Enligt hus­för­hörsläng­dens uppgifter skall han i samband med giftermål 1913 flyttat till Dottevik till­sam­mans med hustrun, men som det tidigare skrivits skall han samtidigt ha hyrt verkstad/tegelbruk av Emanuel Nilsson på Sågmon till­sam­mans med fadern Johan och de två bröderna. 1926 slutade dock Einar med kruk­ma­ke­ri­et och fick i stället en tjänst som fjär­dings­man. En tjänst han möjligen innehade fram till sitt frånfälle den 2 mars 1938.

De båda bröderna Arvid och Erik Lindström, födda 1897 respektive 1907, kom också de att ägna sig åt kruk­ma­ke­ri­ar­be­te, bland annat då vid den verkstad som brodern Einar hyrde, men senare åt dess ägare Emanuel Nilsson och därefter hos Harald och Robert Nilsson på Nedre Stortorpet.

Andreas Andersson Lundqvist såg dagens ljus för första gången den 7 oktober 1860 i Långvak, och efter en tid som lärling hos Axel Pauli i Lång­vaks­hul­tet fortsatte lärlings- tiden 1881 hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Anders Andersson i Arvika köping. Som ka­kel­ugns­ar­be­ta­re flyttade han fyra år senare till Ransäter där han skötte driften vid handlaren Oskar Högbergs nyanlagda Oskarslunds ka­kel­fa­brik, vilken nog mer kan liknas vid en kruk- och ka­kel­ugns­makar­verk­stad. Efter yt­ter­li­ga­re fyra år, alltså 1889, blev det dags att återvända till hemtrak­ter­na och kom då med titeln ka­kel­ugns­ma­ka­re att bli bosatt vid Östra Berga, där han för­mod­li­gen arbetade vid Olof Petter Erikssons kruk­makar­verk­stad. Andreas Lundqvist skall enligt hus­för­hörsläng­dens uppgifter 1895 ha begivit sig till Norge och hans vidare öden är okända.

Erik Persson Mellqvist kom till världen den 14 november 1836 i Östra Högvalta, Arvika lands­för­sam­ling, men sex år gammal flyttade han med föräldrar och syskon till Mellbyn i samma församling. Sin lär­lings­tid gjorde han hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Nils Nilsson vid Stortorpet i Långvak och som gesäll flyttade han 1860 till Karlstad. Tre år senare var han tillbaka i Långvak, men redan samma år blev det som nygift en flytt till Sunne, där han var verksam som ka­kel­ugns­ma­ka­re. Förutom en kort period vid en verkstad i Östra Ämtervik stannade han kvar i Sunne fram till 1878 då det blev en flytt till Karlstad. Erik Mellqvist kom sedan under perioden 1885-93 att vara ansvarig för driften vid Oskar Högbergs ka­kel­fa­brik i Ransäter. Först till­sam­mans med Andreas Lundqvist men efter dennes flytt därifrån fick han sköta detta ensam. Därefter återvände Mellqvist till fö­del­se­byg­den och var verksam som ka­kel­ugns­ma­ka­re i Arvika lands­för­sam­ling under ett antal år, först vid Ålgården en kort period och därefter något år i Solberga innan han 1896 bosatte sig i Långvak, där han två år senare blev änkeman. Efter att ha vistats i Ransäter under några år kom den förre ka­kel­ugns­ma­ka­ren Erik Mellqvist 1907 att få sin boning vid Koppsängs fattiggård/ål­der­doms­hem, och där avled han den 9 mars 1913.

Erik Martin Andersson var född den 28 november 1884 i Hallens socken, Jämtlands län, där modern hade sitt för­äld­ra­hem. Redan vid ett års ålder flyttade han till­sam­mans med föräldrar till faderns hemtrakter vid Rackstad i Arvika lands­för­sam­ling. Uppgifter i boken Från stenkärle till pryd­nads­ke­ra­mik anger att han redan 1901 kom i kruk­ma­kar­lä­ra hos Axel Nilsson vid Oppstuga i Ålgården och när Ivar Johansson övertog verkstaden efter Axels död fortsatte Martin att arbeta som krukmakare hos ef­ter­trä­da­ren. I hus­för­hörsläng­den anges dock en flytt till Ålgården år 1910 i samband med giftermål. Innan dess var han kyr­ko­bok­förd i för­äld­ra­hem­met, men kan troligen ha varit boende vid Oppstuga redan då. Martin Andersson skall ha arbetat i denna verkstad under mer än fyrtio år och drejade där hus­håll­s­kärl och blomkrukor. Eftersom han var bosatt med hustru och barn i närheten av verkstaden, och var den som skötte verk­sam­he­ten där kunde han på fritiden även dreja egna föremål för att sälja och därmed dryga ut lönen något. Han började också tillverka keramik som vaser, skålar, fat, kaffe- och tekoppar. Viss tid drejade han även hos Hilma Persson-Hjelm inne i Arvika. Sonen Ragnar Andersson, född 1911, fick tidigt börja hjälpa sin far med arbetet vid verkstaden i Oppstuga, till att börja med bestod arbetet av mindre trevliga sysslor som att till exempel bereda leran. Efterhand fick han börja dreja, och blev av fadern upplärd till krukmakare.

Efter att under några år ägnat sig åt ett annat yrke byggde Ragnar vid mitten av 1940- talet upp en verkstad i Ålgården där far och son sedan arbetade till­sam­mans med till­verk­ning av hus­hålls­gods samt pryd­nads­ke­ra­mik fram till 1954, då verkstaden flyttades till Edane i Brunskogs församling. Även där arbetade de till­sam­mans, men kruk­ma­ka­ren och keramikern Martin Andersson fick sluta sina dagar den 23 september 1963. Ragnar Andersson fortsatte därefter att arbeta ensam i sin verkstad fram till det att han avled 1984. Både Martin och Ragnar Andersson kom att bli mycket skickliga och upp­skat­ta­de konst- hant­ver­ka­re.

Magnus Persson kom till världen den 9 april 1843 i Långvak, och enligt husförhörs- längdens uppgifter skall han 1860 som lärling ha anlänt till Nils Nilsson vid Stortorpet, men eftersom för­äld­ra­hem­met inte var beläget så långt ifrån kruk­makar­verk­sta­den är det nog möjligt att Magnus kommit dit några år tidigare. Som gesäll lämnade han hembygden 1870 och flyttade till Oslo, men tretton år senare återvände han från Norge och då med en hustru vid sin sida. Paret bosatte sig i en stuga kallad Ell­ste­tor­pet i Långvak och Magnus Persson skulle sedan under återstoden av sitt yr­kes­verk­sam­ma liv arbeta som krukmakare i verkstaden vid Nedre Stortorpet. Han blev änkeman 1920 och fyra år senare fick han lämna sin stuga och i stället flytta till ål­der­doms­hem­met Koppsäng, där han avled den 30 september 1927.

Det fanns yt­ter­li­ga­re en Nils Nilsson i Långvak som var verksam som kakelugns- eller krukmakare där, nämligen den som var född den 13 december 1831 i Älgå. Under 1840-talets tidiga år började han som lärling hos ka­kel­ugns­ma­ka­re L G Hagman i Arvika, och där blev han även gesäll några år senare. Efter läro­mäs­ta­rens död gifte Nils sig 1857 med änkan, men det blev inte som brukligt att gesällen då tog över den avlidnes verkstad, utan det nygifta paret flyttade följande år till lands­för­sam­ling­en där de blev bosatta på Sågmon. Nilsson benämndes till att börja med som ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säll och senare som kakel- ugnsmakare, men giss­nings­vis var det kruk­ma­ke­ri­ar­be­te som han sysslade med. Hustrun avled 1880 och i hennes boupp­teck­ning upptogs som tillgångar bland annat en stu­go­bygg­nad, en ka­kel­ugns­ma­ke­ri­verk­stad och två drejskivor. Två år senare blev det nytt giftermål och paret bodde kvar på platsen, men Nils Nilsson på Sågmon fick följa sin första hustru i graven den 1 december 1896.

Förutom de nämnda fanns det yt­ter­li­ga­re några personer som under längre eller kortare tid var verksamma som krukmakare, fram­förallt i Långvak, och i lands­för­sam­ling­en torde det även ha funnits de som bedrev ka­kel­ugns­ma­ka­ryr­ket genom re­pa­ra­tio­ner samt upp- sättning av kakelugnar, men trots detta får denna do­ku­men­ta­tion här sitt slut.

Till största del har in­for­ma­tio­nen angående kruk-och ka­kel­ugns­ma­kar­na i Arvika lands- församling hämtats från Britt Anderssons Från stenkärle till pryd­nads­ke­ra­mik.

Stort tack till Britt Andersson för värdefull in­for­ma­tion och bilder. Tack även till Hans Bergström samt Åsa Frykberg.

