Kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­re i Jönköpings län på 1700- och 1800-talet

I Jönköpings län har det under åren varit tämligen gott om kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­re, och då inte bara inne i städerna. Före 1846 var det ju i städer och i köpingarna som det, förutom några undantag, var tillåtet att bedriva bland annat kruk- och ka­kel­ugns­makar­verk­sam­het.

Dessa kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­re (mästare) som bedrev en rörelse på lands­byg­den måste emellertid vara borgare i någon stad. Förutom dessa så hade även en del av de större gårdarna och säterierna tillstånd att bedriva sådan verksamhet på sina ägor. Exempel på detta är den tidiga verk­sam­he­ten i Adelöv.

Be­näm­ning­ar­na krukmakare och ka­kel­ugns­ma­ka­re berättar inte något direkt om vad som till­ver­ka­des vid hant­ver­ka­rens verkstad. Under 1700-talet användes mestadels titeln krukmakare medan det under 1800-talet blev mer vanligt att kalla hant­ver­ka­ren för ka­kel­ugns­ma­ka­re. Detta oberoende om det bara till­ver­ka­des krukor och annat hus­hålls­gods i verkstaden eller enbart kakel. Mestadels fram­ställ­des nog båda dessa produkter i samma verkstad och av samma -makare. Möjligen är det därför som de olika yr­kes­be­näm­ning­ar­na har använts om samma person vid olika tillfällen. Detsamma har även blivit gjort i denna do­ku­men­ta­tion. I slutet av 1800-talet tillkom så den yrkesgrupp som enbart sysslade med upp­sätt­ning av i många fall fa­brikstill­ver­ka­de kakelugnar. Dessa benämndes även de som ka­kel­ugns­ma­ka­re.

Denna do­ku­men­ta­tion, som i huvudsak tillkommit genom uppgifter i man­talslängd och kyrkoarkiv, har till stor del begränsat sig till 1800-talet beroende på att det är under detta århundrade som arkiven varit lät­till­gäng­li­gast och hant­verks­pro­duk­tio­nen som störst. Do­ku­men­ta­tion är långt ifrån en full­stän­dig re­do­gö­rel­se över de kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­re som varit verksamma i länet. De adresser, som till exempel hus-/tomtnummer eller gårdsnamn, vilka förekommer i texten är sådana där personerna var man­tals­skriv­na eller kyr­ko­bok­för­da och i de flesta fall bosatta. Även om verk­stä­der­na hu­vud­sak­li­gen var placerade i anslutning till bostäderna, så kan det finnas enstaka fall där de hade blivit uppbyggda på annan plats.

Jönköping

Om Jönköpings tidiga krukmakare och ar­ke­o­lo­gis­ka un­der­sök­ning­ar av deras verkstäder finns en del av­hand­ling­ar som går att ta del av genom internet, men även i Susanne Nordströms artikel Hantverk - Kruk­ma­ke­ri­er och ka­kel­ugns­ma­ka­re i Jönköping, vilken pub­li­ce­ra­des i skriften Stor­makts­sta­den Jönköping 1614 och framåt från 2014, berättas en hel del om detta.

I Jönköping var de flesta kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­re bosatt i Kristina (Östra) för­sam­ling­en, och då mestadels i de Tyska och Svenska Maderna. Gunnar Lindqvist har i artikeln Kruk­ma­karäm­be­tet i Jönköping, vilken pub­li­ce­ra­des i skriften Småländska kul­tur­bil­der från 1966, utförligt och intressant berättat om de hanverkare som fram till 1846 var anslutna till detta ämbete. I denna do­ku­men­ta­tion har några uppgifter lånats från Lindqvists artikel, men från och med 1733 respektive 1766 är det mestadels upp­lys­ning­ar från man­talslängd och kyrkoarkiv som kommit till användning. I den nämnda artikeln berättas en del om de tidiga kruk­ma­kar­na, och kortfattat (ungefärlig verk­sam­hets­tid och namn, m.m.) återges här något om dessa. År­talsan­gi­vel­ser­na kan na­tur­ligt­vis inte bli exakta, utan rikt­punk­ter blir för det mesta när personerna av någon anledning blivit omnämnda i skriftlig do­ku­men­ta­tion.

1618-efter 1639 Petter (Per) Pottmakare, borgare 1619. 1625-1640 Lydert Pottmakare, borgare 1629, död före 1640. 1639-1648 Elias Pottmakare, troligtvis gift med Lyderts änka. Före 1644-1669 Ingemar Månsson, mästare före 1644. 1644-1676 Sven Larsson, borgared 1644, styvson till Ingemar Månsson, död 1676. Före 1655-1676 Lars In­ge­mars­son, borgare före 1655, son till Ingemar Månsson, död 1676. 1659-1685 Johan Persson, borgare 1659, död 1685. 1669-1691 Nils Persson, borgare 1669, bror till Johan Persson, död 1691. 1674-1696 Erik Andersson, borgare 1674, död 1696. 1692-1711 Hans Buchau, mästare i Stockholm 1695, g. m. Nils Perssons änka, död 1711. 1696-1718 Nils Jönsson Berg, född ca.1670, borgare 1696, död 1718. 1696-1721 Matthias Persson Ryman, född ca.1660, borg. 1696, ålderm. 1713, död 1721. 1698-1711 Johan Johansson Bruse, född ca.1670, borg. 1698, ålderm. 1707, död 1711. 1714-1719 Jonas Wetterling, född ca.1675, mästare 1714, död 1719.

Östra (Kristina) för­sam­ling­en

Med hjälp av uppgifter från mantals- och hus­för­hörs­läng­der samt från Gunnar Lindqvists artikel görs här ett försök att redogöra något om de krukmakare som var verksamma i för­sam­ling­en från omkring 1720-talet. Nils Olofsson Ryberg har gått att återfinna i man­talsläng­den som bosatt i Svenska Maden från början av 1720-talet och från 1733 när tomtnummer blev angivna uppgavs bostaden finnas vid nr 23. Eftersom han gifte sig med Mattias Persson Rymans änka året efter att denne avlidit 1721, så går det nog att spekulera i att han övertog nr 23 i samband med gif­ter­må­let. Nils Ryberg uppges ha blivit mästare 1721 samt bisittare i kruk­ma­karäm­be­tet följande år och dess ålderman 1725. Hos Rybergs fanns det en gesäll och två lärgossar bosatta år 1733, men fem år senare var antalet i stället två gesäller och en lärgosse. Krukmakare och ål­der­man­nen Nils Ryberg avled den 10/3 1749.

Tyvärr saknas man­tals­läng­der och hus­för­hörs­läng­der för följande år, men änkan fanns fort­fa­ran­de kvar vid nr 23 sex år senare, dock utan några gesäller och lärlingar boende hos sig. Möjligtvis drev hon verkstaden under några år efter makens död, men därefter upphörde troligen kruk- och ka­kel­ugns­ma­ke­ri­verk­sam­he­ten vid denna adress. I Svenska Maden fanns även krukmakare Jöns Elg bosatt vid 1720-talets början, och i 1733-års man­talslängd spe­ci­fi­ce­ras bostaden till nr 34. Han skall ha varit född 1692 och blev troligtvis mästare 1721, Som bisittare i kruk­ma­karäm­be­tet antogs han 1725. I makarna Elgs hushåll fanns det år 1733 en gesäll och fem år senare hade det tillkommit en lärgosse.

Efter att krukmakare Jöns Elg avlidit den 28/5 1740 så drev änkan verk­sam­he­ten vidare med hjälp av gesäller och lärlingar. För år 1742 antecknas i man­talsläng­den två gesäller och en lärgosse som bosatta hos änkan, och en av gesällerna var troligtvis Carl Södergren som två år senare blev ägare till tomt nr 34 och därmed sannolikt också övertog änkan Elgs verkstad. Carl Södergren var född 1701 och blev enligt inte helt säkra uppgifter mästare 1743 samt bisittare i kruk­ma­karäm­be­tet sex år senare. Hos makarna Södergren fanns det 1745 en lärgosse boende och fyra år senare var för­hål­lan­de­na detsamma. Under 1750-talet inräknades i hushållet dock stundals två gesäller och någon eller några lärlingar. Efter att krukmakare Carl Södergren avlidit den 5/10 1766 så drev hans änka rörelsen vidare, mestadels med en eller två gesäller samt någon lärling till hjälp. Från och med år 1770 anges gesällens namn till Runberg (Rundberg) och ett år senare blev denne gift med änkan Maria Södergren-Ryberg.

Niclas Rundberg kom från och med 1773 att i man­talsläng­den anges som ka­kel­ugns­ma­ka­re och ägare till nr 34, där han därefter var bosatt till­sam­mans med hustrun, hennes barn samt någon gesäll och lärling. Efter att ha blivit änkling lämnar han dock denna adress omkring 1786 för att flytta till Kronobergs län och därefter har det inte gått att återfinna något som tyder på en fortsatt kruk- och ka­kel­ugns­makar­verk­sam­het där. I man­talsläng­den för Växjö stad påträffas en krukmakare Niclas Rundberg för första gången omkring skiftet mellan 1780- och 1790-talen. Ungefär tio år senare har han emellertid försvunnit ur dessa längder. Giss­nings­vis företog sig Niclas Rundberg vid slutet av 1780-talet en flytt från Jönköping till Växjö, men därefter är hans öde oklart.

I samband med ar­ke­o­lo­gis­ka un­der­sök­ning­ar i kvarteret Dromedaren på­träf­fa­des vid tomt nr 10 rester efter en brännugn som var fylld med kasserad keramik samt annat som tyder på en kruk­makar­verk­stad. Rapporter om detta går att ta del av via internet, och där berättas att tre ge­ne­ra­tio­ner Bank (Banck) verkat där under perioden 1740-1824. Bilder på de keramik-rester som åter­fun­nits visas också i rapporten, samt på några andra in­ter­netsi­dor.

Vid 1742-års man­tals­skriv­ning an­teck­na­des krukmakare Lars Larsson Banck d.ä. för första gången som bosatt vid tomt nr 10 i Svenska Maden till­sam­mans med hustru och en gesäll. Banck var enligt uppgift född 1714 och blev mästare omkring 1741 samt bisittare i kruk­ma­karäm­be­tet år 1749. Under 1740-talet arbetade han möjligtvis ensam i sin verkstad, i varje fall var det då inga gesäller eller lärlingar bosatta hos familjen. Under de följande årtiondena kom det dock i hushållet att ingå bådadera, däribland makarna Bancks son med samma namn som fadern. Kru­ko­ma­ka­ren och ål­der­man­nen Lars Banck avled den 6/3 1785 i en uppgiven ålder av 78 år. Detta stämmer dock inte med fö­del­seå­ret, så någon av års­an­gi­vel­ser­na bör vara felaktig. Boupp­teck­ning­en efter den avlidne upptar bland till­gång­ar­na till exempel mark­nads­bo­dar i Värnamo, Gislaved, Långaryd och Almesåkra.

Upp­gif­ter­na i man­talsläng­den tyder på att det var änkan som drev verk­sam­he­ten vidare, men i re­do­gö­rel­ser­na över de ar­ke­o­lo­gis­ka un­der­sök­ning­ar­na framkommer upp­lys­ning­en att det troligtvis var sonen Lars Banck d.y. som kom att efterträda fadern vid verkstaden. Detta även fast han var bosatt på annan plats i staden till­sam­mans med familj samt gesäller och lärlingar. Hur det förhöll sig med detta har inte varit möjligt att få någon riktig upp­fatt­ning om, men upp­gif­ter­na i mantals- och hus­för­hörs­läng­der ger, som tidigare nämnts, intrycket att verkstaden i stället kom att drivas av Lars Banck den yngres mor, bland annat med hjälp av hennes son Anders.

Jonas Rundström (Runnström), som skall ha varit född 1752, var som gesäll bosatt hos krukmakare Ekman år 1780, men de två följande åren fanns bostaden hos Lars Banck d.ä. Där blev han gift med Bancks dotter år 1783, och samma år blev han även mästare. Möjligtvis var paret därefter bosatt på annan ort, eftersom de inte har gått att återfinna i längderna förrän 1790 då de återigen fanns vid nr 10. Som inneboende hos familjen fanns under åren en till två gesäller och stundtals upp till fyra lärlingar. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Jonas Rundström avled den 28/2 1811 och i boupp­teck­ning­en efter honom an­teck­na­des som tillgångar bland annat mark­nads­bo­dar i Värnamo, Vrigstad, Gislaved och Långaryd. Därefter kom änkan att stå som ägare till rörelsen, och till sin hjälp hade hon sonen och gesällen Lars Rundström samt yt­ter­li­ga­re en gesäll och några lärlingar. Även sonen Johannes arbetade som gesäll i moderns verkstad en tid. Man­tals­läng­der­na har inte varit till­gäng­li­ga för åren efter 1820, så därefter är det enbart kyr­ko­ar­ki­vens uppgifter som kommit till användning i detta arbete. Detta har medfört att år­talsan­gi­vel­ser­na inte längre blir så exakta.

Under 1820-talat blev Johannes Rundström som ka­kel­ugns­ma­ka­re bosatt vid nr 10 till­sam­mans med hustru och barn, så möjligtvis har han då övertagit verk­sam­he­ten efter sin mor. Han var född den 14/10 1796 och fick sin skolning i yrket vid familjens verkstad där han även kom att arbeta som gesäll. Efter en tid på annan ort återkom han 1822 och då närmast från Rydaholm. Tiden vid nr 10 blev dock inte så långvarig för ka­kel­ugns­ma­ka­re Johannes Rundström eftersom han som änkeman anges ha avflyttat till obest. ort år 1830. Därmed torde verk­sam­he­ten vid den verkstad där hans morfar började sitt krukmakeri nittio år tidigare ha fått sitt slut. I hus­för­hörsläng­den för Ulricehamn finns ka­kel­ugns­ma­ka­re Johannes Rundström antecknad som inflyttad från Jönköping år 1832 och brodern Lars året efter. Där skall han även ha avlidit 1835.

Lars Larsson Banck d.y. föddes den 1/8 1742 och kom troligtvis tidigt i lära vid sin faders, Lars Larsson Banck d.ä., verkstad som fanns vid nr 10 i Svenska Maden. Där arbetade han även som gesäll under en period, men kom senare att vara bosatt på annan plats, möjligen till och med annan ort. I man­talsläng­den från och med 1775 har han i varje fall gått att återfinna som ka­kel­ugns­ma­ka­re vid nr 38 i Svenska Maden till­sam­mans med hustru och bland annat en lärling. Året därefter fanns det två gesäller och en lärling i hushållet, men under de följande åren var antalet mestadels en gesäll och några lärlingar. Det är osäkert om det byggdes upp någon verkstad vid denna adress, och möjligtvis kunde Banck i stället använda sin fars verkstad. Hur det förhöll sig i verk­lig­he­ten har inte gått att fastställa, och inte heller har detta gått att göra angående för­hål­lan­de­na vid gård/tomt nr 31 i Östra kvarteret dit familjen samt deras arbetsfolk flyttade omkring 1785. Även här fanns det som inneboende mestadels en gesäll och några lärlingar.

Som brukligt så fick sönerna komma i lära vid verkstaden och Lars Peter antecknas som gesäll från och med år 1800. Även Abraham Gabriel fick sin utbildning av fadern, och när Lars Banck avled den 14/6 1816 övertog denna son rörelsen. I den digra men tyvärr inte så välskrivna boupp­teck­ning­en har det i varje fall bland till­gång­ar­na gått att uttyda mark­nads­bo­dar i Värnamo, Vrigstad, Gislaved och Långaryd.

Abraham Gabriel Banck föddes den 24/3 1791 och den inte heller alltför tydliga hus­för­hörsläng­den anger troligtvis en flytt till Göteborg år 1814. Däremot kom han efter faderns död att bli ägare till nr 31 och övertog då säkerligen även kruk- och ka­kel­ugns­ma­ke­ri­rö­rel­sen. Hus­för­hörsläng­den ger intrycket av att fas­tig­he­ten töms på sina inneboende omkring 1833 då ar­bets­fol­ket flyttar åt olika håll och fru Banck återvänder till sin hemort Åmål. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Banck däremot anländer till Norrköping år 1835 och där kom han att arbeta som gesäll under en lång period. Till sin tidigare lärling och gesäll, Olof Sandberg vid nr 4 i Tyska Maden, kom Abraham G. Banck som gesäll år 1847 och där avled han den 19/5 detta år.

En annan ar­ke­o­lo­gisk un­der­sök­ning har utförts i kvarteret Diplomaten där tre krukmakare/ka­kel­ugns­ma­ka­re enligt un­der­sök­nings­rap­por­ten varit verksamma vid tomt nr 30 (tidigare 218) under perioden 1720-1817. Även denna rapport går att ta del av via internet. Där går det även att se en del av de keramik-skärvor samt ka­kel­for­mar som hittats vid ut­gräv­ning­ar.

I Tyska Maden fanns krukmakare Magnus Baltzar Soph bosatt under 1720-talet, och 1733 anges adressen till tomt nr 30, där det förutom familjen även var en lärgosse bosatt. Magnus Soph var född omkring 1693 och blev borgare 1725, men avled redan den 8/2 1737. Detta år var en gesäll och två lärgossar inneboende hos familjen. Enligt den nämnda ar­ke­o­lo­gis­ka un­der­sök­ning­en så bör en stor del av Sophs till­verk­ning ha bestått av krukor och tre­fots­gry­tor samt horn­målsde­ko­re­ra­de fat. Därefter kom änkan under en lång period att driva verk­sam­he­ten och till exempel år 1742 fanns det två gesäller och en dräng bosatta hos henne. Sex år senare hade hon endast en gesäll och en dräng inneboende, vilka då troligtvis även arbetade i verkstaden.

Gesällens namn var Isak Sjöstrand, och eftersom han 1851 gifte sig med en dotter till Sophs så övertog han troligtvis verkstaden i samband med gif­ter­må­let. Han var född 1719 och blev borgare omkring 1751. Hos familjen kom det att under många år vara två lärlingar inneboende, men även en gesäll emellanåt.

Under Sjöstrands tid vid verkstaden ökade ka­kel­till­verk­ning­en betydligt, och formar till detta tillhör de föremål som åter­fun­nits vid de omtalade ut­gräv­ning­ar­na. Familjen Sjöstrand lämnade Jönköping omkring 1781, och flyttade till Stora Åby socken i Ös­ter­göt­land. Där avled ka­kel­ugns­ma­ka­ren och ål­der­man­nen Isak Sjöstrand den 22/1 1783.

I stället fanns krukmakare Peter Ekman inskriven vid nr 30 från och med 1782-års man­talslängd till­sam­mans med hustru samt två gesäller och två lärlingar. Ekman, som var född 1738, hade blivit mästare omkring 1766 då han gifte sig med krukmakare Peter Rymans dotter. Lär­lings­ti­den skall han ha till­bring­at hos krukmakare Peter Apelblad i Norrköping under åren 1756-1760. Tyvärr har det inte varit möjligt att följa hans gesälltid eftersom Jönköpings man­tals­läng­der har ett glapp under den aktuella perioden. Från och med 1768 finns dessa längder återigen till­gäng­li­ga, och då var krukmakare Ekman, som blivit utnämnd till ålderman vid kruk­ma­karäm­be­tet år 1780, till­sam­mans med hustru och arbetsfolk inskrivna vid tomt nr 12 i Tyska Maden fram till och med året efter denna utnämning.

Efter flytten till nr 30 kom det under åren mestadels att finnas två gesäller och några lärlingar inneboende hos familjen, och från slutet av 1780-talet var en av gesällerna sonen Olof. Vid de ar­ke­o­lo­gis­ka ut­gräv­ning­ar­na som skett på tomten på­träf­fa­des spår efter två brännugnar, och teorin är att den första förstördes i samband med den stora stads­bran­den 1790 och att Ekman därefter byggde upp en ny.

Omkring år 1802 lämnade sonen Olof för­äld­ra­hem­met, och startade en egen verksamhet vid nr 21, men fort­fa­ran­de var det en till två gesäller och några lärlingar bosatta hos för­äld­rar­na. Ungefär tio år senare hade Ekman senior emellertid kommit i den åldern att det blev dags att dra sig tillbaka.

Vid nr 30 kom ka­kel­ugns­ma­ka­re (Johannes) Jonas Sandberg att bosätta sig 1813 med hustru och efterhand någon gesäll samt lärling. Verkstaden hyrde han då troligtvis av ålderman Peter Ekman, och efter att denne avlidit den 18/10 1817 blev änkan hyresvärd. Tre år senare sålde hon fas­tig­he­ten till sin hyresgäst. Jonas Sandberg, som skall ha varit född 1784, hade gått i lära hos Bergström under perioden 1799-1804, och därefter haft kondition (arbete) där som gesäll fram till det att han bosatte sig hos Ekmans. Där var Sandberg verksam fram till det att han avled den 19/8 1834. Samma dag avled även sonen samt en mängd Jön­kö­pings­bor. Men det var inte bara denna dag som koleran härjade som värst i staden. Hustrun klarade sig dock, och som änka hade hon nog inget annat alternativ än att försöka driva verk­sam­he­ten vidare, men möjligtvis övertogs den under en tid av den tidigare gesällen Jonas Hägerström. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Hägerström var född den 10/2 1800 i Stockholm och anlände till Sandbergs 1834.

I en boupp­teck­ning gällande makarna Sandbergs dödsbo så anges att gård och tomt nr 30 hade blivit såld till en snic­kar­mäs­ta­re år 1837, samt att en kålgård på tomten med därpå belägen verk­stads­bygg­nad den 19/10 1837 hade sålts till ka­kel­ugns­ma­ka­re Jöns Peter Svanberg. Eftersom han vid denna tid enligt hus­för­hörslängd var bosatt vid tomt nr 13 och då troligtvis även använde sig av den verkstad som fanns vid fas­tig­he­ten, så blir detta köp något för­bryl­lan­de. Möjligtvis ar­ren­de­ra­de han ut verkstaden vid nr 30 under en tid. I varje fall kom familjen Svanberg år 1847 att bosätta sig där till­sam­mans med en gesäll och två lärlingar. Han hade, som tidigare nämnts, innan dess varit verksam vid nr 13, men denna rörelse gick i konkurs detta år och då fick han troligtvis lämna både hem och verkstad. Det blev emellertid ett kort besök vid nr 30, för redan 1850 flyttade han med hustru, sex barn och en av lär­ling­ar­na till tomt nr 11 och därefter till nr 27-28. Möjligtvis kom han då att bruka verkstaden vid nr 30. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Jöns Peter Svanberg avled den 21/11 1853 i ko­le­rae­pi­de­min som då fort­fa­ran­de härjade. Eventuellt hade kruk- och ka­kel­ugns­ma­ke­ri­verk­sam­he­ten vid tomt nr 30, som påbörjades omkring 1720, redan fått sitt slut vid 1840-talet, men säkerligen vid 1850-talets början.

Vid tomt nr 13 i Tyska Maden bosatte sig krukmakare Petter Ryman omkring år 1734. Han var född 1709 som son till pottmakare Mattias Persson Ryman. Borgare blev han 1734, troligtvis i samband med att han startade upp en verksamhet vid nr 13, och kruk­ma­karäm­be­tets ålderman utsågs han till 1749. Från år 1742 benämndes tomten till nr 12-13 och detta år var två gesäller bosatta hos makarna Ryman, men sex år senare var bara en av dessa kvar. Kruk­ma­ka­ren och ål­der­man­nen Petter Ryman avled dock den 1/2 1751, men året efter gifte änkan om sig med krukmakare Jonas (Johan) Bergström.

En krukmakare med namnet Johan Bergström var från i varje fall 1740-talet och fram till 1752 enligt man­talslängd verksam i Växjö. Giss­nings­vis var det denne Jonas (Johan) Bergström som flyttat till Jönköping och omkring 1852 blev mästare där. I varje fall kom han därefter att vara bosatt vid tomt nr 13 till­sam­mans med hustru samt mestadels en gesäll och några lärlingar. Som gesäll vid verkstaden fanns sonen Carl Magnus vid slutet av 1770- samt början av 1780-talen och omkring 1782 övertog han rörelsen. Johan Bergström blev i stället hökeri-handlare (de­talj­hand­la­re) och hade sin bostad vid tomt nr 13 under yt­ter­li­ga­re ett antal år innan han flyttade till annan plats i staden. Hökeri-handlande Johan Bergström avled den 25/3 1800 i en ålder av 76 år och 8 månader.