Sunne

I Sunne har det funnits ett flertal ka­kel­ugns­ma­ka­re kyr­ko­bok­för­da och verksamma under lång tid. Frånsett en del lokal in­for­ma­tion är det kyr­ko­ar­ki­vens hus­för­hörs­läng­der samt tid­nings­no­ti­ser och - annonser som varit den hu­vud­sak­li­ga in­for­ma­tions­käl­lan till denna do­ku­men­ta­tion. Tyvärr har det också blivit en del oklarheter och därmed även vissa spe­ku­la­tio­ner gjorda.

Den tidigaste ka­kel­ugns­makar­verk­stad som har gått att träffa på i hand­ling­ar­na ägdes dock inte av en ka­kel­ugns­ma­ka­re utan av en garvare, som emellertid ar­ren­de­ra­de ut den, för­mod­li­gen då till en ka­kel­ugns­ma­ka­re. Garvaren Jan Bergius var född 1832 i värm­länds­ka Segerstad, men till­sam­mans med hustru och barn blev det 1857 en flytt till Sunne socken, där ett garveri övertogs vid Lerafors. Sex år senare bosatte sig familjen vid Södra Åmberg, där fa­mil­je­fa­dern inköpt ett hemman. Möjligen hade in­flytt­ning­en skett tidigare än vad hus­för­hörsläng­den anger, eftersom det i Linus Brodins artikel om hant­ver­ka­re i gamla Sunne finns uppgiften att Bergius 1862 fick rätt att sätta upp ett kruko- och ka­kel­ugns­verk på sin mark. Redan tre år därefter, alltså 1865, fanns dock denna annons att läsa i Nya Wermlands- tidningen:

Fast egendom till salu. Del av hemmanet Södra Åmberg i Sunne socken, bestående af utmärkt bördig jordmån och belägen i en af Fryks­da­lens na­tur­skö­nas­te trakter, 1/8 dels mil från Sunne kyrka och Sundswiks las­ta­ge­plats; bebyggd för stånds- personer. Alla husen äro inom de sista 10 åren nybyggda och försäkrade i länets brand- stodsbolag för 3,340 Rdr rmt. Till egendomen hörer äfwen en ka­kel­ugns­ma­ka­rewerk­stad, med boningsrum för arbetare, som nu är ut­ar­ren­de­rad och lemnar 200 Rdr rmt i årligt arrende. Sunne och Södra Åmberg den 15 februari 1865. J. Bergius. Fabrikör.

Nu hann Bergius inte med att sälja fas­tig­he­ten innan det några månader senare blev konkurs och i den annons som utbjöd kon­kurs­bo­et till för­sälj­ning beskrevs fas­tig­he­ten vid Södra Åmberg på detta sätt:

Del i kro­noskat­te­hem­ma­net Södra Åmberg med derå uppförda åbyggnader, bestående af en manbyggnad, in­ne­hål­lan­de 3 inredda rum och kök. 1 ka­kel­ugns­ma­ka­rewerk­stad med nödiga boningsrum för arbetare och deras familjer jemte för egendomens brukning er­for­der­li­ge uthus, alla i godt skick.

I kon­kurs­bo­et ingick även ett bageri och ett garveri i Skäggeberg. Jan Bergius behövde dock inte våndas alltför länge över detta eftersom han avled den 19 november samma år. Enligt uppgift skall det ha funnits utmärkt lera, som lämpade sig mycket väl till kakel- till­verk­ning vid fas­tig­he­ten.

Den tidigaste ka­kel­ugns­ma­ka­re i Sunne vilken det har gått att träffa på i kyr­ko­ar­ki­ven är Eng­el­brecht Larsson, som blev född den 3 mars 1824 i bo­hus­läns­ka Herrestad. Efter lär­lings­tid. först i Uddevalla och sedan i Kungälv. påbörjade han 1847 en vidsträckt ge­säll­vand­ring med besök i bland annat Göteborg, Kalmar och Vänersborg innan han kom till Karlstad år 1857. Till­sam­mans med nybliven hustru begav han sig följande år till Östra Ämtervik, där han som ka­kel­ugns­ma­ka­re ar­ren­de­ra­de en verkstad av en kruk­ma­ka­rän­ka. Tre år senare, alltså 1861, flyttade makarna till Sunne, där ka­kel­ugns­ma­ka­re Larsson enligt uppgift i Linus Brodins artikel skulle driva verk­sam­he­ten vid Bergius verkstad. Följande år blev makarna boende vid Norra Åmberg, men spekulerar i att Larsson även ar­ren­de­ra­de verkstaden av Bergius, och efter konkursen av kon­kurs­bo­et. I Kom­mers­kol­le­gi­ums handlingar an­teck­na­des han med en nä­rings­verk­sam­het under åren 1863 och 1865, och det sistnämnda året med tre personer i arbete. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Eng­el­brecht Larsson fick dock lämna jordelivet den 24 april 1866.

Den 29 maj 1867 var så denna annons införd i Nya Wermlands-Posten: En Ka­kel­ugns­ma­ka­re-Verkstad med in­ven­ta­ri­er och boningsrum för arbetare, belägen i Sunne socken nära Sundsviks las­ta­ge­plats, kan nu genast få öfvertagas på arrende, då derom uppgörelse med un­der­teck­nad. Sunne och Skäggeberg den 18 Maj 1867. JAN PERSSON.

Denne Jan Persson var syssloman i garvare Bergius konkursbo och hade nog som uppgift att bland annat ordna fram en arrendator till ka­kel­ugns­makar­verk­sta­den. Detta tycks han ha klarat av riktigt bra, för den 18 augusti två år senare gick detta att läsa i Nya Wermlands-Tidningen:

Som jag öfvertagit Ka­kel­ugns­fa­bri­ken i Sunne, får jag härmed till­kän­na­gifva att ett ständigt lager af så väl bättre som simplare Kakelugnar äfvensom Stenkärl finnas hos mig att tillgå mot billigaste pris. Om­sätt­ning­ar och re­pa­ra­tio­ner af äldre Kakelugnar utföras äfven. Ett reellt och godt arbete kan alltid påräknas, och iakttages alltid största nog­grann­het vid ka­kel­ug­nar­nes sam­man­fog­ning, hvarföre jag härmed re­kom­men­de­rar mig i all­män­he­tens förtroende. Sunne & Åmberg i Augusti 1869. N. A. Åkesson.

Nils August Åkesson föddes den 8 november 1842 i Trelleborg, och torde tidigt ha kommit i lära hos sin farbror som drev en ka­kel­ugns­ma­kar­rö­rel­se i denna stad. Efter en period som gesäll på olika platser kom han 1866 till Karlstad för att arbeta hos sin bror som en tid bedrev ka­kel­till­verk­ning där. Som nygift kom han så med hustrun tre år senare till Sunne, där makarna till att börja med blev kyr­ko­bok­för­da vid Sundsvik, Skäggeberg, men följande år. alltså 1870, vid Södra Åmberg. Under detta år utbjöd Åkesson sina varor och tjänster enligt denna an­non­se­ring: Lager af gul-hvita Kakelugnar finnes ständigt att tillgå. Omsättning och re­pa­ra­tio­ner af gamla Kakelugnar verk­stäl­les till billigt pris af un­der­teck­nad. Sunne & Åmberg i Maj 1870. N. A. Åkesson.

Året därpå fanns denna an­non­se­ring införd i Nya Wermlands-Tidningen: Kakelugnar. Hos un­der­teck­nad finnes ständigt lager af vackra hvita och gula Kakelugnar till ytterst billigt pris. Sunne den 16 Maj 1871. N. A. Åkesson.

Av någon anledning lämnade Åkesson Sunne 1872 och återvände till fö­del­sesta­den Trelleborg, men kom under de följande åren att vistas på ett flertal orter i landet, bland annat drev han under perioden 1902-06 en ka­kel­ugns­ma­kar­rö­rel­se i Karlstad. Nils August Åkessons sista bostadsort blev Lidingö och där avled han den 18 december 1921.

Under de perioder som Eng­el­brecht Larsson och N A Åkesson vistades i Sunne fanns där yt­ter­li­ga­re en ka­kel­ugns­ma­ka­re boende vid Åmberg, nämligen denne: Erik Persson Mellqvist kom till världen den 14 november 1836 i Östra Högvalta, Arvika lands­för­sam­ling, men sex år gammal flyttade han med föräldrar och syskon till Mellbyn i samma församling. Sin lär­lings­tid gjorde han hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Nils Nilsson vid Stortorpet i Långvak och som gesäll flyttade han 1860 till Karlstad. Tre år senare var han tillbaka i Långvak, men redan samma år blev det som nygift en flytt till Sunne. Där bosatte han sig som ka­kel­ugns­ma­ka­re till­sam­mans med hustrun vid Norra Åmberg i anslutning till där Eng­el­brecht Larsson var bosatt. Där fanns även hans bror Petter Mellqvist som lärling boende liksom gesällen Olof Persson Blom. En teori är att dessa tre arbetade åt Larsson. Men två år senare lämnade bröderna Mellqvist Sunne för att i stället flytta till Östra Ämtervik, där Erik under en kort period drev den verkstad där Eng­el­brecht Larsson tidigare varit verksam. Redan följande år, alltså 1866, återvände Erik Mellqvist till Sunne, men denna gång som boende vid Södra Åmberg. Spekulerar här att han då tog över arrendet av kakelugns- makar­verk­sta­den efter Eng­el­brecht Larsson, som då nyligen avlidit samt att han under den period då N A Åkesson drev verk­sam­he­ten arbetade åt denne.