Carl Magnus Bergström föddes den 16/9 1754 och blev mästare 1782, troligtvis i samband med att han övertog sin fars verkstad. Mestadels fanns det en eller två gesäller samt några lärlingar bosatta hos familjen. Vid Jönköpings läns museum finns det en välbevarad syltkruka som skall vara tillverkad vid denna verkstad, men giss­nings­vis till­ver­ka­des där även kakel till kakelugnar. Ka­kel­ugns­ma­ka­ren och ål­der­man­nen Carl Magnus Bergström avled den 9/5 1828 och bland till­gång­ar­na i den avlidnes boupp­teck­ning fanns till exempel mark­nads­bo­dar i Värnamo, Vrigstad och Gislaved. Rörelsen drevs därefter vidare av änkan under några år, och i Post- och inrikes tidningar från den 20/6 1828 efterlyste änkan en ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säll vilken som verks­ge­säll skulle förestå verkstaden eller någon som var villig att arrendera densamma. I varje fall kom det att finnas både gesäller och lärlingar bosatta där under hela 1830-talet.

Ka­kel­ugns­ma­ka­ren Jöns Peter Svanberg återvände 1836 till Jönköping, och blev då som ägare bosatt vid tomt nr 13 till­sam­mans med sin familj. Han var född den 27/1 1805 i Ystad och efter att ha haft kondition (arbete) som gesäll hos bland andra Bergström och Olof Ekman i Jönköping blev det till­sam­mans med blivande hustrun en flytt till Skara 1829. Där blev han mästare samma år och kom därefter att driva en kruk- och ka­kel­ugns­ma­ke­ri­rö­rel­se i denna stad innan det var dags att slå sig ned vid tomt nr 13 i Tyska Maden, Jönköping.

Dessutom skall han enligt en boupp­teck­ning, gällande dödsboet efter Sandbergs vid tomt nr 30, den 19/10 1837 ha inköpt en kålgård där med därpå uppförd verk­stads­bygg­nad. Om han då drev verksamhet vid de båda verk­stä­der­na eller ar­ren­de­ra­de ut till exempelvis den vid nr 30 är oklart.

De gesäll- och lär­lings­namn som i hus­för­hörsläng­den finns antecknade som inneboende hos ka­kel­ugns­ma­ka­ren är många, men eftersom i varje fall gesällerna oftast endast brukade stanna något eller några år på samma plats så blir antalet stort. I motsats till man­tals­läng­der­na berättar inte hus­för­hörs­läng­der­na något om för­hål­lan­de­na för varje enskilt år, utan enbart under en längre eller kortare period. I varje fall torde det ha varit några gesäller och lärlingar verksamma vid verkstaden under åren, men möjligen arbetade även några av dessa med upp­sätt­ning av kakelugnar, för­trä­des­vis då sommartid. Tyvärr skall rörelsen ha gått i konkurs år 1847, och familjen Svanberg bosatte sig därefter vid tomt nr 30 där möjligtvis den gamla och anrika verkstaden kom till användning. Tre år senare återfanns familjen vid nr 11 och nr 27-28 till­sam­mans med gesäller och lärlingar. Ka­kel­ugns­ma­ka­ren och före detta ål­der­man­nen Jöns Peter Svanberg avled den 21/11 1853. I den ef­ter­föl­jan­de boupp­teck­ning­en upptogs som tillgångar bland annat fas­tig­he­ten Kålgården nr 4, For­tu­na­ga­tan, vilken var bebyggd med en ka­kel­ugns­makar­verk­stad. Dessutom upptogs också diverse ka­kel­for­mar och verktyg bland till­gång­ar­na.

Tyvärr finns det ett glapp i man­tals­läng­der­na under perioden 1760-1767, men vid det följande året var krukmakare Peter Ekman inskriven vid tomt nr 12 i Tyska Maden till­sam­mans med hustrun. Han var född 1738, och uppges ha blivit mästare omkring 1766 då han gifte sig med krukmakare Peter Rymans dotter. Ekmans kom under åren att ha någon gesäll samt två till tre lärlingar som inneboende hos sig. Från och med 1782 återfanns dock familjen Ekman vid tomt nr 30 i Tyska Maden. Därefter har det inte gått att se något kruk- eller kakelfolk vid denna adress.

(Olaus) Olof Ekman lämnade faderns verkstad vid nr 30 omkring år 1802 och bosatte sig i stället till­sam­mans med hustru samt en gesäll och lärling vid tomt nr 20-21 i Tyska Maden. Han var född den 14/9 1767, och kom troligtvis tidigt i lära vid sin fars verkstad där han även arbetade som gesäll under ett antal år. Efter att ha blivit mästare omkring 1802 och en kort visit i Stockholm etablerade han sig så som kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­re i hemstaden året därefter. I familjens hushåll fanns under åren en till två gesäller samt två till tre lärlingar. Ka­kel­ugns­ma­ka­ren och ål­der­man­nen Olof Ekman avled emellertid den 29/4 1828 och därefter ansvarade änkan för verk­sam­he­ten fram till att den övertogs av gesällen Nils Magnus Bergcreutz omkring 1835.

Denne Bergcreutz, eller Bergkryss som han benämndes som gesäll, var född den 7/10 1811 i Hoby (Bräkne-Hoby i Blekinge), men då med namnet Nils Månsson. Han kom 1828 som lärling till Pehr Bergkryss verkstad i Karlskrona, och av mästaren fick han då säkerligen in­spi­ra­tio­nen till sitt senare efternamn. Som gesäll flyttade han 1832 med namnet Nils Magnus Bergkryss till ka­kel­ugns­ma­ka­re Bruses verkstad i Kalmar, men redan samma år fortsatte han till något som i kyr­ko­ar­ki­vet benämns som obest.ort, vilket troligtvis var Jönköping. Bergcreutz (Bergkryss, Månsson), som arbetat som gesäll hos änkan Ekman från det att han anlände till Jönköping, erhöll burskap i staden år 1835 och övertog troligtvis då änkans verkstad. Där bildade han familj, och under åren var det många gesäller och lärlingar som hade sin bostad hos familjen. Under 1850- och 1860-talen minskade dock antalet och ibland fanns enbart en lärling bosatt där. Enligt Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser hade han dock under 1850-talet mestadels en gesäll och några lärlingar i sin tjänst.

Möjligen hade han i slutet av det senare årtiondet bytt bransch, för då an­non­se­ra­de han i Jönköpings-Bladet om Fintvätt med fransysk strykning, vilket betydde att han åtog sig tvättning av herrkläder samt hus­hålls­tvätt. I samma tidning of­fent­lig­gjor­des en auktion den 18/10 1869 på huset och tomten nr 21 med adress Nr 4 Slotts­ga­tan ingående i N M Bergcreutz kon­kurs­mas­sa (konkursbo). Året efter avflyttade familjen till Borås, men möjligen önskade de att återvända för som en av många sökande till tjänsten som syssloman vid det nya fattig- och ar­bets­hu­set fanns herr ka­kel­ugns­ma­ka­ren. Tydligen gick tjänsten till någon annan, för den 5/9 1873 avled Nils Magnus Bergcreutz i Borås. Samma år återvände änkan och tre barn till Jönköping. Bergcreutz hade även under knappt tio år varit ägare till Jönköpings badhus, vilket dock gick i konkurs 1868 och möjligtvis bidrog till att också huset vid tomt nr 21 såldes på auktion året därpå.

Den nye ägaren till nr 21, eller Nr 4 Slotts­ga­tan i Tyska Maden, blev ka­kel­ugns­ma­ka­re Sven August Sandberg. Han var född den 24/4 1840 i Skänninge, och som fem­ton­å­ring kom han i lära hos en bleck­sla­ga­re. Tydligen kändes ka­kel­ugns­ma­ka­ryr­ket mer lockande för efter ett år bytte han lä­ro­plat­sen till ett ka­kel­ugns­ma­ke­ri. Till Motala flyttade han 1858 och två år senare kom han som gesäll till Jönköping och änkan Rühle vid nr 4 i Tyska Maden. Troligtvis skötte han där verkstaden åt henne, men 1863 flyttade han till­sam­mans med fem lärlingar, varav en var brodern Frans Oscar, till Carlsro och drev där som ka­kel­ugns­ma­ka­re någon form av verksamhet. Redan året efter fanns han dock till­sam­mans med nyblivna hustrun samt lär­ling­ar­na vid Bergcreutz fastighet nr 31, och ar­ren­de­ra­de då troligtvis verkstaden.

Makarna Sandberg bosatte sig 1867 i Habo socken där de till­sam­mans med någon lärling fanns boende fram till 1870 då tomten och fas­tig­he­ten nr 21 blev inköpt. Bar­naska­ran blev med åren tämligen stor, och i hushållet fanns det även stundtals någon gesäll och ett par lärlingar. Den siste gesällen var enligt hus­för­hörsläng­den bosatt hos familjen fram till 1892, men några av sönerna fick säkerligen hjälpa sin far i arbetet. Vid denna tid var det nog troligtvis inte tal om någon till­verk­ning av kakel, men möjligen lerkärl, det vill säga hus­hålls­gods som krukor fat, skålar och liknande. Dessutom var det många av ka­kel­ugns­ma­kar­na som då övergick till att sätta upp kakelugnar inköpta från de större fabrikerna.

I Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser uppges att Sandbergs arbetsfolk under åren 1863 och 1864 bestod av 1 gesäll och fem lärlingar. Därefter och fram till och med 1890, vilket är det sista år som dessa fa­briks­be­rät­tel­ser har varit till­gäng­li­ga, varierar ar­bets­styr­kan mellan en till fyra personer, och då med lägst antal under de senare åren. En stor del av familjen Sandberg, däribland för­äld­rar­na, lämnade Jönköping år 1902 för att flytta till Stockholm, varifrån de dock redan samma år återvände. Då blev de bosatta vid Marielund, men tre år senare slog de sig ned vid nr 7 i Tyska Maden. Den före detta ka­kel­ugns­ma­ka­ren Sven August Sandberg avled den 2/2 1915. Sonen Klas Arvid, född 1876, kom att bli ka­kel­ugns­ma­ka­re i Norra Sandsjö socken, och brorsonen Axel Julius, född 1879, kom att vara verksam inom yrket i Jönköping.

(Olaus) Olof Sandberg föddes den 20/9 1804 i Jönköping, och omkring år 1820 kom han i lära hos Abraham Bank i Östra kvarteret. Där blev han även gesäll, men i samband med att han blev mästare år 1831 kom bostaden att finnas vid torpet Olsborg. Troligtvis fanns där även en verkstad, men om Sandberg byggde upp den eller om den fanns där sedan tidigare är osäkert. En spe­ku­la­tion utan grund är att det möjligtvis kunde vara här som Lars Larsson Banck den yngre och senare sonen Abraham Gabriel Banck hade sin verkstad. Banck junior verkar ha lämnat Jönköping något år efter att Olof Sandberg blev mästare. Som boende hos Sandberg fanns under den första tiden, förutom nybliven hustru och son, även en lärling.

Tyvärr avled både hustrun och sonen i kolera efter några år, men det dröjde inte så länge innan det fanns en ny kvinna vid torpet. Där kom det därefter också att finnas någon gesäll och lärling. Vid början av 1840-talet bosatte sig makarna Sandberg vid tomt nr 4 i Tyska Maden och samtidigt flyttade också två gesäller dit. Efterhand fylldes det på med yt­ter­li­ga­re gesäller och lärlingar. Nu blev det inte så många år för ka­kel­ugns­ma­ka­re Olof Sandberg på denna adress eftersom han avled den 18/12 1848. Därefter kom änkan att ansvara för verk­sam­he­ten under några år, och då na­tur­ligt­vis med gesäller och lärlingar som skötte det praktiska.

Gesällen Joachim Henric Rühle anlände år 1850 till änkan Sandbergs hushåll och kom då närmast från Tjureda socken där han dock endast vistades under en kort period. Tidigare skall han ha befunnit sig i Åsums socken, men där har han inte gått att återfinna i för­sam­ling­ens kyrkoarkiv. Rühle var född den 25/5 1823 i Simrishamn, där han under en tid var i lära hos Lars Ahlberg, vilken var gift med hans farmor.

År 1851 blev det giftermål mellan änkan Sandberg och gesällen Rühle, vilken därmed blev mästare och ägare till verk­sam­he­ten. Eftersom han även uppgavs vara ägare till en fastighet i Carlsro och det senare kom att vara kakelfolk bosatta där, så kan det eventuellt ha blivit en verkstad uppbyggd vid denna plats.

Eventuellt kan det vara så att nr 4 i Tyska Maden enbart var bostad åt ka­kel­ugns­ma­kar­fa­mil­jen och dess arbetsfolk, och att verkstaden hela tiden låg vid Carlsro. Om detta har det dock enbart gått att spekulera. Inte heller Joachim Henric Rühle fick någon längre tid vid nr 4 utan han avled den 20/11 1856, och därmed blev det ännu en gång änkan som blev ägare till verk­sam­he­ten.

I boupp­teck­ning­en efter Rühle upptogs som tillgångar bland annat diverse lerkärl, påbegynt ka­kel­ugns­ar­be­te och två tunnor piplera. Fordringar i boet fanns bland annat hos Baron Kruse på Dykärrs gård (en ansenlig summa), Patron Kindlund på Nätereds gård, Löjtnant Gyl­len­svaan på Westanå slott och Löjtnant Ankarcrona på Husqvarna. Troligtvis har Rühle hos dessa herrar fått äran att sätta upp kakelugnar, och då möjligtvis av eget fabrikat.

Möjligtvis kom rörelsen att övertas av Sven August Sandberg något år in 1860-talet, men efter att han till­sam­mans med de fem lär­ling­ar­na bosatte sig vid Carlsro omkring 1863 så har det i hus­för­hörsläng­den inte gått att finna något som tyder på en fortsatt kruk- och/eller ka­kel­ugns­ma­ke­ri­verk­sam­het vid tomt nr 4 i Tyska Maden. I 1862-års fa­briks­be­rät­tel­ser finns Sandberg medtagen med en ar­bets­styr­ka bestående av en gesäll och fyra lärlingar. Det har i denna do­ku­men­ta­tion förekommit tre ka­kel­ugns­ma­ka­re med namnet Sandberg, men något närmare släktskap dem emellan har inte kunnat upptäckas.

Som tidigare nämnts så flyttade ka­kel­ugns­ma­ka­re Sven August Sandberg till­sam­mans med fem lärlingar till Carlsro i Tyska Maden omkring 1863. Året efter bosatte han sig dock vid tomt nr 21 (Bergcreutz) till­sam­mans med nybliven hustru och fyra av lär­ling­ar­na. Därefter dröjde det ett år innan det åter fanns en ka­kel­ugns­ma­ka­re Sandberg vid Carlsro, men inte heller denne, den fjärde med detta efternamn, verkar ha varit släkt med någon av de övriga.

Ka­kel­ugns­ma­ka­re Carl Henning Sandberg skall ha blivit född den 9/12 1834 i Halmstad, och till Carlsro kom han till­sam­mans med familj från Stockholm år 1865. Samtidigt blev även fyra gesäller och två lärlingar bosatta där, så verk­sam­he­ten bör ha varit tämligen stor. Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser anger för år 1866 och 1867 en ar­bets­styr­ka på sex man. Lika plötsligt som ka­kel­ugns­ma­ka­ren och hans arbetsfolk dök upp vid Carlsro, lika plötsligt var alla försvunna därifrån två år senare. Eftersom det blev ett så hastigt slut på hela verk­sam­he­ten, så går det möjligen att spekulera i att detta berodde på en brand i verkstaden. Detta var något som inte alltför sällan inträffade. Carl Henning Sandberg och hans familj stannade kvar i Jönköping i yt­ter­li­ga­re ett år, men 1868 återvände de till Stockholm.

Frans Oskar Sandberg, yngre bror till Sven August, var född den 9/2 1845 i Skänninge, och därifrån kom han som lärling till änkan Rȕhle vid nr 4 i Tyska Maden år 1861. Två år senare följde han sin bror och yt­ter­li­ga­re några lärlingar till Carlsro, och efter yt­ter­li­ga­re ett år fortsatte de alla till Bergcreutz fastighet vid nr 21 där brodern Sven August troligtvis ar­ren­de­ra­de verkstaden. Lärlingen Frans Oskar Sandberg lämnar Jönköping år 1866 för att som gesäll arbeta i Sö­der­kö­ping, men samma år fortsatte han till Ängelholm. Året efter flyttar han till Sigtuna och ti­tu­le­ra­des där som sten­kärls­ar­be­ta­re. Efter en kort period vid Lilla Garns kruk- och ka­kel­ugns­ma­ke­ri­verk­stad i nuvarande Vallentuna kommun återvände han 1870 till Jönköping och tomt nr 21 där brodern då hade övertagit Bergcreutz verkstad.

Frans Oskar Sandberg bildar där genast familj och efter något år flyttar de till Anderslund vid Svenska Maden. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Sandberg med hustru och barn flyttar 1874 vidare till ka­kel­ugns­fa­bri­ken vid Sanna tegelbruk i Ljungrums socken, men redan året efter återvände de till Jönköping och denna gång nr 23 i Tyska Maden. Där blev de kvar till år 1884 då bostaden under omkring två år kom att finnas i Svenska Maden. Därefter kom de att återfinnas vid Wenedig i Tyska Maden. Sedan de flesta av barnen flyttat till Nor­da­me­ri­ka bosatte sig makarna år 1906 vid nr 18 i Svenska Maden. Där avled ka­kel­ugns­ma­ka­re Frans Oskar Sandberg den 27/4 1916.

Sonen Axel Julius Sandberg, född den 12/4 1879 i Jönköping, utbildade sig även han till ka­kel­ugns­ma­ka­re och efter några år i Vallsjö i början av seklet så var han bosatt hos för­äld­rar­na fram till 1921 då han till­sam­mans med den blivande hustrun flyttade till Ljungarums socken. Därifrån flyttade familjen till Månsarps socken år 1926 och två år senare återvände de till Östra för­sam­ling­en i Jönköping. Där fanns de kvar i varje fall till 1940, vilket är det sista år som hus­för­hörs­läng­der­na för denna församling varit till­gäng­li­ga. Troligtvis arbetade Axel Julius Sandberg enbart med reparation och upp­sätt­ning av kakelugnar samt arbeten med ka­kel­plat­tor. Även faderns arbete bestod giss­nings­vis till största del av ka­kel­ugns­re­pa­ra­tion och -upp­sätt­ning.

Till egen fastighet vid tomt nr 16 i Tyska Maden flyttade ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säl­len Anders Johansson Djurberg år 1860 till­sam­mans med sin familj. Han var född den 28/10 1826 i Varvs socken i dåvarande Skaraborgs län. För­äld­rar­na gjorde dock bara ett årslångt besök i denna socken innan de återvände till Dimbo socken i samma län. Från Varv skall Anders Johansson enligt hus­för­hörslängd i varje fall ha flyttat då han år 1844 anlände som lärling till Bergcreutz vid Tyska Maden i Jönköping. Där blev han efter en tid gesäll och tog sig då ef­ter­nam­net Djurberg. Vanligtvis var både lärlingar och gesäller bosatta hos sin mästare (ar­bets­gi­va­re), men efter att en gesäll blivit gift kunde han söka sig bostad på annan plats. Detta gjorde också Djurberg i samband med sitt giftermål, men ar­bets­plat­sen fanns fort­fa­ran­de hos Bergcreutz.

Paret flyttade 1854 till Västra för­sam­ling­en (Sophia), och blev där till att börja med bosatta vid Stora Limugnens ka­kel­fa­brik innan de fick bostad på annan plats i för­sam­ling­en. Troligtvis fanns ar­bets­plat­sen även då vid ka­kel­fa­bri­ken. Sex år senare var det så dags att installera sig i den egna fas­tig­he­ten vid nr 16 i Tyska Maden. Efterhand fick Djurberg titeln ka­kel­ugns­ma­ka­re, men förutom hustrun och två döttrar fann det inga fler personer i hushållet. Möjligtvis bestod hans verksamhet av ka­kel­ugns­upp­sätt­ning och re­pa­ra­tio­ner, i varje fall under den senare delen av ar­bets­li­vet. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Anders Djurberg avled den 3/10 1908.

Anders Djurbergs äldre bror, Gustaf Johansson, kom också han som lärling till Bergcreutz, men året före sin bror. Han var född den 25/5 1825 i Dimbo socken i dåvarande Skaraborgs län, och hus­för­hörsläng­den anger för honom en flytt från Varvs socken till Jönköping år 1843. Omkring år 1850 lämnar gesäll Johansson sin bror och Bergcreutz verkstad för att i stället bosätta sig i Västra för­sam­ling­en och giss­nings­vis kom han där i arbete vid ka­kel­fa­bri­ken. Innan han återvände till Östra för­sam­ling­en hade han ingått i äktenskap, och makarna blev år 1854 boende vid nr 47, Lilla Fortuna i Svenska Maden. Där startade Gustaf Johansson som ka­kel­ugns­ma­ka­re upp en egen verksamhet, och samtidigt med makarna flyttade det dit ett antal gesäller och lärlingar.

Till­sam­mans med två av lärlingar flyttade dock Johanssons två år senare ännu en gång till Västra för­sam­ling­en. Under de första åren fanns det några gesäller och lärlingar bosatta hos familjen, men därefter bodde makarna och två döttrar på olika platser i för­sam­ling­en utan några inneboende arbetsfolk. Under perioden 1889-1891 hade familjen sin bostad i Östra för­sam­ling­en men vände därefter åter till Västra, och där avled ka­kel­ugns­ma­ka­re Gustaf Johansson den 5/5 1899.

Anders Bernhard Engström var född den 9/11 1831 i Skabersjö, Skåne, men familjen flyttade året efter från orten. Oklart dock vart de flyttade. I varje fall kom han 1848 till Trelleborg för att lära sig kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­ryr­ket. Som gesäll flyttade han sju år senare till Falkenberg, varifrån han 1856 fortsatte till Arboga. Där blev han verksam som gesäll i tre år innan han flyttade vidare till Ljus­nars­berg i Örebro län. Därifrån ankom så Anders Engström till Västhorja i Värnamo socken år 1863.

I Västhorja fick han arbete hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Johnsson och där träffade han även sin blivande hustru som var piga i huset. Under perioden 1866-67 var makarna Engström bosatta vid Boglös i Tofteryds socken, där gesäll Engström förestod en kruk- och ka­kel­ugns­makar­verk­stad vid ett tegelbruk. Därefter återvände paret med den förstfödde sonen till Västhorja, och fanns där bosatt till 1871 då det blev flytt till Jönköping.

Familjen, som med tiden blev tämligen stor, kom att vara bosatt på en mängd olika platser i Östra för­sam­ling­en. Till att börja med nr 48 Sunnanå och därefter nr 41 i Södra Maden, där de blev kvar till 1883. Efter det fanns deras bostad vid några olika adresser innan de 1889 återfanns vid nr 33 i Tyska Maden och från 1894 var familjen bosatt vid Sjögården. Familjen lämnade Jönköping år 1901 för att i stället flytta till Askersund, men återvände till Jönköping året efter. Flera av barnen hade under åren lämnat Sverige för att flytta till Nor­da­me­ri­ka, och detta gjorde även makarna Engström år 1908. Några uppgifter om vad ka­kel­ugns­ma­ka­re Engströms arbete bestod av har inte gått att få fram, men möjligtvis var det upp­sätt­ning och re­pa­ra­tio­ner av kakelugnar.

Fredrik Bergqvist föddes den 27/3 1831 i Suntaks socken i Skaraborgs län och då med ef­ter­nam­net Sund. Som lärling kom han 1845 till ka­kel­ugns­ma­ka­re Sandberg vid nr 4 i Tyska maden. I samband med faderns död 1847 återvände han till familjen i hemorten, men tre år senare blev det dags att ännu en gång företa resan till Jönköping. Då var det änkan Sandberg som förestod verkstaden, men i samband med att han blivit gesäll blev det år 1855 en flytt till ka­kel­ugns­ma­ka­re Gustaf Johansson. Året efter var han dock tillbaka vid nr 4, och där blev han kvar till omkring 1860 då han i samband med giftermål bosatte sig vid nr 23 i Tyska Maden.

Till Rosenholm flyttade familjen år 1867 och där hade Bergqvist, som då blivit ka­kel­ugns­ma­ka­re, under en tid även en gesäll inneboende. Knappt tio år senare kom de att bosätta sig vid området Badhuset, även det i Tyska Maden. Under perioden 1881-1884 var även ka­kel­ugns­ma­ka­re Carl Fredrik Petersson bosatt på platsen, och möjligen hade han och Bergqvist ett samarbete under denna tid. Vid Badhuset kom makarna att tillbringa resten av sina liv, och där avled ka­kel­ugns­ma­ka­re Fredrik Bergqvist den 6/6 1909, fyra dagar före sin hustrus död.

Carl Fredrik Petersson föddes den 13/2 1852 i sörm­länds­ka Sköldinge, och eftersom fadern var ka­kel­ugns­ma­ka­re så kom han troligtvis tidigt i kontakt med det yrke som han kom att ägna sig åt hela sitt yrkesliv. Tjugoett år gammal flyttade han till Nyköping för att arbeta vid en större ka­kel­ugns­makar­verk­stad. Efter drygt tre år där kom han som gesäll till Motala och 1881 anlände han så till området Badhuset i Jönköping. Där fanns då även Fredrik Bergqvist bosatt, och möjligtvis arbetade Petersson under en tid åt honom. Men som ka­kel­ugns­ma­ka­re flyttade han omkring tre år senare till Hjert­mannskärr till­sam­mans med nybliven hustru. Där blev makarna bosatt fram till 1902 då hemmet i stället kom att finnas vid nr 78 Ängsdal (Cirkeln nr 5) i Svenska Maden. Där avled ka­kel­lugns­ma­ka­re Carl Fredrik Petersson den 10/5 1912.

Carl Fredrik Bergström var född den 14/10 1813 i Jönköping och kom till att börja med i lära till strump­vä­va­re hos en snörmakare i staden. 1825 bytte han yr­kes­in­rikt­ning och blev då i stället som lärling bosatt hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Johan Sandberg varifrån han 1832, då han blivit gesäll, flyttade till Olof Ekmans änka. Efter endast ett år där begav han sig till Falkenberg för att året därpå fortsätta till Halmstad. Två år senare kom han åter till Jönköping, där han under en tid kom att vara bosatt i egen bostad, alltså inte hos någon kruk- eller ka­kel­ugns­ma­ka­re, vilket vanligtvis gesällerna brukade göra. Efter att ha gjort ett årslångt besök hos krukmakare Hesse i Gränna så fick Bergström år 1838 kondition hos Bergcreutz, som då övertagit änkan Ekmans verkstad. Redan året därpå bar det av igen, denna gång till Barnarps socken och ett arbete vid Kråkebo tegelverk. Även där blev det ett årslångt besök, liksom det kom att bli i Fröderyd dit han anlände 1840.

Under en period därefter har det inte varit möjligt att återfinna Bergström i kyr­ko­ar­ki­ven, men 1843 anlände han till Sö­der­kö­ping där han bland annat träffade sin blivande hustru. Ett år senare var det dags att röra på sig igen, och då blev bo­stads­or­ten Norrköping. Till Jönköping och torpet Olsborg öster om staden, där tidigare ka­kel­ugns­ma­ka­re Olof Sandberg varit bosatt, kom makarna Bergström år 1846. Eftersom Carl Fredrik Bergström skall ha blivit mästare detta år, så startade han troligtvis genast vid ankomsten upp en egen verksamhet. Hos familjen kom under de första åren att finnas två gesäller och en lärling bosatta, men efter 1849 fanns de inte längre kvar. Familjen Bergström antecknas som bosatt vid Limugnen i Västra för­sam­ling­en, och troligtvis fanns då arbetet vid ka­kel­fa­bri­ken där. Från 1852 skall de ha varit bosatta vid nr 52 i Västra förstaden, och där avled ka­kel­ugns­ma­ka­re Carl Fredrik Bergström den 19/10 1852.

Änkan finns i 1853-års fa­briks­be­rät­tel­ser upptagen med tre gesäller och tre lärlingar i sin tjänst, men troligtvis blev det ändå ingen fort­sätt­ning av rörelsen med henne som ägare. Vis­ser­li­gen finns hon med i dessa fa­briks­be­rät­tel­ser i yt­ter­li­ga­re två år, dock utan någon angiven ar­bets­kraft.

Här följer så namn på yt­ter­li­ga­re några ka­kel­ugns­ma­ka­re som under kortare perioder var bosatta och verksamma i Jönköpings Östra församling. In­for­ma­tion om dessa har till viss del tagits från Gunnar Lindqvists artikel Kruk­ma­karäm­be­tet i Jönköping.

(Jöns) Johan Frykblad var enligt hus­för­hörslängd född 1787 och skall ha blivit gesäll 1810 i Karlstad, varifrån han följande år flyttade till Carl Magnus Bergström i Jönköping. Frykblad, som kom att bli fosterson till makarna Bergström, fick burskap och mäs­tar­vär­dig­het år 1822. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Johan Frykblad avled dock redan den 3/2 1827 då han vistades i Borås.

Gustaf Elof Fred­riks­son skall enligt hus­för­hörslängd ha varit född i Helsing­borg den 22/6 1811 eller 10/7 1811. Från och med 1826 och de tre följande åren har han gått att återfinna som styvson hos krukmakare Olof Malmgren i Laholm, men 1829 anlände han som ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säll till S:t Petri församling i Malmö (andra källor uppger att han utnämndes till gesäll i Malmö 1829). Flytt­läng­den anger att han återvände till Laholm samma år, men där han inte gått att återfinna under denna period, 1832 flyttade han emellertid till Jönköping och då enligt arkiven närmast från Laholm.

I Jönköping kom Fred­riks­son i tjänst hos Olof Ekmans änka, men enligt uppgifter i Lindqvists artikel så skall han den 24/2 1834 ha fått sin ansökan om att bli borgare i Jönköping bifallen. Detta efter att ha för­fär­di­gat förelagt godkänt mästarprov. Därefter kom han under en tid vara bosatt vid hus/tomt nr 21 i Tyska Maden till­sam­mans med hustru samt någon gesäll och lärlingar. Några år fanns dessutom Fred­riks­sons styvfar, krukmakare Olof Malmgren, och hans hustru boende i fas­tig­he­ten, men 1836 återvände de till Laholm. Därefter har det varit svårt att följa ka­kel­ugns­ma­ka­re Fred­riks­son under en tid, men 1839 skall han ha anlänt till Ystad. Efter att under längre eller kortare perioder vistats i Ronneby, Karlskrona, Växjö, Åsenhöga och Värnamo kom han 1859 till­sam­mans med familj till Engaholms gods utanför Alvesta. Där blev han ansvarig för en rätt så betydande kakel- och ler­kärls­fab­ri­ka­tion. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Gustaf Elof Fred­riks­son avled den 26/8 1868.

Avslutar med två av 1900-talets ka­kel­ugns­ma­ka­re (ka­kel­ugns­upp­sät­ta­re) vilka var verksamma i Jönköpings Östra församling.

Ka­kel­ugns­ma­ke­ri­ar­be­ta­ren Carl Reinhold Jakobsson, vilken skall ha varit född den 16/7 1864 i Alingsås, kom 1896 in­flyt­tan­de till Jönköping och då närmast från Köping. Samma år ingick han i äktenskap, och paret blev bosatta vid Norra kvarteret i Västra för­sam­ling­en. Två år senare kom de till Östra för­sam­ling­en och Tyska Maden nr 29, där Jakobsson ti­tu­le­ra­des ka­kel­ugns­ma­ka­re. Ännu en flytt blev det 1903 då makarna bosatte sig vid Ängsdal nr 3 i Svenska Maden (Cirkeln nr 6). Åter till Tyska Maden och Fortuna nr 2 (Duvan nr 4) år 1913 och där fanns makarna Jakobsson bosatta i varje fall fram till 1940, det vill säga så länge som för­sam­lings­böc­ker­na har varit till­gäng­li­ga för ef­ter­forsk­ning.

Ka­kel­ugns­ma­ka­re Emil Georg Gerkens var enligt kyr­ko­ar­ki­ven född den 10/2 1873 i Hamburg, och därifrån skall han 1904 ha kommit in­flyt­tan­de till Jönköping. Här träffade han också sin blivande hustru, och de båda blev till att börja med bosatta i Lil­je­holms­kvar­te­ret, men flyttade efter en kort tid till Svenska Maden nr 8-9. Efter att familjen utökats med två barn så kom bostaden från år 1907 att finnas vid Karl-Johansborg i Tyska Maden. Där kom yt­ter­li­ga­re två barn till världen innan flytt­las­set 1909 gick till Tyska Maden nr 1-2. Den efterhand tämligen stora familjen blev 1912 bosatt vid Kyr­ko­kvar­te­ret nr 15-16, för att året därefter flytta till Västra för­sam­ling­en. Efter yt­ter­li­ga­re ett år begav de sig till Torpa i Ljungarums socken och någon tid därefter blev Borås den nya bo­stads­or­ten. Även om det na­tur­ligt­vis fanns yt­ter­li­ga­re en hel del ka­kel­ugns­ma­ka­re som var verksamma i Östra (Kristina) församling, så får detta bli slutet på re­do­gö­rel­sen över detta område.

Västra (Sofia-, Slotts-) för­sam­ling­en

I denna församling var det långt ifrån lika många ka­kel­ugns­ma­ka­re verksamma som i den Östra. Men däremot har det här i stället under en tid funnits en ka­kel­fa­brik med en tämligen stor verksamhet.

Stora Limugnen.

Troligtvis startades ka­kel­fa­bri­ken vid Stora Limugnen omkring år 1850 av bygg­mäs­ta­ren Johan Fridolf Wijnblad, vilken var född den 24/9 1826 i Östuna socken, Uppland. Eftersom brodern Olof Claes Hjalmar Wijnblad även han under några år omkring 1850 var bosatt och ägare till fas­tig­he­ten vid Stora Limugnen, så kan han troligtvis varit delägare till ka­kel­fa­bri­ken och te­gel­bru­ket som fanns där. Ingen av bröderna blev dock kvar någon längre tid i Jönköping. Fridolf Wijnblad flyttade till Örebro där han var stads­ar­ki­tekt från 1854 till sin död 1872 och brodern bosatte sig i Nor­da­me­ri­ka något år in på 1850-talet.

I Jön­kö­pings­bla­det från den 1/6 1852 fanns en annons införd där det bl.a annat omtalades följande: Måndagen den 12 näst­kom­man­de Juli klockan 11 för­mid­da­gen anställes inför Ma­gi­stra­ten å rådhuset andra exekutiva auktionen till för­sälj­ning af Löjtnanten Hjalmar Wijnbladhs för gäld utmätta fastighet, stads­jord­slä­gen­he­ten Limugnen med derå warande åbyggnader, trädgård och ka­kel­ugns­fa­brik, alltsamman i wärde upptaget till 11,900 Rdr banko.

Ka­kel­ugns­ma­ka­re Friedrich Wilhelm Bruggeman var enligt kyr­ko­ar­ki­vet född den 23/4 1822 i Rudow i närheten av Berlin. Från just Berlin kom han 1852 till Stora Limugnen i Jönköping, och tog då sannolikt över ka­kel­fa­bri­ken. Fas­tig­he­ten kom dock att ägas av käl­lar­mäs­ta­re Strandberg. Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser anger att det till exempel 1855 fanns tre gesäller och fyra lärlingar till hjälp vid verk­sam­he­ten.

Vid slutet av årtiondet fanns det dock enbart en gesäll antecknad, och denne verkar enligt hus­för­hörsläng­den ha följt med Bruggeman, som då bildat familj, när det 1862 blev en flytt till fas­tig­he­ten Thorshall vid Bar­narps­ga­tan. Hos familjen kom det där att finnas både gesäller och lärlingar bosatta, och 1864 var det enligt Fa­briks­be­rät­tel­ser­na en gesäll och fyra lärlingar i tjänst vid verkstaden/fabriken.

I Jön­kö­pings­bla­det från den 14/10 1862 fanns en annons med följande lydelse införd: Un­der­teck­nad har flyttat sin ka­kel­ugns­fa­brik från Stora Limugnen till sin nybyggda lägenhet utmed Bar­narpswä­gen midtför Stora Limugnen. Jönköping i Oktober 1862. F.W. Bruggemann, Ka­kel­ugns­ma­ka­re.

Under 1870-talet fanns det inte längre några ka­kelar­be­ta­re (gesäller och lärlingar) bosatta hos Bruggemans, men Fa­briks­be­rät­tel­ser­na anger till exempel för år 1874 en ar­bets­styr­ka på åtta personer samt en fab­ri­ka­tion av 155 kakelugnar. Från omkring 1878 och fram till och med 1890, vilket är det senaste året som dessa fa­briks­be­rät­tel­ser har varit till­gäng­li­ga, så bestod ar­bets­styr­kan av mellan tre till fyra personer.

Omkring 1892 lämnade makarna Bruggeman samt en dotter fas­tig­he­ten vid nr 118 Thorshall och bosatte sig i stället vid nr 220 i Norra kvarteret. Kvar vid Thorshall under några år blev sonen Thor Wilhelm, vilken även han utbildat sig till ka­kel­ugns­ma­ka­re. Friedrich Wilhelm Bruggeman avled den 8/3 1900.

Thor Wilhelm Bruggeman föddes den 2/12 1856 i Jönköping, och fick troligtvis sin utbildning hos fadern. Efter att ha bildat familj bodde han kvar vid Thorshall som ka­kel­ugns­ma­ka­re några år efter att för­äld­rar­na lämnat platsen. 1895 lämnade dock även han denna fastighet och flyttade med hustru och barn till fas­tig­he­ten Thorsvik vid Bymarken. Möjligtvis sys­sel­sat­te sig Bruggeman J:r vid denna tid med ka­kel­ugns­upp­sätt­ning, eftersom tiden för den lokala till­verk­ning­s­en då nog var förbi. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Thor Wilhelm Bruggeman avled den 8/1 1922.

Om ka­kel­ugns­ma­ka­re Gustaf Johansson går det att läsa mer i avsnittet angående Östra för­sam­ling­en. Under perioden 1850-1854 hade han troligtvis kondition som gesäll vid ka­kel­fa­bri­ken i Stora Limugnen, varefter han återvände till Östra för­sam­ling­en. Som ka­kel­ugns­ma­ka­re kom han än en gång till Västra för­sam­ling­en omkring 1856, och nu till­sam­mans med hustru. Makarna blev till att börja med bosatta vid Lilla Talavid, där det i hushållet fanns några gesäller och lärlingar förutom då de två döttrarna.

Enligt Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser för år 1857 fanns det till exempel detta år en gesäll och tre lärlingar i tjänst hos Johansson. Därefter förekom han dock inget mer i dessa handlingar. Familjen flyttade år 1861 till nr 23 i Västra Förstaden, men då fanns inte längre något arbetsfolk som inneboende. Drygt tio år senare, efter att döttrarna lämnat hemmet, blev makarna boende på några olika adresser i Västra Förstaden, men under perioden 1879-1888 fanns de vid nr 131 (Klos­ter­ga­tan 15). Efter några år i Karlsnäs och Östra församling kom bostaden från 1891 att finnas i Västra för­sam­ling­en, och där avled ka­kel­ugns­ma­ka­re Gustaf Johansson den 5/5 1899.

Johannes Andersson var född den 30/7 1837 i Dimbo socken i dåvarande Skaraborgs län. 1854 kom han som lärling till Gustaf Johansson vid Lilla Fortuna i Svenska Maden, Jönköpings Östra församling. Eftersom de båda var födda och uppväxta i samma socken, så fanns troligtvis någon form av bekantskap sedan tidigare, möjligtvis även ett släktskap. När Gustaf Johansson två år senare flyttade till Lilla Talavid i den Västra för­sam­ling­en, så följde lärlingen med. Där blev han dock inte kvar så länge, utan redan 1857 flyttade Johannes Andersson till Bruggemans ka­kel­fa­brik vid Stora Limugnen. Där blev han också gesäll, och i samband med giftermål bosatte han sig till­sam­mans med hustrun år 1860 vid nr 46 i Västra Förstaden.

Där hade familjen utökats innan det tre år senare var dags att bosätta sig vid tomt/hus nr 34-35. Vid denna adress fanns sedan familjen kvar till år 1879 då bostaden kom att finnas i den egna fas­tig­he­ten vid Västra Förstaden, Norra kvarteret nr 42. (Hinden 5) Andersson har där fått titeln ka­kel­ugns­ma­ka­re, och bar­naska­ran som tidigare utökades allt eftersom har då i stället börjat att blivit mindre och mindre genom ett flertal flytt­ning­ar till Nor­da­me­ri­ka. I 1884-års fa­briks­be­rät­tel­ser från Kom­mers­kol­le­gi­um finns ka­kel­ugns­ma­ka­re Andersson antecknad med två med­ar­be­ta­re i sin tjänst, men vid fa­briks­be­rät­tel­sen för 1890 har ar­bets­styr­kan halverats till en person. Den före detta ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­ren Johannes Andersson avled den 28/4 1923.

Carl Otto Lundberg föddes den 21/5 1846 i Eksjö och då med ef­ter­nam­net Carlsson. Efterhand tog han sig styv­fa­derns efternamn Lundberg. Familjen flyttade 1857 till Jönköping, och där kom Carl Otto i ka­kel­ugns­ma­kar­lä­ra hos änkan Rühle vid Tyska Maden i Östra för­sam­ling­en. Året efter följde han med Sven August Sandberg till Carlsro där denne då startade upp en verkstad. Något år senare kom lärling Lundberg till ka­kel­ugns­ma­ka­re Bruggeman vid Thorshall i Västra för­sam­ling­en. Därifrån flyttade han dock år 1868 till obest. ort. Året efter var han tillbaka som gesäll, men 1872 blev det ännu en flytt och denna gång till Stockholm.

Tre år senare återkom han ännu en gång, och tämligen omgående blev det giftermål. Makarna kom efter ett tag att bli bosatt vid nr 45 i Västra Förstadens Norra kvarter. Lundberg fick snart titeln ka­kel­ugns­ma­ka­re, och under åren 1884 och 1885 anges det i Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser att han dessa år hade en arbetare i sin tjänst. Till­sam­mans med den efterhand utökade familjen kom han under de följande åren att återfinnas på en del olika adresser i Norra kvarteret, men år 1900 flyttade de till hustruns fö­del­se­soc­ken Barnarp. Bostaden kom att finnas vid Nor­ra­ham­mars bruk och där avled ka­kel­ugns­ma­ka­re Carl Otto Lundberg den 24/2 1921.

Vetlanda

Till Vetlanda och Hvetlanda Pukaregård kom krukmakare Bengt Rosengren in­flyt­tan­de år 1852 till­sam­mans med sin hustru. Rosengren föddes den 4/6 1822 med namnet Bengt Svensson i Backaryds socken i Blekinge. Efter lärlings- och gesälltid i Växjö under perioden 1839-1845 återvände han till hembygden och startade där ett krukmakeri. Sju år senare flyttade makarna så Vetlanda. Året efter ankomsten till Vetlanda byter de bostadsort inom socknen, och slår sig ned vid Hvetlanda Mellangård. Redan 1857 lämnar dock familjen samt två lärlingar Vetlanda för att i stället bosätta sig i Eksjö där en kruk- och ka­kel­ugns­makar­verk­stad övertogs. Bengt Rosengren avled i Eksjö den 6/2 1865.

Eksjö

I Eksjö har det under åren funnits tämligen gott om kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­re. Till exempel var det vid 1780-talet i varje fall tre krukmakare som bedrev verksamhet i staden. I Lars Hagbergs bok Eksjö 1700-tal framgår i en liten notis att det enligt 1727 års man­talslängd för Eksjö stad fanns fyra krukmakare. I Eksjö 1800-tal av samme författare, finns en tabell över olika hant­verks­yr­ken. Även där hänvisar han till man­tals­läng­der och redovisar följande antal krukmakare: 2 st. (1800), 4 st. (1816) och 3 st. (1830).

I artikeln Ka­kel­ugns­ma­ka­re och krukmakare i Sverige från ca 1700 till 1846 finns en för­teck­ning över en del av dessa hant­ver­ka­re i Sveriges städer. I Eksjö är bland annat Lars Söderberg med bland dessa, och han skall ha varit verksam i början av 1700-talet, men troligtvis även under slutet av 1600-talet. Hans änka kan möjligtvis ha drivit rörelsen under år 1708. Tyvärr har det inte varit möjligt att återfinna Söderberg i man­tals­läng­der­na, men däremot har en Zachris (Zacharias) krukmakare gått att hitta i dessa längder under 1710-talet. Platsen där Zachris fanns inskriven i man­talsläng­den var vid tomt nr 38 i 2:a kvarteret, och där kom det att finnas krukmakare med gesäller och lärlingar under en följd av år.

En viss tveksamhet har dock uppkommit om personerna och verkstaden i verk­lig­he­ten fanns på denna adress. Möjligen var detta bara ett krav på man­tals­skriv­ning i Eksjö för att få utöva yrket på lands­byg­den. I de till­gäng­li­ga hus­för­hörs­läng­der avseende Flisby församling från slutet av 1700-talet och början av 1800-talet går det att se samma personer bosatta vid Ham­mars­berg i Flisby socken som de som vid samma tidpunkt i Eksjö stads man­talslängd finns antecknade vid tomt nr 38 i 2:a kvarteret i Eksjö. Möj­lig­he­ten verkar då finnas att verk­sta­dens, kruk­ma­kar­nas och deras familjers samt tjänste- och ar­bets­folks egentliga hemvist var i Flisby socken. Fortsätter dock re­do­vis­ning­en över de personer som i man­talsläng­den finns inskrivna vid tomt nr 38 i 2:a kvarteret.

Giss­nings­vis var Zachris en son till Lars Söderberg och övertog verkstaden efter att fadern avlidit. En yt­ter­li­ga­re spe­ku­la­tion är att denne Zachris full­stän­di­ga namn var Zachris Ekegren, vilken blev mästare 1708. Det var inte alls ovanligt att dessa hant­ver­ka­re togs sig ett helt annat efternamn i samband med att de blev gesäller än det de vanligtvis ärvde efter fadern. Hos Zachris krukmakare fanns år 1720 gesällen Jacob, vilken året därpå hade blivit Jacob krukmakare. Denne kom senare att benämnas Jacob Söderberg. Här går det nog att gissa sig till att det är en son till Lars Söderberg och enligt den tidigare spe­ku­la­tio­nen var han då även bror till Zachris krukmakare (Zachris Ekegren).

Jacob Larsson Söderberg blev mästare 1720 och enligt den slutsats det går att dra av man­talsläng­den så drev Jacob och Zachris varsin rörelse men var bosatt vid samma gård. Möjligen delade de då på verk­stads­ut­rym­me­na, eller i varje fall på brännugnen. Var och en av dem hade under åren till sin hjälp någon gesäll och ibland också en lärgosse. I 1737-års man­talslängd fanns det hos Zachris detta år en gesäll och två lärgossar. Hos Jacob bodde endast en lärgosse. Även om Zachris inte har gått att återfinna i Eksjö stads dödsbok (möjligtvis då på grund av att han ev. var bosatt i Flisby socken), så bör han ha avlidit omkring 1736-37, eftersom änkan anges som ägare år 1738. Hon kom sedan att finnas kvar vid adressen i yt­ter­li­ga­re ett år till­sam­mans med någon gesäll och lärling. Därefter har troligtvis denna verksamhet upphört.

Jacob Söderberg fortsatte dock sin rörelse, och hos familjen fanns under de följande åren en till två gesällen samt någon eller några lärgossar bosatta. Från 1746 uppges en av ge­säl­ler­nas namn till Johan Lundman, vilken senare kom att driva egen verkstad i Eksjö. Man­tals­läng­der saknas för perioden 1750-1754, men när de återkommer 1755 har Jacob Söderberg avlidit och änkan fanns upptagen som ägare. Johan Berggren hade då ersatt Lundman som gesäll, och i hushållet fanns även två lärgossar. I Flisby för­sam­lings dödsbok anges att krukmakare Jacob Söderberg avled där den 22/3 1754 i en ålder av 63 år.

Vid perioden 1756-1758 är det återigen en lucka i man­talsläng­den, men 1759 hade den tidigare gesällen Johan Berggren övertagit verkstaden. Under åren kom det att ingå någon eller några gesäller samt lärlingar i familjen Berggrens hushåll. Som lärling fanns Zachris Bolling där från 1771 och han arbetade även kvar som gesäll några år senare.

Krukmakare Johan Berggren, som även ti­tu­le­ra­des rådman, fanns vid slutet av 1700-talet inskriven både i Eksjö stads man­talslängd och i Flisby för­sam­lings hus­för­hörslängd. I den senare längden uppgavs han vara bosatt vid Ham­mars­berg i Flisby socken till­sam­mans med hustrun Anna Elisabet Stiernhof och arbetsfolk som pigor, drängar och gesäller. Samma personnamn återfinns hos det arbetsfolk som uppges i man­talsläng­den. Rådmannen och kruk­ma­ka­ren Johan Berggren avled den 2/6 1786 vid Ham­mars­berg i Flisby, och därefter ägdes verk­sam­he­ten av änkan, som drev den vidare med hjälp av gesäller. I man­talsläng­den, som sträcker sig till och med 1820, fanns mestadels två gesäller vid adressen. Vid något tillfälle angavs en av dessa gesäller som arrendator. I Flisby för­sam­lings kyrkoarkiv fanns kruk- och kakelfolk bosatta vid Ham­mars­berg fram till omkring 1845.