Mellqvist lämnade Sunne 1878 för att flytta till Karlstad, och möjligen arbetade han fram till dess hos Anders Andersson, som vid denna tid tagit över Sunne ka­kel­fa­brik. Erik Mellqvist kom sedan under perioden 1885-93 att vara ansvarig för driften vid Oskar Högbergs ka­kel­fa­brik i Ransäter. Därefter återvände han till fö­del­se­byg­den och var verksam som ka­kel­ugns­ma­ka­re i Arvika lands­för­sam­ling under ett antal år, men när han avled den 9 mars 1913 hade han lämnat yrket sedan lång tid tillbaka.

En annan möjlig arrendator av ka­kel­ugns­verk­sta­den vid Södra Åmberg efter Eng­el­brecht Larssons död kan ha varit gesällen August Cedergren. Han var i varje fall kyr­ko­skri­ven på platsen under perioden 1867 till och med 1869, det vill säga ungefär under perioden mellan Larsson och Åkesson.

Anders Andersson blev född den 24 februari 1844 i Färnebo socken (Filipstads landsf.), men endast något år gammal flyttade familjen till Grava och någon tid senare vidare till Östra Fågelvik. Därifrån begav sig Anders 1862 in till Karlstad för att komma i ka­kel­ugns­ma­kar­lä­ra, och som gesäll arbetade han senare vid L M Björkmans ka­kel­fa­brik. 1870 flyttade han till Kristi­ne­hamn för arbete vid ka­kel­ugns­ma­ka­re Sandbergs fabrik och fyra år senare kom han så till Södra Åmberg i Sunne. Giss­nings­vis var det den verkstad vilken tio år tidigare ägts av garvare Bergius, som då övertogs och benämndes som Sunne ka­kel­fa­brik. Samtidigt inflyttade även brodern Jonas Otto, som också han blev engagerad i verksam- heten, och efter något år ingick dessutom en lärling i hushållet. Vid 1880-talets början anslöt yt­ter­li­ga­re två lärlingar, och några år senare kom en gesäll, som tidigare bland annat arbetat som ka­kel­for­ma­re i Stockholm, att börja sin an­ställ­ning vid verkstaden. Dessutom fanns där några ynglingar som benämndes biträden. Vid För­e­nings­ar­ki­vet i Karlstad finns några hand­skriv­na handlingar från Anderssons verksamhet bevarade, bland annat kvittenser på betalning av levererade och uppsatta kakelugnar samt en hand­skri­ven prislista eller priskurant över de kakelugnar som kunde levereras. Troligtvis var denna prislista mest användbar för eget bruk, och angav priset på två olika kvalitéer av ka­kel­ug­nar­na. När det gäller de dyrare al­ter­na­ti­ven ingick även upp­sätt­ning i priset. I nedan­stå­en­de avskrift har endast det dyrare al­ter­na­ti­vet angetts.

Rund kakelugn. 5 skift hög 45 kr. 7 skift hög 56 kr. Flat kakelugn. 5 skift hög, 3 ½ kakel bred, 2 djup 62 kr. 7 skift hög, 4 kakel bred, 2 djup 84 kr. Flat med lådor på hörna eller så kallade Lisen. 6 skift hög, 3 ½ kakel bred, 2 djup. 80 kr. 7 skift hög, 4 kakel bred, 2 djup. 91 kr.

Vad som avses med Lisen är oklart, men möjligen det som syns på vidstående bild, även om denna kakelugn ser ut att vara från en betydligt tidigare period än när Sunne ka­kel­fa­brik var verksam.

Hem­man­sä­ga­ren och ka­kel­ugns­ma­ka­ren Anders Andersson avled den 25 januari 1906, men några år innan dess hade han sålt ka­kel­fa­bri­ken till C A Karlsson. Brodern Otto Andersson lämnade Sunne 1922 för att flytta till Östra Fågelviks församling.

Carl August Carlsson kom till världen den 9 januari 1851 i Ölme socken strax utanför Kristi­ne­hamn, men vid sju års ålder flyttade han till­sam­mans med för­äld­rar­na in till staden. I Kristi­ne­hamn blev han sedan bosatt under lång tid, förutom några år under 1870-talets början då han arbetade som dräng i Varnum och Visnum. Efter att han1875 återvänt till Kristi­ne­hamns stad torde han ha kommit i arbete hos någon ka­kel­ugns­ma­ka­re, för­mod­li­gen då Dahlgren, och lärt sig yrket, för när han 1883 ingick i äktenskap ti­tu­le­ra­des även Carl August Carlsson som kakel- ugnsmakare. Till­sam­mans med sin familj lämnade han dock Kristi­ne­hamn år 1902 för att flytta till Karlstad, där han arbetade som verk­mäs­ta­re vid L M Björkmans ka­kel­fa­brik. Redan följande år fortsatte de emellertid till Sunne, där Karlsson efter något år förvärvade ka­kel­fa­bri­ken vid Södra Åmberg.

Den 5 november 1903 gick denna notis att läsa i tidningen Fryken:

Försåld fabrik, Ka­kel­ugns­ma­ka­ren A. Andersson, Södra Åmberg i Sunne, har försålt sin inom nämnda hemman belägna ka­kel­ugns­fa­brik till ka­kel­ugns­ma­ka­ren Karlsson från Karlstad. Priset obekant. Hr Andersson har under den tid, som han ägt denna ka­kel­fa­brik, levererat ugnar i tusentals af ut­märk­tas­te be­skaf­fen­het till alla delar inom landet. Hr Karlsson har säkerligen gjort en god affär genom detta köp.

Året därpå, den 21 april, lät Karlsson införa följande till­kän­na­gi­van­de i samma tidning:

Har härmed äran till­kän­na­gifva, att jag öfvertagit herr A. Anderssons under 30 år bedrifna ka­kel­ugns­ma­ke­ri­rö­rel­se, och in­ne­slu­tan­de mig i ärade kunders benägna hågkomst hoppas jag att samma förtroende som min fö­re­trä­da­re åtnjutit, äfven måtte komma mig till del. Kakelugnar på lager. Upp­sätt­ning af nya och omsättning af gamla utföras billigast. C.A. Karlsson, Sunne ka­kel­fa­brik, Sunne.

Nästan exakt två år senare var denna annons införd i tidningen Fryksdalen:

Kakelugnar af egen till­verk­ning såväl enklare som ornerade hvita samt målade i många olika mönster. Smiden af nickel och mässing. Upp­sätt­ning till billigaste pris. SUNNE KA­KEL­FA­BRIK, Sunne. C. A. Karlsson.

Ar­bets­styr­kan torde till att börja med ha utgjorts av Karlsson själv samt den äldste sonen och dessutom några ynglingar som benämndes biträden. Senare kom säkerligen även den yngste sonen att få hjälpa till med arbetet i verkstaden/fabriken. Enligt uppgift skall det 1931 inte längre ha bedrivits någon till­verk­ning vid ka­kel­fa­bri­ken, men för­sälj­ning­en av kakelugnar samt upp­sätt­ning av dessa fortsatte under yt­ter­li­ga­re en tid. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Karlsson blev änkeman 1931 och i hustruns boupp­teck­ning upptogs som tillgångar bland annat fas­tig­he­ter­na Lägenheten Lundsholm nr 1 om 0,1386 hektar af hemmanet Södra Åmberg samt ka­kel­ugns­fa­brik och garage. I varulagret ingick 6 flata kakelugnar, 17 runda kakelugnar, 200 flata kakel samt 24 st. hörnlådor och äcken. Dessutom ett stort antal vägg­be­kläd­nads- och golv­plat­tor.

Det fanns även upptagen en relativt stor skuld till Frans Elinders ka­kel­fa­brik i Karlstad, så för­mod­li­gen såldes, förutom de egen­till­ver­ka­de, även ugnar av dennes fab­ri­ka­tion. Två år senare, den 27 juli 1933, fick Carl August Karlsson följa sin hustru i graven, men i dennes boupp­teck­ning hade ka­kel­ug­nar­nas antal minskat till 5 runda, medan det förutom skulder till Elinders ka­kel­fa­brik även fanns sådana till Upsala-Ekeby ka­kel­fa­brik. Fa­brikslo­ka­len, som var belägen strax söder om där nu livs­me­dels­af­fä­ren Pekås har sina lokaler, övertogs under 1940-talet av Nils Alexis Nilsson för att inrymma dennes båt- byg­ge­ri­verk­sam­het.