I Gunnar Lindqvists artikel Kruk­ma­karäm­be­tet i Jönköping, vilken pub­li­ce­ra­des i Småländska kul­tur­bil­der för år 1966, berättas om en krukmakare Nils Simonsson, vilken skall ha blivit mästare 1709. Tyvärr har han inte gått att återfinna i Eksjö stads man­talslängd, så några yt­ter­li­ga­re uppgifter om honom har inte kunnat erhålla.

Som tidigare nämnts så skall Johan Lundman i varje fall från och med 1747 haft kondition hos krukmakare Jacob Söderberg, möjligtvis då i Flisby. Efter att det varit ett glapp i man­tals­läng­der­na en tid, så återkommer de 1755, och då hade Lundman startat upp en egen verksamhet i Eksjö. Under några år fanns det en lärgosse bosatt hos kruk­ma­ka­ren, men 1773 var gesällen Orrin i stället den inneboende. Troligtvis hade lärgossen då blivit gesäll. De följande fyra åren fanns endast Lundmans hustru inskriven vid adressen, men därefter blev makarna åter­före­na­de. Då kom även gesällen Bolling med maka att bli bosatt där. Den 25/1 1778 avled krukmakare Johan Lundman i en ålder av 65 år, och under det följande året kom rörelsen att drivas av änkan med hjälp av gesällerna Bolling och Rydholm.

Året därpå hade den tidigare gesällen Nils Rydholm, född 1747 i Jönköping, övertagit verk­sam­he­ten, där han till sin hjälp mestadels hade en lärgosse, men något år även en gesäll. Krukmakare Rydholm lämnade dock Eksjö till­sam­mans med sin hustru omkring 1785 för att i stället bosätta sig i Växjö, där han kom att driva ett krukmakeri under cirka femton år. Det har inte helt säkert gått att fastställa var Lundman och Rydholm hade sin man­tals­skriv­nings­a­dress, men troligtvis var det vid tomt nr 16 i 2:a kvarteret.

Anders Orrin skall enligt hus­för­hörsläng­den ha varit född 1752 i Eksjö. Hos Lundman fanns han som lärling och gesäll fram till 1774, då det möjligtvis blev en flytt till Jönköping. Därifrån kom han i varje fall år 1777 tillbaka till Eksjö och året därpå var han som krukmakare inskriven i man­talsläng­den vid tomt nr 21 i 1:a kvarteret till­sam­mans med hustru. Några år senare ingick det förutom piga även en gesäll i hushållet, och från 1798 och fyra år framåt fanns sonen Johan Gabriel som lärgosse i sin fars verkstad. Krukmakare Anders Mathias Orrin avled den 3/1 1807 i en ålder av 55 år.

Verk­sam­he­ten kom under det följande året att drivas av änkan med hjälp av en gesäll och lärgosse, men 1809 tog rörelsen över av Anders Carlström, vilken enligt hus­för­hörslängd skall ha varit född i Växjö år 1775. Han kom 1801 som gesäll till Eksjö (även årtalet 1790 finns angivet i hsf.l.), och året därpå arbetade han hos krukmakare Orrin. Följande år flyttade han till Bolling, och där fanns han sedan till dess att han övertog verkstaden vid nr 21 i 1:a kvarteret. Adressen kom dock i slutet av 1810-talet att ändras till nr 20 b i samma kvarter som tidigare.

Hos familjen Carlström kom det under en del år att finnas en gesäll inneboende, och i varje fall några av de många sönerna fick säkerligen efterhand hjälpa till i verk­sam­he­ten. En av dessa, Johan Peter, drev från 1840-talet egen rörelse i Eksjö. Krukmakare Anders Carlström avled den 11/3 1827 i en ålder av 51 år, och därefter tog änkan över verkstaden, vid vilken det kom att finnas några gesäller i arbete, däribland sonen Johan Peter.

I slutet av 1830-talet bosatte sig kruk­ma­ka­ren Carl Gustaf Rylander vid denna adress, möjligtvis till viss del beroende på att hans äldsta dotter gift sig med Johan Peter Carlström. Rylander har inte varit så lätt att följa i kyr­ko­ar­ki­ven. Som födelseort anges Rystad i Ös­ter­göt­lands län och som födelseår har både 1801 och 1803 blivit antecknade. Vid inget av dessa år har han dock gått att återfinna i denna för­sam­lings födelsebok. I alla fall finns han inskriven som inflyttad från Linköping till Vimmerby år 1819. I den senare orten kom han att vara verksam som gesäll fram till 1829, då han till­sam­mans med familj flyttade till Eksjö.

Som krukmakare var han där bosatt vid tomt nr 29 i 1:a kvarteret, och hade då troligtvis övertagit Ekströms verkstad. Knappt tio år senare kom han så att överta Carlströms verkstad vid tomt nr 20 b. Hos familjen fanns det både gesäller och lärlingar inneboende, men däremot inte dottern och svärsonen som istället kom att bli bosatta vid nr 29. Krukmakare Carl Gustaf Rylander avled den 3/4 1857, och i boupp­teck­ning­en efter honom fanns förutom gården nr 20 även bland annat en mark­nads­bod i Vetlanda upptagen som tillgång. Änkan kom därefter att ansvara för verk­sam­he­ten med hjälp av några gesäller och lärlingar.

En av gesällerna var Adolf Fredrik Lindqvist, och efter att änkan avlidit 1862, kom han året därefter att hyra verkstaden av Rylanders dotter. Lindqvist var född den 4/11 1830 i Vimmerby där fadern var krukmakare. Som gesäll flyttade han 1853 till Karlshamn och tre år senare till Ronneby. Därifrån kom han så året därpå till Eksjö och Rylanders. Genom att år 1869 gifta sig med sin hyresvärd, Rylanders dotter, blev han ägare till verkstaden vid nr 20 b. Äk­ten­ska­pet blev dock inte långvarigt, eftersom hustrun avled näst­kom­man­de år. Kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­ren Adolf Fredrik Lindqvist kom att driva rörelsen, stundtals med hjälp av en eller två gesäller, fram till det att han avled den 9/6 1895.

Nästan omgående kom ka­kel­ugns­ma­ka­re Petrus Andersson att överta fas­tig­he­ten. Han var född den 9/4 1852 i Norums socken i Bohuslän. 1887 flyttade han till­sam­mans med sin familj från Stockholm till Vetlanda. Två år senare kom de till Eksjö, och blev där till att börja med bosatt vid kvarteret Kvarnängen. Till en fastighet i 1:a kvarteret flyttade de 1894, och året därpå blev det nr 20 b i detta kvarter. Så väldigt långvarig blev dock inte familjen Andersson där, för 1901 flyttade de till Säby socken.

Under en period verkar det som fas­tig­he­ten ägdes av ka­kel­ugns­ma­ka­re Petersson vid tomt nr.30, men därefter övertas den av ka­kel­ugns­ma­ka­re Conrad Severin Brusberg, vilken var född den 10/8 1862 i Hjärtums socken i Bohuslän. Till Eksjö kom han som ka­kel­ugns­ma­ka­re 1897, och då närmast från Göteborg. Efter endast ett år bildade han familj, och kom med den att vara bosatt på olika platser i staden, innan han 1909 slog sig ned och blev ägare till fas­tig­he­ten vid nr 20 b. Giss­nings­vis drevs verk­sam­he­ten som ett krukmakeri med till­verk­ning av kanske i första hand hus­hålls­gods och blomkrukor.

Brusberg skall ha arrenderat ut verkstaden omkring 1912 och kom senare att vara bosatt vid andra adresser i staden. Som änkling fanns han 1844 bosatt till­sam­mans med en av döttrarna. Detta årtal är det sista år som för­sam­lings­böc­ker­na har varit till­gäng­li­ga, men eftersom en boupp­teck­ning för­rät­ta­des efter honom 1946 så bör han ha avlidit vid denna tidpunkt. Conrad Brusberg blev 1908 medlem i Eksjö fabriks- och hant­verks­för­e­ning med Firma Conrad Brusberg. Tydligen blev han senare engagerad i andra branscher genom företagen Eksjö Agen­tur­af­fär Brusberg & Davidsson och Eksjö bilbolag, Stenholm & Co.

Styvsonen Gustaf Rudolf Brusberg, född den 10/6 1892 i Askeryds socken, kom även han att bli ka­kel­ugns­ma­ka­re, och var till­sam­mans med sin stora familj bosatt vid nr 20 a under en lång period. Om det då även skedde någon till­verk­ning i verkstaden är osäkert.

I stället för kyr­ko­ar­ki­ven har nu använts en annan källa för att fortsätta re­do­gö­rel­sen över kruk­makar­verk­sam­he­ten vid tomt nr 20 b i 1:a kvarteret.

I skriften Småländska kärnkarlar författad av Erik Ab­ra­hams­son berättade Oskar Lekström utförligt om sitt liv som lärling, gesäll och krukmakare. Oskar Wilhelm Lekström var född den 13/12 1884 på Ry­nings­holm i Höreda socken. Som sex­ton­å­ring kom han som lärling till Söderholms krukmakeri i Frinnaryd, där han efter fyra år blev gesäll. Som sådan stannade han kvar vid verkstaden i yt­ter­li­ga­re sju år innan han 1912 fick er­bju­dan­det att bli Conrad Brusbergs kompanjon vid dennes kruk­ma­ke­ri­verk­stad. Detta samarbete varade dock endast några månader och därefter fick Lekström i stället arrendera verkstaden, som uppges ha varit belägen vid en sidogata till Norra Storgatan. Vidare berättas om verkstaden att den var fem meter lång och nästan lika bred samt att där fanns två drej­plat­ser. Vid den ena satt Lekström och vid den andra en gammal krukmakare som mestadels drejade blomkrukor. Det enda som i övrigt nämns ha blivit tillverkat i verkstaden är lergökar, men troligtvis bestod pro­duk­tio­nen av vanligt hus­hålls­gods som krukor, skålar, fat och liknande. Under en tid drejade Lekström även pryd­nads­gods åt Gabriel Burmeister som denne sedan glaserade och brände.

I artikeln berättas om stora svå­rig­he­ter att få tag på lera i Eksjös närområde. Lekström fick exempelvis hämta sin lera vid Flisbysjön, och eftersom han inte ägde något fordon fick han med ett antal säckar i bagaget stiga på ett tåg som förde honom cirka tre kilometer från lertaget dit han den sista biten fick ta sig till fots. Efter att ha fyllt tio säckar fick han hjälp att trans­por­te­ra dessa till Annebergs järn­vägs­sta­tion för vidare färd med tåg till Eksjö. På grund av det stora besväret med le­ran­skaff­ning­en lämnade han Eksjö omkring 1917 för att till­sam­mans med sin familj i stället flytta till Slaka i Ös­ter­göt­land där han under en kort period hyrde en kruk­makar­verk­stad. Från 1918 fanns familjen i Flisby där Lekström kom att driva en kruk­makar­verk­stad i anslutning till te­gel­bru­ket. Oskar Lekström avled där den 4/3 1968.

Zacharias Bolling föddes den 6/2 1754 i Flisby socken, och kom omkring 1770 giss­nings­vis som lärpojke till krukmakare Berggren vid Ham­mars­berg i Flisby, innan han fem år senare blev gesäll. Som sådan stannade han hos Berggren fram till 1778 då han i stället fick kondition hos Lundman i Eksjö. Vid denna verkstad blev han dock kvar endast en kort tid, för redan samma år bosatte sig Bolling och hans nyblivna hustru vid tomt nr 23 i 2:a kvarteret där han startade upp en egen rörelse som krukmakare. Från slutet av 1780-talet kom det att mestadels finnas en eller två gesäller i hushållet.

Zacharias Bolling fick 1812 även titeln rådman före sitt namn och tolv år senare fanns det inte längre några gesäller bosatta hos familjen. Eftersom han vid denna tid enbart ti­tu­le­ra­des som rådman, så hade han troligtvis slutat med kruk­ma­ke­ri­et, men verkstaden kan mycket väl ha varit ut­ar­ren­de­rad till någon krukmakare eller gesäll. Zacharias Bolling avled den 4/5 1836 och därefter blev hans tidigare gesäll Alexander Esping bosatt vid nr 23 som krukmakare.

Esping var född den 17/6 1796 i Vimmerby, där han också var i kruk­ma­kar­lä­ra under perioden 1811-1815. Därefter stannad han kvar som gesäll i fö­del­sesta­den fram till 1816 då han fick arbete hos Bolling i Eksjö. Fem år senare återvände han till Vimmerby och kom där att driva egen rörelse. Troligtvis övertog han Bollings verkstad när det 1835 blev ännu en flytt till Eksjö, men Alexander Esping fick ingen lång tid som krukmakare vid nr 23 i 2:a kvarteret eftersom han avled den 31/10 1839. Därefter har det inte gått att se något kruk- eller kakelfolk vid denna adress.

Salomon Hesse föddes den 26/9 1781 i Karlstad och där kom han i tidiga år också i kruk­ma­kar­lä­ra. Omkring 1803 fick han kondition som gesäll vid Ham­mars­berg i Flisby socken, och därifrån flyttade han till­sam­mans med nybliven hustru tre år senare till Eksjö där det startades upp en verksamhet vid tomt nr 11 i 1:a kvarteret. Hos familjen kom det under åren att finnas någon eller några gesäller samt lärlingar bosatta, men 1823 lämnade krukmakare Hesse med hustru och barn staden för att i stället bosätta sig i Gränna där en kruk­makar­verk­sam­het kom att drivas i omkring 25 år. Krukmakare Salomon Hesse avled där den 23/5 1849. Som ef­ter­trä­da­re till Hesse kom Johan Fredrik Aurenius omkring 1824.

Aurenius föddes den 3/2 1796 i Malmbäcks socken men då med namnet Jonas Pettersson. Till Ekmans verkstad i Jönköping kom han som lärling år 1812 och sex år senare flyttade han därifrån som gesäll till Eksjö och krukmakare Carlström. Där blev vistelsen bara ettårig, för 1819 anlände han till Ham­mars­berg i Flisby socken. Två år senare återvände han till Eksjö och fick där kondition hos krukmakare Bolling. I samband med detta så tog han sig namnet Johan Fredrik Aurenius.

Som krukmakare in­stal­le­ra­de han sig så till­sam­mans med hustru vid nr 11 i första kvarteret år 1824, och hos makarna kom det under åren att finnas några gesäller och lärlingar bosatta. Vid boupp­teck­ning­en efter hustrun år 1851 fanns som tillgångar bland annat ¾ i gården nr 11, en baktomt i 1:a kvarteret samt åtskillige byggnader å Björkö Skatte­gårds ägor. Mark­nads­stånd skall ha funnits i Dädesjö, Lommaryd och Vetlanda. Dessutom fanns verkstaden med diverse verktyg samt fär­dig­gjor­da lerkärl med bland till­gång­ar­na. I den boupp­teck­ning som upp­rät­ta­des efter att krukmakare Johan Fredrik Aurenius avlidit den 1/2 1856 var till­gång­ar­na betydligt mindre.

Redan året därefter fanns en ny krukmakare vid denna gård, nämligen Bengt Rosengren som föddes den 4/6 1822 med namnet Bengt Svensson i Backaryds socken i Blekinge. Efter lärlings- och gesälltid i Växjö under perioden 1839-1845 återvände han till hembygden och startade där ett krukmakeri. Sju år senare flyttade han och hustrun till Vetlanda där en rörelse kom att drivas med hjälp av två lärlingar, ett brödrapar vilka även de var komna från Backaryd. Till­sam­mans med hustrun och de två lär­ling­ar­na blev det så en flytt till Eksjö år 1857. Hos familjen Rosengren vid gård/tomt nr 11 fanns därefter de båda bröderna och tillika lär­ling­ar­na Nils och Ola Svensson bosatta till­sam­mans med yt­ter­li­ga­re en lärling under ett antal år, men efter att krukmakare Bengt Rosengren avlidit den 6/2 1865 så blev det möjligtvis ett uppehåll med kruk­ma­ke­ri­verk­sam­he­ten. I den avlidnes boupp­teck­ning fanns upptagna som tillgångar bland annat två nya kakelugnar, diverse nya lerkärl, en kruk­ma­ka­re­ski­va (drejskiva) och sex formar.

Från 1866 finns dock Nils Rosenqvist-Svensson medtagen i Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser, och eftersom han då var bosatt vid nr 11 till­sam­mans med sin familj så går det att förmoda att han då även brukade verkstaden vid denna tomt. Nils Svensson, som kom att ta sig ef­ter­nam­net Rosenqvist, var född den 21/11 1838 i Backaryd och kom som tidigare nämnts i lära hos Bengt Rosengren i Vetlanda för att sedan till­sam­mans med sin bror följa med sin mätare och dennes hustru till Eksjö.

Som hy­res­gäs­ter i gård nr 11 fanns även några gesäller bosatta under åren, och dessa var giss­nings­vis i olika perioder verksamma vid kruk­ma­ke­ri­et. Familjen Rosenqvist-Svensson lämnade emellertid denna fastighet år 1874, och därefter har det inte gått att återfinna något kakelfolk vid denna adress. Året därefter blev Rosenqvist-Svenssons bosatta i eget hus vid Rosenlund. Om fa­mil­je­fa­dern där byggde upp en ny verkstad, eller eventuellt sysslade med ka­kel­ugns­ar­be­ten, såsom upp­sätt­ning och re­pe­ra­tio­ner, har inte gått att fastställa. I varje fall finns han med i Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser så länge som dessa har varit till­gäng­li­ga, alltså till och med 1890, och då stundtals med en arbetare i sin tjänst. Kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­re Nils Rosenqvist-Svensson avled den 15/3 1900.

Johan Magnus Ekström skall enligt hus­för­hörslängd ha varit född 1783 i Hakarps socken, och som gesäll arbetade han bland annat hos Peter Ekman i Jönköping. I denna stad bildade han även familj, och till­sam­mans med denna flyttade han 1809 till Flisby socken för att arbeta som gesäll vid verkstaden i Ham­mars­berg. Till Eksjö och tomt nr 29 i 1:a kvarteret kom Ekströms år 1813 och där startades giss­nings­vis upp en verkstad som stundtals kom att drivas med hjälp av någon gesäll. Omkring år 1829 flyttar familjen dock till annan adress i staden och där tituleras Ekström som före detta krukmakare. Några år senare återkom de emellertid till nr 29 och då hade Ekström återigen fått titeln krukmakare. Krukmakare Johan Magnus Ekström avled där den 1/9 1841.

Samma år som familjen Ekström avflyttade, alltså 1829, kom Carl Gustaf Rylander in­flyt­tan­de från Vimmerby, och bosatte sig vid nr 29 till­sam­mans med sin familj. I slutet av 1830-talet etablerade de sig vid tomt nr 20 i samma kvarter och i stället kom den blivande svärsonen Johan Peter Carlström att lämna denna adress för att efterträda Rylander vid nr 29. Carlström, som var född den 17/8 1809 i Eksjö och son till kruk­ma­ka­ren Anders Carlström, kom till­sam­mans med sin familj samt någon gesäll och lärling att vara bosatt vid adressen fram till det att han avled den 27/5 1871. Troligtvis hade han under den senare tiden hjälp i sitt arbete av någon eller några av sönerna.

Under början av 1900-talet fanns det återigen en kruk-/ka­kel­ugns­ma­ka­re vid gård nr 29, och dennes namn var Olof Lundgren. Han var född den 1/1 1843 i Backaryds socken i Blekinge, men då med namnet Ola Svensson. Som tidigare omnämnts så kom han till­sam­mans med sin bror (Nils Rosenqvist-Svensson) som lärling till Bengt Rosengren i Vetlanda år 1852 och fem år senare hamnade de så i Eksjö. Omkring 1865, efter att Bengt Rosengren avlidit, kom så lärlingen Svensson till kruk-/ka­kel­ugns­ma­ka­re Petersson där han blev gesäll och tog sig då ef­ter­nam­net Lundgren.

Året därefter bosatte sig ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säl­len Olof Lundgren vid Nyebro i Eksjö, och kom där också att bilda familj. Fem år senare återvände han till 1:a kvarteret i staden till­sam­mans med sin familj, och de kom följande år att vara bosatta på olika adresser i kvarteret, men slår sig efterhand ned vid nr 29. Omkring år 1900 får Lundgren titeln ka­kel­ugns­ma­ka­re och har då troligtvis startat upp en egen rörelse. Möjligtvis är det vid denna tid fråga om upp­sätt­ning samt re­pa­ra­tio­ner av kakelugnar. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Olof Lundgren avled den 2/2 1918.

Erik Lorentz Petersson skall enligt hus­för­hörslängd ha varit född den 15/4 1831 i Bottnaryds socken, men har inte gått att återfinna i denna för­sam­lings födelsebok. Under perioden 1849-1852 fanns det i Jönköping en lärling med namnet Erik Lorentz Thor, och eftersom fö­del­se­da­tum och -ort stämmer överens med det som senare anges för Erik Lorentz Petersson, så bör det troligtvis vara fråga om samma person. Denne lärling lämnar 1852 Jönköping för att flytta till obest. ort.

Till Eksjö och krukmakare Rylander kom år 1852 gesällen Erik Lorentz Thor-Petersson, och då närmast från Jönköping. Två år senare har han bosatt sig hos krukmakare Carlström. Efter att ha ingått i äktenskap blev gesäll Petersson bosatt vid nr 30 i 1:a kvarteret till­sam­mans med hustru och efterhand barn. Troligtvis startade han upp en egen verksamhet omkring 1857, eftersom det är detta år som han för första gången förekommer i Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser. Samma år fanns det även en gesäll bosatt hos familjen, och så kom det mestadels att vara även under de följande åren. Troligtvis fick också sonen Axel Lorentz hjälpa sin far i hans arbete. Krukmakare Erik Lorentz Petersson avled den 9/7 1875, och i boupp­teck­ning­en efter honom fanns som tillgångar förutom gården och tomten nr 30 bland annat en mark­nads­vagn med medar, krukmakare-verk­sta­dens in­ven­ta­ri­er samt fär­dig­gjort krukmakare-lager.

Möjligtvis drev Axel Lorentz Petersson, vilken var född den 25/1 1857 i Eksjö, rörelsen vidare med modern som ägare, men från 1881 har han fått titeln ka­kel­ugns­ma­ka­re och blev då troligtvis även den nye ägaren. Två år senare har han också kommit med i Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser. Vid fas­tig­he­ten kom det därefter att finna gesäller bosatta fram till början av 1900-talet, och 1910 lämnade ka­kel­ugns­ma­ka­ren själv som änkling gård nr 30 för att till­sam­mans med den yngste sonen bosätta sig vid nr 20 i samma kvarter. Där avled ka­kel­ugns­ma­ka­re Axel Lorentz Petersson den 18/5 1914.

Gränna

Den tidigaste krukmakare som har kunnat återfinnas i Gränna stads man­talslängd är Jacob Sundberg, som har gått att se där från och med år 1745. Nu finns inga tomt- eller gårds­num­mer angivna i dessa längder, men det finns det däremot i hus­för­hörs­läng­der­na. Vid 1750-talet fanns Sundberg bosatt vid nr 31 till­sam­mans med familj samt gesäll och lärgossar. Vid följande årtionden anges i stället nr 40 som adress och när kruk­ma­kar­mäs­ta­re Jacob Sundberg avled den 7/4 1788 i en ålder av 69 år och 8 månader så skall han ha varit bosatt vid nr 38. Möjligtvis hade Sundberg trappat ned på sin verksamhet under de senare åren, i varje fall synes det då inte ha funnits några gesäller eller lärpojkar i hushållet.

En gesäll fanns det däremot där år 1789 när änkan skall ha drivit rörelsen. Denne gesäll, Peter Engström, gifte sig året därpå med henne, och kunde därmed överta verk­sam­he­ten. Om Engströms tidigare tillvaro har det inte gått att hitta några egentliga upp­lys­ning­ar, men han skall i varje fall enligt hus­för­hörslängd ha varit född den 1/11 1761 i Öggestorp. Till Gränna kom han 1788 och då närmast från Eksjö, där han dock tycks ha vistats enbart en kort tid.

Hus­för­hörsläng­den anger att makarna Engströms bostad, och då troligtvis även verkstad, fanns belägen i Västra Byggnings Raden (Brahegatan) medan man­talsläng­den placerar den vid nr 39-40 i Norra Quarteret. Där fanns tidvis även någon gesäll och lärling bosatt hos makarna. Krukmakare Peter Engström avled dock redan den 24/9 1799 i en ålder av 37 år och 11 månader.

Möjligtvis drevs verk­sam­he­ten vidare av änkan under några år, i varje fall fanns någon tid några gesäller bosatt där och likaså någon lärgosse. En spe­ku­la­tion är dock att rörelsen drevs av en krukmakare som var bosatt på annan plats i staden. Möjligtvis då nedan­stå­en­de person:

Anders Nyman an­teck­na­des i hus­för­hörsläng­den som född i Jönköping år 1773, och i fö­del­sesta­den gick han i lära och arbetade som gesäll fram till 1798 då han flyttade till Gränna, där han blev bosatt vid Västra Byggnings Raden/ nr 19 i Norra Quarteret. Det första året ti­tu­le­ra­des han som gesäll, men året därpå blev han krukmakare och kanske kom han då att driva änkan Engströms rörelse. Det blev rätt så omgående giftermål för Nyman, och hos familjen kom det också att finnas några gesäller bosatta. Krukmakare Nyman lämnade dock Gränna år 1807 för att till­sam­mans med familjen och en gesäll flytta till Vadstena.

Carl Fredrik Flygare skall enligt hus­för­hörsläng­den ha varit född år 1780 eller 1782 i Svarttorps socken, men har inte gått att återfinna i denna för­sam­lings födelsebok. Efter att ha arbetat som gesäll i Jönköping under några år flyttade han 1804 till­sam­mans med hustru samt dotter till Gränna och blev där till att börja med bosatt hos kruk­ma­ka­rän­kan Engström.

Omkring två år senare fick familjen sin bostad vid Västra Byggnings Raden/ nr 6 i Södra Quarteret (Brahegatan). Som inneboende kom det där att finnas en del gesäller och lärpojkar. Om Flygare byggde upp en verkstad vid tomten, eller om denna fanns belägen på annan plats har inte gått att få någon upp­fatt­ning om. I hus­för­hörsläng­den finns an­märk­ning­en att ka­kel­ugns­ma­ka­re Carl Fredrik Flygare avflyttat från Gränna omkring 1827, och där uppges även att han då skall ha vistats i Linköping. I hustruns boupp­teck­ning år 1837 anges att maken varit försvunnen sedan ungefär nio år tillbaka. Carl Fredrik Flygare avled i Stockholm den 7/5 1843 i en uppgiven ålder av 63 år.

Salomon Hesse föddes den 26/9 1781 i Karlstad och där kom han i tidiga år också i kruk­ma­kar­lä­ra. Omkring 1803 fick han kondition som gesäll vid Ham­mars­berg i Flisby socken, och därifrån flyttade han till­sam­mans med nybliven hustru tre år senare till Eksjö där det startades upp en kruk­makar­verk­sam­het som drevs fram till 1823, då Gränna i stället blev bo­stads­or­ten. Där slog sig familjen ned vid nr 112 i Östra Raden (Bergsgatan) och i hushållen kom det under åren att ingå en del gesäller och lärpojkar. Kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­ren samt ål­der­man­nen Salomon Hesse avled den 23/5 1849, och därmed torde änkan ha övertagit ansvaret för verkstaden, vid vilken sonen och gesällen Johan Martin då arbetade.

I boupp­teck­ning­en efter Hesse, där bland annat diverse lerkäril upptogs bland till­gång­ar­na till ett för­hål­lan­de­vis högt värde, så beskrivs verk­stads­bygg­na­den vara i ett mycket dåligt skick och i det närmaste upprutten. Dessutom ansågs brännugnen inte längre vara duglig till användning. En ny verkstad planerades dock att inom kort bli uppbyggd. Om nu verkstaden var i sådant skick som beskrivs, så går det nog att spekulera i att den funnits på platsen innan Hesse anlände dit tjugosex år tidigare.

Efter att änkan avlidit år 1854 övertogs gård och verkstad av gesällen Nils Peter Brockman, vilken två år tidigare gift sig med en av Hesses döttrar. Brockman var född den 5/5 1818 i Varberg, och där kom han i kruk­ma­kar­lä­ra samt arbetade som gesäll fram till 1845 då han flyttade till Villstads socken. Året därpå kom han så till Hesses verkstad i Gränna, men två år senare återvände han till Varberg. Tillbaka till Hesse i Gränna år 1850 och fyra år senare hade han som krukmakare tagit över verk­sam­he­ten.

Under åren kom det att finnas någon eller några gesäller samt lärlingar bosatta hos familjen Brockman-Hesse, och Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser anger att det förutom mästaren fanns en person i arbete i rörelsen fram till och med 1884. Kruk- och ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re Nils Peter Brockman avled den 16/4 1893 och i boupp­teck­ning­en efter honom fanns som tillgångar bland annat ett parti brända och obrända lerkärl. Därefter torde det inte ha bedrivits någon kruk- eller ka­kel­ugns­ma­ke­ri­verk­sam­het vid det som då benämndes nr 112b i kvarteret Öfversten.

Det kanske inte var så oväntat att Johan Gustaf Lustig skulle hamna i kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­ryr­ket, eftersom både hans far, farbror och farfar hade gjort det tidigare. De båda sistnämnda i Hjo. I varje fall föddes Johan Gustaf i Linköping den 9/6 1838, och i denna stad gick han också i lära samt arbetade som gesäll under några år.

I Motala hade han fortsatt kondition som gesäll i ungefär ett år innan han 1860 flyttade till Hjo, där han under två år arbetade vid sin farbrors verkstad. Som nygift gesäll kom han så 1862 till Gränna där paret efter en tid bosatte sig vid tomt nr 120 i Östra Raden (Bergsgatan), och där kom det tämligen omgående att finnas gesäller i den nyblivne ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­rens hushåll.

Johan Gustaf Lustig avled dock redan den 16/11 1873, och bland till­gång­ar­na i hans boupp­teck­ning fanns bl.a. ett lager av lerkärl. I Dagens Nyheter den 15/8 1874 annonseras fas­tig­he­ten ut till för­sälj­ning.

Som ny ka­kel­ugns­ma­ka­re till denna adress kom Johan Peter Olsson året därefter, och då närmast från Karlskrona. Olsson, som var född den 18/4 1847 i Böda på Öland, blev dock inte långvarig i Gränna, utan redan 1878 flyttade han vidare till Stockholm till­sam­mans med hustru och dotter.

Carl Oskar Fridlund föddes den 9/1 1853 i Ronneby, men då med ef­ter­nam­net Månsson. Efter lär­lings­tid i hemorten blev det 1872 kortvariga besök i Skåne. Först i Fränninge och året därefter i Lövestad. Troligtvis var det i den först­nämn­da orten som han för första gången träffade sin blivande hustru. Innan han som gesäll flyttade till Gränna år 1876 skall det även ha blivit kortare visiter i Karlshamn och Kalmar. I samband med att Olsson lämnade nr 120, så övertog Fridlund verk­sam­he­ten vilken kom att drivas med hjälp av någon gesäll och lärling.

Tyvärr så gick rörelsen i konkurs år 1883 och två år senare flyttade den då tämligen stora familjen till Tranås i Säby församling. Där blev de sedan kvar till 1903 då Ekeby i Ös­ter­göt­land blev ny bostadsort. Några år senare gjordes resan över Atlanten för att åter­före­nas med det flertal av barnen som tidigare sökt sig till Nor­da­me­ri­ka.

År 1887 kom ka­kel­ugns­ma­ka­ren Oskar Alfred Nilsson Wetterholm att bosätta sig vid nr 120 i Östra Raden (kvarteret Två Liljor) efter att tidigare haft sin hemvist i Linköping där han var född den 19/9 1840. Wetterholm finns medtagen i Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser för år 1888 med en antecknad arbetare i sin tjänst. Året därpå bosätter han sig dock på annan plats i staden, och yt­ter­li­ga­re ett år senare blir stadens fat­tigstu­ga/för­sörj­nings­hem den plats han kom att bo i resten av sitt liv. Den före detta ka­kel­ugns­ma­ka­ren Oskar Alfred Nilsson Wetterholm avled där den 2/7 1911.

Om bland annat ka­kel­ugns­ma­kar­na vid kvarteret Två Liljor (Bergsgatan 46) finns berättat en del i skriften Hus och Folk i Gränna vilken utgavs av Grenna museum 2015.

Värnamo

I Värnamo kyrkoarkiv kommer de första till­gäng­li­ga hus­för­hörs­läng­der­na från perioden 1861-1865 så därför har i stället uppgifter från Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser till att börja med fått bidra med uppgifter till denna do­ku­men­ta­tion.

Den första verksamhet som hittats i dessa fa­briks­be­rät­tel­ser avser år 1833 och ägdes av Fourier (furir) Scheele samt anges vara anlagd i Westhörja under detta år. Där skall finnas två vid fabriken man­tals­skriv­ne arbetare, samt en vid fabriken ej man­tals­skriv­ne. Till­verk­ning­s­en bestod av kakelugnar och stenkärl. Under följande år varierade till­verk­nings­s­vär­det av stenkärl (nu fanns inte kakelugnar omnämnda) till mellan 300 och 430 Rdr och de anställdas antal till mellan en och fyra personer.

I artikeln Kruk­ma­karäm­be­tet i Jönköping, vilken pub­li­ce­ra­des i Småländska kul­tur­bil­der år 1966, berättas att detta ämbete 1833 besvärade sig över att sergeant Scheele genom de två anställda gesällerna Alm och Lars Sandvall vid den uppbyggda kruk­makar­verk­sta­den i Västhorja gjorde intrång i deras näring i Värnamo. Dessa uppgifter skall ha kommit ifrån Norra Vedbo härads dombok. Detta medförde dock inget hinder för Scheeles fortsatta verksamhet, utan till exempel år 1846 hade han fyra personer i tjänst vid verkstaden där det då till­ver­ka­des stenkärl, det vill säga hus­hålls­gods som krukor, fat, skålar och liknande.

I romanen Döden väntar på Kuno berättar för­fat­ta­ren Harry Sjöman till största del autentiskt om ett brottsmål från 1830-talets början. Delvis utspelar sig handlingen vid ler­kärls­fa­bri­ken i Västhorja Lillegård, och det framgår att Scheele, som till­sam­mans med hustru och arbetsfolk var bosatt vid gården, även bedrev ett tämligen stort jordbruk med kre­a­turs­sköt­sel där.

Från och med 1848 till­ver­ka­des även kakelugnar vid verkstaden vars adress därefter angavs till Westhorja Lillegård. Möjligtvis blev rörelsen såld eller ut­ar­ren­de­rad från och med 1853, i varje fall an­teck­na­des då en Johan Widerborg som ägare till en verksamhet vid Westhorja Lillegård. Mer om denne man senare. Den för detta sergeanten Erik Joachim Scheele avled den 11/5 1856 i en ålder av 52 år 1 mån. och 8 dagar.

Änkefru Scheele an­teck­na­des från år 1857 med en rörelse vid Wernamo Gäst­gifve­ri där det till­ver­ka­des kakelugnar och stenkärl med någon eller några anställda. Efter att änkan avlidit två år senare uppges sterbhuset som ägare. Detta för­hål­lan­de med sterbhuset som ägare samt en till­verk­ning av kakelugnar och stenkärl fortgick fram till och med 1862. Om verkstaden då fort­fa­ran­de fanns vid Västhorja eller om den i stället hade sin plats vid Wernamo Gäst­gifva­re­gård, vilket inte enbart var en gård utan ett helt område, är oklart.

I boupp­teck­ning­en efter Erik Joachim Scheele fanns upptagna bland till­gång­ar­na en del fas­tig­he­ter, däribland Lillegård, samt mark­nads­bo­dar i Värnamo och Gislaved, in­ven­ta­ri­er i ka­kel­ugns­fa­bri­ken och diverse lerkärl. Änkans boupp­teck­ning upptar även den fas­tig­he­ten Lillegård som tillgång, men även färdiga ler­kärls­fab­ri­ka­ter. Liksom hos maken fanns mängder av sprit­dryc­ker uppräknade som tillgångar. Troligtvis härrörde dessa till den krog­rö­rel­se som makarna drev.

Tyvärr kommer det fort­sätt­nings­vis att vara mycket oklarheter angående de olika verk­stä­der­na och deras ägare, till viss del beroende på att till­hö­rig­he­ten till områden som till exempel Lillegård och Mellangård tycks ha ändrats under åren.

Som tidigare nämnts, så fanns enligt Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser en kruk- och ka­kel­ugns­ma­ke­ri­verk­sam­het vid Västhorja Lillegård som från 1853 ägdes av Johan Widerborg. Troligtvis var det då fråga om in­spek­tö­ren Pehr Johan Widerborg, vilken var född 1792 i Vårdsbergs socken i Ös­ter­göt­land. Osäkert om en ny verkstad byggdes upp, eller om en befintlig, till exempel Scheeles, då övertogs. I varje fall kom där enligt fa­briks­be­rät­tel­ser­na en till två personer att tillverka kakelugnar och stenkärl fram till och med 1862. Pehr Johan Widerborg avled den 19/11 1874.

(Jöns Peter) Jonas Alm föddes den 4/3 1807 i Falkenberg, men tyvärr dröjer det ända till 1827 innan han åter igen påträffas i kyr­ko­ar­ki­ven, och då när han som gesäll anlände till Jönköping. Där blev han kvar till 1833 då han i stället flyttade till Värnamo och en ge­säll­plats hos Scheele. Från och med 1839 fanns Alm inskriven i Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser med en rörelse där tre med­ar­be­ta­re till­ver­ka­de stenkärl. Tre år senare angavs pro­duk­tio­nen bestå av kakelugnar och lerkärl.

År 1846 uppges Alms till­verk­ning i Västhorja Mellangård till 9 kakelugnar och 5000 lerkärl. Året därpå pre­ci­se­ra­des adressen till Johansberg.Från 1851 har rörelsen helt plötsligt hamnat i Västhorja Norregård och med­ar­be­tar­nas antal varierade under åren mellan en till fyra personer. 1853 är det dock återigen Mellangård som gäller. Under åren fram till och med 1860 skall det ha funnits en med­ar­be­ta­re vid verkstaden där det till­ver­ka­des kakelugnar och stenkärl.

I hus­för­hörsläng­den för perioden 1861-1865, vilken är den tidigaste till­gäng­li­ga, återfinns Alm med hustru och ut­lär­ling­en Johannes Petersson Rydberg vid ler­kärls­fa­bri­ken Pehrstorp i Västhorja Mellangård, vars ägare uppges vara handlanden James Ferdinand Kruc­ken­berg. Jonas Peter Alm avled dock redan den 27/3 1862.

En stor osäkerhet råder om denna verkstad drevs samtidigt med de som enligt fa­briks­be­rät­tel­ser­na förestods av Scheele och Widerborg eller om det egentligen helt enkelt är fråga om samma verkstad. Något svar på detta kan tyvärr inte lämnas i denna do­ku­men­ta­tion.

Från 1857 fanns som tidigare nämnts en verksamhet med änkefru Scheele som ägare och vars adress i Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser anges till Wernamo Gäst­gifva­re­gård. Mestadels skall det ha funnits en person som skötte till­verk­ning­s­en av kakelugnar och stenkärl, men något år anges personalen till en gesäll och två lärlingar.

Efter att fru Scheele avlidit så stod sterbhuset som ägare fram till 1863. Detta år kom i stället bryggaren A E Pripp att anges som innehavare till en kruk- och ka­kel­ugns­ma­ke­ri­rö­rel­se i Värnamo där en person detta år till­ver­ka­de sex kakelugnar. Giss­nings­vis var det då Scheeles rörelse som övertagits, men om verkstaden fanns i Värnamo köping eller i Västhorja framgår inte av ar­kiv­hand­ling­ar­na.

Jöns Peter Bäckström föddes den 30/4 1821 i Malmö och där gick han också i lära fram till 1838 då han flyttade till Karlshamn. Denna stad lämnade han fyra år senare för att som gesäll bege sig till obest. ort. Eftersom husförhörs- och flytt­läng­der saknas för Värnamo under denna period, så har det inte gått att fastställa när Bäckström anlände dit. I varje fall bör det vara före 1854 eftersom den förste sonen föddes då. I fö­del­se­bo­ken anges fö­del­se­plat­sen till Westhorja Lillegård. När andre sonen föddes 1857 var för­äld­rar­na bosatta vid Gäst­gi­va­re­gård och 1860 när den tredje sonen såg dagens ljus an­teck­na­des adressen till Ler­kärls­fa­bri­ken under Gäst­gifva­re­gård. Troligtvis arbetade Bäckström åt Scheele eftersom han fanns omnämnd i dennes boupp­teck­ning. Han var nog också den som ledde arbetet i verkstaden/fabriken under den tid den ägdes av änkan och sterbhuset. Giss­nings­vis var det så även när Pripp angavs som ägare till verk­sam­he­ten.

I den första till­gäng­li­ga hus­för­hörsläng­den, den för perioden 1861-1865, fanns Bäckström bosatt vid Värnamo Gäst­gi­va­re­gård nr 130 till­sam­mans med sin familj. Antagligen övertog brygg­mäs­ta­re Pripp år 1863 den verkstad som tidigare ägdes av Scheeles sterbhus. Fa­briks­be­rät­tel­ser­na anger detta år en till­verk­ning av 6 kakelugnar och per­so­nal­styr­kan till en person. Följande år har pro­duk­tio­nen ökat till 10 kakelugnar. Året därpå är det i stället J P Bäckström som an­teck­na­des som ägare till en verksamhet i Värnamo köping där det detta år till­ver­ka­des 4 kakelugnar och 6000 lerkärl. Yt­ter­li­ga­re ett år senare har detta ändrats till 10 kakelugnar och 600 lerkärl.

Från och med 1867 är det återigen A E Pripp som redovisas som ägare till kruk- och ka­kel­ugns­ma­ke­ri­rö­rel­sen i Värnamo köping och detta för­hål­lan­de gällde under de följande två åren. I hus­för­hörsläng­den för perioden 1866-1870 har den fastighet där Bäckström var bosatt ändrat adress till kvarteret Röret nr 130 och ägaren anges här till att vara A E Pripp. År 1867 lämnade dock familjen Bäckström denna bostad och bosatte sig på andra adresser i köpingen, bland annat var makarna till­sam­mans med yngsta dottern under en tid bosatta på Värnamo skolhus. Till slut hamnade ka­kel­ugns­ma­ka­ren och hans fru på Värnamo fattighus, men när han slutade sina dagar den 17/2 1887 så var det på Fal­ken­bergs lasarett

Efter att Bäckströms flyttat kom ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säll August Olsson att bosätta sig vid kvarteret Röret nr 130 och han blev tydligen senare även ägare till fas­tig­he­ten. Ohlsson skall enligt hus­för­hörslängd ha varit född den 5/9 1844 i Kila socken i Värmlands län, men har inte gått att återfinna i denna för­sam­lings födelsebok vid detta datum. Också enligt hus­för­hörslängd flyttade han från Kila 1865 och fick då kondition som ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säll i Halmstad. Två år senare anlände han så till Värnamo och Gäst­gi­va­re­går­den.

I 1871-års fa­briks­be­rät­tel­ser finns Olsson medtagen med en rörelse i Värnamo köping där det detta år fanns två med­ar­be­ta­re samt till­ver­ka­des 25 kakelugnar och 800 lerkärl. Året därpå var för­hål­lan­de­na detsamma. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Olsson lämnade dock kvarteret Röret år 1873 och bosatte sig till­sam­mans med nybliven hustru hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Carl Johan Johnsson vid dennes verkstad vid Johansberg i Lillegård, Västhorja. Mer om August Olsson kommer längre fram i do­ku­men­ta­tio­nen.

Ka­kel­ugns­ma­ka­re Carl Johan Johnsson skall enligt hus­för­hörslängd ha blivit född den 10/1 1822 i Värnamo. I dessa längder för perioden 1861-1865 fanns han då till­sam­mans med hustrun bosatt vid backstugan Johansberg i Västhorja Lillegård. Vid Johansberg skall även Alm ha haft sin rörelse, i varje fall år 1847 enligt detta års fa­briks­be­rät­tel­ser. Den första gång som Johnsson finns med i dessa fa­briks­be­rät­tel­ser är 1861 och då med en arbetare i sin tjänst och en till­verk­ning av kakelugnar och stenkärl. Två år senare pre­ci­se­ra­des pro­duk­tio­nen till 12 kakelugnar och 500 lerkärl. Hos Johnssons kom även änkan Alm att vara bosatt, och här går det ju att spekulera i om det var hon som flyttade till makarna Johnsson efter att hon blivit änka, eller om det var tvärtom. Arkiven ger tyvärr inget säkert besked om detta.

Under en stor del av 1860-talet fanns även gesällen Anders Bernhard Engström bosatt vid Johansberg till­sam­mans med sin familj och 1873 kom ka­kel­ugns­ma­ka­re August Olsson dit­flyt­tan­de från köpingen. Verk­sam­he­ten vid Johansberg kom i fa­briks­be­rät­tel­ser­na att benämnas ler­kärls­fa­brik, men till exempel år 1875 till­ver­ka­des där förutom 1000 lerkärl även 20 kakelugnar. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Carl Johan Johnsson avled den 5/11 1880, men troligtvis hade rörelsen dess­förin­nan övertagits av August Olsson. I varje fall stod han 1879 som ägare till verk­sam­he­ten vid Johansberg där det detta år blev till­ver­ka­de 50 kakelugnar och 1000 lerkärl. Två år senare angavs dock Johnssons sterbhus som ägare.

Året efter att Johnsson avlidit så lämnade även familjen Olsson ler­kärls­fa­bri­ken och bosatte sig i stället vid Broby (Annedal) i Västhorja Lillegård. I boupp­teck­ning­en efter Johnsson fanns en betydande skuld till ka­kel­ugns­ma­ka­re Olsson, men även en mindre sådan till handlanden J G Söderström i Värnamo.

Denne Söderström kom att bli ägare till Johansberg och i Norra Skåne den 28/10 1881 fanns vidstående annons.

Någon fort­sätt­ning på kruk- och ka­kel­ugns­ma­ke­ri­et verkar det emellertid inte ha blivit vid Johansberg, men däremot vid Annedal dit alltså August Olsson flyttade med sin familj.

I 1882- års fa­briks­be­rät­tel­ser an­teck­na­des att han hade två personer till sin hjälp i verkstaden, och att där detta år till­ver­ka­des 40 kakelugnar och 500 lerkärl. År 1890, vilket är det sista år som dessa fa­briks­be­rät­tel­ser har varit till­gäng­li­ga, så fab­ri­ce­ra­des 30 kakelugnar vilka inbringade 20 kronor vardera.

Genom en annons i Dagens Nyheter den 20/7 1892 försökte Olsson att sälja sin ka­kel­fa­brik vid Annedal i Västhorja Lillegård. Tydligen fick han ingen köpare, eftersom fabriken även fort­sätt­nings­vis kom att vara i familjens ägo.

Sönerna kom troligtvis tidigt att få arbeta i verkstaden/fabriken och alla tre fick efterhand titeln ka­kel­ugns­ma­ka­re. Den yngste av dem flyttade dock 1915 till Örgryte. Kvar blev Oskar Wilhelm, född den 24/1 1883, och Axel Gottfrid, född den 3/12 1886. Ka­kel­ugns­ma­ka­re August Olsson avled den 11/4 1925, men giss­nings­vis hade sönerna långt tidigare övertagit rörelsen som då fort­fa­ran­de i hus­för­hörsläng­den benämndes ka­kel­ugns­fa­brik. Om det vid denna tid även bedrevs till­verk­ning i lokalerna har det dock inte gått att få någon klarhet i. Enligt uppgift så skall leran till fab­ri­ka­tio­nen ha tagits på marker strax nedanför verkstaden, men eftersom den inte var av bästa kvalité så blev det inte så sällan problem med de färdiga pro­duk­ter­na.

Ka­kel­ugns­ma­ka­re Axel Olsson kom med familj att bli bosatt vid Annedal nr 2 (Jön­kö­pings­vä­gen 12, kv. Håven 10) medan brodern blev kvar vid Annedal nr 1 (Jön­kö­pings­vä­gen 14, kv. Håven 9) i varje fall så länge som för­sam­lings­böc­ker­na har varit till­gäng­li­ga, alltså till och med år 1935. I han­dels­ka­len­dern över Småland och Öland finns Axel Ohlsson medtagen som den ende ka­kel­ugns­ma­ka­ren i Värnamo under åren 1910, 1922 och 1928-29. Bröderna Olssons sysslade troligtvis då med upp­sätt­ning samt re­pa­ra­tio­ner av kakelugnar.