Sönerna Valdemar Carlsson, född den 1 november 1884, och Karl Anton Carlsson, född den 14 januari 1891, bägge i Kristi­ne­hamn, blev båda två ka­kel­ugns­ma­ka­re och startade 1936 en han­dels­rö­rel­se för bygg­ma­te­ri­al, vilken även in­klu­de­ra­de Bröderna Karlssons kakelaffär, som senare lo­ka­li­se­ra­des till Järn­vägs­ga­tan. I verk­sam­he­ten ingick in­led­nings­vis möjligen också re­pa­ra­tio­ner och upp­sätt­ning av kakelugnar. Vid denna tid när ka­kel­ug­nens era som hu­vud­sak­lig upp­värm­nings­käl­la i bostäder var förbi, torde golv- och vägg­plat­tor av kakel ha utgjort den mest fram­trä­dan­de artikeln i deras affär, och upp­sätt­ning­en av sådana var giss­nings­vis också det som de yrkes- mässigt mest sysslade med.

Valdemar, som även var lands­tings­man och ägare till Te­a­ter­bi­o­gra­fen i Sunne, bosatte sig med sin hustru först i Skäggeberg och slutligen i Leran. Han avled 1959. Karl Anton blev med sin familj boende vid Norra Åmberg, och där slutade han sina dagar den 24 mars 1946.

Sonen Karl Erik Carlsson, född den 12 september 1920, förde tra­di­tio­nen vidare och blev liksom sin far och farfar även han ka­kel­ugns­ma­ka­re. Enligt uppgift tog han över ka­kel­fir­man efter fadern och farbrodern, och drev den fram till 1955 i den lokal efter Järn­vägs­ga­tan som av äldre sunnebor kallas Gamla konsum. Från 1930-talet och framåt bestod nog ka­kel­ugns­ma­ka­rens arbete när det gällde kakel- ugnar i minskad omfattning av re­pa­ra­tio­ner samt omsättning av dessa. Det blev i stället platt­sätt­ning i badhus och livs­me­dels­an­lägg­ning­ar, som till exempel slakterier, samt till viss del även hos pri­vat­per­so­ner, som kom att bli deras hu­vud­sak­li­ga ar­bets­upp­gif­ter.

Så var det säkerligen även för Karl Erik Carlsson när han drev den egna firman i Sunne med ett flertal anställda. Vid mitten av 1950-talet övergick han till en an­ställ­ning som platt­sät­ta­re hos Karlstad kakelaffär och denna tjänst hade han sedan fram till sin pen­sio­ne­ring 1985. Karl Erik Carlsson avled 1999.

Fortsätter med yt­ter­li­ga­re några ka­kel­ugns­ma­ka­re som i Sunne församling utövade sitt yrke genom upp­sätt­ning och re­pa­ra­tio­ner av kakelugnar.

Olof Persson Blom såg dagens ljus för första gången den 6 juni 1837 i Gun­nar­skogs socken, men 1853 kom han i lära hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Nils Nilsson vid Stortorpet i Långvak, Arvika lands­för­sam­ling. Där blev han efter några år gesäll och började samtidigt att använda sig av Blom som efternamn. Året efter sitt giftermål flyttade han 1864 till­sam­mans med hustrun till Sunne där de blev bosatta vid Norra Åmberg och då i anslutning till där Eng­el­brecht Larsson var boende. Giss­nings­vis fanns även ar­bets­plat­sen vid dennes verkstad, men efter Larssons död 1866 flyttade familjen Blom till Bäck, någon mil norr om Sunne. Blom blev efter en tid ka­kel­ugns­ma­ka­re och hos familjen fanns även en gesäll boende samt något senare dessutom en yngre bror som lärling. Den med tiden tämligen stora familjen lämnade 1881 Värmland för att i stället bosätta sig i Stockholm. Där kom i varje fall en av sönerna, liksom fadern, att ägna sig åt kaklugns­ma­ka­ryr­ket. Olof Blom fick lämna jordelivet den 8 december 1902.

Karl August Hal­vards­son blev född den 29 juli 1881 vid Svineberg i Sunne socken. Huruvida han under sina ungdomsår någon tid arbetade vid Anders Anderssons verkstad i Södra Åmberg har det inte gått att få någon klarhet i. I varje fall fick han 1902 påbörja sin mi­li­tär­tjänst­gö­ring i Stockholm, och i hu­vud­sta­den blev han så småningom ka­kel­ugns­ma­ka­re. Som sådan och relativt nygift återvände han till Sunne och blev med hustrun bosatt i Skäggeberg innan de tio år senare fick sitt hem vid Leran. Karl August Hal­vards­son, som drev egen rörelse, bosatte sig vid slutet av 1930-talet åter i Skäggeberg, och där avled han den 13 april 1945.

Karl August Olsson Edman kom till världen den 22 november 1880 i Torneby, Sunne socken (husf.längd anger dock fö­del­se­må­na­den till april). År 1898 började han som biträde vid Anders Anderssons ka­kel­ugns­makar­verk­stad vid Södra Åmberg, och när den övergick i C A Karlssons ägo fortsatte han med samma syssla där. Antagligen fick han lära sig ka­kel­ugns­upp­sätt­ning, för när han i samband med giftermål 1909 flyttade till Skäggeberg ti­tu­le­ra­des han som ka­kel­ugns­ma­ka­re., och skall i varje fall 1940 varit anställd vid Karlssons ka­kel­ugns­ma­ke­ri, vilket då för­mod­li­gen var bröderna Karlssons firma. Karl August Edman avled den 10 januari 1950.

Stort tack till Kerstin Meric, Ulf Dahlberg och Ingmar Karlsson samtliga Sunne samt Karl Erik Carlssons son Per Carlsson i Älvsjö.

Östra Ämtervik

In­for­ma­tions­käl­lan till denna do­ku­men­te­ring över Östra Ämterviks för­sam­lings kruk-och ka­kel­ugns­ma­ka­re har i första hand varit kyr­ko­ar­ki­ven och då fram­förallt dess husförhörs- längder, men även boupp­teck­ning­ar liksom kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser. Den del av en tor­pin­ven­te­ring som erhållits från Östra Ämterviks hem­bygds­för­e­ning, och som berör just det torp vid hemmanet Stora Bonäs som beboddes av ett flertal av de ka­kel­ugns­ma­ka­re vilka omtals i följande text, har också den bidragit till in­for­ma­tio­nen.

Det ka­kel­ugns­folk som tidigast har gått att träffa på i hus­för­hörsläng­den var dock inte kyr­ko­bok­för­da där, utan vid Arvidstorp. Eftersom det är ett tämligen långt avstånd därifrån till Stora Bonäs, har fun­de­ring­ar kommit över om det eventuellt även fanns en ka­kel­ugns­makar­verk­stad där. Något som tyder på detta har dock inte framkommit, så det är en obesvarad fråga varför dessa gesäller och lärlingar blev skrivna där.

Ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säl­len Johan Alfrid Holmqvist var född den 14 november 1827 i Arvika köping, och lär­lings­ti­den till­bring­a­des bland annat vid fadern ka­kel­ugns­verk­stad på denna ort. Där arbetade han sedan som gesäll fram till att han till­sam­mans med hustru och barn 1853 flyttade till Arvidstorp i Östra Ämterviks socken. Med på flytten följde även två lärlingar från verkstaden i Arvika, och Holmqvist fanns för år 1855 i Kom­mers­kol­le­gi­ums handlingar antecknad med en hant­verks­rö­rel­se. Detta torde innebära att han drev en verkstad med två lärlingar, men osäkert var någonstans denna verkstad var belägen. Giss­nings­vis i Stora Bonäs, trots att Holmqvist och hans lärlingar var kyr­ko­bok­för­da i Arvidstorp. Redan följande år lämnade samtliga Östra Ämterviks socken och återvände till Arvika. Där fick J A Holmqvist hjälpa sin mor att driva deras verkstad vidare, vilken hon som änka då blivit ägare till. Till­sam­mans med hustru och barn flyttade han 1862 till Stockholm, och av vad som gått att se blev han kvar i detta område.