Johannes Rydberg föddes den 19/5 1834 i Åsenhöga, men då med ef­ter­nam­net Pettersson. Under en tid tjänade han dräng hos Winberg vid Modala, och fick då troligtvis även hjälpa till vid kruk­ma­ke­ri­et. Till Värnamo flyttade han 1858 och kom då i tjänst hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Alm i Västhorja. Efter att ar­bets­gi­va­ren avlidit 1862 flyttade Johannes Pettersson Rydberg till Westhorja Södregård där han startade upp Ler­kärls­fa­bri­ken Westrabol. Där bildade kruk­ma­ka­ren även familj och efterhand blev stugan tämligen full med ungar.

Pro­duk­tio­nen i Västrabol kom under åren enligt Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser att uppgå till mellan 500 till 1000 lerkärl årligen och något år hade Rydberg även en med­ar­be­ta­re i sin tjänst. Under 1880-talets början re­do­vi­sa­des dock något år en till­verk­ning av 3000 lerkärl. Efter att de två äldsta sönerna, Johan Alfred, som föddes den 3/9 1863, och Carl Gustaf, född den 12/1 1865, kommit upp i åren fick de som brukligt var lära sig yrket av sin far. När fadern avled den 27/2 1889 så fick dessa söner ta över ansvaret för verkstaden även om det var sterbhuset som an­teck­na­des som ägare till denna. Döttrarna lämnade efterhand stugan i Västra Bol, och kvar där blev änkan med de tre sönerna.

Eftersom fa­briks­be­rät­tel­ser­na inte har varit till­gäng­li­ga senare än 1890, har det inte heller varit möjligt att se vilken produktion som därefter bedrevs vid Ler­kärls­fa­bri­ken Westrabol. Verk­sam­he­ten skall emellertid ha fortgått fram till 1921. Carl Rydberg avled den 27/8 1919 och brodern Alfred den 9/6 1921. Modern Kristin Rydberg avled även hon detta år.

I en lo­kal­tid­ning pub­li­ce­ra­des den 8/6 1929 artikeln En sten­fa­taknal­le. När kruk­ma­ka­ren i Västhorja kommersade på Värnamo torg. Där berättas en del om Rydberg och hans ler­kärls­fa­brik, men även om hustrun Kristin när hon om lördagarna stod vid Värnamo torg och sålde sina lerfat, krukor, lergökar, sötostafat och andra produkter från ler­kärls­till­verk­ning­s­en. Hon företogs sig också för­sälj­nings­re­sor runt om i bygden till marknader och torg, men även till bondgårdar där be­tal­ning­en oftast bestod av ull, säd och liknande. Vid kultur- och hem­bygdspar­ken Apladalen i Värnamo finns ett krukmakeri uppbyggt med interiör från Rydbergs kruk­makar­verk­stad.

Ernst Johan Åstrand föddes den 19/7 1871 i Dannäs, men då med ef­ter­nam­net Sa­lo­mons­son. Från fö­del­se­or­ten kom han till­sam­mans med föräldrar och syskon in­flyt­tan­de till Värnamo och Lilla Hornaryd år 1879, men två år senare bosatte sig familjen vid Lil­je­hol­men i Västhorja Mellangård. Även sedan modern blivit änka bodde hon kvar vid denna plats till­sam­mans med barnen under en lång tid, och ungefär vid se­kel­skif­tet hade Ernst Sa­lo­mons­son Åstrand fått titeln ka­kel­ugns­ma­ka­re. Innan dess skall han ha arbetat hos August Olsson vid Annedal, som låg några hundratals meter norr om Lil­je­hol­men. Hos Olsson hade han fått lära sig yrket, men efter ett tag startade han egen rörelse där han för­mod­li­gen sysslade med upp­sätt­ning och re­pa­ra­tio­ner av kakelugnar. Bland annat skall han ha satt upp ugnar från Karlskrona ka­kel­fa­brik.

Efter att ha bildat familj flyttade ka­kel­ugns­ma­ka­re Ernst Åstrand år 1904 till Kvarnängen vid Västhorja Lillegård där han förutom arbetet med kakelugnar även startade upp ett jordbruk. Familjen flyttade 1911 till fas­tig­he­ten Tageborg, och där kom ka­kel­ugns­ma­ka­re Ernst Åstrand att vara bosatt resten av sitt liv.

Nässjö

I Nässjö har det i kyr­ko­ar­ki­ven enbart gått att återfinna ett fåtal ka­kel­ugns­ma­ka­re, och en av dessa var Johan Johnsson vilken kom in­flyt­tan­de till­sam­mans med sin familj år 1878 och blev då bosatt i Runnaryd. Han var född den 10/3 1844 i Virestads socken, Kronobergs län. När Jon, som han då kallades, var några år gammal flyttade familjen till Sten­bro­hults socken i samma län, och där fick han efterhand komma i arbete som dräng. Till Kristi­an­stad flyttade han 1865 för att lära sig till repslagare. Två år senare övergav han detta yrke för att i stället flytta till Malmö och ka­kel­ugns­ma­ka­rän­kan Knaust. Som gesäll bosatte han sig omkring 1876 i egen bostad till­sam­mans med nybliven hustru och detta år föddes även den första dottern. Samma år blev det också flytt till Eksjö, och två år senare anlände familjen till Nässjö. Nu blev det inget långvarigt besök, utan redan 1880 gick färden tillbaka till Malmö. Adressen i Nässjö angavs då till tomt nr 66, Östra Torggatan i kvarteret Falken. Inte heller i Malmö blev familjen kvar så länge, utan i stället kom bostaden från 1883 att finnas i Liatorp, Sten­bro­hults socken. Där avled ka­kel­ugns­ma­ka­re Johan Johnsson den 23/5 1901.

Ka­kel­ugns­ma­ka­re Carl Viktor Norberg kom till­sam­mans med sin familj in­flyt­tan­de till Nässjö år 1898 och då närmast från Askersund. Han var född den 1/2 1872 i Vimmerby stads­för­sam­ling och där växte han upp bland annat till­sam­mans med sin halvbror Anton Mauritz (Willner).

Endast fjorton år gammal flyttade Carl Viktor på egen hand till Askersund år 1886, och blev där bosatt hos sin bror ka­kel­ugns­ma­ka­ren Anton Mauritz Willner, vilken då troligtvis hade startat upp en egen verksamhet. Under perioden 1889-1891 var Carl Viktor Norberg tillbaka vid för­äld­ra­hem­met i Vimmerby, men återvände därefter till brodern i Askersund. En kort visit hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Petersson i Eksjö blev det 1893, men året efter var det dags att ännu en gång återvända till Askersund. Denna gång som ka­kel­ugns­ma­ka­re och till­sam­mans med nybliven hustru.

Det blev ännu en åter­för­e­ning för bröderna Norberg och Willner i Nässjö år 1898 där den senare något år tidigare startat upp en ka­kel­fa­brik. Två år senare flyttade dock Norberg med hustru och barn in till det som då kallades Nässjö sta­tions­sam­häl­le och blev där under de följande åren bosatt på olika adresser. Från år 1911 blev de boende vid Nyhem 27 B, vilken adress några år senare byttes till Nyhem 31 vid kvarteret Vänskapen. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Karl Viktor Norberg avled den 17/9 1937. Sonen Carl Ebner Norberg, vilken föddes den 25/3 1896 i Askersund, kom även han att bli ka­kel­ugns­ma­ka­re i Nässjö, men troligtvis arbetade han då med upp­sätt­ning och re­pa­ra­tio­ner av kakelugnar. Liksom sin far hade han nog under en tid även arbetat vid ka­kel­fa­bri­ken med till­verk­ning­s­en där.

Anton Mauritz Willner föddes den 17/4 1859 i Vimmerby stads­för­sam­ling, och växte där upp till­sam­mans med bland annat halv­bro­dern Carl Viktor Norberg. Till Stadens ka­kel­ugns­ma­ka­re verkstad, alltså Forsbergs kruk- och ka­kel­ugns­makar­verk­stad, flyttade Anton Mauritz år 1877 för att där komma i lära.

Som gesäll flyttade Willner år 1881 till Hjo och fick där kondition (arbete) hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Hallberg. Efter giftermål bosatte han sig fem år senare i Askersund till­sam­mans med hustru och dotter. Där startade han som ka­kel­ugns­ma­ka­re troligtvis upp en egen rörelse och fick vid denna sin bror Carl Viktor Norberg som lärling. Emellertid återvände familjen Willner till Hjo år 1890, men året därpå fanns de återigen i Askersund. Därifrån flyttade de så 1894 till Nässjö.

I Nässjö blev Willners bosatta vid Åker Norregård (8:e kvarteret) och något som kom att kallas Ka­kel­fa­bri­ken. Där startades troligtvis upp en verksamhet som förutom kakel till kakelugnar även till­ver­ka­de så kallade lerkärl, det vill säga hus­hålls­gods som krukor, fat, skålar och liknande. I varje fall har det på ett in­ter­net­fo­rum gått att se en kruka märkt A M Willner/Askersund, och eftersom tydligen sådant gods blev till­ver­ka­de i Askersund så blev det giss­nings­vis likaledes så i Nässjö.

Förutom brodern Carl Viktor Norberg kom det fram­förallt i början av 1900-talet att finnas en hel del personer med titlar som ka­kel­ugns­ma­ka­re, -gesäller, -arbetare och -lärlingar bosatta vid ka­kel­fa­bri­ken, och troligtvis var det då som pro­duk­tio­nen var som störst. Vid slutet av 1900-talets första årtionde hade dock allt kakelfolk, förutom Willner, lämnat denna adress. Efter att ka­kel­ugns­ma­ka­re Anton Mauritz Willner avlidit den 22/3 1916 torde det inte ha bedrivits någon kruk- eller ka­kel­ugns­ma­ke­ri­verk­sam­het vid Ka­kel­fa­bri­ken i Nässjö.

En som troligtvis under en tid arbetade vid ka­kel­fa­bri­ken var verk­mäs­ta­re Per August Fridolf Petersson. Han var född den 15/2 1867 i Köpings församling på Öland. Därifrån flyttade han 1896 till Kalmar, och fick där giss­nings­vis arbete på någon av ka­kel­fa­bri­ker­na. Som ka­kel­ugns­ma­ka­re och till­sam­mans med nybildad familj lämnade han Kalmar år 1900 för att i stället bli bosatt i Örebro. Där blev titeln ka­kel­fa­briks-verk­mäs­ta­re och ar­bets­plat­sen fanns då säkerligen på någon av stadens ka­kel­fa­bri­ker. Nästa ar­bets­plats, August Nordström & Co:s ka­kel­fa­brik, var belägen i Fors invid Eskilstuna och dit anlände familjen år 1904. Till Nässjö, och Norsborg i Åker, där familjen blev bosatt, kom de 1907. Två år senare fortsatte de dock till Tranås där de i varje fall fanns boende så länge som för­sam­lings­böc­ker­na har varit till­gäng­li­ga för denna församling, det vill säga till och med 1928.

Endast ett fåtal ka­kel­ugns­ma­ka­re har påträffats i den dåvarande köpingen Tranås, och giss­nings­vis arbetade samtliga med re­pe­ra­tio­ner och upp­sätt­ning av kakelugnar. När det hade bedrivits till­verk­ning vid en kruk- eller ka­kel­ugns­makar­verk­stad brukade denna många gånger övertas av en senare hant­ver­ka­re. Detta eftersom en verkstad med brännugn var en stor in­ve­ste­ring som måste användas i ett flertal år för att den skulle bli lönsam. Något sådant över­ta­gan­de har inte gått att se i Tranås, och dessutom verkar det som att ortens ka­kel­ugns­ma­ka­re var hy­res­gäs­ter som endast bodde kortare perioder på varje adress.

Emellertid fanns ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säl­len och nä­ringsid­ka­ren Rudolf Lenander bosatt vid torpet Hagen i Restad till­sam­mans med sin hustru under perioden 1854-1856. Möjligtvis bedrev han där en till­verk­ning av kruk­ma­kar­gods. Efter tiden i Restad flyttade han till Marbäcks socken där han under några år kom att driva en kruk- och ka­kel­ugns­ma­kar­rö­rel­se.

Den förste ka­kel­ugns­ma­ka­re som gått att finna i hus­för­hörsläng­den var Rudolf Holmgren, vilken skall ha blivit född den 8/9 1863 i Karlskrona. Till Tranås köping och kvarteret Stjenan nr 8 kom han 1887, och då närmast från Kalmar. Dit återvände han dock redan året därpå. Därefter dröjde det till 1893 innan ka­kel­ugns­ma­ke­ri­ar­be­ta­ren Karl Axel Petersson anlände till Tranås till­sam­mans med sin nyblivna hustru. Han var född den 9/6 1864 i Norr­kö­pings S:t Olai församling, och i fö­del­sesta­den var han bosatt hos för­äld­rar­na fram till det att han blev småländsk innevånare, förutom då en kortare visit i Nyköping.

I Tranås blev paret Petersson till att börja med bosatt vid kvarteret Svalan nr 78 (Järn­vägs­ga­tan nr 20), men 1895 flyttar de till Hagaberg vid Tranås kvarn. Efter att ha blivit änkling återvände Petersson året därefter som ka­kel­ugns­ma­ka­re till köpingen och kvarteret Holmen nr 51 A (Ågatan 34 A). När han 1898 ännu en gång begav sig till Nässjö kvarn blev han dock bosatt vid kvarteret Holmen nr 51 B. Åter till köpingen två år senare och denna gång kvarteret Holmen nr 5 (Ströms­hol­men) där han ingick i ett nytt äktenskap. Där fanns makarna bosatta fram till 1911 varefter bostaden kom att finnas på olika platser i Tranås och dess om­giv­ning­ar. När Karl Axel Petersson avled den 17/6 1927 hade han eventuellt bytt yrke, eftersom han då i för­sam­lings­läng­den hade titeln handlare. (I dödsboken benämndes han emellertid som ka­kel­ugns­ma­ka­re).

Carl Oskar Fridlund föddes den 9/1 1853 i Ronneby, men då med ef­ter­nam­net Månsson. Efter lär­lings­tid i hemorten blev det 1872 kortvarigt besök i Skåne. Först i Fränninge och året därefter i Lövestad. Troligtvis var det i den först­nämn­da orten som han för första gången träffade sin blivande hustru. Innan han som gesäll flyttade till Gränna år 1876 skall det även ha blivit kortare visiter i Karlshamn och Kalmar. I Gränna övertog Fridlund efter en tid en gammal kruk- och ka­kel­ugns­makar­verk­stad vid vilken han under åren hade hjälp av gesäller och lärlingar. Till Tranås kom han 1885 till­sam­mans med den då tämligen stora familjen.

Den första bostaden kom att finnas vid kvarteret S. Gyllenfors nr 37 A (Ågatan nr 10), men omkring tio år senare inköptes en egen fastighet vid Ågatan nr 6 A. I sin verksamhet skall Fridlund enligt Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser år 1888 ha haft en med­ar­be­ta­re, men tyvärr har dessa fa­briks­be­rät­tel­ser inte varit till­gäng­li­ga senare än 1890. Efter att ett flertal av barnen emigrerat till Nor­da­me­ri­ka lämnade makarna Fridlund Tranås år 1903 för att i stället bosätta sig i Ekeby (Ös­ter­göt­land) till­sam­mans med de yngsta barnen. Några år senare steg även her och fru Fridlund på båten som förde dem till över Atlanten.

Till Tranås kvarn och lägenhet Östanå kom ka­kel­ugns­ma­ka­re Petrus Andersson in­flyt­tan­de år 1901 till­sam­mans med sina barn. Han var född den 9/4 1852 i Norums socken i Bohuslän. 1887 flyttade han till­sam­mans med sin familj från Stockholm till Vetlanda och två år senare kom de till Eksjö. Efter att ha blivit änkling flyttade så Andersson till Säby socken. Vid Östanå fanns familjen kvar under två år och därefter fanns bostaden vid lägenhet Bergsholm, också den vid Nässjö kvarn.

Till­sam­mans med några av barnen företogs det 1907 en flytt till Åtvidaberg, men senare blev han ensam bosatt på en mängd olika orter. I tur och ordning Katri­ne­holm, Lundby församling i Göteborg, Mjölby, Karlsborg, åter till Åtvidaberg och därefter ännu en gång till Katri­ne­holm där han i varje fall fanns kvar så länge som för­sam­lings­böc­ker­na har varit till­gäng­li­ga, alltså till 1938.

I Åsvalehult kom det att finnas en ka­kel­ugns­ma­ka­re bosatt från och med 1909. Det var Per August Fridolf Petersson, vilken föddes den 15/2 1867 i Köpings församling på Öland. Under åren 1896-1900 fanns han bosatt i Kalmar och arbetade då troligtvis på någon av ka­kel­fa­bri­ker­na. Med nybildad familj och med titeln ka­kel­fa­briks-verk­mäs­ta­re var han bosatt i Örebro fram till 1904. Med samma titel fanns Petersson och hans familj i Fors invid Eskilstuna till dess att de kom till Nässjö tre år senare. Denna visit blev dock bara tvåårig, och därefter slog de sig ned vid Åsvalehult i Säby församling. Där ti­tu­le­ra­des Petersson som ka­kel­ugns­ma­ka­re, och möjligtvis bestod arbetet av ka­kel­ugns­upp­sätt­ning samt re­pa­ra­tio­ner. För­sam­lings­bo­ken för för­sam­ling­en finns bara till­gäng­lig fram till och med 1928, men vid denna tid fanns familjen Petersson fort­fa­ran­de bosatt vid kvarter nr 23 Lokatten nr 1 i Åsvalehult.

Vrigstad

Carl August Ekelöf föddes den 25/1 1826 i Eksjö, men då med ef­ter­nam­net Lif. I fö­del­sesta­den kom han tidigt i lära hos krukmakare Rylander och fick där också arbete som gesäll. Under några månader år 1849 hade gesäll Ekelöf kondition vid krukmakare Hesses verkstad i Gränna, men samma år flyttade han vidare till Linköping. Åter till Eksjö och Rylander år 1853, för att året därefter flytta till Jönköping och arbete vid ka­kel­fa­bri­ken i Stora Limugnen. Efter giftermål blev han och hustrun år 1857 bosatta vid Horveryd Backegård i Vrigstads socken. Troligtvis byggde ka­kel­ugns­ma­ka­re Ekelöf där upp en verkstad, och hos familjen, som utökades efterhand, kom det att bo både gesäller och lärlingar, men omkring år 1870 slogs sig familjen i stället ned i hyrd fastighet vid Vrigstads Gäst­gi­va­re­gård.

Några av de gula kakelugnar som blev till­ver­ka­de i verkstaden finns fort­fa­ran­de kvar i bygden och troligtvis bestod pro­duk­tio­nen även av lerkärl, det vill säga hus­hålls­gods som krukor, fat, skålar och liknande. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Carl August Ekelöf avled dock den 14/2 1872 av en vådelig händelse då han genom vårdslös körning i berusat tillstånd fick hästkärran att tippa och därigenom blev ihjälklämd av denna kärra. Bland skulderna i Ekelöfs boupp­teck­ning fanns en sådan till Johan Nilsson i Horveryd (Te­gel­bru­ket) för lera och dessutom arbetslön till gesällen Olsson för 8 veckors arbete à 5 kronor i veckan.

Möjligtvis var det stiltje i verkstaden under en tid, men vid mitten av 1870-talet hade det kommit två gesäller till gården. Den ene av dessa, Måns Olsson, gifte sig 1878 med änkan och blev därmed ny ka­kel­ugns­ma­ka­re på stället. Han var född den 20/6 1843 i Andrarum och hade arbetat som gesäll i Ystad samt en kort period i Ängelholm innan han enligt kyr­ko­ar­ki­vet år 1875 kom till Ekelöfs. Troligtvis var det han som i Ekelöfs boupp­teck­ning benämndes gesellen Olsson, och därigenom bör han ha anlänt redan i början av år 1872.

I fas­tig­he­ten vid Vrigstads Gäst­gi­va­re­gård, som kom att kallas Amalielund, fanns det enligt hus­för­hörsläng­den ett hus med brännugn och där fanns även en del gesäller inneboende under åren. Troligtvis fick i varje fall några av Ekelöfs många söner pröva på att arbeta i verkstaden. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Måns Olsson med hustru lämnade dock Vrigstad år 1888 för att i stället söka lyckan i Nor­da­me­ri­ka.

Efter att modern och styvfadern lämnat Amalielund kom Emil Frithiof Ekelöf att bosätta sig där. Han var född den 26/4 1862 i Vrigstad, och fick troligtvis tidigt komma i lära vid verkstaden. Under perioden 1884-1887 befann han sig i Växjö, och bildade där också familj. Åter i Vrigstad bosatte sig Ekelöf med hustru och barn vid Lunnaberg, men året efter hade han kommit tillbaka till Amalielund. Där kom han att driva rörelsen vidare under en kort period, och i Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser för år 1888 och 1889 uppges det att han hade en med­ar­be­ta­re i sin tjänst. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Emil Ekelöf avled dock redan den 26/5 1890, och som tillgångar i boupp­teck­ning­en an­teck­na­des bland annat fas­tig­he­ten Amalielund med till­hö­ran­de ka­kel­ugns­makar­verk­stad, diverse lerkärl, oarbetad lera, kopparaska, kvarts, diverse ka­kel­for­mar och 12 stycken kakelugnar à 10 kronor styck.

Enligt hus­för­hörsläng­den bosatte sig Swen Ekelund vid Amalielund år 1893 som ka­kel­ugns­ma­ka­re, och övertog då troligtvis som arrendator verkstaden där. Han var född den 28/11 1835 i Öggestorp och därifrån flyttade han år 1852 till Jönköping för att komma i kruk- och ka­kel­ugns­ma­kar­lä­ra. Till Eksjö anlände han som lärling fem år senare och efter att yt­ter­li­ga­re två år förflutit fortsatte han sin lär­lings­tid hos Ekelöf i Horveryd, Vrigstads socken. Där blev han dock inte så långvarig, utan omkring 1863 flyttade Ekelund vidare till Tingsryd där han drev en egen verkstad under en tid. I slutet av 1860-talet kom han som ka­kel­ugns­ma­ka­re att vara bosatt i Al­munds­ryds socken.

Till Vrigstads socken och Amalielund återvände han enligt kyr­ko­ar­ki­ven år 1886 och arbetade då som gesäll hos Måns Olsson, men kort därefter antecknas han bland Inom för­sam­ling­en obe­fint­li­ge till vis­tel­se­or­ten okände personer. Från och med 1893 fanns så Swen Ekelund åter vid Amalielund till­sam­mans med bland annat en ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säll. Nu verkar år­talsan­gi­vel­sen vara något osäker, så möjligtvis hade de funnits där redan några år tidigare. Ekelund lämnar dock fas­tig­he­ten 1904 och bosätter sig vid Bäckadal under ungefär ett års tid. Därefter hamnade han på fat­tig­hu­set vid vilket han fick sällskap av sin tidigare gesäll. Där avled Swen Ekelund den 5/3 1908.

Marbäck

Till Berga i Marbäcks församling kom ka­kel­ugns­ma­ka­re Johan Nilsson med sin familj år 1851. Nilsson, som var född den 16/12 1810 i Långaryd, kom närmast från Linköping. I verkstaden skall Nilsson enligt Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser ha tillverkat kakelugnar och stenkärl till­sam­mans med en vid verkstaden man­tals­skri­ven arbetare. Nu blev Nilsson inte så väldigt långvarig i Berga, utan 1856 flyttade han och hans familj till Adelöv och Sten­kärls­fa­bri­ken där.

I stället kom detta år, alltså 1856, ka­kel­ugns­ma­ka­re Rudolf Lenander in­flyt­tan­de till­sam­mans med hustru. Lenander, som var född den 3/11 1817 i Eksjö, kom närmast från Säby, och blev boende i Berga ännu kortare tid än sin fö­re­gång­a­re. Makarna Lenander avflyttar 1858 till Åsenhöga, för att året efter flytta vidare till Anderstorp där de sedan blev bosatta under en längre tid. Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­se för år 1857 berättar att Lenander till­sam­mans med en lärling till­ver­ka­de stenkärl vid sin fabrik/verkstad i Berga.

Till vad som enligt hus­för­hörsläng­den verkar vara samma ställe som där Nilsson och Lenander varit bosatta kom sedan också två andra ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säl­ler, nämligen Adolf Fredrik Klevin (1857) och Gustaf Ludwig Ekdahl (1860). Troligtvis var de båda under en tid verksamma vid denna verkstad, men senare återfinns de var för sig bosatta på andra platser i Berga.

Adolf Fredrik Klevin, född den 4/4 1828 i Varberg, kom alltså in­flyt­tan­de till Berga till­sam­mans med sin hustru år 1857. Han hade tidigare varit verksam i bland annat Jönköping och Eksjö. Efter något år blev makarna bosatta i backstugan Fred­riks­berg vid kro­noskat­te­hem­ma­net i Berga. Enligt Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser var markägaren Peter Petersson den som ägde Sten­kärls­fa­bri­ken och Klevin då troligtvis arrendator av densamma. I 1865 års fa­briks­be­rät­tel­ser redovisas en till­verk­ning av 500 st. lerkärl.

Från slutet av 1860-talet och till sin död benämndes Klevin som utfattig i hus­för­hörsläng­den, men omkring 1880 hade han i varje fall blivit ägare till Fred­riks­berg, och kunde därefter arbeta i sin egen verkstad. Till sin hjälp där hade han troligtvis någon eller några av sönerna, av vilka åtminstone en senare fick titeln ka­kel­ugns­ma­ka­re. Fa­briks­be­rät­tel­ser­na från 1882 till 1887 omtalar en årlig till­verk­ning av 5-6 kakelugnar samt lerkärl. Från 1888 och till 1890 har tydligen pro­duk­tio­nen enbart bestått av lerkärl. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Adolf Fredrik Klevin avled den 29/3 1892.

Gustaf Ludwig Ekdahl, född den 28/8 1832 i Eksjö, kom år 1860 till­sam­mans med familj till Berga i Marbäcks församling. Tidigare hade familjen Ekdahl varit bosatta i Vimmerby. Ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säll Ekdahl blev efterhand bosatt vid Hä­radskäl­lan där han troligtvis ar­ren­de­ra­de verkstad och bostad. Möjligen var denna verkstad densamma som den där Nilsson och Lenander varit verksamma tidigare. Enligt Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser var det olika ägare till verkstaden vid Hä­radskäl­lan under åren. 1858 var ägarens namn Gustaf Björklund, och vid fabriken/verkstaden fanns 2 arbetare som till­ver­ka­de kakelugnar och stenkärl av diverse sorter.

Under perioden 1859-1862 uppgavs ägaren till Isak Jansson, och antalet anställda samt till­verk­ning­s­en var oförändrad. Därefter återfanns Sven Larsson som ägare till Sten­kärls­fa­bri­ken under en följd av år. Ekdahl var då arrendator. Pro­duk­tio­nen under några år vid 1860-talet uppgick till 600 lerfat årligen. 1864 års fa­briks­be­rät­tel­se gav denna be­skriv­ning av verkstaden: Bränn­ug­nens längd 7 fot, bredd 6,2 fot, höjd 4,2 fot - verktyg: en rund träskifva, som sättes i rörelse med högra foten, en träklubba samt en s.k. knif samt släta träformar.

En ny ägare fanns antecknad 1878, nämligen Enkan Lovisa Jo­hans­dot­ter i Löfvitsmå­len, Aneby. Troligtvis var det fråga om Sven Larssons änka. Vid verkstaden/fabriken fanns en arbetare (Ekdahl?) och till­ver­ka­des tio kakelugnar. Året efter hade G. Ceder blivit ägare, men från 1882 till 1890, det år som är det sista som dessa fa­briks­be­rät­tel­ser har varit möjliga att ta del av, så var det Ekdahl som stod för ägarskapet. Dessa år till­ver­ka­des mellan sex och tio kakelugnar årligen, samt dessutom en del lerkärl. Liksom Klevin så be­teck­na­des Ekdahl under en stor del av sin tid i Berga enligt hus­för­hörsläng­den som utfattig. Även i Ekdahls fall blev det så att yrket gick i arv, och någon eller några av sönerna blev också de ka­kel­ugns­ma­ka­re.

Troligtvis drevs verkstaden av sonen Rudolf Ekdahl under perioden 1893-1898 och därefter torde verk­sam­he­ten ha upphört. Denne son berättade i en tid­nings­in­ter­vju att så snart han och syskonen växte upp så fick de hjälpa till i kruk­ma­ke­ri­et. Pro­duk­tio­nen såldes på marknader i bygden. Han gav också några pri­sex­em­pel på det som till­ver­ka­des. Till exempel så kostade ett 3-liters fat 25 öre och en 4-liters lerkruka inbringade 30 öre. Blom­kru­kor­na stod i 5 öre stycket.

Efter att hustrun avlidit 1898 och barnen flyttat ut, bodde Ekdahl senior kvar vid backstugan Hä­radskäl­lan under några år, men avflyttade från orten 1904. Några år senare återvände dock ka­kel­ugns­ma­ka­re Gustaf Ludwig Ekdahl till Marbäck, och avled där den 11/6 1907 vid Fat­tig­hu­set.

Höreda

Adolf Rudolf Ekdahl föddes den 6/12 1866 i Marbäck, och fick tidigt komma i arbete vid faderns kruk- och ka­kel­ugns­ma­ke­ri­verk­stad där. Ett avbrott i kruk­ma­ka­ryr­ket fick han 1886 då han tog värvning som ar­til­le­rist vid Kungl. Ar­til­le­ri­re­ge­men­tet i Karlsborg, men sju år senare var han tillbaka i Marbäck och arbetet vid verkstaden. Där bildade han också familj, och till­sam­mans med dem flyttade han 1898 till Hjo. Där blev det dock ett kortvarigt besök, för samma år kom familjen till Eksjö. Tre år senare blev ar­bets­plat­sen vid Nässjö ka­kel­fa­brik, men året därpå var Ekdahls återigen i Eksjö, varifrån de 1903 flyttade till Höreda socken. Där blev kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­re Rudolf Ekdahl till­sam­mans med sin familj till att börja med bosatt vid Hunnerstad, men två år senare slog de sig ned vid lägenheten Rosendahl i Höreda Södergård. Den sedan tidigare tämligen stora familjen utökades efterhand och troligtvis kom i varje fall tio av barnen samtidigt att vara bosatta i hemmet vid Rosendahl under en tid.

Efter att makarna blivit ensamma kvar vid gården, så lämnade de 1940 Höreda socken för att i stället bosätta sig i Nässjö. Där var de fort­fa­ran­de bosatta när Ekdahl i samband med att han fyllde 80 år blev intervjuad för en artikel som pub­li­ce­ra­des i Af­ton­bla­det den 7/12 1946. I artikeln berättade Rudolf Ekdahl att när han blev egen krukmakare på 1890-talet så spe­ci­a­li­se­ra­de han sig på att tillverka blomkrukor. Med en arbetstid från sju på morgonen till sju på kvällen kunde han göra upp till 500 sådana om dagen. Mot­sva­ran­de för 3-li­ters­fa­ten var 150 stycken per dag. Vidare berättade Ekdahl att han 1904 satte upp sin egen verkstad vid Rosendal i Höreda socken. Eftersom bar­naska­ran var så stor fick han dock dryga ut in­koms­ter­na med arbete som lant­brev­bä­ra­re och kyrk­vakt­mäs­ta­re.

Adelöv

Den första gång te­gel­bru­ket i Adelöv finns omnämnt i hus­för­hörs­läng­der­na är under 1810-talet. Vid detta tegelbruk blev det så småningom också en sten­kärls­fa­brik uppförd, och den första gång denna finns med i Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser är 1832. Vid fabriken fanns en man­tals­skri­ven arbetar, och ägare var Johan Theophil Nathorst. Eftersom sådan verksamhet på lands­byg­den vid tiden före 1846 endast fick bedrivas på gods eller andra större egendomar, så var troligtvis Nathorst den som ägde egendomen. Verk­sam­he­ten vid Sten­kärls­fa­bri­ken, som nog snarast var en verkstad, sköttes säkerligen av den anställde. Dessa för­hål­lan­den i fa­briks­be­rät­tel­ser­na gällde fram till 1844 då Claes Gabriel Ber­gen­strå­le övertog ägarskapet.

Enligt hus­för­hörsläng­den kommer ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säl­len Sven Johan Öberg till te­gel­bru­ket 1832-33, och det var säkerligen då som till­verk­ning­s­en av stenkärl (hus­hålls­gods som krukor, skålar, fat, m.m.) påbörjades. Öberg flyttade dock tillbaka till Gränna, varifrån han kom, redan 1844. Ännu en gesäll anlände 1838, men återvände till Skänninge redan samma år.

Vid 1840-talets början har verk­sam­he­ten fått en egen rubrik i hus­för­hörsläng­den, och 1845 kommer ka­kel­ugns­ma­ka­re Jöns Carlsson, född den 15/4 1804 i Ystad, in­flyt­tan­de till Sten­kärls­fa­bri­ken från Vadstena till­sam­mans med hustru och fem söner. Samma år kommer också gesällen Johan Sjöström dit från Gränna. Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser berättade alltså att det 1844 blivit en ny ägare i form av Herr Lands­höf­ding­en och Com­men­deu­ren Ber­gen­strå­le. Vid fabriken fanns därefter och fram till 1849 en antagen mästare, och pro­duk­tio­nen består av Stenkäril af diverse sorter.

Från 1849 fanns det förutom mästaren även en vid fabriken man­tals­skri­ven arbetare (gesäll). Här är inte hus­för­hörsläng­den och fa­briks­be­rät­tel­sen sam­stäm­mi­ga för enligt hsf.längd skall detta för­hål­lan­de gälla från 1845. Nu var väl dessa gesäller rätt så rörliga av sig så för­hål­lan­de­na ändrades nog en del under året. Enligt hus­för­hörsläng­den avflyttade år 1854 ka­kel­ugns­ma­ka­re Jöns Carlsson med sin stora familj till Carlslund. Denna fastighet uppges tillhöra sten­kärls­fa­bri­ken. Möjligen kan den då vara en form av pen­sio­närs­bo­stad. Där bor Carlsson till­sam­mans med hustru och några av barnen fram till sin bortgång den 7/9 1873.

I stället kom år 1856 ka­kel­ugns­ma­ka­re Johan Nilsson till Sten­kärls­fa­bri­ken till­sam­mans med hustru. Nilsson, som var född den 16/12 1810 i Långaryd, kom närmast från fabriken/verkstaden i Berga, Marbäck. Från 1855 skall det enligt fa­briks­be­rät­tel­sen ha funnits tre man­tals­skriv­na arbetare vid fabriken, och från 1856 ingick även kakelugnar bland det som till­ver­ka­des. Detta för­hål­lan­de med Ber­gen­strå­le som ägare och två till tre arbetare vid fabriken samt en till­verk­ning av kakelugnar och stenkärl gällde fram till 1863 då Johan Nilsson, möjligen felaktigt, blivit upptagen som ägare till fabriken. Då fanns vid fabriken förutom mästaren två arbetare. Fab­ri­ka­tio­nen hade då också pre­ci­se­rats till 55 kakelugnar.

Ägare till Ka­kel­ugns­fa­bri­ken, som den då kallades, uppgavs vid 1865 års fa­briks­be­rät­tel­se vara Kaptenen Ber­gen­strå­le. Arrendator var Johan Nilsson, som verkar ha varit den ende i verkstaden detta år. Till­verk­ning­s­en hade då också sjunkit till 25 kakelugnar. Stenkärl tycks då inte längre ha till­ver­kats vid fabriken, men 1868 återkom de, fast de då kallades lerkärl. Fa­briks­be­rät­tel­sen för 1871 uppgav detta år ägaren som Enkefru Fri­her­rin­nan Ber­genstråhle. Vid fabriken fanns förutom mästaren Nilsson också två arbetare, varav en kvinnlig. Till­verk­ning­s­en bestod av 15 kakelugnar och 175 lerkärl.

En titt i hus­för­hörsläng­den visar att det blev yt­ter­li­ga­re en ka­kel­ugns­ma­ka­re vid fabriken 1865 då en son till Jöns Carlsson anlände dit. Denne var Adolf Fredrik Carlsson, vilken närmast kom från Mariestad. Carlsson junior var född i Vadstena den 20/3 1835. Efter något år flyttade han dock till annan plats i för­sam­ling­en, men kan då möjligen fort­fa­ran­de ha varit verksam vid fabriken. I slutet av 1860-talet verkar det som att te­gel­bru­ket blev nedlagt.

Den 9/2 1874 avled ka­kel­ugns­ma­ka­re Johan Nilsson, men året före hade ka­kel­ugns­ma­ka­re Johan August Andersson kommit till fabriken till­sam­mans med sin familj. Andersson, som var född den 19/1 1832 i Marbäck, kom då närmast från Motala. I slutet av 1870-talet fanns där kortvarigt även en gesäll och en lärling.

Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­se för år 1875 uppger då Friherren A Hermelin som ägare till ka­kel­ugns­fa­bri­ken i Adelöv. Där fanns detta år en arbetare och till­verk­ning­s­en bestod av 18 kakelugnar. Året efter har pro­duk­tio­nen ökat till 20 kakelugnar.

Ka­kel­ugns­ma­ka­re Johan Andersson uppges 1877 ha tagit över ägandet av fabriken, vilken då till­ver­ka­de 15 kakelugnar med hjälp av en arbetare. Under de kommande åren låg pro­duk­tio­nen på mellan tio och femton kakelugnar årligen, och de anställda var någon enstaka person. Under åren 1887 och 1888 till­ver­ka­des emellertid endast fyra kakelugnar och under de två kommande åren är Andersson och Sten­kärls­fa­bri­ken inte längre med i fa­briks­be­rät­tel­ser­na. Efter 1890 finns dessa fa­briks­be­rät­tel­ser inte längre till­gäng­li­ga. Eftersom det finns ett bevarat fotografi från 1911 av Andersson i Bruket stående utanför sin verkstad med ett lerfat i famnen, så bör till­verk­ning­s­en i varje fall ha pågått fram till dess. Kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­re Johan August Andersson bodde kvar vid Sten­kärls­fa­bri­ken fram till sin död den 17/3 1922.

Flisby

I Gunnar Lindqvists artikel Kruk­ma­karäm­be­tet i Jönköping, vilken pub­li­ce­ra­des i Småländska kul­tur­bil­der år 1966, så uppges det ha varit krukmakare verksamma i Flisby socken i varje fall från 1600-talets slut. Under skråtiden, alltså före 1846, skall bland annat detta hantverk i huvudsak enbart ha fått utföras inom städerna. Men några undantag har förekommit, och då till exempel detta i Flisby. Vidare i den nämnda artikeln finns upp­lys­ning­en att de två kruk­ma­kar­na Lars Jönsson och Johan Gudmunsson år 1696 fick lands­höv­ding­ens resolution att blifva på landet nu och framgent sittande, därest de sitt hantverks materialer och lertag hafva.

Dessa hant­ver­ka­re måste dock vara man­tals­skri­na i någon stad, och i detta fall blev det i Eksjö. I denna stads man­talslängd har det gått att återfinna krukmakare som troligtvis var verksamma vid Ham­mars­berg Södergård i Flisby socken. Återger här uppgifter från bland annat denna man­talslängd, och även några spe­ku­la­tio­ner angående detta.

I artikeln Ka­kel­ugns­ma­ka­re och krukmakare i Sverige från ca 1700 till 1846 finns en för­teck­ning över en del av dessa hant­ver­ka­re i Sveriges städer. I Eksjö är bland annat Lars Söderberg med bland dessa, och han skall ha varit verksam i början av 1700-talet, men troligtvis även under slutet av 1600-talet. Hans änka kan möjligtvis ha drivit rörelsen under år 1708. Tyvärr har det inte varit möjligt att återfinna Söderberg i man­tals­läng­der­na, men däremot har en Zachris (Zacharias) krukmakare gått att hitta i dessa längder under 1710-talet. Platsen där Zachris fanns inskriven i man­talsläng­den var vid tomt nr 38 i 2:a kvarteret, och där kom det att finnas krukmakare med gesäller och lärlingar under en följd av år.

Giss­nings­vis var Zachris en son till Lars Söderberg och övertog verkstaden efter att fadern avlidit. En yt­ter­li­ga­re spe­ku­la­tion är att denne Zachris full­stän­di­ga namn var Zachris Ekegren, vilken blev mästare 1708. Det var inte alls ovanligt att dessa hant­ver­ka­re togs sig ett helt annat efternamn i samband med att de blev gesäller än det de vanligtvis ärvde efter fadern.

Hos Zachris krukmakare fanns år 1720 gesällen Jacob, vilken året därpå hade blivit Jacob krukmakare. Denne kom senare att benämnas Jacob Larsson Söderberg. Här går det nog att gissa sig till att det är en son till Lars Söderberg och enligt den tidigare spe­ku­la­tio­nen var han då även bror till Zachris krukmakare (Zachris Ekegren).

Jacob Larsson Söderberg blev mästare 1720 och enligt den slutsats det går att dra av man­talsläng­den så drev Jacob och Zachris varsin rörelse men var bosatt vid samma gård. Möjligen delade de då på verk­stads­ut­rym­me­na, eller i varje fall på brännugnen. Var och en av dem hade under åren till sin hjälp någon gesäll och ibland också en lärgosse. I 1737-års man­talslängd fanns det hos Zachris detta år en gesäll och två lärgossar. Hos Jacob bodde endast en lärgosse.

Även om Zachris inte har gått att återfinna i Eksjö stads dödsbok (möjligtvis då på grund av att han ev. var bosatt i Flisby socken), så bör han ha avlidit omkring 1736-37, eftersom änkan anges som ägare år 1738. Hon kom sedan att finnas kvar vid adressen i yt­ter­li­ga­re ett år till­sam­mans med någon gesäll och lärling. Därefter har troligtvis denna verksamhet upphört. Jacob Söderberg fortsatte dock sin rörelse, och hos familjen fanns under de följande åren en till två gesällen samt någon eller några lärgossar bosatta. Från 1746 uppges en av ge­säl­ler­nas namn till Johan Lundman, vilken senare kom att driva egen verkstad i Eksjö.

Man­tals­läng­der saknas för perioden 1750-1754, men när de återkommer 1755 har Jacob Söderberg avlidit och änkan fanns upptagen som ägare. Johan Berggren hade då ersatt Lundman som gesäll, och i hushållet fanns även två lärgossar. I Flisby för­sam­lings dödsbok anges att krukmakare Jacob Söderberg avled där den 22/3 1754 i en ålder av 63 år.

Vid perioden 1756-1758 är det återigen en lucka i man­talsläng­den, men 1759 hade den tidigare gesällen Johan Berggren övertagit verkstaden. Under åren kom det att ingå någon eller några gesäller samt lärlingar i familjen Berggrens hushåll. Som lärling fanns Zachris Bolling där från 1771 och han arbetade även kvar som gesäll några år senare.

Krukmakare Johan Berggren, som även ti­tu­le­ra­des rådman, fanns vid slutet av 1700-talet inskriven både i Eksjö stads man­talslängd och i Flisby för­sam­lings hus­för­hörslängd. I den senare längden uppgavs han vara bosatt vid Ham­mars­berg i Flisby socken till­sam­mans med hustrun Anna Elisabet Stiernhoff och arbetsfolk som pigor, drängar och gesäller. Samma personnamn återfinns hos det arbetsfolk som uppges i man­talsläng­den. Rådmannen och kruk­ma­ka­ren Johan Berggren avled den 2/6 1786 vid Ham­mars­berg, och därefter ägdes verk­sam­he­ten av änkan, som drev den vidare med hjälp av gesäller.

I den tidigaste hus­för­hörslängd som är till­gäng­lig för Flisby församling, (1757-1784) fanns det på Rådman Johan Berggrens egendom vid Ham­mars­berg bosatta två gesäller vilka då troligtvis bedrev kruk- och ka­kel­ugns­verk­sam­het. Nu är hus­för­hörs­läng­der­na inte kompletta, utan nästa period blir den för åren 1807-1812. Ägare till gården Ham­mars­berg Södergård var då Berggrens änka Anna Elisabeth Stiernhoff.

Vid Wärkstaden fanns vid denna tid bl.a. ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säll Johan Magnus Ekström med familj, inflyttade från Jönköping 1809. Där fanns också ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säll Gabriel Åberg, vilken var inflyttad från Linköping 1804, och återvände dit året efter. Gesällen Petter Hagberg kom med familj från Eksjö, och flyttade vidare till Lötaborg 1809. Det fanns yt­ter­li­ga­re två gesäller vid gården vilka troligtvis var bosatta där under hela denna period. Den enes namn var Petter Möl­ler­ström, medan den andres är oläsbart.

Nu är det ett hopp i hus­för­hörsläng­den igen, och nästa period blir 1818-1828. I varje fall kom de två ka­kel­ugns­ma­kar­na Sven Ahlebark, född den 8/8 1782 i Jönköping, och Petter Skarman, född den 13/12 1780 i Skövde, till Werkstaden år 1812 tillsamman med sina respektive familjer. De bägge kom då närmast från Jönköping. Där fanns också några gesäller vid verkstaden, vid vilken Ahlebark var mästare. När denne flyttade till Eksjö 1823, så övertog Skarman mäs­tar­ti­teln. Även om den titel som användes var ka­kel­ugns­ma­ka­re och ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säll, så är det inte säkert att det till­ver­ka­des kakelugnar vid verkstaden under denna tid. Möjligen bestod pro­duk­tio­nen enbart av sten/lerkärl, dvs. hus­hålls­gods som krukor, fat, skålar mm.

Till Werkstaden kom 1821 gesällen Jonas Fredric Wretman in­flyt­tan­de. Wretman var född den 12/11 1794 i Norrköping, och blev den som tog över ansvaret i verkstaden efter att Skarman avlidit 1828. Wretman fick till och med titeln Fabriqueur och verkstaden upphöjdes till Sten­kärls­fa­brik.

Efter att Anna Elisabet Stiernhoff avlidit år 1820 blev sonen, över­kom­mis­sa­rie J E Berggren, vilken var bosatt i Stockholm, ägare till Ham­mars­berg och då även till kruk­makar­verk­sta­den. Denna verkstad återfinns i Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser från och med 1829 med upp­lys­ning­en om att där fanns två man­tals­skriv­na arbetare och att till­verk­ning­s­en bestod av stenkäril af diverse sorter. Detta för­hål­lan­de gällde fram till 1835 då ar­bets­styr­kan ökades till tre. 1840 återgick verkstaden/fabriken till att ha två arbetare, och efter 1844 finns Sten­kärls­fa­bri­ken vid Ham­mars­berg inte längre i dessa fa­briks­be­rät­tel­ser. Sten­kärls­fab­ri­kör Jonas Fredric Wretman avled den 30/9 1845, och eftersom den ene gesällen avflyttade året före och den andre avlidit samma år, så var det säkerligen då som sten­kärls­till­verk­ning­s­en vid Ham­mars­berg Södergård upphörde.

I anslutning till te­gel­bru­ket vid Syreda byggdes ett krukmakeri upp omkring 1920 och där kom Oskar Lekström att dreja blomkrukor fram till sin pen­sions­ål­der. Oskar Wilhelm Lekström var född den 13/12 1884 på Ry­nings­holm i Höreda socken. Som sex­ton­å­ring kom han som lärling till Söderholms krukmakeri i Frinnaryd, där han efter fyra år blev gesäll. Som sådan stannade han kvar vid verkstaden i yt­ter­li­ga­re sju år innan han 1912 fick er­bju­dan­det att arrendera en kruk­ma­ke­ri­verk­stad i Eksjö. Under en kort period var han till­sam­mans med sin familj bosatt vid Slaka i Ös­ter­göt­land där en verkstad hyrdes, men från 1918 fanns familjen boende i Flisby socken.

Krukmakare Lekström fick då an­ställ­ning vid te­gel­bru­ket där han ansvarade för brän­ning­ar­na, och familjen var under den första tiden bosatt vid Givarp Södergård men från 1920 fanns bostaden i den egna fas­tig­he­ten Björkedal vid Syreda. När ägaren till te­gel­bru­ket fick vetskap om att han hade en krukmakare bland sina anställda, så byggde han upp en kruk­makar­verk­stad till denne.

I skriften Småländska kärnkarlar från 1963 berättade Lekström i ett avsnitt om sitt liv, och då bland annat att han i verkstaden vid te­gel­bru­ket kunde dreja omkring 300 medelstora blomkrukor om dagen. Ar­bets­da­gen varade då i tio timmar. Där satt han sedan vid sin drejskiva fram till 1950-talet då han gick i pension, och därmed upphörde även kruk­ma­ke­ri­et. Krukmakare Oskar Lekström avled den 4/3 1968.