Enligt hus­för­hörsläng­dens uppgifter skall ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säl­len Olof Nilsson ha blivit född den 27 oktober 1828 på Stortorpet, Långvak i Arvika lands­för­sam­ling. Tyvärr finns ingen till­gäng­lig födelsebok som bekräftar detta. Han var dock en yngre bror till ka­kel­ugns­ma­ka­re Nils Nilsson, vilken senare kom att driva en kruk- och ka­kel­ugns­makar­verk­sam­het där på Stortorpet, och som genom sina söner och sonsöner, samt lärlingar, blev upphovet till den numera berömda samling av krukmakare och keramiker som varit verksamma i Långvak och dess närområde. I varje fall kom Olof i lära hos brodern under den tid denne var verksam i Arvika köping. Som gesäll begav han sig 1849 till Norge, men återvände sex år senare till brodern Nils, som då etablerat sig på Stortorpet i Långvak. Redan följande år, alltså 1856, flyttade gesäll Nilsson till Arvidstorp i Östra Ämterviks socken, och övertog då giss­nings­vis en verkstad efter J A Holmqvist, som samtidigt återvände till Arvika. Året därpå kom även Olof Nilssons nyblivna hustru in­flyt­tan­de till Arvidstorp, men tyvärr skulle hon tjugo år gammal samma år bli änka. Nilsson, som då ti­tu­le­ra­des ka­kel­ugns­ma­ka­re, avled nämligen den 29 september 1857. I ka­kel­ugns­ma­ka­re Olof Nilssons boupp­teck­ning angavs bo­stads­or­ten till Stora Bonäs, och bland till­gång­ar­na upptogs till exempel En kacklugns makare värkstad med kjök på nedra botten samt 2:ne öfverrum, alla rummen oinredda utom värk­stads­rum­met. In­ven­ta­ri­er i värkstaden icke af något värde. Samtidigt blev änkan Sara Cajsa Olsdotter kyr­ko­bok­förd vid Stora Bonäs, där hon torde ha haft sin bostad vid torpet Alvik i hemmanet Södra Bonäs även medan maken var i livet. I Kom­mers­kol­le­gi­ums handlingar var Olof Nilsson antecknad som ägare till en närings- verksamhet under 1857 och änkan för det följande året.

För­mod­li­gen ar­ren­de­ra­de hon sedan ut verkstaden, för 1858 kom ka­kel­ugns­ma­ka­ren Eng­el­brecht Larsson in­flyt­tan­de till torpet till­sam­mans med sin hustru. Larsson, som då närmast kom från Karlstad, finns ut­för­li­ga­re pre­sen­te­rad i avsnittet om Sunne. I varje fall an­teck­na­des han i Kom­mers­kol­le­gi­ums handlingar vara den som drev verkstaden under åren 1859-60. Redan 1861 begav sig Larsson till Sunne där en annan ka­kel­ugns­makar­verk­stad ar­ren­de­ra­des, och där avled han den 24 april 1866.

Nu blev det inte tomt på kakelfolk vid Stora Bonäs i och med Larssons flytt därifrån, för redan i början av år 1860 hade gesällen Peter Högvall anlänt dit, och i slutet av detta år hade han även hunnit bli gift med änkan, och därmed som ka­kel­ugns­ma­ka­re kunnat ta över verkstaden. Högvall skall enligt hus­för­hörsläng­dens uppgifter ha blivit född den 1 juni 1835 i Arvika, och för­mod­li­gen är han densamme som Petter Lorentzon, vilken kom till världen just detta datum i Kyrkobyn, Arvika lands­för­sam­ling, och som fjorton år gammal började som lärling hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Hagman i Arvika köping. Ungefär fem eller sex år senare, när han borde ha blivit gesäll, har han dock försvunnit ur hand­ling­ar­na och det går bara att spekulera i att han i samband med ge­säl­lut­näm­ning tog sig ef­ter­nam­net Högvall. Ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säl­len Peter Högvall anlände i varje fall 1859 till en ka­kel­ugns­verk­stad i Krakerud, Nyeds socken och då enligt hand­ling­ar­na närmast från Arvika. Följande år anlände han så till torpet Alvik vid Stora Bonäs. Eventuellt måste han försöka bättra på in­koms­ter­na genom att arbeta vid sin tidigare ar­bets­plats i Nyeds socken. I varje fall avled han där den 3 februari 1866. I den ef­ter­föl­jan­de boupp­teck­ning­en upptogs som tillgångar bland annat En jord­lä­gen­het i Stora Bonäs enligt köpebref af den 16 Augusti 1857 på 30 års be­sitt­nings­rätt mot 25 Rd riksmynt årligt arrende. På ofwan­stå­en­de Lägenhet uppförde boningshus med ka­kel­ugns­ma­ka­rewerk­stad och brännugn. Del i en Tegellada med in­wen­ta­ri­er. Ka­kel­ugns­ma­ka­rewerk­sta­dens in­wen­ta­ri­er. Enligt boupp­teck­ning­en skall fas­tig­he­ten vid Stora Bonäs ha inköpts den 16 augusti 1857, men eventuellt kan detta avse Olof Nilssons inköp av denna fastighet?

År 1865, några månader innan Högvalls frånfälle, kom ka­kel­ugns­ma­ka­ren Erik Mellqvist att bosätta sig i Stora Bonäs till­sam­mans med hustru och barn samt en yngre bror som lärling. De kom då närmast från Sunne. Liksom när det gällde Eng­el­brecht Larsson så hänvisas till avsnittet om Sunne även angående Mellqvist tid både före och efter besöket i Stora Bonäs. En spe­ku­la­tion är att verkstaden ar­ren­de­ra­des av Olof Mellqvist medan Högvall arbetade i Nyeds socken, men som sagt detta är bara en spe­ku­la­tion. Nu blev Mellqvist tid på denna plats inte särskilt långvarig, utan nästan precis ett år efter ankomsten återvände han till Sunne till­sam­mans med familj och lillebror.

An­led­ning­en till Mellqvist avfärd från Stora Bonäs torde ha berott på Gesällen Johannes Nilsson Ahlqvists ankomst dit och det därpå följande gif­ter­må­let med verk­stads­ä­ga­ren Sara Cajsa Olsdotter, vilket medförde att Ahlqvist i sin tur blev ka­kel­ugns­ma­ka­re och ägare till denna verkstad. Johannes Nilsson Ahlqvist kom till världen den 30 maj 1842 vid Ålgården i Arvika lands­för­sam­ling och femton år gammal kom han att bli lärling hos ka­kel­ugns­ma­ka­ren Nils Nilsson vid när­lig­gan­de Stortorpet. Sex år senare, alltså 1863, flyttade han in till köpingen för att arbeta vid Carl Olssons ka­kel­ugns­makar­verk­stad där. Efter att som gesäll tagit sig ef­ter­nam­net Ahlqvist flyttade han 1867 till torpet Alvik vid Stora Bonäs. Endast någon månad efter ankomsten dit blev han Sara Cajsa Olsdotters tredje make, men möjligen hade han varit bosatt där sedan en tid tillbaka och att det var med anledning av det stundande bröllopet som han blev kyr­ko­bok­förd där. I varje fall blev Ahlqvist därmed ny ka­kel­ugns­ma­ka­re vid denna verkstad.

Hustrun Sara Cajsa Olsdotter avled dock 1874, men Ahlqvist skulle efter några år ingå i nytt äktenskap. Vid slutet av 1800-talet benämndes han som före detta ka­kel­ugns­ma­ka­re, och då torde verk­sam­he­ten vid verkstaden ha upphört. Johannes Ahlqvist fick lämna jordelivet den 18 september 1915. De byggnader som fanns vid torpet var boningshus, ka­kel­ugns­verk­stad, brännugn samt tegellada, vilken revs år 1900. Senare ägare har enligt uppgift vid grävningar på tomten kunnat hitta diverse målade och glaserade lerkärl, som till exempel delar av en stor skål liksom delar av ett blom- kruksfat, samt en ljusstake formad som en lergök.

Fun­da­men­tet till kaminen i torpet murades upp av te­gel­ste­nar med en någon ovanlig dimension, och vilka blivit till­ver­ka­de på platsen. Samtliga av ovanstå­en­de bilder har erhållits av Roland Myrén, tidigare ägare till torpet Alvik.

Denna kakelugn vid Humletorp Gård i Östra Ämtervik skall enligt uppgift ha blivit tillverkad i ka­kel­ugns­makar­verk­sta­den i Alvik vid Stora Bonäs.

Stort tack till Roland Myrén. Karlstad och Grace Curtis-Holsgrove.

Krakerud, Nyed (Molkom)

Per Nilsson skall enligt hus­för­hörs­läng­der­nas uppgifter ha blivit född den 29 maj 1830, medan fö­del­se­bo­ken anger dagen till den 9:e. Fö­del­se­plat­sen var i varje fall Stortorpet i Långvak, Arvika. För­äld­rar­na bosatte sig senare vid när­lig­gan­de Östra Berga. Eftersom moderns bror Nils Nilsson senare etablerade en kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­re- verkstad vid Stortorpet är det troligt att Per vid ungefär fjorton års ålder kom i lära hos sin morbror.

År 1853 ingick han i äktenskap med den då nyligen avlidne ka­kel­ugns­ma­ka­ren Lars Peter Holmqvists dotter Clara Regina i Arvika köping. Om han då en tid arbetat åt den blivande svärfadern är oklart, men absolut mycket möjligt.

När makarnas första dotter döptes följande år var ka­kel­ugns­ma­ka­re Hagman i Arvika och dennes hustru dopvittnen, och kanske fanns ar­bets­plat­sen då vid deras verkstad? Makarna Nilsson-Holmqvist lämnade Arvika 1859 till­sam­mans med de tre döttrarna och bosatte sig i stället vid Krakerud i Nyeds socken.

Från Arvika kom samtidigt som familjen Nilsson även gesällen Peter Högwall in­flyt­tan­de till Krakerud, men han skulle ungefär ett år senare flytta vidare till Östra Ämtervik. Per Nilsson, som inte ti­tu­le­ra­des som ka­kel­ugns­ma­ka­re utan som fa­briksid­ka­re, avled redan den 16 mars 1860.

I ef­ter­föl­jan­de boupp­teck­ning upptogs som tillgångar bland annat Manbyggnad med verkstad och brännugn. Gård med tomt i Arvika Köping N:o 33. (Hustruns för­äld­ra­hem) Diverse sämre kakel, Diverse sämre och bättre stenkärl, Tillbehör i wärkstan. Där fanns även skulder, bland annat i form av ar­bets­lö­ner till två gesäller och en lärling. Dessutom en skuld för arrende av tomtplats från den 15 april 1859 samt även en skuld för iord­ning­stäl­lan­de och användande av ett lertag.

Att en verkstad med tre anställda och en produktion av kakel och stenkärl kommit i gång så kort tid efter att familjen Nilsson anlänt till Krakerud kan nog bero på att in­flytt­ning­en skedde tidigare än vad kyr­ko­ar­ki­vet angett, eller att det fanns en fungerande verkstad där sedan tidigare. Avsaknaden av tidigare kakelfolk i trakten gör dock att det första al­ter­na­ti­vet verkar mer troligt.

I Kom­mers­kol­le­gi­ums handlingar anges dock en ka­kel­ugns­ma­ka­re med en anställd i Nyeds socken redan från och med 1856. Giss­nings­vis var det Per Nilsson som avsågs.

Efter makens död blev Clara Regina Holmqvist ensam vid Krakerud till­sam­mans med sina döttrar eftersom gesällen Högwall flyttat därifrån. Nu skulle det inte förbli så under någon längre tid, eftersom brodern Otto Ferdinand kom flyttande dit från Arvika redan 1861.

Otto Ferdinand Holmqvist kom till världen den 18 juli 1838 i Arvika, och där torde han tidigt ha kommit i lära vid sin faders ka­kel­ugns­makar­verk­stad. Som gesäll flyttade han alltså 1861 till Krakerud i Nyeds socken för att ta över driften vid den verkstad vilken hans syster som änka nyligen blivit ägare till. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Holmqvist drev sedan denna verkstad under lång tid, och enligt uppgift ur Kom­mers­kol­le­gi­ums handlingar oftast med en anställd samt en produktion av stenkärl och kakel till kakelugnar. Från omkring 1885 anges dock endast en till­verk­ning av kakel. O F Holmqvist avled den 21 november 1896, och i hans boupp­teck­ning an­teck­na­des som tillgångar bland annat Be­sitt­nings­rät­ten till tomt­plat­sen under 25 år enligt utdrag af in- teck­nings­bo­ken af den 26 mars 1885. Bo­nings­hu­set. Uthuset. Werkstad jemte vidbyggd vedbod Ka­kel­ugns­ma­ke­ri­ke­mi­ka­li­er och gips Blyqvarn och ka­kel­ugns­for­mar. För­mod­li­gen upphörde verk­sam­he­ten i samband med Holmqvists död, det har i varje fall inte gått att träffa på något kakelfolk i hand­ling­ar­na efter detta.

Holmerud, Holmedal

Gustaf Gröndahl föddes den 10 juni 1818 i Dalby socken, Värmlands län. Fem år gamma flyttade han dock med familjen till Östmark och därifrån sex år senare vidare till Älgå. Vid 1830-talets början kom Gustaf som lärling till ka­kel­ugns­ma­ka­re L P Holmqvist i Arvika köping. Efter att ha blivit gesäll begav han sig 1839 till Åmål för arbete hos en av denna stads ka­kel­ugns­ma­ka­re. Där blev han sedan kvar fram till 1845 då han flyttade till Björkviken i Holmedals socken. Osäkert vad han som ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säll hade för arbete där, men möjligen inväntade han kommande års av­skaf­fan­de av skrå­vä­sen­det och den nä­rings­fri­het som då inträdde, vilket innebar att bland annat hantverk som till exempel kruk- och ka­kel­ugns­ma­ke­ri fort­sätt­nings­vis även fick bedrivas på lands­byg­den. Följande år, alltså 1846, kom även den nyblivna hustrun in­flyt­tan­de från Åmål och samma år nedkom hon med makarnas förstfödde son. Året därpå bosatte sig familjen i Holmerud, fort­fa­ran­de i Holmedals socken. Antagligen hade där då ett boningshus samt verkstad blivit uppbyggda. Bar­naska­ran utökades efterhand, och de fyra sönerna torde tidigt ha kommit att få hjälpa till med arbetet i verkstaden. Tre av dem kom, i varje fall tidvis, att arbeta där även i vuxen ålder. I kom­mers­kol­le­gi­ums handlingar har det från och med 1870 gått att se Gröndahls verksamhet re­gi­stre­rad och under åren anges en till tre arbetare vara verksamma i rörelsen. Möjligen är det då sönerna som utgör ar­bets­styr­kan. Två år efter hustruns frånfälle får ka­kel­ugns­ma­ka­re Gustaf Gröndahl den 1 november 1897 göra henne sällskap i graven. I ef­ter­föl­jan­de boupp­teck­ning upptogs som tillgångar bland annat hemmanet Holmerud, diverse stengods, diverse ka­kel­ugns­ma­ka­re­verk­tyg samt en lerkran.

Sonen Johan Gustaf Gröndahl, född den 15 juni 1850 i Holmedal, hade möjligen tagit över verkstaden innan fadern avled, men han fortsatte i varje fall som kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­re med verk­sam­he­ten där. Eventuellt hade han en tid hjälp i arbetet av en svåger, vilken ti­tu­le­ra­des som ler­ar­be­ta­re. Liksom sin far uppnådde även Johan Gustaf en för­hål­lan­de vis hög ålder, och det skulle dröja till den 12 september 1934 innan han fick lämna jordelivet. Men då torde han ha sedan en tid tillbaka ha upphört med sin yr­kes­verk­sam­het. I boupp­teck­ning­en an­teck­na­des som tillgångar bland annat diverse gamla stenkrukor samt en del kakel, formar och redskap för ka­kel­ugns­ma­ka­reyr­ket. En kruka som förmodas vara av Gröndahls till­verk­ning finns i en ortsbos ägo och även en kakelugn av samma till­verk­ning finns bevarad i bygden. Önskemål om att få tillgång till en bild av dessa föremål har tyvärr inte mötts av något till­mö­tes­gå­en­de från berörd person. Johan Gustafs yngre bror Fredrik Gröndahl etablerade sig i Karlstad med egen rörelse för re­pa­ra­tio­ner och upp­sätt­ning av kakelugnar.

Anders Oscar Högberg blev född den 19 juni 1840 i den värm­länds­ka socknen Köla. I vuxen ålder arbetade han som bokhållare vid olika gods och bruk i Värmland innan han som sådan 1866 kom till Munkfors bruk i dåvarande Ransäters socken. I samband med giftermål fyra år senare hade han fått titeln lant­hand­la­re, och eventuellt hade han då startad egen han­dels­rö­rel­se eller drev en sådan åt Bruket. Fort­fa­ran­de med titeln handlare flyttade han år 1881 till­sam­mans med hustrun och en redan då rätt så stor barnaskara till Hedås i samma socken. Giss­nings­vis startades det upp en han­dels­rö­rel­se även på den nya bo­stads­or­ten, men Högberg hade inte enbart sin affär i tankarna, för 1886 fick han patent på kon­struk­tio­nen av en järnstol som han började en till­verk­ning av. Om detta gick att läsa i Nya Wermlands-Tidning den 7 oktober 1886 under rubriken Bref från Ransäter. Här följer en avskrift av vissa stycken ur denna artikel: Den är en folkets välgörare, som lyckats få två strån att växa på den punkt, der förut växte endast ett. …… Efter en lång text som hyllar och lovordar den inhemska fö­re­tag­sam­he­ten i allmänhet, övergår det till en mer lokal hyllning enligt följande: I någon mån har detta åter inträffat i vår lilla vrå i bergen nämligen genom handlaren Oskar Högbergs på Oskarslunds pa­ten­te­ra­de uppfinning och genom hans anläggning af fabrik å en ny inhemsk industri för till­verk­ning af järnstolar, hvilka, såsom särdeles praktiska och billiga, böra hafva en god framtid för sig både inom och utom vårt land. Sedan följer en be­skriv­ning av dessa stolar och dess till­verk­ning innan artikeln avslutas med dessa rader: Utom omskrifna stolfabrik är på Oskarslund anlagd en annan fabrik för till­verk­ning af kakelugnar och allehanda lerkärl. Och dessutom är der ett tegelbruk inrättadt.