Frinnaryd

Ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säll Johan Edvard Winberg, född den 6/7 1837 i Karlskrona, kom 1876-77 in­flyt­tan­de till Frinnaryd. Tidigare hade han under en kort tid varit bosatt och verksam vid Sten­kärls­fa­bri­ken i Adelöv, och innan dess i Gränna. I Frinnaryd började Winberg troligtvis att bygga upp en kruk- och ka­kel­ugns­makar­verk­stad vid Lö­vingsborg, och efter några år blir han också bosatt där. Nu fick Johan Edvard Winberg inte någon lång tid vid sin verkstad, utan han avled redan den 30/9 1883.

Boupp­teck­ning­en efter den avlidne upptog bland till­gång­ar­na till exempel boningshus med ka­kel­ugns­fa­brik, två kakelugnar samt diverse sorters lerkärl. Året efter, 1884, kom ka­kel­ugns­ma­ka­re Johan Adolf Karlsson till Lö­vingsborg med sin familj. Karlsson, som var född den 24/2 1857 i Lidköping, kom närmast från Jönköping. Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser upplyser om att det år 1882, alltså under Winbergs tid, till­ver­ka­des fyra kakelugnar samt lerkärl.

Det år Karlsson tog över verk­sam­he­ten, 1884, till­ver­ka­des sex kakelugnar samt lerkärl. Under de kommande åren och fram till 1890 var pro­duk­tio­nen förutom lerkärl mellan 15 och 20 kakelugnar årligen. Dock var det en nedgång i till­verk­ning­s­en 1888 då det endast till­ver­ka­des 12 kakelugnar samt lerkärl. Under Karlssons första år i Lö­vingsborg fanns det också en lärling vid verkstaden.

Inte heller Johan Adolf Karlsson blev särskilt långvarig vid verkstaden, utan han avled den 30/1 1891. I den boupp­teck­ning som gjordes efter dödsfallet fanns bland annat boningshus med ka­kel­ugns­makar­verk­stad samt diverse kakel och lerkärl medtagna bland till­gång­ar­na.

Samma år kom Konrad Mauritz Söderholm till Lö­vingsborg. Söderholm, som var född den 5/6 1864 i Borås, kom då närmast från Habo. 1892 gifte han sig med Karlssons änka, och övertog därmed verkstaden. Änkans två söner, Bror Adolf, född den 9/5 1882 i Jönköping, och Erik Emanuel, född 22/8 1884 i Frinnaryd, kom tidigt i lära vid verkstaden. Dessa två tog sig senare ef­ter­nam­net Söderholm efter styvfadern.

Vid verkstaden fanns också någon gesäll och lärling. Av de senare kom Oskar Lekström dit 1902. Han blev kvar vid verkstaden under lång tid, och lämnade senare en utförlig re­do­gö­rel­se om sin tid där och på andra platser. Efter att styvfadern Konrad Mauritz Söderholm avlidit den 5/7 1916 återvände Bror Söderholm till Lö­vingsborg efter några år på annan ort. Därefter drev ka­kel­ugns­ma­ka­re Bror Söderholm det som då troligtvis sedan länge enbart varit ett krukmakeri, med hjälp av sin bror Erik samt tidvis någon lärling. Put­te­ma­ke­ri­et skall sedan ha varit i drift ända fram till 1940.

I Frinnaryds hem­bygds­för­e­nings Sockenblad nr.10 från 1988 finns en utförlig artikel om kruk- och ka­kel­ugns­ma­ke­ri­et vid Löfvingsborg. Dessutom berättar Oskar Lekström om tiden vid kruk­ma­ke­ri­et i en lång artikel i boken Småländska kärnkarlar författad av Erik Ab­ra­hams­son. Nu är det inte bara tiden i Frinnaryd som Oskar Lekström berättar om i artikeln, utan också om livet som krukmakare på andra orter. T.ex. då om tiden i Eksjö och samarbetet med Gabriel Burmeister i den egna verkstaden.

Åsenhöga

Tran­ol­je­lam­pa från Åsenhöga. Jönköpings läns museum.

Vid för­äld­ra­hem­met Modala, Mo rote i Åsenhöga socken anlade Anders Wingård år 1830 ett tegelbruk. Senare byggde Wingård, som tituleras patron i hus­för­hörs­läng­der­na, även upp ett järnbruk i trakten. Den förste ka­kel­per­son som det har gått att hitta i kyr­ko­ar­ki­ven boendes vid Modala är ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säll Jöns Olof Almström, vilken anges inflyttad från Halmstad 1848. Almström, som var född i Lund, tillhörde troligtvis den där verksamma och stora kruk­ma­kar­fa­mil­jen med detta efternamn.

Till Modala kom 1850 yt­ter­li­ga­re två gesäller, varav en var Johan Eric Sundlöf. Den första gång som det varit möjligt att hitta kruk- och ka­kel­ugns­makar­verk­sam­he­ten i Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser är 1848, och då fanns det vid Kakelugns- och sten­kärls­fa­bri­ken en arbetare/gesäll samt till­ver­ka­des kakelugnar och stenkärl. Under de kommande åren fram till och med 1852 fanns där två arbetare.

Hus­för­hörsläng­den visar därefter på ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säl­ler som ef­ter­trä­der varandra efter något eller några år på platsen. Fa­briks­be­rät­tel­ser­na upplyser om att det från 1853 och till och med 1862 fanns en arbetare vid fabriken/verkstaden och att till­verk­ning­s­en hade bestått av kakelugnar och stenkärl. Därefter går det endast att se an­teck­ning­en ej i drift.

Den siste ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säl­len vid Modala var Elias Nilsson, född den 22/12 1830 i Hunnerstad, Halland. Nilsson lämnade Modala till­sam­mans med hustru år 1861 för att bosätta sig vid Södra Berg (Sjöbo), Ingarps rote, Åsenhöga socken. Där ar­ren­de­ra­de han något som kallades Ka­kel­ugns­fa­bri­ken av Daniel Trulsson i Ingarp.

Några tecken på en tidigare ka­kel­ugns­till­verk­ning på denna plats har det inte gått att hitta, så möjligen byggde Elias Nilsson upp denna verkstad när han kom dit. Troligtvis inköpte ka­kel­ugns­ma­ka­re Nilsson verkstaden efter några år, för i senare husförhörs längder står han inte längre som arrendator. Nyligen (juli 2015) på­träf­fa­des vid grävarbete rester av vad som förmodas vara brännugnen. På platsen hittades även delar av keramik vilken möjligen härrör från ka­kel­plat­tor och olika stöd som sattes mellan och under godset vid bränning. Endast 20-25 meter bredvid denna plats skall leran som användes vid till­verk­ning­s­en ha blivit uppgrävd.

Efter att ka­kel­ugns­ma­ka­re Elias Nilsson avlidit den 11/3 1879 var det troligtvis slut på ka­kel­ugns­till­verk­ning­s­en i Åsenhöga socken. Något om Anders Wingård och hans verksamhet går att läsa i skriften Åsenhöga - från forntid till nutid, utgiven av Åsenhöga hem­bygds­för­e­ning 1980.

Anderstorp

Ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säll Rudolf Lenander föddes den 3/11 1817 i Eksjö men växte upp vid ett krukmakeri i Jönköping, där modern, som blivit änka, hade tjänst som piga. Även en del av lärlings- och ge­säll­ti­den till­bring­a­des i denna stad. Enligt hus­för­hörsläng­den kom han till ka­kel­ugns­verk­sta­den vid Modala i Åsenhöga socken år 1851, och då närmast från Alingsås. Han har dock inte kunnat återfinnas i denna för­sam­lings kyrkoarkiv.

Efter några år vid Wingårds verkstad i Åsenhöga flyttade Lenander 1853/54 till Säby församling, och bosatte sig där i Restad till­sam­mans med blivande hustrun. Eftersom Lenander förutom ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säll också benämndes Nä­ringsid­ka­re, så drev han troligtvis någon form av verksamhet där. 1856 flyttade paret till Marbäcks församling, och där ar­ren­de­ra­de ka­kel­ugns­ma­ka­re Lenander kruk- och ka­kel­ugns­ma­ke­ri­et i Berga under en tid.

Nu blev det ingen lång vistelse i Berga, utan redan 1858 återvände makarna till Åsenhöga, för att året efter flytta vidare till Anderstorp. Där blev de bosatta vid Stjär­ne­hult, och Lenander fick titeln pottmakare (krukmakare). Därigenom kan man få intrycket att det inte till­ver­ka­des några kakelugnar vid verkstaden, men Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­se för 1863 innehåller uppgiften att till­verk­ning­s­en bestod av kakelugnar och lerkärl.

Under något år fanns det även en gesäll i hushållet, men som många andra yr­kes­brö­der så be­trak­ta­des Lenander i hus­för­hörsläng­den som utfattig. Makarna bosatte sig 1875 på annat ställe i för­sam­ling­en, nämligen Norra Tokarp och backstugan Fridhem. Då skrivs Lenander som f.d. ka­kel­ugns­ma­ka­re, så möjligtvis upphörde han med yrket i samband med flytten. Kruk- och ka­kel­ugns­ma­ka­re Rudolf Lenander avled den 6/11 1891, men innan dess hade han enligt an­teck­ning­ar varit säng­lig­gan­de på grund av sjukdom under ett flertal år.

Johan Eric Sundlöf, som föddes den 27/12 1824 i Högsby socken och där även blev lärling hos ka­kel­ugns­ma­ka­re Kjellgren, kom 1850 som ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säll till Anders Wingårds kakelugns- och sten­kärls­fa­brik i Modala, Åsenhöga socken. Sundlöf hade då tidigare varit bosatt i Värnamo. Där i Modala träffade han också sin blivande fru, gifte sig och fick sitt första barn.

Enligt hus­för­hörsläng­den flyttade familjen till hustruns hem­för­sam­ling Kulltorp 1851, men möjligen arbetade Sundlöf kvar vid fabriken i Modala yt­ter­li­ga­re en tid. I varje fall flyttade ka­kel­ugns­ma­ka­re Sundlöf med familj till Båraryds (Gislaved) socken år 1855. Där drevs sedan på Eriksdal en verksamhet, vid vilken han enligt Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser hade hjälp av en lärling under perioden 1856 - 1860.

Efter att ka­kel­ugns­ma­ka­re Johan Edvard Hofvendahl kommit dit och tagit över verkstaden flyttade familjen Sundlöf 1862 till Södra Unnaryds socken i Halland där en ny verksamhet startades upp. Nästa flyttning skedde 1878 då Fällinge Ågård i Willstads församling blev den nya bo­stads­or­ten. Om Sundlöf bedrivit någon ler­godstill­verk­ning där har inte gått att få fram genom arkiven. Efter att hustrun avlidit flyttade ka­kel­ugns­ma­ka­re Johan Eric Sundlöf år 1892 till Nor­da­me­ri­ka, dit de flesta av hans barn tidigare hade begivit sig.

Johan Edvard Hofvendahl, född den 3/2 1835 i Falkenberg, kom efter lär­lingså­ren i Falkenberg och gesälltid vid bl. a. faderns verkstad i Sexdrega till Eriksdal i Båraryd till­sam­mans med sin hustru år 1861 och tog där över Johan Eric Sundlöfs verkstad. Till­verk­ning­s­en bestod då av kakelugnar och stenkärl, dvs. hus­hålls­gods som krukor, fat, skålar mm. Efter att ha blivit änkling gifte Hofvendahl efter några år om sig. Den andra hustrun hade sonen Per Oskar sedan tidigare, och denne blev styvson till Johan Edvard Hofvendahl samt kom i lära vid verkstaden.

Oskar Magnusson, född den 18/4 1882 i Båraryd, övertog styv­fa­derns verkstad efter att denne avlidit den 30/5 1912 och fortsatte verk­sam­he­ten som tidigare, förutom då att ka­kel­ugns­till­verk­ning­s­en helt upphörde. Efter ett tag ändrade Oskar Magnusson sitt efternamn till Howerdal, och drev kruk­ma­ke­ri­et i Båraryd fram till början av 1930-talet. En mycket ut­för­li­ga­re berättelse om Johan Edvard Hofvendahl och Oskar Howerdal i Båraryd finns i Gisla­veds­bo­ken, utgiven av Gislaveds hem­bygds­för­e­ning 1996.

Ljungarum

I Sanna, Ljungarums socken, fanns under en tid något som kallades ka­kel­ugns­fa­brik, och vilken ägdes av Hä­rads­höv­ding Per Guldbrand Petersson. Den förste ka­kel­ugns­ma­ka­ren där enligt hus­för­hörsläng­den var Frans Oskar Sandberg. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Sandberg var född den 17/2 1845 i Skänninge. Till­sam­mans med sin familj kom han 1874 till Sanna, och då närmast från Jönköping. Nu blev det ingen långvarig vistelse där vid Ka­kel­ugns­fa­bri­ken utan redan året efter återvände familjen till Jönköping.

I stället kom ka­kel­ugns­ma­ka­re Anders Eriksson dit med sin familj år 1875. Eriksson, som var född den 2/7 1844 i Forserum, hade även han tidigare varit bosatt i Jönköping. Där i Sanna fanns tidvis också någon gesäll och lärling. Första året som verkstaden/fabriken finns med i Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser är år 1875. Ägare var då hä­rads­höv­ding Petersson och vid fabriken fanns en mästare och två arbetare/gesäller. Året därefter är Eriksson antecknad som arrendator och i pro­duk­tio­nen fanns tre arbetare. Till­verk­ning­s­en bestod av kakelugnar och stenkärl. Dessa för­hål­lan­den gällde till 1880 då det endast fanns stenkärl antecknade som till­ver­kan­de produkt.

1881-1882 var fabriken ej i drift, medan det 1883 verkar ha funnits tre arbetare där. Efter att ka­kel­ugns­ma­ka­re Anders Eriksson avlidit den 19/2 1881 avflyttade också de ka­kelar­be­ta­re/gesäller som funnits vid Ka­kel­fa­bri­ken, och den hu­vud­sak­li­ga verk­sam­he­ten upphörde troligtvis då. I boupp­teck­ning­en efter Eriksson fanns som tillgångar bland annat diverse lerkärl på magasinet i Jönköping, ett parti brända lerkärl, diverse kakel och diverse obrända lerkärl. Fabriken ägdes senare av hä­rads­höv­ding Peterssons svåger A. Kellgren, vilken var disponent vid te­gel­bru­ket. Möjligen drev Kellgren någon verksamhet med hjälp av de te­gelar­be­ta­re som fanns boende där.

Lommaryd

Nils Strelin skall ha varit född år 1759 men tyvärr har det inte gått att få fram några uppgifter om fö­del­se­or­ten. I man­talsläng­den fanns han i varje fall som gesäll vid Ham­mars­berg i Flisby socken från 1793. Där bildade han även familj, och med hustru och två söner flyttade han omkring 1799 till Lommaryds socken där familjen blev bosatta vid Hullaryd. Där byggdes troligtvis en verkstad upp, men krukmakare Nils Strelin fick inte vara verksam i den någon längre tid eftersom han avled redan den 6/9 1805. Någon fort­sätt­ning av kruk­ma­ke­ri­verk­sam­he­ten vid Hullaryd går det inte att se i kyr­ko­ar­ki­ven.

Tofteryd

Vid Haga tegelbruk i Boglös bedrevs det under en tid troligtvis även ett kruk- eller ka­kel­ugns­ma­ke­ri. I varje fall flyttade ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säl­len Ludvig Frithiof Holm dit år 1863 samtidigt med te­gelsla­ga­re Anders Peter Svensson, vilken i Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser antecknas som ägare till verk­sam­he­ten. Nu blev Holms vistelse där väldigt kortvarig, för redan samma år flyttade han vidare till Karlskrona.

Några år senare, närmare bestämt 1866, bosatte sig ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säll Anders Bernhard Engström vid te­gel­bru­ket till­sam­mans med hustru och barn och skall då enligt fa­briks­be­rät­tel­ser­na ha drivit en kruk- och ka­kel­ugns­makar­verk­sam­het där. Även för honom blev tiden vid te­gel­bru­ket i Boglös en tillfällig vistelse, för redan året efter att han anlänt från Värnamo så återvände han och han familj dit. Därefter har det i kyr­ko­ar­ki­vet inte gått att upptäcka något som visar på en fort­sätt­ning av denna form av verksamhet i Tofteryds socken.

Sandhem

Längst ner i dåvarande Skarborgs län fanns några mindre stenkärls- och ka­kel­ugntill­ver­ka­re. En av dessa låg i Broholm, Sandhems socken, vilken numera finns i Jönköpings län. Samuel Sandholm föddes den 3/7 1759 i Broholm, och efter ut­bild­nings­tid återvände han 1787 från Jönköping och startade egen verkstad i hemorten. Efter några år bidade Sandholm familj, och bar­naska­ran blev efterhand tämligen stor. Även några gesäller och lärlingar ingick under åren i hushållet.

En av gesällerna var Anders Malmberg, som vistades hos Sandholms under några år i början av 1800-talet. Senare drev denne egen verkstad i Baltaks socken. Kruk- och ka­kel­ugns­ma­kar­mäs­ta­re Samuel Sandholm avled den 1/8 1823, och därefter drev änkan verk­sam­he­ten vidare med hjälp av gesäller och lärlingar.

Från 1829 går det genom Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser få lite upp­lys­ning­ar om verk­sam­he­ten. Detta år fanns det tre arbetare vid verkstaden varav en av dessa var ett barn. Till­verk­ning­s­en bestod av kakelugnar och lerkärl. Samma för­hål­lan­den gällde till 1833 då ar­bets­styr­kan bestod av två personer. Under följande år uppgavs detta antal arbetare samt en produktion av kakelugnar och lerkärl. Från och med 1841 fanns verk­sam­he­ten inte längre med i Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser. En gesäll som blev kvar i Broholm var Henric Lindblad, vilken gifte sig med Sandholms dotter Johanna. Efter att både Lindblad och svärmodern avlidit 1839 upphörde kruk- och ka­kel­ugns­ma­ke­ri­et vid Broholm.

Habo

Till lägenheten Fridhem i Eskhult, Habo socken kom ka­kel­ugns­ma­ka­re Sven August Sandberg till­sam­mans med sin familj år 1867. Han var född den 24/4 1840 i Skänninge och efter lärlings- och gesälltid i hemstaden flyttade han till Motala och därefter som tjugoåring till Jönköping, där han efter något år kom att driva en egen verksamhet som ka­kel­ugns­ma­ka­re. Sju år senare flyttade han så till Eskhult där troligtvis en verkstad byggdes upp. Något kruk- eller ka­kel­ugns­folk har i varje fall inte gått att upptäcka på platsen under de föregående åren. Familjen återvände dock till­sam­mans med en gesäll till Jönköping år 1870.

Samma år som Sandberg lämnade Eskhult så gjorde ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säll Johan Aron Svensson den omvända resan. Han var född den 6/12 1840 vid torpet Huludalen i Håcksviks socken (dåvarande Skaraborgs län), men då med ef­ter­nam­net Josephsson. Som femåring flyttade han till­sam­mans med modern, som då blivit änka, och sina bröder till Villstads socken. Tio år senare fick han femton år gammal ensam bege sig till Hjo. Efter lär­lings­tid där tog han sig som gesäll ef­ter­nam­net Svensson.

Gesällerna brukade ju röra på sig, och det gjorde även Johan Aron Svensson. Omkring 1863 var det dags att ge sig av till Jönköping, och där gifte han sig tämligen omgående. Något långt äktenskap blev det inte eftersom hustrun avled strax efter att deras son hade blivit född, och till­sam­mans med sonen flyttade Johan Aron år 1870 till Eskhult i Habo socken. Där ingick han året därefter i ett nytt äktenskap och familjen utökades efterhand. I hushållet fanns även några gesäller och lärlingar.

Till­sam­mans med några av gesällerna lämnade familjen lägenheten Fridhem i Eskhult för att i stället år 1877 bosätta sig vid lägenheten Sandvik i Ebbarp.

Följande år skall ka­kel­ugns­ma­ka­re Svensson där ha byggt upp en kruk- och ka­kel­ugns­makar­verk­stad. Vid denna uppgavs det enligt Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser år 1879 ha till­ver­kats 55 kakelugnar, och följande år var antalet detsamma men då hade det också tillkommit 8000 stenkärl.

Ar­bets­styr­kan bestod detta år av tre man förutom ka­kel­ugns­ma­ka­ren. Fa­briks­be­rät­tel­ser­na för 1887 anger att Svensson detta år till­sam­mans med två med­ar­be­ta­re till­ver­ka­de 78 kakelugnar och 5000 stenkärl. Allt eftersom att sönerna växte upp fick säkerligen även de vara med vid arbetet i verkstaden.

Vid slutet av 1890-talet hade de flesta av barnen lämnat stugan, men Axel Viktor stannade kvar vid fas­tig­he­ten där han även bildade familj. Axel Svensson föddes den 31/1 1876, och kom så småningom att ta över kruk- och ka­kel­ugns­ma­ke­ri­et. Liksom under faderns tid så var ge­säll­kam­ma­ren oftast fullbelagd även när Axel drev verkstaden och också hans söner fick tidigt börja med att hjälpa till i pro­duk­tio­nen. Nu var det ju inte bara arbetet i verkstaden som gällde, utan de till­ver­ka­de ka­kel­ug­nar­na skulle dessutom sättas upp i ett tämligen vidsträckt område. Pro­duk­tio­nen bestod förutom kakel även av de vanliga lerkärlen såsom krukor, fat, skålar och liknande men dessutom bland annat av lergökar, sparbössor och gyckelkrus.

Den gamle ka­kel­ugns­ma­ka­ren Johan Aron Svensson avled den 10/1 1919, men sonen Axel skulle komma att driva verkstaden vidare under yt­ter­li­ga­re en lång period. Vid denna tid fanns det dock inga gesäller eller lärlingar bosatta vid gården. I varje fall fanns det inga sådana antecknade i hus­för­hörsläng­den. Axel Svensson uppges ha fortsatt sitt arbete i verkstaden ända fram till slutet av 1940-talet, men den 1/4 1956 upphörde även hans tid på jorden.

Sonen Tage Bernhard Svensson, vilken senare tog sig namnet Lidhed, föddes den 19/4 1900 och fick lära sig yrket av både sin farfar och far. Troligtvis fick han vara med om att tillverka både kakel och lerkärl, men hans senare arbete bestod i huvudsak av upp­sätt­ning samt re­pa­ra­tio­ner av kakelugnar. Ka­kel­ugns­ma­ka­re Tage Lidhed avled den 14/8 1969.

I Ha­bo­byg­dens Släkt­fors­kar­för­e­ning och Habo-Gustav Adolf Hem­bygds­för­e­nings med­lems­tid­ning Habobygden nr 1 och 2 för år 2006 finns trevliga, in­tres­san­ta och in­ne­hålls­ri­ka artiklar om de tre ge­ne­ra­tio­ner hant­ver­ka­re Svensson/Lidhed.

Dessa artiklar bygger i sin tur till stor del på be­rät­tel­ser som Inger Malmborg skrivit ned och där hon på ett fint och engagerat sätt berättar om sin far, farfar och farfars far. Dessa be­rät­tel­ser går det tack vare Ingers välvilja att ta del av i de pdf-filer du hittar här till vänster.

Vid Fridhem i Eskhult upphörde inte kruk- och ka­kel­ugns­ma­ke­ri­verk­sam­he­ten i och med att Johan Aron Svensson med familj lämnade platsen, utan i stället anlände en annan ka­kel­ugns­ma­ka­re dit. Det var Alexander Eriksson, vilken var född den 28/10 1843 i Torsby (Stora Ryr, Lycke församling) i Bohuslän.

Efter lär­lings­tid i Karl Johans församling, Göteborg från 1858 till 1863 kom han som gesäll till Sigtuna. Där var han i arbete hos ett par ka­kel­ugns­ma­ka­re fram till 1870 då han till­sam­mans med blivande hustrun flyttade till Skövde. Troligtvis kom han då att arbeta hos sin bror som var ka­kel­ugns­ma­ka­re i staden. 1878 flyttade så ka­kel­ugns­ma­kar­ge­säll Eriksson med sin nu utökade familj till Habo församling, där han efter någon tid kom igång med en för­hål­lan­de­vis stor verksamhet. Kom­mers­kol­le­gi­ums fa­briks­be­rät­tel­ser anger till exempel år 1880 en produktion av bland annat 45 kakelugnar.

Ett stort tack till Håkan Joriksson och Mari Lundberg vid Grenna museum, stort tack även till Marbäcks hem­bygds­för­e­ning, Inger Malmborg, Maj Wiktorsson, Börje Cronvall, Alvar Elg och Stig Marz, Margaretha Stålhammar Carleman, Bertil Hedbor samt Genna och Jönköpings läns museer.

Bengt Hansén, Östersund © 2015. Kontakt: bengt@krukorochkakelugnar.se