Ka­kel­fa­bri­ken anges i Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser från 1885 då ha varit nyanlagd, och vidare i dessa handlingar skall det detta år ha varit två vid fabriken man­tals­skriv­na personer i arbete där. Vidare angavs vatten som drivkälla till fabrikens maskiner.

1885 var också det år som ka­kel­ugns­ma­ka­ren Anders (Andreas) Andersson-Lundqvist anlände till Hedås och då troligtvis även blev ansvarig för pro­duk­tio­nen vid fabriken, eller kanske verkstaden kan vara en mer rätt­vi­san­de benämning.

Andreas Andersson Lundqvist såg dagens ljus för första gången den 7 oktober 1860 i Långvak, Arvika lands­för­sam­ling, och efter en tid som lärling hos Axel Pauli i Långvaks- hultet fortsatte hans lär­lings­tid 1881 hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Anders Andersson i Arvika. Fyra år senare kom han alltså till Oskarslunds ka­kel­fa­brik i Hedås och året därpå fick han hjälp i arbetet av gesällen Erik Mellqvist. Lundqvist lämnade dock Hedås 1889 för att återvända till hemtrak­ter­na, där han en tid ar­ren­de­ra­de en kruk­makar­verk­stad, innan han 1895 enligt hus­för­hörsläng­den begav sig till Norge. Hans vidare öden är därefter okända.

Efter Lundqvists av­flytt­ning tog Erik Mellqvist över som ansvarig för till­verk­ning­en vid fabriken.

Erik Mellqvist föddes den 14 november 1836 i Arvika lands­för­sam­ling, där han även gjorde sin lär­lings­tid hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Nils Nilsson vid Stortorpet i Långvak. Som gesäll flyttade han 1860 till Karlstad, men tre år senare kom han som kakelugns- makare till Sunne, där han blev kvar fram till 1878 då han återvände till Karlstad. Till Oskar Högbergs ka­kel­fa­brik i Hedås kom han så till­sam­mans med hustru och barn år 1886, och där fick han efter Andreas Lundqvists av­flytt­ning från orten tre år senare ta över efter denne. Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser omtalar en verksamhet med två arbetare under perioden 1885 till och med 1890. Därefter är dessa handlingar inte längre till­gäng­li­ga. Till­sam­mans med sin familj återvände Mellqvist 1893 till Arvika lands­för­sam­ling där han blev verksam som ka­kel­ugns­ma­ka­re under lång tid. Dock inte ända fram till sin död den 9 mars 1913.

Giss­nings­vis upphörde kruk- och ka­kel­till­verk­ning­en vid Oskarslund i samband med att Mellqvist flyttade därifrån, men en kort period vid slutet av 1894 var en ka­kelar­be­ta­re Pettersson kyr­ko­bok­förd på platsen. Möjligen bedrev denne då en viss till­verk­ning. Även om verk­sam­he­ten benämndes som Oskarslunds ka­kel­fa­brik, så är en personlig gissning den att den hu­vud­sak­li­ga till­verk­ning­en utgjordes av lerkärl, det vill säga hus­hålls­gods som krukor, fat, skålar och liknande. En kort tid omkring år 1900 var kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­ren Sundqvist kyr­ko­skri­ven i Hedås, och giss­nings­vis ar­ren­de­ra­de han då kortvarigt verkstaden.

Den före detta handlare Oskar Högberg lämnade Hedås 1902, och bosatte sig då till- sammans med sin familj på annan plats i för­sam­ling­en där han avled den 9 november 1921. På grund av skulder såldes ler­kärls­fa­bri­ken på offentlig auktion år 1906 till­sam­mans med andra byggnader och mark.

Blomskogs församling

Här följer något angående en ka­kel­till­verk­ning som det inte gått att få fram mer uppgifter om än något kortfattat genom en tid­nings­an­nons och en priskurant.

I Nya Wermlands-Tidningen gick det den 15 mars 1884 att läsa denna annons:

En nykter kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­re, kompetent att på egen hand verkställa kruk- och ka­kel­ugns­ar­be­ten, erhåller god an­ställ­ning från 1 Maj med andel af förtjensten eller om han så önskar med andra be­tal­nings­vil­kor. Vidare meddelas genom kor­rens­pon­dens med un­der­teck­nad; dock bör ingen göra sig besvär, som ej kan förevisa goda re­kom­men­da­tio­ner. Adr. A. Andersson, Ekenäs, Gustaf­s­fors.

Eftersom And. Andersson kom att fram­stäl­las en Prislista å Gul­gla­ce­ra­de kakelugnar får man förmoda att det kom igång en till­verk­ning av kakel till kakelugnar hos honom. Prislistan innehöll pris­upp­gif­ter på både flata samt runda kakelugnar och det i ett flertal olika storlekar. Dessutom kunde man välja mellan kakel som var brända en gång eller kakel som var brända två gånger. Det sistnämnda något dyrare. Ett exempel från denna prislista: Rund kakelugn med 28 tums diameter: Uti 8 fots höga rum 5 skift. Bränd en gång 18 kronor, bränd två gånger 21 kronor Prislistan avslutas med dessa upp­lys­ning­ar: Or­na­men­ter­na äro sådana som vanligen begagnas till hvita kakelugnar. Priserna äro per kontant, och lemnas ka­kel­ug­nar­ne fritt ombord å fartyg å Sundsbyn om så önskas. Sättning af kakelugnar verk­stäl­les efter begäran. And. Andersson. Adr. Sundsbyn, Gustaf­s­fors.

Ekenäs och Sundsbyn är två mindre orter i Värmlands sydvästra delar, alldeles vid gränsen till Dalsland och som numera ingår i Årjängs kommun. I Blomskogs för­sam­lings kyrkoarkiv har det vis­ser­li­gen gått att träffa på personer med namnet Anders Andersson kyr­ko­bok­för­da både i Ekenäs och i Sundsbyn, men däremot har inte någon ka­kel­ugns­ma­ka­re eller gesäll kunnat påträffas där. Inte heller någon annan person som kan tänkas ha varit involverad i denna ka­kel­till­verk­ning. Möjligen har verkstaden ägts av en person som själv inte deltog i arbetet där, utan detta utfördes av personer som till­fäl­ligt­vis vistades på orten. Detta är endast en spe­ku­la­tion, men tyvärr har det inte gått att få fram något yt­ter­li­ga­re angående denna verksamhet.

Det har na­tur­ligt­vis på ett flertal orter i länet funnits ka­kel­ugns­ma­ka­re som inte bedrivit någon till­verk­ning utan till stor del kon­cen­tre­rat sig på upp­sätt­ning och re­pa­ra­tio­ner av kakelugnar samt andra mur­nings­ar­be­ten. Namnger här några av dessa.

Edvard Sigfrid Andersson kom till världen den 16 februari 1881 i den värm­länds­ka socknen Töcksmark (nuvarande Årjängs kommun). Tjugo år gammal flyttade han till Oslo och när han återvände till för­äld­ra­hem­met sju år senare, alltså 1908, benämndes han som ka­kel­ugns­ma­ka­re, vilket torde betyda att han lärt sig yrket i Norge. Redan året efter hemkomsten bosatte han sig i Årjäng i dåvarande Silbodals socken, och där ingick han samma år, alltså 1909, i äktenskap. Andersson torde dock relativt tidigt ha slutat i yrket, eftersom han i 1940-års folk­räk­ning ti­tu­le­ra­des som före detta ka­kel­ugns­ma­ka­re, och den 4 augusti följande år fick han även lämna jordelivet.

Karl Gustav Nilsson föddes den 10 oktober 1904 i By församling utanför Säffle som son till ka­kel­ugns­ma­ka­re Gustav Nilsson och dennes hustru. Tre år gammal flyttade Karl till­sam­mans med föräldrar och syskon till dåvarande Arvika köping och där kom han sedan att vara bosatt under de följande tjugotvå åren. År 1929 lämnade han dock Arvika för att flytta till Årjäng, och eftersom han ti­tu­le­ra­des som ka­kel­ugns­ma­ka­re så torde han giss­nings­vis ha lärt sig yrket av sin far. Vid mitten av 1900-talet, när tiden för kakelugnen som hu­vud­sak­lig värmekälla för länge sedan var förbi, fick ka­kel­ugns­ma­ka­ren även ägna sig åt mu­re­ri­ar­be­ten. Karl Nilsson avled den 26 april 1986.

Töcksmark

Karl Alfred Andersson var född den 19 mars 1873 i Elovsbyn,Töcksmarks socken. I hus­för­hörsläng­den har han gått att se som ka­kel­ugns­ma­ka­re från omkring år 1900, och han blev kvar som sådan i födelsebyn fram till en bit in på 1930-talet. Han förvärvade då ett hemman i Ulvenäs i samma socken, och möjligen kon­cen­tre­ra­de han sig därefter på att sköta detta. Den före detta ka­kel­ugns­ma­ka­ren Karl Alfred Andersson avled den 17 oktober 1964.

Karl Fredrik Dahlberg blev född den 1 oktober 1853 I Solberga socken, Jönköpings län. Tjugo år gammal begav han sig till Ma­ri­an­nelund i samma län, för att där komma i arbete vid Ekesjö-Ma­ri­an­nelunds tänd­sticks­fa­brik. Två år senare, alltså 1875, flyttade han till Strängnäs för att även där arbeta vid en tänd­sticks­fa­brik. Denna fabrik upphörde dock endast något år senare, och möjligen fick Dahlberg då börja arbeta hos någon av stadens ka­kel­ugns­ma­ka­re. I varje fall benämndes han som ka­kel­ugns­ar­be­ta­re när han 1878 kom till Norrtälje och denna stads ka­kel­fa­brik. Redan följande år fortsatte han vidare till en ka­kel­fa­brik i Örebro innan han 1882 bosatte sig i Stockholm. Troligtvis arbetade han även där vid en ka­kel­fa­brik eftersom hans titel då var ka­kel­for­ma­re. Från och med 1892 fanns ar­bets­plat­sen hos Anders Andersson i värm­länds­ka Sunne och där arbetade han som gesäll fram till 1902 då han begav sig några mil norrut efter sjön Fryken och etablerade sig som ka­kel­ugns­ma­ka­re i Torsby, i dåvarande Fryksände för- samling. Hur länge han sedan var verksam i yrket är oklart, men vid sitt frånfälle den 7 augusti 1939 benämndes han som före detta ka­kel­ugns­ma­ka­re.

Det har funnits yt­ter­li­ga­re personer i dåvarande Fryksände församling, som i varje fall under viss tid titulerats som ka­kel­ugns­ma­ka­re. Bland annat Olof Valfrid Olsson, vilken kom till världen den 6 oktober 1897 i Utterbyn några mil norr om Torsby. Osäkert när Olsson blev ka­kel­ugns­ma­ka­re, men vid sin vigsel 1921 hade han fått den titeln. Något år därefter bosatte sig makarna i Önneby och efter yt­ter­li­ga­re några år kom de att bli boende inne i Torsby dåvarande mu­ni­ci­pal­s­am­häl­le. Vid 1930-talets senare del tycks Olsson, eller Berg som han även kallade sig, ha lämnat ka­kel­ugns­ma­ka­ryr­ket och i stället blivit åkeriägare.

Karl Johan Viklund föddes den 15 december 1899 i Västanvik strax söder om centrala Torsby. I hus­för­hörsläng­den har han gått att se med titeln ka­kel­ugns­ma­ka­re från 1920-talets början. Året efter sitt giftermål 1928 bosatte sig makarna i Bergsäng, Torsby och där kom de sedan att bli bosatta under resten av sina liv. Liksom många av sina kollegor som var verksamma fram till 1900-talets mitt fick även Viklund övergå till mu­re­ri­hant­ver­ket.

Ekshärad

Per Jonsson var född den 8 april 1850 i Föskefors, Ekshärads socken, men efter en tid flyttade familjen till Solberg i samma socken. Jonsson bildade 1871 egen familj och bosatte sig med den i Hornnäs, men återvände efter en tid till Solberg. Han hade då fått titeln murmästare, och omkring tio år senare hade även be­näm­ning­en ka­kel­ugns­ma­ka­re tillkommit. Hur länge Per Jonsson var verksam inom sitt yrke är oklart, men kanske inte ända fram till sitt frånfälle den 21 april 1923.

Sonen Petrus Jonsson, född den 17 november 1875 i Solberg, blev liksom sin far både murare och ka­kel­ugns­ma­ka­re, men avled redan den 3 juni 1920.

Visnum-Kil

Adolf Leonard Andersson kom till världen den 4 april 1864 i Amnehärad, som vid den tiden ingick i dåvarande Skaraborgs län. Eftersom fadern var ka­kel­ugns­ma­ka­re torde han ha lärt sig yrket av denne, och när Adolf Leonard 1908 korsade gränsen till när­lig­gan­de Värmland för att bosätta sig i Åserud hade även han fått denna titel. Han kom sedan att vara verksam som ka­kel­ugns­ma­ka­re på denna ort fram till sin död den 14 januari 1921.

Hammarö

Gustav Adolf Johansson föddes den 19 juni 1863 i Karlstad som son till en av stadens ka­kel­ugns­ma­ka­re och dennes hustru. Som ka­kelar­be­ta­re ingick han 1885 i äktenskap och var sedan verksam i hemorten fram till 1892, då han till­sam­mans med hustru och barn flyttade till Arvika. Fyra år senare återvände de emellertid till Karlstad. Efter att ha blivit änkeman 1917 flyttade Johansson som ka­kel­ugns­ma­ka­re följande år till­sam­mans med sina barn till Hovlanda i Hammarö församling, strax utanför Karlstad. Två år senare blev det nytt äktenskap samt bosättning i tätorten Skoghall. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Gustav Adolf Johansson fick dock lämna jordelivet den 19 juni 1937.

By-Säffle

August Andersson kom till världen den 26 december 1857 i Stora Mellby socken i dåvarande Älvsborgs län och för­mod­li­gen fick han tidigt börja arbeta vid Björnbergs kruk- och ka­kel­ugns­makar­verk­stad som fanns belägen i grann­ska­pet. Efter att en av bröderna Björnberg, Adolf Simon, flyttat till Dals-Ed och där startat upp en verkstad följde August 1885 efter och arbetade där som gesäll. Tre år senare flyttade Björnberg till Troll­hät­tan där hans bror drev en tämligen stor ka­kel­fa­brik och gesällen flyttade med även dit. Där fick August Andersson arbete vid Axel Rudolf Björnbergs ka­kel­fa­brik och tämligen omgående ingick han i äktenskap varefter sonen Fritz Hilding föddes 1890. Tre år senare flyttade August som ka­kel­ugns­ma­ka­re till­sam­mans med sin familj till Säffle, som vid den tiden ingick i By församling. Till han­dels­re­gist­ret anmäldes samma år, att August Andersson ämnar i Seffle köping idka för­sälj­ning af kakel och andra till ka­kel­ugns­ma­ka­ryr­ket hörande varor under firma A. Andersson. Den 20 september detta år, alltså 1893, var denna annons införd i Karlstads-Tidning: Un­der­teck­nad, boende i Säffle samhälle, får härmed vördsamt till­kän­na­gifva det jag till­han­da­hål­ler Kakelugnar, till­ver­ka­de af Upsala lera, hvit­gla­ce­ra­de såväl som målade, och ombesörjer upp­sätt­ning­ar samt re­pa­ra­tio­ner af gamla. A. Andersson, Ka­kel­ugns­ma­ka­re.

Enligt annonser i lo­kal­tid­ning­ar­na under de följande tio åren till­han­da­höll Andersson, förutom ka­kel­ugns­ma­ke­ri­ar­be­ten, även stenkärl som till exempel krukor, blomkrukor och fat till för­sälj­ning. Under några år vid 1900-talets början hade ka­kel­ugns­ma­ka­re Andersson en lärling, och detta genom Gustaf Nilsson. Mer om honom senare. För­mod­li­gen fick även sonen Fritz Hilding lära sig yrket av fadern, i varje fall kom också han att tituleras som ka­kel­ugns­ma­ka­re några år in på 1900-talet. August Andersson avled den 27 februari 1922.

Sonen Fritz Hilding Andersson, född den 17 december 1890 i Troll­hät­tan, kom som nämnts även han att ägna sig åt ka­kel­ugns­ma­ka­ryr­ket, och torde ha fått sin utbilning hos fadern, samt tog giss­nings­vis också över dennes verksamhet. I varje fall skall han enligt 1940-års folk­räk­ning vid den tiden ha drivit egen rörelse som ka­kel­ugns­ma­ka­re. Hilding Andersson avled dock den 7 februari 1958.

Gustaf Nilsson var född den 12 augusti 1883 i Kroksta (Krokstad) strax intill Säffle. Vid 1900-talets början flyttade han in till tätorten för att komma i lära hos August Andersson, men som nygift ka­kel­ugns­ma­ka­re bosatte han sig 1904 med hustrun på en annan plats strax utanför Säffle köping, nämligen Sundsberg. Tre år senare blev det en flytt till Arvika, där han drev egen ka­kel­ugns­ma­kar­rö­rel­se under lång tid. Gustaf Nilsson avled den 12 maj 1956.

Trots att det helt säkert har funnits yt­ter­li­ga­re ett flertal personer i Värmlands län. vilka som ka­kel­ugns­ma­ka­re har bedrivit sitt yrke genom re­pa­ra­tio­ner och upp­sätt­ning­ar av kakelugnar, får detta utgöra slutet på denna do­ku­men­ta­tion över Värmlands läns kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­re.

Bengt Hansén, Östersund © 2024. Kontakt: bengt@krukorochkakelugnar.se